TU 1980/81:22

Trafikutskottets betänkande
1980/81: 22

om flottning (prop. 1980/81:100)
Propositionen

Regeringen har i proposition 1980/81:100 bilaga 9 (kommunikationsdepartementet)
under avsnittet Särskilda frågor, punkt 2 Flottning (s. 108—

116) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande departementschefen
har anfört om flottning.

Motionerna

I motion 1980/81:452 av Curt Boström (s) yrkas

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen tillsätter en utredning om
flottningsföreningarnas organisation och konkurrensförhållandena mellan
flottning och lastbilstransporter i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna att — i
avvaktan på en utredning härom - åtgärder vidtas som syftar till att
förhindra en nedläggning av flottning i de tre älvar där sådan fortfarande
pågår.

I motion 1980/81: 572 av Gunnar Olsson m. fl. (s) yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om flottningsföreningarnas
organisation och konkurrensförhållanden mellan
flottning och lastbilstransport i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att - i avvaktan
på en sådan utredning - åtgärder vidtas som syftar till att förhindra en
nedläggning av flottning i de tre älvar där sådan fortfarande pågår.

1 motion 1980/81:985 av Sven Henricsson (vpk) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att denna, i samband med nedläggningen av flottningen i
Ångermanälven, närmare låter utreda möjligheten att till Rossön förlägga
en reparationsverkstad för främst timmervagnar.

1 motion 1980/81:1327 av Nils-Olof Grönhagen m.fl. (s) yrkas

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen tillsätter en utredning om
flottningsföreningarnas organisation och konkurrensförhållanden mellan
flottning och lastbilstransport i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att — i avvaktan
på en sådan utredning - åtgärder vidtas som syftar till att förhindra en
nedläggning av flottningen i Ångermanälven.

1 Riksdagen 1980181. 15 sami. Nr 22

TU 1980/81:22

Utskottet

Riksdagen beslutade i juni 1979 med anledning av en motion om flottningen
i Ångermanälvens flodsystem (TU 1978/79:28, rskr 1978/79:434) att
frågan om konsekvenserna av en nedläggning av löstimmerflottningen i
landet borde bli föremål för en allsidig bedömning. I sitt betänkande
anförde utskottet bl. a. att först sedan frågan analyserats med beaktande av
särskilt sysselsättnings-, energi- och trafikpolitiska intressen torde erforderligt
underlag finnas för att kunna välja den samhällsekonomiskt lämpligaste
transportlösningen.

Regeringen redogör för sin bedömning i bilaga 9 till budgetpropositionen
1981. Bedömningen baseras på studier som har genomförts av länsstyrelserna
i Värmlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län
inom ramen för den regionala trafikplaneringen samt remissyttranden över
dessa studier.

Vad först gäller trafikpolitiska synpunkter på valet av transportsätt för
virke framgår av redogörelsen följande. Investeringar i landsvägar och
järnvägar är till nytta för både transportörer och resande, medan investeringar
i flottleder endast kan utnyttjas för virkestransporter. De förbättringar
och förstärkningar på väg- och järnvägsnätet som kan behövas vid
en övergång till landtransport av virke kommer normalt även persontrafik
och annan godstrafik till godo i form av bl. a. minskat fordonsslitage och
minskad tidsåtgång. Framtidsbilden är inte entydig vare sig i fråga om
skogsnäringens struktur eller kostnadsutvecklingen på skogsråvaror. Samhällets
investeringar i trafikanläggningar bör göras där de kan göras mest
effektivt. Uppbyggnad av dubbla transportsystem bör undvikas. En övergång
till landtransporter ger inte bara kortare transporttider utan även
möjligheter till att hålla mindre virkeslager och till att utföra transporterna
under hela året. Landtransporterna kan också omfatta klenare virkesdimensioner
och virkesavfall som inte lämpar sig för flottning.

En jämförelse mellan järnvägs- och landsvägstransporter visar att järnvägen
erbjuder fördelar vid transport av stora kvantiteter virke på långa
avstånd. Järnvägen ger också lägre energiförbrukning, mindre olycksfallsrisker
och i regel mindre miljöstörningar. En kombination av transportmedel
där järnvägen används på långa avstånd och lastbilen på kortare har på
flera håll visat sig vara den mest rationella lösningen.

Av regeringens redogörelse av sysselsättningspolitiska aspekter på valet
av transportsätt för virke framgår att länsstyrelserna och flera remissinstanser
särskilt har betonat att konsekvenserna för sysselsättningen bör
väga tungt vid en bedömning av flottningens framtid. Andra remissinstanser
har framhållit att arbetskraft som frigörs vid en eventuell nedläggning
av flottningen bör kunna användas för en ökad skogsvård. Föredragande
departementschefen vitsordar att lösflottning är mer arbetskraftsintensiv
än övriga metoder för virkestransport och att den ger, i huvudsak, säsong -

TU 1980/81:22

arbete. Han vitsordar även till viss del att en samhällsekonomisk bedömning
talar för att reducera den företagsekonomiska kostnaden för berörd
arbetskraft, som är lokalt bunden och som löper risk att bli arbetslös vid en
nedläggning av flottningen. Föredraganden erinrar emellertid i sammanhanget
om att det i vissa av de områden som är i fråga har varit svårt att
rekrytera arbetskraft till flottningen. Detta faktum antyder att länsstyrelserna
har överskattat den samhällsekonomiska nyttan av den säsongsysselsättning
som flottningen ger.

Av redogörelsen framgår vidare att flottlederna kan tjäna som både ett
trafikmedel och en energiresurs. Det erinras också om att drivmedelsåtgången
ökar i ett landtransportalternativ, liksom att ett tillvaratagande av
barken är av vikt för energiproduktionen. Lösflottning medför emellertid
energiförbrukning vid virkestransporterna till resp. från flottleden. Dessa
transporter utförs i de flesta fall med lastbil. Därtill förorsakar lösflottningen
energiförluster i reglerade älvar genom att vatten måste släppas förbi
kraftverken i särskilda timmerrännor. Värdet av den elkraft som går förlorad
på detta sätt är betydande.

Vidare erinras om att tyngre virke barkas för att det skall flyta lättare vid
lösflottning. Om inte barken tas om hand går industrin eller kommunala
värmeanläggningar miste om dess energivärde.

Om buntflottning införs kan elkraftförluster undvikas. Virket behöver
inte heller barkas innan det läggs i älven. Från energisynpunkt är därför
buntflottning att föredra framför lösflottning. Buntflottning kräver dock
lastbilstransporter till s.k. avlägg vid flottleden. Dessutom kan en del av
det buntflottade virket behöva transporteras till förbrukare som inte ligger
i anslutning till flottleden. En jämförelse mellan buntflottning och landtransporter
är därför inte entydigt till buntflottningens fördel. I redogörelsen
framhålls också att en övergång till buntflottning kräver investeringar i
anordningar som lyfter eller drar timmerbuntar förbi kraftverken. Därigenom
spärs visserligen vatten för kraftproduktion i reglerade älvar, men
denna typ av investeringar medför inga fördelar för annan trafik.

De olika alternativ för transport av virke som står till buds måste enligt
redogörelsen bedömas i vaije region för sig. Förutsättningarna varierar
mellan de olika regionerna. På samhället ankommer främst att svara för
vissa allmänna trafikanläggningar. Det måste sedan ankomma på berörda
intressenter att själva välja det lämpligaste transportsättet. Flottningen
administreras av flottningsföreningar, som består av säljare och köpare av
virke. Förutsättningarna för flottningen bör bäst kunna bedömas av de
olika intressenterna själva. Om ett bibehållande av flottningen har uppenbara
samhällsekonomiska fördelar kan samhälleliga insatser liksom hittills
bli aktuella för att underlätta flottningen. Föredraganden pekar i sammanhanget
på de bidrag till vägar som kan lämnas samt att vissa arbeten i
flottleder har kunnat utföras som beredskapsarbeten. Några särskilda
medel härutöver anser han inte behövliga. Föredraganden tillägger att
länsmyndigheterna har möjlighet att fortlöpande följa utvecklingen på
transportområdet.

TU 1980/81:22

Regeringens redogörelse omfattar också en sammanfattning av var och
en av de fyra länsstyrelsernas studier samt föredragandens kommentarer
till dessa. Av redogörelsen i denna del framgår bl. a. följande.

I Värmlands län bedrivs flottning i Klarälven. Länsstyrelsens studie
visar att flottningen f. n. är företagsekonomiskt motiverad och har positiva
effekter på sysselsättningen. Länsstyrelsen anser det angeläget att staten
medverkar till att effektivisera flottningen. Föredraganden anser att några
särskilda insatser inte är påkallade.

I Västernorrlands län flottas i två av Ångermanälvens huvudgrenar,
nämligen Faxälven och Fjällsjöälven. Länsstyrelsen föreslår att investeringar
görs för övergång till buntflottning i Ångermanälven. Bl. a. länsstyrelserna
i Jämtlands och Västerbottens län samt Sollefteå och Strömsunds
kommuner avstyrker förslaget. Det gör även föredraganden. Han erinrar i
sammanhanget om att i en annan del av årets budgetproposition har förordats
att bandelen Forsmo-Hoting rustas upp till högre axeltryck och att
han därvid har förutsatt att det virke som nu älvflottas i erforderlig utsträckning
överförs till järnväg.

I Västerbottens län berörs Umeälven och Åseleälven i Ångermanälvens
vattensystem av länsstyrelsens studie. I denna konstateras att fortsatt
flottning på Åseleälven inte är motiverad. Umeälvens flottningsförening
beslutade år 1979 att upphöra med flottning efter år 1980. Länsstyrelsen
finnér att både lösflottning och buntflottning är såväl samhälls- som företagsekonomiskt
ogynnsammare än landtransporter. Vidare framhåller
länsstyrelsen att en nedläggning av flottningen kommer att medföra arbetsmarknadsproblem
för länets inland. En möjlig väg att kompensera inlandet
är att staten inrättar en särskild fond för Västerbottens inland som skulle
skaffa fram ersättningsarbeten genom ökad förädling av virket. Denna
fråga bör enligt föredraganden ses i sitt sysselsättningspolitiska sammanhang.
Erforderliga åtgärder måste vidtas inom ramen för regionalpolitiken
och arbetsmarknadspolitiken. Han tillstyrker därför inte att fonden inrättas.

I Norrbottens län flottas i Pite älv. Enligt länsstyrelsens utredning är det
samhällsekonomiskt motiverat med fortsatt flottning i Pite älv. För att på
lång sikt möjliggöra fortsatt flottning krävs, menar länsstyrelsen, att samhället
vidtar åtgärder som jämställer konkurrensförhållandena mellan
flottning och lastbilstransport. Föredraganden erinrar i detta sammanhang
om sin principiella inställning att såväl beslut som ekonomiskt ansvar för
framtida flottning bör åligga den berörda flottningsföreningen. Statliga
insatser för att Finansiera flottningen är därför inte aktuella. Han erinrar
också om att regeringen under hösten 1980, för att ge sysselsättningsfrågorna
en rimlig lösning under kommande flottningssäsong, medgav att alla
underhålls- och reparationsarbeten inom den berörda flottningsföreningens
verksamhetsområde skulle få utföras som beredskapsarbeten.

TU 1980/81:22

I var och en av motionerna 1980/81:452, 1980/81:572 och 1980/81:1327
(alla s) yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen tillsätter en
utredning om flottningsföreningarnas organisation och konkurrensförhållandena
mellan flottning och lastbilstransporter. Vidare begärs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att — i avvaktan på sådan
utredning - åtgärder vidtas som syftar till att förhindra en nedläggning av
flottningen. Sistnämnda yrkande avser i motionerna 1980/81:452 (s) och
1980/81:572 (s) de tre älvar där flottning fortfarande pågår, medan det i
motion 1980/81:1327 (s) endast avser Ångermanälven.

I samtliga dessa tre motioner hänvisas till att de berörda länsstyrelserna
och även flera remissinstanser har varnat för sysselsättningskonsekvenserna
vid en nedläggning av flottningen. Motionärerna beklagar att dessa
konsekvenser inte har gett anledning till en mera engagerad behandling i
propositionen. Vidare framhålls att även bl. a. energi- och miljöpolitiska
överväganden talar för fortsatt flottning i de tre älvar som är i fråga. Frågan
har helt enkelt, understryks det, inte fått den allsidiga bedömning som
riksdagen begärde i sitt beslut år 1979.

1 motionerna 1980/81:452 (s) och 1980/81: 1327 (s) framhålls dessutom
att länsstyrelsens i Norrbottens län förslag om åtgärder från samhällets
sida som jämställer konkurrensförhållandena mellan flottning och lastbilstransport
inte har närmare belysts. Enligt dessa två motioner bör man
också utreda möjligheten till en statlig, kollektiv organisation för virkestransporter
inom en ådal eller flera.

Utskottet finnér för sin del att flottningen är av stor betydelse för
sysselsättningen i de områden som är i fråga. Oavsett riksdagens ställningstagande
till motionsyrkandena om åtgärder mot en nedläggning av
flottningen förutsätter utskottet att varje beslut om nedläggning föregås av
överläggningar mellan flottningsföreningen och de berörda länsmyndigheterna.
Möjligheterna att bereda berörd arbetskraft alternativ sysselsättning
inom t. ex. skogsvården får dock inte överskattas.

Frågan om sysselsättningspolitiska åtgärder i övrigt, t. ex. inrättande av
en särskild fond, får enligt utskottets mening bedömas inom regionalpolitikens
ram.

Det kan vidare konstateras att det endast är i Klarälven som flottningen
f. n. är företagsekonomiskt motiverad. Flottningen där är också en förutsättning
för att norskt virke skall kunna tillföras området. Utskottet delar
föredragandens uppfattning att några särskilda statliga insatser i fråga om
flottningen i Klarälven inte är påkallade.

Utskottet har i annat sammanhang (TU 1980/81:19) behandlat frågan om
en upprustning av bandelen Forsmo-Hoting till högre axeltryck. Upprustningen
möjliggör virkestransporter året om på bandelen.

Förutsättningarna för flottning varierar mellan de olika regionerna i
fråga. Utskottet delar föredragandens uppfattning att dessa förutsättningar

TU 1980/81:22

bäst kan bedömas av flottningsföreningama. Beslut om nedläggningar bör
dock, som redan har framhållits, föregås av överläggningar med berörda
länsmyndigheter. Flottningsföreningama bör också bära det ekonomiska
ansvaret för flottningen.

Regeringens redogörelse utgör enligt utskottets mening en sådan bedömning
av konsekvenserna av en nedläggning av löstimmerflottningen i Sverige
som riksdagen begärde i sitt beslut år 1979.

Med hänvisning till det anförda finner sig utskottet kunna godta vad
föredraganden anfört om flottning. Härav följer att utskottet inte är berett
att biträda förslagen i motionerna 1980/81:452, 1980/81:572 och 1980/
81:1327 (alla s) och att dessa avstyrks.

I motion 1980/81:985 (vpk) framhålls att en ökad verkstadskapacitet
krävs för reparation och underhåll av vagnar och terminalutrustningar när
bandelen Forsmo-Hoting kommer att användas för järnvägstransporter
av timmer. Det finns därför anledning att på basis av tillgängliga resurser i
Rossön, som ligger i anslutning till bandelen, pröva möjligheten att dit
förlägga en verkstadsenhet för reparation och underhåll av de vagnar som
används för timmertransporter på närbelägna bandelar.

Utskottet finner den typ av enklare reparationer, som motionen aktualiserar,
böra kunna utföras vid lokala verkstäder och förutsätter att - om en
sådan lokalisering bedöms lämplig — överväganden härom sker med beaktande
av bl. a. regional- och sysselsättningspolitiska intressen. Motionen
påkallar därför enligt utskottets mening inte någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen

a) godkänner vad föredragande departementschefen i propositionen
anfört om flottning,

b) avslår motionerna 1980/81:452 (s) och 1980/81:572 (s) båda
om flottningspolitiken samt motion 1980/81:1327 (s) om fortsatt
flottning i Ångermanälven,

2. att riksdagen lämnar motion 1980/81:985 (vpk) om förläggning av
en reparationsverkstad till Rossön utan åtgärd.

Stockholm den 7 april 1981

På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON

TU 1980/81:22

Närvarande: Bertil Zachrisson (s), Rolf Clarkson (m), Bertil Jonasson (c),
Essen Lindahl (s), Nils Hjorth (s), Wiggo Komstedt (m), Rune Torwald
(c), Birger Rosqvist (s), Sixten Pettersson (m), Olle Östrand (s), Eric
Rejdnell (fp), Rune Johansson (s), Ivar Franzén (c), Erik Börjesson (fp)
och Sten-Ove Sundström (s).

Reservation

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Birger Rosqvist, Olle
Östrand, Rune Johansson och Sten-Ove Sundström (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Förutsättningarna
för” och på s. 6 slutar med "dessa avstyrks.” bort ersättas med
text av följande lydelse:

Utöver vad nu sagts om flottningen i Klarälven synes konsekvenserna
av en nedläggning av flottningen enligt utskottet vara särskilt allvarliga i
fråga om två av Ångermanälvens huvudgrenar, Faxälven och Fjällsjöälven,
samt Pite älv. En allsidigare bedömning än den av regeringen redovisade
krävs därför, såsom motionärerna har framhållit, för att möjliggöra
val av den samhällsekonomiskt lämpligaste lösningen för timmertransporter
i Västernorrlands och Norrbottens län. En sådan allsidigare bedömning
bör även innehålla ytterligare underlag för ställningstagande till frågan
om införande av buntflottning på Ångermanälven samt närmare belysa
länsstyrelsens i Norrbottens län förslag om åtgärder från samhällets sida
som jämställer konkurrensförhållandena mellan flottning och lastbilstransporter.
Frågan om konsekvenserna för råvaruförsörjningen vid övergång
till landtransporter har enligt utskottet inte blivit tillräckligt belyst.
Den bör vid en förnyad bedömning ges särskild uppmärksamhet. Möjligheten
att skapa en statlig, kollektiv organisation för virkestransporter inom
en ådal eller flera bör också utredas. I avvaktan på denna allsidigare
bedömning och utredning bör, i enlighet med motionärernas förslag, åtgärder
vidtas som syftar till att förhindra en nedläggning av flottningen i
Faxälven, Fjällsjöälven och Pite älv.

Vad utskottet i nu berörda frågor anfört, varigenom yrkandena i motionerna
tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av vad föredragande departementschefen
i propositionen anfört om flottning ävensom med anledning
av motionerna 1980/81:452 (s) och 1980/81:572 (s) båda om
flottningspolitiken samt 1980/81:1327 (s) om fortsatt flottning i
Ångermanälven som sin mening ger till känna vad utskottet i
berörda frågor anfört,

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981