SoU 1980/81:33
Socialutskottets betänkande
1980/81:33
om åtgärder mot prostitutionen
Motioner
I motion 1980/81:252 av Lars-Erik Lövdén (s) och Kurt Ove Johansson (s)
hemställs
1. att riksdagen uttalar att statligt stöd bör utgå till sociala projekt mot
prostitutionen inom storstadsområdena,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt
anförts rörande åtgärder mot prostitutionen.
I motion 1980/81:1246 av Marie-Ann Johansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen angående behandlingen av rapporten (Ds S 1980:9) Prostitutionen
i Sverige.
1 motion 1980/81:1252 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 6), att riksdagen beslutar att till Stöd till sociala projekt mot
prostitutionen inom storstadsområdena för budgetåret 1981/82 under femte
huvudtiteln anvisa ett anslag av 3 000 000 kr.
I motion 1980/81:1254 av Ulla Tillander (c) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
insatser för att komma till rätta med prostitutionen.
Tidigare riksdagsbehandling och visst utredningsarbete
Prostitutionsutredningen m. m.
Vid 1976/77 års riksmöte behandlade utskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande SoU 1976/77:7 två motioner som syftade till en kartläggning av
prostitutionen som samhällsproblem och till att förslag till åtgärder mot
prostitutionen skulle läggas fram. Efter en redogörelse för bl. a. förslag i
sexualbrottsutredningens betänkande (SOU 1976:9) Sexuella övergrepp (se
nedan) anförde utskottet följande.
Utskottet anser att det är oundgängligen nödvändigt att en grundläggande
kartläggning av problemen kring prostitutionen nu kommer till stånd för att
samhället skall kunna ingripa med erforderliga åtgärder. En sådan utredning
bör enligt utskottets mening omfatta såväl utbredningen av prostitutionen
som de bakomliggande orsakerna till denna. Frågan om en utredning om
prostitutionen har, som ovan redovisats, också aktualiserats i samband med
remissbehandlingen av sexualbrottsutredningens betänkande. Betänkandet
övervägs f. n. inom regeringens kansli. Utskottet förutsätter att i samband
1 Riksdagen 1980181. 12 sami. Nr 33
SoU 1980/81:33
2
med regeringens prövning av förslagen i nämnda betänkande ställning tas till
frågan om en sådan kartläggning av prostitutionen som utskottet förordat.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte är erforderligt att
riksdagen nu gör någon framställning till regeringen i frågan.
År 1977 tillkallades en särskild utredare för att göra en kartläggning av
prostitutionen m. m. Utredningen har antagit namnet prostitutionsutredningen.
Utredningens uppdrag är - såsom uppdraget beskrivs i nedan
angivna rapport - att beskriva och analysera prostitutionens uttryck, orsaker
och följder i Sverige, att beskriva och analysera prostitutionens aktuella
struktur och omfattning, att systematiskt utvärdera lagstiftningen för den
offentliga pornografiska föreställningen samt kartlägga verksamheten vid de
s. k. sexklubbarna samt att ge förslag till åtgärder som kan bedömas lämpliga
när det gäller prostitutionen och sexklubbarna.
Prostitutionsutredningens sakkunniga och experter har i augusti 1980
framlagt en rapport (Ds S 1980:9) Pi .itutionen i Sverige Del I och II.
Utskottet har inhämtat att prostitutionsutredningen under första halvåret
1981 kommer att redovisa sitt uppdrag.
1977 års sexualbrottskommitté m. m.
Den år 1971 tillkallade sexualbrottsutredningen lade i december 1975 fram
sitt betänkande (SOU 1976:9) Sexuella övergrepp. I betänkandet, som inte
lagts till grund för lagstiftning, redogjordes bl. a. för tillämpningen av
koppleribestämmelserna i brottsbalken samt för verksamheten vid sexklubbar.
En fortsatt översyn av brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott görs
av 1977 års sexualbrottskommitté (Ju 1977:03). I direktiven (Dir. 1977:7)
anförs bl. a. följande.
Kommittén bör bedriva sitt arbete skyndsamt. I utredningsarbetet ingår
bl. a. att pröva om nuvarande bestämmelser om koppleri och förförelse av
ungdom har en ändamålsenlig utformning. För att avgöra denna fråga är det
angeläget att ha närmare kännedom om prostitutionens orsaker, omfattning
och former. Chefen för socialdepartementet kommer senare i dag att begära
bemyndigande att tillkalla en särskild utredare för att bl. a. kartlägga
prostitutionen i vårt land. Den kommitté jag nu förordar bör noga följa det
arbete som utförs av utredningen om prostitutionen. Med hänsyn till att
kommitténs arbete således till vissa delar är beroende av kartläggningen av
prostitutionen bör kommittén överväga möjligheten att lägga fram delförslag
beträffande övriga frågor som omfattas av utredningsuppdraget. Under sitt
arbete bör kommittén slutligen beakta rättsläget och utvecklingen på
motsvarande område inom övriga nordiska länder.
SoU 1980/81:33
3
Lagstiftning om s. k. sexklubbar
Justitieutskottet har i sitt av riksdagen för kort tid sedan godkända
betänkande JuU 1980/81:27 behandlat fyra motioner med yrkanden av
innebörd att offentliga pornografiska föreställningar bör förbjudas. I
betänkandet erinrade utskottet bl. a. om att utskottet år 1976 uttalat att
åtgärder erfordras för att komma till rätta med avarter av sexklubbsverksamheten.
Sedan utskottet vidare hänvisat till prostitutionsutredningens
arbete och till att utredningen avser att redovisa sitt uppdrag innevarande
halvår anförde justitieutskottet.
Utskottet saknar anledning att nu göra annan bedömning än den som
riksdagen gjorde år 1976 av behovet av åtgärder mot den i motionerna
kritiserade verksamheten. I linje med motionsönskemålen vill utskottet
framhålla att det är angeläget att förslag till den lagstiftning som kan
föranledas av prostitutionsutredningens arbete i detta hänseende föreläggs
riksdagen snarast möjligt. I det läge lagstiftningsarbetet f. n. befinner sig
finns enligt utskottets mening inte skäl för riksdagen att ta något initiativ till
följd av motionerna.
I fråga om gällande bestämmelser beträffande sexklubbar och om ansvar
för koppleri hänvisar socialutskottet till justitieutskottets betänkande.
Vissa åtgärder inom det sociala området mot prostitutionen
Malmöprojektet
Sedan september 1977 bedriver sociala centralnämnden i Malmö i samråd
med polisen, åklagarmyndigheten, skyddskonsulenten och länsstyrelsen ett
projekt angående prostitution. Projektet består av en forskningsdel och en
socialkurativ del med uppsökande verksamhet bland prostituerade. Forskningsdelen
har delvis finansierats genom medel som anvisats över statsbudgeten,
nämligen 60 000 kr. år 1977 från anslaget Brottsförebyggande rådet:
Utvecklingskostnader under andra huvudtiteln och 120 000 kr. under åren
1978-1980 från anslaget Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet
under femte huvudtiteln. Regeringen har i september 1980
medgett att från sistnämnda anslag - utöver tidigare medgivna belopp - högst
250 000 kr. utbetalas till sociala centralnämnden i Malmö för att under 1981
slutföra uppföljning av metoddelen i forskningsprojektet.
Projektets personalstyrka utgörs sedan hösten 1980 av 2 1/2 tjänster som
socialsekreterare. Sedan hösten 1980 arbetar man på det sättet att de
prostituerade efter sex månaders kontakt med företrädare för projektet skall
överföras till den socialbyrå de hör till och därefter få den personliga och
ekonomiska hjälp de behöver inom ramen för den ordinära verksamheten
vid byrån. Personalkostnaderna har för år 1981 beräknats till sammanlagt ca
416 000 kr. Av en sammanställning gjord inom Malmö socialförvaltning
framgår att under en period av nio månader under år 1980 sammanlagt 175
SoU 1980/81:33
4
personer var aktuella hos företrädare för projektet. Av dessa uppbar 79
personer socialhjälp med sammanlagt 1,3 milj. kr. under den aktuella
tiden.
Viss verksamhet i Stockholm
Polisen satte under 1977 in särskilda personalresurser för att komma till
rätta med prostitutionen. I juli månad 1978 påbörjades inom socialförvaltningen
en kartläggning av behovet av social verksamhet bland de prostituerade.
Under hösten 1978 avdelades ytterligare en socialsekreterare för
verksamheten. Denna drevs tillsammans med polisen. I augusti 1979, efter
viss omorganisation, började en särskild prostitutionsgrupp att arbeta med
uppsökande verksamhet. Gruppen består av två manliga och två kvinnliga
befattningshavare och utgör en egen sektion inom jourbyrån. Man har
strävat efter att etablera samarbete med andra myndigheter, vårdinrättningar
och den socialbyrå dit den prostituerade hör. Normalt betalas socialhjälp
ut av socialbyrån. Verksamheten finansieras av Stockholms kommun.
Utskottet
I betänkandet behandlas motioner som avser olika åtgärder mot prostitutionen.
I två motioner - motion 1980/81:252 (yrkande 1) av Lars-Erik Lövdén (s)
och Kurt Ove Johansson (s) och motion 1980/81:1252 (yrkande 6) av Olof
Palme m. fl. (s) - framställs yrkanden om att det över statsbudgeten skall
anvisas medel till stöd för sociala projekt mot prostitutionen inom
storstadsområdena. I den sistnämnda motionen anges ett belopp på 3 milj.
kr. för nästa budgetår.
Det råder inte delade meningar om att särskilda insatser måste sättas in för
att bekämpa prostitutionen. Detta gäller i synnerhet storstadsområdena.
Som delvis redovisats i motionerna och i ett tidigare avsnitt i betänkandet
pågår också på olika håll verksamhet inom den sociala sektorn som har det
angivna syftet. Så är fallet bl. a. inom socialförvaltningarna i Malmö och
Stockholm. Denna verksamhet bekostas liksom annan rehabiliteringsverksamhet
av kommunerna. Dock har som närmare redovisats ovan bidrag
utgått från anslag på statsbudgeten till det projekt som pågår i Malmö,
nämligen såvitt avser en forskningsdel av projektet. Bidrag har efter
sedvanlig prövning utgått bl. a. från anslaget under socialhuvudtiteln för
Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet. Utskottet vill
framhålla att även andra huvudmän är oförhindrade att ansöka om medel för
särskilda projekt som avser åtgärder mot prostitutionen. Självfallet måste
projekten för att bidrag skall kunna utgå ligga inom ramen för de regler som
gäller för de olika anslagen. Utskottet, som också vill erinra om att
prostitutionsutredningen inom kort skall redovisa sitt uppdrag, avstyrker
SoU 1980/81:33
5
med hänvisning till det anförda motionsyrkandena.
I flera motionsyrkanden framställs krav som främst avser olika åtgärder
mot prostitutionen som ligger utanför den sociala sektorn. Detta gäller den
ovan nämnda motionen 1980/81:252 (yrkande 2) och motion 1980/81:1254 av
Ulla Tillander (c). Även i motion 1980/81:1252 (yrkande 6), som delvis
behandlats i det föregående, görs uttalanden om sådana åtgärder. Motionärerna
vill bl. a. att sexklubbar skall förbjudas, att bestämmelsen om koppleri
i brottsbalken skall ändras så att den får ett vidgat tillämpningsområde och att
polisen i sitt arbete skall prioritera bekämpandet av prostitutionen.
Prostitutionsutredningen har bland sina arbetsuppgifter att beskriva och
analysera prostitutionens uttryck, orsaker och följder i Sverige, att kartlägga
verksamheten vid de s. k. sexklubbarna och att ge förslag till åtgärder som
kan bedömas lämpliga när det gäller prostitutionen och sexklubbarna.
Utredningen beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1981.
Översynen av koppleribestämmelserna åligger 1977 års sexualbrottskommitté.
I kommittédirektiven sägs bl. a. att kommittén skall pröva om
nuvarande bestämmelser om koppleri och förförelse av ungdom har en
ändamålsenlig utformning, att det för att avgöra denna fråga är angeläget att
ha närmare kännedom om prostitutionens orsaker, omfattning och former
och att kommittén noga bör följa prostitutionsutredningens arbete.
Justitieutskottet har i sitt av riksdagen nyligen godkända betänkande JuU
1980/81:27 behandlat frågan om lagstiftning rörande offentlig pornografisk
föreställning. Utskottet uttalade att utskottet saknar anledning att nu göra
annan bedömning än den som riksdagen gjorde år 1976 av behovet av
åtgärder mot sexklubbar. Nämnda år uttalade riksdagen bl. a. att verksamheten
borde kartläggas och lagstiftningen på området från år 1973
utvärderas. Arbetet härmed borde enligt justitieutskottets uppfattning syfta
till skärpt lagstiftning (JuU 1975/76:21). Justitieutskottet framhöll vidare i
det nyligen avgjorda ärendet att det i linje med motionsönskemålen är
angeläget att förslag till den lagstiftning som kan föranledas av prostitutionsutredningens
arbete i detta hänseende föreläggs riksdagen snarast möjligt. I
det läge lagstiftningsarbetet f. n. befinner sig finns enligt utskottets mening
inte skäl för riksdagen att ta något initiativ till följd av motionerna.
Socialutskottet kan helt ansluta sig till den bedömning som gjorts av
justitieutskottet då det gäller sexklubbar. Bedömningen äger motsvarande
tillämpning på de övriga frågor som tas upp i de motioner som nu är aktuella i
socialutskottet. Utskottet vill starkt understryka vikten av att riksdagen
snarast möjligt föreläggs förslag som grundar sig på det utredningsarbete som
gjorts inom prostitutionsutredningen. Då det gäller bedömningen att
motionerna inte bör föranleda något riksdagens initiativ beaktar utskottet
också att, enligt vad utskottet inhämtat, 1977 års sexualbrottskommitté
under första halvåret 1982 beräknas komma att avge ett betänkande i vilket
tas upp bl. a. brottsbalkens koppleribestämmelser.
I motion 1980/81:1246 av Marie-Ann Johansson m. fl. (vpk) yrkas att
SoU 1980/81:33
6
riksdagen skall uttala sig för att den rapport (Ds S 1980:9) Prostitutionen i
Sverige som utarbetats av sakkunniga och sekreterare i prostitutionsutredningen
skall ingå i det material som kommer att sändas ut för remissbehandling
då utredningen framlagt betänkande med förslag till åtgärder.
Som ovan redovisats kommer prostitutionsutredningens arbete att avslutas
under första halvåret 1981. Utskottet, som utgår från att remissinstanserna
kommer att ha tillgång till allt material som utarbetats inom
prostitutionsutredningen, anser det inte erforderligt med något riksdagens
uttalande i den i motionen upptagna frågan. Motionen avstyrks således.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande statligt stöd till sociala projekt mot prostitutionen
inom storstadsområdena
att riksdagen avslår motion 1980/81:252 yrkande 1 och motion
1980/81:1252 yrkande 6,
2. beträffande vissa lagstiftningsåtgärder mot prostitutionen
m. m.
att riksdagen avslår motion 1980/81:252 yrkande 2 och motion
1980/81:1254,
3. beträffande remissbehandling av rapporten (Ds S 1980:9)
Prostitutionen i Sverige
att riksdagen avslår motion 1980/81:1246.
Stockholm den 28 april 1981
På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON
Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius
(m)*, Rune Gustavsson (c)*, Evert Svensson (s), Blenda Littmarck (m),
Kjell Nilsson (s)*, Ulla Tillander (c), Sven-Gösta Signell (s), Anita
Bråkenhielm (m), Stig Alftin (s), Karin Israelsson (c). Lena Öhrsvik (s),
Maria Lagergren (s) och Margot Håkansson (fp)*.
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
SoU 1980/81:33
7
Reservation
Statligt stöd till sociala projekt mot prostitutionen inom storstadsområdena
(mom. 1)
Göran Karlsson, Evert Svensson, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell, Stig
Alftin, Lena Ohrsvik och Maria Lagergren (alla s) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 4 med ”Det
råder” och slutar på s. 5 med ”anförda motionsyrkandena.” bort ha följande
lydelse.
För att bekämpa prostitutionen krävs åtgärder av två slag, nämligen dels
stödjande och förebyggande insatser och dels skärpt lagstiftning.
I Malmö har bedrivits ett omfattande arbete i syfte att begränsa
prostitutionens omfattning och ge de prostituerade möjligheter att återgå till
ett ordnat socialt liv. Det sociala projektarbetet som bedrivits inom ramen
för det s. k. Malmöprojektet har haft följande uppläggning:
fältarbete direkt i gatumiljö för att etablera kontakter,
individuellt psykiskt och socialt stöd,
hjälp med utbildning, arbete, bostad och ekonomisk sanering,
hjälp med vård mot narkotikamissbruk,
aktivt tillvaratagande av kvinnornas möjligheter till att stödja varandra.
Malmöprojektet startade 1977 och har bedrivits av en projektgrupp
bestående av representanter för bl. a. polis och socialförvaltning. Trots
relativt små resurser kan Malmöprojektet visa på betydande framgångar i sitt
arbete. Det har visat att det med sociala stödjande insatser går att komma
långt när det gäller att begränsa prostitutionens omfattning. För verksamhetens
bedrivande har statligt stöd erhållits. Framgångarna talar för att man i
de större kommunerna bör organisera speciella insatser, som liksom det s. k.
Malmöprojektet arbetar för att hjälpa prostituerade med sociala vårdinsatser.
Staten bör stödja dylik verksamhet.
Utskottet förordar att riksdagen i enlighet med vad som anförs i motion
1980/81:1252 yrkande 6 under ett nytt reservationsanslag anvisar ett belopp
om 3 000 000 kr. till Bidrag till sociala projekt mot prostitutionen inom
storstadsområdena. Härigenom tillgodoses även yrkande 1 i motion 1980/
81:252.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse.
1. att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1252 yrkande 6 och
med anledning av motion 1980/81:252 yrkande 1 under femte
huvudtiteln till Bidrag till sociala projekt mot prostitutionen
inom storstadsområdena för budgetåret 1981/82 anvisar ett
reservationsanslag om 3 000 000 kr.,