TU 1980/81:16

Trafikutskottets betänkande
1980/81:16

om anslag till Vagväsende m. m. (prop. 1980/81:100)

SJÄTTE HUVUDTITELN
Vägväsende m. m.

Anslagen till vägväsende m.m. Regeringens förslag i proposition 1980/
81:100 bilaga 9 (kommunikationsdepartementet) under avsnitt B Vägväsende
(s. 8-22) till medelsanvisning m.m. under de skilda väganslagen
innebär

att till Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter för budgetåret 1981/82
anvisas ett förslagsanslag på 5950000 kr. (punkt B 1, s. 10),
att regeringen medges att ge statens vägverk rätt att använda driftmedel
för byggande av broar i enlighet med vad som i propositionen har förordats
(punkt B 2, s. 10-14),
att regeringen medges att lämna statens vägverk det beställningsbemyndigande
som i propositionen har förordats (punkt B 2, s. 10—14),
att till Drift av statliga vägar för budgetåret 1981/82 anvisas ett reservationsanslag
på 2814000000 kr. (punkt B 2, s. 10-14),
att till Byggande av statliga vägar för budgetåret 1981/82 anvisas ett
reservationsanslag på 900000000 kr. (punkt B 3, s. 14-16),
att regeringen medges att låta statens vägverk planera bidragsgivningen
till drift av kommunala vägar och gator för år 1982 utifrån ett anslag på
450500000 kr. (punkt B 4, s. 16-17),
att till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator för budgetåret
1981/82 anvisas ett reservationsanslag på 374300000 kr. (punkt B 4, s. 16-

17),

att till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator för budgetåret
1981/82 anvisas ett reservationsanslag på 320000000 kr. (punkt B 5, s. 17-

18),

att regeringen medges att låta statens vägverk planera bidragsgivningen
till drift av enskilda vägar m. m. för år 1982 utifrån ett anslag på 273 500000
kr. (punkt B 6, s. 19-20),
att till Bidrag till drift av enskilda vägar m.m. för budgetåret 1981/82
anvisas ett reservationsanslag på 242000000 kr. (punkt B 6, s. 19-20),
att till Bidrag till byggande av enskilda vägar för budgetåret 1981/82
anvisas ett reservationsanslag på 30000000 kr. (punkt B 7, s. 20),
att till Tjänster till utomstående för budgetåret 1981/82 anvisas ett förslagsanslag
på 22800000 kr. (punkt B 8, s. 21),
att till Statens vägverk: Försvarsuppgifter för budgetåret 1981/82 anvisas
ett reservationsanslag på 12500000 kr. (punkt B 9, s. 21-22).

1 Riksdagen 1980/81. 15 sami. Nr 16

Kartong: S. 1, rad 5 Står: 8—28 Rättat till: 8—22

TU 1980/81:16

2

Vidare föreslås under avsnittet Särskilda frågor beträffande förrättningskostnader
i vissa fall (punkt 5, s. 122—123) att riksdagen antar inom
kommunikationsdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i väglagen (1971:948),

2. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149).

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse:

Förslag till
Lag om ändring i väglagen (1971:948)

Härigenom föreskrivs att det i väglagen (1971:948) skall införas en ny
paragraf, 20 a S, av nedan angiven lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 a S

Om byggandet av en allmän väg
medför att en enskild väg behöver
byggas eller att ändrade förhållanden
uppstår som väsentligt inverkar
pä väghållningen för en sådan
väg, skall väghållaren, om det behövs,
påkalla förrättning enligt anläggningslagen
(1973:1149) för att
ordna den enskilda väghållningen.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag till
Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom föreskrivs att 18 och 29 55 anläggningslagen (1973:1149) skall
ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse «Föreslagen lydelse

18 §'

Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fastighet,
som avses skola deltaga i anläggningen, byggnadsnämnden och hyresgästorganisation.

1 Senaste lydelse 1980:266.

TU 1980/81:16

3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som
styrelsen finnér vara av större betydelse från allmän synpunkt.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren påkalla
förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av
förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Om rätt för väghållare att påkalla Om rätt för väghållare att påkalla
förrättning enligt denna lag finns förrättning enligt denna lag finns

bestämmelser i 25 § tredje stycket bestämmelser i 20 a § och 25 § tred väglagen

(1971:948) je stycket väglagen (1971:948)

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

29 §'

Förrättningskostnaderna skall, om anläggningsbeslut meddelats, fördelas
mellan ägarna av de fastigheter som skall deltaga i anläggningen efter
vad som är skäligt.

Om en förrättning har påkallats Om en förrättning har påkallats

av en väghållare enligt 25 § tredje enligt 20 a § eller 25 § tredje stycket

stycket väglagen (1971:948) skall väglagen (1971:948) skall staten

staten svara för förrättningskostna- svara för förrättningskostnaderna.
derna.

I övrigt tillämpas 2 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988) på förrättning
enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse 1980:266.

Motionerna

I motion 1980/81:177 av Arne Lindberg och Filip Johansson (båda c)
yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 1), att riksdagen beslutar att vägen
Suorva—Ritsem skall öppnas för allmän trafik.

I motion 1980/81:178 av Gabriel Romanus och Kerstin Anér (båda fp)
yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 1 i tillämplig del och 2),

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna att
vägen Suorva-Ritsem skall läggas igen,

2. att riksdagen, om detta yrkande inte skulle bifallas, uttalar att vägen
Suorva—Ritsem inte skall få utnyttjas för allmän trafik utan endast för
trafikanter med särskilt tillstånd, såsom t. ex. postverkets busstrafik, för
befattningshavare hos vattenfallsstyrelsen och samerna i området.

TU 1980/81:16

4

I motion 1980/81:263 av Åke Gustavsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att nybyggnationen av riksväg 31
bör genomföras som tidigare planerats och att vägunderhållet ej får försämras.

I motion 1980/81:315 av Ulla Ekelund (c) yrkas att riksdagen ger regeringen
till känna att man vid pågående organisationsöversyn av vägverket
beaktar vad i motionen anförts.

I motion 1980/81:383 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om att pröva frågan om statsbidrag till anläggningar
för kollektivtrafik i huvudsaklig överensstämmelse med det av utredningen
Kollektivtrafik i tätort (SOU 1975:47) framlagda förslaget.

1 motion 1980/81:562 av Stina Eliasson och Eivor Nilson (båda c) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att vägverket ges direktiv att utarbeta
planer för byggande av broar över Vallsundet och Rödösundet i Storsjön i
Jämtland, så att viss beredskap finns, när medel för byggande kan anvisas.

I motion 1980/81:563 av Arne Fransson (c) yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen
angående statsbidrag till enskild väghållning.

I motion 1980/81:566 av Bertil Jonasson m.fl. (c) yrkas att riksdagen
måtte som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande sådan omfördelning av väganslagen så att glesbygdsvägnätets
standard kan förbättras samt beträffande inriktningen av den organisationsöversyn
som pågår inom vägverket.

I motion 1980/81:575 av Sven-Gösta Signell m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
byggandet av en bro över Brosundet mellan Brosunden och Rosendala i
Skaraborgs län.

I motion 1980/81:763 av Ulla Tillander och Paul Grabo (båda c) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om att snarast utvidga statsbidragsbestämmelsema
till att även omfatta sådan fast anläggning som erfordras
för elektrisk bussdrift.

I motion 1980/81:764 av Ulla Tillander (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär ökat anslag till cykelvägar i enlighet med vad som anförs i
motionen.

TU 1980/81:16

5

I motion 1980/81:10% av Sven Henricsson m.fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen under B. 2 Drift av statliga vägar för budgetåret 1981/82
anvisar ett med 100000000 kr. förhöjt belopp till totalt 2914000000 kr.,

2. att riksdagen under B. 3 Byggande av statliga vägar för budgetåret
1981/82 anvisar ett med 100000000 kr. höjt belopp till totalt 1 000000000
kr.,

3. att riksdagen under B. 4 Bidrag till drift av kommunala vägar och
gator medger att statens vägverk får planera bidragsgivning för år 1982
utifrån ett med 50000000 kr. till totalt 500500000 kr. förhöjt belopp, samt
att ett med 25700000 kr. förhöjt reservationsanslag till totalt 400000000
kr. anvisas för budgetåret 1981/82,

4. att riksdagen under B. 5 Bidrag till byggande av kommunala vägar
och gator för budgetåret 1981/82 anvisar ett med 80000000 kr. förhöjt
reservationsanslag till 400000000 kr.,

5. att riksdagen under B. 6 Bidrag till drift av enskilda vägar medger att
statens vägverk får planera bidragsgivning för år 1982 utifrån ett med
10000000 kr. förhöjt anslag till totalt 283500000 kr., samt att ett med
10000000 kr. till 252000000 kr. förhöjt reservationsanslag anvisas för
budgetåret 1981/82.

I motion 1980/81:1322 av Stina Andersson m.fl. (c) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
opartisk utredning och överläggningar mellan staten och Stockholms läns
landsting om den samhällsekonomiskt bästa kollektivtrafikförsöijningen
inom Stockholmsregionens nordostsektor.

I motion 1980/81:1328 av Torsten Gustafsson (c) och Per-Axel Nilsson
(s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att broförbindelse mellan Fårö
och Gotland tas in i det av departementschefen i prop. 1980/81:100 bil. 9
punkt B 2 förordade särskilda programmet för broinvesteringar som skall
ersätta farjeleder.

I motion 1980/81:1329 av Ing-Marie Hansson m.fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
byggandet av en bro Sundet-Hasselön vid Hedesunda i Gävle kommun,
Gävleborgs län.

I motion 1980/81:1343 av Gabriel Romanus och Daniel Tarschys (båda
fp) yrkas att riksdagen beslutar att inom ramen för anslaget till byggande
av statliga vägar för budgetåret 1981/82 anslå medel för byggande av
tunnelbana enligt samma principer som har gällt för föregående budgetår.

I motion 1980/81:1347 av Ivan Svanström (c) yrkas att riksdagen beträffande
bygdevägar som sin mening ger regeringen till känna

tl Riksdagen 1980181. 15 sami. Nr 16

TU 1980/81:16

6

1. att bygdevägar endast i undantagsfall får avföras ur allmänt underhåll
och framför allt inte i bygder med betydande friluftsliv,

2. att alla viktiga enskilda vägar överförs till allmänt underhåll.

I motion 1980/81:1348 av Karl-Erik Svartberg m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
broar mellan Bockholmen och Klädesholmen samt mellan Hamburgsund
och Hamburgö i Göteborgs och Bohus län.

1 motion 1980/81:1354 av Alf Wennerfors m. fl. (m) yrkas att riksdagen
gör ett principuttalande av innebörd att några medel nu eller framdeles inte
skall anslås från statlig sida till investeringskostnader avseende en tunnelbaneutbyggnad
mellan Mörby, Danderyds kommun, och Täby centrum.

1 motion 1980/81:1447 av Karl-Erik Häll och Ingvar Svanberg (båda s)
yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 1), att riksdagen måtte uttala sig för att
vägen Suorva-Ritsem skall öppnas för allmän trafik.

I motion 1980/81:1470 av Sven Aspling m.fl. (s) yrkas (såvitt nu är i
fråga) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
[1980/81:1468J har anförts om särskilda investeringar i vägsystemet
samt om byggande av broförbindelse över Liljedalsundet i Värmland.

I motion 1980/81:1505 av John Johnsson m.fl. (s) yrkas med hänvisning
till vad i motionen [1980/81:1058] har anförts att riksdagen hos regeringen
hemställer att statens vägverk ges i uppdrag att vid fördelning av anslag
beakta att behovet av vägförbättringar och utbyggnader i Skåne är av stor
betydelse för rörligheten på arbetsmarknaden och därmed industriutvecklingen.

I motion 1980/81: 1721 av Arne Andersson i Gamleby m. fl. (s) yrkas att
riksdagen beslutar hos regeringen begära att brobygget över Bjursundsström
snarast kommer till stånd i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1980/81: 1729 av Olle Grahn och Olle Wästberg i Stockholm
(båda fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts beträffande omorganisation av statens vägverk.

I motion 1980/81:1731 av Sven Henricsson och Bertil Måbrink (båda
vpk) yrkas att riksdagen under B 3 Byggande av statliga vägar för budgetåret
1981/82 beslutar anvisa 5000000 kr. utöver regeringens förslag för att
möjliggöra påbörjande av upprustningsarbete på väg 83 i enlighet med vad
som anges i motionen.

TU 1980/81:16

7

I motion 1980/81:1737 av Elvy Nilsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller att ett brobygge vid Liljedalssundet i Grums kommun
kommer till stånd i enlighet med vad som i motionen anförts.

I motion 1980/81:1738 av Kerstin Nilsson (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär upprustning och ombyggnad av väg 400 genom omfördelning
av väganslaget i 1981/82 års riksstat.

I motion 1980/81:1741 av Olle Svensson m.fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående brobyggen i Södermanland.

I motion 1980/81:1744 av Bertil Zachrisson m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1-4, 7-8, 10-11 och 13), att riksdagen beslutar

1. att sammanlagt 20000000 kr. skall stå till kollektivtrafikberedningens
förfogande för de utgifter som angetts i motionen,

2. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
bidrag till cykelvägar,

3. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
bidrag till spårtrafikanläggningar,

4. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
prioritering av kollektivtrafikinvesteringar på lånemarknaden,

7. uttala sig för att broar skall byggas i enlighet med vad som anförts i
motionen,

8. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om en
revidering av vägverkets flerårsplaner,

10. att till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator för
budgetåret 1981/82 under sjätte huvudtiteln anvisa ett i förhållande till
regeringens förslag med 20000000 kr. förhöjt reservationsanslag av
340000000 kr.,

11. att till Byggande av statliga vägar för budgetåret 1981/82 under sjätte
huvudtiteln anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 80000000
kr. förhöjt reservationsanslag av 980000000 kr.,

13. att till Drift av statliga vägar för budgetåret 1981/82 under sjätte
huvudtiteln anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 1000000
kr. förhöjt förslagsanslag av 34 238 000 kr.

Utskottet

Vägpolitikens inriktning och utformning m.m.

Redan i sin anslagsframställning för innevarande budgetår redovisade
vägverket — med utgångspunkt i de uttalanden som riksdagen gjort i
samband med 1979 års trafikpolitiska beslut - en översyn beträffande de

TU 1980/81:16

konkreta mål för driftverksamheten resp. byggnadsverksamheten som eftersträvats
vid upprättandet av den senaste femårsplanen för Drift av
statliga vägar resp. flerårs- och fördelningsplanerna. Resultatet av denna
översyn ansågs visa att i det närmaste full överensstämmelse råder mellan
de tidigare uppställda målen och den inriktning som angetts av riksdagen. 1
konsekvens härmed räknade vägverket med att bedriva verksamheten med
den i huvudsak oförändrade inriktning som framgick av verkets framställning
och som närmare angavs i budgetpropositionen.

Föredragande departementschefen framhöll i anslutning härtill att vägplaneringen
måste vara baserad på samhällsekonomiska överväganden. En
sådan ordning ansågs också medge en långtgående decentralisering och ett
från regionalpolitiska utgångspunkter motiverat hänsynstagande. De mera
preciserade samhällskrav som vägpolitiken bör ge uttryck för beträffande
miljö, tillgänglighet, trafiksäkerhet, transportkostnader etc. syntes enligt
föredragandens mening väl tillgodosedda genom den inriktning av driften
och byggnadsverksamheten som vägverket redovisat. Förslagen ansågs
också väl avvägda mot de mål för vägpolitiken och den allmänna inriktning
av väghållningen som riksdagen angett i nämnda trafikpolitiska beslut.

Vad föredraganden sålunda anförde om vägpolitikens inriktning och
utformning m. m. fann sig utskottet i allt väsentligt och i då rådande
ekonomiska läge kunna godta.

Utskottet ansåg dock ett ökat vägbyggande vara angeläget från såväl
samhällsekonomiska som trafiksäkerhetsmässiga synpunkter samt att den
fortsatta planeringen och medelstilldelningen därför på sikt borde inriktas
härpå. Utskottet är i princip alltjämt av samma uppfattning. Angeläget är
att även beredskapsmedel i all den utsträckning som befinns möjlig ställs
till förfogande för vägunderhåll och -byggande.

Med anledning av förslagen i den nu föreliggande propositionen yrkas i
motion 1980/81:1744 (s) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en revidering av vägverkets flerårsplaner.

Riksdagens trafikpolitiska beslut innebar enligt motionärerna att vägverket
fick en fast grund för sin planering av vägbyggande och väghållning.
Innan riksdagen nu binder sig för en långsiktig neddragning av väganslagen
på det sätt som föreslås i budgetpropositionen måste därför enligt motionen
vägverket ges tillfälle att redovisa på vilket sätt gällande flerårsplaner
kan förändras och vilka effekterna blir på t. ex. sysselsättning, trafiksäkerhet,
bostadsbyggande och kollektivtrafik i olika delar av landet. Vid en
sådan revidering av flerårsplanerna bör särskilt beaktas dels kollektivtrafikens
behov, dels vikten av att vägverkets drift- och underhållsverksamhet
tillförs erforderliga resurser.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att inriktningen för anslagsgivningen
bör vara att upprätthålla servicestandarden och vidmakthålla det

TU 1980/81:16

9

i vägarna nedlagda kapitalet. I den rådande budgetsituationen måste dock
begränsningar göras även inom vägbyggnadsverksamheten. Utskottet förutsätter
för sin del att frågorna om de senareläggningar m. m. av gällande
flerårs- och fördelningsplaner som blir följden härav ingående prövas med
avseende på konsekvenserna från bl. a. trafiksäkerhets- och sysselsättningssynpunkter
för olika delar av landet. Till grund för bedömningarna
av kommande förslag härvidlag bör vidare läggas de uttalanden om den
framtida vägpolitikens utformning som tidigare gjorts av riksdagen.

Med hänvisning till det anförda finnér utskottet någon särskild framställning
till regeringen i ämnet från riksdagens sida ej erforderlig och avstyrker
därför motionärernas yrkande i fråga.

I motion 1980/81: 566 (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts beträffande omfördelning av
väganslagen i syfte att förbättra glesbygdsvägnätets standard.

För skogsnäringens och skogsindustrins utveckling och lönsamhet är,
enligt motionärerna, ett förbättrat vägnät för glesbygden av stor vikt. Mot
denna bakgrund anses en upprustning/beläggning av grusvägarna böra
prioriteras, särskilt i ett läge när de totala väganslagen av statsfinansiella
skäl måste hållas nere. Främst bör då satsas på godtagbar framkomlighet
på hela vägnätet och mindre på ökad komfort på de trafikstarka vägarna.

Då motionärerna i nuvarande budgetläge inte finnér det rimligt att begära
en ökning av vägbyggnadsanslagen anses en ökad satsning på glesbygdsvägnätet
böra åstadkommas, huvudsakligen genom en omprioritering inom
de nu anvisade budgetramarna. Enligt motionärernas mening är det vidare
viktigt och betydelsefullt för att uppnå en riktig avvägning av satsningarna
på olika vägtyper att man får en så decentraliserad bedömning av dessa
frågor som möjligt. Genom de nu tillämpade förfaringssätten för att fördela
väganslagen anses också denna målsättning ha uppnåtts när det gäller
länsvägnätet. Länsstyrelserna anses emellertid enligt motionärerna böra få
möjlighet att — efter samråd med länsvägsnämndema — även överföra
medel från riksvägprojekt till länsvägsupprustning när de finnér detta från
länets synpunkt mest angeläget. Därmed skulle en ökad decentralisering
åstadkommas när det gäller att bestämma hur de knappa väganslagen i sin
helhet skall disponeras.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att vägverkets förslag i
senaste anslagsframställning, nu gällande flerårsplaner och arbetet med
revidering av dessa enligt verket helt grundar sig på 1979 års trafikpolitiska
beslut. Detta innebär bl. a. att en samhällsekonomisk grundsyn skall tilllämpas.
Vägpolitiken bör om möjligt uttryckas i termer som anger samhällskrav
beträffande miljö, tillgänglighet, trafiksäkerhet och transportkostnader
m. m. Utjämning av standard och satsning på glesbygdsvägnätet
skall likaledes ske.

TU 1980/81:16

10

Regering och riksdag tar vidare - vid avvägningen av ordinarie byggnadsanslag
— hänsyn till de medel som av sysselsättningspolitiska skäl
satsas på byggande av vägar. Detta måste beaktas när fördelningen mellan
riks- och länsvägar studeras. Förbättringsmedel på driftanslaget används
vidare huvudsakligen till åtgärder på sekundära och tertiära länsvägar.

För närvarande pågår för driftverksamheten arbetet med ny femårsplan
som skall gälla 1982-1986. De åtstramningar som drabbat väganslagen
åren 1980 och 1981 kommer därvid, enligt verket, till uttryck i en lägre
servicenivå, i första hand för snöröjning och vissa andra arbeten. Det
anses därför vara ofrånkomligt att lågtrafikerade vägar drabbas hårdare än
högtrafikerade. Trots neddragningarna jämfört med 1979 års nivå kommer
dock enligt verket en fortsatt satsning på beläggning av grusvägar att ske.

Det trafikpolitiska beslutet innebar, som förut nämnts, ett godkännande
av både den uppläggning och den inriktning som vägverket tillämpat vid
upprättandet av nu gällande flerårs- och fördelningsplaner m.m. Den avvägning
mellan läns- och riksvägar och det urval av objekt som länsstyrelserna
och vägverket varit överens om vid fastställelsen av flerårsplanerna
måste bl. a. därför även enligt utskottets uppfattning gälla till dess nya
planer fastställs.

I nästa planeringsomgång på investeringssidan kommer, enligt vad utskottet
av vägverket vidare erfarit, fördelningen av medel att bl. a. grunda
sig på de tillståndsbeskrivningar som tas fram för resp. län samt olika
andra kriterier och viktiga behov. Beläggning av grusvägar samt förstärkning
av bärighetssvaga vägar anges därvid vara viktiga utjämningsmål.
Länsstyrelserna kommer också i denna planeringsomgång att ha möjlighet
att föra en diskussion om fördelningen mellan riks-, läns- och statskommunvägar.

Under hänvisning till det anförda och med hänsyn jämväl i övrigt till
gällande ordning för flerårsplanernas upprättande och fastställande kan
utskottet för sin del inte tillstyrka att länsstyrelserna på det sätt motionärerna
föreslagit ges rätt att överföra medel för riksvägprojekt till upprustningen
av länsvägar. Yrkandet i fråga avstyrks därför.

1 motion 1980/81:315 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att
man vid pågående organisationsöversyn av vägverket beaktar vad som i
motionen anförts. Motionärens förslag synes bl. a. innebära en återgång i
princip till tidigare gällande ordning med byggnads- och driftverksamheterna
länsvis sammanförda i en organisationsenhet. 1 motion 1980/81:566
(c) yrkas likaledes att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande inriktningen av förut nämnda
översyn av vägverkets organisation. Motionärerna finner det därvid angeläget
att kvarvarande vägstationer får en sådan lokalisering att de kan klara
det glesbygdsvägunderhåll som måste prioriteras framför vinterväghållning
i tätorter. Sistnämnda arbetsuppgift bör, enligt motionärerna, som

TU 1980/81:16

II

regel utan olägenhet kunna klaras med hjälp av entreprenörer. Eftersom
vägbyggnadsanslagen i reala termer sjunker anses det vidare angeläget att
vägverket i all möjlig mån söker förstärka driftsidan med personal som
antingen överförs från byggnadssidan eller som - främst vintertid —
inordnas beredskaps- och tjänstgöringsmässigt med driftsidans personal.

Vad sistnämnda fråga beträffar sker enligt vad utskottet av vägverket
erfarit redan nu under vintertid en förstärkning av driftsidans personal från
bl. a. byggnadssidan. En permanentning av detta förhållande kräver dock
att anslagssituationen för driften förbättras om kraven på rationell och
meningsfull sysselsättning skall kunna upprätthållas.

Utskottet vill f. ö. med anledning av motionsyrkandena erinra om att
riksdagen så sent som i december 1980 ingående behandlade då aktualiserade
frågor beträffande den översyn som på initiativ av verket pågår av
dess organisation och personalbehov m.m. på central, regional och lokal
nivå. I likhet med föredragande departementschefen (prop. 1980/81:20)
fann utskottet det angeläget att verket så långt möjligt påskyndar genomförandet
av aktuella organisationsförändringar. Utskottet förutsatte också
att sådana förändringar med avseende på den centrala och regionala
organisationen, som riksdagen har att ta ställning till, i sedvanlig ordning
och snarast möjligt underställs riksdagens prövning. Vidare behandlades
vissa frågor om den lokala organisationen.

Under hänvisning till vad utskottet i berörda frågor då anförde och i
avvaktan på resultatet av den pågående översynen finner utskottet motionärernas
yrkanden inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Motion 1980/81: 1729 (fp) berör likaledes vägverkets organisation. 1 motionen
erinras om att vägverket i sin anslagsframställning har framhållit att
de reala anslagen reducerats de senaste femton åren. Det antal anställda
som verket har för denna verksamhet har därför minskat, samtidigt som
antalet anställda hos entreprenörer som verket anlitar också minskat.

Av verkets anslagsframställning framgår vidare att man genom att metodiskt
öka andelen i egenregibyggande överflyttat sysselsättningskonsekvenserna
från egen personal tili anställda i enskilda entreprenadfirmor.
Verket har dock samtidigt som man redogör för den egna politiken när det
gäller egenregi visavi entreprenad även gett en klar bild av den ökande
egenregigradens nackdelar.

Om vägverket fortsätter sin hittillsvarande politik när det gäller avvägningen
mellan entreprenad och egenregi innebär detta enligt motionärerna
att egenregiandelen ytterligare kommer att ökas.

En omorganisation av vägverket anses därför nödvändig och organisationen
med kraft böra anpassas till den framtida anslagsnivå som kan
förväntas. En utgångspunkt i organisationsarbetet måste enligt motionen
vara att kravet på tillräcklig konkurrens när det gäller vägbyggandet skall
upprätthållas.

Kartong: S. 29, råd 15 Står: Johansson Rättat till: Jonasson

TU 1980/81:16

12

Som framhålls i motionen är den i reala termer minskade anslagstilldelningen
under senare år den primära orsaken till att även entreprenadverksamheten
minskat. Vägverket har hos regeringen aktualiserat problemet
och bl. a. begärt medel för s. k. referensobjekt som är av stor betydelse för
entreprenadföretagen och deras möjligheter att få arbetsuppgifter utomlands.
Utskottet anser sig också kunna utgå från att vägverket anpassar sin
organisation till den framtida anslagsnivån. Med hänsyn härtill finner utskottet
motionen därför inte nu påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens
sida.

Anslags- och bidragsfrågor

Från anslaget Drift av statliga vägar betalas kostnaderna för de delar av
vägverkets verksamhet som är hänförliga till driften av de statliga vägarna
samt vissa förbättringsarbeten, vilka avser främst de sekundära och tertiära
vägnäten, ävensom investeringsutgifter för vägverkets anläggningstillgångar.

Anslaget är för innevarande budgetår upptaget med ett belopp av 2528,3
milj. kr. varav 94,3 milj. kr. avser investeringar i anläggningstillgångar. På
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 (prop. 1980/81:25
bil. 3, TU 1980/81:7, rskr 1980/81: 102) har anvisats ett reservationsanslag
av 45 milj. kr. för investeringar i anläggningstillgångar under andra halvåret
1981. Medelsanvisningen för vägverkets anläggningstillgångar kan
härigenom fortsättningsvis avse framförliggande kalenderår liksom för anslaget
i övrigt, vilket underlättar en rationell planering.

Med hänsyn till de behov av olika driftåtgärder som föreligger föreslås i
propositionen en anslagsökning med 285,7 milj. kr. För den statliga vägdriften
och investeringar i anläggningstillgångar kommer därmed att disponeras
(2528,3 + 285,7) 2814,0 milj. kr. Driftverksamheten utgör 2712,2
milj. kr. härav och investeringarna i anläggningstillgångar 101.8 milj. kr.

Inom denna ram, som motsvarar besparingsalternativet enligt regeringens
anvisningar, får enligt föredraganden kostnadsökningar p. g. a. vägnäts-
och trafikförändringar samt arbetsmiljöåtgärder täckas av rationaliseringar.
Med denna anslagsnivå beräknas vidare väghållningsinsatserna i
stort motsvara 1981 års nivå.

Medel för driftanläggningar m. m., som vägverket redovisat i sitt investeringsprogram.
kan enligt propositionen komma att anvisas av konjunkturpolitiska
medel som ställs till regeringens förfogande.

Vägverket anses också genom lämpligt avvägda beställningsbemyndiganden
böra ges möjlighet att anskaffa de olika anläggningstillgångarna så
ekonomiskt som möjligt. Mot bakgrund av det förordade anslaget för
budgetåret 1981/82 anses en lämplig nivå för beställningsbemyndigandet
vara 70 milj. kr. i 1982 års beräknade prisnivå.

Med anledning av propositionens förslag yrkas i motion 1980/81:1744 (s)
en ytterligare höjning av anslaget med 20 milj. kr. Genom en ökad medels -

TU 1980/81:16

13

tilldelning till vägunderhållet bör, enligt motionärerna, de mest påtagliga
negativa konsekvenserna för de anställda, för trafikanterna och för näringslivet
kunna motverkas.

Motionärerna har också, som senare berörs, föreslagit en offensiv satsning
med 50 milj. kr. på att bygga broar. Eftersom kommunikationsministern
har förutsatt att sådana brobyggen skall komma till stånd och finansieras
inom ramen för vägverkets driftmedel frigörs med motionärernas
förslag medel för traditionella underhållsåtgärder av storleksordningen 25
milj. kr.

De insatser som möjliggörs genom den föreslagna ökade medelstilldelningen
på totalt ca 45 milj. kr. anses böra inriktas på beläggningsarbeten,
beläggning av grusvägar med YIG och punktförbättringar för att höja
trafiksäkerheten.

Utskottet har för sin del funnit sig kunna godta den anslagshöjning med
285,7 milj. kr. som regeringen föreslagit. Härav följer att utskottet avstyrker
förenämnda motionsyrkande.

Detsamma gäller yrkandet i motion 1980/81:1096 (vpk) om en ytterligare
anslagshöjning med 100 milj. kr.

I propositionen tar föredraganden också upp frågan om den statliga
färjeverksamheten. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att föredraganden
nu — i likhet med vad utskottet tidigare gjort — avvisar tanken på
ett avgiftssystem för fäijetrafiken. Vidare framhålls att vägverket vid sin
fortsatta prövning av frågor om indragningar av färjeleder och turlisteändringar
särskilt bör undersöka om faijeförbindelse kan ersättas med bro.
Utskottet vill i anslutning härtill erinra om sina uttalanden i TU 1980/81:6
beträffande nedskärning av den statliga fäijeverksamheten. Utskottet förklarade
sig sålunda inte ha något att erinra mot att — på detta liksom på
andra områden - besparingar görs där så kan ske utan större olägenheter.
Såsom motionsledes framhållits kunde dock de föreslagna åtgärderna såväl
i kommunikationshänseende som i övrigt innebära kännbara försämringar
för människor i glesbygder och sådana som redan nu har sämre kommunikationer
än andra. Även från rent samhällsekonomiska synpunkter syntes
de föreslagna åtgärderna kunna innebära försämringar.

Utskottet ställde sig därför tveksamt till lämpligheten av att genomföra
indragningarna på det sätt som föreslogs i den då föreliggande propositionen.
Utskottet kunde för sin del tillstyrka att så sker endast i de fall detta
uppenbarligen medför ringa olägenhet för bygden.

Frågor om indragningar eller tidtabellsändringar skulle vidare - såsom
hittills — avgöras efter samråd med berörda länsstyrelser och kommuner.

Vad sålunda anfördes gäller enligt utskottets uppfattning alltjämt.

Den av vägverket lämnade redovisningen över färjeleder som kan ersättas
med broförbindelser visar enligt den nu föreliggande propositionen att

t2 Riksdagen 1980181. 15 samt. Nr 16

TU 1980/81:16

14

den genomsnittliga återbetalningstiden för en broinvestering är så kort sorn
11-12 år. I flera fall kan en broinvestering återbetalas på 5—7 år genom
uteblivna driftkostnader för färjeförbindelsen. Utredningen visar att redan
år 1981 skulle vissa brobyggen kunna påbörjas. Med hänsyn till att det
företagsekonomiskt är klart lönsamt för vägverket att göra broinvesteringar
som ersätter färjeleder förordas att verket upprättar ett särskilt program
för detta arbete. I första hand anses därvid arbetsplaner för broinvesteringarna
böra tas fram.

För att finansiera broinvesteringarna är det vidare enligt föredragandens
mening möjligt att använda medel för beredskapsarbeten eller sådana
medel för andra sysselsättningsfrämjande åtgärder som står till regeringens
förfogande. Vägverkets planering förutsätts därför inriktas så att broar kan
byggas vid uppkommande sysselsättningsbehov. Utredningen har också
visat att vissa objekt har så hög företagsekonomisk lönsamhet att de bör
kunna genomföras oavsett om det visar sig lämpligt att utföra dem som
beredskapsarbeten. Vägverket anses därför böra bemyndigas att i sådana
fall använda driftmedel för att bygga broar som ersätter färjeleder. Utskottet
tillstyrker för sin del att så sker.

Med anledning av förslagen i nu berörda delar har motionsledes en rad
erinringar framförts.

I motion 1980/81:1744 (s) förordas sålunda att i stället för indragningar
av fäijeförbindelser vissa färjeleder ersätts med broar. Delvis kan broarna
utföras i stål, vilket leder till beställningar inom stål- och varvsindustrin. I
första hand bör sådana broar byggas som har en mycket god samhällsekonomisk
lönsamhet. Det gäller bl. a. följande färjeleder: Brosunden-Rosendala
(R-län), Klädesholmen—Bockholmen (O-län), Liljedal—Ed (S-län),
Ekhammar-Björsund (D-län), Hamburgö—Hamburgsund (O-län),
Strömsholmen—Bjursund (H-län) och Sundet—Hasselön (X-län). Medel
härför anses böra anvisas under anslaget Byggande av statliga vägar till ett
belopp om 50 milj. kr.

Med liknande motiveringar begärs i motion 1980/81:575 (s) en bro över
Brosundet, i motion 1980/81: 1329 (s) en broförbindelse mellan Sundet och
Hasselön, i motion 1980/81: 1348 (s) broar mellan Bockholmen och Klädesholmen
samt mellan Hamburgsund och Hamburgö, i motion 1980/81:1721
(s) en bro vid Bjursundsström, i motionerna 1980/81: 1737 (s) och 1980/
81: 1470 (s) en bro över Liljedal ssundet och i motion 1980/81: 1741 (s) en
bro mellan Ekhammar och Björsund.

Utskottet konstaterar för sin del att broförbindelsen över Bjursundsström
redan finns upptagen i gällande flerårsplan - med beräknad byggstart
år 1982. Broförbindelser har också av vägverket beräknats bli aktuella
vid bl. a. Klädesholmen-Bockholmen, Liljedal-Ed, Ekhammar -Björsund och Hamburgö-Hamburgsund. Beträffande samtliga av motionärerna
nämnda förbindelser förutsätter utskottet f. ö. att en prövning av

TU 1980/81:16

15

desamma kommer till stånd i samband med det särskilda program vägverket
har att upprätta för broinvesteringar av detta slag.

Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet det förstnämnda
motionsyrkandet om en särskild anslagsanvisning om 50 milj. kr.
för ändamålet under anslaget till byggande av statliga vägar. Vad beträffar
motionsyrkandena i övrigt synes de genom utskottets ställningstagande
vara i det närmaste tillgodosedda och därför kunna lämnas utan åtgärd från
riksdagens sida.

Anslaget Byggande av statliga vägar uppgår för innevarande år till 900
milj. kr. Till detta belopp kommer ca 120 milj. kr. av de konjunkturpolitiska
medel som verket erhållit under åren 1979 och 1980 och som kommer
att utnyttjas under år 1981. På tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret
1980/81 har anvisats 135 milj. kr. för byggandet av en ny bro till Tjörn.
Regeringen har vidare den 27 november 1980 anvisat 37 milj. kr. för
sysselsättningsfrämjande väginvesteringar i Värmlands län.

Vägverkets huvudförslag innebär enligt propositionen en uppräkning av
anslaget med 160 milj. kr. för att vägbyggandet skall kunna följa flerårsplanerna
under år 1982. I proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten
m. m. anmäldes att den ordinarie vägbyggnadsverksamheten
bör hållas på i stort nominellt oförändrad nivå. Det innebär att föredraganden
för budgetåret 1981/82 inte är beredd att föreslå någon höjning av
anslaget till statligt vägbyggande.

Med hänvisning härtill förordas att kostnadsramen för år 1981 bestäms
till 900 milj. kr. och att anslag upptas med samma belopp.

I motion 1980/81:1744 (s) yrkas en höjning av anslaget med 80 milj. kr. I
detta belopp ingår det förutnämnda belopp om 50 milj. kr. som föreslås för
byggande av broar som ersättning för färjeförbindelser och till vilket delyrkande
utskottet redan tagit ställning.

Vidare erinras om att vägverket i sitt besparingsalternativ under anslaget
Byggande av statliga vägar har beräknat 30 milj. kr. för byggande av
tunnelbanor. I propositionen har detta belopp, som avser utbyggnaden i
Stockholmsregionen av en tunnelbanegren i nordostlig riktning, den s.k.
Täbybanan, helt strukits.

Frågan om kollektivtrafikförsöijningen av Stockholmsregionens nordostsektor
har enligt motionärerna utretts sedan mitten av 1960-talet. Stockholms
läns landsting har nu beslutat att bygga ut tunnelbanan från Mörby
till Täby och koppla ihop tunnelbanan med Roslagsbanans båda grenar till
Vallentuna och Österskär i Roslags Näsby.

Motionärerna framhåller vidare att frågan om nordostsektorns trafikförsöijning
har varit kontroversiell och att det inte kan vara vare sig regeringens
eller riksdagens sak att överpröva denna regionala fråga. Oavsett om
man satsar på en utbyggnad av tunnelbanan till Täby eller på en upprustad

TU 1980/81:16

16

Roslagsbana fordras dock statsbidrag. Konsekvenserna av regeringens
förslag att stryka anslaget för tunnelbaneutbyggnaden till Täby kan enligt
motionen bli att varken en utbyggnad av tunnelbanan eller en upprustning
av Roslagsbanan kommer till stånd. På sikt kan detta leda till en successiv
nedläggning av hela Roslagsbanan och en övergång till busstrafik, en
lösning som ingen förordat.

1 motion 1980/81:1343 (fp) begärs att riksdagen beslutar att inom ramen
för anslaget till byggande av vägar för budgetåret 1981/82 anslå medel för
byggande av tunnelbana enligt samma principer som har gällt för föregående
budgetår.

Motionärerna erinrar därvid om att staten har ställt sig bakom en överenskommelse
för kollektivtrafikens utbyggnad i Stockholmsregionen. Därvid
förutsattes att statsbidrag skulle utgå för byggande av tunnelbanor.
Parter i överenskommelsen var då Stockholms stad. Stockholms läns
landsting samt i vissa delar statens järnvägar. Denna överenskommelse
måste enligt motionärerna självklart uppfyllas. Då Stockholms läns landsting
fattade sitt beslut rörande Roslagsbanan och transportförsörjningen i
nordostsektorn förutsattes också enligt motionärerna att beräknat statsbidrag
till byggande av tunnelbanan till Täby skulle utgå på det sätt som
tidigare har överenskommits.

I motion 1980/81: 1354 (m) däremot yrkas att riksdagen gör ett principuttalande
av innebörd att några medel nu eller framdeles inte skall anslås från
statlig sida till investeringskostnader avseende en tunnelbaneutbyggnad
mellan Mörby, Danderyds kommun, och Täby centrum.

Slutligen har i motion 1980/81:1322 (c) yrkats att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en opartisk
utredning och överläggningar mellan staten och Stockholms läns landsting
om den samhällsekonomiskt bästa kollektivtrafikförsörjningen inom
Stockholmsregionens nordostsektor.

Såsom i motion 1980/81:1744 (s) erinrats om har vägverket i sin anslagsframställning
räknat med ett belopp om 30 milj. kr. för byggande av
tunnelbanor. I budgetpropositionen har några medel för ändamålet ej tagits
upp. Några skäl härför har ej heller angetts. Utskottet, som ansluter sig till
de principiella motiveringar som anförts i motionerna 1980/81:1744 (s) och
1980/81:1343 (fp), vill därför erinra om att bidrag för byggande av tunnelbanor
enligt gällande regler alltjämt skall kunna utgå. Det synes därför böra
ankomma på vägverket att bl. a. utifrån de allmänna riktlinjer som riksdagen
angett och inom den totala ramen för anslaget Byggande av statliga
vägar i förevarande fall bereda utrymme härför. Utskottet förutsätter
vidare att därest medel för byggande av tunnelbana skulle erfordras under

TU 1980/81:16

17

år 1982 sådana medel utgår inom ramen för medelstilldelningen för regionen.

Vad utskottet härom anfört och vilket innebär att syftet med motion
1980/81:1343 (fp) i det närmaste tillgodoses och att yrkandet i motion 1980/
81:1354 (m) avstyrks bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Någon opartisk utredning i frågan och särskilda överläggningar mellan
staten och Stockholms läns landsting finnér utskottet ej påkallade och
avstyrker därför motion 1980/81:1322 (c).

Ej heller är utskottet berett att för ändamålet tillstyrka en höjning med 30
milj. kr. av anslaget till byggande av statliga vägar. Yrkandet härom i
motion 1980/81:1744 (s) avstyrks följaktligen.

Vad slutligen beträffar storleken av anslaget Byggande av statliga vägar
i dess helhet har utskottet vid sin prövning av frågan härom funnit sig böra
godta regeringens förslag. Härav följer att utskottet med hänvisning jämväl
till vad tidigare anförts avstyrker yrkandet i motion 1980/81:1744 (s) om en
höjning av anslaget med 80 milj. kr.

Vidare avstyrks yrkandet i motion 1980/81:1096 (vpk) om en höjning av
anslaget med 100 milj. kr.

I enlighet med det förut anförda avstyrks yrkandet i motion 1980/81:1731
(vpk) om en höjning av anslaget med 5 milj. kr. - att specialdestineras för
upprustning av riksväg 83 mellan Ljusdal och Ånge.

Från anslaget Bidrag till drift av kommunala vägar och gator lämnas
bidrag till kommun med 95 % av det belopp vartill de skäliga kostnaderna
för drift av de bidragsberättigade vägarna och gatorna beräknas uppgå.
Driftkostnaderna fastställs för en tvåårsperiod av statens vägverk efter
kommunens hörande. Bidragsgivningen regleras genom kungörelsen
(1971:955) om statsbidrag till väg- och gatuhållning i vissa kommuner
(ändrad senast 1976:28). Bidrag utgår i mån av tillgång på medel.

Föredraganden förordar att vägverket för bidragsåret 1982 bemyndigas
planera utifrån ett anslag på 450,5 milj. kr. för budgetåret 1982/83, vilket
innebär att nuvarande anslag prisomräknas till 1982 års beräknade kostnadsnivå
enligt huvudalternativets principer.

Anslaget för nästa budgetår föreslås tas upp med 374,3 milj. kr., motsvarande
den tidigare planerade bidragsgivningen för år 1981.

Utskottet tillstyrker föredragandens sålunda framlagda förslag och avstyrker
följaktligen yrkandet i motion 1980/81:1096 (vpk) om en höjning av
den planerade bidragsgivningen för år 1982 till 505 milj. kr. och av anslaget
för nästa budgetår till 400 milj. kr.

Anslaget Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator uppgår för

TU 1980/81:16

18

innevarande budgetår till 370 milj. kr. På tilläggsbudget 1 har anvisats
ytterligare 52 milj. kr.

Bidragsgivningen från anslaget regleras genom kungörelsen (1971:955)
om statsbidrag till väg- och gatuhållning i vissa kommuner (ändrad senast
1977:1131). Statsbidrag till byggande av tunnelbana kan under vissa förutsättningar
utgå även från detta anslag till kommun, landstingskommun och
kommunalförbund. Denna bidragsgivning regleras genom kungörelsen
(1971:956) om statsbidrag till byggande av tunnelbana. Från anslaget utgår
även bidrag till kommuner för att bygga cykelleder och kollektivtrafikanordningar
som tillgodoser ett allmänt kommunikationsbehov. Denna bidragsgivning
regleras genom förordningen (1979:627) om statsbidrag för
cykelleder samt anordningar och åtgärder som främjar viss busstrafik
(omtryckt 1980:720).

Föredraganden erinrar om att i proposition 1980/81:20 (TU 1980/81:6,
rskr 1980/81:101) — om besparingar i statsverksamheten m. m. - anmäldes
att bidragsanslaget till byggande av kommunala vägar och gator borde
minskas med 50 milj. kr. (från ursprungliga 370 milj. kr.). Riksdagen har
beslutat anta den föreslagna besparingen. Med hänvisning jämväl härtill
förordas att anslaget tas upp med 320 milj. kr.

Förslaget till medelsanvisning innebär bl. a. att anslagsposten Bidrag till
vissa vägtrafikanläggningar, som även inkluderar cykelleder, tas upp med
30 milj. kr.

Med anledning av förslagen begärs i motion 1980/81:1744 (s) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om bidrag till cykelvägar.

Motionärerna framhåller därvid att cykeltrafiken är miljövänlig och
energisnål. Det anses angeläget att genom ett stöd till kommunerna skapa
så säkra och gynnsamma betingelser som möjligt för cyklisterna. Enligt
motionen bör därför den av riksdagen tidigare beslutade nivån för bidrag
till cykelvägar - 20 milj. kr. - ligga fast.

I motion 1980/81:764 (c) anges den förut omnämnda anslagsposten vara
otillräcklig då den får utnyttjas även för andra kollektivtrafikfrämjande
åtgärder. En uppräkning av anslagsposten till 50 milj. kr. anses därför böra
ske samt bidragsmedlen i övrigt till byggande av vägar och gator i motsvarande
mån minskas.

Även utskottet anser bidragsgivningen till byggande av cykelleder angelägen.
Utskottet finnér dock i nuvarande läge inte anledning föreligga att
såsom i den förstnämnda motionen begärs göra en särskild framställning i
ämnet hos regeringen. Motionen bör därför i denna del inte föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet finnér än mindre tillräckliga skäl föreligga att i enlighet med
yrkandet i motion 1980/81:764 (c) inom anslagets ram tillstyrka en höjning

TU 1980/81:16

19

av anslagsposten till bidrag till vissa trafikanläggningar till 50 milj. kr.
Motionen avstyrks därför.

Redan i förra årets budgetproposition framhöll föredraganden att bidrag
till spårtrafikanläggningar bara berör de allra största tätorterna. Eftersom
så få kommuner och huvudmän berörs av ett nytt statsbidragssystem
ansågs några generella regler för denna bidragsgivning inte behövas. Särskild
utredning borde i stället utföras för att - mot bakgrund av principerna
i KOLT:s förslag och i samarbete med berörda lokala och regionala
organ — åstadkomma en önskvärd fördelning av de inom resp. region
tillgängliga statsbidragsmedlen mellan olika trafikanläggningar såsom vägar,
gator, spårvägar och tunnelbanor. Detta ansågs kunna ske inom ramen
för pågående utredning (K 1979: 04) om statsbidragsgivning till kommunala
vägar m. m.

Vad föredraganden sålunda anfört godtogs av riksdagen. Under hänvisning
härtill och i avvaktan på resultatet av utredningsarbetet avstyrker
utskottet yrkandet i motion 1980/81:1744 (s) om att riksdagen nu hos
regeringen begär förslag till bidrag till spårtrafikanläggningar.

Av samma skäl avstyrks yrkandet i motion 1980/81:383 (partimotion,
vpk) att riksdagen i särskild framställning till regeringen nu begär prövning
av frågan om statsbidrag till anläggningar för kollektivtrafik i huvudsaklig
överensstämmelse med vissa tidigare framlagda utredningsförslag.

I motion 1980/81:763 (c) begärs att det planerade statsbidraget till spårtrafikanläggningar
utökas till att även omfatta sådan fast anläggning som
erfordras för elektrisk bussdrift.

Under hänvisning till redan pågående utredningsarbete m.m. - som
även torde beröra de i motionen aktualiserade frågorna - och i avvaktan
på resultatet härav avstyrker utskottet motionen i fråga.

Vidare yrkas i motion 1980/81:1744 (s) att riksdagen beslutar att sammanlagt
20 milj. kr. skall stå till kollektivtrafikberedningens förfogande för
de uppgifter som anges i motionen. Som följd härav föreslås vidare att
bidragsanslaget för byggande av kommunala vägar och gator uppräknas
med 20 milj. kr. till 340 milj. kr.

Motionärerna föreslår därvid en rad olika åtgärder för att förbättra
förutsättningarna för en utveckling av den kollektiva trafiken. Det gäller
bl. a. genomförande av KOLT:s förslag om statsbidrag till anläggningar för
den kollektiva trafiken, försök med nya trafiksystem och ett utvecklingsbolag
på kollektivtrafikområdet m. m.

Som ett led i utvecklingen förklaras det vara angeläget att stimulera till
försök med nya trafiksystem, planeringssystem, trafikledningssystem, information
till kollektivtrafikanterna osv. Det anses också vara angeläget

TU 1980/81:16

20

att en utveckling stimuleras när det gäller fordon och fordonskomponenter.

Utskottet har vid sin prövning av berörda frågor inte funnit sig berett att
tillstyrka motionärernas förslag om en anslagsökning för ändamålet med 20
milj. kr., m. m. och avstyrker därför motionen i berörda delar. Vad beträffar
den av motionärerna ånyo aktualiserade frågan om ett utvecklingsbolag
på kollektivtrafikområdet må dock nämnas att förslag härom enligt vad
utskottet erfarit kommer att läggas fram i den aviserade propositionen om
vissa industripolitiska frågor m. m.

I motion 1980/81:1744 (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om prioritering på lånemarknaden
av investeringar i kollektivtrafiken.

Många skäl talar enligt motionärerna för att koilektivresandet kommer
att öka starkt under 1980-talet och att det behövs en stor handlingsberedskap
för en utbyggnad av den kollektiva trafiken. Motionärerna föreslår
därför att regeringen vidtar sådana åtgärder att kollektivtrafikinvesteringar
- på samma sätt som vad gäller bostäder m. m. — prioriteras på lånemarknaden.

Utskottet förutsätter för sin del att regeringen uppmärksammar de problem
som sammanhänger härmed och vidtar de åtgärder som med anledning
härav må befinnas påkallade. Under hänvisning härtill och då utskottet
inte finnér anledning föreligga att från riksdagens sida göra någon
särskild framställning i ämnet bör motionen lämnas utan åtgärd i denna del.

Av utskottets ställningstagande i det föregående följer att utskottet till
alla delar tillstyrker den av föredraganden förutsatta medelsanvisningen
under anslaget för nästa budgetår. Härav följer också att utskottet avstyrker
yrkandet i motion 1980/81:1096 (vpk) om en höjning av anslaget —
med hänsyn bl. a. till behovet av medel för cykelvägar och busstrafikanläggningar
— till 400 milj. kr.

Anslaget Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. uppgår för innevarande
budgetår till 222 milj. kr. För nästa budgetår föreslås en medelsanvisning
med 242 milj. kr., dvs. en ökning jämfört med innevarande budgetår med
20 milj. kr. Anslaget motsvarar därmed vägverkets besparingsalternativ.
Föredraganden förordar vidare i likhet med vad han anfört beträffande den
kommunala driftverksamheten att vägverket ges bemyndigande att planera
för bidragsgivningen till även den enskilda väghållningen för år 1981.
Verket föreslås därför få bemyndigande att planera för ett anslag av 273,5
milj. kr. under budgetåret 1982/83.

Av propositionen framgår bl. a. att en mycket kraftig uppräkning av
anslaget har skett de senaste fem budgetåren. För budgetåret 1976/77

TU 1980/81:16

21

uppgick anslaget till 108,0 milj. kr. Anslagsökningen fram t.o. m. innevarande
budgetår uppgår till 114,0 milj. kr., vilket innebär en genomsnittlig
årlig uppräkning med 21%. Vägverket har i en nyligen genomförd undersökning
konstaterat att kommunerna samtidigt har lämnat stora bidrag till
den enskilda väghållningen. 1 några fall har kommuner också lämnat 70%
bidrag till de beräknade kostnaderna så att en högre driftstandard kunnat
hållas på den enskilda vägen än vad vägverket bedömt som rimlig. I många
andra fall ger kommunerna bidrag som innebär att upp till 100% bidrag
lämnas till driften av enskilda vägar. Endast för 7 % av det bidragsberättigade
vägnätet har enbart det statliga bidraget utgått.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionens
förslag. Härav följer att utskottet avstyrker yrkandet i motion 1980/81:1096
(vpk) om ett anslag för nästa budgetår om 252 milj. kr. samt planeringsbemyndigande
om 283,5 milj. kr. för år 1982.

Till Bidrag till byggande av enskilda vägar bör i enlighet med föredragandens
förslag ett anslag om oförändrat 30 milj. kr. utgå.

De i propositionen under här förevarande punkter i övrigt framlagda
anslagsberäkningarna, avseende Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter,
Tjänster till utomstående och Statens vägverk: Försvarsuppgifter, har inte
gett utskottet anledning till erinran.

I motion 1980/81:1347 (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att bygdevägar endast i undantagsfall skall få avföras ur
allmänt underhåll och framför allt inte i bygder med betydande friluftsliv
samt att alla viktiga enskilda vägar skall överföras i allmänt underhåll.

Frågor om indragning av allmän väg och förutsättningarna härför liksom
överförande av enskild väg till allmänt underhåll regleras genom föreskrifter
i väglagen (1971:948). Bestämmelserna i den till väglagen anslutande
vägkungörelsen (1971:954) innebär vidare att länsstyrelsens uppfattning i
en indragningsfråga ges stor vikt. Av vägverkets i olika sammanhang
tidigare gjorda uttalanden framgår också att indragningsärendena handläggs
under stor hänsyn till förhållandena i de enskilda fallen och att
indragningar sker endast då vägande skäl föreligger.

Av nu anförda skäl ävensom med beaktande av kostnadsaspekterna
finner utskottet motionärens förslag om att alla viktiga enskilda vägar
överförs i allmänt underhåll f. n. ej heller möjligt att genomföra.

Under hänvisning jämväl till vad tidigare anförts om bidragsgivningen
till underhållet av enskilda vägar avstyrker utskottet motionen i fråga.

I motion 1980/81:563 (c) yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening
ge regeringen till känna vad som anförts i motionen angående statsbidrag
till enskild väghållning. Motionären vill ha en generösare tolkning — be -

TU 1980/81:16

22

träffande nedre gräns för bidragsberättigad väglängd - än den som nu
tillämpas vid beviljandet av statsbidrag och att därvid sociala hänsyn skall
tas.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att den nya förordningen
om statsbidrag till enskild väghållning grundar sig på riksdagens beslut
med anledning av den översyn av bidragsformerna som riksdagen tidigare
begärt och som redovisades i proposition 1978/79:100. Tillämpningsföreskrifter
till förordningen har utfärdats av statens vägverk.

Myndigheterna kommer enligt uttalande i annat sammanhang av kommunikationsministern
att tillämpa de nya bestämmelserna på ett generöst
sätt. Det betyder bl. a. att en väg i glesbygd som nu har bidrag men som
understiger den nya gränsen för bidragsberättigad väglängd får behålla sitt
bidrag. Att som i motionen begärts även sociala synpunkter skall tas med
vid prövningen av bidrag till enskild väghållning är inte förutsatt vare sig i
förarbetena till eller i gällande förordning.

Som förut nämnts går också kommunerna i många fall in och tar över
väghållningen eller lämnar bidrag till denna i de fall där de statliga bidragen
inte räcker till.

Under hänvisning till det anförda avstyrks motionen i fråga.

Motionsyrkanden beträffande flerårs- och fördelningsplaner m.m.

I motion 1980/81:263 (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att nybyggnad av riksväg 3! bör genomföras som tidigare
planerats och att vägunderhållet ej får försämras. 1 motion 1980/81:1738 (s)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär upprustning och ombyggnad av
väg 400 genom omfördelning av väganslaget i 1981/82 års riksstat.

Frågor om projektering samt byggande och drift av allmänna vägar
regleras genom föreskrifter i väglagen och vägkungörelsen. Vid fördelningen
av medel, som i statsbudgeten anvisas för byggande av vägar, skall
hänsyn tas till vägbehoven i olika delar av riket. Utskottet förutsätter
också att så sker samt att därvid kraven på en likformig standard för
landets olika delar vederbörligen beaktas. De för väg- och gatubyggandet
gällande flerårs- och fördelningsplanerna upprättas i enlighet med vägkungörelsens
bestämmelser och vissa andra bidragsföreskrifter för tioårsperioder
och förnyas vart femte år. Planerna kan dessutom ändras mellan
de normala revideringstillfällena. Fördelningen av investeringsmedel de
skilda landsdelarna och väggruppema emellan sker vidare på grundval av
en noggrann angelägenhetsgradering och efter vederbörande regionala och
lokala vägmyndigheters hörande - allt i syfte att åstadkomma en så
likformig och rättvis fördelning av vägmedlen som möjligt. År 1978 har f. ö.
en revidering skett av de tidigare flerårs- och fördelningsplanerna samt nya
planer avseende perioden 1979—1988 upprättats och fastställts.

Det är enligt utskottets uppfattning av stor vikt att vägbyggnadsobjekten
tillkommer i den prioriteringsordning som de regionala och kommunala

TU 1980/81:16

23

instanserna i samverkan med vägverket uppställt. Fr. o. m. år 1978 har f. ö.
länsstyrelserna bemyndigande att fastställa de nya flerårsplanerna för byggande
av länsvägar, dvs. för det vägnät som betjänar företrädesvis de
regionala och lokala transportuppgifterna. I anslutning härtill må också
erinras om den stora flexibilitet som kännetecknar vägplaneringen. I fråga
om anslag för vägbyggande som tillkommer av sysselsättningspolitiska
skäl är det enligt utskottets mening likaså av stor vikt att vägobjekten som
regel utväljs av de berörda myndigheterna inom den ramplanering som
Finns redovisad i flerårs- och långtidsplanerna. Dock bör projekt som redan
påbörjats med anlitande av beredskapsmedel fullföljas.

Under hänvisning till vad utskottet i nu berörda planerings- och anslagsfrågor
anfört och då även de av motionärerna aktualiserade projekten
enligt utskottets uppfattning bör prövas i den för handläggning av vägärenden
m. m. stadgade ordningen avstyrks de nämnda motionsyrkandena.

Av samma skäl och under hänvisning jämväl till vad utskottet i övrigt
anfört rörande bl. a. planeringen och användningen av beredskapsmedel
för byggande av vägar avstyrker utskottet yrkandena i motionerna 1980/
81:1470 (s) i vad avser särskilda investeringar i det värmländska vägnätet
och 1980/81:1505 (s) om behovet av vägförbättringar i Skåne.

Detsamma gäller yrkandena i motion 1980/81:1741 (s) i vad avser byggande
av högbro m.m. vid Hjälmarsund och motion 1980/81:1328 (c, s)
om broförbindelse mellan Fårö och Gotland.

I förevarande sammanhang må också nämnas att enligt de direktiv som
utfärdades för upprättandet av de nya flerårs- och fördelningsplanerna en
samhällsekonomisk angelägenhetsgradering av väg- och gatubyggnadsföretagen
skulle vara vägledande. Särskilt skulle därvid beaktas sambandet
mellan vägplanering, regional trafikplanering, länsplanering och fysisk
samhällsplanering. Åtgärder som kunde antas höja trafiksäkerheten skulle
ges hög prioritet och även förslag till mindre omfattande åtgärder i detta
syfte ingående prövas.

Samtidigt som de nya planerna upprättats har vidare särskilda förteckningar
tagits fram över vägobjekt som är lämpliga att utföras dels som
förbättringsarbeten med vägverkets driftmedel, dels som beredskapsarbeten.

I motion 1980/81:562 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att
vägverket ges direktiv att utarbeta planer för byggande av broar över
Vallsundet och Rödösundet i Storsjön i Jämtland så att viss beredskap
finns när medel för byggande kan anvisas.

Enligt vad utskottet erfarit har med avseende på dessa företag visst
utrednings- och planeringsarbete redan verkställts. Det torde vidare få
förutsättas att genom den regionala vägmyndighetens försorg arbetet härmed
fortsätts och uppföljs. Motionärernas önskemål om viss beredskap
synes därmed tillgodosett. Under hänvisning härtill och till vad i det

TU 1980/81:16

24

föregående anförts om ersättande av färjeförbindelser med broar finnér
utskottet motionen inte böra föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens
sida.

I motion 1980/81:177 (c), framlagd i anslutning till proposition 1980/
81:71 om avgränsning av obrutna fjällområden, yrkas (p. 1) att riksdagen
beslutar att vägen Suorva-Ritsem skall öppnas för allmän trafik. Samma
yrkande återfinns (p. 1) i motion 1980/81:1447 (s). I motion 1980/81:178 (fp)
däremot yrkas (p. 1 i denna del) att vägen skall läggas igen samt, om detta
yrkande inte skulle bifallas, att riksdagen (p. 2) uttalar att vägen inte skall
få utnyttjas för allmän trafik utan endast för trafikanter med särskilt tillstånd,
såsom t. ex. postverkets busstrafik, för befattningshavare hos vattenfallsstyrelsen
och samerna i området. Nämnda motionsyrkanden har av
civilutskottet överlämnats till trafikutskottet för dess beredning.

I förut nämnda proposition förordar planministern i likhet med bl. a.
länsstyrelsen i Norrbottens län, statens naturvårdsverk och statens planverk
att en vägkorridor upp till Ritsem lämnas öppen mellan Kebnekaiseoch
Sarek-Piteåområdet. Det betonas att detta inte innebär ett ställningstagande
för att vägsträckan mellan Suorva och Ritsem skall öppnas för
allmän trafik. Vägen är inte utbyggd och anpassad för sådan trafik. Det
sägs vidare vara uppenbart att en anpassning av vägen till allmän trafik kan
föra med sig krav på ytterligare åtgärder i en rad avseenden. Åtgärderna
kan i sin tur innebära icke önskvärda ingrepp i de båda obrutna fjällområdena.
Omfattningen av sådana åtgärder och deras konsekvenser för Stora
Sjöfallets nationalpark behöver klarläggas. Dessutom behöver ställning tas
till frågan om vem som skall svara för kostnaderna för eventuella förbättringsåtgärder
och för det kontinuerliga underhållet av vägen. Dessa frågor
behöver enligt propositionen övervägas ytterligare innan beslut kan fattas
om att eventuellt öppna vägen mellan Suorva och Ritsem för allmän trafik.

Riksdagen har numera godkänt civilutskottets betänkande CU 1980/
81:14 innebärande ett godtagande av propositionens förslag i huvudfrågan
beträffande obrutna fjällområden m. m.

I berörda vägfrågor vill utskottet till en början erinra om att vägen
Suorva-Ritsem har karaktären av enskild väg med vattenfallsverket som
väghållare. Det ankommer således först och främst på verket att ta ställning
till frågan om i vilken utsträckning och omfattning vägen bör hållas
öppen för annan än egen trafik eller om vägen och därmed ansvaret för
densamma — såsom aktualiserats i motion 1980/81:1447 (s) — skall få
övertas av Gällivare kommun. Eventuell begäran från nuvarande eller
blivande väghållare om statsbidrag till underhåll av vägen eller dess intagande
till allmänt underhåll torde vidare i första hand få prövas av vederbörande
lokala och regionala vägmyndigheter antingen som bidragsfråga
eller också i den ordning som eljest gäller för prövning av vägärenden. 1
samband därmed fastställs också om vägen skall hållas öppen för allmän
trafik eller inte.

TU 1980/81:16

25

Under hänvisning till det anförda finnér utskottet yrkandena 1 i de båda
motionerna 1980/81:177 (c) och 1980/81:1447 (s) samt yrkande 2 i motion
1980/81:178 (fp) inte böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Yrkande 1 i sistnämnda motion avstyrks.

Förrättningskostnader i vissa fall

Under avsnittet Särskilda frågor behandlas i propositionen (s. 122-123)
frågan om förrättningskostnader i vissa fall.

Föredraganden förordar därvid att i väglagen införs en ny paragraf,
20 a §, med innebörden att väghållaren åläggs skyldighet att vid behov
påkalla förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) för att ordna enskild
väghållning, om byggandet av en allmän väg medför att en enskild
väg behöver byggas eller att ändrade förhållanden uppstår som väsentligt
inverkar på väghållningen för en sådan väg. Kostnaderna för en sådan
förrättning bör bestridas över vägverkets anslag för den statliga väghållningen.
Detta föranleder ändringar i 18 och 29 S§ anläggningslagen. Förslaget
till ändring i anläggningslagen har upprättats i samråd med justitiedepartementet.

Utskottet tillstyrker de sålunda framlagda lagförslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande revidering av vägverkets flerårsplaner

att riksdagen avslår motion 1980/81:1744 (s) yrkande 8,

2. beträffande omfördelning av väganslagen

att riksdagen avslår motion 1980/81:566 (c) i denna del,

3. beträffande vägverkets organisation
att riksdagen

a. lämnar motion 1980/81: 315 (c) utan åtgärd,

b. lämnar motion 1980/81:566 (c) i denna del utan åtgärd,

c. lämnar motion 1980/81:1729 (fp) utan åtgärd,

4. att riksdagen till Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter för budgetåret
1981/82 anvisar ett förslagsanslag på 5950000 kr.,

5. att riksdagen

a. medger att regeringen lämnar statens vägverk det beställningsbemyndigande
som i propositionen förordats,

b. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna
1980/81:1096 (vpk) yrkande 1 och 1980/81:1744 (s) yrkande 13
till Drift av statliga vägar för budgetåret 1981/82 anvisar ett
reservationsanslag på 2814000000 kr.,

c. medger att regeringen ger statens vägverk rätt att använda
driftmedel för byggande av broar i enlighet med vad föredragande
departementschefen förordat i propositionen,

TU 1980/81:16

26

6. beträffande byggande av vissa broar
att riksdagen

a. lämnar motionerna 1980/81:575 (s) och 1980/81:1744 (s) yrkandena
7 och 11 i berörda delar om en bro över Brosundet utan
åtgärd,

b. lämnar motionerna 1980/81:1329 (s) och 1980/81:1744 (s) yrkandena
7 och 11 i berörda delar om en broförbindelse mellan
Sundet och Hasselön i Gävle kommun utan åtgärd,

c. lämnar motionerna 1980/81:1348 (s) och 1980/81:1744 (s) yrkandena
7 och 11 i berörda delar om broar mellan Bockholmen
och Klädesholmen samt mellan Hamburgsund och Hamburgö
utan åtgärd,

d. lämnar motionerna 1980/81:1721 (s) och 1980/81:1744 (s) yrkandena
7 och 11 i berörda delar om en bro vid Bjursundsström
utan åtgärd,

e. lämnar motionerna 1980/81:1737 (s) och 1980/81:1470 (s) i
denna del samt 1980/81:1744 (s) yrkandena 7 och 11 i berörda
delar om en bro över Liljedalssundet utan åtgärd,

f. lämnar motionerna 1980/81:1741 (s) i vad den avser bro mellan
Ekhammar och Björsund samt 1980/81:1744 (s) yrkandena 7
och 11 i berörda delar utan åtgärd,

g. avslår motion 1980/81:1744 (s) yrkandena 7 och 11 i vad avser
beviljande av medel om 50 milj, kr. för byggande av broar under
anslaget Byggande av statliga vägar,

7. att riksdagen

a. beträffande utbyggnad av tunnelbana till Täby med anledning
av motion 1980/81:1343 (fp) och med avslag på motionerna 1980/
81:1322 (c) och 1980/81:1354 (m) som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet härom anfört,

b. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna
1980/81:1096 (vpk) yrkande 2, 1980/81:1731 (vpk) och 1980/
81:1744 (s) yrkande 11 i återstående del till Byggande av statliga
vägar för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag på
900000000 kr.,

8. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1980/81:1096 (vpk) yrkande 3

a. medger att regeringen låter statens vägverk planera bidragsgivningen
för år 1982 avseende drift av kommunala vägar och
gator utifrån ett anslag på 450500000 kr.,

b. till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator för budgetåret
1981/82 anvisar ett reservationsanslag på 374300000 kr.,

9. beträffande bidrag till cykelvägar
att riksdagen

a. lämnar motion 1980/81:1744 (s) yrkande 2 utan åtgärd,

b. avslår motion 1980/81: 764 (c),

TU 1980/81:16

27

10. beträffande bidrag till spårtrafikanläggningar m.m.
att riksdagen

a. avslår motionerna 1980/81:383 (vpk) och 1980/81:1744 (s)
yrkande 3,

b. avslår motion 1980/81:763 (c),

11. beträffande prioritering av kollektivtrafikinvesteringar på lånemarknaden att

riksdagen lämnar motion 1980/81:1744 (s) yrkande 4 utan
åtgärd,

12. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionerna 1980/81:1096 (vpk) yrkande 4 och 1980/81:1744 (s)
yrkandena 1 och 10 till Bidrag till byggande av kommunala
vägar och gator för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag
på 320000000 kr.,

13. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1980/81:1096 (vpk) yrkande 5

a. medger att regeringen låter statens vägverk planera bidragsgivningen
till drift av enskilda vägar för år 1982 utifrån ett anslag
på 273500000 kr.,

b. till Bidrag till drift av enskilda vägar m.m. för budgetåret
1981/82 anvisar ett reservationsanslag på 242000000 kr.,

14. att riksdagen till Bidrag till byggande av enskilda vägar för
budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag på 30000000
kr.,

15. att riksdagen till Tjänster till utomstående för budgetåret 1981/82
anvisar ett förslagsanslag på 22 800000 kr.,

16. att riksdagen till Statens vägverk: Försvarsuppgifter för budgetåret
1981/82 anvisar ett reservationsanslag på 12500000 kr.,

17. beträffande underhållet av bygdevägar m. m.
att riksdagen avslår motion 1980/81:1347 (c),

18. beträffande statsbidrag till enskild väghållning
att riksdagen avslår motion 1980/81:563 (c),

19. beträffande vissa väg- och brobyggnader
att riksdagen

a. avslår motion 1980/81:263 (s) om nybyggnation av riksväg 31
m. m.,

b. avslår motion 1980/81:1738 (s) om ombyggnad av länsväg 400
mellan Pajala och Karesuando,

c. i denna del om investeringar i Värmlands vägar avslår motion
1980/81:1470 (s),

d. avslår motion 1980/81:1505 (s) om behovet av vägförbättringar
i Skåne,

e. avslår motion 1980/81:1328 (c, s) om en broförbindelse mellan
Fårö och Gotland,

TU 1980/81:16

28

f. avslår motion 1980/81:1741 (s) i vad den avser högbro m. m.
vid Hjälmaresund,

g. lämnar motion 1980/81:562 (c) om broar över Vallsundet och
Rödösundet i Jämtland utan åtgärd,

20. beträffande vägen Suorva—Ritsem
att riksdagen

a. avslår motion 1980/81:178 (fp) yrkande 1 i denna del,

b. lämnar motionerna 1980/81:177 (c) yrkande 1 och 1980/
81:1447 (s) yrkande 1 utan åtgärd,

c. lämnar motion 1980/81:178 (fp) yrkande 2 utan åtgärd,

21. att riksdagen antar inom kommunikationsdepartementet upprättade
förslag till

a. lag om ändring i väglagen (1971:948),

b. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149).

Stockholm den 10 mars 1981

På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON

Närvarande: Bertil Zachrisson (s). Rolf Clarkson (m), Bertil Jonasson (c),
Essen Lindahl (s). Rolf Sellgren (fp), Nils Hjorth (s), Wiggo Komstedt (m),
Kurt Hugosson (s), Rune Torwald (c). Birger Rosqvist (s), Sixten Pettersson
(m), Anna Wohlin-Andersson (c). Ove Karlsson (s). Eric Rejdnell (fp)
och Margit Sandéhn (s).

Reservationer

1. beträffande revidering av vägverkets flerårsplaner (mom. 1)

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger
Rosqvist, Ove Karlsson och Margit Sandéhn (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 böljar med ”Utskottet
delar” och på s. 9 slutar med ”i fråga.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motionen och
som sammanfaller med motionärernas tidigare framförda synpunkter i
frågan (TU 1980/81:6, res. 3). Innan riksdagen binder sig för en neddragning
av väganslagen på det föreslagna sättet måste sålunda vägverket ges
tillfälle att redovisa på vilket sätt man kan förändra gällande flerårsplaner
och vilka effekterna blir på t. ex. sysselsättning och trafiksäkerhet i olika
delar av landet. Vid en sådan revidering av flerårsplanerna bör särskilt
beaktas dels kollektivtrafikens behov, dels att vägverkets drift- och under -

TU 1980/81:16

29

hållsverksamhet tillförs erforderliga resurser. Enligt utskottets mening
måste inriktningen för anslagsgi v ningen till vägväsendet vara att upprätthålla
servicestandarden och vidmakthålla det i vägarna nedlagda kapitalet.
En målmedvetet bedriven driftverksamhet med lämpligt avvägda resursinsatser
utgör dels en garanti för trafikens framkomlighet under olika väderbetingelser,
dels en av förutsättningarna för att hålla trafikolycksutvecklingen
under kontroll.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande revidering av vägverkets flerårsplaner

att riksdagen med bifall till motion 1980/81: 1744 (s) yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

2. beträffande omfördelning av väganslagen (mom. 2)

Bertil Jonasson, Rune Torwald och Anna Wohlin-Andersson (alla c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Regering
och riksdag” och slutar med "avstyrks därför.” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Utskottet finnér vid en analys av väganslagens fördelning etc. att mycket
talar för att glesbygdsvägarna särskilt under 1960-talet och första delen
av 1970-talet missgynnats och inte fått den andel av väganslagen som
motsvarar det trafikarbete som faktiskt utförs på de sekundära och tertiära
länsvägarna liksom på det enskilda vägnätet. Även om en förbättring skett
på senare år återstår ännu mycket för att uppnå en godtagbar standard på
glesbygdsvägnätet.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 noterar vägverket en
stagnerande tillväxt av trafikarbetet under senare delen av 1970-talet liksom
att trafiktillväxten är något större på länsvägnätet än på riksvägnätet.
Vägverkets planering är också baserad på förutsättningen att trafikarbetet
under 1980-talet kommer att fortsätta att öka fast i långsammare takt än
under 1970-talet.

Utskottet finner med anledning av ökad satsning på SJ och starkt ökade
drivmedelskostnader mera sannolikt att trafikarbetet på vägarna inte kommer
att öka under 1980-talet utan kanske snarare minska något. Men denna
utveckling torde inte komma att bli likformig över hela vägnätet. Ett
oförändrat eller kanske t. o. m. något minskat trafikarbete på riksvägnätet
och på de största länsvägarna kan sålunda förväntas eftersom det rimligen
är på dessa stråk som järnvägen kan överta en betydande del av trafikarbetet,
nu när järnvägens resurser förstärks, taxorna i många fall sänks i reala
termer och drivmedelskostnaderna samtidigt stiger avsevärt. Främst torde

TU 1980/81:16

30

dessa åtgärder påverka turist- och fritids/nöjesbilismen, men när SJ satsar
på förbättrad godshantering m. m. så bör detta även komma att påverka
volymen av långtradartrafik på längre avstånd.

I glesbygden, som främst betjänas av de sekundära och tertiära länsvägarna
samt det enskilda vägnätet men endast i ringa mån av järnvägarna,
synes det däremot inte troligt att vägtrafikarbetet kommer att minska utan
snarare torde en svag ökning kunna förväntas. En förutsättning härvid är
dock att regionalpolitiken lyckas bibehålla och helst öka sysselsättningen
där.

Det är också på glesbygdsvägnätet som våra dagliga livsmedelstransporter
liksom skogstransporterna måste ta sig fram. Även skolresorna
svarar här för ett betydande trafikarbete. Då utvecklingen på virkestransportsidan
gått mot ökade transporter med lastbil och mot allt större och
tyngre ekipage har glesbygdsvägnätet ofta blivit en flaskhals som i hög
grad fördyrar transporterna. För skogsnäringens och skogsindustrins utveckling
och lönsamhet är ett förbättrat glesbygdsvägnät av stort värde.
Mot denna bakgrund anser utskottet att en upprustning/beläggning av
grusvägarna måste prioriteras när de totala väganslagen av statsfinansiella
skäl måste hållas nere. Man måste då främst satsa på godtagbar framkomlighet
på hela vägnätet och mindre på ökad komfort på de trafikstarka
vägarna. Trafikregleringar i form av hastighetsbegränsningar o.d. på sistnämnda
vägar bör kunna ytterligare begränsa trafikolyckor även om trafikstandarden
i övrigt inte höjs mera påtagligt.

Av vägverkets anslagsframställning framgår även, att ”trots att mer än
dubbelt så mycket ordinarie byggnadsmedel avdelas till riksvägar som till
länsvägar i den nu gällande flerårsplanen blir den totala satsningen på
länsvägar större än på riksvägar”. Detta kan synas positivt, men eftersom
vägverkets slutsats baseras på en ganska optimistisk bedömning av hur
mycket AMS- och andra konjunkturpolitiska medel man kommer att få
under den aktuella tidsperioden synes situationen föga betryggande, när
det gäller att säkra en erforderlig satsning på glesbygdsvägnätet.

Då utskottet i nuvarande statsfinansiella läge inte finnér det rimligt att
begära en ökning av vägbyggnadsanslagen. måste en ökad satsning på
glesbygdsvägnätet åstadkommas huvudsakligen genom en omprioritering
inom de nu anvisade budgetramarna. Detta bör också vara möjligt, eftersom
från ett flertal län gjorts gällande att man där anser att satsningarna på
riksvägnätet utan olägenhet skulle kunna minskas. Samtidigt konstateras
ett ökat behov föreligga att upprusta och belägga glesbygdsvägar.

Enligt utskottets mening är det viktigt och betydelsefullt för att uppnå en
riktig avvägning av satsningarna på olika vägtyper att man får en så
decentraliserad bedömning av dessa frågor som möjligt. Genom de nu
tillämpade förfaringssätten för att fördela väganslagen kan denna målsättning
sägas ha uppnåtts, när det gäller länsvägnätet, även om fördelningen
länen emellan synes kunna ifrågasättas.

TU 1980/81:16

31

Men inom länen förefaller nuvarande förfaringssätt ur decentralistisk
synpunkt vara godtagbart. Vägverket bör dock söka öka medelstilldelningen
till de län som har högst andel grusvägar på bekostnad av de län som har
högst andel asfalterade glesbygdsvägar.

Men än viktigare anser utskottet vara att länsstyrelsen efter samråd med
länsvägnämnden får en möjlighet att även överföra medel från riksvägsprojekt
till länsvägsupprustning, när så befinns mest angeläget. Härmed skulle
man åstadkomma en ökad decentralisering när det gäller att bestämma hur
de knappa väganslagen skall disponeras. I ett inledningsskede bör denna
rätt kanske inskränkas till att avse exempelvis högst 25% av det riksvägsanslag
som tilldelats det aktuella länet samt gälla projekt som inte går över
länsgränsema. Men redan med denna begränsade möjlighet för länsstyrelsen
skulle man på vissa håll i landet kunna åstadkomma en icke oväsentlig
upprustning/beläggning av länsvägarna i glesbygden vilket utskottet finnér
ytterst angeläget.

Sammanfattningsvis må understrykas att i ett läge, där statsfmansiella
skäl talar för återhållsamhet även på väganslagssidan, måste framkomligheten
på glesbygdsvägnätet prioriteras före standardhöjningar på riksvägnätet
liksom på statskommunala och primära länsvägar. I sammanhanget
må erinras om att 1979 års trafikpolitiska beslut inte innebär att trafiksäkerhetsåtgärder
skall prioriteras före framkomlighet på glesbygdsvägnätet.
Planeringen måste nämligen också enligt beslutet inriktas på ökade
insatser på glesbygdsvägar för att förbättra näringslivets transportförutsättningar
och för att öka tillgängligheten till arbete, service m.m. för
glesbygdsbefolkningen.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande omfördelning av väganslagen

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:566 (c) i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen härom
anförts,

3. beträffande anslaget Drift av statliga vägar (mom. 5 b)

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger
Rosqvist, Ove Karlsson och Margit Sandéhn (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 boljar med ”Utskottet
har” och slutar med ”100 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar helt motionärernas uppfattning härom. Såsom vägverket
framhållit innebär medelstilldelningen för år 1981 att de riktlinjer som har
angivits i riksdagsbeslutet ej har följts. Utebliven kompensation för kostnadsfördyringar
innebär tillsammans med de ca 40 milj. kr. som skall
avsättas för Tjörnbron att 1981 års driftanslag i realiteten kommer att

TU 1980/81:16

32

understiga 1980 års anslag med ca 200 milj. kr. Detta innebär ett klart
avsteg från målsättningen att vidmakthålla vägnätet. Det är särskilt allvarligt
med hänsyn till trafiksäkerhet och framkomlighet. Minskningen av
grusvägsunderhållet och beläggningsunderhållet medför att trafikanterna
dels får acceptera en lägre standard, dels får bära ökade kostnader i form
av ökad bränsleförbrukning och ökat fordonsslitage. Den knappa medelstilldelningen
gör det vidare nödvändigt för vägverket att ytterligare reducera
de egna personella och maskinella resurserna för att minska andelen
fasta kostnader. Därför kommer sammanslagningar av arbetsområdena
inom den lokala driftsorganisationen att intensifieras och ett antal vägstationer
att bortrationaliseras. Detta leder i sin tur till sysselsättningssvårigheter
och regionalpolitiska konsekvenser som än mer försvårar situationen
i ekonomiska och andra avseenden för berörda regioner.

Ett eftersatt vägunderhåll får många negativa konsekvenser. För dem
som yrkesmässigt trafikerar våra vägar innebär regeringens förslag en
kraftig försämring av arbetsmiljön. Ett eftersatt vägunderhåll innebär vidare
inte bara kapitalförstöring av vägarna utan även av de fordon som
trafikerar dessa vägar. Det förtjänar även att påpekas att dåliga vägar leder
till högre energiförbrukning, vilket strider mot de energipolitiska strävanden
som riksdagen fastställt. Genom sämre vägunderhåll ökar transporttiderna
och därmed transportkostnaderna. Detta har särskild betydelse för
den tunga industrin i glesbygd och för skogsnäringen.

Med hänvisning till det anförda tillstyrks yrkandet i förenämnda motion
om en ytterligare anslagshöjning med 20 milj. kr.

Härigenom tillgodoses också i viss mån yrkandet i motion 1980/81: 1096
(vpk) om en anslagshöjning med 100 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 5 b bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen

(b) med anledning av regeringens förslag och motion 1980/
81:1096 (vpk) yrkande 1 samt med bifall till motion 1980/81:1744
(s) yrkande 13 till Drift av statliga vägar för budgetåret 1981/82
anvisar ett reservationsanslag på 2834000000 kr.,

4. beträffande byggande av vissa broar (mom. 6)

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger
Rosqvist, Ove Karlsson och Margit Sandéhn (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och på s. 15 slutar med ”riksdagens sida.” bort ersättas
med text av följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om lämpligheten att under
angivna förutsättningar ersätta vissa färjeleder med broar och anser därför
medel böra beräknas härför. Ett bifall härtill innebär ett tidigareläggande
av ovan nämnda projekt.

TU 1980/81:16

33

Genom att nu beräkna ca 14,0 milj. kr. för byggande av bro mellan
Strömsholmen och Bjursund torde detta projekt omedelbart kunna sättas i
gång, och därigenom kan den eftersträvade besparingseffekten snabbare
uppnås.

För bron vid Liljedalssundet bör beräknas ca 4,0 milj. kr. och för
Brosundet ca 2,5 milj. kr.

Vidare bör för broar mellan Bockholmen och Klädesholmen samt Hamburgsund—Hamburgö
beräknas 7,0 resp. 8,5 milj. kr. För bro mellan
Ekhammar och Björsund bör beräknas 5,0 milj. kr.

Även vid Sundet-Hasselön bör faijeleden snarast ersättas med bro.

Också andra liknande projekt bör kunna komma i fråga.

Vid ett bifall till ett eller flera av de ovan nämnda förslagen bör härför
erforderliga medel snarast anvisas. Det bör därför ankomma på regeringen
att på tilläggsbudget återkomma med förslag om sålunda erforderliga medel,
högst intill det av motionärerna angivna beloppet om 50 milj. kr.

Vad utskottet härom anfört och vilket av riksdagen bör ges regeringen
till känna innebär ett tillgodoseende av motionärernas yrkanden.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande byggande av vissa broar
att riksdagen

a. med anledning av motionerna 1980/81:575 (s) och 1980/
81:1744 (s) yrkandena 7 och 11 i berörda delar som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en bro över
Brosundet,

b. med anledning av motionerna 1980/81:1329 (s) och 1980/
81:1744 (s) yrkandena 7 och 11 i berörda delar som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en broförbindelse
mellan Sundet och Hasselön i Gävle kommun,

c. med anledning av motionerna 1980/81:1348 (s) och 1980/
81:1744 (s) yrkandena 7 och 11 i berörda delar som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om broar mellan
Bockholmen och Klädesholmen samt mellan Hamburgsund och
Hamburgö,

d. med anledning av motionerna 1980/81:1721 (s) och 1980/
81:1744 (s) yrkandena 7 och 11 i berörda delar som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en bro vid
Bjursundsström,

e. med anledning av motionerna 1980/81:1737 (s) och 1980/
81:1470 (s) i denna del samt 1980/81:1744 (s) yrkandena 7 och 11
i berörda delar som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om bro över Liljedalssundet,

f. med anledning av motionerna 1980/81:1741 (s) i vad den avser
bro mellan Ekhammar och Björsund och 1980/81:1744 (s) yrkan -

TU 1980/81:16

34

dena 7 och 11 i berörda delar som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

g. med anledning av motion 1980/81:1744 (s) yrkandena 7 och 11
i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om medelsäskande på tilläggsbudget under anslaget till
Byggande av statliga vägar för byggande av angivna broförbindelser,

5. beträffande anslaget Byggande av statliga vägar (mom. 7 b)

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger
Rosqvist, Ove Karlsson och Margit Sandéhn (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Ej
heller” och slutar med ”100 milj. kr.” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Utskottet anser dock att med hänsyn till de angelägna behov som även i
övrigt föreligger på vägbyggnadsområdet en höjning av anslaget Byggande
av statliga vägar bör ske med 30 milj. kr.

Härigenom tillgodoses också i viss mån yrkandet i motion 1980/81:1096
(vpk) om en höjning av anslaget med 100 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 7 b bort ha följande lydelse:

7. att riksdagen

(b) med anledning av regeringens förslag och motionerna 1980/
81:1096 (vpk) yrkande 2 och 1980/81:1744 (s) yrkande 11 i återstående
del samt med avslag på motion 1980/81:1731 (vpk) till
Byggande av statliga vägar för budgetåret 1981/82 anvisar ett
reservationsanslag på 930000000 kr.,

6. beträffande bidrag till cykelvägar (mom. 9 a)

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger
Rosqvist, Ove Karlsson och Margit Sandéhn (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 böijar med ”Även
utskottet” och på s. 19 slutar med ”avstyrks därför.” bort ersättas med
text av följande lydelse:

Även utskottet anser bidragsgivningen till byggande av cykelleder angelägen.
Såsom i motion 1980/81:1744 (s) framhållits bör därför den av
riksdagen tidigare beslutade nivån av bidragsmedel om 20 milj. kr. härför
ligga fast. Utskottet tillstyrker följaktligen yrkandet härom.

Utskottet är däremot inte berett tillstyrka yrkandet i motion 1980/81:764

(c) att inom anslagets ram en höjning sker av anslagsposten till bidrag till
vissa trafikanläggningar till 50 milj. kr. Till viss del tillgodoses dock syftet
med motionen genom vad förut anförts.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

TU 1980/81:16

35

dels att utskottets hemställan under 9a bort ha följande lydelse:

9. beträffande bidrag till cykelvägar
att riksdagen

(a) med bifall till motion 1980/81:1744 (s) yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

7. beträffande bidrag till spårtrafikanläggningar m. m. (mom. 10 a)

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger
Rosqvist, Ove Karlsson och Margit Sandéhn (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Redan
i” och slutar med ”framlagda utredningsförslag.” bort ersättas med text
av följande lydelse:

I budgetpropositionen finns inte något förslag till bidragssystem för den
kollektiva tätortstrafiken i enlighet med riksdagens trafikpolitiska beslut.
Det handlar såsom i motion 1980/81:1744 (s) framhålls om kollektivtrafikutredningens
(KOLT) förslag i syfte att förbättra villkoren för den kollektiva
trafiken. Investeringar i spårtrafikanläggningar skulle enligt förslaget
jämställas med investeringar i gator och vägar. Spårtrafiken är som motionärerna
understryker av stor betydelse i storstadsregionerna där den förekommer
i olika varianter: spårvagnar, tunnelbanor och förortståg av olika
slag - pendeltåg. Det är även enligt utskottets uppfattning angeläget att
möjligheter ges till fortsatta satsningar på den spårbundna trafiken. Frågan
om bidrag till spårtrafikanläggningar bör därför redovisas senast i nästa års
budgetproposition. #

Vad utskottet nu anfört och som innebär ett bifall till yrkandena i motion
1980/81:1744 (s) och 1980/81:383 (partimotion, vpk) i samma ämne bör av
riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 a bort ha följande lydelse:

10. beträffande bidrag till spårtrafikanläggningar m.m.
att riksdagen

(a) med bifall till motionerna 1980/81:383 (vpk) och 1980/
81:1744 (s) yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet härom anfört,

8. beträffande prioritering av kollektivtrafikinvesteringar på lånemarkna den

(mom. 11)

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger
Rosqvist, Ove Karlsson och Margit Sandéhn (alla s) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 20 som böijar med
”Utskottet förutsätter” och slutar med ”denna del.” bort ersättas med
text av följande lydelse:

TU 1980/81:16

36

Utskottet delar motionärernas uppfattning härvidlag. Inte minst inom
storstadsområdena krävs omfattande investeringar för att klara av dessa
frågor. Med ett allt kärvare läge på kreditmarknaden kan sålunda svårigheter
uppkomma att finansiera planerade och beslutade investeringar i kollektivtrafikanläggningar.
Utskottet tillstyrker alltså yrkandet.

Vad härom anförts bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande prioritering av kollektivtrafikinvesteringar på lånemarknaden att

riksdagen med bifall till motion 1980/81:1744 (s) yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

9. beträffande anslaget Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator

(mom. 12)

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger
Rosqvist, Ove Karlsson och Margit Sandéhn (alla s) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 20 som böljar med
”Utskottet har” och slutar med ”frågor m. m.” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Trafiksanerande och trafikreglerande åtgärder är också viktiga medel för
att i centrala tätortsdelar skapa en bättre miljö och en bättre kollektivtrafik.
Ett annat exempel på hur kollektivtrafikberedningen kan använda
bidragen gäller trafiksignaler som prioriterar kollektivtrafik. Om en kommun
avser att lägga om hela sitt signalsystem för att åstadkomma en
förbättring för den kollektiva trafiken bör således denna typ av bidrag
kunna användas.

Även utskottet finner dessa frågor angelägna. Kollektivtrafikberedningen
bör därför få disponera i enlighet med motionärernas förslag ytterligare
20 milj. kr. för att stödja utvecklingsprojekt och investeringar för den
kollektiva trafiken.

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Av
utskottets” och slutar med ”400 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

Av det anförda följer att utskottet för nästa budgetår tillstyrker en
medelsanvisning under anslaget om 340 milj. kr. Härigenom tillgodoses i
viss utsträckning också yrkandet i motion 1980/81:1096 (vpk) om en höjning
av anslaget till 400 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1980/81:1096 (vpk) yrkande 4 samt med bifall till motion 1980/

TU 1980/81:16

37

81: 1744 (s) yrkandena 1 och 10 till Bidrag till byggande av
kommunala vägar och gator för budgetåret 1981/82 anvisar ett
reservationsanslag på 340000000 kr.,

10. beträffande motiveringen för utskottets yrkande i vad avser vissa vägoch
brobyggnader (mom. 19 a—d)

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger
Rosqvist, Ove Karlsson och Margit Sandéhn (alla s) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 22 böljar med ”1 motion” och på s. 23 slutar
med "i Skåne.” bort ersättas med text av följande lydelse:

I motion 1980/81:263 (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att nybyggnad av riksväg 31 bör genomföras som tidigare
planerats och att vägunderhållet ej får försämras. I motion 1980/81:1738 (s)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär upprustning och ombyggnad av
väg 400 genom omfördelning av väganslaget i 1981/82 års riksstat. Vidare
yrkas, såvitt nu är i fråga, i motion 1980/81:1470 (s) att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om särskilda
investeringar i Värmlands vägar. Slutligen begärs i motion 1980/81:1505
(s) att riksdagen hos regeringen hemställer att statens vägverk ges i uppdrag
att vid fördelning av anslag beakta behovet av förbättringar och
utbyggnader i Skåne. Utskottet får med anledning härav anföra följande.

Riksdagens trafikpolitiska beslut år 1979 innebar att vägverket fick en
grund att stå på för planeringen av den framtida väghållningen. Vägverkets
planer för investeringar och drift har också byggts upp med riksdagens
trafikpolitiska beslut som grund, vilket innebär att innehållet i flerårs- och
fördelningsplaner skall genomföras och att driftverksamheten skall utföras
till en sådan nivå att vägnätet skall kunna hållas i nuvarande skick så att
kapitalförstöring inte riskeras.

Om man ser till hela vägbudgeten har emellertid regeringen nu dragit ner
mer än 1 miljard kronor på den programnivå som anbefalls i 1979 års
trafikpolitiska beslut och 640 milj. kr. på vägverkets besparingsalternativ.
En mängd planerade byggen måste skjutas på framtiden samtidigt som en
accelererande kapitalförstöring sker av vägnätet och servicenivån sänks.

De svårigheter som blivit en följd härav exemplifieras bl. a. i de båda
nämnda motionerna. Möjligheterna att få berörda vägföretag utförda skulle
otvivelaktigt ha förelegat om riksdagens tidigare nämnda intentioner fullföljts.
Risk föreligger nu att företagen får skjutas på framtiden. Även i
andra delar av landet får de genom medelsbristen framtvingade besparingsåtgärderna
olyckliga konsekvenser ur såväl sysselsättningspolitiska som
regionalpolitiska och -ekonomiska synpunkter. För bl. a. Värmlands del
drabbas sålunda ur industri- och skogsbrukssynpunkt angelägna vägbehov.
I vad gäller Skånelänen berörs inte minst bebyggelse-, planerings- och
arbetsmarknadssituationen m. m. ogynnsamt.

TU 1980/81:16

38

Utskottet finner mot bakgrund bl. a. av det anförda en ökad anslagstilldelning
för vägbyggandet i hög grad angelägen. Härigenom skulle också
förut nämnda behov kunna bättre tillgodoses.

Utskottet utgår vidare från att de i föreliggande motioner aktualiserade
vägprojekten kan komma till utförande genom arbetsmarknadspolitiska
insatser. Inte minst gäller detta för Värmlands och Skånes del, där sysselsättningspolitiska
åtgärder måste vidtas för att motverka den ökning av
arbetslösheten som där kan förväntas under den närmaste tiden. I nuvarande
läge måste emellertid - av tidigare anförda skäl — en noggrann
angelägenhetsgradering av aktuella vägbyggnadsföretag ske. Utskottet vill
i anslutning härtill erinra om att frågor om projektering samt byggande och
drift av allmänna vägar regleras genom föreskrifter i väglagen och vägkungörelsen.
Vid fördelningen av medel, som på statsbudgeten anvisas för
byggande av vägar, skall hänsyn tas till vägbehoven i olika delar av riket.
Utskottet förutsätter också att så sker samt att därvid kraven på en
likformig standard för landets olika delar vederbörligen beaktas. De för
väg- och gatubyggandet gällande flerårs- och fördelningsplanema upprättas
i enlighet med vägkungörelsens bestämmelser och vissa andra bidragsföreskrifter
för tioårsperioder och förnyas vart femte år. Planerna kan
dessutom ändras mellan de normala revideringstillfallena.

Det är enligt utskottets uppfattning av stor vikt att vägbyggnadsobjekten
tillkommer i den prioriteringsordning som de regionala och kommunala
instanserna i samverkan med vägverket uppställt. Fr. o. m. år 1978 har f. ö.
länsstyrelserna bemyndigande att fastställa de nya flerårsplanema för byggande
av länsvägar, dvs. för det vägnät som betjänar företrädesvis de
regionala och lokala transportuppgifterna. I anslutning härtill må också
erinras om den stora flexibilitet som kännetäcknar vägplaneringen. I fråga
om anslag för vägbyggande som tillkommer av sysselsättningspolitiska
skäl är det enligt utskottets mening likaså av stor vikt att vägobjekten som
regel utväljs av de berörda myndigheterna inom den ramplanering som
finns redovisad i flerårs- och långtidsplanerna. Dock bör projekt som redan
påbörjats med anlitande av beredskapsmedel fullföljas.

Under hänvisning till vad utskottet i nu berörda frågor anfört och då
även de av motionerna aktualiserade projekten enligt utskottets uppfattning
måste prövas i den för handläggning av vägärenden m. m. stadgade
ordningen synes de nämnda motionsyrkandena böra lämnas utan åtgärd
från riksdagens sida.

Särskilt yttrande

beträffande utbyggnad av tunnelbana till Täby (mom. 7 a)

Bertil Jonasson, Rune Torwald och Anna Wohlin-Andersson (alla c)
anför:

TU 1980/81:16

39

I princip delar vi utskottets uppfattning att ev. bidrag till tunnelbanor
skall utgå ur anslaget för byggande av statliga vägar i den aktuella regionen.
Detta bör då ske genom motsvarande neddragning av anslagen till
byggande av regionens riks- och primära länsvägar eftersom det är trafiken
på dessa, som bör kunna reduceras genom tunnelbanans tillkomst.

När det gäller bl. a. i motionerna 1980/81:1343 (fp) och 1980/81:1744 (s)
aktualiserad utbyggnad av tunnelbana till Täby så är vi dock av den
uppfattningen att denna ej bör komma till stånd utan att Roslagsbanan i
stället bör bibehållas och upprustas.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981