SoU 1980/81:24

Socialutskottets betänkande
1980/81:24

om anslag m. m. till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen,
m. m. (prop. 1980/81:100 bil. 15)

I betänkandet behandlas regeringens i proposition 1980/81:100 bilaga 15
(arbetsmarknadsdepartementet) avsnitt C. Arbetsmiljö gjorda redovisning
rörande yrkesmedicinsk verksamhet och forskningsmedel från arbetarskyddsfonden
samt framlagda förslag om anslag m. m. för budgetåret
1981/82, såvitt avser punkterna C 1 Arbetarskyddsstyrelsen och C 2 Yrkesinspektionen.
Ett antal motionsyrkanden behandlas i anslutning till de olika
punkterna.

Arbetsmiljö

1. Yrkesmedicinsk verksamhet m. m.

Regeringen låter i propositionen riksdagen ta del av vad arbetsmarknadsministern
anfört om yrkesmedicinsk verksamhet (s. 106-111).

Motioner

I motion 1980/81:1475 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkandena 9, 10 och 12), att riksdagen hos regeringen hemställer om
förslag som innebär

9. att alla anställda får obligatorisk tillgång till företagshälsovård fr. o. m.
1985 samt att företagshälsovården samordnas med landstingens verksamhet
och att företagshälsovårdens personal anställs via landstingen men ansvarar
inför en kommitté som är till sin majoritet sammansatt av fackföreningsmedlemmar
utsedda av de lokala fackorganisationema,

10. att förslagen i 1976 års företagshälsovårdsutrednings delbetänkande
om yrkesmedicinska kliniker vid region- och länssjukhus före 1985 fastställs i
lag,

12. att yrkeshygienikerutbildning snarast organiseras.

I motion 1980/81:1877 av Göran Karlsson m. fl. (s) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 5), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av läkare inom yrkesmedicin och företagshälsovård.

1 Riksdagen 1980181. 12 sami. Nr 24

SoU 1980/81:24

Utskottet

Utredningen om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten
(A 1976:01) - 1976 års företagshälsovårdsutredning - har avlämnat
delbetänkandet (SOU 1980:22) Utbyggnad av yrkesmedicinen. Efter remissbehandling
av betänkandet låter regeringen riksdagen i propositionen ta del
av vissa synpunkter på yrkesmedicinsk verksamhet.

För att bl. a. få till stånd en bättre tillgänglighet, större bredd och bättre
kvalitet i verksamheten, förordar utredningen en parallell utbyggnad på både
läns- och regionsjukvårdsnivå. Utredningen anger att målsättningen för
utbyggnaden bör vara att det år 1985 skall finnas fungerande regionkliniker i
samtliga sjukvårdsregioner. Vidare bör yrkesmedicinska länskliniker finnas i
drift eller under planering i samtliga sjukvårdsområden utom Gotland.
Inriktningen bör vara att den yrkesmedicinska verksamheten skall vara fullt
utbyggd före år 1990.

I budgetpropositionen framhålls att det samhällsekonomiska läget inte
medger att den kommunala verksamheten kan få ta i anspråk ett ökat
resursutrymme utöver vad som följer av ändringar i befolkningsstrukturen. I
propositionen anges vidare att regeringen under innevarande riksmöte
kommer att överväga förslag till riktlinjer för de kommunala verksamheternas
utveckling efter överläggningar med kommunförbunden. I det sammanhanget
torde även utvecklingen av den yrkesmedicinska verksamheten få
behandlas, anförs det vidare. Enligt vad utskottet inhämtat kommer
regeringens överväganden i här aktuellt avseende att redovisas för riksdagen
i kompletteringspropositionen. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att
det i budgetpropositionen konstaterats att vilja och stor beredskap för en
utbyggnad av yrkesmedicinen på länsplanet finns hos sjukvårdshuvudmännen.
Utskottet vill också erinra om att riksdagen nyligen beslutat om en ny
indelning i sjukvårdsregioner, som innebär bl. a. att antalet regioner minskas
från nuvarande sju till sex. Inom fem av de nya regionerna finns nu en eller
flera yrkesmedicinska enheter (Lund/Malmö, Uppsala/Örebro, Linköping,
Stockholm och Göteborg). Några av enheterna har dock endast ett begränsat
geografiskt verksamhetsområde eller är under uppbyggnad. I Umeåregionen
befinner sig verksamheten på planeringsstadiet. Utskottet, som anser att det
inte kan komma i fråga att lagstiftningsvägen ålägga sjukvårdshuvudmännen
att bygga ut yrkesmedicinen i viss omfattning, avstyrker motion 1980/81:1475
av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt i motionen yrkas att förslagen av
företagshälsovårdsutredningen om utbyggnaden av yrkesmedicinska kliniker
före 1985 bör fastställas i lag (yrkande 10).

Frågan om yrkeshygienisk utbildning utreds nu gemensamt av arbetarskyddsstyrelsen
och UHÄ. Vidare ordnar arbetarskyddsstyrelsen med
början innevarande vår på försök en utbildning för yrkeshygieniker. Med
hänsyn till det anförda påkallar yrkande 12 i nämnda motion inte någon
riksdagens åtgärd.

SoU 1980/81:24

I motion 1980/81:1475 förordas också att alla anställda får obligatorisk
tillgång till företagshälsovård fr. o. m. 1985 samt att företagshälsovården
samordnas med landstingens verksamhet och att företagshälsovårdens
personal anställs via landstingen men ansvarar inför en kommitté som är till
sin majoritet sammansatt av fackföreningsmedlemmar utsedda av de lokala
fackorganisationerna (yrkande 9).

I det av riksdagen godkända betänkandet SoU 1977/78:1 (s. 40) slog
utskottet fast att målet för utbyggnaden av företagshälsovården bör vara att
alla löntagare skall ha tillgång till företagshälsovård. Utskottet ansåg vidare
att det inte kan eller bör anges någon exakt tidpunkt då målet skall vara
uppnått. Utskottet vidhåller denna uppfattning och hänvisar härutöver till
det pågående arbetet inom företagshälsovårdsutredningen. Enligt utredningens
direktiv bör utbyggnaden av företagshälsovården liksom nu ske på
frivillighetens väg och frågor om dess innehåll m. m. regleras genom avtal
och överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter.

Som utskottet tidigare anfört (se bl. a. SoU 1978/79:33) har de nuvarande
organisationsformerna för företagshälsovården sin grund i avtal mellan
arbetsmarknadens parter och är väl förenliga med det synsätt som präglar
reglerna i arbetsmiljölagen om ansvaret för skyddsverksamheten i företagen.
Under hänvisning härtill avstyrks yrkande 9 i motion 1980/81:1475.

I motion 1980/81:1877 av Göran Karlsson m. fl. (s) tas upp bl. a. frågan om
läkartillgången inom yrkesmedicinen och företagshälsovården (yrkande 5).
Motionärerna pekar bl. a. på att bristen på läkare riskerar att bli ett stort
hinder för utbyggnaden såväl av yrkesmedicinska kliniker som företagshälsovården.
De finner det därför angeläget att behovet av läkare tillgodoses
inom dessa områden och att företagshälsovården får ett större tillskott av
färdigutbildade läkare. Mot denna bakgrund delar motionärerna inte
regeringens uppfattning att det finns anledning överväga i vilken utsträckning
utbildningskapaciteten kan reduceras för att undvika utbildning av för
många läkare. Motionärerna anser att regeringen skall få riksdagens uppdrag
att genom förhandlingar med Landstingsförbundet söka komma överens om
att yrkesmedicinen skall prioriteras vid fördelningen av landstingets läkarutbildningsresurser.

Företagshälsovårdsutredningen skall enligt sina direktiv pröva bl. a.
frågan om en ändamålsenlig fördelning och planering av läkarresurserna
inom företagshälsovården. Utskottet har inhämtat att utredningen också
kommer att göra beräkningar som avser behovet av företagsläkare.
Utredningen beräknas lägga fram sitt slutbetänkande under år 1982.

Motionsyrkandet i den del som behandlar läkare till företagshälsovården
är således under utredning. Utskottet utgår från att man vid bedömningen av
utbildningsbehovet då det gäller läkare självfallet tar hänsyn även till de krav
på läkarresurser som företagshälsovården kommer att ställa.

Av vad som anförs i propositionen (s. 109) framgår att det inte finns något
hinder ur läkarfördelningssynpunkt att öka de yrkesmedicinska specialite 1*

Riksdagen 1980/81. 12 sami. Nr 24

SoU 1980/81:24

tema; av totalt ca 1 100 tjänster som fördelas varje år skulle antalet tjänster
för yrkesmedicinen behöva öka med ca fem per år. Då det gäller frågan om
inrättandet av läkartjänster inom yrkesmedicinen hänvisar utskottet till vad
som anförts ovan om de knappa resurser som står till förfogande för
utbyggnad av den kommunala verksamheten. Utskottet vill dock framhålla
angelägenheten av att sjukvårdshuvudmännen vid fördelningen av tillgängliga
resurser för nya läkartjänster strävar efter att leva upp till den positiva
inställning till utbyggnaden av yrkesmedicinen som de gett uttryck åt vid
remissbehandlingen av det här aktuella betänkandet av företagshälsovårdsutredningen.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionsyrkandet inte är erforderlig.

Utskottet hemställer

1. beträffande lagstiftning om genomförande av vissa förslag av
1976 års företagshälsovårdsutredning

att riksdagen avslår motion 1980/81:1475 yrkande 10,

2. beträffande utbildning av yrkeshygieniker

att riksdagen avslår motion 1980/81:1475 yrkande 12,

3. beträffande utbyggnad och organisation av företagshälsovården att

riksdagen avslår motion 1980/81:1475 yrkande 9,

4. beträffande frågan om läkartillgången inom yrkesmedicinen och
företagshälsovården

att riksdagen avslår motion 1980/81:1877 yrkande 5.

2. Forskningsmedel från arbetarskyddsfonden

Regeringen låter i propositionen riksdagen ta del av vad arbetsmarknadsministern
anfört om medel för forskningsinitierande verksamhet från
arbetarskyddsfonden (s. 116-117).

Motion

I motion 1980/81:1059 av Anna-Greta Leijon m. fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt stöd till arbetstagarorganisationernas forskning.

Motivering till motionen finns i motion 1980/81:973.

Utskottet

I enlighet med riksdagens beslut med anledning av proposition 1978/79:119
om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning (UbU 1978/79:44,
rskr 1978/79:391) har arbetarskyddsfonden fördelat 5 milj. kr. till löntagar -

SoU 1980/81:24

organisationerna för forskningsinitierande verksamhet för budgetåret 1979/
80. Stödet skulle enligt propositionen kunna användas för utarbetande av
forskningsprogram, kunskapsöversikter, remissarbete inom områden som
rör vetenskapliga frågor etc. Ingen begränsning i fråga om ämnesval eller
forskningsinriktning skulle gälla för den arbetstagarinitierade forskningen.

Arbetsmarknadsministern anför att riksdagens beslut med anledning av
den forskningspolitiska propositionen innebär att arbetarskyddsfonden nu
stöder forskningsinitierande verksamhet såväl inom som utanför sitt
programområde. Detta stämmer dock mindre väl med de riktlinjer riksdagen
gav vid inrättandet av arbetarskyddsfonden och som avspeglas i dess
instruktion.

Det är emellertid enligt arbetsmarknadsministerns mening viktigt att
löntagarorganisationerna kan bygga upp kompetens och kunnande i sådan
omfattning att de kan påverka, medverka i och initiera forskning inom alla
forskningsfält. Det är därför riktigt att de får statligt stöd under en period då
deras resurser för verksamheten byggs upp och organiseras. Arbetsmarknadsministern
anser däremot inte att ett sådant stöd skall vara permanent.
Om sådan forskningsinitierande verksamhet skall ingå i organisationernas
arbete bör den också finansieras av dem själva. Med hänsyn till vad i
propositionen anförts förordas att stöd får utgå en gång ytterligare. Därefter
bör organisationerna klara finansieringen på egen hand.

Stödet bör som tidigare anvisas ur arbetarskyddsfonden efter särskilt
beslut av regeringen. Enligt arbetsmarknadsministerns mening utgör 5 milj.
kr. ett rimligt bidrag. I anslutning härtill erinras om att organisationerna även
i framtiden kan söka medel för enskilda projekt såväl hos arbetarskyddsfonden
som hos forskningsfinansierande organ inom andra sektorer.

I detta sammanhang kan det finnas anledning att lämna en översiktlig
redovisning för arbetarskyddsfondens inkomster och utgifter.

Arbetarskyddsfondens inkomster för år 1981/82 beräknas till 380 milj. kr.
Inkomsterna består av arbetarskyddsavgifter och räntor från fondens
kapitalbehållning. Enligt den verksamhetsplan som f. n. finns för budgetåret
beräknar fonden sina utgifter till 410 milj. kr., vilket innebär att fondens
kapitalbehållning minskas med ca 30 milj. kr. Prognosen för budgetåret
1982/83 innebär en fortsatt minskning.

Regering och riksdag har fattat beslut om att specialdestinera ca 60 % av
fondens medelsfördelning för olika verksamheter. Denna specialdestinering
har efter hand ökat, varför fondstyrelsen disponerar en allt mindre andel att
fördela till stöd för enskilda forskningsprojekt.

Löntagarorganisationerna får under innevarande år bidrag till kostnaderna
för regionala skyddsombud med 35 milj. kr., för styrelserepresentantutbildning
med 12 milj. kr., för medbestämmandeutbildning med 105 milj. kr.,
dvs. sammantaget 152 milj. kr. Härtill kommer det belopp om 5 milj. kr. för
forskningsinitierande verksamhet som här är aktuellt. Arbetarskyddsverket

SoU 1980/81:24

får 18 milj. kr. för utbildning av personal inom företagshälsovården och för
särskilda arbetarskyddsprojekt. Arbetsgivarorganisationerna får bidrag till
sin medbestämmandeutbildning med 15 milj. kr. I övrigt kostar arbetsmiljöbevakarna
i Washington och Bryssel årligen 1-1,5 milj. kr. Bidrag till
arbetslivscentrum utgår med drygt 20 milj. kr.

Anna-Greta Leijon m. fl. (s) har i motion 1980/81:1059 motsatt sig att
stödet till arbetstagarorganisationerna skall upphöra.

Utskottet har hållit en hearing i ärendet med företrädare för TCO,
SACO/SR, LO, arbetarskyddsfonden och arbetsmarknadsdepartementet.

Vid hearingen underströks från arbetstagarorganisationernas sida att
organisationerna uppfattat riksdagens beslut på det sättet att medelstilldelningen
skulle ses som en permanent del i samhällets forskningspolitik.
Genom stödet skulle bättre kontakt kunna skapas mellan forskningen och
olika delar av samhället. Organisationerna framhöll särskilt att medlen skulle
ge ett ökat utrymme för att inom organisationerna skapa en ”beställarkompetens”
så att de på ett meningsfullt sätt kan verka för att betydelsefull
forskning kommer till stånd. Det framhölls från organisationernas sida att
om stödet skulle upphöra det finns stor risk för att organisationernas
aktiviteter på området skulle komma att begränsas eller helt upphöra.

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till de överväganden som görs i
propositionen. Utskottet accepterar därför att löntagarorganisationerna får
ett stöd för forskningsinitierande verksamhet från arbetarskyddsfonden om 5
milj. kr. ytterligare en gång. För framtiden bör emellertid fondens medel
användas för uppgifter som helt ligger inom ramen för vad som utgör insatser
för arbetsmiljön, medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt
samt utbildning av styrelserepresentanter för de anställda. Som framkommit
bl. a. vid hearingen kan man räkna med att det inom de angivna
bidragsområdena kommer att ställas en rad ökade krav på arbetarskyddsfonden.
I detta hänseende må nämnas att riksdagen på förslag av
socialutskottet uttalat att målet för bidrag till regionala skyddsombud bör
vara full kostnadstäckning. Vidare bör nämnas att riksdagen på förslag av
utskottet hemställt om en utredning om information rörande arbetsmiljörisker
och att, enligt vad som uppgivits av företrädare för arbetsmarknadsdepartementet,
förslag från utredningen kan väntas innebära krav på medel
från fonden för informationsinsatser. Sammanfattningsvis anser utskottet att
de resurser som behövs för arbetsmiljöinsatser och för övriga uppgifter på
arbetslivsområdet som enligt instruktionen för arbetarskyddsfonden bör få
stöd från fonden är så omfattande att tillgängliga resurser inte kommer att ge
utrymme för stöd åt verksamhet som i och för sig är värdefull men som inte
ligger inom ramen för fondens uppgifter. Som anges i propositionen och som
redovisas ovan kommer organisationerna även i framtiden att kunna söka
medel för enskilda projekt hos arbetarskyddsfonden.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motion 1980/81:1059.

SoU 1980/81:24

Utskottet hemställer

beträffande forskningsmedel från arbetarskydds}'onden
att riksdagen avslår motion 1980/81:1059.

3. C 1. Arbetarskyddsstyrelsen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt C 1 (s. 117-131) och hemställer

1. att riksdagen medger att regeringen från fonden för arbetsmiljöförbättringar
får disponera högst 15 000 000 kr. för finansiering
av ADB-utveckling vid arbetarskyddsverket,

2. att riksdagen till Arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret 1981/82
anvisar ett förslagsanslag av 133 509 000 kr.

4. C 2. Yrkesinspektionen. Regeringen har under punkt C 2 (s. 131-135)
föreslagit riksdagen att till Yrkesinspektionen för budgetåret 1981/82 anvisa
ett förslagsanslag av lil 678 000 kr.

Motion

I motion 1980/81:1877 av Göran Karlsson m. fl. (s) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 4), att riksdagen nu fattar ett principbeslut om att överföra
den kommunala tillsynen av mindre arbetsplatser till yrkesinspektionen.

Utskottet

Kommunerna ansvarar för tillsyn över arbetsmiljöförhållandena vid vissa
mindre arbetsplatser enligt arbetsmiljölagen. Riksdagen har upprepade
gånger behandlat frågor om den kommunala tillsynen och då konstaterat att
denna i många fall fungerar mindre tillfredsställande.

På hemställan av socialutskottet uttalade riksdagen förra våren - med
anledning av en motion som väckts av samma motionärer som den nedan
angivna motionen 1980/81:1877 av Göran Karlsson m. fl. (s) - att kontrollen
av arbetsmiljön på de mindre arbetsplatserna är så viktig att frågan om vem
som skall ha ansvaret för denna tillsynsverksamhet bör bli föremål för en
förutsättningslös och skyndsam utredning (SoU 1979/80:34).

I budgetpropositionen erinras om riksdagens begäran. I anslutning härtill
redovisas åtgärder som vidtagits av arbetarskyddsverket och av vissa
kommuner för att förbättra den kommunala tillsynen (se s. 134). Arbetsmarknadsministern
anför att han trots de positiva faktorer han pekat på när
det gäller denna tillsyn är väl medveten om de brister och nackdelar som i dag
är förknippade med den kommunala tillsynsverksamheten. Han erinrar om
att frågan i hög grad berör förhållandet mellan stat och kommun och att han
därför anser det naturligt att t. ex. de ekonomiska konsekvenserna av olika

SoU 1980/81:24

alternativ till huvudmannaskap först bör belysas vid överläggningar mellan
regeringen och Svenska kommunförbundet.

Inte heller utskottet vill förneka att det efter arbetsmiljölagens tillkomst i
några kommuner har skett förbättringar i fråga om den kommunala tillsynen.
Förutom kommunernas insatser har åtgärder av arbetarskyddsverket varit av
betydelse. Det finns anledning räkna med att ytterligare förbättringar kan
åstadkommas bl. a. som en följd av att arbetarskyddsstyrelsen förra året
utfärdade nya riktlinjer för yrkesinspektionens roll i samarbetet med den
kommunala tillsynen. Utskottet kan emellertid samtidigt konstatera att de
krav som ställs på tillsynen enligt arbetsmiljölagen blir allt större. Detta
gäller även mindre arbetsplatser. Utskottet vill härvidlag särskilt peka på de
kemiska arbetsmiljöriskerna. Det finns också skäl framhålla vikten av att
tillsynen såväl då det gäller större som mindre arbetsplatser får en sådan
inriktning att man vid tillsynen uppmärksammar främst arbetsmiljöfaktorer
som kan innebära allvarliga hälsorisker för de anställda och använder
resurserna i enlighet härmed. Enligt utskottets mening har yrkesinspektionens
personal med hänsyn till sin utbildning större förutsättningar än de
kommunala tillsynsmännen - varav flertalet utövar tillsyn endast på deltid -att ge tillsynen en inriktning i enlighet med det anförda.

Utskottet anser med hänvisning till de redovisade synpunkterna att
huvudmannaskapet för tillsynen av arbetsmiljön på de mindre arbetsställena
bör föras över från kommunerna till yrkesinspektionen.

Vid denna bedömning beaktar utskottet att, enligt vad utskottet inhämtat,
de fackliga huvudorganisationerna, Svenska kommunförbundet och arbetarskyddsstyrelsen
förordar en sådan ändring av huvudmannaskapet. En
förutsättning för beslut i nu angivna hänseende är att de ekonomiska
konsekvenserna av beslutet är klarlagda och att överenskommelse kan
träffas mellan regeringen och Svenska kommunförbundet.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1980/81:1877
yrkande 4 om den kommunala tillsynen vid vissa mindre arbetsplatser bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

SoU 1980/81:24

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Yrkesinspektionen för budgetåret 1981/82
anvisar ett förslagsanslag av lil 678 000 kr.,

2. beträffande den kommunala tillsynen vid vissa mindre arbetsplatser att

riksdagen med anledning av motion 1980/81:1877 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Stockholm den 9 april 1981

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius
(m), Rune Gustavsson (c), John Johnsson (s), Erik Larsson (c), Ivar
Nordberg (s), Blenda Littmarck (m), Kjell Nilsson (s), Sven-Gösta Signell
(s), Anita Bråkenhielm (m), Stig Alftin (s), Karin Israelsson (c), Lena
Öhrsvik (s) och Margot Håkansson (fp).

Reservation

Vid 2. Forskningsmedel från arbetarskyddsfonden

Göran Karlsson, John Johnsson, Ivar Nordberg, Kjell Nilsson, SvenGösta
Signell, Stig Alftin och Lena Öhrsvik (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Vid
hearingen” och slutar med ”motion 1980/81:1059” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar de synpunkter som framförts av arbetstagarorganisationerna
vid den hearing som hållits i ärendet. Organisationerna underströk att
de uppfattat riksdagens beslut på det sättet att medelstilldelningen skulle ses
som en permanent del i samhällets forskningspolitik. Genom stödet skulle
bättre kontakt kunna skapas mellan forskningen och olika delar av
samhället. Organisationerna framhöll särskilt att medlen skulle ge ett ökat
utrymme för att inom organisationerna skapa en ”beställarkompetens” så att
de på ett meningsfullt sätt kan verka för att betydelsefull forskning kommer
till stånd. Det framhölls från organisationernas sida att om stödet skulle
upphöra det finns stor risk för att organisationernas aktiviteter på området
skulle komma att begränsas eller helt upphöra.

SoU 1980/81:24

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion 1980/81:1059
av Anna-Greta Leijon m. fl. (s), vari föreslås att medel från arbetarskyddsfonden
till löntagarorganisationerna för forskningsinitierande verksamhet
skall utgå även i fortsättningen.

dels att utskottet bort hemställa

beträffande forskningsmedel från arbetarskydds}onden att riksdagen
med bifall till motion 1980/81:1059 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 66881 Stockholm 1981