SoU 1980/81:6

Socialutskottets betänkande
1980/81:6

om regionsjukvården (prop. 1980/81:9)

Proposition

I proposition 1980/81:9 om regionsjukvården har regeringen (socialdepartementet)
- efter föredragning av statsrådet Holm - föreslagit riksdagen
att

dels godkänna i propositionen förordade riktlinjer för den framtida
regionsjukvården,

dels anta i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i sjukvårdslagen
(1962:242).

Lagförslaget redovisas i bilaga 1 till betänkandet.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till s.
6-11.

I samband med propositionen behandlar utskottet sju med anledning av
propositionen väckta motioner.

Motioner

I motion 1980/81:5 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) hemställs att riksdagen
- med ändring i detta hänseende av förslagen i proposition 1980/81:9 -beslutar att Jämtlands län även fortsättningsvis skall tillhöra Uppsalaregionen
i sjukvårdshänseende.

I motion 1980/81:12 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1980/81:9 om regionsjukvården,

2. att riksdagen uttalar att en ny proposition om regionsjukvårdens
riktlinjer bör föreläggas riksdagen och att därvid bör beaktas vad i motionen
sägs om riktlinjer för regionsjukvården,

3. att därest riksdagen beslutar anta proposition 1980/81:9 riksdagen
uttalar

a) att möjligheterna till samordning mellan Stockholms- och Uppsalaregionerna
i första hand bör prövas med bibehållande av regionindelningen i
övrigt,

b) att en särskild konsekvensutredning bör genomföras för Uppsalasjukhusets
del innan en eventuell Uppsala-Örebroregion bildas,

c) att Värmlands län bör bibehållas i Örebroregionen även om den förs till
en gemensam Uppsala-Örebroregion,

1 Riksdagen 1980/81. 12 sami. Nr 6

SoU 1980/81:6

d) att möjligheterna till statligt stöd till det forsknings- och utvecklingsarbete
som bedrivs i Örebro bör prövas, särskilt med avseende på samverkan
med sjukvården och högskolan i Värmland,

e) att ett överförande av Jämtlands län till Umeåregionen ej bör
genomföras utan att kommunikationsproblemen fått en lösning som godtas
av Jämtlands läns landsting.

I motion 1980/81:36 av Hans Alsén m. fl. (s, m, c, fp, vpk) hemställs att
riksdagen uttalar att regeringen vid beslut om regionsjukvården skall
fastställa sådana regiongränser och avväga övergångstiden så att inget enskilt
landsting ekonomiskt drabbas av de föreslagna förändringarna.

I motion 1980/81:37 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen beslutar att i första hand, i avvaktan på att de ekonomiska
villkoren klarlagts, avslå proposition 1980/81:9 om regionsjukvården,

2. att, om detta yrkande avslås, riksdagen i andra hand beslutar att
Jämtlands län även i fortsättningen skall tillhöra Uppsala regionsjukvårdsområde.

I motion 1980/81:38 av Bertil Jonasson (c) och Karl-Eric Norrby (c)
hemställs att riksdagen beslutar

1. att, med avslag på propositionens förslag i motsvarande del, fastställa
att Värmlands län även i fortsättningen skall tillhöra Uppsala-Örebroregionen
och repliera på Örebro regionsjukhus, med möjlighet att teckna
samarbetsavtal med Göteborg inom vissa specialiteter,

2. att - om detta förslag inte vinner riksdagens bifall - med ändring av
propositionens förslag i motsvarande del fastställa att Värmlands län äger
rätt att utan begränsning teckna samarbetsavtal med Örebro regionsjukhus.

I motion 1980/81:39 av Ingemar Konradsson m. fl. (s, m, c, fp, vpk)
hemställs att riksdagen beslutar att Värmlands län tillförs UppsalaÖrebroregionen
med rätt att teckna avtal med Göteborgsregionen om viss
regionsjukvård.

I motion 1980/81:40 av Per-Olof Strindberg (m) och Birgitta Rydle (m)
hemställs att riksdagen beslutar att Jämtlands län även fortsättningsvis i
sjukvårdshänseende skall tillhöra Uppsalaregionen.

Bakgrund

Organisationen av regionsjukvården m. m.

Riksdagen godkände år 1960 riktlinjer för regionsjukvårdens utbyggande
(prop. 1960:159, SU 1960:189, rskr 1960:381). Bakgrunden härtill var att

SoU 1980/81:6

utvecklingen av den medicinska vetenskapen och tekniken skapat förutsättningar
för en alltmer högspecialiserad kroppssjukvård. Rationella vårdenheter
för sådan vård krävde emellertid så stort befolkningsunderlag att
sådana vårdenheter inte lämpligen kunde tillskapas med sjukvårdsområdena
som bas. En organisation på ett högre plan, regionplanet, som byggde på
samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen, var nödvändig. Även om
ansvaret för kroppssjukvården var en landstingskommunal uppgift ansågs en
medverkan av staten i regionsjukvårdens organisation vara motiverad, bl. a.
med hänsyn till statens ansvar för en allsidig läkarutbildning och forskning.

I de godkända riktlinjerna angavs vilka specialiteter som skulle utvecklas
på länsplanet och vilka som borde anordnas regionvis. De s. k. regionspecialiteterna
skulle vara: hudsjukdomar, kardiologi, reumatologi, barnkirurgi,
neurokirurgi, plastikkirurgi, thoraxkirurgi, urologisk kirurgi, neurologi,
radioterapi/onkologi samt fysiologiskt laboratorium och käkcentral. Enheter
för hudsjukdomar, urologisk kirurgi och neurologi skulle dock kunna
utvecklas även på länsplanet.

Utgångspunkt för indelningen av riket i sjukvårdsregioner var att
undervisningssjukhusen i Stockholm, Uppsala, Lund-Malmö, Göteborg och
Umeå samt lasarettet i Linköping, som senare också blev undervisningssjukhus,
och lasarettet i Örebro skulle bilda kärnan i var sin sjukvårdsregion.
Med utgångspunkt i detta innebar statsmakternas beslut att riket skulle
indelas i sju sjukvårdsregioner. Efter en mindre ändring i regionindelningen
år 1972, som avsåg viss del av Södermanlands län, har sjukvårdsregionerna
f. n. följande omfattning.

Stockholmsregionen med regionsjukvården huvudsakligen förlagd till Karolinska
sjukhuset.

Stockholms län och Gotlands län.

Uppsalaregionen med akademiska sjukhuset i Uppsala som regionsjukhus.

Uppsala län, Västmanlands län utom Köpingsområdet, Kopparbergs och
Gävleborgs län, kommunerna Sundsvall, Timrå och Ånge (Medelpad) i
Västernorrlands län samt Jämtlands län.

Linköpingsregionen med numera regionsjukhuset i Linköping som regionsjukhus.

Östergötlands, Jönköpings och Kalmar län.

Lund-Malmöregionen med Lunds lasarett och Malmö allmänna sjukhus som
regionsjukhus.

Kronobergs, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län samt södra delen av
Hallands län.

Göteborgsregionen med regionsjukvården huvudsakligen förlagd till Sahlgrenska
sjukhuset i Göteborg.

Norra delen av Hallands län samt Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och
Skaraborgs län.

SoU 1980/81:6

Örebroregionen med regionsjukhuset i Örebro som regionsjukhus.
Södermanlands, Värmlands och Örebro län samt Köpingsområdet i Västmanlands
län.

Umeåregionen med regionsjukhuset i Umeå som regionsjukhus.
Kommunerna Härnösand, Kramfors, Sollefteå och Örnsköldsvik (Ångermanland)
i Västernorrlands län samt Västerbottens och Norrbottens län.

Det förutsattes att vissa regionspecialiteter tills vidare inte skulle byggas ut
i vissa regioner och att dessa regioner därför beträffande dessa specialiteter
skulle repliera på andra regioner. Sålunda replierar t. ex. Örebroregionen i
vissa hänseenden på Stockholmsregionen (Karolinska sjukhuset).

Statsmakterna ansåg inte att det förelåg skäl att genom lagstiftning reglera
regionsjukvården, utan denna avsågs skola komma till stånd genom frivilligt
samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen. Ej heller ville statsmakterna
binda huvudmännens val av samarbetsformer för ändamålet, varför full
frihet härvidlag rått. Endast i fråga om rikets indelning i regioner och
utbyggnaden av vissa regionspecialiteter i Uppsala-, Linköpings- och
Örebroregionerna ställde statsmakterna mera bestämda krav.

Samarbetet mellan sjukvårdshuvudmännen om regionsjukvården inom
regionerna har reglerats genom regionsjukvårdsavtal. Enligt dessa avtal
ställer huvudmannen för regionsjukhuset visst antal vårdplatser inom de
olika regionspecialiteterna till förfogande för envar av de övriga sjukvårdshuvudmännen
inom regionen. Avtalen innehåller bl. a. regler om hur
ersättningen för vård på avtalade vårdplatser skall beräknas och erläggas
samt om sammansättningen av och uppgifter för regionsjukvårdsnämnder
såsom regionala organ. Flertalet regionsjukvårdsavtal gäller fram till åren
1992 och 1993.

Genom ett för alla sjukvårdshuvudmän gemensamt utomlänsavtal, som
gäller för ett år i sänder, har sjukvårdshuvudmännen bl. a. gett överläkare
vid lasarett m. fl. rätt att för sluten och öppen specialistvård remittera
patienter till sjukhus utanför det egna sjukvårdsområdet inom eller utanför
den egna regionen. Specialistvården enligt utomlänsavtalet motsvarar till sin
karaktär den som regleras av regionsjukvårdsavtalen men avser till större
delen andra specialiteter än regionspecialiteterna samt är i och för sig inte
begränsad till vård vid regionsjukhus. Specialistvården enligt utomlänsavtalet
är dock nästan helt förlagd till sådana sjukhus.

Den vård som meddelades enligt regionsjukvårdsavtalen uppgick år 1977
till ca 279 600 vårddagar och den slutna vården av patienter med specialistremiss
enligt utomlänsavtalet till ca 237 500 vårddagar. Medräknas även
den slutna vård som motsvarar regionsjukvård och utomlänsvård med
specialistremiss och som ges vid regionsjukhusen åt patienter som är bosatta
inom det sjukvårdsområde där regionsjukhuset ligger, kan antalet vårddagar
för region- och utomlänssjukvård uppskattas till ca 900 000 årligen, vilket
motsvarar ca 2,5 % av all sluten sjukvård.

SoU 1980/81:6

Utredningsarbete som föregått propositionen

Med anledning av bl. a. skrivelser till socialdepartementet från regionsjukvårdsnämnden
i Umeåregionen, som önskade att landskapet Medelpad
skulle tillföras regionen för att öka dess befolkningsunderlag, genomfördes
inom socialdepartementets sjukvårdsdelegation våren 1974 en förberedande
utredning om regionsjukvården. Sjukvårdsdelegationen förordade en översyn
av regionindelningen och av vissa andra frågor rörande regionsjukvården.

Med stöd av ett bemyndigande av regeringen tillkallades år 1974
regionsjukvårdsutredningen (S 1974:07) för att utreda regionsjukvårdens
innehåll och verksamhetsformer, regionindelningen samt frågan om samverkan
inom och mellan sjukvårdsregionerna m. m.

Regionsjukvårdsutredningen avgav hösten 1978 till slutförande av sitt
uppdrag betänkandet (SOU 1978:70) Regionsjukvården jämte två huvudbilagor
till betänkandet, nämligen en om medicin och onkologi (SOU 1978:71)
samt en om kirurgi (SOU 1978:72). Regionsjukvårdsutredningen föreslog
bl. a. att det regionala samarbetet mellan sjukvårdshuvudmännen skulle
utvidgas till att omfatta i princip alla medicinska verksamhetsområden och
inte enbart vissa regionspecialiteter. Utredningen föreslog vidare bl. a. att
patienter i princip skulle erbjudas vård så nära hemorten som möjligt där
vård av tillfredsställande kvalitet kunde bedrivas. Mot bakgrund av att
utredningen funnit att volymen sluten regionsjukvård skulle komma att
minska och att utredningsunderlaget pekat på behov av ytterligare koncentration
av regionsjukvården för vissa verksamhetsområden föreslog utredningen
att antalet sjukvårdsregioner skulle minskas från sju till sex, och att
därvid Örebroregionen skulle omstruktureras och i denna ingående län
överföras till andra regioner. Som ett underlag för utredningens överväganden
och sjukvårdshuvudmännens planering hade utredningen tagit fram ett
omfattande material om olika medicinska verksamhetsområden genom ett
särskilt projekt, RIA (Regionsjukvårdens innehåll och avgränsning). Detta
underlag redovisades i ovannämnda bilagor till slutbetänkandet.

Regionsjukvårdsutredningens betänkande har varit föremål för en omfattande
remissbehandling.

Mot bakgrund av att regionsjukvårdsutredningen i sitt betänkande
föreslog att en särskild undersökning skulle göras beträffande de närmare
konsekvenserna för Örebro läns landstings del av utredningens förslag
tillkallades med stöd av ett regeringens bemyndigande år 1978 utredningen (S
1979:01) för vissa frågor rörande regionsjukhuset i Örebro (RSÖ) m. m.
Utredningen avgav i juli 1979 betänkandet (Ds S 1979:8) RSÖ 79 En
konsekvensutredning till regionsjukvårdsutredningen, vari bl. a. synpunkter
gavs på den fortsatta verksamheten inom vissa specialiteter vid RSÖ.

Landstingsförbundet tog del av betänkandet för sitt remissarbete beträffande
regionsjukvårdsutredningens betänkande.

1* Riksdagen 1980/81. 12 sami. Nr 6

SoU 1980/81:6

Den år 1975 tillkallade hälso- och sjukvårdsutredningen (HSU) (S 1975:04)
-vilken haft i uppdrag att utarbeta förslag till en helt ny lagstiftning för hälsooch
sjukvården - avgav i oktober 1979 till slutförande av sitt arbete
betänkandet (SOU 1979:79) Mål och medel för hälso- och sjukvården med
förslag till en hälso- och sjukvårdslag. HSU har bl. a. föreslagit bestämmelser
om skyldighet för landstingskommunerna att planera hälso- och sjukvården.
Remisstiden för betänkandet utgick den 1 oktober i år.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för regionsjukvårdens
innehåll, omfattning och organisation. Vidare föreslås att i sjukvårdslagen
skrivs in en skyldighet för sjukvårdshuvudmännen att samverka i frågor som
rör hälso- och sjukvård som är gemensamma för flera landstingskommuner.

Regionsjukvårdens innehåll och omfattning

I propositionen konstateras att utnyttjandet av vårdplatser inom regionspecialiteterna
har blivit lägre än vad som förutsattes i 1960 års riksdagsbeslut.
Orsakerna till detta är flera. Bl. a. har medelvårdtiden sjunkit. Vidare
har utvecklingen inneburit en allt längre driven specialisering och en ökande
kompetens inom länssjukvården, varigenom det på länsnivån blivit möjligt
att i större utsträckning utreda och behandla patienter som tidigare
remitterats till regionsjukhusen. Å andra sidan, påpekas det, utvecklas hela
tiden nya behandlingsmöjligheter vid regionsjukhusen, som leder till remiss
av nya patientkategorier.

Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att begreppet regionsjukvård
- som hittills avsett den vård på de s. k. regionklinikerna som regleras i
särskilda regionsjukvårdsavtal - skall ges ett annat innehåll. Det förordas
sålunda - i enlighet med vad regionsjukvårdsutredningen föreslagit - att
begreppet regionsjukvård skall erhålla den definition som redovisats i det av
socialstyrelsen år 1975 framlagda principprogrammet för hälso- och sjukvård
inför 1980-talet (Socialstyrelsen anser 1976:1). Detta principprogram
(HS 80) är grundläggande för den omstrukturering som pågår inom hälsooch
sjukvården, därvid den öppna vården utanför sjukhus ställs i förgrunden
på ett helt annat sätt än tidigare. Enligt principprogrammet skall den
övervägande delen av vården lämnas inom primärvården vid vårdcentraler
och vid sjukhem. För den specialiserade medicinska verksamheten skall
primärvården kunna repliera på länssjukvården samt på regionsjukvården.
Regionsjukvården skall enligt principprogrammet (s. 95 och 96) ansvara för
”det fåtal patienter, som erbjuder speciellt svårbemästrade problem och
kräver samverkan mellan ett antal högt utbildade specialister samt eventuellt
också särskild utrustning, som är dyrbar eller svårskött. Hit räknas också

SoU 1980/81:6

sjukdomstillstånd, som uppträder så sällan att man på länsnivå inte får
erfarenhet av hur de bör behandlas”.

Regionsjukvårdsutredningen framhåller, vilket biträds i propositionen, att
med denna utgångspunkt regionsjukvård inte är begränsad till vissa
specialiteter utan utgör en del av i princip alla medicinska verksamhetsområden.
Vidare omfattar regionsjukvården såväl patienter från det sjukvårdsområde
där regionsjukhuset ligger som patienter från regionen eller landet i
övrigt. Det påpekas att kliniker för långvårdsmedicin samt barn- och
ungdomspsykiatri på regionsjukhusen i regel inte har regionpatienter men
bör ha likartade uppgifter som övriga kliniker på regionsjukhuset i vad avser
utbildning samt forsknings- och utvecklingsarbete. Allmänläkarvården,
påpekas det vidare, tillhör helt primärvården men viss medverkan i regionalt
samarbete är dock nödvändig även för allmänläkarvården.

Det understryks i propositionen att specialiseringen av länssjukvården inte
bör drivas alltför långt.

Med nu nämnda utgångspunkter beräknas regionsjukvårdens omfattning
uttryckt i vårdplatser vara följande år 1985.

SoU 1980/81:6

Medicinskt verksamhetsområde	Behov av vårdplatser för regionsjukvård år 1985
Somatisk korttidsvård utom onkologi
Barnmedicin	100-150
Barnkirurgi	100
Hudsjukdomar	30
Allmän internmedicin
Kardiologi
Endokrinologi	300-400
Medicinsk gastroenterologi
Medicinska njursjukdomar
Akuta infektionssjukdomar	30
Reumatologi	65-75
Yrkesmedicin	a
Lungsjukdomar
Thoraxkirurgi	330-345
Neurologi
Neurokirurgi t	280-300
Allmän kirurgi
Ortopedisk kirurgi	300-360
Urologisk kirurgi
Handkirurgi	75-80
Plastikkirurgi	200
Brännskadevård	20
Gynekologi och obstetrik	30
Ögonsjukdomar	40-45
Öron-, näs- och halssjukdomar
Audiologi	160-180
Foniatri
Onkologib	630-710
Medicinsk rehabilitering0
Psykiatrid	50-100
	Summa 2 740-3 155e

a Enbart öppen vård.

b Samtliga vårdplatser vid regionsjukhus inkl. länssjukvård för det egna områdets
invånare.

0 Utredningen anger inte något vårdplatsantal.

Härtill kommer regionalt anordnad vård för särskilt vårdkrävande (475-525
vårdplatser) samt rättspsykiatriska undersökningar (50-75 vårdplatser).

<’Exkl. medicinsk rehabilitering.

Resurserna vid regionsjukhusen bör enligt propositionen även utnyttjas
för öppen vård och för olika former av konsultationer m. m.

En koncentration av enheterna för vissa medicinska verksamhetsområden
förordas. Sålunda anses det nödvändigt att koncentrera antalet enheter för
barnkirurgi, thoraxkirurgi och transplantationskirurgi till fyra platser i

SoU 1980/81:6

landet. Resurser för vård av vissa infektionssjukdomar, särskilt tropiska
infektionssjukdomar, samt specialkoagulationslaboratorier bör finnas på
högst tre platser. Den högspecialiserade brännskadevården bör koncentreras
till två platser och i första hand organiseras inom ramen för plastikkirurgi.
Operativ behandling av vissa medfödda och komplicerade hjärt- och
kärlsjukdomar hos barn bör kunna koncentreras till en eller två platser.
Andra typer av högspecialiserad sjukvård, t. ex. dövpsykiatri, bör slutligen
enligt propositionen kunna ha hela landet som upptagningsområde.

Indelningen i sjukvårdsregioner

Med hänsyn till att länssjukvården beräknas komma att tillföras resurser
som gör det möjligt att där ge sådan vård som hittills endast kunnat erhållas
på regionsjukhus, beräknas behovet av sluten regionsjukvård komma att
minska i framtiden. Mot denna bakgrund föreslås att antalet sjukvårdsregioner
minskas från nuvarande sju till sex. Som nämnts ovan förordas det att
vissa medicinska verksamhetsområden koncentreras till enbart ett fåtal
regioner. Det förutsätts att samarbete över regiongränserna även i övrigt
skall ske. Regionindelningen föreslås bli följande.

Umeåregionen. Det framhålls i propositionen att patientunderlaget i
Umeåregionen, som har ca 650 100 invånare, f. n. inte är tillräckligt stort för
att det skall vara möjligt att upprätthålla en tillräckligt god medicinsk
standard för högspecialiserad sjukvård. Därför föreslås att Medelpad i
Västernorrlands län samt Jämtlands län avskiljs från Uppsalaregionen och
hänförs till Umeåregionen, som därigenom skulle få sammanlagt ca 911 500
invånare. Umeåregionen förutsätts emellertid etablera en fast regionsamverkan
med Uppsalaregionen inom vissa verksamhetsområden för att få
delar av sitt regionsjukvårdsbehov tillgodosett.

Uppsala-Örebroregionen. Det förordas att den nuvarande Uppsalaregionen,
minskad med Medelpad och Jämtlands län, samt den nuvarande Örebroregionen,
minskad med Värmlands län som föreslås övergå till Göteborgsregionen,
tillsammans bildar en Uppsala-Örebroregion med sammanlagt ca
1 607 500 invånare. Både akademiska sjukhuset i Uppsala och regionsjukhuset
i Orebro (RSÖ) föreslås vara regionsjukhus i den nya regionen, och det
förutsätts att de båda sjukhusen utnyttjas rationellt så att onödig nyetablering
undviks. Det förutsätts vidare att Södermanlands län i första hand skall
repliera på RSÖ och beträffande viss vård såsom f. n. på Karolinska
sjukhuset, samt att Värmlands läns utnyttjande av vissa resurser vid RSÖ
skall bibehållas för att ge RSÖ ett tillräckligt patientunderlag. Betydelsen av
den utbildning och forskning som sker i Örebro understryks.

Stockholmsregionen. Någon förändring beträffande denna region, som har
ca 1 579 400 invånare, föreslås inte.

SoU 1980/81:6

Linköpingsregionen. Inte heller beträffande denna region, som har ca
936 500 invånare, föreslås någon förändring. Det förordas att det samarbete
som Linköpingsregionen har med Lund-Malmöregionen beträffande de
medicinska verksamhetsområden, som inte bör finnas vid regionsjukhuset i
Linköping, bibehålls även i fortsättningen.

Göteborgsregionen. Som nämnts ovan föreslås att till Göteborgsregionen,
som har ca 1 527 600 invånare, överförs Värmlands län. Regionen skulle
därmed få sammanlagt ca 1 812 400 invånare.

Lund-Malmöregionen. Någon förändring beträffande denna region, som har
ca 1 456 600 invånare, föreslås inte.

Genomförandet av föreslagna förändringar av regionsjukvården m. m.

I sjukvårdslagstiftningen finns inte inskriven någon skyldighet för landstingen
att planera hälso- och sjukvården. Som nämnts ovan ansåg statsmakterna
år 1960 att det inte förelåg skäl att genom lagstiftning reglera
regionsjukvården.

Regionsjukvårdsutredningen har emellertid bl. a. påpekat att erfarenheten
visat att det med nuvarande samarbetsformer mellan sjukvårdshuvudmännen
finns betydande risker för bristande samordning mellan läns- och
regionsjukvården, vilket kan ge upphov till överetablering inom antingen
regio tsjukvården eller inom länssjukvården eller inom båda områdena.
Utredningen har därför föreslagit att frågan om rikets indelning i sjukvårdsregions,
och skyldigheten att medverka i gemensam planering inom och
me i regionerna regleras i sjukvårdslagen. I övrigt bör sjukvårdshuvudrr,
;n iligt utredningen själva få bestämma sina inbördes samarbetsfor nn Hälso-

h sjukvårdsutredningen har i sitt förslag till ny lagstiftning för
hälso- och sjukvården föreslagit bestämmelser om skyldighet för landstingen
att planera hälso- och sjukvårdens utveckling och organisation med
utgångspunkt i människornas samlade behov samt att samverka med andra
landsting vid planeringen av den hälso- och sjukvård som berör flera
landsting. För sådan hälso- och sjukvård skall regeringen enligt utredningens
förslag få föreskriva att riket skall indelas i sjukvårdsregioner.

I propositionen biträds regionsjukvårdsutredningens förslag om en lagfäst
planeringsskyldighet för landstingen när det gäller regionsjukvårdens
innehåll och omfattning samt om en obligatorisk tillhörighet till en bestämd
region. Det föreslås sålunda att - i avvaktan på att hälso- och sjukvårdsutredningens
förslag i övrigt beretts inom regeringskansliet - sjukvårdslagen
kompletteras med bestämmelser om samverkan avseende regionsjukvården
(se bilaga 1 till betänkandet).

SoU 1980/81:6

Det bör enligt propositionen ankomma på sjukvårdshuvudmännen själva
att överenskomma om hur planeringssamverkan skall läggas upp och
genomföras samt om inriktningen och omfattningen av samarbetet inom och
mellan regionerna. Det förordas emellertid att en samordning av de
regionala planerna sker på riksnivå genom socialstyrelsen och Landstingsförbundet.

Genomförandet av de föreslagna förändringarna av regionsjukvården
föreslås i propositionen i första hand vara en fråga för sjukvårdshuvudmännen.
Det förordas att Landstingsförbundet utfärdar rekommendationer
beträffande utformningen av regionsjukvårdsavtal samt initierar ett riksavtal
som ersättning för nuvarande utomläns- och regionsjukvårdsavtal.

Slutande av avtal, konstituering av samverkansorgan och utarbetande av
regionsjukvårdsplaner beräknas kräva en tid av fyra till fem år från det att
riksdagen fattat beslut om de förordade åtgärderna. Under denna tid kan
enligt propositionen det nuvarande avtals- och ersättningssystemet fortsätta
att gälla. Med hänsyn till behovet av samordning bör det nya systemet enligt
propositionen träda i kraft vid samma tidpunkt i samtliga regioner.

I avsnittet Utskottet kommer i anslutning till behandlingen av motionerna
en mera utförlig redovisning att lämnas för vissa förslag i propositionen.

Utskottet

Allmänna synpunkter pä en förändring av regionsjukvården m.m

Regionsjukvårdsutredningen har påvisat att väsentliga förändringar i
förutsättningarna för regionsjukvård i hittillsvarande bemärkelse skett sedan
riksdagen år 1960 fastställde riktlinjer för regionsjukvårdens utbyggande.

Förbättrade behandlingsmetoder och förändrad behandlingspraxis inom
sjukvården har sålunda medfört en successiv förkortning av vårdtiderna
inom den slutna vården. Vidare har den medicinska och tekniska utvecklingen
lett till att sjukdomar kan diagnostiseras och behandlas på en lägre
vårdnivå än som tidigare förutsatts. Dessa förhållanden jämte den utbyggnad
som skett inom länssjukvården och den ökade specialisering som successivt
skett på denna vårdnivå har fått till följd att utnyttjandet av vårdplatser för
regionsjukvård har blivit lägre än vad som förutsattes i 1960 års riksdagsbeslut.

Utvecklingen inom den högspecialiserade vården vid regionsjukhusen har
å andra sidan lett till att helt nya patientkategorier remitterats till dessa
sjukhus.

Sammantaget har utvecklingen visat att under den kommande utbyggnaden
inom hälso- och sjukvården regionsjukvården måste ha ett vidare och
mera föränderligt innehåll än att avse vård inom vissa specialiteter, vilket var
utgångspunkten år 1960.

Detta är också tanken bakom den omstrukturering av hälso- och

SoU 1980/81:6

sjukvården som genomförs på grundval av socialstyrelsens principprogram
för hälso- och sjukvården inför 1980-talet (HS 80) och som innebär att
tyngdpunkten i vården skall ligga på primärnivån och länsnivån och att
regionsjukhusens uppgift skall vara främst att ge stöd åt länssjukvårdens
olika grenar genom ”fj ärrkonsultationer” och i förekommande fall genom
att ta emot patienter med svårtolkad sjukdomsbild som skulle ha större
möjligheter att klaras upp där det finns tillgång till många specialister.

För den fortsatta utvecklingen och utbyggnaden av hälso- och sjukvården
är det nu nödvändigt att begreppet regionsjukvård såsom styrmedel för
utvecklingen av högspecialierad vård och av vård som kräver samverkan
mellan flera sjukvårdshuvudmän ges ett nytt innehåll. Utskottet ansluter sig
härvid till propositionsförslaget att begreppet regionsjukvård skall bestämmas
så som redovisas i HS 80. Regionsjukvården skall sålunda ansvara för det
fåtal patienter som erbjuder speciellt svårbemästrade problem och kräver
samverkan mellan ett antal högt utbildade specialister samt eventuellt också
särskild utrustning, som är dyrbar eller svårskött. Till regionsjukvårdens
ansvarsområde skall också räknas sjukdomstillstånd som uppträder så sällan
att man på länsnivå inte får erfarenhet av hur de bör behandlas. Denna
bestämning av begreppet regionsjukvård har förordats av regionsjukvårdsutredningen,
och remissinstanserna har i princip instämt häri.

Såsom framhålls i propositionen kommer med denna utgångspunkt
regionsjukvård att vara aktuell inom i princip alla medicinska verksamhetsområden
och även omfatta öppen vård. Regionsjukvårdens uppgift att ge
konsultationer åt länssjukvården bör också framhållas.

Den i propositionen redovisade bedömningen av behovet av vårdplatser
för regionsjukvård år 1985 har gjorts av regionsjukvårdsutredningen.
Flertalet remissinstanser liksom föredragande statsrådet har anslutit sig till
utredningens syn på regionsjukvårdens framtida dimensionering. Även
utskottet anser att de av utredningen gjorda beräkningarna bör läggas till
grund för den framtida utformningen av regionsjukvården.

I två motioner har det föreslagits att riksdagen i första hand skall avslå
propositionen.

I motion 1980/81:12 av Lars Werner m. fl. (vpk) begärs det sålunda att
riksdagen skall avslå propositionen (yrkande 1) samt uttala att en ny
proposition med riktlinjer för regionsjukvården bör föreläggas riksdagen och
att i denna bör beaktas vad som i motionen anförs om riktlinjer för
regionsjukvården (yrkande 2). Motionärerna anser bl. a. att propositionen
saknar underlag för bedömning av dels dimensioneringen av regionsjukvården
med hänsyn till länssjukvårdens inriktning, dels propositionsförslagens
konsekvenser för länssjukvården. Motionärerna anser vidare att år 1985
innebär en helt otillräcklig planeringshorisont för regionsjukvården. Enligt
motionärerna bör vidare en epidemiologisk helhetsplanering ligga till grund
för hälso- och sjukvårdspolitiken. Detta innebär att regionsjukvården skall

SoU 1980/81:6

dimensioneras och organiseras i enlighet med en epidemiologiskt grundad
prioritering av sjukvårdsinsatserna så att den särskilt kan förstärka insatserna
inom t. ex. arbetsmedicin, psykiatri, långtidsvård, reumatologi och andra
enligt motionärerna försummade områden.

I motion 1980/81:37 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s) begärs att riksdagen
skall avslå propositionen i avvaktan på att de ekonomiska villkoren för
omstruktureringen av regionsjukvården klarlagts (yrkande 1). Motionärerna
anser att väsentliga frågor, främst av ekonomisk karaktär, inte belysts
tillräckligt i propositionen. Motionärerna önskar för ett ställningstagande till
förslaget om ändrad regionindelning ytterligare belysning av bl. a. frågorna
om hur de investeringar som sjukvårdshuvudmän gjort i regionsjukhus och
som inte avskrivits skall avlösas vid ändrat utnyttjande samt om hur
kostnaderna för omstruktureringen skall finansieras.

Utredningsarbete har pågått och pågår för framtagning av underlag för den
närmare planeringen av primärvården och länssjukvården med utgångspunkt
i den i HS 80 föreslagna strukturen för hälso- och sjukvården. Som
resultat av ett utredningssamarbete mellan socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet samt sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) - vilket avsåg primärvård,
äldreomsorger samt samverkan mellan landsting och kommuner - presenterades
sålunda år 1978 bl. a. skriften Primärvård - innehåll och utveckling,
vilken utsänts till huvudmännen. Inom socialstyrelsen pågår f.n. ett
utredningsarbete om länssjukvårdens innehåll och avgränsning. Detta
utredningsprojekt är bl. a. föranlett av att under en av nämnden för läkares
vidareutbildning (NLV) igångsatt översyn av bestämmelserna om krav för
allmänläkarkompetens och specialistkompetens (NLV:s översynsutredning)
behovet aktualiserats av att länssjukvårdens framtida omfattning och
innehåll klarläggs. I propositionen framhålls att, även om nämnda utredningsarbete
om länssjukvården ännu inte redovisats, det av regionsjukvårdsutredningen
presenterade materialet kan ligga till grund för den framtida
utvecklingen av regionsjukvården. Utskottet ansluter sig till denna
mening.

Behovet av utveckling och förstärkning inom de i motion 1980/81:12 (vpk)
särskilt påtalade områdena arbetsmedicin, psykiatri, långtidsvård och
reumatologi har uppmärksammats i olika sammanhang. Sålunda prioriteras
psykiatrin och långtidsvården vid fördelningen av nya läkartjänster och då
det gäller resurstilldelning i övrigt. Vidare har socialstyrelsen tidigare i år
presenterat en skrift med riktlinjer för 1980-talets psykiatriska vård
(Socialstyrelsen anser 1980:2), i vilken föreslås att den psykiatriska vården
utvecklas mot öppnare vårdformer med decentralisering av resurserna till
mindre enheter i människors närmiljö. 1976 års företagshälsovårdsutredning
(A 1976:01) har i ett tidigare i år avgivet delbetänkande (SOU 1980:22)Utbyggnad
av yrkesmedicinen bl. a. föreslagit att yrkesmedicinen skall byggas
ut så att det år 1985 skall finnas fungerande regionkliniker i samtliga

SoU 1980/81:6

sjukvårdsregioner och yrkesmedicinska länskliniker i drift eller under
planering i samtliga sjukvårdsområden utom Gotland. På förslag av utskottet
i betänkande SoU 1978/79:6 gav riksdagen år 1978 (rskr 1978/79:7)
regeringen till känna bl. a. att det fanns starka skäl för att den reumatologiska
vården ägnades särskild uppmärksamhet vid den fortsatta strukturomvandlingen
och utbyggnaden av hälso- och sjukvården. Med anledning av
riksdagens beslut har regeringen bl. a. uppdragit åt socialstyrelsen att
skyndsamt utarbeta sektorprogram för vårdsektorn rörelseorganens sjukdomar.
Under utredningsarbetet skall bl. a. behandlas frågor om samverkan
mellan regionsjukvård, länssjukvård och primärvård inom denna vårdsektor.

Med hänsyn till det anförda bör yrkandena 1 och 2 i motion 1980/81:12
(vpk) inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks därför i
dessa delar.

Statsmakterna överlämnade år 1960 åt sjukvårdshuvudmännen att själva
överenskomma om utbyggnaden av den då förordade regionsjukvårdsorganisationen
och om utformningen och innehållet i de ekonomiska mellanhavandena
i anslutning därtill. Som förordas i propositionen bör så även vara
fallet när det gäller den nu aktuella förändringen av regionsjukvården.
Utskottet föreslår i det följande vissa ändringar i förhållande till propositionsförslaget
beträffande omfattningen av en ny Uppsala-Örebroregion,
vilka bl. a: bör vara ägnade att underlätta omstruktureringen av regionsjukvården
för berörda sjukvårdshuvudmän. Som närmare kommer att beröras i
det följande utgår utskottet från att de problem i ekonomiskt avseende som
kan kvarstå för huvudmännen skall kunna lösas förhandlingsvägen.

Utskottet anser på grund av det anförda att inte heller yrkande 1 i motion
1980/81:37 (s) bör föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks
således i denna del.

Indelningen av riket i sjukvårdsregioner

Mot bakgrund av den utveckling som pågått och pågår inom sjukvården
och som i huvuddrag redovisats i det föregående räknade regionsjukvårdsutredningen
med att volymen sluten regionsjukvård skulle komma att
minska och konstaterade att det därför var nödvändigt att ompröva
indelningen av riket i sjukvårdsregioner.

Med utgångspunkt i att utredningen ansåg det önskvärt att en sjukvårdsregion
har ett befolkningsunderlag av omkring 1,5 miljoner invånare
diskuterade utredningen huruvida Linköpingsregionen, Örebroregionen
och/eller Umeåregionen - vilkas befolkningsunderlag inte uppgår till 1
miljon invånare - borde bibehållas. Med hänsyn till att regionsjukhusen i
Linköping och Umeå är knutna till medicinska fakulteter och detta innebär
ett värdefullt tillskott av resurser och goda förutsättningar för vidareutveckling
ansåg utredningen att Linköping och Umeå borde bibehållas som

SoU 1980/81:6

regionsjukhusorter medan Örebroregionen borde omstruktureras. Utredningen
framhöll beträffande Umeå att även regionalpolitiska och geografiska
förhållanden talade för att Umeå måste förbli regionsjukhusort även i
fortsättningen.

Umeåregionen

Regionsjukvårdsutredningen konstaterade vidare att Umeåregionen med
ett befolkningsunderlag av ca 650 100 invånare har påtagliga besvär till följd
av bristande patientunderlag och att regionen måste tillföras ytterligare
befolkningsunderlag. Utredningen föreslog att Umeåregionen skulle utökas
med Medelpad i Västernorrlands län och med Jämtlands län - med tillhopa ca
261 400 invånare - genom att dessa områden avskiljs från Uppsalaregionen.
Förslaget i propositionen överensstämmer med utredningsförslaget.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt regionsjukvårdsutredningens förslag
om en sådan utökning av Umeåregionen - bl. a. Västernorrlands läns
landsting. Jämtlands läns landsting har emellertid ansett att Jämtlands län
även fortsättningsvis bör tillhöra Uppsalaregionen. Landstinget framhåller
att en ändrad regionindelning för länet kommer att medföra vissa problem.
Det största problemet är att kommunikationerna mellan Jämtlands län och
Umeå är väsentligt sämre än kommunikationerna mellan Jämtlands län och
Uppsala. Företrädare för Uppsala läns landsting har framhållit för utskottet
bl. a. att ett avskiljande av Medelpad och Jämtlands län från Uppsalaregionen
innebär att antalet vårddagar vid akademiska sjukhuset i Uppsala (UAS)
minskar, vilket får till konsekvens att vårddagskostnaden vid sjukhuset ökar.
Vidare har framhållits att frågan är olöst hur reglering skall ske av skulder
som landstinget ådragit sig till följd av investeringar som gjorts vid sjukhuset
för uppbyggnad av regionsjukvård åt invånarna i Medelpad och Jämtlands
län.

I fyra motioner - motinerna 1980/81:5 av Gunnar Biörck i Värmdö (m),
1980/81:12 av Lars Wemer m. fl. (vpk), 1980/81:37 av Nils-Olof Gustafsson
m. fl. (s) samt 1980/81:40 av Per-Olof Strindberg (m) och Birgitta Rydle (m)
- framhålls det kommunikationsproblem som uppstår vid en ändring av
regionindelningen beträffande Jämtlands län. I motionerna - beträffande
motion 1980/81:12(vpk) i yrkande3 eoch beträffande motion 1980/81:37 (s) i
yrkande 2 - yrkas att Jämtlands län även fortsättningsvis skall tillhöra
Uppsalaregionen. I två av motionerna accepteras dock en ändrad regionindelning
under förutsättning att kommunikationsproblemet löses.

I motion 1980/81:36 av Flans Alsén m. fl. (s, m, c, fp, vpk) tas upp de
ekonomiska konsekvenserna för olika landsting av i propositionen föreslagen
ändrad regionindelning. Således framhålls de ovan nämnda, av Uppsala
läns landsting påtalade ekonomiska konsekvenserna för UAS och landstinget.
Vidare påpekas att det innebär nackdelar i ekonomiskt avseende för
regionsjukhuset i Örebro och medför behov av utbyggnad m.m. vid

SoU 1980/81:6

Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg om Värmlands län överförs till Göteborgsregionen.
I motionen begärs sådana regiongränser och sådan avvägning av
övergångstiden för en ändring av regionindelningen att inte något enskilt
landsting ekonomiskt drabbas av en förändring.

Enligt utskottets mening är en utökning av Umeåregionen ofrånkomlig för
att - såsom regionsjukvårdsutredningen påpekat - regionsjukhuset i Umeå i
längden skall kunna upprätthålla den medicinska standard som är en
förutsättning för att regionsjukvård skall kunna bedrivas där. I propositionen
har föredragande statsrådet uttalat att kommunikationerna mellan Jämtlands
län och regionsjukhuset i Umeå måste förbättras. Ett allmänt uttalande
härom är enligt utskottets mening inte tillräckligt. Om Jämtlands län skall
tillföras Umeåregionen är det nödvändigt att länets invånare får försäkran
om att kommunikationsfrågan löses. En självklar förutsättning för en
utökning av Umeåregionen med Jämtlands län är att resemöjligheterna
förbättras för patienter från länet som skall få regionsjukvård i Umeå.
Snabba och bra kommunikationer måste finnas mellan Jämtlands län och
Umeå.

Förslaget att Medelpad hänförs till Umeåregionen har inte föranlett någon
erinran från utskottets sida.

Vad utskottet sålunda anfört i frågan om utökning av Umeåregionen bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna 1980/81:5 (m), 1980/81:12 (vpk), såvitt avser yrkande 3 e,
1980/81:37 (s), såvitt avser yrkande 2, och 1980/81:40 (m) avstyrks i den mån
de inte besvarats med vad utskottet ovan anfört.

Avsikten är att Umeåregionen även efter en utökning med Medelpad och
Jämtlands län skall repliera på UAS i fråga om viss regionsjukvård - bl. a.
thoraxkirurgi och barnkirurgi. Vidare torde man få räkna med att
regionsjukhuset i Umeå inte har möjligheter att i full utsträckning ta emot
patienter från Medelpad och Jämtlands län förrän efter relativt lång tid efter
ett beslut om förändring av regionindelningen. Det kan därför förutses att
bortfallet av vårddagar för UAS sker successivt. Detta innebär bl. a. att
ersättning för investeringar som gjorts vid UAS för att kunna bereda
regionsjukvård åt invånarna i Medelpad och Jämtlands län kommer att
kunna utgå även sedan en ny regionindelning trätt i kraft. Utskottet vill dock
inte bestrida att det kan komma att kvarstå vissa begränsade problem av
ekonomisk natur som en följd av bortfall av vårddagar för UAS. Hänsyn
härtill får enligt utskottets mening tas vid förhandlingar mellan Uppsala läns
landsting och staten om UAS:s ställning. Utskottet återkommer till frågan
om dessa förhandlingar i ett senare avsnitt.

På grund av det anförda påkallar motion 1980/81:36 (s, m, c, fp, vpk) i vad
avser frågan om utökning av Umeåregionen inte någon riksdagens åtgärd.
Motionen i övrigt behandlas i det följande.

SoU 1980/81:6

En Uppsala- Örebroregion

Regionsjukvårdsutredningen föreslog att Örebroregionen skulle upphöra
och att Värmlands län därvid skulle ingå i Göteborgsregionen och övriga
områden av Örebroregionen i Stockholms- och Uppsalaregionema. Detta
skulle bl. a. innebära att regionsjukhuset i Örebro (RSÖ) inte längre skulle
vara regionsjukhus.

Som nämnts i det föregående förordas det i propositionen att den
nuvarande Uppsalaregionen utom Medelpad och Jämtlands län samt den
nuvarande Örebroregionen utom Värmlands län tillsammans bildar en
Uppsala-Örebroregion. Värmlands län föreslås ingå i Göteborgsregionen.
Både akademiska sjukhuset i Uppsala (UAS) och RSÖ föreslås vara
regionsjukhus i den nya regionen.

Den nuvarande Uppsalaregionen (ca 1 291 800 invånare) och den nuvarande
Örebroregionen (ca 861 900 invånare) har tillsammans ca 2 153 700
invånare). En Uppsala-Örebroregion enligt propositionens förslag skulle få
ca 1 607 500 invånare.

I tre motioner - motion 1980/81:12 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt
avser yrkande 3 c, motion 1980/81:38 av Bertil Jonasson (c) och Karl-Eric
Norrby (c), såvitt avser yrkande 1, och motion 1980/81:39 av Ingemar
Konradsson m. fl. (s, m, c, fp, vpk) - begärs att Värmlands län inte skall
hänföras till Göteborgsregionen utan till en Uppsala-Örebroregion. Yrkandet
i sistnämnda motion kompletteras med ett yrkande att Värmlands län
skall ha rätt att teckna avtal med Göteborgsregionen om regionsjukvård
inom vissa specialiteter och/eller för ett visst geografiskt område.

I motion 1980/81:39 (s, m, c, fp, vpk) anförs om motivering att ett bortfall
av Värmlands län skulle medföra en avsevärd minskning av antalet vårddagar
vid RSÖ. Detta skulle, påpekas det, innebära nackdelar med hänsyn till
kravet på ett adekvat patientunderlag för olika verksamheter och med
hänsyn till kostnaderna vid RSÖ - både för drift och för gjorda investeringar.
Motionärerna framhåller vidare att regoinsjukvårdspatienter i Värmlands
län skulle få längre resvägar och längre restider till Göteborg samt att det
skulle uppstå problem för sjukvårdshuvudmannen i Göteborg att med
hänsyn till platsbrist m. m. vid Sahlgrenska sjukhuset tillgodose Värmlands
läns behov av regionsjukvård. I de övriga motionerna anförs i huvudsak
likartad motivering.

I sitt yttrande över regionsjukvårdsutredningens betänkande tillstyrkte
Värmlands läns landsting att länet skulle överföras till Göteborgsregionen.
Genom att det i propositionen förordas att även Örebro skall vara
regionsjukhusort har emellertid de förutsättningar på vilka landstinget haft
att grunda sitt yttrande helt förändrats. Av överläggningarna vid höstens
landstingsmöte inom Värmlands läns landsting har framgått att man inom
landstinget fäster avseende vid dessa ändrade förutsättningar. Med Örebro

SoU 1980/81:6

som regionsjukhusort bör det enligt utskottets mening vara till fördel för
invånarna i Värmlands län att det inte sker någon förändring i fråga om
regiontillhörighet. Med hänsyn till det anförda och på de skäl som anförs i
ovannämnda motioner förordar utskottet att Värmlands län hänförs till en
Uppsala-Örebroregion. I anslutning härtill vill utskottet erinra om att
Göteborgsregionen, även om Värmlands län inte ingår i denna, kommer att
ha ett stort befolkningsunderlag, nämligen ca 1 527 600 invånare. I propositionen
förutsätts det som nämnts ovan att det skall kunna förekomma
samarbete över regiongränserna. Det kommer därför inte att föreligga något
hinder för Värmlands läns landsting att träffa avtal med Göteborgsregionen
om viss regionsjukvård.

Med hänsyn till att utskottet sålunda inte ansluter sig till propositionsförslaget
om att Värmlands län skall hänföras till Göteborgsregionen påkallar
ovannämnda motion 1980/81:36 av Hans Alsén m. fl. (s, m, c, fp, vpk) i vad
avser frågan om problem för RSÖ och Sahlgrenska sjukhuset vid ändrad
regiontillhörighet för Värmlands län inte någon riksdagens åtgärd. Inte
heller påkallar yrkande 2 i motion 1980/81:38 (c) någon riksdagens åtgärd. I
detta yrkande begärs att - om ovannämnda yrkande 1 i motionen inte vinner
bifall - Värmlands län skall äga rätt att utan begränsning teckna samarbetsavtal
med RSÖ.

Vad utskottet ovan anfört i frågan om regiontillhörighet för Värmlands län
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Örebro läns landsting har tidigt och på olika sätt gett stöd åt bl. a.
omvårdnadsforskning.

I motion 1980/81:12 (vpk) begärs (yrkande 3 d) att möjligheterna till
statligt stöd till det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs i Örebro
bör prövas, särskilt med avseende på samverkan med sjukvården och
högskolan i Värmland. I motionen erinras om det vårdforsknings- och
vårdutvecklingsarbete som bedrivs i Örebro.

I det i ett föregående avsnitt nämnda betänkandet RSÖ 79 En konsekvensutredning
till regionsjukvårdsutredningen konstateras bl. a. att tillgång
till projektmedel för omvårdnadsforskning bl. a. finns genom en forskningsfond
som Örebro läns landsting inrättat samt att medel för utveckling av
omvårdnadsarbetet också kan erhållas genom sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri), som - sägs det - har goda
erfarenheter av samarbete med Örebro läns landsting, bl. a. genom ett
projekt om gruppvård.

Utskottet - som anser det vara värdefullt att Örebro läns landsting på olika
sätt stöder det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs i Örebro -anser med hänsyn till det anförda att motion 1980/81:12 (vpk) i här aktuell del
inte bör föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks således i
denna del.

SoU 1980/81:6

Mot den i propositionen föreslagna omfattningen i övrigt av en UppsalaÖrebroregion
har utskottet inte något att invända. Denna region får med
Värmlands län inberäknat ett befolkningsunderlag om ca 1 892 300 invånare,
vilket i förhållande till propositionsförslaget innebär en utökning av
befolkningsunderlaget med ca 284 800 invånare.

Möjligheterna att på ett smidigt sätt anpassa regionsjukvårdsverksamheten
vid UAS och RSO till detta befolkningsunderlag bör vara goda.

Någon anledning att såsom begärs i motion 1980/81:12 (vpk) (yrkande 3 a)
pröva möjligheterna till en samordning mellan Stockholms- och Uppsalaregionerna
i syfte att kompensera Uppsalaregionen för bortfallet av Medelpad
och Jämtlands län finns mot denna bakgrund inte enligt utskottets mening.
Inte heller finns det anledning till att såsom vidare (yrkande 3 b) begärs i
motionen en särskild konsekvensutredning genomförs för UAS:s del innan
en Uppsala-Örebroregion bildas. Utskottet avstyrker således motion 1980/
81:12 (vpk) i dessa delar.

Re g i o n i n d e 1 n i n ge n i övrigt m.m.

Utskottets förslag beträffande regiontillhörighet för Värmlands län
innebär bl. a. att utskottet förordar att Göteborgsregionen bibehålls
oförändrad (med ca 1 527 600 invånare).

Vad utskottet sålunda anfört om omfattningen av Göteborgsregionen bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Propositionsförslaget om oförändrad regionindelning av riket i övrigt
föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Föredragande statsrådet utgår från att sjukvårdshuvudmännen förhandlingsvägen
skall kunna lösa de frågor av ekonomisk natur m.m. som
aktualiseras vid förordade ändringar av sjukvårdsregionerna. Som framgår
av vad utskottet anfört delar utskottet denna uppfattning.

Särskilda problem föreligger beträffande akademiska sjukhuset i Uppsala
(UAS), eftersom detta sjukhus ägs av staten men drivs enligt avtal mellan
staten och Uppsala läns landsting i nära samarbete med landstinget.
Sjukhuset fungerar för landstingskommunen både som regionsjukhus och
länssjukhus.

Utskottet vill här erinra om att regeringen år 1977 dels uppdragit åt statens
förhandlingsnämnd att med Uppsala läns landsting förhandla om avtal om
överförande av huvudmannaskapet för UAS från staten till landstinget, dels
uppdragit åt direktionen för sjukhuset att skyndsamt kartlägga konsekvenserna
av ett överförande av huvudmannaskapet för sjukhuset i vad avser
anställningsvillkoren för den vid sjukhuset anställda personalen.

Utskottet anser att det ankommer på landstinget att i anslutning till
förhandlingarom sjukhusets ställning ta upp de problem som sammanhänger
med en förändring av indelningen i sjukvårdsregioner och som har
anknytning till sjukhusets särskilda ställning. Vid förhandlingarna bör

SoU 1980/81:6

beaktas såväl bortfallet av vårddagar som de eventuellt kvarstående
ekonomiska mellanhavandena mellan Uppsala läns landsting samt Jämtlands
läns landsting och Västernorrlands läns landsting. Utskottet vill understryka
angelägenheten av att man från statens sida verkar för att ovannämnda
förhandlingsuppdrag genomförs skyndsamt.

Med hänsyn till det anförda bör motion 1980/81:36 av Hans Alsén m. fl. (s,
m, c, fp, vpk) i här aktuell del inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Förslagen i övrigt i propositionen

Utöver vad som framgår av vad utskottet anfört i det föregående har de i
propositionen förordade riktlinjerna för den framtida regionsjukvården inte
föranlett någon erinran från utskottets sida.

Utskottet tillstyrker att riksdagen antar förslaget till ändring i sjukvårdslagen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag pä propositionen

att riksdagen avslår motion 1980/81:37 yrkande 1,

2. beträffande avslag på propositionen och nya riktlinjer för
regionsjukvården

att riksdagen avslår motion 1980/81:12 yrkande 1 och yrkande

3. beträffande frågan om utökning av Umeåregionen
att riksdagen

a) med anledning av propositionen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört i frågan,

b) avslår motion 1980/81:36 i motsvarande del,

4. beträffande regiontillhörighet för Jämtlands län

att riksdagen avslår motion 1980/81:5, motion 1980/81:12
yrkande 3 e, motion 1980/81:37 yrkande 2 och motion 1980/
81:40 i den mån motionerna inte besvarats med vad utskottet
hemställt ovan vid moment 3 a,

5. beträffande frågan om regiontillhörighet för Värmlands län
att riksdagen med anledning av propositionen samt med bifall
till motion 1980/81:12 yrkande 3 c, motion 1980/81:38 yrkande
1 och motion 1980/81:39 och med avslag på motion
1980/81:36 i motsvarande del och motion 1980/81:38 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i
frågan,

6. beträffande statligt stöd till forsknings- och utvecklingsarbete i
Örebro

SoU 1980/81:6

att riksdagen avslår motion 1980/81:12 yrkande 3 d,

7. beträffande bildande av en Uppsala-Örebroregion

att riksdagen med bifall till propositionen avslår motion
1980/81:12 yrkande 3 a och yrkande 3 b,

8. beträffande frågan om omfattningen av Göteborgsregionen
att riksdagen med anledning av propositionen som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört i frågan,

9. beträffande vissa frågor sammanhängande med akademiska
sjukhusets i Uppsala särskilda ställning

att riksdagen avslår motion 1980/81:36 i motsvarande del,

10. att riksdagen med bifall till propositionen godkänner de
föreslagna riktlinjerna för den framtida regionsjukvården i den
mån de inte behandlats i utskottets hemställan vid föregående
moment,

11. att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om
ändring av sjukvårdslagen (1962:242).

Stockholm den 9 december 1980

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Rune Gustavsson
(c), Evert Svensson (s), Mårten Werner (m), John Johnsson (s), Erik
Larsson (c), Ivar Nordberg (s), Blenda Littmarck (m), Kjell Nilsson (s),
Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m), Stig Alftin (s), Karin Israelsson
(c) och Anita Persson (s).

SoU 1980/81:6

Bilaga 1

I proposition 1980/81:9 framlagt lagförslag, vilket tillstyrkts av utskottet
Förslag till

Lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242)

Härigenom föreskrivs att i sjukvårdslagen (1962:242) skall införas en ny
paragraf, 37 §, av nedan angiven lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 §

Regeringen får föreskriva att riket
skall delas in i regioner för hälso- och
sjukvård som berör flera landstingskommuner.
Landstingskommunerna
skall samverka i frågor som rör
sådan hälso- och sjukvård.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

GOTAB 65921 Stockholm 1980