SoU 1980/81:41
Socialutskottets betänkande
1980/81:41
om förmedling av samtal med texttelefoner (prop. 1980/81:181)
Propositionen
I proposition 1980/81:181 har regeringen föreslagit riksdagen att godkänna
i propositionen angivna riktlinjer för samtalsförmedling med texttelefoner.
Propositionen har beslutats den 26 mars 1981 efter föredragning av
dåvarande statsrådet Elisabet Holm.
1 propositionen föreslås att televerket skall anordna förmedlingstjänst för
samtal mellan texttelefoner och vanliga telefoner. Verksamheten skall börja
under budgetåret 1981/82 och byggas upp gradvis under en period av fyra år.
Televerket skall ersättas budgetårsvis i efterskott för förmedlingstjänsten
från anslag under socialdepartementets huvudtitel.
Motioner
Motion väckt under allmänna motionstiden
I motion 1980/81:436 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs, såvitt här är i fråga
(yrkande 3), att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som anförts i motionen om texttelefoner för dövblinda.
Motioner väckta med anledning av propositionen
I motion 1980/81:2160 av Kerstin Nilsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att en förmedlingscentral för samtal
mellan texttelefoner och vanliga telefoner lokaliseras till Norrbotten,
företrädesvis Haparanda vid svensk-finska riksgränsen.
I motion 1980/81:2161 av Lena Öhrsvik m. fl. (s) hemställs
1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
utrymme i statsbudgeten för satsningen på förmedlingstjänst,
2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om samtalskostnaderna
för den enskilde,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om åtgärder i avvaktan på fullt utbyggd förmedlingstjänst.
1 Riksdagen 1980/81. 12 sami. Nr 41
SoU 1980/81:41
2
Utskottet
Enligt riksdagens beslut (TU 1978/79:18, rskr 1978/79:419) erhåller döva
m. fl. från år 1979 texttelefoner. Innehavare av texttelefon kan dock bara
samtala med annan innehavare av texttelefon. Texttelefongruppen (S
1977:15) har därför föreslagit i sitt slutbetänkande (Ds S 1980:8) Telefon för
döva, förmedling av samtal med texttelefon hur samtal mellan texttelefoner
och vanliga telefoner skall kunna utväxlas. Gruppen föreslår att förmedlingscentraler
inrättas där förmedlare översätter texttelefonens skrivna text
till talat ljud och tvärtom.
I propositionen föreslås att förmedling av samtal med texttelefoner införs i
televerkets regi enligt de riktlinjer som texttelefongruppen angivit. Uppbyggnaden
av förmedlingstjänsten beräknas påbörjas hösten 1981 och
införas i takt med efterfrågan och med hänsyn till praktiska och finansiella
möjligheter. Förmedlingstjänsten beräknas vara fullt utbyggd budgetåret
1984/85.
I propositionen förordas att verksamheten finansieras genom anslag på
statsbudgeten under uppbyggnadsskedet. Det uttalas vidare att finansieringsfrågan
därefter kan komma att tas upp till förnyad prövning.
Ersättningen till televerket för förmedlingstjänsten föreslås bestridas från
socialdepartementets anslag Ersättning till televerket för texttelefoner och
erläggas budgetårsvis i efterskott. Medelsbehov uppstår följaktligen först
budgetåret 1982/83 och beräknas då till 4,4 milj. kr. Fr. o. m. budgetåret
1984/85 beräknas kostnaden stabiliseras på ca 13 milj. kr.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner de angivna riktlinjerna för
samtalsförmedling med texttelefoner.
Ett genomförande av förslaget i propositionen innebär att den angelägna
frågan om telefonmöjligheter för döva och talskadade närmar sig sin lösning.
Människor med dessa handikapp tillhör de mest isolerade i det svenska
samhället. Den nu aktuella reformen torde i icke obetydlig grad medverka till
att minska denna isolering.
I motion 1980/81:436 av Olof Palme m. fl. (s), som väcktes under den
allmänna motionstiden, begärs att arbetet med förmedlingscentralerna skall
drivas kraftfullt och verksamheten startas snarast. Motionärerna vill också
att riksdagen skall uttala att regeringen bör följa frågan om texttelefoner med
punktskrift och redovisa läget i 1982 års budgetproposition (yrkande 3).
Utskottet anser att motionen tillgodoses vad gäller frågan om förmedlingscentralerna
genom förslagen i propositionen. Vad gäller frågan om
texttelefoner med punktskrift har regeringen i propositionen anmält att
försök med punktskriftsskrivande dövblindtelefoner skall startas av handikappinstitutet
och att medel från allmänna arvsfonden skall beviljas till
projektet. Utskottet förutsätter att så sker utan dröjsmål och att regeringen
håller riksdagen underrättad om hur försöken utfaller. Utskottet anser med
hänvisning till det anförda att motion 1980/81:436 i här aktuell del (yrkande
SoU 1980/81:41
3
3) inte påkallar någon riksdagens åtgärd.
I motion 1980181:2160 av Kerstin Nilsson m. fl. (s) begärs att en
förmedlingscentral skall lokaliseras till Norrbotten, företrädesvis Haparanda.
En sådan lokalisering skulle enligt motionärerna ge angelägna arbetstillfällen
främst för kvinnor i Tornedalen. Den skulle bl. a. kunna handha
förmedling av samtal över riksgränsen för finsktalande invandrare med
texttelefoner, mellan tornedalingar med finska som talspråk samt mellan
samer.
Texttelefongruppen gjorde vissa beräkningar av behovet av förmedlingscentraler.
På grund av pågående överväganden inom televerket beträffande
verkets manuella betjäningssystem var det inte möjligt för gruppen att
föreslå förläggning av förmedlingsverksamheten till en - ev. flera - av
televerkets anläggningar. Gruppen föreslog därför att regeringen skulle
uppdra åt televerket att planera förmedling av samtal med texttelefoner i
enlighet med vissa synpunkter som redovisades i gruppens betänkande.
Planeringen borde i enlighet härmed inriktas på att en förmedlingscentral -ev. två förmedlingscentraler - för ca 2 000 abonnenter skulle inrättas hösten
1981 vid någon av televerkets anläggningar. Därvid borde beaktas de
fördelar av organisatorisk och ekonomisk art som integreringen av försöksverksamheten
med annan manuell televerksamhet, dvs. nummerbyrån, klart
hade utvisat.
I propositionen uttalas att verksamheten bör byggas upp i takt med
efterfrågan och med hänsyn till praktiska och finansiella möjligheter.
Eftersom televerket bör svara för förmedlingstjänsten kommer den att i viss
mån kunna integreras med verkets övriga verksamhet. Detta ger, anförs det,
förutsättningar för att utnyttja resurserna effektivt och att anordna och bygga
upp samtalsförmedlingen på ett adekvat sätt.
Aven enligt utskottets mening måste förmedlingsverksamheten organiseras
på ett sådant sätt att televerkets resurser utnyttjas effektivt. Detta får inte
innebära att avkall görs på de berättigade krav som förmedlingsverksamheten
ställer. Även om det knappast är möjligt att tillgodose alla önskemål som
kan finnas om förmedling av samtal för personer som inte är svenskspråkiga,
kan det finnas skäl att beakta möjligheterna till samtalsförmedling för
personer som tillhör de större invandrargrupperna och då i första hand
personer som talar finska. Om valet av lokaliseringsort eller lokaliseringsorter
också kan ske med beaktande av regionalpolitiska synpunkter är detta
självfallet en fördel. Även om det inte finns skäl för utskottet att närmare gå
in på vilka orter som ur sådana synpunkter skulle vara särskilt lämpliga, är
det uppenbart att olika orter i Norrbotten kan komma i fråga. Motion
1980/81:2160 påkallar inte någon riksdagens åtgärd.
Som inledningsvis angetts förordas i propositionen att verksamheten
finansieras genom anslag på statsbudgeten under uppbyggnadsskedet som
beräknas vara avslutat budgetåret 1984/85. Utskottet har inte något att erinra
mot att finansieringen under uppbyggnadsskedet sker på detta sätt.
SoU 1980/81:41
4
Utskottet anser dock att starka principiella skäl talar för att ett permanent
system - där kostnaderna i huvudsak kan beräknas i förväg - finansieras
genom televerkets normala avgifter. Utskottet finner inte skäl att nu göra
något uttalande med anledning av att det i propositionen anförs (s. 10) att
utrymme för satsningen på förmedlingstjänst skall skapas genom omprioritering
av medel från annan verksamhet inom socialdepartementets område.
Utskottet ansluter sig därför till vad som i denna fråga uttalas i motion
1980181:2161 av Lena Öhrsvik m. fl. (s). Någon riksdagens åtgärd erfordras
dock inte med anledning av motionen i denna del (yrkande 1).
I samma motion, 1980/81:2161, uttalas att riksdagen skall följa frågan om
samtalskostnaden för den enskilde, bl. a. med hänsyn till att samtal med
texttelefon och via förmedlingscentral tar längre tid än vanliga telefonsamtal,
och återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder (yrkande 2).
Texttelefongruppen studerade även frågan om samtalskostnader för
innehavarna av texttelefoner. Underlaget vid de gjorda försöken var dock
alltför litet för att man skall kunna uttala sig om de ekonomiska
konsekvenserna. Texttelefonen erhålls utan extra avgifter. Föredragande
statsrådet har förordat att någon särskild avgift inte skall tas ut för
förmedlingstjänster. Det är följaktligen endast den del av kostnaden för
rikssamtal som betingas av texttelefonens långsammare hantering som utgör
en merkostnad.
En motsvarande fråga om ökade kostnader på grund av tekniska
hjälpmedel för handikappade har tidigare i år behandlats av riksdagen, som
därvid godkänt socialförsäkringsutskottets betänkande SfU 1980/81:3, vari
behandlades en motion om att ekonomiskt stöd skulle utgå till abonnemangsoch
samtalskostnader för biltelefon som innehas av gravt rörelsehindrad
förare.
Socialförsäkringsutskottet ansåg att det var angeläget att handikappade
fick ekonomiska möjligheter att utnyttja det hjälpmedel, som biltelefon
utgör, men att frågan hade samband med såväl finansieringen av samtalsförmedlingen
med texttelefon som riksförsäkringsverkets uppdrag att utreda
skäliga merkostnader inom ramen för handikappersättningen. Socialförsäkringsutskottet
ansåg att det borde ankomma på regeringen att ta upp frågan
till förnyad prövning (rskr 1980/81:8).
Socialutskottet förutsätter att regeringen i ett sammanhang behandlar
frågorna om ev. ekonomiskt stöd för täckande av merkostnader vid
rikssamtal med texttelefon och ekonomiskt stöd till innehavare av biltelefon.
Härvid bör beaktas att enligt nu gällande regler endast handikapp som
uppkommit mellan 16 och 65 års ålder berättigar till handikappersättning.
Utskottet, som också utgår från att regeringen fortlöpande följer hur stora
kostnader för texttelefon som drabbar den enskilde, finner det inte påkallat
med någon riksdagens åtgärd med anledning av motion 1980/81:2161 i denna
del (yrkande 2).
I motion 1980/81:2161 föreslås vidare vissa temporära kompletterande
SoU 1980/81:41
5
åtgärder till förmedlingstjänsten samt att här berörda gruppers behov av
telefonservice i akuta situationer tillgodoses (yrkande 3).
Motionärerna föreslår bl. a. en viss tilldelning av texttelefoner till
anhöriga. När förmedlingscentralerna börjar fungera kommer samtal att
kunna utväxlas mellan abonnent med texttelefon och abonnent med vanlig
telefon. Då förmedlingstjänsten redan från början beräknas få en sådan
kapacitet att servicebehovet hos dem som erhållit texttelefon tillgodoses, och
då en utbyggnad bedöms kunna ske i den takt som behovet ökar, finner
utskottet inte att det erfordras ett sådant komplement till förmedlingscentralerna
som motionärerna föreslår.
Texttelefongruppen konstaterade att vissa myndigheter anskaffat texttelefoner
och att andra visat intresse för att göra det. Gruppen ansåg sig dock
inte ha underlag för att närmare ange vilka institutioner som borde anskaffa
texttelefon utan utgick från att berörda handikapporganisationer skulle följa
utvecklingen och ta de initiativ som kan behövas.
Riksdagen ansåg föregående år (SoU 1979/80:29) att det måste ses som ett
naturligt inslag i en myndighets serviceskyldighet att myndigheten blir
tillgänglig även för dem som har texttelefon. Enligt utskottets mening
kommer denna serviceskyldighet att kunna tillgodoses via förmedlingstjänsten.
I vissa akuta situationer måste dock de som har texttelefon ges möjlighet
att nå t. ex. ambulans och brandkår, även på tider då förmedlingstjänsten är
stängd. Utskottet förutsätter att denna fråga kommer att lösas. Enligt
utskottets mening är det dock ännu för tidigt att ta ställning till vilken av olika
organisatoriska lösningar som bör väljas. Utskottet förutsätter därför att
regeringen och övriga berörda parter följer frågan och vidtar erforderliga
åtgärder, när ökad klarhet om behoven av akuta kontakter, förmedlingscentralernas
organisation m. m. vunnits.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion 1980/81:2161
yrkande 3.
Utskottet har i det föregående anslutit sig till vissa av de riktlinjer för
förmedling av samtal med texttelefon som lagts fram i propositionen. Inte
heller i övrigt har utskottet något att erinra mot riktlinjerna. Propositionen
tillstyrks således i sin helhet.
Utskottet hemställer
1. beträffande uppföljning och redovisning av frågan om texttelefoner
med punktskrift m. m.
att riksdagen avslår motion 1980/81:436 yrkande 3,
2. beträffande lokalisering av en förmedlingscentral till Norrbotten
att
riksdagen avslår motion 1980/81:2160,
3. beträffande omfördelning inom socialdepartementets område
för att finansiera förmedlingstjänsten
att riksdagen avslår motion 1980/81:2161 yrkande 1,
SoU 1980/81:41
6
4. beträffande samtalskostnaden vid samtal med texttelefon
att riksdagen avslår motion 1980/81:2161 yrkande 2,
5. beträffande tilldelning av texttelefoner till myndigheter och
anhöriga samt möjligheter för innehavare av texttelefon att nå
vissa myndigheter vid akuta situationer
att riksdagen avslår motion 1980/81:2161 yrkande 3,
6. att riksdagen godkänner de i proposition 1980/81:181 angivna
riktlinjerna för samtalsförmedling med texttelefoner.
Stockholm den 14 maj 1981
På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON
Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius
(m)*, Rune Gustavsson (c), Evert Svensson (s), Mårten Werner (m). John
Johnsson (s), Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander (c), Sven-Gösta Signell (s)*,
Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m), Stig Alftin (s), Karin Israelsson
(c) och Lena Öhrsvik (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.