Trafikutskottets betänkande
1980/81:14

om anslag till Telekommunikationer (prop. 1980/81:100)

SJÄTTE HUVUDTITELN
Telekommunikationer

Teleanläggningar m.m. Regeringen har i proposition 1980/81:100 bilaga 9
(kommunikationsdepartementet) under avsnitt H Telekommunikationer
(s. 75—78) föreslagit riksdagen att till Teleanläggningar m.m. för budgetåret
1981/82 anvisa ett reservationsanslag på 1 295 100000 kr.

Motionerna

I motion 1980/81:187 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c, s, m, fp, vpk)
yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära sådana initiativ att
telefonkatalogen utkommer som en sammanhållen katalog för Östergötlands
län.

I motion 1980/81:456 av Sture Palm och Lars Gustafsson (båda s) yrkas
att riksdagen

1. upphäver beslutet att till televerket förlägga officiell provning av
apparater och utrustningar avsedda för anslutning till telenätet,

2. som sin mening ger regeringen till känna att frågan om provning av
dessa apparater och utrustningar skall behandlas enligt den ordning som
riksdagen tidigare beslutat om beträffande officiell provning.

I motion 1980/81:564 av Pär Granstedt m.fl. (c) yrkas att riksdagen
hemställer att regeringen ger televerket i uppdrag att pröva en övergång till
utgivning av telefonkatalogen vart tredje år och med årliga komplement.

1 motion 1980/81:1723 av Gunilla André m.fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära sådant initiativ att telefonkatalogen
utkommer som en sammanhållen katalog för Skaraborgs län.

Yttrande

Över motion 1980/81:456 har yttrande avgivits av näringsutskottet (NU
1980/81: 3 y). Se bilaga till detta betänkande.

1 Riksdagen 1980/81. 15 sami. Nr 14

TU 1980/81:14

Utskottet

Riksdagen har nyligen fattat beslut om vissa åtgärder på teleområdet
(prop. 1980/81:66, TU 1980/81:9, rskr 1980/81:132). Enligt beslutet får
televerket disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret för finansiering av
vissa abonnentutrustningar. Ett holdingbolag, Teleinvest AB, inrättas som
ett helägt dotterbolag till televerket. Den industriella verksamheten samordnas
i ett gemensamt bolag senast den 1 juli 1985. Besluten påverkar inte
televerkets investeringsprogram eller den budgetmässiga hanteringen av
detta.

Ramen för televerkets investeringar under innevarande budgetår uppgår
till 1403,1 milj. kr. För nästa budgetår har televerket i sin anslagsframställning
föreslagit en medelsförbrukning om 1 429,6 milj. kr. Enligt föredraganden
bör medelsförbrukningen begränsas till 1 375 milj. kr. Skillnaden
i förhållande till televerkets förslag förklaras av att det av televerket
förordade byggnadsprogrammet till viss del anses kunna förskjutas i tiden
samt att föredraganden inte beräknat några medel för en ny mellanvågsstation
”Skåne MV” som ersättning för den befintliga Hörbysändaren.

Med ianspråktagande av tillgängliga reservationsmedel samt med hänsyn
till att anslaget bör beräknas med viss marginal krävs enligt propositionen
en medelsanvisning av 1295,1 milj. kr. för att investeringarna skall
kunna genomföras.

Utskottet kan för sin del godta den av föredragande departementschefen
förordade medelsförbrukningen för nästa budgetår. Utskottet tillstyrker
vidare den föreslagna inriktningen av investeringarna liksom anslagsberäkningen.

I motion 1980/81:187 (c, s, m, fp, vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär sådana initiativ att telefonkatalogen utkommer som en sammanhållen
katalog för Östergötlands län. Motionärerna menar att den år 1979
genomförda delningen av katalogen i en Norrköpingsdel och en Linköpingsdel
har förstärkt missuppfattningen att Göta kanal skulle vara en
vattendelare som bryter banden mellan länets två största orter. Televerket
har inte tagit hänsyn till vare sig myndigheternas inom länet eller länsinnevånarnas
önskningar. Televerket har i stället aviserat en delning av telefonkatalogen
i Östergötland i tre delar. Motionärerna framhåller att detta
förslag läggs fram av televerket utan att någon utvärdering skett av den
genomförda delningen. De menar också att genomförda och planerade
delningar innebär successiva försämringar för abonnenterna och för kontaktmöjligheterna
mellan länets regioner.

I motion 1980/81:1723 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär
sådana initiativ att telefonkatalogen utkommer som en sammanhållen katalog
för Skaraborgs län. Det hänvisas till att televerket planerar att dela upp
den nuvarande Skövdedelen i fyra delar. Motionärerna anser att det är

TU 1980/81:14

önskvärt att minska kostnaderna för telefonkatalogen. Det bör dock kunna
ske på annat sätt, t. ex. genom att ge ut katalogerna vartannat år och
däremellan ett supplement med de ändringar som skett.

I motion 1980/81: 564 (c) föreslås att televerket ges i uppdrag att pröva en
övergång till utgivning av telefonkatalogen vart tredje år och med årliga
komplement. Enligt motionärerna skulle det innebära en samhällsekonomisk
besparing på 100-200 milj. kr. om året.

Enligt vad utskottet erfarit arbetar televerket med förslag till förändringar
av telefonkatalogen. Televerket överväger bl. a. att ge ”framtidskatalogen”
ett mer lätthanterligt format, öka stilstorleken och införa ny information
såsom postnummerkatalogen, samhällsinformation och myndighetsregister.
Arbetet med ”framtidskatalogen” syftar också till att minska framställningskostnaderna
som i dag uppgår till ca 250 milj. kr. per år. Enligt
televerket skulle en minskning av katalogområdena nedbringa volymerna
och ge möjlighet till väsentliga besparingar. Utskottet har också erfarit att
televerket för storstadsområdena överväger att dela upp katalogerna i
förteckningar över bostadsabonnenter och företagsabonnenter som skulle
delas ut vartannat år resp. varje år. Framställningskostnaderna skulle
därmed kunna minskas.

Telefonkatalogen i Östergötland delades år 1979 i en Norrköpings- och
en Linköpingsdel vilka distribuerades till samtliga abonnenter i området.
Året därpå valde televerket att bibehålla uppdelningen av abonnentförteckningen
mén att till vaije abonnent bifoga ett yrkesregister som täckte
hela det tidigare katalogområdet. Kunderna erbjöds att utan kostnad rekvirera
det andra områdets abonnentförteckning. Endast 3-5% av abonnenterna
utnyttjade denna möjlighet. Televerkets kostnader minskade därmed
avsevärt jämfört med vad som gällde innan delningen genomfördes. Till
1981 års utgåva kommer enligt vad utskottet inhämtat samma principeF
som 1980 att gälla.

Utskottet finnér televerkets arbete med ”framtidskatalogen” intressant.
Det är angeläget att televerket som ett affärsdrivande verk så långt som
möjligt försöker anpassa telefonkatalogens utformning i enlighet med
abonnenternas önskemål samtidigt som kostnaderna måste hållas på en
rimlig nivå. Utskottet anser dock att det är väsentligt att information
lämnas regionalt och lokalt om televerkets planer på förändringar av katalogerna
liksom om erfarenheterna av försöksverksamheten innan mer omfattande
förändringar genomförs.

De indelningsändringar i Östergötland och Skövde som tagits upp i två
motioner ingår i ett tänkbart förslag till indelning som televerket diskuterat
med berörda kommuner, länsstyrelser ocoh näringslivsorganisationer. Något
beslut om katalogområdenas framtida omfattning har ännu inte fattats
av televerket. Vid behandlingen av en liknande motion föregående år
uttalade utskottet att televerket vid eventuella överväganden om ändringar
i telefonkatalogens indelning och distribution i största möjliga utsträckning
tl Riksdagen 1980/81. 15 sami. Nr 14

TU 1980/81:14

bör ta hänsyn till framförda regionala synpunkter och önskemål i enlighet
med den av riksdagen fastlagda målsättningen att statliga affärsdrivande
verk bör samordna sin planering med de regionalpolitiska riktlinjerna.
Utskottet vill ånyo understryka vikten av att televerket beaktar regionala
synpunkter vid sitt arbete med ”framtidskatalogen".

Beträffande förslagen i motionerna 1980/81: 1723 (c) och 1980/81: 564 (c)
att ge ut katalogerna vartannat resp. vart tredje år med årliga supplement
har utskottet inhämtat att televerket anser att ett system med supplement
har betydande nackdelar. Årligen ändras ca 30% av kataloguppgifterna i
något avseende. Supplementen skulle få en sådan omfattning att kostnadsminskningen
skulle bli relativt liten. En inaktuell katalog skulle också leda
till ett ökat antal nummerförfrågningar och felringningar. Den manuella
nummerinformationstjänsten är mycket kostnadskrävande och kostar televerket
f. n. ca 4 kr. per anrop. För kunderna innebär också förslagen om
supplement betydande nackdelar då varken katalogen eller supplementet
kan användas var för sig. För att vara säker på att uppgiften inte ändrats
måste kunden alltid rådfråga supplementet.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna
1980/81:187 (c, s, m, fp, vpk), 1980/81:564 (c) och 1980/81: 1723 (c).

1 motion 1980/81:456 (s) framhålls att riksdagen vid två tillfällen tagit
ställning till hur officiell provning skall bedrivas. Den 18 december 1980
beslöt riksdagen att den officiella provningen av apparater och utrustningar
avsedda för anslutning till telenätet skulle bibehållas inom televerket.
Enligt motionärerna brister riksdagsbeslutet i konsekvens och framstår
som oförklarligt med hänvisning till de övergripande principerna som
beslutats gälla för officiell provning. Det sägs vidare att beslutet kan
innebära en ständig och besvärande kritik av att provningsverksamheten
bedrivs så att den gynnar televerkets kommersiella intressen. Det yrkas att
riksdagsbeslutet upphävs och att provningen av televerkets apparater och
utrustningar behandlas enligt den ordning som riksdagen beslutat om beträffande
officiell provning.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande över motionen att man instämmer
i vad motionärerna anfört om betydelsen av opartiskhet och
rättssäkerhet vid officiell provning. Utskottet noterar samtidigt att det
beslut som riksdagen nyligen har fattat ger uttryck för en ambition i samma
riktning. Mot den bakgrunden är näringsutskottet inte nu berett att förorda
ett beslut enligt motionärernas förslag men förutsätter att regeringen noga
följer hur den av riksdagen i december 1980 godkända handläggningen
fungerar i praktiken.

I proposition 1980/81:66 om vissa åtgärder på teleområdet framhöll
föredraganden att det finns starka skäl att bibehålla den tekniska provningen
inom televerket bl. a. beroende på att provningen kräver en ingående
kunskap om nätet som knappast är möjlig att upprätthålla utanför televerket
utan en dubblering av televerkets funktion i dessa avseenden. I propositionen
angavs en ny handläggningsordning för provningen för att säker -

TU 1980/81:14

ställa en opartisk bedömning. Den nya ordningen innebär att chefen för
provningsenheten inte skall lyda under generaldirektören och att ett avslagsbeslut
skall kunna överklagas hos en särskild ”överklagningsnämnd”
som skall bestå av två televerksrepresentanter och tre andra ledamöter
som regeringen utser.

Trafikutskottet delade föredragandens bedömning att provningen bör
bibehållas inom televerket och ansåg att den föreslagna handläggningsordningen
borgade för att provningen kommer att bedrivas opartiskt (TU
1980/81:9). Vid sin behandling av frågan hade utskottet tagit del av synpunkter
om provningsverksamheten från bl. a. statens provningsanstalts
råd för provning, kontroll och legal metrologi. Dessa synpunkter sammanfaller
med den nu aktuella motionens krav.

Trafikutskottet har inte funnit anledning att frångå sin tidigare bedömning.
I likhet med näringsutskottet anser trafikutskottet att det beslut som
riksdagen nyligen fattat ger uttryck för en ambition att bedriva provningsverksamheten
på ett opartiskt sätt. Som näringsutskottet framhåller är det
angeläget att regeringen noga följer hur den nya handläggningsordningen
fungerar i praktiken.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1980/81:456
(s).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Teleanläggningar m.m. för budgetåret 1981/82
anvisar ett reservationsanslag på 1 295 100000 kr.,

2. beträffande telefonkatalogernas utformning
att riksdagen

a. avslår motion 1980/81:187 (c, s, m, fp, vpk),

b. avslår motion 1980/81: 1723 (c),

3. beträffande utgivning av telefonkatalogen endast vart tredje år
att riksdagen avslår motion 1980/81:564 (c),

4. beträffande officiell provning av utrustning som ansluts till telenätet att

riksdagen avslår motion 1980/81:456 (s).

Stockholm den 19 februari 1981

På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON

Närvarande: Bertil Zachrisson (s). Rolf Clarkson (m). Rolf Sellgren (fp),
Nils Hjorth (s), Rune Torwald (c). Sixten Pettersson (m). Anna WohlinAndersson
(c), Per Stenmarck (m), Rune Johansson (s). Ivar Franzén (c),
Margit Sandéhn (s), Erik Börjesson (fp), Sten-Ove Sundström (s) och Lars

T-Tprlforc

TU 1980/81:14

Reservation

Telefonkatalogernas utformning (mom. 2)

Anna Wohlin-Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 böijar med ”Telefonkatalogen
i” och på s. 4 slutar med ”1980/81:1723 (c).” bort ersättas med
text av följande lydelse:

Beträffande motionsyrkandena att ge ut telefonkatalogen som en sammanhållen
katalog för Östergötlands och Skaraborgs län vill utskottet
anföra följande. Vid sin behandling av en liknande motion förra året
framhöll utskottet ”att televerket vid eventuella överväganden om ändringar
i telefonkatalogens indelning och distribution i största möjliga utsträckning
bör ta hänsyn till framförda regionala synpunkter och önskemål
i enlighet med den av riksdagen fastlagda målsättningen att statliga affärsdrivande
verk bör samordna sin planering med de regionalpolitiska riktlinjerna”
(TU 1979/80: 14).

Utskottet anser i likhet med vad som framförs i motion 1980/81: 187 (c, s,
m, fp, vpk) att gjorda undersökningar i Östergötland visar att flertalet
länsinnevånare liksom myndigheter är negativa till den delning av katalogen
i två delar som televerket genomförde 1979. Utskottet anser därför att
de av televerket aviserade planerna på en ytterligare delning av telefonkatalogen
i Östergötland strider mot riksdagens uttalande för ett år sedan.
Utskottet anser inte heller att televerket beaktat regionala synpunkter i
enlighet med riksdagsbeslutet då verket föreslagit en delning av Skövdekatalogen
i fyra delar.

För att åstadkomma besparingar anser utskottet att televerket bör överväga
modellen att dela upp katalogen i förteckningar över bostadsabonnenter
och företagsabonnenter som ges ut vartannat resp. varje år även
utanför storstadsområdena.

Utskottet kan inte ställa sig bakom förslaget i motion 1980/81: 564 (c) att
ge ut katalogerna vart tredje år med årliga supplement. Eftersom 30% av
kataloguppgifterna ändras årligen skulle supplementen bli så omfattande
att kostnadsminskningen skulle bli relativt liten.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet yrkandena om att ge ut
sammanhållna telefonkataloger för Östergötlands och Skaraborgs län och
avstyrker motion 1980/81:564 (c).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande telefonkatalogernas utformning

att riksdagen med anledning av motion 1980/81: 187 (c, s, m, fp,
vpk) om en sammanhållen telefonkatalog för Östergötlands län
och motion 1980/81:1723 (c) om en sammanhållen telefonkatalog
för Skaraborgs län som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

TU 1980/81:14

Särskilt yttrande

Bertil Zachrisson, Nils Hjorth, Rune Johansson, Margit Sandéhn, StenOve
Sundström och Lars Hedfors (alla s) anför:

Riksdagen har nyligen beslutat om vissa åtgärder på teleområdet (prop.
1980/81:66, TU 1980/81:9, rskr 1980/81:132).

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen motsatte sig socialdemokraterna
flera av de förslag som drevs igenom av den borgerliga majoriteten.
Det gäller överföringen av verkstadsrörelsen till bolagsform, tidpunkten
för larmdivisionens bolagsbildning och förslaget om en rörlig kredit. I
stället för en rörlig kredit föreslog vi att Telefinans AB skulle bildas i
enlighet med televerkets förslag. Vi menade också att flera uttalanden i
propositionen såsom ”att televerkets verksamhet i princip bör bedrivas i
bolagsform” skapade oklarhet om hur långt regeringen vill gå när det gäller
avveckling av delar av monopolet. Beslutet att ombilda verkstadsrörelsen
till bolag som helt strider mot televerkets ursprungliga förslag som utarbetats
i samråd med de anställda skapar enligt vår mening oro helt i onödan.
Mycken kraft inom televerket kommer att ägnas åt själva bolagsbildningen
i stället för att verka för att göra verkstadsrörelsen till ett modernt och
konkurrenskraftigt elektronikföretag.

Med tanke på att riksdagen så nyligen har fattat beslut i frågan återkommer
vi inte nu med våra förslag som vi dock fortfarande anser vara bättre
ägnade att stärka televerkets ställning. För att undvika motsättningar inom
verket utgår vi ifrån att de beslutade förändringarna inte genomförs brådstörtat.
Televerket bör i samråd med de anställda noga utvärdera konsekvenserna
av besluten och återkomma till regeringen om så anses erforderligt.

TU 1980/81:14

Bilaga

Näringsutskottets yttrande
1980/81:3 y

över motion om officiell provning av utrustning som ansluts till
telenätet

Till trafikutskottet

Trafikutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över
motion 1980/81:456 av Sture Palm (s) och Lars Gustafsson (s), vari hemställs
att riksdagen

1. upphäver beslutet att till televerket förlägga officiel] provning av
apparater och utrustningar avsedda för anslutning till telenätet,

Med anledning av motionen har statens provningsanstalt inkommit med
en skrivelse till näringsutskottet. Skrivelsen fogas som bilaga till detta
yttrande.

Motionen

Motionärerna vänder sig mot riksdagens beslut den 18 december 1980 att
godkänna en av regeringen föreslagen handläggningsordning för vissa
provnings- och tillståndsärenden inom televerket (prop. 1980/81:66 s. 25—
26, TU 1980/81:9 s. 9, rskr 1980/81: 132). De menar att beslutet inte har
föregåtts av den allsidiga behandling av frågan som motiveras av den
fastställda ordning som gäller för officiell provning. Enligt motionärerna
har synpunkter som framförts av statens provningsanstalts råd för provning,
kontroll och legal metrologi i skrivelse till trafikutskottet inte blivit
beaktade. Inte heller, uttalar motionärerna, har näringsutskottet, som normalt
bereder ärenden om provning och kontroll, fått tillfälle att ge sina
synpunkter i denna fråga. Motionärerna framhåller också att statens
provningsanstalt, som är central förvaltningsmyndighet för bl. a. officiell
provning och kontroll, inte har utrett och behandlat ärendet. Enligt motionärerna
brister riksdagsbeslutet om televerkets provningsverksamhet i
konsekvens. Beslutet framstår, menar de, som oförklarligt med hänvisning
till de övergripande principer som beslutats gälla för officiell provning.

TU 1980/81:14

Riktlinjer för organisationen av officiell provning

Riksdagen antog år 1972 vissa riktlinjer för organisationen av officiell
provning (prop. 1972:54, NU 1972:38, rskr 1972:199). De principer som
därvid fastslogs syftade till att man skulle åstadkomma klara ansvarsförhållanden,
ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser och garantier
för att den officiella provningsverksamheten bedrivs opartiskt och sakkunnigt.
År 1974 antog riksdagen lagen (1974:896) om riksprovplatser
m.m., som bl. a. innehåller den grundläggande bestämmelsen att officiell
provning skall utföras vid riksprovplats (2 §). Med officiell provning avses
sådan teknisk provning, kontroll eller besiktning som är föreskriven i lag
eller annan författning och som ej är egenkontroll (1 §). Lagen ger dock en
möjlighet att undanta officiell provning från riksprovplatssystemet. 1 lagens
förarbeten påpekas emellertid att denna möjlighet bör utnyttjas endast
när det är påkallat av särskilda skäl (prop. 1974:162 s. 16).

Statens provningsanstalt är central förvaltningsmyndighet för bl. a. officiell
provning och kontroll. På förslag av provningsanstalten utser regeringen
riksprovplatser.

Televerkets provningsverksamhet

I telenätet används dels utrustning som endast televerket tillhandahåller,
dels utrustning som tillhandahålls av såväl televerket som andra leverantörer.
Dessa s.k. konkurrensutsatta produkter får anslutas till det allmänna
telefonnätet först efter teknisk provning och typgodkännande. Denna
provning har hittills utförts av televerket.

I proposition 1980/81:66 om vissa åtgärder på teleområdet underströk
kommunikationsministern (s. 25) att de leverantörer vilkas utrustningar
typprovas vid televerket måste kunna känna sig övertygade om att deras
produkter provas under samma villkor som de som televerket tillhandahåller
och att kunskaper om innovativa produkter som provas inte på ett
otillbörligt sätt överförs till televerkets egen produktavdelning. Av propositionen
framgick att den dittills tillämpade handläggningen av ansökningar
om anslutningstillstånd har skett enligt en i vissa avseenden ofullständigt
dokumenterad rutin. Vidare framgick av propositionen att några remissinstanser
hade föreslagit att den tekniska provningen skulle förläggas helt
utanför televerket. Kommunikationsministern uttalade att televerkets
provning i princip var att betrakta som officiell provning, dvs. sådan
provning som är en direkt följd av statliga föreskrifter. Han ansåg dock att
särskilda skäl talade för att televerket även i fortsättningen skulle handha
provningen och skisserade en ny handläggningsordning för provnings- och
tillståndsärenden. Trafikutskottet ansåg att den handläggningsordning som
hade föreslagits i propositionen borgade för att provningen skulle komma
att bedrivas opartiskt (TU 1980/81:9 s. 9).

TU 1980/81:14

Statens provningsanstalt

Av den tidigare omnämnda skrivelsen från statens provningsanstalt till
näringsutskottet framgår att anstalten helt delar den uppfattning som statens
provningsanstalts råd för provning, kontroll och legal metrologi framförde
till trafikutskottet under ärendets beredning hösten 1980. Provningsanstalten
framhåller sammanfattningsvis att de principer för officiell provning
som statsmakterna tidigare har fastslagit bör följas även i detta fall.
Anstalten fortsätter:

De klarare ansvarsgränser som skulle bli följden skulle utan tvekan
förbättra förhållandena beträffande kravpreciseringar, provningsverksamhet
och godkännandeprocedurer. Dessutom skulle televerket få en mindre
omstridd ställning i förhållande till sina konkurrenter. Resurser för provning
inom området bedöms till stor del finnas redan i dag även utanför
televerket varför någon nämnvärd resursdubblering inte skulle komma i
fråga. Kravet på opartiskhet, som hittills hävdats mycket starkt och som
motiverat avsevärda omstruktureringar inom provningsområdet, bör gälla
även då statlig affärsverksamhet är inblandad.

Näringsutskottet

En viktig princip bakom 1972 års riktlinjer för organisationen av officiell
provning är att denna skall bedrivas opartiskt. Denna princip kom också
till klart uttryck i samband med antagandet av lagen (1974:896) om riksprovplatser
år 1974. Det är enligt näringsutskottets uppfattning angeläget
att organisationen för provning av den telemateriel som det nu är fråga om
är utformad på ett sätt som står i överensstämmelse med den angivna
principen. Näringsutskottet instämmer sålunda i vad motionärerna har
anfört om betydelsen av opartiskhet och rättssäkerhet vid officiell provning.
Utskottet noterar samtidigt att det beslut som riksdagen fattade för
mindre än två månader sedan ger uttryck för en ambition i samma riktning.
Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att nu förorda ett beslut enligt
motionärernas förslag. Näringsutskottet förutsätter emellertid att regeringen
noga följer hur den av riksdagen i december 1980 godkända handläggningsordningen
fungerar i praktiken. Om de farhågor som uttryckts i
motionen och av statens provningsanstalt m.fl. besannas, utgår utskottet
från att regeringen kommer att på nytt överväga formerna för den här
behandlade provningen av telemateriel.

Stockholm den 10 februari 1981

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s). Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta
Hambraeus (c), Tage Adolfsson (m), Lennart Pettersson (s), Bengt Sjönell
(c), Rune Jonsson (s), Hadar Cars (fp), Karl Björzén (m) och Wivi-Anne

RuHpsiö (s).

TU 1980/81:14

Bilaga

STATENS PROVNINGSANSTALT 1981-01-30
Provcentrum

Riksdagens näringsutskott
10012 STOCKHOLM

Motion 1980181:456
Med anledning av motion 1980/81:456 av Sture Palm och Lars Gustafsson
om officiell provning av utrustning som ansluts till telenätet får statens
provningsanstalt (SP) lämna följande uppgifter och synpunkter.

Motionen gäller en fråga som tidigare behandlats i trafikutskottet med
anledning av regeringens proposition 1980/81:66. I samband med denna
utskottsbehandling har statens provningsanstalts råd för provning, kontroll
och legal metrologi i skrivelse 1980-11-28 redovisat vissa principiella och
allmänna synpunkter på den provningsverksamhet som bedrivs till följd av
att televerket ställer tekniska krav på apparater och utrustningar avsedda
att anslutas till telenätet. Rådet utses av regeringen och har till uppgift
bl. a. att yttra sig över principiella frågor som SP har att behandla i
egenskap av central förvaltningsmyndighet för officiell provning och kontroll
m. m. SP delar helt synpunkterna som rådet framför i sin skrivelse.

SP delar också den uppfattning som redovisas i motionen att rådets
skrivelse inte synes ha blivit beaktad vid trafikutskottets behandling av
proposition 1980/81:66. Vad som särskilt bör uppmärksammas är de synpunkter
som framförts om nödvändigheten av att televerket själv bedriver
den provningsverksamhet det här är fråga om. I propositionen framhöll
således föredraganden (sid. 26) att telenätet är så komplicerat att ingen
annan än televerket har möjlighet att upprätthålla den kunskap som behövs
för att bedriva provningen.

Rådets — och SP:s — uppfattning är däremot att televerkets särställning
vad gäller kunskaper om telenätet enbart är ett argument för att endast
televerket kan formulera kraven som skall ställas på utrustningar avsedda
att anslutas till nätet. Televerkets tekniska sakkunskap bör vara mer än
tillräcklig för att televerket skall kunna utföra denna uppgift. Med klart
formulerade krav blir efterföljande provning en teknisk verksamhet för
vilken det finns kunnande, utrustning och erfarenhet på många håll utanför
televerket.

Trafikutskottet anförde för sin del följande som skäl för att provningen
bör bibehållas inom televerket (TU 1980/81:9 sid. 9):

Utskottet anser också att provningen bör bibehållas inom televerket.
Att ställa upp de krav på utrustningar som är de nödvändiga, om provningen
skall kunna förläggas utanför verket, skulle te sig alltför dyrt.
Den handläggningsordning som föreslås i propositionen borgar enligt
utskottets mening för att provningen kommer att bedrivas opartiskt.
Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag och avstyrker motion
1980/81:169 (partimotion, vpk) i denna del.

Rättssäkerheten kräver att en föreskrivande myndighet - i detta fall
televerket - utformar så klara och fullständiga krav att de kan utgöra
grund för en vederhäftig provningsverksamhet och en saklig bedömning av

TU 1980/81:14

om kraven är uppfyllda eller inte. Det är även ett berättigat krav från
tillverkare och andra som måste uppfylla myndighetskraven att de i förväg
känner till kraven och har möjligheter att anpassa sig till dem.

Utskottets uttalande att det skulle bli alltför dyrt - dock utan att några
kostnader angetts — att ställa upp nödvändiga krav innebär att man skulle
vara beredd att godta en provnings- och godkännandeverksamhet som
bygger på mycket lös grund. Risken skulle bli stor för oenhetlig behandling
av ärenden, felaktiga beslut och godtycke enligt SP:s uppfattning.

Statsmakternas huvudsakliga syften vid beslutet att organisera den officiella
provningsverksamheten efter vissa principer var att man skulle
åstadkomma klara ansvarsförhållanden, ett effektivt resursutnyttjande och
garantier för opartiskhet. Kravet på klara ansvarsförhållanden gäller bl. a.
skiljelinjen mellan föreskrivande myndighet och provande organ. En sådan
skiljelinje bidrar till att man får bl. a. klara myndighetsföreskrifter.

Vikten av klara myndighetsföreskrifter har även framhållits vid riksdagens
behandling av frågan om ändring i lagen om bestämning av volym
och vikt, m.m. Bl.a. uttalades (prop. 1977/78:132 sid. 21) att föreskrivande
myndighet inte samtidigt bör vara riksprovplats. Bakgrunden till
detta uttalande var främst uppfattningen att myndigheten därmed tvingas
formulera och kungöra sina krav så att man får klara riktvärden vid
provning och bedömning av de objekt kraven gäller.

Sammanfattningsvis vill SP framhålla att tidigare av statsmakterna fastslagna
principer för officiell provning bör följas även i detta fall. De klarare
ansvarsgränser som skulle bli följden skulle utan tvekan förbättra förhållandena
beträffande kravpreciseringar, provningsverksamhet och godkännandeprocedurer.
Dessutom skulle televerket få en mindre omstridd ställning
i förhållande till sina konkurrenter. Resurser för provning inom området
bedöms till stor del finnas redan i dag även utanför televerket varför
någon nämnvärd resursdubblering inte skulle komma i fråga. Kravet på
opartiskhet, som hittills hävdats mycket starkt och som motiverat avsevärda
omstruktureringar inom provningsområdet, bör gälla även då statlig
affärsverksamhet är inblandad.

1 handläggningen av detta ärende har deltagit Bertil Lindkvist och AnnMargret
Röhnisch Ström (föredragande).

STATENS PROVNINGS ANSTALT
Henric Bildt

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981