SoU 1980/81:25

Socialutskottets betänkande
1980/81:25

om utvecklingen av hälso- och sjukvården m. m.

Motionsyrkanden

I motion 1979/80:1207 av Karl Leuchovius (m) och Sten Svensson (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av hemsjukvård och förebyggande
sjukvård.

I motion 1979/80:1871 av Margaretha af Ugglas m. fl. (m) hemställs att
riksdagen uttalar att regeringen bör vidta sådana åtgärder att det i dag
fungerande samarbetet mellan Stockholms läns landsting och enskilda
vårdhem inte försvåras.

Motivering till yrkandet finns i motion 1979/80:1870.

I motion 1980/81:1086 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen med instämmande i motionens allmänna syfte anhåller
hos regeringen om tillsättandet av en utredning med syfte att från ett
epidemiologiskt grundat helhetsperspektiv utreda sjukvårdens innehåll och
samhälleliga funktioner och föreslå åtgärder i anledning därav,

2. att riksdagen uttalar sig för utbyggnad av den epidemiologiska
statistiken, som bas för en demokratisk helhetsplanering av vården,

3. att riksdagen uttalar sig för medborgaraktivering och patientmobilisering
som styrande faktorer för vården, där målen i ett programstyrt budgetoch
planeringsarbete kan förankras på basplanet,

4. att riksdagen uttalar sig för att den medicinska forskningen reformeras
till prioriteringar och organisation som ställer den i nära kontakt med
vården,

5. att riksdagen uttalar sig för att nedrustningen av socialstyrelsen stoppas
och att myndigheten ges medel att aktivt styra vården efter motionens
riktlinjer.

I motion 1980/81:1651 av Birgitta Rydle (m) och Ann-Cathrine Haglund
(m) hemställs att riksdagen beslutar hos regeringen begära samlade åtgärder
för en uppvärdering av vårdarbete i hemmet.

I motion 1980/81:1918 av Britta Hammarbacken m. fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning beträffande det
långsiktiga vårdbehovet i landet och hur tillgängliga resurser fördelas mellan
olika vårdformer med en organisatorisk och ekonomisk inriktning mot
öppnare vårdformer.

Motivering till yrkandet finns i motion 1980/81:1917.

1 Riksdagen 1980/81. 12 sami. Nr 25

SoU 1980/81:25

Strukturförändring inom hälso- och sjukvården m. m.

Uppdelning pä tre vårdnivåer (primärvård, länssjukvård och regionsjukvård) På

grund av bl. a. kostnadsutvecklingen för sjukhusorganisationen började
i slutet av 1960-talet den sjukvårdspolitiska målsättningen inriktas på att
man skulle få till stånd en ändrad struktur av sjukvården. Den öppna vården
utanför sjukhus ställdes därvid i förgrunden på ett helt annat sätt än tidigare,
och en rad reformer har genomförts för att förstärka denna vård.

Grundläggande för pågående utveckling inom hälso- och sjukvården är ett
principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet (HS 80), som
socialstyrelsen presenterade år 1975 (Socialstyrelsen anser 1976:1). I HS 80
ges ett konkret förslag till vårdstruktur med uppdelning av verksamheterna
på primärvård, länssjukvård och regionsjukvård. Den övervägande delen av
vården skall lämnas inom primärvården vid vårdcentraler och vid sjukhem.
För den specialiserade medicinska verksamheten skall primärvården kunna
repliera på länssjukvården - som skall bedrivas vid länssjukhus (motsvarande
centrallasaretten) och vid länsdelssjukhus (motsvarande normallasaretten)
- samt på regionsjukvården (vid regionsjukhus).

Med primärvård avses i HS 80 all hälsovård och all sjukvård som lämpligen
kan bedrivas utanför sjukhus och centrala sjukhem. Primärvården skall
primärt svara för såväl det kroppsliga som det psykiska hälsotillståndet hos
befolkningen inom ett givet betjäningsområde och omfatta den övervägande
delen av alla besök på läkarmottagning, all hemsjukvård och huvuddelen av
all långtidssjukvård. Temporärt, när primärvårdens resurser är otillräckliga
för de åtgärder som erfordras beträffande viss patient, skall ansvaret för
patienten övergå till läns- eller regionsjukvården. Så snart man där anser sig
ha vidtagit erforderliga åtgärder, avses emellertid ansvaret för patienten
återgå till primärvården.

Vårdresurserna skall tillhandahållas i första hand vid vårdcentraler och
sjukhem. Sjukvårdsområdena skall uppdelas på ett antal primärvårdsområden
av varierande storlek, vilka formellt skall motsvara sjukvårdslagens
läkardistrikt.

Hälsovården föreslås bli i princip helt integrerad med sjukvården. Till
primärvårdsuppgifterna avses även höra uppgifter inom omgivningshygien,
livsmedelshygien, den allmänna hälsovården samt smittskyddet. Hälsovårdsupplysning,
aktiv medverkan i skyddet mot miljöfaktorer som hotar
invånarnas hälsa och uppsökande verksamhet, främst i form av hälsokontroller
inriktade på särskilt utsatta grupper, förutsätts vara uppgifter för
primärvården.

Primärvården förutsätts skola nära samarbeta med socialvården (socialtjänsten).

Mot bakgrund av att det konstaterats att ett allt större behov förelåg av

SoU 1980/81:25

samverkan mellan sjukvårds- och socialvårdshuvudmännens planering och
löpande verksamhet beslutade socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet samt Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut (Spri) år 1976 att genomföra ett gemensamt utvecklingsarbete
främst inriktat på primärvård, äldreomsorger samt samverkan
mellan landstingskommuner och kommuner. Arbetet inleddes med förstudier
avseende nämnda tre områden. Resultaten av förstudierna presenterades
år 1977 i skriften Primärvård-äldreomsorger-samverkan. Härefter
följde ett utredningsarbete som syftat till att ge de lokala huvudmännen ett så
konkret underlag som möjligt för planeringen i första hand till mitten av
1980-talet. Resultatet av detta utredningsarbete presenterades år 1978 i sex
skrifter, nämligen (1) Primärvård - innehåll och utveckling, (2) Sjukvård i
hemmet - social hemtjänst, (3) Boende, service och vård för äldre, (4)
Långtidsvård i samverkan, (5) Omhändertagande av åldersdementa samt (6)
Dagsjukvård inom primärvården. Skrifterna utsändes till sjukvårds- och
socialvårdshuvudmännen för att användas som underlag för deras planering
inom de i skrifterna redovisade områdena. I skrifterna utgår man från den i
principprogrammet för hälso- och sjukvården inför 1980-talet rekommenderade
strukturen för hälso- och sjukvården.

Socialstyrelsens framtida uppgifter m. m.

Riksdagen fattade under förra riksmötet beslut om riktlinjer för socialstyrelsens
framtida uppgifter, organisation och personalresurser m. m. (prop.
1979/80:6, SoU 1979/80:45, rskr 1979/80:386). Beslutet beträffande socialstyrelsens
organisation m. m. skall träda i kraft den 1 juli i år.

Med utgångspunkt i det ansvar som staten gemensamt med kommunerna
och landstingskommunerna har för omfattningen, kvaliteten och utvecklingen
av socialvården (socialtjänsten) samt hälso- och sjukvården skall
socialstyrelsens roll vara att såsom statlig myndighet verka för att statsmakternas
beslut och intentioner beträffande nämnda områden verkställs. Detta
skall ske genom att socialstyrelsen medverkar i planeringen av socialtjänsten
och hälso- och sjukvården samt bedriver en aktiv tillsyn inom dessa områden.
Planering och tillsyn skall således vara socialstyrelsens centrala uppgifter.
Socialstyrelsen skall vidare i ökad grad inrikta sin verksamhet på att ta fram
kunskapsunderlag i fråga om vårdens innehåll, organisation och resursmässiga
förutsättningar till vägledning för huvudmännens beslut. I samband med
att socialstyrelsens verksamhet koncentreras till centrala uppgifter - främst
planering, tillsyn och framtagning av kunskapsunderlag - skall socialstyrelsen
avlastas detaljuppgifter, främst till de kommunala och landstingskommunala
huvudmännen.

Antalet anställda vid socialstyrelsen förutsätts successivt minska från ca
925 till ca 615.

1* Riksdagen 1980181. 12 sami. Nr 25

SoU 1980/81:25

Reform av socialvården (socialtjänsten)

Riksdagen (prop. 1979/80:1, SoU 1979/80:44, rskr 1979/80:385) antog
under förra riksmötet socialtjänstlagen (1980:620), som skall träda i kraft den
1 januari 1982 och då ersätta den nuvarande socialhjälpslagen och annan
social vårdlagstiftning. För socialtjänsten-som socialvården i fortsättningen
skall kallas - skall helhetssynen bli utmärkande. Helhetssynen beaktar
individens totala situation, och den enskilde skall således ses i ett vidare
socialt sammanhang, där boende- och arbetsförhållanden hör till de
viktigaste faktorerna, men där också många andra aspekter kan behöva
beaktas. Socialtjänsten skall sträva efter att finna en samlad lösning på
sociala svårigheter i den enskildes eller gruppens totala situation.

Förslag till ny lagstiftning för hälso- och sjukvården

Den år 1975 tillkallade hälso- och sjukvårdsutredningen (HSU) (S 1975:4)
-vilken haft i uppdrag att utarbeta förslag till en helt ny lagstiftning för hälsooch
sjukvården - avgav under hösten 1979 sitt slutbetänkande (SOU
1979:78) Mål och medel för hälso- och sjukvården med förslag till en hälsooch
sjukvårdslag. Betänkandet har remissbehandlats och är föremål för
fortsatt beredning inom regeringskansliet. HSU har i ett särskilt avsnitt i
betänkandet redovisat samhällsförändringar m. m. av betydelse för hälsooch
sjukvården och där bl. a. berört sådana verkningar som har att göra med
t. ex. bostad, arbete, ekonomi, utbildning, skolmiljö, trafikmiljö och psykisk
miljö.

I HSU:s förslag till hälso- och sjukvårdslag anges som mål för hälso- och
sjukvården att den skall främja en god hälsa hos hela befolkningen samt
erbjuda sina tjänster åt alla på lika villkor. En god hälso- och sjukvård skall
bl. a. tillgodose de vårdsökandes behov av trygghet och kvalitet, präglas av
en helhetssyn på den enskildes förhållanden, vara nära och lätt tillgänglig
samt vara organiserad så att goda kontakter mellan de vårdsökande och
hälso- och sjukvårdens personal underlättas. Landstingskommunerna och
kommunerna som inte ingår i landstingskommun (sjukvårdshuvudmännen)
skall ha ett totalansvar för hälso- och sjukvården, vilket bl. a. skall innebära
att varje huvudman skall bära ett samlat ansvar för att främja hälsan hos dem
som är bosatta inom huvudmannens område och för att en god hälso- och
sjukvård erbjuds dem. Huvudmännen skall vidare vid sin medverkan i
samhällsplaneringen verka för en god hälsa hos befolkningen. Angelägenheten
av hälso- och sjukvårdens inriktning på förebyggande åtgärder
framhålls, dvs. samhällsinriktade förebyggande åtgärder samt sjukdomsförebyggande
och uppspårande individinriktade åtgärder.

Huvudmännens planering av hälso- och sjukvårdens utveckling föreslås

SoU 1980/81:25

avse även den hälso- och sjukvård som erbjuds av annan än huvudmännen,
t. ex. den vård som tillhandahålls av enskilda vårdhem och privatpraktiserande
läkare.

Den framtida inriktningen av hälso- och sjukvårdens insatser

Socialdepartementets sjukvårdsdelegation beslutade i juni 1978 att ett nytt
principprogram för den framtida hälso- och sjukvården med sikte på åren
1990-2000 (HS 90) skall upprättas. Principprogrammet skall belysa hälsooch
sjukvårdssektorns lämpliga framtida omfattning, inriktning, struktur och
resurskrav för nämnda tidsperiod och vara avvägt mot begränsningar i
samhällsekonomin och tillgången på personal som successivt anges eller
förväntas. För att leda utredningsarbetet tillsattes en styrgrupp med
företrädare för staten och Landstingsförbundet. Socialstyrelsen svarar för
det praktiska utredningsarbetet, som beräknas pågå under tidsperioden
1979-1983.

Under utredningsarbetet skall bl. a. beaktas att hälso- och sjukvården inte
skall fungera enbart som mottagare av vårdsökande. En utgångspunkt skall
vara att hälso- och sjukvården - vid sidan av de traditionella sjukvårdsuppgifterna
- utifrån sin kunskap om hälsoproblemens uppkomst och orsaker
aktivt arbetar för att samhället som helhet verkar för att bibehålla och
förbättra befolkningens fysiska, psykiska och sociala hälsa.

Utredningsarbetet har indelats i två etapper. Under den första etappen har
arbetet inriktats på att man skall redovisa och analysera olika områden av
betydelse för inriktningen av det fortsatta utredningsarbetet. Inom ramen för
den första etappen har en rad underlagsstudier tagits fram, av vilka flertalet
redovisats i år i följande tre volymer i SOU-serien, nämligen Hälsorisker-en
kunskapssammanställning (SOU 1981:1), Ohälsa och vårdutnyttjande (SOU
1981:2) samt Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv (SOU
1981:3).

I den tillsammans med ovannämnda volymer framlagda skriften Utgångspunkter
och riktlinjer för det fortsatta arbetet (SOU 1981:4) har redovisats
bl. a. av socialdepartementets sjukvårdsdelegation i fjol godkända riktlinjer
för den andra etappen i utredningsarbetet. Generella utgångspunkter för
utredningsarbetet i denna etapp skall vara (1) att hälso- och sjukvårdens
verksamhet måste utgå från ett offensivt hälsopolitiskt synsätt, (2) att
befolkningens behov av' vård skall vara av avgörande betydelse för
fördelningen av hälso- och sjukvårdens resurser samt (3) att hälso- och
sjukvårdens resursinsatser härutöver måste relateras till såväl samhällsekonomiska
som sysselsättningspolitiska mål och restriktioner.

SoU 1980/81:25

Utveckling av vård i hemmet m. m.

Motionerna

I motion 1979/80:1207 av Karl Leuchovius (m) och Sten Svensson (m)
påpekas bl. a. att efterfrågan på sjukvård kommer att öka mycket snabbt
under de närmaste decennierna - bl. a. på grund av att antalet äldre
människor beräknas öka - och att stora satsningar därför måste göras inom
sjukvården. Motionärerna anser att dessa satsningar inte enbart bör
koncentreras till nya sjukhus. Man måste, framhåller motionärerna, i större
utsträckning än hittills satsa på hemsjukvård, vilket enligt motionärerna
skulle möjliggöra en personligare, trivsammare och förmodligen därmed
också effektivare vård för patienterna. Motionärerna framhåller också
betydelsen av satsning på förebyggande hälsovård.

Motionärerna anger vid tolv punkter riktlinjer som de anser bör gälla för
den fortsatta utvecklingen av hemsjukvården. Enligt motionärerna bör
kåren av hemsjukvårdare ökas, villkoren för anhörigvårdare förbättras i
olika avseenden, utbildningen fördem som arbetar i hemsjukvård förbättras,
stöd i olika avseenden ges till hemsjukvården av den slutna vården och den
öppna vården i övrigt samt säkerheten för ensamboende äldre, sjuka och
handikappade förbättras genom larmsystem. Vidare bör privatpraktiserande
läkare ingå i hemsjukvårdsorganisationen och förbättrade behandlingsmöjligheter
skapas för reumatiker genom snabbutbildning i reumatologi för
allmänläkare och uppbyggnad av reumatologdispensärer i varje län.
Härjämte bör fråga om inrättande av institutioner med en miljö som är så lik
hemmiljön som möjligt (bostadssjukhem) utredas.

När det gäller förebyggande hälsovård understryker motionärerna att alla
tänkbara försök måste prövas från samhällets sida för att få människorna att
förstå hur nödvändigt det är med sunda kost- och motionsvanor.

I motion 1980/81:1651 av Birgitta Rydle (m) och Ann-Cathrine Haglund
(m) påpekas att, även om samhället har åtagit sig tunga vårdfunktioner av
olika slag, familjen fortfarande står för kontinuiteten i vård och omsorg.
Motionärerna framhåller att vård i hemmet och institutionsvård är delar av
samma helhet och inte kan sättas i motsatsförhållande till varandra men att
det ändå i praktiken kommit att bli så. Motionärerna understryker att det
vårdarbete som utförs i hemmet måste få en betydligt högre och därmed
rättvisare värdering än det har i dag och att denna uppvärdering kan ske
genom åtgärder på olika områden, t. ex. inom socialskyddssystemet,
skattepolitiken och inom meritvärderingssystemet på arbetsmarknaden.

I motion 1980/81:1917 (c), som innehåller motiveringen till yrkandet i
motion 1980181:1918 av Britta Hammarbacken m.fl. (c) påpekas mot
bakgrund av samhällets krympande ekonomiska resurser att vi måste söka
nya och okonventionella former för att klara de mål för omsorgen som vi vill
uppnå och att vi måste göra detta på ett sätt som bättre främjar kontakt,
gemenskap och ansvarstagande mellan människor än vad som nu är fallet.

SoU 1980/81:25

När det gäller sjukvården krävs enligt motionärerna bl. a. att samhället
stöder anhöriga och andra människor som vill hjälpa en sjuk i hemmet och
omfördelar sina resurser så att man ekonomiskt ersätter sådan hjälp. I fråga
om barnomsorg framhålls bl. a. att samhället även bör stödja föräldrarnas
insatser för barnomsorg i det egna hemmet.

Vissa riktlinjer för och tendenser i utvecklingen av förebyggande hälsovård
och hemsjukvård m. m.

Förebyggande hälsovård

Sjukvårdshuvudmännen har alltmer engagerat sig i sjukdomsförebyggande
och hälsobefrämjande åtgärder som ett led i en offensiv sjukvårdspolitik
som syftar till att säkra den enskildes hälsa och välbefinnande samt till att
minska den framtida belastningen på sjukvårdsorganisationen. En majoritet
av sjukvårdshuvudmännen har sålunda under de senaste åren utformat
förslag till s. k. friskvårdsplaner, och medel har anvisats till sjukdomsförebyggande
och hälsobefrämjande insatser, bl. a. hälsoupplysning.

Som nämnts i det föregående har hälso- och sjukvårdsutredningen i sitt
slutbetänkande (SOU 1979:78) föreslagit att sjukvårdshuvudmännen skall
åläggas ett lagstadgat ansvar även för förebyggande vård, innefattande bl. a.
hälsoupplysning och hälsorådgivning till enskilda individer och bestämda
målgrupper i samhället.

Hemsjukvård

Hemsjukvård i mer organiserade former började växa fram i slutet av
1940-talet. Ursprungligen betraktades hemsjukvård som en temporär insats i
avvaktan på en utbyggnad av den slutna somatiska långtidssjukvården.
Hemsjukvården har emellertid utvecklats och ses nu som ett alternativ eller
komplement till andra vårdformer för främst långvarigt sjuka patienter med
behov av begränsade medicinska insatser. Den allmänna försäkringen
lämnar numera ersättning till sjukvårdshuvudmännen för sjukvårdande
behandling i samband med sjukvård i hemmet.

Sjukvården i hemmet bedrivs i varierande former och under medverkan av
personal med olika kompetens. Vanligen får den sjuke vård och hjälp i sitt
hem av personal anställd hos sjukvårdshuvudmannen eller inom den
kommunala sociala hemhjälpsverksamheten. I det senare fallet sker
insatserna enligt avtal med sjukvårdshuvudmannen. En annan hjälpform är
att sjukvårdshuvudmannen lämnar ekonomisk ersättning till anhörig som
vårdar patienten i hemmet. För dessa anhöriga vårdare träffade Landstingsförbundet
och Svenska kommunalarbetareförbundet år 1977 en rekommendationsöverenskommelse
om anställningsvillkoren. Överenskommelsen gäller
för anhöriga vårdare som är anställda hos huvudmannen och reglerar
vårdarnas ersättning, semesterförmåner m. m. Det förekommer också att

1** Riksdagen 1980/81. 12 sami. Nr 25

SoU 1980/81:25

sjukvårdshuvudmannen lämnar kontantbidrag till vårdtagaren, som sedan
själv får ordna med vårdare m. m.

Närmare riktlinjer för utvecklingen av bl. a. hemsjukvården finns i vissa av
de ovannämnda (s. 3), genom samarbete mellan socialstyrelsen, Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet och Spri framtagna skrifterna.

1 skriften Primärvård - innehåll och utveckling påpekas bl. a. (s. 82 och 83)
att sjukvård i hemmet skall ingå som en del av den medicinska närhetsservice
som primärvården skall svara för. Tillsammans med socialvården skall
primärvården ta ett ansvar för att patienter, som med hänsyn till sitt fysiska
och psykiska tillstånd kan och vill vårdas i hemmet, får det medicinska och
sociala stöd de behöver. Det påpekas att vård i hemmet i vissa fall kan
kombineras med perioder av vård vid sjukhus eller sjukhem. Genom
åtgärder för att underlätta omflyttningar mellan olika vårdformer, nära
samverkan med den sociala hemhjälpen (hemtjänsten) och decentralisering
av medicinska resurser till lokala sjukhem och vårdcentraler kan förutsättningar
skapas för en utbyggd sjukvård i hemmet.

För sjukvårdsinsatser i hemmet skall i första hand distriktssköterskor och
undersköterskor/sjukvårdsbiträden svara - vid behov med hjälp av den
läkare, som har det medicinska ansvaret för patienten. För att det totala
hjälpbehovet skall tillgodoses förutsätts det också insatser av sjukgymnaster
och arbetsterapeuter samt medverkan från primärkommunalt anställd
personal.

I skriften Sjukvård i hemmet - social hemtjänst redovisas underlag för hur
man skall öka kvaliteten hos bl. a. sjukvård i hemmet och därigenom
möjliggöra för flera och sjukare människor att kvarstanna i eller återvända
till det egna boendet.

I skriften Boende, service och vård för äldre uppställs som mål för
utvecklingen bl. a. att vårdformerna så långt som möjligt skall tillvarata
kvaliteterna i det ordinära boendet.

Det påpekas bl. a. att vårdavdelningen kan delas in i flera bostadsdelar
som vardera rymmer de lokaler som patienterna brukar i det dagliga livet och
som ger möjlighet till sådana aktiviteter som privatpersonen normalt utför i
sitt hem. De mer medicinska delarna av vårdavdelningen, som behandlingsrum,
sjuksköterskeexpedition samt lokaler avsedda för personalen och vissa
andra utrymmen, kan brytas ut ur bostadsdelarna och bilda en särskild del av
vårdavdelningen.

I skriften Dagsjukvård inom primärvården påpekas bl. a. att man skall
göra det möjligt för patienten att bo kvar så länge som möjligt i sitt eget hem
genom att man inom dagsjukvården övervakar och följer upp olika
sjukdomstillstånd, tränar upp funktioner, avlastar anhöriga och stimulerar
och motiverar patienten.

Spri har i rapporten (1979:12) Lokala sjukhem - underlag för planering
och projektering, tillsammans med företrädare för sjukvårdshuvudmännen,

SoU 1980/81:25

fackliga organisationer m. fl., skisserat hur ett lokalt sjukhem kan utformas
för att tillgodose bl. a. krav på mänsklig vård och omvårdnad i nära kontakt
med patientens normala miljö. Det framhålls bl. a. att långtidssjukvård är
mera en fråga om boende än om ren sjukvård och det föreslås att
vårdavdelningarna delas upp i mindre delar - bostadsdelar - med en
utformning och ett innehåll som man vanligen förknippar med hem och
boende.

Stöd för vård av eget barn i hemmet

Föräldraförsäkringen - varom bestämmelser finns i lagen (1962:381) om
allmän försäkring - infördes år 1974 och har sedan successivt byggts ut i
betydande omfattning genom ett flertal riksdagsbeslut.

Föräldraförsäkringen innehåller numera tre huvuddelar, nämligen föräldrapenning
i samband med barns födelse, särskild föräldrapenning och
föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

Föräldrapenning i samband med barns födelse utgår under 180 dagar.

Särskild föräldrapenning utgår under 90 dagar vid heltidsledighet. Den
kan användas även när en arbetstagare har förkortad arbetstid och utgår då
som halv eller fjärdedels föräldrapenning. Särskild föräldrapenning kan
disponeras valfritt till dess barnet fyller åtta år eller slutar första skolåret.
Den särskilda föräldrapenningen fördelas mellan föräldrarna så att vardera
föräldern har rätt till 45 dagar. Förälder kan med en anmälan till
försäkringskassan överlåta sin tid eller del av den till den andra föräldern.
Fr. o. m. den 1 juli 1980 kan den särskilda föräldrapenningen utgå under
ytterligare 90 dagar för barn födda år 1980 och senare.

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn kan utgå vid barnets eller dess
ordinarie vårdares sjukdom, smittförekomst hos barnet eller dess ordinarie
vårdare samt för besök med barnet i förebyggande hälsovård under högst 60
dagar per år och barn under 12 års ålder. Fadern har dessutom en självständig
rätt till föräldrapenning under tio dagar för tillfällig vård av barn i samband
med barnets födelse.

Enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m. m. har
föräldrar rätt att med bibehållet anställningsskydd vara helt lediga från
arbetet eller förkorta sin dagliga arbetstid till tre fjärdedelar av normal
arbetstid så länge de vårdar barn under ett och ett halvt års ålder. Rätten till
förkortad arbetstid, i vanliga fall sex timmar per dag, gäller även till dess
barnet är åtta år eller har avslutat det första skolåret. Rätten till ledighet är
fristående från ersättningsreglerna inom föräldraförsäkringen. Föräldrarna
har dock alltid rätt till ledighet från sin anställning under tid då ersättning
utgår från föräldraförsäkringen.

Enligt bestämmelser i lagen om allmän försäkring äger förälder för vård av
barn som ej fyllt sexton år rätt tili vårdbidrag om barnet på grund av sjukdom,

SoU 1980/81:25

psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp under minst sex månader
är i behov av särskild tillsyn och vård.

Vissa utredningar m. m.

Om boende, omsorg, service och vård för de äldre

På begäran av riksdagen (SoU 1979/80:44 s. 40, rskr 1979/80:385) har
tillkallats en parlamentarisk äldreberedning (S 1981:1). Enligt direktiven för
äldreberedningens arbete är huvuduppgiften att behandla frågor om
övergripande prioritering och samordningav samhällets insatserförde äldre.
Beredningen skall inrikta sitt arbete på de områden som avser boende,
omsorg, service och vård av de äldre. En utgångspunkt för arbetet skall vara
att de insatser som görs för de äldre i första hand skall underlätta för dem att
leva ett självständigt liv. Betydelsen av bostadsförhållandena och tillgången
till hemhjälp understryks.

I direktiven framhålls bl. a. att de stora förändringar som kan väntas inom
äldreomsorgen under den närmaste framtiden i fråga om organisation och
arbetsmetoder ställer vissa krav på utbildnings- och fortbildningsinsatserna.
En uppgift för äldreberedningen förutsätts vara att skaffa fram ett säkrare
planeringsunderlag beträffande tillgången på personal och behovet av
utbildning.

Om vård av anhöriga i hemmet

Med stöd av ett bemyndigande av regeringen tillkallades år 1979
anhörigvårdskommittén (S 1979:11) för att göra en översyn av olika frågor
rörande vård av anhöriga i hemmet. Enligt direktiven för utredningsarbetet
skall kommittén bl. a. kartlägga erfarenheterna av hemsjukvårdens utbyggnad
i fråga om omfattning och organisation m. m. i olika delar av landet,
vårdbehov och utbyggnadsplaner. En bedömning skall också göras om de
åtgärder som hittills vidtagits eller planeras är till fyllest för att tillfredsställande
tillgodose det till följd av befolkningsutvecklingen växande vårdbehovet
under 1980-talet. Den sociala hemhjälpens roll skall också beaktas i
sammanhanget.

Kommittén skall vidare överväga frågan om införande av en rätt till hel
eller partiell ledighet från arbetet för vård av äldre, sjuk eller handikappad
anhörig i hemmet. Därvid skall övervägas om en sådan rätt till ledighet skall
gälla all vård av anhöriga eller knytas till de personer som vårdar anhöriga
inom ramen för de offentliga huvudmännens hemsjukvårdsverksamhet.

I utredningsarbetet bör även ingå att - bl. a. mot bakgrund av kartläggningen
av utbyggnadsmöjligheterna när det gäller samhällets direkta
vårdinsatser - förutsättningslöst bedöma behovet av och möjligheterna att
införa ett system med ersättning från den allmänna försäkringen för vård i

SoU 1980/81:25

hemmet av äldre, handikappad eller sjuk anhörig. Övervägandena bör
därvid avse ett ersättningssystem som i första hand avser kortare tidsperioder,
t. ex. vid hastigt inträffade vårdbehov hos äldre personer där en anhörigs
närvaro är av stor betydelse eller för att möjliggöra för en patient på ett
långvårdssjukhus att för en kortare tid få vistas i hemmiljö. Det kan också
gälla insatser från anhöriga under vård i livets slutskede i hemmet eller på
sjukhus. I andra hand skall utredningen överväga ersättning från försäkringen
också till den som t. ex. på deltid under en längre period vårdar en anhörig
som väntar på plats vid långvårdssjukhus eller ålderdomshem. Kommittén
skall bl. a. behandla frågor om villkor, ersättningsnivåer och ekonomiska
konsekvenser av ett sådant ersättningssystem. Den ekonomiska analysen
skall vidare innefatta en belysning av de effekter på behovet av institutionsvård
som följer av ett ersättningssystem för vård i hemmet.

Om larmsystem

Under åren 1974 och 1975 bedrevs inom socialstyrelsen ett utredningsarbete
i syfte att kartlägga de tekniska, organisatoriska, socialmedicinska och
medicinska problemen kring verksamhet med trygghetslarm. Resultatet av
utredningsarbetet presenterades i skriften Larm och signalsystem för
åldringar och handikappade (Socialstyrelsen redovisar 1976:3). I skriften
sägs bl. a. att det finns alltför ringa erfarenhet av trygghetslarm i Sverige och
att utredningen därför inte kan ge underlag för ett slutgiltigt ställningstagande
till hur en larmorganisation bör vara utformad eller vilka larmsystem som
bäst motsvarar krav på handikappanpassning, driftsäkerhet m. m. I skriften
framhålls bl. a. att frågan om aktiv eller passiv utlösning av larm är en fråga
om ekonomi, trygghet och integritet, samt att ett passivt larm av många kan
uppfattas som en form av övervakning. Det påpekas att frågan om typ av
utlösningsanordning därför bör avgöras av ”sändaren”.

Inom socialstyrelsen finns vidare sedan några år tillbaka en arbetsgrupp
som behandlar frågor om ensamboendes trygghet. Arbetsgruppen har
informerat sig om olika typer av larmanläggningar och engagerar sig i
försöksverksamhet med larmanläggningar i Stockholm och Malmö tillsammans
med kommunerna. Arbetsgruppen skall vidare undersöka förekomsten
av kontaktverksamhet - besökstjänst o. d. - i landet. Arbetsgruppen
beräknas år 1981 redovisa resultatet av sina undersökningar om larmanordningar
och kontaktverksamhet i en sammanställning, som skall sändas ut till
kommunerna.

I ett avsnitt i den tidigare nämnda skriften Boende, service och vård för
äldre framhålls bl. a. att, om den vanliga telefonen i det enskilda fallet inte
bedöms vara en tillräcklig hjälp för att underlätta kontakter mellan pensionär
och social jour, telefonen bör kompletteras med aktivt larm.

SoU 1980/81:25

Om åtgärder för bl. a. reumatiker

Inom socialstyrelsen har ingångsatts ett utredningsarbete som skall omfatta
planering från såväl medicinsk som social synpunkt av vårdsektorn rörelseorganens
sjukdomar och som skall syfta till ett s. k. sektorprogram för denna
vårdsektor. Sektorprogrammet avses skola ligga till grund för hälso-, sjukoch
socialvårdspolitiska ställningstaganden samt tjäna som underlag för
huvudmännens planering. Inom programmet skall man analysera och lämna
förslag beträffande bl. a. organisation och avgränsning av vårdsektorn samt
samverkan inom denna mellan primärvård, länssjukvård och regionsjukvård.
Vidare skall behovet av medicinska och sociala åtgärder inom
vårdsektorn redovisas. Inom ramen för utredningsarbetet skall man bl. a.
ange den kompetens som erfordras och de personalkategorier som kan
komma i fråga inom vårdsektorn. Områden inom vilka kunskaper f. n.
saknas skall anges, och behovet av förändringar inom grundutbildningen,
vidareutbildningen och fortbildningen för sjukvårdspersonalen skall beaktas.
Avsikten är att slutresultat från utredningsarbetet skall kunna föreligga
under år 1981.

Om stöd för vård av barn i hemmet m. m.

Med stöd av ett bemyndigande av regeringen år 1977 har tillkallats
ensamförälderkommittén (S 1977:16) för att göra en översyn av samhällsstödet
till ensamstående föräldrar.

År 1980 tillkallades med stöd av ett bemyndigande av regeringen
översynen (S 1980:08) av föräldraförsäkringen m. m. för att göra en översyn
av reglerna för rätt till ledighet för vård av barn och av ersätttningsreglerna
inom föräldraförsäkringen m. m.

Den i det föregående nämnda anhörigvårdskommittén skall även göra en
översyn av reglerna för vårdbidrag till föräldrar med svårt handikappade
barn som ej fyllt sexton år. Kommittén skall genomföra denna översyn med
förtur.

Den i det föregående nämnda äldreberedningen skall även överväga
möjligheterna att förbättra kontakterna mellan generationerna, exempelvis
genom de äldres medverkan i arbetet i förskolor och skolor.

Samarbete mellan Stockholms läns landsting och enskilda vårdhem

Motionen

I motion 1979/80:1870 (m), som innehåller motiveringen till yrkandet i
motion 1979/80:1871 av Margaretha af Ugglas m. fl. (m), framhålls bl. a. att
Stockholmsregionen är känd för sin stora mångfald på alla områden och att

SoU 1980/81:25

också på de områden som traditionellt brukar betecknas som offentliga stora
inslag av alternativ verksamhet förkommer, såsom bl. a. enskilda sjukhus
och vårdhem. Motionärerna påpekar att de enskilda institutioner som finns
utgör ett utmärkt komplement till de landstingskommunala och att ett
fruktbart samarbete finns mellan Stockholms läns landsting och de enskilda
institutionerna. Enligt motionärerna bör statsmakterna avstå från alla
åtgärder som kan försvåra ett sådant samarbete för framtiden.

Vissa bestämmelser om enskilda vårdhem m. m.

För enskilt vårdhem som har minst tre vårdplatser för sjukvård eller annan
personlig omvårdnad eller tillsyn gäller bestämmelserna i stadgan (1970:88)
om enskilda vårdhem m. m. Enligt vårdhemsstadgan får enskilt vårdhem inte
drivas utan tillstånd, som tidigare meddelades av socialstyrelsen men sedan
den 1 juli 1977 meddelas av länsstyrelsen. Vården vid vårdhemmet skall stå
under tillsyn av vårdhemsläkare. Länsstyrelsen får dock, om särskilda
omständigheter påkallar det, medge undantag från skyldigheten att ha
vårdhemsläkare. I stadgan finns vidare föreskrifter om bl. a. tillsyn - med
socialstyrelsen som högsta tillsynsorgan - och om krav på lokaler, utrustning
och personal.

I socialstyrelsens förteckning över sjukvårdsanläggningar m. m. har som
enskilda vårdhem av lasarettskaraktär upptagits följande institutioner inom
Stockholms läns landstings område, nämligen Ersta sjukhus i Stockholm (ca
375 vårdplatser), Röda Korsets sjukhus i Stockholm (ca 105 vårdplatser),
Sophiahemmet i Stockholm (ca 95 vårdplatser). Riksförsäkringsverkets
sjukhus i Nynäshamn (ca 245 vårdplatser) samt Björnbo sjukhus i Lidingö (ca
35 vårdplatser). Av dessa enskilda vårdhem av lasarettskaraktär samarbetar
landstinget med Ersta sjukhus, Röda Korsets sjukhus och Björnbo
sjukhus.

Vidare är i socialstyrelsens förteckning som enskilda vårdhem av
sjukhemskaraktär upptagna närmare 50 institutioner inom landstingsområdet,
av vilka de som har fler än 50 vårdplatser är följande, nämligen
Blomsterfondens sjukhem i Älvsjö (ca 95 vårdplatser), Stockholms sjukhem
i Stockholm (ca 160 vårdplatser), Stora Sköndals sjukhem och Stora
Sköndals sjukhus i Farsta (ca 95 respektive ca 170 vårdplatser), Betaniastiftelsens
sjukhus i Stockholm (drygt 50 vårdplatser) samt Danvikshems
avdelning för långtidssjuka i Nacka (drygt 50 vårdplatser). Stockholms läns
landsting samarbetar med nu nämnda institutioner samt med ett 30-tal av de
övriga enskilda vårdhemmen av sjukhemskaraktär.

Uttalanden av hälso- och sjukvårdsutredningen

Det totalansvar, som hälso- och sjukvårdsutredningen (F1SU) föreslagit att
landstingen (sjukvårdshuvudmännen) skall ha för hälso- och sjukvården,

SoU 1980/81:25

skall enligt utredningen innebära att landstingen 1) kartlägger behoven av
hälso- och sjukvård för befolkningen inom sina respektive områden, vidtar
eller initierar samt samordnar hälsofrämjande åtgärder, 2) genom totalplanering
samordnar hälso- och sjukvårdsinsatser som riktar sig till enskilda
jämte resurserna härför inom landstingsområdet (detta innefattar överenskommelser
om inriktning, lokalisering och omfattning av olika vårdgivares
verksamhet) samt medverkar vid samordning av hälso- och sjukvården för
större områden, 3) följer upp planeringen och vidtar de åtgärder uppföljningen
kan ge anledning till, 4) tillser att det planerade innehållet i hälsooch
sjukvården står i överensstämmelse med den medicinska utvecklingen
och ändrade förutsättningar i övrigt, 5) svarar för att resurser för hälso- och
sjukvården finns i tillräcklig omfattning; detta innebär att landstinget i sista
hand har skyldighet att ta på sig ytterligare vårdgivaransvar samt 6) anger
hälso- och sjukvårdens allmänna krav på resurser samt medverkar till att
utveckla resurser genom utbildning, forskning och andra utvecklingsinsatser.

HSU:s förslag om landstingens totalansvar för hälso- och sjukvården berör
inte de grundläggande förutsättningarna för de olika slag av vårdgivare som
driver hälso- och sjukvårdsverksamhet. HSU påpekar att en ny lagstifning
för hälso- och sjukvården inte förutsätts innehålla någon bestämmelse av
innebörd att landstingen kan beordra enskilda vårdgivare att bedriva eller
upphöra med viss verksamhet samt att en principiell rätt att vara fritt
yrkesverksam föreligger på detta liksom på alla andra verksamhetsområden.

Tidigare riksdagsbehandling

I en under 1974 års riksmöte väckt motion påpekades att det under den
senaste 10-årsperioden skett en ökning av antalet enskilda vårdhem för vård
av långvarigt sjuka, psykiskt utvecklingsstörda och psykiskt sjuka. Motionärerna,
som ansåg att det långsiktiga målet måste vara att samhället helt svarar
för den i motionen nämnda vården, begärde att åtgärder skulle vidtas för att
hindra en fortsatt nyetablering av enskilda vårdhem.

Socialutskottet inhämtade yttranden över motionen från socialstyrelsen,
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, De enskilda anstalternas
förbund för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och epileptiker
(DEAF) samt Riksförbundet för enskild sjuk- och åldringsvård (Reså).
Remissinstanserna avstyrkte eller uttalade sig eljest mot ett bifall till
motionen.

I sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1974:28 i ärendet föreslog
utskottet avslag på motionen. Utskottet anförde bl. a. följande.

Utskottet vill framhålla att det långsiktiga målet bör vara att samhället helt
kan tillgodose det i motionen omnämnda vårdbehovet. Som redovisningen

SoU 1980/81:25

av remissyttrandena visar kan man räkna med att utbyggnaden kommer att
fortsätta och att vården därför så småningom helt kommer att kunna lämnas
på institutioner som drivs av samhället. Med hänsyn till att det kan ta
förhållandevis lång tid innan samhällets vårdresurser är helt utbyggda, vill
utskottet understryka betydelsen av att det fortlöpande sker en effektiv
tillsyn av de enskilda vårdhemmen.

Sjukvårdens innehåll m. m.

Motionen

I motion 1980181.1086 av Lars Werner m. fl. (vpk) påpekas bl. a. att
studier har påvisat dramatiska skillnader i sjuklighet mellan regioner och
kommuner där i dag ingen vet orsakerna. För att en effektiv planering skall
kunna ske är det enligt motionärerna nödvändigt att anpassa sjukvården till
de lokala sjuklighetsförhållandena, vilket inte görs i dag. Motionärerna
efterlyser mot denna bakgrund ett epidemiologiskt helhetsperspektiv, som
bl. a. ställer krav på utbyggd epidemiologisk statistik. En demokratisk
helhetsplanering är vidare enligt motionärerna nödvändig. Motionärerna
framhåller vidare att den medicinska forskningen måste reformeras och
påpekar att forskning inom primärvård, psykiatri, långvård och socialmedicin
samt omvårdnadsforskning måste byggas upp. Slutligen påpekas bl. a. att
staten måste skaffa sig styrmedel för att kunna förändra sjukvården på ett
annat sätt än allmänna ramlagar medger och att en nedrustning av
socialstyrelsen måste stoppas.

Åtgärder för förbättring av den epidemiologiska bevakningen m. m.

Under förra riksmötet fattade riksdagen vissa beslut som bl. a. skapar
större möjligheter att utröna samband mellan de yttre förhållanden m. m.,
som omger människorna, och sjukdomar.

I riksdagens beslut om riktlinjer för socialstyrelsens framtida uppgifter,
organisation och personalresurser m. m. förutsattes det bl. a. att socialstyrelsen
genom att analysera och sammanställa uppgifter om hälsorisker och
sociala problem i olika samhällsmiljöer skall kunna ge underlag för
motåtgärder och förebyggande insatser i vid bemärkelse inom olika områden
som t. ex. arbetsliv, skola och boende.

Riksdagen beslutade under förra riksmötet även godkänna att ett statens
miljömedicinska laboratorium (prop. 1978/79:120, SoU 1979/80:17, rskr
1979/80:106) och ett statens institut för psykosocial miljömedicin (prop.
1979/80:6, SoU 1979/80:23, rskr 1979/80:160) skulle inrättas den 1 juli
1980.

Statens miljömedicinska laboratorium, för vilket socialstyrelsen är chefsmyndighet,
har till uppgift att inom den fysikaliska och kemiska miljömedicinen
samt den allmänna hälsovården bedriva långsiktig forskning samt
undersöknings-, utrednings- och utbildningsverksamhet.

SoU 1980/81:25

Statens institut för psykosocial miljömedicin har till uppgift att bedriva och
främja forskning i psykosocial miljömedicin. Det åligger institutet särskilt att
bl. a. biträda socialstyrelsen i dess utvecklingsarbete inom den psykosociala
miljömedicinen.

I proposition 1979/80:6, som låg till grund för riksdagens ovannämnda
beslut om socialstyrelsens framtida uppgifter m. m., framhölls det att det
nära samarbete som socialstyrelsen skall ha med statens miljömedicinska
laboratorium och statens institut för psykosocial miljömedicin skapar
förutsättningar för en effektiv bevakning av den samlade miljöns inverkan på
mänsklig hälsa.

1 propositionen föreslogs att arbetet med de s. k. hälsoregistren -cancerregistret, missbildningsregistret och registreringen av medicinska
födelsemeddelanden - skulle flyttas från socialstyrelsen till statens miljömedicinska
laboratorium. På förslag av socialutskottet förordade riksdagen
att frågan om förläggningen av dessa register skulle ytterligare beredas av
organisationskommittén för socialstyrelsen efter hörande av den år 1979
tillkallade cancerkommittén (S 1979:07). Organisationskommittén för socialstyrelsen
har - efter kontakt med cancerkommittén - i ett hösten 1980 till
chefen för socialdepartementet överlämnat förslag till ny organisation av
socialstyrelsen bl. a. föreslagit att arbetet med hälsoregistren tills vidare
ligger kvar hos socialstyrelsen.

Hos sjukvårdshuvudmännen har man uppmärksammat behovet av epidemiologisk
bevakning. Vid Landstingsförbundets kongress år 1979 presenterades
sålunda en inom Landstingsförbundet utarbetad skrift, Hälsopolitik i
praktiken - förutsättningar och krav. I skriften föreslogs att ett regionalt
hälsovårdsorgan - en miljömedicinsk enhet - skall inrättas på central nivå
inom landstingen. I skriften framhölls att utöver vad av hävd ansetts ingå i
hälso- och sjukvårdens uppgifter det bör ankomma på hälso- och sjukvården
att registrera fakta om skeenden i miljön, i det sociala livet och i folkhälsan på
sådant sätt att oroande trender kan upptäckas och förebyggande åtgärder
vidtas.

Enligt riktlinjerna för det fortsatta arbetet med ett principprogram för den
framtida hälso- och sjukvården (HS 90) skall bl. a. behandlas frågan om
utveckling av epidemiologiska bevakningssystem såväl inom landsting som
vid centrala myndigheter.

Riktlinjer för inriktningen av forskning berörande hälso- och sjukvården

Det har förutsatts att socialstyrelsen i framtiden inte skall bedriva egen
forsknings-, utvecklings- och försöksverksamhet men däremot ta initiativ till
sådan verksamhet inom sitt ansvarsområde.

I ovannämnda proposition 1979/80:6 påpekas sålunda bl. a. att socialstyrelsen
bör stimulera och initiera forsknings- och utvecklingsarbete av särskild

SoU 1980/81:25

betydelse för hälso- och sjukvårdens utveckling. I propositionen förordas en
förändring av den traditionella medicinska forskningen mot bl. a. mer
förebyggande insatser, decentraliserade vårdformer, psykiska och långvariga
sjukdomar, omvårdnadsproblem m. m. samt en utbyggd forskning om
hälso- och sjukvården och dess problem (bl. a. omvårdnadsforskning).

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande motioner som i huvudsak avser
utveckling av vård i hemmet, samarbetet mellan Stockholms läns landsting
och enskilda vårdhem samt sjukvårdens innehåll. Som bakgrund till
behandlingen av motionerna lämnas nedan en kortfattad redogörelse för
bl. a. pågående och föreslagna förändringar inom hälso- och sjukvården.
Närmare uppgifter härom finns i ett föregående avsnitt i betänkandet.

På grund av bl. a. kostnadsutvecklingen för sjukhusorganisationen började
i slutet av 1960-talet den sjukvårdspolitiska målsättningen inriktas på att
man skulle få till stånd en ändrad struktur av sjukvården. Den öppna vården
utanför sjukhus ställdes därvid i förgrunden på ett helt annat sätt än tidigare,
och en rad reformer har genomförts för att förstärka denna vård.
Grundläggande för pågående utveckling inom hälso- och sjukvården är ett
principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet (HS 80), som
socialstyrelsen presenterade år 1975 (Socialstyrelsen redovisar 1976:1). I HS
80 ges ett konkret förslag till vårdstruktur med uppdelning av verksamheten
på primärvård, där vårdresurserna tillhandahålls i första hand vid vårdcentraler
och sjukhem, på länssjukvård vid länssjukhus och länsdelssjukhus
samt på regionsjukvård vid regionsjukhus. Den övervägande delen av vården
skall lämnas inom primärvården, som vid behov skall kunna repliera på
länssjukvården och regionsjukvården. Hälsovården skall bli helt integrerad
med sjukvården. I uppgifterna för primärvården skall det bl. a. ingå att aktivt
medverka i skyddet mot miljöfaktorer som hotar hälsan. Primärvården skall
nära samarbeta med socialvården (socialtjänsten).

Riksdagen fattade under förra riksmötet beslut om riktlinjer för socialstyrelsens
framtida uppgifter m. m. (prop. 1979/80:6, SoU 1979/80:45, rskr
1979/80:386), vilket beslut skall träda i kraft den 1 juli i år. Enligt dessa
riktlinjer skall socialstyrelsens uppgifter koncentreras till planering och
tillsyn av hälso- och sjukvården och socialtjänsten samt framtagning av
kunskapsunderlag för utveckling av dessa områden.

Riksdagen antog under förra riksmötet socialtjänstlagen (1980:620), som
skall träda i kraft den 1 januari 1982 och då ersätta den nuvarande
socialhjälpslagen och annan social vårdlagstiftning (prop. 1979/80:1, SoU
1979/80:44, rskr 1979/80:385). För socialtjänsten - som socialvården i
fortsättningen skall kallas - skall helhetssynen bli utmärkande, vilket bl. a.
innebär att socialtjänsten skall sträva efter att finna en samlad lösning på
sociala svårigheter i den enskildes eller gruppens totala situation.

SoU 1980/81:25

Hälso- och sjukvårdsutredningen (HSU) (S 1975:4) avgav under hösten
1979 sitt slutbetänkande (SOU 1979:78) Mål och medel för hälso- och
sjukvården med förslag till en hälso- och sjukvårdslag. Betänkandet har
remissbehandlats och är föremål för fortsatt beredning inom regeringskansliet.
I HSU:s förslag till hälso- och sjukvårdslag anges som mål för hälso- och
sjukvården att den skall främja en god hälsa hos hela befolkningen samt
erbjuda sina tjänster åt alla på lika villkor. Sjukvårdshuvudmännen skall ha
ett totalansvar för hälso- och sjukvården, vilket bl. a. skall innebära att de
skall bära ett samlat ansvar för att främja hälsan hos dem som är bosatta inom
sjukvårdsområdena och för att en god hälso- och sjukvård erbjuds.

Socialdepartementets sjukvårdsdelegation beslutade år 1978 att ett nytt
principprogram för den framtida hälso- och sjukvården med sikte pä åren
1990-2000 (HS 90) skall upprättas. Principprogrammet skall belysa hälsooch
sjukvårdssektorns lämpliga framtida omfattning, inriktning, struktur och
resurskrav. I en första etapp av utredningsarbetet, i vilket socialstyrelsen
medverkar, har man tagit fram en rad underlagsstudier, av vilka flertalet
redovisats i år, bl. a. betänkandena (SOU 1981:1) Hälsorisker - en
kunskapssammanställning och (SOU 1981:2) Ohälsa och vårdutnyttjande.
Generella utgångspunkter för den andra etappen i utredningsarbetet skall
vara (1) att hälso- och sjukvårdens verksamhet måste utgå från ett offensivt
hälsopolitiskt synsätt, (2) att befolkningens behov av vård skall vara av
avgörande betydelse för fördelningen av hälso- och sjukvårdens resurser
samt (3) att hälso- och sjukvårdens resursinsatser härutöver måste relateras
till såväl samhällsekonomiska som sysselsättningspolitiska mål och restriktioner.

Utveckling av vård i hemmet m. m.

Hemsjukvård i mer organiserade former började växa fram i slutet av
1940-talet. Ursprungligen betraktades hemsjukvården som en temporär
insats i avvaktan på en utbyggnad av den slutna somatiska långtidssjukvården.
Hemsjukvården har emellertid utvecklats och ses numera som ett
alternativ eller komplement till andra vårdformer för främst långvarigt sjuka
patienter med behov av begränsade medicinska resurser.

Hemsjukvården bedrivs i varierande former och under medverkan av
personal med olika kompetens. Vanligen får den sjuke vård och hjälp i
hemmet av personal anställd av sjukvårdshuvudmannen eller - genom avtal
mellan sjukvårdshuvudmannen och kommunen - av personal inom den
kommunala sociala hemhjälpsverksamheten. En annan hjälpform är att
sjukvårdshuvudmannen lämnar ekonomisk ersättning till anhörig som
vårdar patienten i hemmet. Anhörigvårdare kan vara anställd hos sjukvårdshuvudmannen.
Det förekommer också att sjukvårdshuvudmannen lämnar
kontantbidrag till patienten, som själv får skaffa vårdare.

SoU 1980/81:25

I tre motioner framhålls angelägenheten av satsningar på vård i hemmet
som komplement till satsningar på institutionsvård.

1 motion 1979/80:1207 av Karl Leuchovius (m) och Sten Svensson (m)
anges i tolv punkter riktlinjer som motionärerna anser böra gälla för den
fortsatta utvecklingen av hemsjukvården. Enligt motionärerna bör kåren av
hemsjukvårdare ökas, villkoren för anhörigvårdare förbättras i olika
avseenden, utbildningen för dem som arbetar i hemsjukvård förbättras, stöd
i olika avseenden ges till hemsjukvården av den slutna vården och den öppna
vården i övrigt samt säkerheten för ensamboende äldre, sjuka och
handikappade förbättras genom larmsystem. Vidare bör privatpraktiserande
läkare ingå i hemsjukvårdsorganisationen och förbättrade behandlingsmöjligheter
skapas för reumatiker. Härjämte bör frågan om inrättande av
institutioner med en miljö som är så lik hemmiljön som möjligt (bostadssjukhem)
utredas. Motionärerna framhåller angelägenheten av sjukdomsförebyggande
åtgärder och anför bl. a. att alla tänkbara försök måste prövas
från samhällets sida för att få människorna att förstå hur nödvändigt det är
med sunda kost- och motionsvanor. Motionärerna begär att riksdagen som
sin mening skall ge regeringen till känna vad de anfört i motionen om
inriktningen av hemsjukvård och förebyggande sjukvård.

I motion 1980/81:1651 av Birgitta Rydle (m) och Ann-Cathrine Haglund
(m) begärs samlade åtgärder för en uppvärdering av vård i hemmet.
Motionärerna framhåller bl. a. att det vårdarbete som utförs i hemmet måste
få en betydligt högre och därmed rättvisare värdering än det har i dag och att
denna uppvärdering kan ske genom åtgärder på olika områden, t. ex. inom
socialskyddssystemet, skattepolitiken och inom meritvärderingssystemet på
arbetsmarknaden.

I motion 1980/81:1918 av Britta Hammarbacken m. fl. (c) begärs en
utredning beträffande det långsiktiga vårdbehovet i landet och om hur
tillgängliga resurser bör fördelas mellan olika vårdformer med en organisatorisk
och ekonomisk inriktning mot öppnare vårdformer. I motiveringen för
yrkandet framhålls bl. a. att vi måste söka nya och okonventionella former
för att klara de mål för omsorgen som vi vill uppnå och att vi måste göra detta
på ett sätt som bättre främjar kontakt, gemenskap och ansvarstagande
mellan människor än vad som nu är fallet. Motionärerna nämner i detta
sammanhang särskilt sjukvården och barnomsorgen. När det gäller sjukvården
krävs att samhället stöder anhöriga och andra som vill hjälpa en sjuk i
hemmet och omfördelar sina resurser så att man ekonomiskt ersätter sådan
hjälp. I fråga om barnomsorgen framhålls bl. a. att samhället bör stödja
föräldrarnas insatser för barnomsorg i det egna hemmet.

Olika frågor som tas upp i motionerna har behandlats i det underlag som
finns för utveckling av vården och i utredningsförslag eller är föremål för
utredningar.

Hemsjukvård m. m. Enligt principprogrammet för hälso- och sjukvården

SoU 1980/81:25

inför 1980-talet skall primärvården svara för all hemsjukvård, och hemsjukvården
skall kunna avse både korttidssjuka och långtidssjuka patienter.

Inom ramen för ett samarbete mellan socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet samt Sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut (Spri) har bedrivits ett utvecklingsarbete
beträffande primärvård, äldreomsorger samt samverkan mellan landstingskommuner
och kommuner, vilket redovisades år 1978 i sex skrifter (se s. 3).
Dessa skrifter har sänts ut till sjukvårds- och socialvårdshuvudmännen för att
användas som underlag för deras planering. I skrifterna fastslås hemsjukvårdens
ansvar samt lämnas synpunkter på bl. a. samarbete mellan
hemsjukvård och vården vid sjukhus eller sjukhem för underlättande av
omflyttningar av patienter mellan olika vårdformer, hemsjukvårdsteamens
sammansättning, utformningen av sjukhem för att de skall bli mera hemlika
och samarbetet mellan hemsjukvård och dagsjukvård.

Spri har i en rapport (1979:12) Lokala sjukhem - underlag för planering
och projektering skisserat hur ett lokalt sjukhem kan utformas för att bli
mera hemlikt.

Den år 1979 tillkallade anhörigvårdskommittén (S 1979:11) skall göra en
översyn av olika frågor rörande vård av anhöriga i hemmet. Härvid skall
utredningen bl. a. göra en bedömning av om vidtagna och planerade åtgärder
för utbyggnad av hemsjukvården är till fyllest för att tillgodose vårdbehovet
under 1980-talet, överväga frågan om rätt till ledighet från arbetet för vård av
äldre, sjuk eller handikappad anhörig i hemmet, bedöma behovet av och
möjligheterna att införa ett system med ersättning från den allmänna
försäkringen för vård i hemmet av äldre, handikappad eller sjuk anhörig.

Inom socialstyrelsen finns en arbetsgrupp som behandlar frågor om
ensamboendes trygghet, bl. a. frågor om larmanordningar för ensamboende.

I år har tillkallats en parlamentarisk äldreberedning (S 1981:1) som skall
inrikta sitt arbete på frågor om boende, omsorg, service och vård för de äldre.
En utgångspunkt för arbetet skall vara att de insatser som görs för de äldre i
första hand skall underlätta för dem att leva ett självständigt liv. Äldreberedningen
skall bl. a. ta fram planeringsunderlag beträffande behovet av
personal för äldreomsorger och beträffande utbildning för denna personal.

Inom socialstyrelsen pågår ett utredningsarbete om vårdsektorn rörelseorganens
sjukdomar (innefattande bl. a. reumatiska sjukdomar), vilket skall
resultera i ett sektorprogram för denna vårdsektor. Under utredningsarbetet
skall bl. a. behandlas frågor om organisation av vårdsektorn, om behovet av
personal inom vårdsektorn och om den utbildning hos personalen som
krävs.

Förebyggande hälsovård. Sjukvårdshuvudmännen har alltmer engagerat
sig i sjukdomsförebyggande åtgärder som ett led i en offensiv sjukvårdspolitik.
Bl. a. har man utformat förslag till friskvårdsplaner och anvisat medel

SoU 1980/81:25

till sjukdomsförebyggande och hälsobefrämjande insatser.

Hälso- och sjukvårdsutredningen har i slutbetänkandet (SOU 1979:78)
föreslagit att sjukvårdshuvudmännen skall åläggas ett lagstadgat ansvar även
för förebyggande vård innefattande bl. a. hälsoupplysning och hälsorådgivning.

Stöd för värd av barn i hemmet m. m. Stöd för vård av barn i hemmet finns
bl. a. enligt bestämmelser om föräldraförsäkring och om vårdbidrag till
föräldrar med svårt handikappade barn i lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Utredningsarbete pågår om olika frågor som berör stöd för vård av barn i
hemmet m. m.

Den år 1977 tillkallade ensamförälderkommittén (S 1977:16) skall göra en
översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar. Den år 1980
tillkallade översynen (S 1980:08) av föräldraförsäkringen m. m. skall göra en
översyn av reglerna om rätt till ledighet för vård av barn och av
ersättningsreglerna inom föräldraförsäkringen m. m. Den ovan nämnda
anhörigvårdskommittén skall även göra en översyn av reglerna för vårdbidrag
till föräldrar med svårt handikappade barn.

I detta sammanhang bör nämnas att den ovan nämnda parlamentariska
äldreberedningen även skall överväga möjligheterna att förbättra kontakterna
mellan generationerna, exempelvis genom de äldres medverkan i
arbetet i förskolor och skolor.

Utskottet kommer senare att behandla motioner i vilka tas upp frågan om
avvägningen mellan samhällets stöd till familjer som utnyttjar samhällets
barnomsorg och dess stöd till andra barnfamiljer.

Ovannämnda riktlinjer och utredningsarbete m. m., för vilket närmare
redogörelser finns i föregående avsnitt i betänkandet (s. 7-12), tillgodoser
enligt utskottets mening syftet med de olika önskemål som framförs i de här
aktuella motionerna (1979/80:1207, 1980/81:1651 och 1980/81:1918).

Med hänsyn härtill och till att man i det fortsatta arbetet med
principprogrammet för den framtida hälso- och sjukvården med sikte på åren
1990-2000 (HS 90) bl. a. skall vidareutveckla strukturmodellen med
primärvård, länssjukvård och regionsjukvård och därvid bl. a. beakta
faktorer som påverkar arbetsfördelningen mellan hälso- och sjukvårdssystemet
och befolkningens eget ansvar påkallar motionerna inte något initiativ av
riksdagen.

Samarbetet mellan Stockholms läns landsting och enskilda vårdhem

För enskilda vårdhem som har minst tre vårdplatser för sjukvård eller
annan personlig omvårdnad eller tillsyn gäller bestämmelserna i stadgan
(1970:88) om enskilda vårdhem m. m. 1 stadgan ställs krav beträffande bl. a.
lokaler, utrustning och personal.

SoU 1980/81:25

I motion 1979/80:1871 av Margaretha af Ugglas m. fl. (m) begärs att
regeringen vidtar sådana åtgärder att det i dag fungerande samarbetet mellan
Stockholms läns landsting och enskilda vårdhem inte försvåras. I motiveringen
till yrkandet framhålls bl. a. att inom Stockholmsregionen finns stora
inslag av alternativ verksamhet såsom bl. a. enskilda sjukhus och vårdhem,
att de enskilda institutionerna utgör ett utmärkt komplement till de
landstingskommunala och att ett fruktbart samarbete finns mellan landstinget
och de enskilda institutionerna. Motionärerna anser att statsmakterna
bör avstå från alla åtgärder som kan försvåra ett sådant samarbete för
framtiden.

1 socialstyrelsens förteckning över sjukvårdsanläggningar är upptagna fem
enskilda vårdhem av lasarettskaraktär och närmare 50 enskilda vårdhem av
sjukhemskaraktär, som är belägna inom Stockholms län. Av dessa enskilda
vårdhem samarbetar Stockholms läns landsting med tre av vårdhemmen av
lasarettskaraktär och med drygt 35 av vårdhemmen av sjukhemskaraktär.
Vissa uppgifter om dessa vårdhem finns i ett föregående avsnitt i betänkandet
(s. 13).

Vissa frågor om enskilda vårdgivares ställning inom den framtida hälsooch
sjukvården har behandlats i hälso- och sjukvårdsutredningens (HSU:s)
slutbetänkande (SOU 1979:78) i anslutning till HSU:s förslag att sjukvårdshuvudmännen
skall ha ett totalansvar för hälso- och sjukvården. Detta
totalansvar berör de enskilda vårdgivarna på det sättet att sjukvårdshuvudmännen
inom ramen för en totalplanering av hälso- och sjukvården skall
samordna samtliga hälso- och sjukvårdsverksamheter inom sjukvårdshuvudmännens
områden. Avsikten är att sjukvårdshuvudmännen i samverkan med
andra vårdgivare skall planera inriktning, lokalisering och omfattning av den
totala vårdverksamheten, något som enligt HSU ofta torde kräva särskilda
överenskommelser om verksamheternas bedrivande och utveckling. HSU
påpekar att förslaget om sjukvårdshuvudmännens totalansvar för hälso- och
sjukvården inte berör de grundläggande förutsättningarna för de olika slag av
vårdgivare som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet och att en ny
lagstiftning för hälso- och sjukvården inte förutsätts innehålla någon
bestämmelse av innebörd att sjukvårdshuvudmännen kan beordra enskilda
vårdgivare att bedriva eller upphöra med viss verksamhet.

I det föregående (s. 14 och 15) redovisas socialutskottets uttalande år 1974
(SoU 1974:28) med anledning av en motion om enskilda vårdhem. Mot
bakgrund av vad utskottet därvid anförde kan man förutsätta att sjukvårdshuvudmännen
kommer att samarbeta med sådana enskilda vårdhem som
uppfyller kraven i vårdhemsstadgan och som prövas vara värdefulla
komplement till sjukvårdshuvudmännens egna institutioner.

Med hänsyn till det anförda bör motion 1979/80:1871 inte föranleda någon
åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks således.

SoU 1980/81:25

Sjukvårdens innehåll m. m.

I motion 1980/81:1086 av Lars Werner m. fl. (vpk) påpekas bl. a. att
studier har påvisat dramatiska skillnader i sjuklighet mellan regioner och
kommuner och att ingen vet orsakerna till detta. Enligt motionärena är det
nödvändigt att sjukvården anpassas till de lokala sjuklighetsförhållandena
och att planeringen av sjukvården sker från ett epidemiologiskt grundat
helhetsperspektiv. Detta kräver enligt motionärerna en utbyggd epidemiologisk
statistik. En demokratisk helhetsplanering är också nödvändig.
Motionärerna påpekar vidare att den medicinska forskningen måste
reformeras och framhåller därvid angelägenheten av att forskning inom
primärvård, psykiatri, långtidssjukvård och socialmedicin samt omvårdnadsforskning
byggs upp. Motionärerna begär att en utredning skall tillsättas för
att från ett epidemiologiskt grundat helhetsperspektiv utreda sjukvårdens
innehåll och samhälleliga funktioner samt föreslå åtgärder i anledning därav
(yrkande 1). Vidare begär motionärerna att riksdagen skall uttala sig för a)
utbyggnad av den epidemiologiska statistiken, som bas för en demokratisk
helhetsplanering av vården (yrkande 2), b) medborgaraktivering och
patientmobilisering som styrande faktorer för vården, där målen i ett
programstyrt budget- och planeringsarbete kan förankras på basplanet
(yrkande 3), c) att den medicinska forskningen reformeras till prioriteringar
och organisation som ställer den i nära kontakt med vården (yrkande 4) samt
d) att nedrustningen av socialstyrelsen stoppas och att myndigheten ges
medel att aktivt styra vården efter motionens riktlinjer (yrkande 5).

Ökade insatser för att utröna samband mellan de yttre förhållanden m. m.,
som omger människorna, och sjukdomar kan väntas i framtiden mot
bakgrund av beslut som riksdagen fattade under förra riksmötet.

Sålunda har det i riksdagens beslut om socialstyrelsens framtida uppgifter
m. m. förutsatts att socialstyrelsen genom att analysera och sammanställa
uppgifter om hälsorisker och sociala problem i olika samhällsmiljöer skall
kunna ge underlag för motåtgärder och förebyggande insatser i vid
bemärkelse inom olika områden. Riksdagen beslutade vidare under förra
riksmötet att statens miljömedicinska laboratorium (prop. 1978/79:120, SoU
1979/80:17, rskr 1979/80:106) och statens institut för psykosocial miljömedicin
(prop. 1979/80:6, SoU 1979/80:23. rskr 1979/80:160) skulle inrättas den 1
juli i fjol.

Statens miljömedicinska laboratorim (SML), för vilket socialstyrelsen är
chefsmyndighet, har till uppgift att inom den fysikaliska och kemiska
miljömedicinen samt den allmänna hälsovården bedriva långsiktig forskning
samt undersöknings-, utrednings- och utbildningsverksamhet. SML inrättades
mot bakgrund av att man visserligen känner till att förändringar i den
yttre miljön på olika sätt kan påverka människan men inte vet tillräckligt
mycket om vilka miljökomponenter som är särskilt riskabla, vilka grupper
som är speciellt känsliga för påverkan, på vilket sätt denna påverkan kan ge

SoU 1980/81:25

upphov till skador samt hur vi skall kunna förebygga och förhindra inte
önskvärda och främja önskvärda förändringar i människans miljö. Tanken är
att SML skall bidra till att fylla dessa kunskapsluckor.

Statens institut för psykosocial miljömedicin, som har till uppgift att
bedriva och främja forskning i psykosocial miljömedicin, skall bl. a. biträda
socialstyrelsen i dess utvecklingsarbete inom den psykosociala miljömedicinen.

Det nära samarbete som socialstyrelsen skall ha med statens miljömedicinska
laboratorium och statens institut för psykosocial miljömedicin skapar
förutsättning för en effektiv bevakning av den samlade miljöns inverkan på
mänsklig hälsa.

Även bland sjukvårdshuvudmännen har man uppmärksammat behovet av
insatser inom miljömedicinen. Vid Landstingsförbundets kongress år 1979
presenterades sålunda en inom Landstingsförbundet utarbetad skrift,
Hälsopolitik i praktiken - förutsättningar och krav. I skriften föreslogs att ett
regionalt hälsovårdsorgan - en miljömedicinsk enhet - skall inrättas på
central nivå inom landstingen. I skriften framhölls att utöver vad av hävd
ansetts ingå}hälso- och sjukvårdens uppgifter det bör ankomma på hälsooch
sjukvården att registrera fakta om skeenden i miljön, i det sociala livet
och i folkhälsan på sådant sätt att oroande trender kan upptäckas och
förebyggande åtgärder vidtas.

Enligt utskottets mening finns det mot denna bakgrund all anledning att
räkna med att den epidemiologiska statistiken kommer att byggas ut och att
den ökade kunskap man på centralt håll och hos sjukvårdshuvudmännen
vinner om sambanden mellan miljö och ohälsa kommer att läggas till grund
för planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården. Här bör även
erinras om att generella utgångspunkter för det fortsatta utredningsarbetet
inom HS 90-projektet bl. a. skall vara att hälso- och sjukvårdens verksamhet
måste utgå från ett offensivt hälsopolitiskt synsätt och att befolkningens
behov av vård skall vara av avgörande betydelse för fördelningen av hälsooch
sjukvårdens resurser.

Den konkreta planeringen av hälso- och sjukvården ankommer på
sjukvårdshuvudmännen. På olika sätt har man inom sjukvårdsområdena
sökt inhämta allmänhetens synpunkter vid upprättandet av hälso- och
sjukvårdsplaner. Socialstyrelsens planeringsuppgifter inom den sociala
sektorn har i beslutet om socialstyrelsens framtida uppgifter m. m. förutsatts
skola omfatta bl. a. en skyldighet att ta fram underlag för såväl statsmakternas
vårdpolitiska beslut som för de kommunala huvudmännens planering
av vårdsektorns utbyggnad, att yttra sig över planer för vårdsektorns
utbyggnad till vägledning för huvudmännens beslut, att sammanställa och
analysera dessa planer samt verka för att dessa så långt möjligt får en enhetlig
utformning samt att på central nivå följa upp behoven av en samordnad
planering av hälso- och sjukvård samt socialtjänst. Genom att socialstyrelsen
skall avlastas detaljuppgifter av olika slag skall myndigheten få större

SoU 1980/81:25

möjligheter att ägna sig åt sådan övergripande planering som nu sagts.

Med hänsyn till det anförda och då det i proposition 1979/80:6, som låg till
grund för riksdagens beslut om socialstyrelsens framtida uppgifter m. m.,
framhållits som angeläget att inriktningen av den traditionella medicinska
forskningen förändras mot forskning inom bl. a. sådana områden som nämns
i motion 1980/81:1086 bör motionen inte föranleda något initiativ av
riksdagen. Utskottet avstyrker således motionen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande hemsjukvård m. m.

att riksdagen avslår motion 1979/80:1207,

2. beträffande vårdarbete i hemmet

att riksdagen avslår motion 1980/81:1651,

3. beträffande stöd till vårdarbete i hemmet
att riksdagen avslår motion 1980/81:1918,

4. beträffande samarbetet mellan Stockholms läns landsting och
enskilda vårdhem

att riksdagen avslår motion 1979/80:1871,

5. beträffande sjukvårdens innehåll m. m.
att riksdagen avslår motion 1980/81:1086.

Stockholm den 31 mars 1981

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius
(m). Rune Gustavsson (c), Evert Svensson (s), Anna-Greta Skantz (s),
Mårten Werner (m), Erik Larsson (c). Ivar Nordberg (s), Blenda Littmarck
(m), Ulla Tillander (c), Kersti Swartz (fp). Stig Alftin (s), Lena Öhrsvik (s)
och Anita Persson (s).

■ SSSSS

GOTAB 66759 Stockholm 1981