SoU 1980/81:5

Socialutskottets betänkande
1980/81:5

om vissa allergifrågor
Motioner

I motion 1979/80:235 av Margareta Andrén (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att normer utarbetas för att hindra uppkomst av
allergiska sjukdomar inom olika sektorer av det svenska samhället.

1 motion 1979/80:853 av Maj Pehrsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära att ett förslag utarbetas till samlade
insatser för att förbättra de allergisjukas situation i samhället.

I motiveringen till yrkandet i motion 1979180:235 framhålls bl. a. att det
svenska samhället saknar en samlad dokumentation om lämpliga åtgärder för
att förhindra allergiernas utbredning trots att ca en miljon svenskar beräknas
ha allergi i olika former och trots att miljöfaktorerna tillsammans med
personliga anlag spelar en avgörande roll för allergiernas uppkomst.

I motiveringen till yrkandet i motion 1979/80:853 framhålls bl. a. att
samhället ännu inte har gjort någon samlad insats för att förbättra de
allergisjukas situation. Det påpekas att möjligheter till allergologisk
utredning och behandling saknas i stora delar av landet, att expertrådgivning
och yrkesvägledning i skola och yrkesliv nästan inte alls finns samt att
forskningen och den vetenskapliga aktiviteten är starkt eftersatta då det
gäller allergiska sjukdomar.

Allmänt om allergi

Allergi innebär en överkänslighet hos organismen mot utifrån tillförda,
kroppsfrämmande ämnen, s. k. allergen eller antigen, vilken yttrar sig
genom att eksem, astma, hösnuva, nässelutslag och andra allergiska symtom
och sjukdomar utlöses.

Allergiska sjukdomar är i viss mån ärftliga, men man ärver inte sjukdomen
utan endast benägenheten för att bli överkänslig, sensibilitet. När en allergi
är nedärvd kallas den atopisk. Till den atopiska gruppen hör bl. a. astma,
hösnuva och eksem i böjveck såsom knä- eller armveck. Vid många andra
allergiformer, t. ex. kontakteksem, spelar de ärftliga faktorerna ingen roll.
Här vet man ännu inte varför vissa människor blir överkänsliga och andra
inte.

De allergiframkallande substanserna, allergenen, kan vara ämnen som
följer med inandningsluften, t. ex. pollen, mögelsporer, kvalster, damm och
stoft från djurpälsar. Dessa ämnen kan i nässlemhinnan framkalla hösnuva
och i de nedre luftvägarna astma. Allergen kan även följa med olika

1 Riksdagen 1980/81. 12 sami. Nr 5

Soli 1980/81:5

födoämnen, t. ex. mjölk. ägg. choklad, mjöl. fisk. skaldjur, nötter, apelsiner
och jordgubbar, och kan då framkalla t. ex. eksem av olika slag. nässelutslag,
mag- och tarmbesvär, i vissa fall också huvudvärk.

Symtomen uppträder eller sjukdomen förvärras när den allergiske
kommer i kontakt med det allergen han är överkänslig för. Detta innebär att
besvären ofta är periodiska. Den person vars hösnuva beror på överkänslighet
för pollen från hassel, sälg. björk eller lönn får sina symtom under
värmänaderna då dessa arter blommar. Den som är överkänslig för
prästkrage och timotej lider mest under högsommaren.

Allergenen kan också bestå av läkemedel.

En annan stor allergengrupp består av enkla kemikalier som vid upprepad
beröring med huden kan utlösa allergiska reaktioner i form av kontakteksem.
Hit hör metaller som nickel och krom. formalin. vissa färgämnen,
kosmetika av olika slag samt växtsafter. bl. a. från primula och krysantemum.

Den viktigaste ätgärden vid behandlingen av allergiska sjukdomar är att
uppspåra och om möjligt eliminera allergenet. Barnet med böjveckseksem
måste undvika födoämnen som det är överkänsligt för, den som är
överkänslig för hundar måste undvika dem. den som är allergisk mot damm
måste kanske byta sängutrustning etc. I en del fall kan man minska
känsligheten för ett allergen. s. k. hypo- eller desensibilisering. varvid man
tillför från början ytterst små. och sedan allt större doser av allergenet i fråga
genom injektioner i underhuden.

Moderna läkemedel som vissa hormonpreparat har revolutionerat
behandlingen av de allergiska sjukdomarna. De botar inte själva sjukdomen
men hindrar symtomen från att framträda eller slår ned dem. vilket kan vara
livsräddande vid svåra, akuta stadier.

De flesta läkare torde möta allergier i sin verksamhet. Hudläkaren får en
stor del patienter med allergiska eksem, nässelutslag och andra hudsvmtom.
Invärtesläkaren och lungläkaren får ta hand om de astmasjuka. Reumatologen
och specialisten på matsmältningsorganens sjukdomar konfronteras
ofta med allergier. Öron-, näs- och halsläkaren behandlar hösnuva och andra
pollenallergier och allergiska tillstånd i näsan och dess bihålor.

Vissa åtgärder på allergiområdet m. m.

Dåvarande medicinalstyrelsen gav år 1965 överläkarna H. Colldahl och H.
Arnoldsson i uppdrag att såsom sakkunniga framlägga förslag till en plan för
allergivårdens organisation i vårt land. De sakkunniga framlade år 1966 för
medicinalstyrelsen betänkandet Förslag och anvisningar till allergivårdens
organisation. De sakkunniga konstaterade bl. a. att tillgången till sakkunnig
allergi vård i vårt land var synnerligen sparsam, att endast ett fåtal
specialutbildade läkare var verksamma inom området samt att stora delar av
vårt land saknade tillgång till allergologisk expertis. Det föreslogs i

SoU 1980/81:5

betänkandet bl. a. att allergivården i första hand skulle centraliseras till
undervisnings- och regionsjukhusen genom inrättande vid dessa sjukhus av
enheter för invärtesmedicinsk allergologi. barnallergologi och hudallergologi.
Vidare föreslogs det att allergologisk verksamhet skulle utvecklas vid
oron-, näs- och halsenheterna vid undervisnings- och regionsjukhus och att
astmavård skulle ges vid lungkliniker och sanatorier. Det päpekades bl. a. att
en s. k. subspecialisering inom berörda medicinska ämnesområden var
nödvändig.

På grundval av förslagen i ovannämnda betänkande har det medicinska
omhändertagandet av allergikerna successivt byggts ut.

Möjligheterna till specifik behandling av allergologins diagnostiska och
terapeutiska problem har ökat genom att socialstyrelsen är 1974 fastställt
behörighetskrav för läkartjänster inom verksamhetsområdet internmedicinsk
allergologi (MF 1974:45) och är 1976 inom verksamhetsområdet
barnallergologi (SOSFS 1976:70). Vidare har regeringen är 1977 erkänt
verksamhetsområdet klinisk immunologi som medicinsk specialitet genom
en ändring i kungörelsen (1972:678) med tillämpningsföreskrifter till lagen
(1960:408) om behörighet att utöva läkarvrket.

Antalet läkare som är behöriga inom verksamhetsområdena internmedicinsk
allergologi och barnallergologi uppgår f. n. till 44 resp. 12.

Här bör även nämnas att socialstyrelsen år 1979 utfärdat en rekommendation
(SOSFS (M) 1979:91) om begränsning av användningen av heltäckande
textilmattor i vissa lokaler mot bakgrund av att allergener oftast samlas i
sådana mattor och att mattorna därför sannolikt alltid innebär en risk för
allergiker.

Vissa utredningsinitiativ

Som ett första steg för att få ett samlat grepp om allergiproblematiken
uppdrog socialstyrelsen i mars 1978 år ledamoten av myndighetens vetenskapliga
råd. docenten Björn Lindholm, att utarbeta ett underlag för en
landsomfattande enkät om allergivårdens innehåll, omfattning och organisation
i Sverige. Enkäten utsändes under våren 1980 till sjukvårdshuvudmännen,
barnhälsovårdsöverläkarna samt cheferna för medicinska kliniker,
lungkliniker, öronkliniker, barnkliniker, hudkliniker och kliniskt-kemiska
avdelningar. Frågorna till sjukvårdshuvudmännen avsåg bl. a. befintliga och
planerade resurser för allergivård, förebyggande åtgärder och personalutbildning
inom området. Barnhälsovårdsöverläkarna tillfrågades bl. a. om
informationen om allergi till föräldrar och om åtgärder för barn med risker
att drabbas av allergier. Frågorna till cheferna för de olika klinikerna och
motsvarande enheter avsåg bl. a. omfattningen av vården av allergiker samt
personalresurserna för denna vård och kompetensen hos personalen.

Inom socialstyrelsen sammanställer man f. n. enkätsvaren och en sammanställning
av svaren beräknas kunna framläggas i början av är 1981.

Soll 1980/81:5

4

Socialstyrelsen avser att på grundval av vad som framkommit genom
enkäten utarbeta råd och anvisningar i fråga om allergivården. Arbetet
härmed beräknas kunna bli färdigt under är 1981.

Dåvarande statsradet Troedsson beslutade i juni 1978 att inom socialdepartementet
skall genomföras en kartläggning av samhällets nuvarande och
planerade insatser för barn med allergiska anlag och besvär. Därvid skall även
redovisas vilka åtgärder som med dagens resursinsats kan förbättra
samhällets omsorg om allergiska barn. t. ex. genom bättre samordning av
insatserna frän landstingskommuner och kommuner. Samräd skall under
utredningsarbetet fortlöpande ske med bl. a. socialstyrelsen, skolöverstyrelsen.
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet samt Riksförbundet
mot allergi (Rma).

Med stöd av ett bemyndigande år 1978 tillkallades integrationskommittén
(U 1978:07) för att utreda frågan om integration av handikappade elever i
skolväsendet jämte därmed sammanhängande frågor. Genom tilläggsdirektiv
i juli 1979 har kommittén fått i uppdrag att också behandla de problem
som möter elever med medicinska handikapp och då särskilt de allergiska
barnens svårigheter.

Integrationskommittén har gjort visst kartläggningsarbete m. m. beträffande
allergiker i skolan och beräknas - i samarbete med dem som är
engagerade i socialdepartementets ovannämnda kartläggningsarbete -komma att under våren 1981 avge ett delbetänkande om frågor beträffande
barn med allergiska anlag och besvär.

Tidigare riksdagsbehandling

Under allmänna motionstiden år 1978 väcktes två motioner om åtgärder
mot allergisjukdomar, över vilka utskottet inhämtade yttranden från
socialstyrelsen. Svenska läkaresällskapet samt Riksförbundet mot allergi.
Motionerna jämte vissa andra motioner om allergifrågor behandlades i
utskottets betänkande SoU 1978/79:16.

Socialstyrelsen omnämnde i sitt yttrande att vissa åtgärder vidtagits eller
förbereddes i syfte att bl. a. förbättra insatserna på allergiområdet. Dessa
åtgärder innefattade bl. a. att möjligheter skapats för läkare till specialisering
m. m. inom verksamhetsområden av betydelse för diagnostik och
behandling av allergiska sjukdomar och att dessa verksamhetsområden
tilldelats läkartjänster samt att riktlinjer utarbetades för den framtida
primärvården. Riktlinjerna skulle bl. a. gå ut på att man inom primärvården i
högre grad än vad som varit fallet skall ägna sin uppmärksamhet åt
sambanden mellan hälsotillstånd och miljö.

Remissinstanserna ansåg sammanfattningsvis att samlade åtgärder mot
allergisjukdomarna behövs. Socialstyrelsen framhöll emellertid att man bör
avvakta resultaten av det påbörjade utredningsarbetet inom socialstyrelsen

SoU 1980/81:5

5

och socialdepartementet innan man tar ställning till frågan om en parlamentarisk
utredning på området skall tillsättas, om en särskild nämnd för
allergifrågor skall inrättas eller om annan lösning skall väljas. Som exempel
på en alternativ lösning pekade socialstyrelsen på möjligheten till utredning
inom socialstyrelsen i samråd med berörda myndigheter och under medverkan
av erforderlig expertis.

På förslag av utskottet avslog riksdagen motionerna.

Utskottet anförde bl. a. följande.

Med hänsyn till den utbredning allergisjukdomarna nu har i samhället
måste kraftfulla insatser göras för att förbättra situationen för dem som har
benägenhet för allergi eller som lider därav. Insatserna måste avse en rad
områden av samhällslivet och bör därför grunda sig på ett samlat
åtgärdsprogram. Utskottet anser emellertid i likhet med socialstyrelsen att
man bör avvakta resultaten av det inom socialstyrelsen och socialdepartementet
påbörjade utredningsarbetet innan man tar ställning till om sådana
initiativ behövs som begärs i motionerna 1977/78:441 och 1977/78:1112.
Utskottet vill understryka att det är angeläget att utredningsarbetet sker
snabbt. Beträffande utredningen inom socialdepartementet bör framhållas
att fortlöpande samråd skall ske med bl. a. socialstyrelsen, skolöverstyrelsen.
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och Riksförbundet
mot allergi.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att någon riksdagens åtgärd
med anledning av motionerna inte är erforderlig.

I en under allmänna motionstiden år 1979 väckt motion togs frågan om
åtgärder mot allergisjukdomar åter upp. På förslag av utskottet i betänkande
1979/80:3 avslog riksdagen motionen.

Utskottet ansåg att motionen inte borde föranleda något ändrat ställningstagande
av riksdagen beträffande ett åtgärdsprogram mot allergisjukdomarna
m. m. Utskottet framhöll emellertid angelägenheten av att utredningsarbetet
inom socialstyrelsen bedrevs med skyndsamhet.

Utskottet

1 motion 1979/80:235 av Margareta Andrén (fp) begärs att normer
utarbetas för att hindra uppkomst av allergiska sjukdomar inom olika
sektorer av det svenska samhället och i motion 1979/80:853 av Maj Pehrsson
m. fl. (c) begärs att förslag utarbetas till samlade åtgärder för att förbättra de
allergisjukas situation i samhället.

Utskottet har under de två senaste åren behandlat motioner om åtgärder
mot allergisjukdomar och åtgärder för allergiker (SoU 1978/79:16 och SoU
1979/80:3) och därvid understrukit att kraftfulla insatser måste göras för att
förbättra situationen för dem som har benägenhet för allergi eller som lider
av allergi. Dessa insatser måste, har utskottet vidare understrukit, grunda sig
på ett samlat åtgärdsprogram. Utskottet har emellertid ansett att man mäste
avvakta reultaten av visst påbörjat utredningsarbete innan man tar ställning

Soli 1980/81:5

6

till om sådana initiativ behövs som begärts i motionerna.

Inom socialstyrelsen pågår ett utredningsarbete som avser ett program för
samhällets insatser i fraga om allergivården. En enkät om allergivardens läge
m. m. har gjorts till sjukvårdshuvudmännen samt till chefer vid sjukhuskliniker
och andra enheter, som är engagerade i värden av allergisjuka m. m.
Socialstyrelsen avser att pä grundval av vad som framkommit genom enkäten
utarbeta råd och anvisningar om allergivarden. Beträffande initiativ av
socialstyrelsen bör även nämnas att socialstyrelsen i fjol utfärdade en
rekommendation (SOSFS (M) 1979:91) om begränsning av användningen av
heltäckande textilmattor i vissa lokaler mot bakgrund av att allergiutlösande
ämnen oftast samlas i sådana mattor och mattorna därför sannolikt alltid
innebär en risk för allergiker.

År 1978 beslutades det att inom socialdepartementet skulle genomföras en
kartläggning av samhällets nuvarande och planerade insatser för barn med
allergiska anlag och besvär. Den år 1978 tillkallade integrationskommittén
(U 1978:07) - som har i uppdrag att utreda frågan om integration av
handikappade elever i skolväsendet jämte därmed sammanhängande frågor
- fick i fjol genom tilläggsdirektiv i uppdrag att också behandla de problem
som möter elever med medicinska handikapp, särskilt de allergiska barnens
svårigheter. Integrationskommittén beräknas komma att i samarbete med
dem som är engagerade i ovannämnda kartläggningsarbete inom socialdepartementet
avge ett delbetänkande under våren 1981 om frågor beträffande
barn med allergiska anlag och besvär.

Det är mycket angeläget att ett program för samhällets insatser i fråga om
allergivården m. m. utarbetas så snart som möjligt. Utskottet vill därför - i
likhet med vad utskottet tidigare gjort vid behandlingen av frågor om
åtgärder mot allergisjukdomar m. m. - understryka vikten av att socialstyrelsens
utredningsarbete bedrivs med skyndsamhet.

Med hänsyn till det anförda är enligt utskottets mening något riksdagens
initiativ med anledning av motion 1979/80:235 och motion 1979/80:853 inte
påkallat. Utskottet avstyrker sålunda motionerna.

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärder mot allergisjukdomar
att riksdagen avslår motion 1979/80:235,

2. beträffande åtgärder för allergiker

att riksdagen avslår motion 1979/80:853.

Stockholm den 12 november 1980

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

SoU 1980/81:5

7

Närvarande: Göran Karlsson (s). Gabriel Romanus (fp). Karl Leuchovius
(m). Rune Gustavsson (c), Evert Svensson (s), Mårten Werner (m)*, Blenda
Littmarck (m), Kjell Nilsson (s), Sven-Gösta Signell (s). Kersti Swartz (fp).
Stig Alftin (s), Karin Israelsson (c). Maria Lagergren (s), Märta Fredrikson
(c)* och Anita Persson (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTA B 65646 Stockholm 1981