Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Traflkutskottets betänkande

1980/81:17

om anslag till Sjöfart m. m. (prop. 1980/81:100)

SJÄTTE HUVUDTITELN

Sjöfart, m.m.

1. Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet. Regeringens förslag i proposi­tion 1980/81:100 bilaga 9 (kommunikationsdepartementet) under avsnitt E Sjöfart, punkterna E 1—E 5, till medelsanvisning för budgetåret 1981/82 innebär

att till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning anvisas ett förslagsanslag på 311995000 kr. (punkt E l,s. 38-41),

att till Isbrytning anvisas ett förslagsanslag på 154000000 kr. (punkt E 2, s. 41-42),

att till Fartygsverksamhet anvisas ett förslagsanslag pä 27654000 kr. (punkt E 3, s. 42-43),

att till Sjöfartsmateriel m. m. anvisas ett reservationsanslag pä 34000000 kr. (punkt E 4, s. 43-45),

att till Övrig verksamhet anvisas ett förslagsanslag på 3928000 kr. (punktE5,s. 45-46).

Regeringen har vidare (s. 43-45) föreslagit riksdagen

att sjöfartsverket lämnas det beställningsbemyndigande gällande leve­ranser av sjöfartsmateriel som har förordats i propositionen.

Motionerna

I motion 1980/81:459 av Rune Torwald och Märta Fredrikson (båda c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio­nen anförts beträffande bemanningen av Vinga i samband med utbyggna­den av en trafikledningscentral vid Majnabbe i Göteborgs innerhamn.

I motion 1980/81; 982 av Alexander Chrisopoulos m. fl. (vpk) yrkas

1.    att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att fartyg som för flagg som av ITF listats som bekvämlighetsflagg ej skall tillåtas anlöpa svensk hamn, såvida inte fartyget har slutit avtal med ITF eller av ITF godkänt nationellt förbund och i övrigt uppfyller de krav som ställs på utrustning, bemanning etc. för att fä föra skandinavisk eller annan etablerad flagg,

2.    att riksdagen uttalar att statliga och kommunala myndigheter och bolag ej bör anlita bekvämlighetsflaggade fartyg för transporter.

1    Riksdagen 1980/81. 15 saml. Nr 17

TU 1980/81:17

 

TU 1980/81:17                                                          2

I motion 1980/81; 996 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas för att säker­
ställa dygnet-runt-bemanning vid Kullens fyrplats med statlig myndighet
som huvudman,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande riktlinjer för den framtida bemanningen av
fyrplatser.

I motion 1980/81:998 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk) yrkas att riksda­gen hos regeringen hemställer om förslag till upprustning av sjöfartsle­derna till Upplands Mälarhamnar.

I motion 1980/81: 1000 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är ifråga (yrkandena 1 -9 och 11-12), att riksdagen beslutar

1. att begära av regeringen att ett sjöfartspolitiskt program utarbetas i
enlighet med innehållet i motionen,

2.    att hos regeringen begära förslag till skapande av ett statligt rederi,

3.    att hos regeringen begära förslag till statlig leasingverksamhet i enlig­het med vad som anförs i motionen,

4.    att uttala att näringen anpassas till UNCTAD-koden 40-40-20, bl.a. genom bilaterala avtal med råvaruproducerande och progressiva u-länder,

5.    att hos regeringen begära förslag syftande till att utveckla kust- och inrikessjöfarten med statlig rederiverksamhet,

6.    att uttala att lagen mot utflaggning av fartyg skall bibehållas med den förstärkningen att dispenser icke får medges,

7.    att uttala att sjöfartsforskningen bör bedrivas i enlighet med vad som anförs i motionen,

8.    att hos regeringen begära förslag om transportstöd innefattande sjö­transporter för att stimulera kustsjöfarten,

9.    att uttala att bemanningen av isbrytare skall vara civil,

 

11.   att uttala att praktikplatser inte bör subventioneras av staten,

12.   att uttala att subventioneringen av fadedsvaruavgifter m. m. inte bör begränsas till transocean linjefart.

1 motion 1980/81; 1350 av Kad-Erik Svartberg m. fl. (s) yrkas att riksda­gen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om indragning av lotsplatser och lotsuppassningsställen.

I motion 1980/81: 1486 av Alexander Chrisopoulos och Marie-Ann Jo­hansson (båda vpk) yrkas med hänvisning till vad i motion [1980/81:1485] har anförts

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om en samordnad indu­striplanering som innebär att handelsflottan bevaras och utvecklas genom en aktiv statlig rederiverksamhet,

 

TU 1980/81:17                                                         3

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om samordnad industriplane­ring som innebär att inrikessjöfarten byggs upp och utvecklas.

I motion 1980/81; 1892 av Kurt Hugosson m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 2), och med hänvisning till vad i motion [1980/81: 1890] har anförts att riksdagen beslutar att hos regeringen begära initiativ för att förstärka sysselsättningen och näringslivets utvecklingsmöjligheter i Göte­borg genom att Göteborgs hamn får statsmakternas stöd för att bevara och yttedigare befästa sin roll som Nordens centralhamn när det gäller trans­ocean trafik.

Utskottet

Sjöfartsverkets verksamhet är uppdelad på tre program: Farledsverk­samhet, Fartygsverksamhet och Övrig verksamhet. Medel till programmet Farledsverksamhel anvisas över två anslag. Farledsverksamhet, exkl. is­brytning resp. Isbrytning. Härigenom ges möjlighet att särredovisa den icke avgiftsfmansierade isbrytningen i förhällande till de avgiftsfinansie-rade verksamhetsgrenarna inom programmet Farledsverksamhet. De övri­ga programmen motsvaras av anslag med samma benämning som program­men. För verkets investeringar anvisas medel över anslaget Sjöfartsmate­riel m.m.

Sjöfartsverket har i sin anslagsframställning beräknat brutlokostna-dema, exkl. investeringar, till 527,5 milj. kr. för nästa budgetär. Efter avdrag för intäkter och bidrag från andra huvudtitlar motsvarar det elt anslagsbehov av 502,4 milj. kr. eller 78,8 milj, kr. mer än vad som anvisats för innevarande budgetår.

Regeringen föreslär att anslagen för nästa budgetår, exkl. investeringar, tas upp med sammanlagt 497,6 milj. kr. Härav avser 312,0 milj. kr. Far­ledsverksamhet, exkl. isbrytning, 154,0 milj. kr. Isbrytning, 27,7 milj. kr. Fartygsverksamhet och 3,9 milj. kr. Övrig verksamhet. Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet har bidraget från tionde huvudtiteln beräknats till sammanlagt 21,0 milj. kr., varav 1,1 milj. kr. för att täcka underskottet i Falsterbokanalen. I bidrag från fjärde huvudtiteln har före­dragande departementschefen efter samråd med chefen för försvarsdepar­tementet beräknat ett bidrag om 3,2 milj. kr. för den militära sjökartlägg­ningen.

Sjöfartsverket har träffat en principöverenskommelse med Göteborgs hamn som omfattar såväl frågan om en trafikcentral som lotsningen i Göteborg. Enligt överenskommelsen, som skall gälla tio år, skall hamnen bekosta uppbyggnaden och driften av centralen samt anställa erforderlig personal. Sjöfartsverket skall bidra till investeringar med ett engångsbe­lopp och ärligen bidra till underhålls- och driftkostnaderna exkl. kapital-

 

TU 1980/81:17                                                         4

kostnader. Den särskilda hamnlotsningen i Göteborg övertas av sjöfarts­verket. Föredraganden menar att tillkomsten av trafikcentralen får stor betydelse för farledssäkerheten och framkomligheten i Göteborg. Av de begärda medlen för Farledsverksamhet har 7,6 milj. kr. beräknats för bidrag till Göteborgs hamns investeringar i trafikcentralen och 2,3 milj. kr. för bidrag till driften av trafikcentralen och för hamnlotsningen.

Utskottet kan för sin del godta såväl regeringens anslagsberäkningar för sjöfartsverkets verksamhet, exkl. investeringar, som den föreslagna inrikt­ningen av denna verksamhet. Utskottet som redan tidigare ställt sig bakom inrättandet av en trafikcentral i Göteborg har inget att invända mot den principöverenskommelse som sjöfartsverket har träffat med Göteborgs hamn. 1 likhet med föredraganden anser utskottet att trafikcentralen kom­mer att fä stor betydelse för sjösäkerheten.

Sjöfartsverket räknar i sin anslagsframställning med en medelsförbruk­ning för investeringar om 190,2 milj. kr. för nästa budgetår. Enligt föredra­ganden kan investeringsramen begränsas till 51,4 milj. kr., varav 41 milj. kr. för sjösäkerhetsinvesleringar. Belastningen på anslaget beräknas till 34 milj. kr. Beträffande isbrytarflottan framhålls att tillräckligt undedag sak­nas för att kunna ta ställning till en modernisering. Föredraganden kan inte heller mot bakgrund av det statsfinansiella läget tillstyrka verkets förslag att nyanskaffa ett fartyg som ersättare för distriktsfartygen Stockholm och Virgo. Vidare föreslås all verket på samma sätt som tidigare år ges ett beställningsbemyndigande pä högst 5 milj. kr. för leveranser av sjöfartsma­teriel under budgetåret 1983/84.

Utskottet tillstyrker den föreslagna investeringsramen liksom anslags­beräkningen. Utskottet godtar vidare att sjöfartsverket lämnas det av föredraganden begärda beställningsbemyndigandet.

1 motion 1980/81:459 (c) framhålls att det är angeläget att riksdagen redan nu klart hävdar att en avbemanning av Vinga lotsplats är oaccepta­bel från såväl sjösäkerhets- som miljösynpunkt.

1 motion 1980/81:996 (s) yrkas att åtgärder vidtas för att säkerställa dygnet-runt-bemanning vid Kullens fyrplats med statlig myndighet som huvudman samt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande riktlinjer för den framtida bemanningen av fyrplatser.

I motion 1980/81: 1350 (s) begärs att riksdagen skall vidhålla sitt tidigare ställningstagande att någon indragning av lotsplatser eller lotsuppassnings­ställen inte bör ske utan att riksdagen beretts tillfälle att ta ställning härtill.

Utskottet har vid flera tillfällen uttalat sig om bemanningen av lots- och fyrplatser. Redan i samband med att 1970 års riksdag behandlade frågan om nya riktlinjer för lots- och fyrväsendets organisation (prop. 1970:119, SU  1970:143, rskr 1970:347) framhöll dåvarande statsutskottet aU de

 

TU 1980/81:17                                                         5

organisationsfrågor som uppkom inte enbart fick bedömas från företags­ekonomiska synpunkter. Sålunda borde även beaktas allmänt samhälls­ekonomiska och lokaliseringspolitiska grunder, varvid hänsyn tas till övrig verksamhet avseende kust- och havsövervakningen.

I betänkandet TU 1978/79:18 underströk utskottet att någon indragning av lotsplatser eller lotsuppassningsställen inte bör ske utan att riksdagen beretts tillfälle att ta ställning till frågan om sjöfartsverkets organisation. I samma betänkande framhålls att det rimligen måste ligga inom sjöfartsver­kets befogenhet att anpassa bemanningen vid lotsplatserna till behovet.

I betänkandet TU 1978/79; 11 underströk utskottet att vid behandlingen av frågor om avbemanning av fyrplatser särskild hänsyn borde tas till sysselsättnings- och regionalpolitiska aspekter. Vidare utgör havsövervak­ningen i vad gäller fiskezoner och säkerheten ur försvarssynpunkt sådana faktorer som borde vägas in. Hänsyn borde också tas till den positiva effekt för sjöräddningsväsendet som bemanningen av fyrar utgör. Även frågor som rör anställningsförhållanden för den personal som är anställd vid fyrplatser borde få en från personalsynpunkt acceptabel lösning.

I betänkandet TU 1979/80:11 framhöll utskottet att behov alltjämt kvar­står av att skapa fastare former för den fortsatta handläggningen av frågor om avbemanning av fyrplatser. Utskottet hänvisade till det förslag som utredningen (Kn 1979; 05) om tillsyn av kusterna lagt fram (TAK). I utred­ningen lämnas förslag till ett system för handläggning och beslut i beman­ningsfrågor. Någon ytterligare avbemanning borde enligt utskottet inte ske förrän regeringens förslag i anledning av TAK;s betänkande förelagts riksdagen. Det förutsattes likaledes att regeringen i sammanhanget upp­märksammar frågan om huvudmannaskapet för de fyrplatser som framgent skall vara bemannade.

Vad utskottet tidigare anfört om indragning av lotsplatser och lots­uppassningsställen gäller alltjämt. Utskottet har dessutom vid en rad tillfäl­len gjort uttalanden som enligt utskottets mening borgar för att beslut om bemanningen på fyrplatser grundas på ingående samhällsekonomiska be­dömningar och föregås av ett omfattande samrådsförfarande med berörda myndigheter. Utskottet vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att huvudmannaskap och kostnadsansvar klart läggs fast för de fyrplatser som i framtiden skall hållas bemannade.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att motionerna inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Beträffande de sista fyrarna i automatiseringsprogrammet, Sydostbrot­ten, Örskär och Holmögadd har ett samrådsförfarande i enlighet med TAK;s förslag genomförts. Sjöfartsverket har i en skrivelse till regeringen redovisat att något intresse inte finns för en fortsatt bemanning vid Sydost­brotten. Fyren har därför avbemannats fr.o.m. årsskiftet 1980-1981. Be­träffande fyrarna Holmögadd och Örskär har dock enligt vad som redovi­sas i budgetpropositionen flera myndigheter uttalat ett intresse för fortsatt

 

TU 1980/81:17                                                          6

bemanning, och några har även förklarat sig beredda att bidra ekonomiskt. Utskottet utgår från att en fortsatt bemanning av Holmögadd och Örskär kan möjliggöras.

I motion 1980/81:1000 (partimotion, vpk) yrkas att regeringen skall utarbeta ett långsiktigt sjöfartspolitiskt program med samhällsekonomis­ka, sysselsättningspolitiska och försörjningsberedskapsmässiga målsätt­ningar som grund.

Riksdagen beslutade den 10 juni 1980 om nya riktlinjer för sjöfartspoliti­ken (prop. 1979/80; 166, TU 1979/80:30, rskr 1979/80:412). Därvid antogs bl. a. ett långsiktigt sjöfartspolitiskt program. Målet för den statliga sjö­fartspolitiken angavs vara att skapa förutsättningar för att landets utrikes­handel kan utföras på ett effektivt sätt till lägsta samhällsekonomiska kostnader. Förutsättningar borde skapas för att trygga landets transport-försörjning i politiska och ekonomiska krissituationer, och sjöfartens möj­ligheter att som konkurrenskraftig exportnäring stärka Sveriges betal­ningsbalans borde tas till vara.

Utskottet som alltjämt anser att det sjöfartspolitiska program som nyli­gen antogs av riksdagen utgör en god grund för samhällets strävan att åstadkomma en konkurrenskraftig svensk sjöfartsnäring avstyrker motio­nen i denna del.

I motion 1980/81:1000 (partimotion, vpk) framhålls vidare att etl statligt rederi bör skapas och att skäl talar för att ett sådant rederi skall kunna bedriva leasingverksamhet med svenskregistrerade fartyg.

I motion 1980/81: 1486 (vpk) yrkas att handelsflottan bevaras och ut­vecklas genom en aktiv statlig rederiverksamhet.

Vid sin behandling av den sjöfartspolitiska propositionen anförde ut­skottet att det är av stor betydelse för all den svenska sjöfartsnäringen skall kunna utvecklas i sunda former att konkurrensen inie snedvrids genom att staten engagerar sig som rederiägare. Utskottet delade vidare kommunikationsministerns bedömning att den sjöfartspolitiska utredning­ens förslag om ett statligt leasingföretag kunde medföra att de marknads­mässiga, kommersiella och tekniska bedömningar som bör göras i sam­band med investeringar i fartyg kunde förlora i vikt vid de enskilda rederi­erna, samtidigt som staten tvingades göra de nödvändiga bedömningarna. Förslaget om att inrätta ett statligt leasingföretag avvisades.

Utskottet som vidhåller sin tidigare uppfattning avstyrker således motio­nerna i dessa delar.

I motion 1980/81; 1000 (partimotion, vpk) yrkas att regeringen utarbetar förslag som syftar till att utveckla kust- och inrikessjöfarten med statlig rederiverksamhet och all regeringen utarbetar förslag om transportstöd innefattande sjötransporter för att stimulera kustsjöfarten.

 

TU 1980/81:17                                                         7

I motion 1980/81:998 (vpk) framhålls att efter upprustningen av Mälarie-den från Södertälje och in till Västerås-Köping trafiken på Mälaren har ökat betydligt. Uppland har dock kommit vid sidan av denna utveckling. Hamnarna i Uppsala, Enköping och Håbo har enligt motionärerna fått förfalla. De kräver därför att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till upprustning av sjöfartslederna till Upplands Mälarhamnar.

I motion 1980/81; 1486 (vpk) yrkas aU inrikessjöfarten byggs upp och utvecklas. Enligt motionärerna finns det en rad starka skäl som talar för en sådan satsning. Energi kan sparas, miljön kan förbättras, fraktkostnaderna kan minskas, näringslivet skulle stimuleras och nya jobb skulle skapas åt såväl sjöfolk som landanställda.

I betänkandet TU 1979/80; 26 framhöll utskottet att en större del än f n. av det samlade transportarbetet lämpligen kunde ske till sjöss. Den länga kusten med kanalförbindelser till insjöhamnar och det väl utbyggda hamn­systemet borde i förening med en effektiv kustsjöfartsnäring kunna utnytt­jas bättre. Olika samverkansformer mellan kustsjöfart och landtransport­medel borde också gä att utveckla. De fördelar som sjöfarten har från energisynpunkt och när det gäller miljö- och olycksaspekter talade också enligt utskottet för att kustsjöfarten i framtiden borde kunna utföra en störte transportuppgift än f n. I sammanhanget noterade utskottet med tillfredsställelse att en särskild utredare skulle tillkallas för att kladägga sjöfartens roll i trafikpolitiken.

Sä har numera också skett. Utredaren (K 1980:03) skall i första hand inrikta sina undersökningar mot den del av sjöfartsnäringen som i trafik längs våra kuster och inre vattenleder helt eller delvis arbetar i konkurrens med de inhemska landtransportmedlen. Utredaren skall vidare samråda med transportrådet som fått i uppdrag att undersöka transportstödets effektivitet samt vilken inverkan detta stöd har på konkurrensförhållandet mellan olika transportmedel. Med detta som utgångspunkt skall transport­rådet utreda behov och förutsättningar för införandet av ett särskilt trans­portstöd angående sjölransporteral gods.

Med hänvisning till direktivens innehåll bör kunna förväntas att utred­ningen kommer att leda fram till förslag som kan bidra till att öka kustsjö­fartens betydelse. I avvaktan på utredningens resultat och den fortsalla beredningen av dessa avstyrker utskottet motionerna såvitt nu är i fråga.

I motion 1980/81: 1000 (partimotion, vpk) yrkas att sjöfartsnäringen an­passas till UNCTA -koden 40-40-20, bl.a. genom bilaterala avtal med råvaruproducerande och progressiva u-länder samt att lagen mot utflagg­ning av fartyg skall bibehållas med den förstärkningen att dispenser inte får medges.

Utskottet tog ställning till de frågor som aktualiserats i motionen i samband med beredningen av den sjöfartspolitiska propositionen. Beträf­fande UNCTAD-koden ansåg utskottet i likhet med kommunikationsmi-

 

TU 1980/81:17                                                                         8

nistern att Sverige borde ansluta sig på samma villkor som EG-länderna. Genom en sådan anslutning godtas frän svensk sida att u-landsrederier inom linjekonferenser får sig tillförsäkrat en viss andel av konferenslas­terna. Det underströks att detta inte får tolkas som ett allmänt godtagande av lastuppdelningsprincipen. Sverige borde fortfarande verka för att lastuppdelningen begränsas så att cross-trade-intressena inte ytterligare skadas. Framför allt måste alla försök alt införa lastuppdelning i tank- och bulkfarten med kraft avvisas, framhöll utskottet.

Lagen om tillstånd till överlåtelse av fartyg (1977:494) föreskriver att svenskt registreringspliktigl skepp eller andel däri inte får överlåtas utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, om skeppet genom övedåtelse upphör att vara svenskt. Fråga om tillstånd till överlåtelse av fartyg prövas av kommerskollegium i samråd med riksban­ken. Det sjöfartspolitiska beslutet innebar bl. a. att riksdagen beslutade att lagen skulle förlängas alt gälla t.o.m. utgången av år 1983. Utskottet konstaterade därvid att lagen och den samrädsordning som gäller vid tillämpningen fungerat tillfredsställande och att en förlängning av giltig­hetstiden för lagen skulle medföra att de stödåtgärder som aktualiserades kunde utvärderas innan en eventuell ny lag utformades.

Utskottet som inte funnit anledning att ändra uppfattning i de berörda frågorna avstyrker således motionen i dessa delar.

I motion 1980/81:982 (vpk) framhålls aU det svåraste problemet som drabbat sjöfarten är utfiaggningsproblernatiken. Det föreslås därför att regeringen skall utarbeta förslag som innebär att fartyg som för flagg som av Internationella Transportfederationen (ITF) listals som bekvämlighets­flagg ej skall tillåtas anlöpa svensk hamn såvida inte fartyget har slutit avtal med ITF eller av ITF godkänt nationellt förbund och i övrigt uppfyller de krav som ställs på utrustning, bemanning etc. för att få föra skandinavisk eller annan etablerad flagg. Det yrkas vidare i motionen att riksdagen uttalar att statliga och kommunala myndigheter och bolag ej bör anlita bekvämlighetsfiaggade fartyg för transporter.

I betänkandet TU 1979/80:26 konstaterade utskottet att bekvämlighets­flaggen utgör ett ovälkommet inslag i världssjöfarten, i fråga såväl om sjösäkerhet och sociala förhållanden som från konkurrenssynpunkt. Sveri­ge borde därför fortsätta att verka för en internationell enighet om att undanröja skadeverkningarna av bekvämlighetsflotlornas verksamhet och, om detta visar sig vara den enda möjligheten, pä sikt avveckla bekvämlig­hetsregistren.

Sveriges internationella åtaganden gör det i princip omöjligt, såsom krävs i motionen, alt hindra etl fartyg frän att anlita svensk hamn bara med hänvisning till att fartyget för en viss flagg. Det är dock angeläget att noga övervaka aft fartygen uppfyller överenskomna normer till skydd för sjösä­kerhet, de ombordanställda och havsmiljö. Enligt utskottets mening bör

 

TU 1980/81:17                                                         9

därför sjöfartsverket prioritera inspektioner av fartyg som kan bedömas ha bristfällig standard.

Beträffande yrkandet i motionen att statliga och kommunala myndighe­ter ej bör anlita bekvämlighetsflaggade fartyg för transporter uttalade utskottet i betänkandet TU 1979/80; 26 att ett totalförbud skulle strida mot Sveriges internationella åtaganden och dessutom kunde fördyra och i ett krisläge försvära för landets energiförsörjning nödvändig tillförsel av olje­produkter. Utskottet framhöll också att kravet i upphandlingskungörelsen (1973:600) att affärsmässighet skall iakttas vid upphandling innebär att hänsyn också måste tas till transportens kvalitet. Det måste därför kunna förutsättas att statlig myndighet förvissar sig om att fartyg som man avser att befrakta inte brister i säkerhet eller standard och att inte rederier anlitas som undandrar sig sitt sociala arbetsgivaransvar.

Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden i dessa frågor. Med hänvisning härtill och till vad som i övrigt anförts avstyrks motionen.

I motion 180/81; 1000 (partimotion, vpk) framhålls vidare att forskningen inte enbart bör inriktas på sjöfartsteknikens utveckling, att bemanningen av isbrytare skall vara civil, att praktikplatser inte bör subventioneras av staten och att subventionering av farledsvaruavgifter m.m. inte bör be­gränsas till transocean linjefart.

Enligt utskottets mening spelar forskningen en betydelsefull roll när det gäller möjligheterna att utveckla den svenska handelsflottan och stärka dess internationella konkurrenskraft. Det sjöfartspolitiska beslutet innebar att den samlade sjöfartsforskningen tillfördes 3,5 milj. kr., varav 3 milj. kr. avsåg teknisk forskning och 0,5 milj. kr. ekonomisk-geografisk sjöfarts-och hamnforskning.

Utskottet, som fortfarande anser att de förstärkta forskningsinsatserna, som sålunda inte enbart avser teknisk forskning, är väl ägnade att främja näringens utveckling och förnyelse, avstyrker motionen i denna del.

I den sjöfartspolitiska propositionen redovisades en rad skäl till varför bemanningen på isbrytare inte borde vara civil. Den avgörande faktorn enligt propositionen var det statsfmansiella läget. Den samlade merkostna­den för en övergång till civil bemanning av isbrytare och sjömätningsfartyg skulle årligen uppgå till minst 50 milj. kr. Utskottet som delade föredragan­dens uppfattning anser att skälen alltjämt äger sin giltighet och avstyrker därför motionen i denna del.

I betänkandet TU 1979/80; 26 konstaterade utskottet att nyrekryteringen till sjömansyrket måste underlättas för att bemanningsbehoven ombord på svenska fartyg långsiktigt skall kunna tillgodoses. Utskottet ställde sig därför bakom förslaget i den sjöfartspolitiska propositionen om ett ekono­miskt bidrag på sammanlagt 20 milj. kr. till rederierna för praktik som äger rum under tiden den 1 juH 1980-30 september 1982. Utskottet som inte funnit anledning att frångå sin uppfattning i frågan avstyrker motionen i denna del.

 

TU 1980/81:17                                                         10

I den sjöfartspolitiska propositionen betonades betydelsen för svenskt näringsliv av transocean direkttrafik över svenska hamnar. Det föreslogs därför att direktgående transocean Hnjetrafik över svenska hamnar skulle befrias frän fyr- och fadedsvaruavgifter. Förslaget syftade till att i fråga om direkttrafik ge svenska hamnar möjlighet att konkurrera på lika villkor med kontinenthamnarna. Utskottet som vid behandlingen av propositionen ställde sig bakom förslaget har inte ändrat uppfattning i frågan och av­styrker därför motionen i denna del.

I motion 1980/81:1892 (s) yrkas att Göteborgs hamn får statsmakternas stöd för att bevara och yttedigare befästa sin roll som Nordens central­hamn när det gäller transocean trafik.

Föredraganden uttalade i den sjöfartspolitiska propositionen, med in­stämmande från utskottet, att Göteborgs hamn traditionellt har varit en viktig förbindelselänk i det svenska varuutbytet och att det är samhällseko­nomiskt mycket fördelaktigt om de transoceana direktanlöpen i Sverige kan behållas.

Förslaget frän den sjöfartspolitiska utredningen om statiigt delägarskap i Göteborgs hamn och stuveri avvisades dock med hänvisning till att kon­kurrensneutraliteten mellan hamnarna skulle sättas ur spel. Som utskottet redan nämnt har emellertid åtgärder vidtagits som är ägnade att stärka Göteborgs hamns ställning. Direktgående transocean linjetrafik över svensk hamn har befriats från fyr- och fadedsvaruavgifter. Detta är en åtgärd som främst kommer Göteborgs hamn till godo. Vidare har en överenskommelse träffats mellan sjöfartsverket och Göteborgs hamn om aU inrätta en trafikcentral i Göteborg och att den särskilda hamnlotsningen skall övertas av sjöfartsverket. Överenskommelsen som såväl föredragan­den som trafikutskottet ställer sig bakom kan bedömas få stor betydelse för sjösäkerheten och framkomligheten i Göteborg.

Utskottet har tidigare uttalat sig om behovet av en övergripande hamn­planering och att en mera aktiv statlig styrning av hamnväsendet än den som f n. sker är nödvändig (TU 1979/80; 26). I sammanhanget vill utskottet erinra om att sjöfartsverket på uppdrag av regeringen utarbetat en perspek-tivplan för hamnväsendet. Planen är f n. föremål för remissbehandling.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att motionen i denna del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen för budgetåret 1981/82 anvisar

a.            till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning ett förslagsanslag på
311995000 kr.,

b.            till Isbrytning eft förslagsanslag på 154000000 kr.,

c.            till Fartygsverksamhet ett förslagsanslag på 27654000 kr.,

d.            till Övrig verksamhet ett förslagsanslag pä 3928000 kr..

 

TU 1980/81:17                                                                        11

2.          att riksdagen

a.              medger att sjöfartsverket lämnas det beställningsbemyndi­
gande gällande leveranser av sjöfartsmateriel som har förordats i
propositionen,

b.              till Sjöfartsmateriel m.m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett
reservationsanslag på 34000000 kr.,

3. beträffande bemanningen av fyr- och lotsplatser
att riksdagen

a.              lämnar motion 1980/81:459 (c) om bemanningen av Vinga
lotsplats utan åtgärd,

b.              lämnar motion 1980/81:996 (s) om bemanningen av Kullens
m. fl. fyrplatser utan åtgärd,

c.              lämnar motion 1980/81:1350 (s) om organisationen av lotsvä-
sendet utan åtgärd,

4.    beträffande åtgärder mot fartyg under s. k. bekvämlighetsfiagg att riksdagen avslår motion 1980/81:982 (vpk),

5.    beträffande anslutning till Mälarleden av hamnar i Uppland att riksdagen avslår motion 1980/81:998 (vpk),

6.    beträffande sjöfartspolitiken m. m.

att riksdagen avslår motion 1980/81; 1000 (vpk) yrkandena 1-9 och 11-12,

7.          beträffande statlig rederiverksamhet m. m.

aU riksdagen avslår motion 1980/81:1486 (vpk),

8.          beträffande Göteborgs hamn

att riksdagen lämnar motion 1980/81:1892 (s) yrkande 2 utan åtgärd.

Övriga sjöfartsändamål

2. Handelsflottans pensionsanstalt. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt E 6 (s. 46-47) och hemställer

att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret 1981/82 anvisar ett anslag pä 1 000 kr.

3. Bidrag till vissa resor av sjöfolk. Regeringen har under punkt E 7 (s. 47-
48) föreslagit riksdagen att

1.    godkänna den av föredragande departementschefen förordade ändringen av statsbidraget till sjöfolkets fria resor,

2.    till Bidrag till vissa resor av sjöfolk för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag pä 9000000 kr.

 

TU 1980/81:17                                                                    12

Motionen

I motion 1980/81:1000 (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 10), att riksdagen beslutar att uttala att de statliga subventionerna för sjöfolkets hemresor bör bibehållas.

Utskottet

Riksdagen beslutade i samband med behandlingen av propositionen om besparingar i statsverksamheten m.m. (prop. 1980/81:20, TU 1980/81:6, rskr 1980/81:101) att bidraget till sjöfolkets fria resor skulle avvecklas under en tvåårsperiod. I budgetpropositionen föreslås att den maximala bidragsgränsen sänks från nuvarande 50% till högst 25% av rederiernas totala resekostnader och att bidraget utgår inom en total kostnadsram om 9 milj. kr.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionens för­slag. Härav följer att utskottet avstyrker yrkandet i motion 1980/81; 1000 (partimotion, vpk) om att de statliga subventionerna för sjöfolkets hemre­sor bör bibehållas på nuvarande nivå.

Utskottet hemställer att riksdagen

1. godkänner den av föredragande departementschefen förordade
ändringen av statsbidraget till sjöfolkets fria resor,

2. med bifall till regeringens förslag och med avslag pä motion 1980/
81; 1000 (vpk) yrkande 10 till Bidrag till vissa resor av sjöfolk för
budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag på 9000000 kr.

4. Handelsflottans kultur- och fritidsråd. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt E 8 (s. 48-50) och hemställer

att riksdagen

1.    godkänner de av föredragande departementschefen föreslagna rikUinjerna för finansiering av Handelsflottans kultur- och fri­tidsråd,

2.    till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

5. Ersättning till viss kanaltraflk. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt E 9 (s. 50) och hemställer

att riksdagen

1. godkänner vad föredragande departementschefen har anfört om
ersättningen till Trollhätte kanalverk,

2. till Ersättning till viss kanaltrafik för budgetåret 1981/82 anvisar
ett förslagsanslag på 1000 kr.

 

TU 1980/81:17                                                                    13

6. Lån till den mindre skeppsfarten. Utskottet tillstyrker regeringens för­
slag under punkt E 10 (s. 51) och hemställer

att riksdagen till Lån till den mindre skeppsfarten för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag på 40000000 kr.

7. Ändring i sjötrafikförordningen. Under avsnittet Särskilda frågor (punkt
4, s. 121-122) har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av vad
föredragande departementschefen har anfört om lokala sjötrafikföre­
skrifter.

Utskottet

Förslag om utvidgning av länsstyrelsens befogenhet att utfärda lokala sjötrafikföreskrifter skall underställas riksdagen, utan att riksdagen för den skull behöver ta ställning till författningstexten. I propositionen föreslås att sjötrafikförordningen kompletteras på så sätt att länsstyrelse får föreskriva begränsning av eller förbud mot att använda vattenområde för fartygstra­fik, om åtgärder behövs för att skydda fiskodlingsföretag och det inte gäller handelssjöfarten i allmän farled. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer

att riksdagen godtar den av föredragande departementschefen för­ordade utvidgningen av länsstyrelses befogenhet att utfärda lo­kala sjötrafikföreskrifter.

Stockholm den 10 mars 1981

På trafikutskottets vägnar ROLF CLARKSON

Närvarande: Rolf Clarkson (m), Bertil Jonasson (c). Essen Lindahl (s), Rolf Sellgren (fp), Nils Hjorth (s), Wiggo Komstedt (m), Kurt Hugosson (s), Rune Torwald (c), Birger Rosqvist (s), Sixten Pettersson (m), Anna Wohlin-Andersson (c), Ove Kadsson (s), Eric Rejdnell (fp), Margit San­déhn (s) och Sten-Ove Sundström (s).

Särskilt yttrande

Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Ove Karlsson, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström (alla s) anför;

Riksdagen beslutade den 10 juni 1980 om nya riktlinjer för sjöfartspoliti­ken (prop. 1979/80:166, TU 1979/80; 30, rskr 1979/80:412).

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen framhöll socialdentiokrater-na att förslagen var klart otillräckliga för att ge stöd åt en offensiv närings­politisk utveckling av sjöfarten. Vi ansåg att statsmakterna måste gå in

 

TU 1980/81:17                                                        14

med sådana stöd- och garantiåtaganden att sjöfartsnäringen kan genomföra nödvändiga investeringar för att långsiktigt säkra branschens utveckling. Staten måste se till att branschen inte vid en ny större nedgång i sjöfarts­konjunkturen riskerar att drabbas av en utveckling liknande den under senare delen av 1970-talet, då alltför stora delar av den svenska handels­flottan måste säljas ut till i vissa fall priser långt under anskaffningsvärdet och dessutom ett stort antal sysselsättningstillfällen försvann för svenskt sjöfolk. Åtskilliga tidigare svenska fartyg kom under s.k. bekvämlighets­flagg.

Vi ansåg att ett statligt ägarengagemang i sjöfartsnäringen inte borde avvisas så kategoriskt som gjordes i propositionen och att åtgärder borde vidtas för att skapa möjligheter administrativt och praktiskt för sjöfart med statiigt ägarengagemang. Våra förslag avslogs av den borgerliga riksdags­majoriteten.

Vi ansåg att sjöfolkets fria resor är en viktig social och ekonomisk förmån för de ombordanställda och att kostnaderna för resorna är betydan­de främst för sådana rederier vilkas fartyg sällan eller aldrig anlöper svenska eller nädiggande hamnar. Vi motsatte oss därför att i dä rådande konjunktudäge avskaffa bidraget och därigenom försämra de berörda rede­riernas konkurrensförmåga. 1 enlighet med värt förslag beslutade riksda­gen att bidraget skulle bibehållas.

I samband med behandlingen av propositionen om besparingar i stats­verksamheten m.m. (prop. 1980/81:20, TU 1980/81:6, rskr 1980/81:101) drev dock den borgerliga majoriteten igenom att bidraget skulle avvecklas under en tväårsperiod.

Vi ansåg då och gör så fortfarande att starka skäl talar för en övergång till civil bemanning av isbrytare och sjömätningsfartyg. I den sjöfartspoli­tiska propositionen förordades en fortsatt militär bemanning. Ställningsta­gandet grundades pä en beräkning av de ekonomiska konsekvenserna av en övergång till civil bemanning. Denna beräkning gav inte enligt vår uppfattning tillräckligt underlag för ställningstagande i frågan, och vi be­gärde därför att en övergång till civil bemanning snarast borde bli föremål för en allsidig utredning, varvid inte minst arbetsmarknads- och samhälls­ekonomiska aspekter borde beaktas. Våra förslag har avslagits av den borgerliga riksdagsmajoriteten.

Med tanke på att de sjöfartspolitiska besluten så nyligen har fattats av riksdagen återkommer vi inte nu med våra förslag som vi dock fortfarande anser skulle stärka den svenska sjöfartens ställning till gagn för såväl näringen som de anställda. Vi vill kraftigt understryka vikten av en hög handlingsberedskap för att situationen frän senare delen av 1970-talet inte skall upprepa sig då handelsflottan minskade drastiskt eller med ca 40% av bruttotonnaget.

Bl.a. följande frågor måste uppmärksammas: - sjöfartens roll i den svenska trafikpolitiken.

 

TU 1980/81:17                                                        15

— sjöfartens betydelse som exportnäring,

— rederiernas upplåningsbehov för att erforderliga investeringar skall kunna genomföras och kapitalkostnadernas betydelse för möjligheterna att driva sjöfart under svensk flagg,

— möjligheterna att driva sjöfart med statligt ägarengagemang,

— överlåtelselagen, i syfte att den skall omfatta de utlandsengagemang som består i att fartyg både förvärvas och registreras utomlands,

— behovet av en övergripande hamnplanering, vilket bl. a. är en nödvän­dig förutsättning för att öka kustsjöfartens betydelse.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981