SoU 1980/81:38

Socialutskottets betänkande
1980/81:38

om barn i häkte
Motionen

I motion 1980/81:430 av Margareta Andrén (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om annan placering för barn och ungdomar som
av olika omständigheter hitintills fått vistas i häkte.

I motionen framhålls att enligt kriminalvårdsstyrelsens beräkningar ett
hundratal barn varje år får vistas i häkte på grund av att föräldrarna är
häktade eller förpassningshotade och att situationen är värst i Stockholm,
Göteborg och Helsingborg.

Dessutom påpekas att det förekommer att 10-15-åriga ungdomar sitter
flera dygn i häkte i väntan på plats i fosterhem eller ungdomsvårdsskola.

Motionären menar att antingen borde barnen och ungdomarna få helt
annan placering, eller också måste åtminstone några celler göras barnvänliga Nuvarande

förhållanden

De barn som kan bli aktuella för förvaring i häkte eller arrestlokal kan
indelas i följande tre grupper.

1. Barn som förvaras med stöd av barnavårdslagen.

2. Barn som ensamma eller tillsammans med föräldrarna tagits i förvar med
stöd av utlänningslagen.

3. Anhållen eller häktad kvinnas spädbarn.

Barn som förvaras i häkte eller polisarrest med stöd av barnavårdslagen

Tre paragrafer i barnavårdslagen (BvL) är främst aktuella när det gäller
barn i häkte. Bestämmelserna i de åsyftade paragraferna har i huvudsak
följande innehåll. Enligt 33 § BvL får polismyndighet ta underårig i förvar
om den underåriges uppträdande eller levnadssätt innebär fara för allmän
ordning eller säkerhet och det föreligger sannolika skäl för att ingripande
med stöd av 25 § BvL är påkallat. Enligt 37 § BvL ankommer det på
polismyndighet att under vissa förutsättningar efter framställning av
barnavårdsnämnd förvara den som är omhändertagen för samhällsvård bl. a.
i avvaktan på annan placering. Dessa båda paragrafer har inte någon
motsvarighet i socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av unga. De angivna möjligheterna till
förvarstagande kommer alltså inte att finnas efter 1981 års utgång. Enligt 94 §

1 Riksdagen 1980/81. 12 sami. Nr 38

SoU 1980/81:38

BvL är polismyndighet skyldig att lämna handräckning för att verkställa ett
beslut om omhändertagande och efterforska och återhämta ett omhändertaget
barn som avvikit från hem eller anstalt. Detsamma gäller elev som
avvikit från ungdomsvårdsskola. I dessa fall sker ofta placering i häkte i
avvaktan på transportmöjlighet till den institution eller det fosterhem som
barnet avvikit från. 94 § BvL kommer fr. o. m. den 1 januari 1982 att ersättas
av 18 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.

De barn som är aktuella för handräckning kan vara omhändertagna med
stöd av såväl 25 § a och 29 § som 25 § b och 29 § BvL. Det har i ett antal fall
inträffat att barn i tolvårsåldern som varit omhändertagna på grund av
otillfredsställande hemförhållanden - sedan de rymt från fosterhem -efterlysts och påträffats av polis därefter har fått vänta i häkte på transport till
fosterhemmet. Transporterna ombesörjs av kriminalvårdsstyrelsens transportorganisation.

I en inom kriminalvårdsstyrelsen upprättad promemoria, som dagtecknats
den 29 augusti 1980, redovisas en sammanfattning av resultaten av en
undersökning rörande barn som vistats i häkte eller som direkt från
polisarrest transporterats genom kriminalvårdens försorg. Undersökningen
omfattade en sexmånadersperiod. I promemorian redovisas de häkten i vilka
flest barn vistas, nämligen häktena i Stockholm, Göteborg och Malmö. De
siffror som använts som underlag för undersökningen är dock inte helt
tillförlitliga då det för de olika häktena inte förts statistik på samma sätt.

Det totala antalet vistelsetillfällen anges till 464 stycken. Förvaring
grundad på BvL utgjorde 432 fall eller 93 % medan förvaring grundad på
utlänningslagen utgjorde 32 vistelsetillfällen och motsvarade 7 % av antalet.
Av dem som förvarades med stöd av BvL var 54 stycken under 15 år. Fem
barn under 15 år förvarades med stöd av utlänningslagen. I övervägande
antalet förvaringar som skedde med stöd av BvL förelåg ingen brottsmisstanke
vid tillfället. Det rörde sig om förpassningsuppdrag enligt 94 § BvL
eller förvaring med stöd av 37 § BvL. Barnen befann sig i genomsnitt i häkte i
40 timmar. I de enskilda fallen varierade förvaringstiderna från omkring 30
minuter till drygt 10 dagar. Transport från häktet skedde vanligen senast
dagen efter placeringen där och transporterna ägde rum med förtur. De
undantag som fanns var enligt promemorian följande.

1. Åklagaren anhåller på grund av utredning om brott.

2. Förvaring grundad på 37 § BvL i avvaktan på att de sociala myndigheterna
ger besked om vart barnet skall transporteras.

3. Mottagande institution meddelar att man t. ex. på grund av helg inte kan
emotta barnet förrän vid senare tidpunkt.

Enligt promemorian berodde det endast undantagsvis på kriminalvårdens
transportorganisation när långa förvaringstider förekommit. Av promemorian
framgår vidare bl. a. följande.

Barnen och ungdomarna förvaras i häktena under i stort sett samma

SoU 1980/81:38

betingelser som det vuxna normalklientelet. Några särskilda barn- eller
familjerum finns inte. Barnen får inte någon särskild utrustning i cellen. I viss
utsträckning tillåts att dörren låses i ett läge, så att den kan ställas några
centimeter på glänt. Några särskilda aktiviteter som tar sikte på intagna barn
förekommer inte.

Av de barn som förvarades med stöd av BvL dominerade ungdomsvårdsskoleärendena.
Dessa utgjorde ca 75 %.

Utskottet har från socialdepartementet inhämtat följande.

På socialdepartementets initiativ har behovet av kommunala och landstingskommunal
institutionsresurser, bl. a. i form av jourplatser, för
ungdomar som med stöd av BvL i dag placeras i häkte, tagits upp vid de
nyligen avslutade förhandlingarna om statsbidrag vid ändrat huvudmannaskap
för ungdomsvårdsskolorna. I en protokollsanteckning i överenskommelsen
om statsbidrag har parterna enats om att gemensamt verka för en
lösning av problemen med dessa barns och ungdomars vistelse i häkte.
Överenskommelsen kommer att under maj månad följas upp genom en
särskild överläggning mellan socialdepartementet och landstings- och
kommunförbunden.

Utskottet har vidare inhämtat att socialstyrelsen i skrivelse till ungdomsvårdsskolorna
har uppmanat dessa att ha en sådan beredskap att elever kan
tas emot på helger och kvällar.

Barn som förvaras med stöd av utlänningslagen

I detta avsnitt lämnas - utöver en redovisning för vissa bestämmelser i
bl. a. utlänningslagen - en redogörelse för vissa uppgifter som grundar sig på
en inom regeringskansliet upprättad promemoria, dagtecknad den 13 april
1981.

Enligt 50 § utlänningslagen (UtL) får en utlänning tas i förvar om det
föreligger sannolika skäl för avvisning eller utvisning eller om det uppkommer
fråga om verkställighet av en sådan åtgärd. Förvar beslutas av den
myndighet som handlägger avvisnings- eller utvisningsärendet eller verkställighetsärendet.
Beslut om förvar får dock meddelas endast om det med
hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter
skäligen kan befaras att han kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig
verksamhet här eller om utlänningens identitet är oklar.

Tagande i förvar enligt UtL förekommer i praktiken ofta i följande fall,
nämligen dels i fråga om utlänningar som vid inresekontroll saknar visering
eller uppehållstillstånd men som inte kan avvisas genom beslut av polismyndigheten
utan ärendet skall överlämnas till statens invandrarverk (SIV), dels
när regeringen vid besvär ej ändrat på SIV:s beslut i fråga om utvisning och
det kan befaras att utlänningen skall hålla sig undan; utlänningen tas i
sistnämnda fall i förvar i avvaktan på att utvisningsbeslutet skall kunna
verkställas.

1* Riksdagen 1980/81. 12 sami. Nr 38

SoU 1980/81:38

En utlänning som tagits i förvar skall enligt 81 § första stycket utlänningsförordningen
tas in i kriminalvårdsanstalt, allmänt häkte eller polisarrest
eller omhändertas på annat sätt. Har en utlänning omhändertagits på annat
sätt än genom intagning i kriminalvårdsanstalt skall han enligt 81 § andra
stycket samma förordning så snart förhållandena medger det förflyttas till en
sådan anstalt, om inte förvarstiden kan antas bli mycket kortvarig eller andra
särskilda omständigheter föreligger. Polismyndighet verkställer beslut om
att utlänning skall tas i förvar.

De nu nämnda bestämmelserna är tillämpliga också på barn och
ungdomar. Det förekommer att ungdomar i tonåren självständigt tas i förvar
med stöd av UtL. Det vanliga är emellertid att barnen i ett utvisningsärende
omhändertas tillsammans med någon av föräldrarna. Det rör sig många
gånger om små barn och det är särskilt placeringen av dessa i häkte som väckt
uppmärksamhet.

Förvar enligt UtL förekommer främst i storstadsområdena och på vissa
gränsorter. Vanligen blir det fråga om placering i häkte. I Stockholm placeras
de flesta barnen tillsammans med modern på kvinnoavdelningen vid
allmänna häktet. Där vistas också kvinnor som är häktade eller anhållna för
brott. Miljön är, framhålls det i den inledningsvis nämnda promemorian,
mycket olämplig och vistelsen kan ibland bli flera dagar. I det senaste
uppmärksammade fallet var vistelsetiden 18 dagar, vilket är den längsta
hittills.

I vissa polisdistrikt placeras barnfamiljer på annat håll än i häkte. I
Södertälje har polisen hyrt en halvöppen avdelning i anslutning till
kriminalvårdsanstalten Hall. Vid avdelningen finns ständig tillsyn och
bevakning. På avdelningen, som är fristående från Hall, finns inte några
häktade personer, varför problemet med blandningen mellan barnfamiljer
och personer som häktats på grund av brott undviks. På vissa andra håll har
placering skett på hotell eller i storfosterhem, men med tillsyn och
bevakning.

Från kriminalvård och polis har, anförs det i promemorian, hävdats-att det
är en uppgift för de sociala myndigheterna att ta hand om de barnfamiljer
som tagits i förvar. Omhändertagande enligt UtL faller emellertid utanför
landstingens och kommunernas ansvarsområden.

Problemen med barn i häkte i utvisningsärenden behandlas f. n. av
utlänningslagkommittén (ULK). I ULK:s direktiv ingår allmänt att överväga
om utvisningarna kan ske mer humant än i dag. ULK kommer att lämna sitt
slutbetänkande i slutet av innevarande månad.

Utskottet har inhämtat att kommittén torde komma att föreslå att
polisdistrikten på sikt får särskilda, avskilda lokaler för utlänningar som tas i
förvar. F. n. har kriminalvårdsstyrelsen ansvaret för lokalerna där utlänningar
tas i förvar, och ULK torde mot den bakgrunden också komma att föreslå
att regeringen ger kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att - i samråd med
rikspolisstyrelsen och statens invandrarverk - göra en inventering av vilka

SoU 1980/81:38

lokaler som i avvaktan på att helt andra lokaler byggs kan användas för
placering av barn och barnfamiljer som tas i förvar. Kommittén kommer,
beträffande barn som tas i förvar utan att detta sker tillsammans med
föräldrarna, att föreslå att dessa barn inte får förvaras i häkte.

Anhållen eller häktad kvinnas spädbarn i häkte

I 14 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.
stadgas att om häktad kvinna medför spädbarn vid intagningen eller därefter
föder barn, kan tillstånd ges henne att ha barnet hos sig.

I förordningen (1976:376) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.
sägs i 9 § att frågan om sådant tillstånd prövas av föreståndaren för häktet
efter samråd med läkare. Föreståndaren skall se till att barnavårdsnämnd
omedelbart underrättas om sådant beslut.

Vidtagna åtgärder

Socialstyrelsen - som genom bl. a. företrädare för de olika häktena och
genom ärenden aktuella hos riksdagens ombudsmän uppmärksammats på
missförhållanden i samband med att barn och ungdom omhändertas av
polismyndighet och placeras i häkte eller polisarrest - har vidtagit följande
åtgärder.

Socialstyrelsen har tagit initiativ till överläggningar rörande problemen
med barns förvaring i häkte med representanter för Landstingsförbundet,
Kommunförbundet, rikspolisstyrelsen, invandrarverket, utlänningslagkommittén
och kriminalvårdsstyrelsen.

Därefter har socialstyrelsen i skrivelse till Landstingsförbundet, Svenska
kommunförbundet, Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner i december
1980 anfört bl. a. följande.

Socialstyrelsen anser att omhändertagande och placering av barn och
ungdom i häkte eller polisarrest måste ske på ett mer humanitärt och
ändamålsenligt sätt. Enligt styrelsens mening är det angeläget att påtalade
problem beaktas i den pågående vårdresursplaneringen. Vidare bör den
akuta situation som råder i vissa kommuner och landsting snarast uppmärksammas.
Socialstyrelsen bedömer förhållandena så allvarliga att tillfälliga
lösningar bör övervägas i avvaktan på att vårdresursplaneringen utmynnar i
mer permanenta lösningar av problemen.

I skrivelse till regeringen (socialdepartementet) likaledes i december 1980
har socialstyrelsen redovisat vad som anförts i ovannämnda skrivelse och
vidare anfört.

Socialstyrelsen har i skrivelse till Landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet påtalat missförhållandena i samband med att barn och
ungdom placeras i häkte eller polisarrest. Styrelsen har framhållit att
omhändertaganden måste ske på ett mer humanitärt och ändamålsenligt sätt.

Soll 1980/81:38

Det är enligt socialstyrelsens mening angeläget att nämnda problem beaktas
av kommuner och landsting i den vårdresursplanering som f. n. pågår.
Socialstyrelsen bedömer emellertid förhållandena i vissa kommuner och
landstingsområden så pass allvarliga att tillfälliga lösningar bör övervägas i
avvaktan på att vårdresursplaneringen kan anvisa mer permanenta lösningar.

Omhändertaganden enligt utlänningslagen faller emellertid utanför landstingens
och kommunernas ansvarsområden. Socialstyrelsen vill därför
särskilt uppmärksamma regeringen på behovet av att separata praktiska eller
juridiska åtgärder kan vara påkallade för att komma till rätta med
missförhållanden i samband med handläggningen av utvisningsärenden.

I sitt gemensamma svar har landstings- och kommunförbunden anfört
bl. a. följande.

Liksom socialstyrelsen är förbunden av den uppfattningen att det ur många
synpunkter är olämpligt att för längre eller kortare tid ha barn och ungdomar
placerade i arrestlokaler och häkten.

De här aktuella problemen har en nära anknytning till ungdomsvårdsskolorna.
Av kriminalvårdsstyrelsens redovisning framgår att dessa ärenden
dominerar. Inte mindre än 75 % av dem som vistats i häkte hade förts till
ungdomsvårdsskolor. I de flesta fallen rörde det sig om rymda och efterlysta
barn och ungdomar. Detta kan tala för att det i första hand är genom att
utnyttja ungdomsvårdsskolornas resurser som förvaring i häkte eller
polisarrest kan minska i omfattning.

Landstingens och kommunernas nuvarande institutioner för barn och
ungdom har däremot inte en sådan organisation och verksamhet att de i
större utsträckning kan ta emot de barn och ungdomar skrivelsen åsyftar.

Kommunförbundet och landstingsförbundet utgår ifrån att socialstyrelsen,
bl. a. som huvudman för ungdomsvårdsskolorna, på olika sätt sökt angripa
de i skrivelsen aktualiserade problemen. De erfarenheter styrelsen därvid
samlat och systematiserat bör kunna utgöra ett av underlagen för den
institutionsplanering som nu pågår. Om förbundskanslierna på lämpligt sätt
kan få del av detta material är vi beredda delge kommunerna och landstingen
detta.

Socialborgarrådet i Stockholms kommun har i skrivelse till Stockholms
läns landsting påtalat att under år 1980 sammanlagt tio tonårsflickor, som
påträffats av Stockholms socialförvaltnings prostitutionsgrupp fått föras till
häkte för förvaring då inga institutionsplatser stått att uppbringa. Den
tidrymd de förvarats i häkte har varierat och vanligtvis uppgått till ett dygn
men i vissa fall i samband med helg uppgått till flera dagar. Överläggningar
mellan socialborgarrådet och ansvarigt landstingsråd i anledning av skrivelsen
har ägt rum. Därvid har meddelats att Stockholms läns landsting under
hösten 1980 beslutade inrätta ytterligare ett upptagningshem med 16 platser
för barn i åldern 12-16 år och att man beräknar att detta skall kunna starta sin
verksamhet senast hösten 1981. Landstinget avser dessutom att göra en
kartläggning för att närmare utröna behovet av akutplatser.

SoU 1980/81:38

Handläggningen i regeringskansliet

Problemen med placering av barn i häkte berör flera departement.
Barnavårdslagen ligger inom socialdepartementets ansvarsområde och
utlänningslagen inom arbetsmarknadsdepartementets. Häktesorganisationen
ligger inom justitiedepartementets område.

Som ovan nämnts avlät socialstyrelsen i december månad 1980 en skrivelse
till socialdepartementet rörande de otillfredsställande förhållanden varunder
barn vistas i häkte.

För att diskutera rådande problem med barn i häkte och hur arbetet med
att lösa dessa problem bör bedrivas kallade socialdepartementet representanter
från andra berörda departement och myndigheter till en informell
överläggning den 2 mars 1981. Vid överläggningen deltog representanter
från social-, justitie- och arbetsmarknadsdepartementen, socialstyrelsen,
kriminalvårdsstyrelsen, riksdagens ombudsmän och utlänningslagkommittén.
Ytterligare en överläggning har hållits den 24 april varvid även en
representant för rikspolisstyrelsen deltog. Utskottet har inhämtat följande.
Vid överläggningarna rådde enighet om att nuvarande former för omhändertagande
av barn i häkten är otillfredsställande och att åtgärder snarast
måste vidtas. Man konstaterade att problemen med barn i häkte uppmärksammats
av ansvariga myndigheter och också är föremål för överväganden
inom utlänningslagkommittén. Det konstaterades också, som ovan (s. 3)
redovisats, att staten, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
enats om att gemensamt verka för en lösning av problemen med vissa barns
och ungdomars vistelse i häkte och att denna överenskommelse kommer att
följas upp genom en särskild överläggning mellan socialdepartementet och
landstings- och kommunförbunden.

Vid överläggningarna enades man vidare om en rad konkreta åtgärder som
bör vidtas. Exempel på sådana åtgärder är att den inventering av lokaler som
utlänningslagkommittén torde komma att föreslå även bör omfatta lokaler
som kan användas för placering av anhållna och häktade kvinnor med
spädbarn, att landsting och kommuner vid den pågående institutionsplaneringen,
som skall vara avslutad hösten 1981, beaktar behovet av institutionsplatser
för de barn och ungdomar som i dag vistas i häkte med stöd av BvL, att
socialstyrelsen som huvudman för ungdomsvårdsskolorna ser till att dessa
har beredskap att på helger och kvällar ta emot elever som återförs efter
rymning, att polis- och åklagarmyndigheterna undersöker möjligheterna att
ytterligare prioritera brottsutredningar som rör anhållna ungdomar och att
kriminalvårdsstyrelsen undersöker om formerna för transporter av barn och
ungdomar till institutioner och fosterhem kan förändras.

Socialdepartementets avsikt är att ha fortsatta informella överläggningar
med berörda departement och myndigheter för att bl. a. följa upp att de
åtgärder man enats om kommer till stånd.

SoU 1980/81:38

Utskottet

I betänkandet behandlas motion 1980/81:430 av Margareta Andrén (fp)
som avser åtgärder för att motverka att barn och ungdomar placeras i häkte.
Om annat ej framgår av omständigheterna äger vad utskottet anför i det
följande om häkte i allmänhet motsvarande tillämpning på polisarrest.

Motionären nämner att det rör sig om ett hundratal barn årligen under 15
år som vistas i häkte p. g. a. att föräldrarna är häktade eller förpassningshotade
och att situationen är allvarligast i Stockholm, Göteborg och
Helsingborg. Det påpekas också att det händer att 10-15-åriga ungdomar
sitter flera dygn i häkte i väntan på plats i fosterhem eller ungdomsvårdsskola.

Förvaring i häkte eller polisarrest med stöd av barnavårdslagen (BvL)
förekommer i följande tre grupper av ärenden.

1. Polismyndighet får ta underårig i förvar om dennes uppträdande eller
levnadssätt innebär fara för allmän ordning eller säkerhet och det föreligger
sannolika skäl för att ingripande med stöd av 25 § BvL är påkallat (33 §
BvL).

2. Efter framställning av barnavårdsnämnd ankommer det på polismyndighet
att förvara den som är omhändertagen för samhällsvård bl. a. i
avvaktan på annan placering (37 § BvL).

3. Polismyndighet är skyldig att lämna handräckning för att verkställa
beslut om omhändertagande och efterforska och återhämta ett omhändertaget
barn som avvikit från hem eller anstalt (94 § BvL).

De två första grupperna av ärenden kommer inte att finnas efter nästa
årsskifte, eftersom 33 och 37 §§ BvL inte har någon motsvarighet i den nya
socialtjänstlagstiftningen. Bestämmelserna i 94 § BvL motsvaras av 18 §
lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Förvaring i häkte eller polisarrest av utländska barn och ungdomar
grundar sig på en bestämmelse i utlänningslagen (50 §) vari stadgas att
utlänning får tas i förvar om det föreligger sannolika skäl för avvisning eller
utvisning eller om det uppkommer fråga om verkställighet av en sådan
åtgärd. Beslut om förvar får dock meddelas endast om det med hänsyn till
utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter skäligen
kan befaras att han kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig
verksamhet här eller om utlänningens identitet är oklar.

Att häktade och anhållna kvinnors spädbarn finns i häkten och arrestlokaler
beror på att lagen om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.
stadgar att häktad eller anhållen kvinna kan få tillstånd att ha spädbarn hos
sig.

Kriminalvårdsstyrelsen har genomfört en undersökning om antalet barn
som under viss tidsperiod vistats i häkte i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Resultatet av undersökningen har redovisats i ett tidigare avsnitt (s. 2).

Ansvaret för problemen med placering av barn i häkte eller polisarrest är

SoU 1980/81:38

delat mellan flera organ. För barn som är placerade med stöd av BvL har
kommuner och landsting det primära ansvaret. Beträffande de ungdomar
som är intagna i ungdomsvårdsskola har skolan ett ansvar. Staten är
huvudman för skolorna fram till årsskiftet 1982-1983. Det direkta ansvaret
för skolorna åvilar socialstyrelsen. För utlänningar som tas i förvar med stöd
av utlänningslagstiftningen är polismyndigheterna verkställande myndigheter,
medan resursansvaret ligger på kriminalvården. Polismyndigheterna och
kriminalvården svarar för förvaringen av anhållna och häktade kvinnor och
för spädbarn som kvinnorna har med sig i häktet eller polisarresten.
Kriminalvården svarar för transporttjänst.

Såsom tidigare utförligt redovisats har socialstyrelsen uppmärksammat de
problem som tas upp i motionen och bl. a. i skrivelser till landstings- och
kommunförbunden samt till vissa kommuner liksom till regeringen (socialdepartementet)
påtalat problemen.

Inom samtliga landsting och kommuner pågår f. n. en s. k. vårdresursplanering
som skall vara avslutad under hösten 1981. I denna ingår bl. a. att
inventera tillgången på och beräkna behovet av institutionsplatser.

I sitt svar på socialstyrelsens ovan nämnda skrivelse har landstings- och
kommunförbunden förklarat att problemen med barn i häkte har en nära
anknytning till ungdomsvårdsskolorna, eftersom det i de flesta fallen rör sig
om barn och ungdomar som efter förvaring förts till ungdomsvårdsskolorna
och att landstingens och kommunernas nuvarande institutioner för barn och
ungdom inte har en sådan organisation och verksamhet att de i större
utsträckning kan ta emot de barn och ungdomar som skrivelsen åsyftar.
Förbunden framhåller vidare att förbunden utgår ifrån att socialstyrelsen
som huvudman för ungdomsvårdsskolorna på olika sätt sökt angripa
problemen och att de erfarenheter styrelsen därvid samlat och systematiserat
bör kunna utgöra ett av underlagen för den institutionsplanering som nu
pågår samt att förbundskanslierna om de på lämpligt sätt kan få del av detta
material är beredda att delge kommunerna och landstingen detta.

Socialborgarrådet i Stockholms kommun har med Stockholms läns
landsting tagit upp frågan om ytterligare jourplatser vid landstingets
institutioner, och från landstingets sida har meddelats att ytterligare ett
upptagningshem med 16 platser för barn i åldern 12-16 år kommer att öppnas
senast hösten 1981 samt att landstinget avser att göra en kartläggning för att
närmare utröna behovet av akutplatser.

I anslutning till den överenskommelse om statsbidrag vid ändrat huvudmannaskap
för ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter, som
träffats mellan staten, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
har parterna enats om att gemensamt verka för en lösning av problemen för
vissa barns och ungdomars vistelse i häkte, dvs. barn som förvaras med stöd
av BvL.

Socialstyrelsen har i en skrivelse till samtliga rektorer för ungdomsvårdsskolorna
erinrat om skolornas skyldighet att ta emot barn och ungdomar som

SoU 1980/81:38

återförs till skolorna även om detta sker utanför ordinarie kontorstid.

Vad gäller förvaring av utländska barn och ungdomar i häkte kommer
utlänningslagkommittén att under maj månad framlägga sitt slutbetänkande.
I detta torde enligt vad utskottet under hand inhämtat bl. a. komma att
föreslås att polisdistrikten får särskilda, avskilda lokaler för utlänningar som
tas i förvar, att kriminalvårdsstyrelsen får i uppdrag att i samråd med
rikspolisstyrelsen och statens invandrarverk göra en inventering av vilka
lokaler som kan användas för placering av barn och barnfamiljer som tas i
förvar samt att barn och ungdomar som tas i förvar utan att detta sker
tillsammans med föräldrarna inte får förvaras i häkte.

Vid två överläggningar där social-, arbetsmarknads- och justitiedepartementen,
socialstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, representanter från riksdagens
ombudsmän och utlänningslagkommittén samt rikspolisstyrelsen varit
närvarande har man enats om en rad konkreta åtgärder som bör vidtas.
Såsom exempel på åtgärder bör nämnas följande, nämligen

att den inventering av lokaler som utlänningslagkommittén torde komma
att föreslå även bör omfatta lokaler som kan användas för placering av
anhållna och häktade kvinnor med spädbarn,

att landsting och kommuner vid den pågående institutionsplaneringen bör
beakta behovet av institutionsplatser för de barn och ungdomar som i dag
vistas i häkte med stöd av BvL,
att socialstyrelsen skall se till att ungdomsvårdsskolorna har beredskap att
på helger och kvällar ta emot elever som återförs efter rymning,
att polis- och åklagarmyndigheterna undersöker möjligheterna att ytterligare
prioritera brottsutredningar som rör anhållna ungdomar

och att kriminalvårdsstyrelsen undersöker om formerna för transporter av
barn och ungdomar till institutioner och fosterhem kan förändras.

Slutligen bör här framhållas att enligt vad utskottet inhämtat socialdepartementet
har för avsikt att ha fortsatta informella överläggningar med
berörda departement och myndigheter för att bl. a. följa upp att de åtgärder
man enats om kommer till stånd.

Utskottet anser att det är mycket otillfredsställande att barn förvaras i
häkte eller polisarrest i en icke obetydlig omfattning. Häktena och
arrestlokalerna är i allmänhet helt olämpliga för dessa kategorier.

Den största gruppen barn som förvaras i häkte vistas där med stöd av BvL.
Som framgår av den tidigare framställningen kommer efter årsskiftet

1981-1982 reglerna i socialtjänstlagstiftningen att ge möjlighet att förvara
barn och ungdomar i häkte endast i sådana fall, där det föreligger en
handräckningssituation av det slag som nu regleras i 94 § BvL (se s. 1).
Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att de nya reglerna
som finns i 18 § LVU tillämpas så att vistelsetiden för barn och ungdomar i
häkten och arrestlokaler blir så kort som möjligt.

Av de barn som förvaras i häkte eller polisarrest kommer merparten från
ungdomsvårdsskolorna. Utskottet delar den uppfattning som kommun- och

SoU 1980/81:38

landstingsförbunden gett uttryck åt nämligen att de institutioner som drivs av
landsting och kommuner f. n. inte har den utformningen att de kan ta emot
ungdomar som normalt vistas i ungdomsvårdsskola. Det måste fram till dess
att huvudmannaskapet för ungdomsvårdsskolorna ändras vid årsskiftet

1982-1983 åligga socialstyrelsen att verka för att elever vid ungdomsvårdsskolorna
inte i onödan behöver vistas i häkte efter en rymning, något som
underlättas genom att ungdomsvårdsskolorna utan dröjsmål tar emot dem.
Socialstyrelsen har genom skrivelse till skolornas rektorer klargjort skolornas
ansvar för att ta emot sina elever även om transporten av dem gör att de
anländer under kvällar och helger. Utskottet förutsätter att socialstyrelsen i
fortsättningen följer upp frekvensen av förvaring av ungdomsvårdsskoleelever
i häkte liksom förvaringstidernas längd.

Det förhållandet att staten, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
i anslutning till överenskommelsen om statsbidrag vid ändrat
huvudmannaskap för ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter
enats om att gemensamt verka för en lösning av problemen för vissa barns
och ungdomars vistelse i häkte ser utskottet med tillfredsställelse. Ytterligare
förbättringar i rådande förhållanden räknar utskottet med skall åstadkommas
under förberedelsearbetet för genomförandet av den nya sociallagstiftningen.
Sålunda måste nya rutiner utarbetas för de fall där möjligheten att
förvara barn och ungdomar i häkte med stöd av 33 och 37 §§ BvL nu
tillämpas, eftersom dessa möjligheter inte kommer att finnas efter utgången
av år 1981. I sammanhanget blir en genomgång av rutinerna i handräckningsfallen
naturlig, och försök att hitta andra lösningar kan göras. Även i
den pågående resursplaneringen kan det förutsättas att frågan om exempelvis
jourplatser kommer upp. Utskottet förutsätter att de åtgärder man
kommit överens om vid de överläggningar som på socialdepartementets
initiativ hållits mellan företrädare för regeringskansliet och berörda myndigheter
kommer till utförande. Som en garanti för att så sker ser utskottet
departementets avsikt att följa upp att de planerade åtgärderna kommer att
genomföras.

Med hänvisning till vad som ovan anförts anser utskottet att det inte nu är
erforderligt med något riksdagens initiativ för de här aktuella grupperna barn
och ungdomar.

Inte heller då det gäller förvaring av barn och ungdomar i häkte med stöd
av utlänningslagen anser utskottet att något riksdagens initiativ nu är
påkallat. Som utskottet redovisat i det föregående kommer utlänningslagkommittén
senare i denna månad att lägga fram förslag som syftar till
ändringar då det gäller nuvarande förvaringsformer. En lösning av frågan om
lämpliga förvaringsformer för omhändertagna enligt UtL bör även kunna få
betydelse för att lösa frågan om lämpliga förvaringslokaler för anhållna och
häktade mödrar med spädbarn.

SoU 1980/81:38

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionen.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1980/81:430.

Stockholm den 12 maj 1981

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Evert Svensson (s),
Mårten Werner (m)*, John Johnsson (s), Erik Larsson (c), Ivar Nordberg
(s)*, Blenda Littmarck (m). Ulla Tillander (c)*, Sven-Gösta Signell (s),
Kersti Swartz (fp), Stig Alftin (s), Karin Israelsson (c), Maria Lagergren (s)
och Siri Häggmark (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 69068 Stockholm 1981