TU 1980/81:23
Trafikutskottets betänkande
1980/81:23
om vägtrafikbuller (prop. 1980/81:100)
Propositionen
Regeringen har i proposition 1980/81:100 bilaga 9 (kommunikationsdepartementet)
under avsnittet Särskilda frågor, punkt 3. Vägtrafikbuller
(s. 116-121) föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer som föredragande
departementschefen har redovisat i propositionen.
Motionen
1 motion 1980/81:1895 av Rolf Sellgren (fp) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts beträffande åtgärder mot trafikbuller.
Utskottet
Enligt föredragande departementschefen är det angeläget att vidta åtgärder
mot det buller som vägtrafiken förorsakar. Han anser därför — efter att
ha samrått med chefen för jordbruksdepartementet — att statsmakterna nu
bör ange de riktlinjer som t. v. bör gälla i fråga om åtgärder mot vägtrafikbuller.
Föredraganden erinrar om att trafikbullerutredningen (TBU) i sitt betänkande
(1974:60) Vägtrafikbuller redovisade förslag til! bl. a. emissionsnormer,
som anger preciserade krav rörande fordons bulleravgivning, och
immissionsnormer, som anger högsta lämpliga bullernivåer inom bostäder
och andra områden där människor vistas. TBU:s förslag har efter remissbehandling
setts över av en arbetsgrupp med företrädare för flera departement.
Föredraganden erinrar vidare om att regeringen år 1978 fastställde emissionsnormer
för nya personbilar, lastbilar och bussar. Dessa normer, som
gäller fr. o. m. år 1980, sammanfaller i huvudsak med de normer som gäller
inom de europeiska gemenskaperna (EG). Trots att de flesta bilmodeller i
dag uppfyller dessa normer har endast en måttlig bullerminskning åstadkommits.
Normerna skulle därför behöva skärpas. En effektiv bekämpning
av vägtrafikbuller förutsätter en kombination av emissions- och imissionsbegränsande
åtgärder. Skärpta emissionskrav kan medföra stora besparingar
i statens och kommunernas kostnader för att minska bullerim1
Riksdagen 1980181. 15 sami. Nr 23
TU 1980/81:23
2
missionerna. Sverige bör dock inte enligt föredraganden införa skärpta
emissionsnormer förrän möjligheten härtill har prövats internationellt.
Därvid bör ett samnordiskt agerande eftersträvas.
I fråga om immissionsnormer framhåller föredraganden att TBU:s förslag
innebär att bullergränser anges som genomsnittliga värden, uttryckta i
dBA, per dygn. Detta sätt att ange bullergränser har kritiserats, eftersom
det inte tillräckligt beaktar den verkan som enstaka bullertoppar har t. ex.
på nattsömnen. Enligt föredraganden saknas dock f. n. skäl att införa olika
värden för bullergränser för olika delar av dygnet. Riktvärden för maximal
ljudnivå bör dock av berörda myndigheter beaktas som komplement till
genomsnittliga värden för dygn.
Föredraganden övergår härefter till att ange den målsättning som i
fortsättningen bör gälla för åtgärder mot vägtrafikbuller. Han understryker
att de riktvärden som han anger inte bör vara rättsligt bindande. Avvikelser
från värdena måste medges med hänsyn till lokala faktorer och
omständigheter i de enskilda fallen.
De riktlinjer som föredraganden anger gäller permanent- och fritidsbostäder
samt vård- och undervisningslokaler. Riktlinjerna är följande.
1. Vid nyplanering av områden med bostäder och trafikleder
De av TBU föreslagna gränsvärdena, 55 dBA utomhus och 30 dBA
inomhus, är redan nu vägledande. Man bör även i fortsättningen sträva
efter att uppnå dessa gränsvärden.
2. Vid ny- och väsentliga ombyggnader av enstaka bostadsfastigheter
intill befintliga trafikleder
Vid ny- eller ombyggnad som inte påkallas enbart av trafikbullerskäl bör
sådana krav på fasadisolering och fönsterkonstruktion kunna ställas att
bullernivån inomhus inte överstiger 30-40 dBA. Kostnaderna för dessa
åtgärder i nämnda fall har beräknats till omkring 4 milj. kr. per år för hela
landet. Det är dock nödvändigt att i de enskilda fallen se till att inte
orimliga ekonomiska konsekvenser uppstår.
3. Vid ny- och väsentlig ombyggnad av trafikled i befintlig bebyggelse
I dessa fall bör väghållaren (stat eller kommun) vidta de åtgärder som
behövs för att begränsa uppkomna eller tillkommande bullerstörningar. Så
har också skett i betydande utsträckning under 1970-talet. Det hör sålunda
numera till undantagen att ny- eller ombyggnader av trafikleder medför att
bullernivån överstiger 70 dBA utomhus och 40 dBA inomhus. I många fall
har man uppnått betydligt lägre bullernivåer. Arbetet med att så långt det
är möjligt minska bullerstörningarna i samband med ny- och ombyggnad av
trafikleder bör fortsätta. Man bör sträva efter att förhindra högre bullernivåer
än 70 dBA utomhus och 40 dBA inomhus. I det enskilda fallet måste
dock beaktas att inte orimliga ekonomiska konsekvenser uppstår.
TU 1980/81:23
3
Föredraganden anför vidare att bullerskyddsanordningar bör kunna få
räknas som väganordning, varvid erforderlig mark kan tas i anspråk med
vågrätt. Han kommer därför att föreslå regeringen nödvändiga ändringar i
vägkungörelsen. Även om man därigenom gör det möjligt för väghållaren
att i anslutning till vägen uppföra skydd mot trafikbuller kan uppförandet
av skydden medföra orimliga ekonomiska konsekvenser. I sådana fall bör
man söka minska bullret inomhus genom åtgärder på husfasaderna. Sådana
åtgärder kan medföra energibesparingar. Väghållaren bör i dessa fall
söka nå överenskommelser med fastighetsägarna. Man kan inte utesluta
att bullerbegränsande åtgärder i vissa fall kommer att vidtas vid ny- eller
väsentlig ombyggnad av en statskommunal trafikled. I sådana fall bör,
enligt föredraganden, rimliga åtgärder vara statsbidragsberättigade i samma
omfattning som väg- eller gatuobjekt i övrigt.
4. Oförändrade förhållanden i fråga om bebyggelse och trafikleder (befintlig
miljö)
Föredraganden framhåller att olägenheterna av trafikbuller är störst i de
stora tätorterna med sina redan låsta bebyggelser och sina nät av trafikleder.
För denna befintliga miljö har TBU föreslagit riktvärdena 70 dBA
utomhus och 40 dBA inomhus. Ett genomförande av åtgärder enligt dessa
gränsvärden skulle leda till betydliga minskningar av bullret längs åtskilliga
vägar och gator i de största tätorterna. Kostnaderna skulle dock, har det
visat sig, bli mellan 70 och 110 milj. kr. per år, om åtgärderna genomfördes
redan under en tioårsperiod. Med nuvarande statsbidragsregler skulle
kostnaderna till ungefär lika delar belasta stat och kommun. Det ekonomiska
läget gör det dock f. n. inte möjligt, framhåller föredraganden, att ange
riktvärden till ledning för det fortsatta arbetet med att minska bullerstörningarna
i den befintliga miljön. Frågan om lämpliga åtgärder får liksom
hittills, i enlighet med grunderna för tillämpningen av miljöskyddslagen,
bedömas från fall till fall med hänsyn till alla omständigheter av betydelse i
vaije särskild situation. Även om det ekonomiska läget begränsar möjligheterna
att minska vägtrafikbullret inom befintlig bebyggelse bör dock
minskningar kunna uppnås genom trafikregleringar och trafiksaneringar.
Enligt föredraganden är det angeläget att befintliga miljöer i tätortskärnor
och utmed t. ex. infartsleder beaktas i ett systematiskt arbete för
bullersanering. Minskat buller i nya bostadsområden samt i ny- och ombyggda
områden får inte vinnas till priset av ytterligare försämringar i de
sämsta befintliga miljöerna genom att man dit avleder trafik från nya eller
ombyggda bostadsområden.
Föredraganden framhåller vidare att kommuner, som har bullerproblem,
inom ramen för sin planeringsverksamhet bör söka stävja verkningar av
det nämnda slaget. Sådana kommuner bör även i övrigt söka minska
bullerproblemen i den takt bullerfrågorna prioriteras och i den mån medel
för bullersanering kan ställas till förfogande. Föredraganden nämner i
TU 1980/81:23
4
sammanhanget att Stockholms kommun nyligen antagit planeringsmål,
som innebär att man i befintlig miljö inte bör överskrida 70 dBA utomhus
och 40 dBA inomhus. Det är lämpligt, säger föredraganden, att kommuner
med bullerproblem låter utreda dessa. I sammanhanget fäster föredraganden
uppmärksamheten på en handledning som nyligen har utgivits av
statens naturvårdsverk, statens planverk, statens vägverk och socialstyrelsen.
Föredraganden understryker avslutningsvis att han i fråga om riktvärden
m. m. har angett vissa ramar och önskvärda strävanden. Med utgångspunkt
i statsmakternas ställningstagande till dessa bör berörda myndigheter
i samråd med varandra och med Svenska kommunförbundet utarbeta
de tillämpningsanvisningar som behövs.
I motion 1980/81:1895 (fp) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 2), att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om åtgärder mot trafikbuller.
Enligt motionen bör det vara en stark strävan att nå väsentligt under de
föreslagna riktvärdena, 70 dBA utomhus och 40 dBA inomhus, vid ny- och
ombyggnad av trafikled i befintlig bebyggelse. Motionären erinrar vidare
om att de största bullerproblemen föreligger i befintliga miljöer. De nivåer,
på 70 dBA resp. 40 dBA som antagits i Stockholm, bör gå att upprätthålla
också i andra tätorter. Strävan bör även här vara att söka komma väsentligt
under dessa nivåer. Detta kan åstadkommas genom begränsningar och
regleringar av trafiken. På sikt bör även för den befintliga miljön fastläggas
riktlinjer.
Utskottet delar föredragandens uppfattning att det ekonomiska läget
f. n. inte gör det möjligt att ange riktvärden för att minska bullerstörningarna
i befintlig miljö. Såsom har framhållits av både föredraganden och
motionären kan bullret i den befintliga miljön minskas genom begränsningar
och regleringar av trafiken. Utskottet utgår från att sådana möjligheter
övervägs. Det sagda utesluter inte att riktvärden för den befintliga miljön
på sikt bör eftersträvas. Det bör heller inte uteslutas att det går att finna
former för att i befintlig miljö nå riktvärden som medför avsevärt mindre
kostnader än vad ett genomförande av TB Urs förslag skulle innebära.
Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på de speciella
och förra året skärpta föreskrifter angående vårdlokaler och skolor som
finns i statens planverks publikation Svensk byggnorm (SBN 1980). De
särskilda hänsyn som där tas till ljudklimatet i dessa slags lokaler bör också
kunna vara vägledande vid planeringen för att minska vägtrafikbullret.
Utskottet har erfarit att en sänkning av de föreslagna riktvärdena, 70
dBA utomhus och 40 dBA inomhus, vid ny- och ombyggnad av trafikled i
befintlig bebyggelse skulle medföra avsevärda kostnader. Sålunda har det
beräknats att en sänkning till 65 resp. 35 dBA skulle kosta 35 milj. kr. per
TU 1980/81:23
5
år under en tioårsperiod. Med nuvarande statsbidragsregler skulle kostnaderna
till ungefär lika delar belasta stat och kommun.
Med hänsyn till det ekonomiska läget kan utskottet därför inte tillstyrka
vad som i motionen anförts om en strävan att nå under de i propositionen
föreslagna riktvärdena vid ny- eller ombyggnad av trafikled i befintlig
bebyggelse. Inte heller i övrigt bör motionsyrkandet föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Vad propositionen i övrigt innehåller om skydd mot vägtrafikbuller har
ej gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen
a) godkänner de riktlinjer för skydd mot vägtrafikbuller som av
föredragande departementschefen angetts i propositionen,
b) lämnar motion 1980/81:1895 (fp) yrkande 2 om åtgärder mot
trafikbuller utan åtgärd.
Stockholm den 7 april 1981
På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON
Närvarande: Bertil Zachrisson (s), Rolf Clarkson (m), Bertil Jonasson (c),
Essen Lindahl (s), Nils Hjorth (s), Wiggo Komstedt (m), Kurt Hugosson
(s), Rune Torwald (c), Birger Rosqvist (s), Sixten Pettersson (m), Olle
Östrand (s), Ove Karlsson (s), Eric Rejdnell (fp), Ivar Franzén (c) och Erik
Böijesson (fp).
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981