SoU 1980/81:19

Socialutskottets betänkande
1980/81:19

om anslag m. m. inom socialdepartementets verksamhetsområdet,
såvitt avser hälso- och sjukvård m. m. (prop. 1980/81:100, bil. 8)

I betänkandet behandlas - med de undantag som anges nedan -regeringens i proposition 1980/81:100 bilaga 8 (socialdepartementet) framlagda
förslag om anslag m. m. för budgetåret 1981/82 under avsnitten E.
Myndigheter inom hälso- och sjukvården, socialvård m. m., F. Förebyggande
hälso- och sjukvård, G. Undervisningssjukhus m. m. samt H. Övrig
sjukvård m. m.

Frågor om medelsanvisningar till (G 1) Karolinska sjukhuset: Avlöningar
till läkare, (G 2) Karolinska sjukhuset: Driftkostnader, (G 3) Karolinska
sjukhuset: Utrustning, (G 4) Karolinska sjukhuset: Byggnadsinvesteringar,
(G 9) Bidrag till kommunala undervisningssjukhus samt (H 3) Bidrag till
driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. kommer att behandlas senare
under riksmötet.

I anslutning till här aktuella delar av propositionen behandlas motioner
som anges vid de olika avsnitten.

Myndigheter inom hälso- och sjukvården, socialvård m. m.

1. E 1. Socialstyrelsen. Regeringen har under punkt E 1 (s. 97-100)
föreslagit riksdagen att till Socialstyrelsen för budgetåret 1981/82 anvisa ett
förslagsanslag av 124 626 000 kr.

Motioner

I motion 1980/81:303 av Anita Bråkenhielm (m) och Karl Leuchovius (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om sådana åtgärder att
oklarheten beträffande konsumtionsvattenkontrollen bringas att upphöra
och kontrollen samlas under socialstyrelsens myndighetsområde.

I motion 1980/81:433 av Tyra Johansson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar uttala sig för att läkare i sin yrkesutövning åläggs att ”översätta”
dödsattester, intyg och liknande skrivelser från fackspråk till enkelt svenskt
klarspråk.

1 motion 1980/81:437 av Gudrun Sundström m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen beslutar att i princip uttala sig för att sjukjournaler,
diagnoser och sjukintyg skrivs på svenska,

2. att riksdagen begär att regeringen vidtar erforderliga åtgärder härför.

1 Riksdagen 1980/81. 12 sami Nr 19

SoU 1980/81:19

2

I motion 1980/81:534 av Maj-Lis Lööw (s) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om informationsskrift
till misshandlade kvinnor.

I motion 1980/81:535 av Gunnar Olsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att vid utformning av en ny
sjukvårdslagstiftning en god läkartillgång säkras över hela landet.

I motion 1980/81:1635 av Anders Gernandt (c) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
värdet av närmare studier av magnetterapi för den svenska sjukvården.

I motion 1980/81:1648 av Erik Olsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär omedelbara åtgärder syftande till att, i vad gäller
läkartillgången, eftersatta delar av landet kan få sina läkartjänster besatta
med kvalificerade intresserade sökande.

Utskottet

I samband med behandlingen av regeringens framställning om anslag till
socialstyrelsen behandlar utskottet motioner om kontrollen av konsumtionsvatten,
det medicinska språket, information till kvinnor som misshandlats,
fördelningen av läkare samt magnetterapi.

Kontrollen av konsumtionsvatten. I motion 1980/81:303 av Anita Bråkenhielm
(m) och Karl Leuchovius (m) hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om sådana åtgärder att oklarheten beträffande konsumtionsvattenkontrollen
bringas att upphöra och kontrollen samlas under socialstyrelsens
myndighetsområde.

I motionen framhålls att genom den ökade kunskapen om olika ämnens
positiva och negativa betydelse för vår hälsa kraven på möjligheterna till en
effektiv forskning kring och analys av vattenkvalitet har ökat. Kunskapen om
vissa ämnens betydelse i olika koncentrationer är i snabb utveckling medan
osäkerhet däremot råder i vissa avseenden, t. ex. huruvida asbest eller
aluminium under vissa förhållanden kan vara skadliga. Även när det gäller
biologiska föroreningar är snabb och effektiv forskning av nöden. Förvirringen
beträffande hur och var eller när och varför vatten skall analyseras är
enligt motionärerna stor. Enligt motionärerna framstår det som angeläget att
kontrollen av och forskningen kring konsumtionsvattnets sammansättning
snabbt läggs under en enda statlig tillsynsmyndighet så att oklarhet om
organisationen försvinner.

I sitt betänkande SoU 1980/81:13 behandlade socialutskottet vissa frågor
om konsumtionsvattenkontrollen. Då det gäller utförligare uppgifter om
denna kontroll hänvisar utskottet till nämnda betänkande.

Den bakteriologiska kontrollen av vatten utövas av statens bakteriologiska
laboratorium och den fysikalisk-kemiska kontrollen av statens miljömedi -

SoU 1980/81:19

3

cinska laboratorium (SML). Socialstyrelsen, som är chefsmyndighet för de
båda laboratorierna, har huvudansvaret för vattenkontrollen.

De grundläggande bestämmelserna rörande vattenförsörjning och vattenundersökning
återfinns i hälsovårdsstadgan. Även livsmedelslagen innehåller
bestämmelser som rör konsumtionsvatten. Hälsovårdsstadgeutredningen
lade år 1978 fram betänkandet (SOU 1978:44) Kommunalt hälsoskydd. I
betänkandet lämnades emellertid frågan om var den centrala tillsynsskyldigheten
och normgivningskompetensen skall ligga öppen. Påföljande år lade
utredningen LAB 76 fram betänkandet (SOU 1979:3) Regional laboratorieverksamhet.
I detta förordas att vattenkontrollen skall överföras till statens
livsmedelsverk. De båda betänkandena är efter remissbehandling föremål
för beredning i social- och jordbruksdepartementen.

Enligt utskottets mening är det angeläget att frågan om vilken myndighet
som i framtiden skall ha det centrala ansvaret för dricksvattenkontrollen
löses utan tidsutdräkt. Den oklarhet som f. n. råder rörande denna fråga är
otillfredsställande. Utskottet utgår därför från att regeringen - om det inte
bedöms möjligt att inom en nära framtid lägga fram ett samlat förslag med
anledning av betänkandet Kommunalt hälsoskydd - överväger huruvida
riksdagen kan få ta ställning till den här aktuella frågan genom en
särproposition. Utskottet anser emellertid inte att regeringens överväganden
bör föregripas. Motionen bör därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Det medicinska språket. I motion 1980/81:433 av Tyra Johansson m. fl. (s)
och motion 1980/81:437 av Gudrun Sundström m. fl. (s) framhålls bl. a. det
angelägna i att man i intyg och andra handlingar inom sjukvården använder
ord som patienterna kan förstå. I den förstnämnda motionen begärs att
riksdagen skall uttala sig för att läkare i sin yrkesutövning skall åläggas att på
dödsattester, intyg och liknande skrivelser komplettera medicinska facktermer
med översättningar till enkelt svenskt klarspråk. I motion 1980/81:437
begärs att riksdagen skall uttala sig för att sjukjournaler, diagnoser och
sjukintyg skrivs på svenska (yrkande 1) samt begära att regeringen vidtar
erforderliga åtgärder härför (yrkande 2).

Utskottet uttalade sig redan under 1975/76 års riksmöte för åtgärder i
motionernas syfte. Vid behandlingen av en motion, vari begärdes att en
medicinsk nomenklaturcentral skulle inrättas, framhöll utskottet sålunda
(SoU 1975/76:9) att särskilda insatser borde göras för vården av det
medicinska språket, vilka i första rummet borde syfta till dels en större
enhetlighet på området, dels till att främja ett medicinskt allmänspråk, som
underlättar kontakterna mellan medicinalpersonalen och allmänheten.
Utskottet förordade en närmare utredning om hur den medicinska språkvården
borde organiseras. I det senare under samma riksmöte avgivna
betänkandet SoU 1975/76:43 uttalade utskottet - med anledning av en
motion om skyldighet för läkare att utfärda dödsbevis på svenska - att det är

1* Riksdagen 1980181. 12 sami. Nr 19

SoU 1980/81:19

4

ett berättigat krav att de efterlevande får uppgift på svenska om dödsorsaken
för en anhörig. Utskottet påpekade att det pågick en översyn inom
socialstyrelsen av styrelsens råd och anvisningar angående dödsbevis och
ansåg sig kunna förutsätta att nämnda krav därvid skulle komma att
beaktas.

Utskottets initiativ beträffande den medicinska språkvården ledde till en
utredning, som redovisades i slutet av år 1977, då socialstyrelsen till
regeringen överlämnade en av en särskild arbetsgrupp utarbetad rapport
Medicinsk språkvård. Det föreslogs att en särskild nämnd för medicinsk
språkvård med ett sekretariat, där det aktiva språkvårdsarbetet skulle
bedrivas, skulle inrättas och knytas till Svenska språknämnden. Sekretariatet
föreslogs bl. a. få till uppgift att verka för att sjukvårdens personal tillägnar
sig ett enklare språk. Efter remissbehandling av rapporten beslutade
regeringen i slutet av år 1979 överlämna socialstyrelsens skrivelse i ärendet
och rapporten till Svenska språknämnden.

Den föreslagna organisationen för medicinsk språkvård har ännu inte
kommit till stånd.

Socialstyrelsens nämnda översyn av myndighetens råd och anvisningar
angående dödsbevis har resulterat i att socialstyrelsen i februari 1980 utfärdat
nya föreskrifter om dödsbevis m. m. (SOSFS (M) 1980:1). Någon ändring av
formuläret till dödsbevis och anvisningarna till detta har emellertid inte
gjorts. Enligt anvisningarna skall dödsorsaksdiagnoserna anges på latin eller
svenska. Man avser inom socialstyrelsen att i ett senare skede göra en
översyn av bl. a. formuläret till dödsbevis och anvisningarna till detta.

Professorn vid Karolinska institutet Lars Erik Böttiger tog i en framställning
år 1980 till statsrådet Holm upp frågan om resurser för arbete med att
skriva om socialstyrelsens klassifikation av sjukdomar så att i denna främst
anges en svensk diagnos och därefter en latinsk. Denna framställning har i
februari i år överlämnats till den i början av år 1980 tillkallade utredningen (S
1980:3) om gallring av medicinska arkiv m. m. (journalutredningen) som
genom tilläggsdirektiv hösten 1980 fått i uppdrag att göra en översyn av
utformningen av den grundläggande patientdokumentationen inom hälsooch
sjukvården.

Enligt utskottets mening borde läkare och annan sjukvårdspersonal kunna
förutsättas genom sin skol- och yrkesutbildning ha lärt sig att skriva korrekt
svenska. Att det medicinska språket, inte minst på grund av det oavvisliga
kravet på exakthet och entydighet, ibland måste innehålla för lekmannen
främmande eller svårförståeliga ord är dock ofrånkomligt. Detta hindrar inte
att intyg avsedda för patienten själv eller t. ex. försäkringsbolag och
myndigheter bör avfattas på såvitt möjligt lätt tillgängligt språk och att
eventuella latinska eller andra facktermer bör kompletteras med översättning
eller förklaring.

Vad gäller det i motion 1980/81:437 framförda kravet att även sjukjournaler
skall avfattas på svenska vill utskottet påpeka att sjukjournalen i första

SoU 1980/81:19

5

hand är ett för sjukvården avsett arbetsdokument och att kraven på exakthet
och entydighet måste prioriteras, även om det också beträffande sjukjournaler
kan ställas krav på ett korrekt och begripligt språk. Även om en
sjukjournal är skriven utan inslag av främmande uttryck torde den genom sitt
sakinnehåll ofta vara svårtolkad för patienten. I en god sjukvård bör det ingå
som en självklarhet att, om patienten så önskar, han får hjälp vid läsningen av
t. ex. sjukjournalen och andra med vården sammanhängande dokument för
att undvika missförstånd och onödig oro.

Mot bakgrund av utskottets uttalanden under 1975/76 års riksmöte anser
utskottet det vara otillfredsställande att konkreta åtgärder ännu inte vidtagits
för att underlätta för patienter och deras anhöriga att förstå innehållet i intyg
och andra handlingar inom sjukvården. Enligt utskottets mening bör sådana
åtgärder ha en hög prioritet. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
den år 1976 tillkallade byråkratiutredningen (Kn 1976:05) - som hade i
uppdrag att göra en översyn av kontakterna mellan medborgare och
samhällsorgan - ägnade ett särskilt avsnitt i sitt slutbetänkande (SOU
1979:31) Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter åt frågor om
språket mellan myndigheter och enskilda och där bl. a. framhöll angelägenheten
av att en kontinuerlig bevakning och bearbetning hos myndigheterna
sker av det språk som används i skrivelser, standardbrev, blanketter
m. m.

Med hänsyn till det anförda utgår utskottet från att utredningsarbetet inom
journalutredningen bedrivs med skyndsamhet liksom att socialstyrelsen
prioriterar en översyn av formuläret till dödsbevis och anvisningarna till
detta. Självfallet bör samråd ske mellan utredningen och socialstyrelsen. Då
det gäller de mera övergripande frågorna om medicinsk språkvård är det
uppenbart att Svenska språknämnden har begränsade resurser för åtgärder
på området. Utskottet utgår därför från att regeringen ånyo överväger hur
den medicinska språkvården kan förbättras genom åtgärder inom utbildningen
av sjukvårdspersonal och på annat sätt.

Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion 1980/81:433 och
motion 1980/81:437 är enligt utskottets mening inte erforderlig. Utskottet
avstyrker därför motionerna.

Information till kvinnor som misshandlats. Motion 1980/81:534 av Maj-Lis
Lööw (s) syftar till att exempelvis socialstyrelsen skall framställa en
informationsskrift som riktar sig till kvinnor som misshandlats. Motionären
vill att skriften skall utformas efter en idé liknande den som präglar avsnittet
ABC för en misshandlad kvinna i den av Karin Alfredsson utgivna boken
Den man älskar agar man. Avsnittet innehåller enkla praktiska råd.
Motionären menar att skriften skulle spridas av kvinnoorganisationer, polis,
socialarbetare och sjukhuspersonal samt finnas tillgänglig på försäkringskassor
och kvinnokliniker. Den skulle också kunna användas i utbildningen av
dem som kan komma i kontakt med kvinnomisshandel.

SoU 1980/81:19

6

Riksdagen har i slutet av förra året på hemställan av socialutskottet (SoU
1980/81:8) med anledning av två motioner angående kvinnomisshandel
uttalat att det bör göras en översyn som syftar till att kartlägga behovet av
olika insatser för att ge hjälp och stöd åt den som utsätts för misshandel och åt
barnen i familjen samt överväga hur insatserna lämpligen bör utformas.
Enligt vad utskottet inhämtat kommer man inom regeringskansliet att inom
en nära framtid ta ställning till i vilken form den av riksdagen begärda
översynen skall göras. Sannolikt kommer en särskild arbetsgrupp att
tillsättas.

Utskottet delar uppfattningen att en informationsskrift om hjälpmöjligheter
m. m. för misshandlade kvinnor skulle kunna vara av värde. Utskottet
förutsätter att man vid översynen närmare överväger den genom motionen
aktualiserade frågan. Utskottet vill i sammanhanget peka på den möjlighet
som kan finnas att - vid sidan av information i annan ordning - ta in uppgifter
i socialkatalogen som kan vara av betydelse för att ge kvinnor som
misshandlats information om vart de kan vända sig för att få hjälp i olika
hänseenden. Utskottet anser med hänsyn till den kommande översynen att
det inte är erforderligt med någon riksdagens åtgärd med anledning av
motionen.

Fördelningen av läkare. Enligt bestämmelser i sjukvårdslagen (1962:242)
fordras medgivande av socialstyrelsen för att inrätta läkartjänster inom
offentlig sjukvård. Endast i fråga om ett fåtal tjänster krävs inte sådant
medgivande. Socialstyrelsens prövning av frågor om inrättande av tjänster
för läkare skall enligt bestämmelser i sjuk vårdskungörelsen (1972:676) ske
på grundval av ett för riket upprättat läkarfördelningsprogram, som fastställs
av socialdepartementets sjukvårdsdelegation. Läkarfördelningsprogrammet
(LP) revideras fortlöpande och fastställs i princip vartannat år av sjukvårdsdelegationen.
Förslag till läkarfördelningsprogram utarbetas av socialstyrelsen
i samråd med universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), Landstingsförbundet
och Sveriges läkarförbund.

Genom läkarfördelningsgprogrammen har man sökt styra nytillkommande
läkarresurser till de verksamhetsområden där de bäst behövs. Bristen på
läkare har emellertid medfört svårigheter att rekrytera läkare till mindre
attraktiva verksamhetsområden och orter och lett till en både verksamhetsmässig
och geografisk snedfördelning av läkarresurserna.

I en inom Landstingsförbundet utarbetad och vid Landstingsförbundets
kongress år 1979 framlagd skrift, Solidarisk läkarförsörjning - möjligheter
och begränsningar, presenterades förslag till åtgärder som syftade till att
sjukvårdshuvudmännen skulle få bättre möjligheter att på lika villkor få
tillgång till de knappa läkarresurserna. Landstingsförbundets kongress
beslutade uppdra åt styrelsen för förbundet att efter viss ytterligare
beredning av frågan rekommendera sjukvårdshuvudmännen att vidta i
skriften föreslagna åtgärder. På grundval av den fortsatta beredningen av

SoU 1980/81:19

7

frågan och en under hösten 1979 träffad överenskommelse mellan Landstingsförbundet
och Läkarförbundet utfärdade Landstingsförbundet i november
1979 ett cirkulär om åtgärder för en förbättrad läkarförsörjning. I
cirkuläret rekommenderas sjukvårdshuvudmännen att (1) begränsa antalet
ansökningar om nya läkartjänster under åren 1980 och 1981 för att en bättre
balans skulle uppnås mellan antalet läkartjänster och antalet vidareutbildade
läkare, (2) på visst sätt effektivisera vidareutbildningssystemet för läkare
samt (3) intensifiera arbetet med översyn av organisationen för jour och
beredskap för att en successiv reducering av vikariebehovet skall åstadkommas.
Enligt cirkuläret bör nya läkartjänster få inrättas endast för verksamhetsområdena
öppen vård vid vårdcentral, långtidssjukvård/rehabilitering
och psykiatri.

Frågan om de framtida formerna för fördelning av läkare har behandlats av
den år 1975 tillkallade hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04), som haft
i uppdrag att utreda frågan om en ny lagstiftning för hälso- och sjukvården. I
sitt under hösten 1979 avgivna slutbetänkande (SOU 1979:78) Mål och medel
för hälso- och sjukvården med förslag till en hälso- och sjukvårdslag anför
utredningen bl. a. att det även i fortsättningen behövs en central planering av
läkarresurserna inom landet med upprättande av läkarfördelningsprogram.
Formerna för fördelning av läkararbetskraft föreslås emellertid bli reglerade
genom överenskommelser mellan berörda parter och inte genom lagstiftning.
Det påpekas att möjlighet härigenom skapas att flexibelt anpassa
formerna för en central planering av läkarresurserna med hänsyn till
sjukvårdsorganisatoriska och andra förändringar som kan bli aktuella.
Betänkandet är efter remissbehandling föremål för fortsatt beredning inom
regeringskansliet.

I motion 1980/81:1648 av Erik Olsson m. fl. (m) påpekas bl. a. att
åtgärderna för att realisera tanken om en solidarisk läkarförsörjning ännu
inte gett nämnvärd effekt på läkarsituationen i Norrlands inland och i vissa
andra områden. Motionärerna begär omedelbara åtgärder beträffande
läkartillgången så att eftersatta delar av landet kan få sina läkartjänster
besatta med kvalificerade sökande.

I motion 1980/81:535 av Gunnar Olsson m. fl. (s) understryks angelägenheten
av att tanken om solidarisk läkarförsörjning omsätts i praktisk
handling. Motionärerna påpekar att hälso- och sjukvårdsutredningen i sitt
slutbetänkande slagit fast att alla medborgare skall ha rätt till sjukvård på lika
villkor var man än är bosatt i landet och begär att vid utformningen av en ny
sjukvårdslagstiftning en god läkartillgång säkras över hela landet.

Mot bakgrund av det nämnda kongressbeslutet av Landstingsförbundet
samt den likaledes nämnda överenskommelsen mellan Landstingförbundet
och Läkarförbundet fastställde socialdepartementets sjukvårdsdelegation i
december 1979 ett läkarfördelningsprogram för åren 1981-1982 (LP 82-R)
vilket utgjorde en revidering av ett tidigare fastställt läkarfördelningsprogram
för åren 1979-1982 (LP 82). Enligt LP 82-R skulle antalet utbildnings1**
Riksdagen 1980181. 12 sami. Nr 19

SoU 1980/81:19

8

platser för fortsatt vidareutbildning av läkare, s. k. FV-block, för år 1981
utgöra 1 040 med följande fördelning på utbildningsmål, nämligen allmänläkarvård
365, psykiatri 80, långtidssjukvård/rehabilitering 60 samt övrig
somatisk vård 535. Antalet läkartjänster, som enligt LP 82-R skulle få
inrättas för vidareutbildade läkare under ettvart av åren 1981 och 1982,
utgjorde 175 med följande fördelning, nämligen för enbart öppen somatisk
vård 150, för psykiatri 15 samt för långtidssjukvård/rehabilitering 10.

I december 1980 fastställde socialdepartementets sjukvårdsdelegation ett
läkarfördelningsprogram för åren 1982-1983 (LP 83). I LP 83 har antalets, k.
FV-block för utbildning av allmänläkare ökats i förhållande till LP 82-R.
Antalet tjänster som skall få inrättas för vidareutbildade läkare under år 1982
och fördelningen på verksamhetsområden av dessa tjänster är oförändrade i
förhållande till vad som fastställdes i LP 82-R. Socialstyrelsen har erhållit
uppdrag att framlägga kompletterande förslag till fördelning av tjänster som
skall få inrättas för vidareutbildade läkare under år 1983.

Det konkreta syftet med begränsningen av antalet tjänster som får inrättas
för vidareutbildade läkare är att vidareutbildade läkare i första hand skall
söka tjänster som redan är inrättade men är vakanta och som framför allt
finns i glesbygdsområdena. I en kommentar till LP 83 har socialstyrelsen
uttalat att myndigheten utgår från att effekterna av denna begränsning av nya
tjänster skall bli så tillfredsställande att antalet nya tjänster kan få ökas år
1983. Socialstyrelsen har i detta sammanhang hävdat att nuvarande brister på
läkare inom akutsjukvården kommer att i stor utsträckning vara avhjälpta
vid mitten av 1980-talet. Betydande brister inom bl. a. primärvården och
långtidssjukvården beräknas dock kvarstå.

Utskottet förutsätter att man vid det fortsatta arbetet med läkarfördelningen
kommer att noga följa utvecklingen av läkartillgången inom de
landsdelar och verksamhetsområden som hittills inte varit tillräckligt
attraktiva för läkare och vidta de ytterligare åtgärder som kan vara
erforderliga för att man skall komma till rätta med snedfördelningen av
läkare.

Med hänsyn till det anförda är något riksdagens initiativ med anledning av
motion 1980/81:535 och motion 1980/81:1648 inte erforderligt. Motionerna
avstyrks således.

Magnetterapi. I motion 1980/81:1635 av Anders Gernandt (c) anförs bl. a. att
en form av elektroterapi som vunnit ett betydande erkännande i andra länder
är den s. k. magnetterapin. Magnetterapin bygger, anförs det, på det
förhållandet att människokroppens minsta beståndsdelar - elektronbanorna
i cellernas atomer - stimuleras genom påverkan av ett lämpligt anpassat
magnetfält. Magnetfältet kan, anförs det vidare, vara fast - såsom från en
permanentmagnet - eller pulserande genom elektromagnetverkan och
anbringas vid behandlingsstället med hjälp av mindre permanentmagneter
eller med hjälp av fältspolar. Enligt motionären har det rapporterats

SoU 1980/81:19

9

gynnsam effekt av magnetterapi vid läkning av benbrott, cirkulationsrubbningar,
astma, kärlkramp i hjärtats kransartärer, akuta urinvägsinfektioner
och tumörbildning. Motionären begär att riksdagen skall ge regeringen till
känna att magnetterapin är väl värd ett närmare studium för den svenska
sjukvården.

Medicinska forskningsrådet har i uppgift att ta initiativ i fråga om forskning
inom det medicinska området. Enligt bestämmelserna i förordningen
(1977:34) med instruktion för forskningsråden inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde, vilken bl. a. gäller för medicinska forskningsrådet,
har forskningsråd till uppgift att inom sitt verksamhetsområde främja och
stödja vetenskapligt betydelsefull forskning och forskningsråd skall härvid
även uppmärksamma behovet av forskning inom områden som är angelägna
från samhällets synpunkt. Det åligger forskningsråd särskilt att bl. a.
undersöka vilka forskningsbehov som är angelägna inom olika forskningsoch
samhällsområden, redovisa resultaten av dessa undersökningar samt ta
initiativ till och främja forskning som behövs för att tillgodose sådana
behov.

I den av riksdagen under förra riksmötet behandlade propositionen om
socialstyrelsens framtida uppgifter och organisation, m. m., (prop. 1979/
80:6, SoU 1979/80:45, rskr 1979/80:386) har när det gäller forskning och
utvecklingsarbete (FoU) inom hälso- och sjukvården bl. a. understrukits att
socialstyrelsen har ett ansvar för att identifiera, formulera och samordna krav
på FoU-insatser som har sin grund i patienternas behov och att framföra
dessa krav till forskningsansvariga myndigheter.

Med hänsyn till de initiativtagande uppgifter som medicinska forskningsrådet
och socialstyrelsen enligt den lämnade redovisningen har i fråga om
forskning och utvecklingsarbete inom hälso- och sjukvårdssektorn finns det
enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att ta initativ till
närmare studier av en viss terapiform. Utskottet avstyrker därför motion
1980/81:1635.

Medelsberäkningen under anslaget föranleder inte någon erinran från
utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande kontrollen av konsumtionsvatten
att riksdagen avslår motion 1980/81:303,

2. beträffande det medicinska språket

att riksdagen avslår motion 1980/81:433 och motion 1980/
81:437,

3. beträffande information till misshandlade kvinnor
att riksdagen avslår motion 1980/81:534,

4. beträffande läkartillgången

att riksdagen avslår motion 1980/81:1648,

5. beträffande läkarfördelningen vid en ny sjukvårdslagstiftning

SoU 1980/81:19

10

att riksdagen avslår motion 1980/81:535,

6. beträffande magnetterapi

att riksdagen avslår motion 1980/81:1635,

7. att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1981/82 anvisar
ett förslagsanslag av 124 626 000 kr.

2. E 2. Statlig kontroll av läkemedel m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt E 2 (s. 101-105) och hemställer

att riksdagen till Statlig kontroll av läkemedel m. m. för budgetåret
1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 37 203 000 kr.

3. E 3. Hälso-och sjukvårdens ansvarsnämnd. Regeringen har under punkt
E 3 (s. 105 och 106) föreslagit riksdagen att till Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 2 968 000
kr.

Motion

I motion 1980/81:938 av Jörn Svensson (vpk) hemställs

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ersättande
av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd med en självständig domstol i
enlighet med vad som sägs i motionen,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till inrättande av
tjänst som patientombudsman.

Utskottet

Som en följd av riksdagens beslut under förra riksmötet (SoU 1979/80:16,
rskr 1979/80:130) med anledning av förslag i proposition 1978/79:220 om
samhällets tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. inrättades den 1
juli 1980 hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Denna nämnd ersatte då den
till socialstyrelsen knutna medicinalväsendets ansvarsnämnd.

I motion 1980/81:938 av Jörn Svensson (vpk) framhålls att medicinalväsendets
ansvarsnämnd borde ha ersatts med en fristående domstol.
Motionären framför kritik mot vad som gäller om sammansättningen av
hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och om förfarandet m. m. hos
nämnden. Motionären begär förslag om att nämnden skall ersättas med en
självständig domstol (yrkande 1) samt om att en tjänst som patientombudsman
skall inrättas med uppgift att allmänt företräda patienternas intressen
och att föra talan inför den önskade domstolen (yrkande 2).

Förslagen i motionen överensstämmer i huvudsak med förslag som
framfördes i motion 1978/79:1281, vilken behandlades i samband med
proposition 1978/79:220. Utskottet gjorde förslagen i sistnämnda motion till

SoU 1980/81:19

11

föremål för en ingående behandling i betänkande SoU 1979/80:16. På
hemställan av utskottet avslog riksdagen motionen. Någon omständighet har
därefter inte inträffat som föranleder utskottet till annat ställningstagande i
här aktuella frågor. Utskottet avstyrker således motion 1980/81:938.

Medelsberäkningen under anslaget föranleder inte någon erinran från
utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande en fristående domstol för ansvarsärenden inom
hälso- och sjukvården, m. m.

att riksdagen avslår motion 1980/81:938,

2. att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för
budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 2 968 000 kr.

4. E 4-E 9. Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkterna E 4- E 9 (s. 106-116) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1981/82 anvisar

1. till Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut ett förslagsanslag av 13 400 000 kr.,

2. till Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

3. till Statens bakteriologiska laboratorium: Driftbidrag ett reservationsanslag
av 1 000 kr.,

4. till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter
ett förslagsanslag av 17 004 000 kr.,

5. till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk
verksamhet ett förslagsanslag av 3 266 000 kr.,

6. till Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning ett reservationsanslag
av 1 495 000 kr.,

5. E 10. Statens miljömedicinska laboratorium. Regeringen har under
punkt E 10 (s. 116 och 117) föreslagit att riksdagen till Statens miljömedicinska
laboratorium för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av
15 557 000 kr.

Motion

I motion 1980/81:1253 av Håkan Strömberg m. fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående inrättande av en sektion för viss del i miljömedicin vid yrkesmedicinska
kliniken vid regionsjukhuset i Örebro.

SoU 1980/81:19

12

Utskottet

I samband med behandlingen av regeringens framställning om anslag till
statens miljömedicinska laboratorium behandlar utskottet motion 1980/
81:1253 av Håkan Strömberg m. fl. (s) om inrättande av en sektion i
miljömedicin vid regionsjukhuset i Örebro (RSÖ).

I motionen framhålls bl. a. att kemiska ämnens skadeverkningar är ett av
våra allvarligaste miljöproblem och att med den fortgående ökningen av
antalet kemiska ämnen, vilkas påverkan på hälsa och miljö är förhållandevis
okänd, forskningen på området måste breddas och laboratorieutrustning och
teknik förbättras. Motionärerna framhåller vidare att den yrkesmedicinska
kliniken vid RSÖ gjort omfattande forsknings- och undersökningsarbete
inom arbetsmiljöns område. Den kompetens på området som finns vid
kliniken skulle kunna vara bas för en utbyggnad med en miljömedicinsk
sektion som har kvalificerad analysutrustning. På uppdrag av företag och
myndigheter skulle en sådan sektion kunna göra mycket ingående analyser
för att identifiera olika slags miljörisker. Den skulle också kunna ställa
medicinsk expertis till förfogande. För en utbyggnad av angivet slag bör
enligt motionärerna statliga medel ställas till förfogande. Motionärerna
begär att regeringen skall ta initiativ till överläggningar med Örebro läns
landsting om inrättande av en sektion för viss del av miljömedicin vid den
yrkesmedicinska kliniken vid RSÖ.

Under de senaste åren har allt större uppmärksamhet ägnats åt frågor om
miljöns betydelse för olika sjukdomars uppkomst, och initiativ har tagits till
förstärkning av insatserna för att uppspåra negativa miljöfaktorer m. m. I
detta hänseende kan redovisas följande.

Den 1 juli 1980 inrättades statens miljömedicinska laboratorium (SML)
med uppgift att inom den fysikaliska och kemiska miljömedicinen samt den
allmänna hälsovården bedriva långsiktig forskning samt undersöknings-,
utrednings- och utbildningsverksamhet. SML inrättades mot bakgrund av att
man visserligen känner till att förändringar i den yttre miljön på olika sätt kan
påverka människan men inte vet tillräckligt mycket om vilka miljökomponenter
som är särskilt riskabla, vilka grupper som är speciellt känsliga för
påverkan, på vilket sätt denna påverkan kan ge upphov till skador samt hur vi
skall kunna förebygga och förhindra inte önskvärda och främja önskvärda
förändringar i människans miljö. Tanken är att SML skall bidra till att fylla
dessa kunskapsluckor.

Även bland sjukvårdshuvudmännen har man uppmärksammat behovet av
insatser inom miljömedicinen. Vid Landstingsförbundets kongress år 1979
presenterades sålunda en inom Landstingsförbundet utarbetad skrift,
Hälsopolitik i praktiken - förutsättningar och krav. I skriften föreslogs att ett
regionalt hälsovårdsorgan - en miljömedicinsk enhet - skall inrättas på
central nivå inom landstingen. I skriften framhölls att utöver vad av hävd
ansetts ingå i hälso- och sjukvårdens uppgifter det bör ankomma på hälso -

SoU 1980/81:19

13

och sjukvården att registrera fakta om skeenden i miljön, i det sociala livet
och i folkhälsan på sådant sätt att oroande trender kan upptäckas och
förebyggande åtgärder vidtas.

Mot bakgrund av att riksdagen beslutat att länsläkarorganisationen skall
avvecklas (prop. 1979/80:6, SoU 1979/80:45, rskr 1979/80:386) gav regeringen
i slutet av år 1980 statens förhandlingsnämnd i uppdrag att med berörda
sjukvårdshuvudmän förhandla bl. a. om att de skall ta över länsläkare som
har en miljömedicinsk kompetensprofil.

De av motionärerna föreslagna uppgifterna för en miljömedicinsk sektion
vid yrkesmedicinska kliniken vid RSÖ synes vara av samma karaktär som
sådana som ligger inom SML:s arbetsområde. Enligt utskottets mening bör
staten koncentrera sina insatser för sådana uppgifter till det nyinrättade
SML. Utskottet är därför inte berett förorda att statligt stöd skall ges för
uppbyggnad av en miljömedicinsk sektion vid RSÖ. Utskottet utgår
emellertid från att de erfarenheter på miljömedicinens område som finns och
samlas vid yrkesmedicinska kliniken vid RSÖ skall kunna nyttiggöras av
SML på det sättet att SML vid behov tar upp samarbete med kliniken.

Med hänsyn till det anförda avstyrks motion 1980/81:1253.

Medelsberäkningen under anslaget föranleder inte någon erinran från
utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande en miljömedicinsk sektion vid regionsjukhuset i
Örebro

att riksdagen avslår motion 1980/81:1253,

2. att riksdagen till Statens miljömedicinska laboratorium för
budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 15 557 000
kr.

6. E 11-E 14. Statens institut för psykosocial miljömedicin m. fl. anslag.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna E 11-E 14 (s.
117-123) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1981/82 anvisar

1. till Statens institut för psykosocial miljömedicin ett förslagsanslag
av 2 086 000 kr.,

2. till Statens rättskemiska laboratorium ett förslagsanslag av
16 715 000 kr.,

3. till Statens rättsläkarstationer ett förslagsanslag av 16 258 000
kr.,

4. till Bidrag till driften av en WHO-enhet för rapportering av
läkemedelsbiverkningar ett förslagsanslag av 1 200 000 kr.

SoU 1980/81:19

14

Förebyggande hälso- och sjukvård

7. F 1. Allmän hälsokontroll. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt F 1 (s. 125-127) och hemställer

att riksdagen till Allmän hälsokontroll för budgetåret 1981/82
anvisar ett förslagsanslag av 3 251 000 kr.

8. F 2. Hälsoupplysning. Regeringen har under punkt F 2 (s. 127 och 128)
föreslagit riksdagen att till Hälsoupplysning för budgetåret 1981/82 anvisa ett
reservationsanslag av 6 250 000 kr.

Motioner

I motion 1980/81:255 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar att dimensionering vad gäller preventivmedelsrådgivningen
bör vara att hälften av kvinnorna i fertil ålder nås av denna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att preventivmedelsrådgivningen
bör byggas ut både kvantitativt och kvalitativt, bl. a.
innebärande en intensifierad utbildning och information till de personalgrupper
som berörs,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att utöka den
uppsökande verksamheten inom preventivmedelsrådgivning och födelsekontroll
så att bl. a. de s. k. riskgrupperna kan nås,

4. att riksdagen hemställer hos regeringen om åtgärder för att den
abortförebyggande informationen på socialstyrelsen även i fortsättningen
skall kunna bedrivas.

I motion 1980/81:718 av Margot Håkansson m. fl. (fp, s, m, c) hemställs att
riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för hälsoinformation inom
givna resurser i enlighet med vad i motionen anförts.

I motion 1980/81:719 av Erik Olsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information
om friskvård och förebyggande hälsovård.

I motion 1980/81:1242 av Märta Fredrikson (c) och Kjell Mattsson (c)
hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att myndigheternas
kostinformation till allmänheten bör samordnas och att informationen
bör ske i positiv anda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att särskild
uppmärksamhet bör ägnas behov av mat i förhållande till skiftarbete och
orgelbundna arbetstider.

I motion 1980/81:1243 av Anders Gernandt (c) hemställs att riksdagen som

SoU 1980/81:19

15

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
riksomfattande hälsokampanj - ett friskvårdsår - för ökad folkhälsa.

I motion 1980/81:1255 av Alf Wennerfors (m) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
samarbetet mellan socialstyrelsens h-nämnd och industri, handel och idrott
inom kost och motion får fortsätta i hittillsvarande former.

Utskottet

Sedan år 1973 har socialstyrelsen bedrivit hälsoupplysningsverksamhet
genom myndighetens nämnd för hälsoupplysning. Nämnden för hälsoupplysning,
vilken haft egna personalresurser, har bedrivit upplysningsverksamheten
med tyngdpunkt på tre områden, nämligen kost och motion,
beroendeframkallande medel samt sexual- och samlevnadsfrågor.

I enlighet med beslut av riksdagen under förra riksmötet (SoU 1979/80:45,
rskr 1979/80:386) med anledning av proposition 1979/80:6 om socialstyrelsens
uppgifter och organisation, m. m., skall bl. a. nämnden för hälsoupplysningupphöra
fr. o. m. den 1 juli 1981. Nämndens kansli avses bli ombildat
till en byrå inom socialstyrelsen. Skälet till denna förändring är att det ansetts
att hälsoupplysning primärt bör vara en uppgift för sjukvårdshuvudmännen
och att upplysningsarbetet i första hand bör ske genom de organisatoriska
resurser som sjukvårdshuvudmännen förfogar över. Här bör också nämnas
att hälso- och sjukvårdsutredningen i sitt under hösten 1979 avgivna
slutbetänkande (SOU 1979:78) Mål och medel för hälso- och sjukvården med
förslag till en ny lagstiftning för hälso- och sjukvården har föreslagit att
sjukvårdshuvudmännen skall åläggas ett lagstadgat ansvar även för förebyggande
vård, innefattande bl. a. hälsoupplysning och hälsorådgivning till
enskilda individer och bestämda målgrupper i samhället. Betänkandet är
efter remissbehandling föremål för beredning inom regeringskansliet.
Socialstyrelsens uppgift beträffande hälsoupplysning avses enligt beslutet om
omorganisation av socialstyrelsen i framtiden vara att på grundval av
myndighetens verksamhet samt nationella och internationella rön om
hälsorisker och hälsofrämjande åtgärder prioritera viktiga områden för
hälsoupplysningsarbetet och förse sjukvårdshuvudmännen med visst underlag
för deras hälsoupplysning. Socialstyrelsen avses vidare skola stimulera
sjukvårdshuvudmännens hälsoupplysningsverksamhet och verka för att
innehållet uppfyller sakliga krav.

Under förevarande anslag beräknas medel för socialstyrelsens fortsatta
verksamhet med hälsoupplysning. Föredragande statsrådet har vid medelsberäkningen
för budgetåret 1981/82 framhållit behovet av fortsatta insatser
på ovannämnda områden som utgjort tyngdpunkten i nämndens för
hälsoupplysning verksamhet.

I anslutning till behandlingen av regeringens framställning om medelsan 1***

Riksdagen 1980/81. 12 sami. Nr 19

SoU 1980/81:19

16

visning under anslaget behandlar utskottet motioner om främjande av s. k.
friskvård, om förbättring av kostinformationen m. m. samt om utbyggnad av
preventivmedelsrådgivningen m. m.

Främjande av friskvård. I tre motioner framläggs förslag av sådant innehåll
att utskottet vid behandlingen av motionerna sammanför dem under
rubriken främjande av friskvård. Med termen friskvård avser utskottet
åtgärder som den enskilda, ordinärt friska människan själv kan vidta för att
förbättra utsikterna att hålla sig frisk.

De motioner som här är aktuella är följande.

I motion 1980/81:718 av Margot Håkansson m. fl. (fp, s, m, c) anförs bl. a.
att vi under många år i alltför hög grad har prioriterat botandet av sjukdomar
och låtit en alltför liten del av de samlade resurserna läggas på förebyggande
av ohälsa och sjukdom. Motionärerna begär att man inom givna resurser
skall intensifiera informationsverksamheten beträffande - som det sammanfattas
i motionen - hur man skall sköta sin hälsa för att kunna få ut det bästa
av sitt liv. Sådan information bör enligt motionärerna förmedlas till den
enskilde redan inom barnhälsovården och fortsätta inom skolan samt genom
olika kanaler under vuxenlivet.

I motion 1980/81:719 av Erik Olsson m. fl. (m) framhålls att den enskildes
eget ansvar för sin hälsa och sitt välbefinnande måste alltmer betonas. Det
bör enligt motionärerna övervägas om inte socialstyrelsen och de olika
instanser som är ansvariga för sjukvården kunde hos massmedierna vinna
större utrymme för information om ”friskvård och förebyggande hälsovård”.
Motionärerna synes i detta sammanhang inte innefatta andra åtgärder i
begreppet förebyggande hälsovård än sådana som anses ingå i friskvård
enligt ovan gjorda definition. Motionärerna ger vissa exempel på innehållet i
önskad informationsverksamhet och begär att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna vad som anförs i motionen.

I motion 1980/81:1243 av Anders Gernandt (c) framhålls att det nu bör
vara dags för en samlad men omfattande och effektiv satsning på alla
friskvårdsaktiviteter främst genom upplysning och inspiration. Det behövs
enligt motionären en riksomfattande upplysnings- och informationskampanj
- ett friskvårdsår - i vilken bl. a. landets alla frivilligrörelser av alla slag
deltar. Motionären begär att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om en riksomfattande hälsokampanj - ett
friskvårdsår - för ökad folkhälsa.

Sjukvårdshuvudmännen har alltmer engagerat sig i sjukdomsförebyggande
och hälsobefrämjande åtgärder som ett led i en offensiv sjukvårdspolitik
som syftar till att säkra den enskildes hälsa och välbefinnande samt till att
minska den framtida belastningen på sjukvårdsorganisationen. En majoritet
av sjukvårdshuvudmännen har sålunda under de senaste åren utformat
förslag till s. k. friskvårdsplaner och medel har anvisats till sjukdomsförebyggande
och hälsobefrämjande insatser, bl. a. hälsoupplysning. Hos

SoU 1980/81:19

17

sjukvårdshuvudmännen finns också lämpliga kanaler för hälsoupplysning
m. m. såsom mödra- och barnhälsovården, primärvården, sjukhusen och
tandvården samt genom samarbete med vederbörande huvudmän skolhälsovården
och företagshälsovården. Tanken bakom ovannämnda förändringar
av socialstyrelsens uppgifter och organisation beträffande hälsoupplysning
är att tyngdpunkten i arbetet med hälsoupplysning m. m. lämpligast
förankras på fältet.

Utskottet utgår från att de insatser, som i enlighet med det anförda är att
vänta av sjukvårdshuvudmännen för att främja friskvård, kommer att
tillgodose syftet med motion 1980/81:718 och motion 1980/81:719. Något
riksdagens initiativ med anledning av motionerna är därför inte påkallat.
Motionerna avstyrks således.

I propositionen om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m.
förutskickade föredragande departementschefen att insatser för hälsoupplysning
av typen kampanjer riktade till allmänheten eller bestämda
målgrupper skulle komma att krävas. För genomförande av sådana insatser
på regional och lokal nivå ansågs sjukvårdshuvudmannen eller i vissa fall
kommunen bäst lämpad men socialstyrelsen förutsattes bl. a. kunna ta
initiativ till riksomfattande upplysningskampanjer, föra ut dem i massmedia
och ge huvudmännen uppslag och material för regionala eller lokala
uppföljningar. Enligt utskottets mening finns det anledning räkna med att
särskilda kampanjer för främjande av friskvård skall ses som angelägna bland
de fortsatta insatserna för hälsoupplysning på riksnivå och lägre nivåer. Inte
heller något initiativ med anledning av motion 1980/81:1243 är därför
påkallat. Utskottet avstyrker således motionen.

Förbättring av kostinformationen m. m. Den upplysningsverksamhet om
kost och motion, som nämnden för hälsoupplysning bedrivit, startades år
1971 med målsättningen att den sedan länge pågående utvecklingen mot
försämrade kost- och motionsvanor skulle brytas. Aktiviteten beräknades
behöva en lång tid för att få effekt, i första hand en tioårsperiod. Det
näringsfysiologiska och rörelsefysiologiska underlaget för aktiviteten - som
utarbetats av en särskild medicinsk expertgrupp - redovisades av socialstyrelsen
år 1971 i skriften Kost och motion (Socialstyrelsen redovisar nr 19).
Som konkreta förslag till ändring av kost- och motionsvanor angavs däri att
det gäller att anpassa energitillförsel till energibehov, att begränsa konsumtionen
av mättat fett och socker, att öka tillförseln av essentiella näringsämnen
och att öka den fysiska aktiviteten. Underlag för upplysningsverksamheten
om kost och fysisk aktivitet under barnaåren, som utarbetats av en
annan medicinsk expertgrupp, redovisades år 1973 i skriften Kost och fysisk
aktivitet i barnaåldern (Socialstyrelsen redovisar nr 33).

För upplysningsverksamheten om kost och motion har det funnits en
särskild ledningsgrupp, i vilken ingår bl. a. företrädare för socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen, statens livsmedelsverk, konsumentverket, Svenska kom -

SoU 1980/81:19

18

munförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges industriförbund, Lantbrukarnas
riksförbund (LRF), TCO, LO, Kooperativa förbundet (KF) samt
idrottsrörelsen. Vidare har till aktiviteten varit knutna - förutom ovannämnda
medicinska expertgrupper - olika expert-, projekt- och referensgrupper.
Bl. a. har det funnits en rådgivande grupp för näringslivsfrågor, N-KoM,
med företrädare för bl. a. Industriförbundet, Dagab, LRF, Mjölkcentralen
Arla, ICA, KF, Sveriges livsmedelshandlarförbund (SSLF) och idrottsrörelsen.

I motion 1980/81:1242 av Märta Fredrikson (c) och Kjell Mattsson (c)
lämnas uppgifter om storleken av konsumtionen av snask och andra varor
som vi inte behöver från näringssynpunkt. Det är enligt motionärerna
nödvändigt att man försöker förändra och förbättra matvanorna. Detta är,
påpekas det, möjligt endast om informationen och upplysningen om mat kan
göras engagerande, aktiverande och meningsfull. Motionärerna anser att
den statliga kostinformationen - från socialstyrelsen, konsumentverket och
livsmedelsverket - huvudsakligen ger allmänheten den uppfattningen att
matkunskap är krävande teori. Motionärerna begär (yrkande 1) att
myndigheternas kostinformation till allmänheten skall samordnas och att
informationen skall ske i positiv anda. Motionärerna önskar vidare åtgärder
som bidrar till att bl. a. skiftesarbetare kan äta bättre och begär (yrkande 2)
att i informationsverksamheten särskild uppmärksamhet skall ägnas behov
av mat vid skiftarbete och då man arbetar på oregelbundna arbetstider.

I motion 1980/81:1255 av Alf Wennerfors (m) framhålls värdet av det
samarbete med näringslivet som förekommit i upplysningsverksamheten om
kost och motion genom den rådgivande gruppen N-KoM och motionären
begär att samarbetet med industri, handel och idrott inom upplysningsverksamheten
om kost och motion får fortsätta i hittillsvarande former.

För att man skulle få en uppfattning om vilken effekt upplysningsverksamheten
om kost och motion fått gjordes år 1978 en enkätundersökning,
som omfattade 2 000 vuxna personer över hela landet. Enkätundersökningen
visade att allmänhetens kunskaper om sambanden mellan kost och motion
samt hälsa och om näringsriktig mat blivit bättre men att allmänhetens kostoch
motionsvanor förändrats endast i blygsam utsträckning. Med anledning
av bl. a. den långsamma takten i förändringen av allmänhetens levnadsvanor
tillsatte ovannämnda ledningsgrupp för kost och motion en utredningsgrupp
med uppgift att ta fram underlag till ett åtgärdsprogram som skulle kunna
påskynda utvecklingen.

Resultatet av utredningsgruppens arbete presenterades år 1979 i rapporten
Kost och motion inför 80-taiet. Underlag för åtgärdsprogram för bättre kostoch
motionsvanor (nr 11 i nämndens för hälsoupplysning publikationsserie
h-rapporter). Rapporten innehåller bl. a. en beskrivning och värdering av de
informationsinsatser m. m. som gjorts samt underlag för ett framåtriktat
åtgärdsprogram för socialstyrelsens kost- och motionsinformation. I rapporten
har bl. a. redovisats aktiviteter inom kommunerna, skolan och studie -

SoU 1980/81:19

19

förbunden, och det påpekas bl. a. att det krävs insatser på flera områden i
samhället om man vill åstadkomma en mera genomgripande och långsiktig
förändring av allmänhetens kostvanor. Det är avsett att rapporten skall
utgöra underlag för ett långsiktigt program för att förbättra befolkningens
kost- och motionsvanor.

Den nu lämnade redogörelsen visar att man inom bl. a. socialstyrelsen är
medveten om att man måste påskynda utvecklingen av bättre kostvanor hos
allmänheten. Utskottet vill understryka betydelsen av att så också sker.

Med hänsyn till det anförda är något initiativ av riksdagen med anledning
av motion 1980/81:1242 inte erforderligt. Utskottet avstyrker därför motionen.

I propositionen om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m.
underströk föredragande departementschefen värdet av det samarbete med
olika organisationer som nämnden för hälsoupplysning haft i sin verksamhet.
Han förordade som princip att det skulle ankomma på socialstyrelsen att
avgöra formerna för samarbete med t. ex. organisationer och att tillsätta och
ange uppgifter för samrådsorgan men framhöll samtidigt angelägenheten av
att man inom hela hälsoupplysningsområdet tar till vara organisationernas
positiva inställning till medverkan i hälsofrämjande aktiviteter.

Enligt vad utskottet inhämtat finns det inom socialstyrelsen ett positivt
intresse för att man även i fortsättningen skall ha en organiserad samverkan
med näringslivet i upplysningsverksamheten om kost och motion. Med
hänsyn härtill finns det anledning räkna med att ett sådant fortsatt samarbete
som motionären förespråkar kommer till stånd utan något riksdagens
initiativ. Motion 1980/81:1255 påkallar därför inte någon riksdagens
åtgärd.

Utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen m. m. I motion 1980/81:255 av
Lars Werner m. fl. (vpk) framhålls att preventivmedelsrådgivningen måste
byggas ut både kvalitativt och kvantitativt. Motionärerna beräknar att
hälften av samtliga kvinnor i fertil ålder behöver preventivmedelsrådgivning
och begär att preventivmedelsrådgivningen dimensioneras för att täcka detta
behov (yrkande 1). Motionärerna begär vidare att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna att preventivmedelsrådgivningen bör byggas ut
både kvantitativt och kvalitativt, bl. a. innebärande en intensifierad utbildning
och information till de personalgrupper som berörs (yrkande 2) samt att
riksdagen hos regeringen skall hemställa om dels åtgärder för att utöka den
uppsökande verksamheten inom preventivmedelsrådgivning och födelsekontroll
så att bl. a. de s. k. riskgrupperna kan nås (yrkande 3), dels åtgärder
för att den abortförebyggande informationen från socialstyrelsen även i
fortsättningen skall kunna bedrivas (yrkande 4).

I anslutning till behandlingen under förra riksmötet i betänkande SoU
1979/80:32 av en motion om utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen
lämnade utskottet en redogörelse (s. 15 och 16) för utvecklingen på området

SoU 1980/81:19

20

sedan riksdagen år 1974 fattade beslut om ökade insatser i fråga om
preventivmedelsrådgivning och andra förebyggande åtgärder. Utskottet får
som bakgrund till behandlingen av motionen hänvisa till denna redovisning.

Som utskottet framhöll i nämnda betänkande beslutade riksdagen i början
av förra riksmötet begära att en utvärdering av abortlagstiftningen skulle
komma till stånd (SoU 1979/80:10, rskr 1979/80:24).

Med anledning av riksdagens beslut tillkallades i början av år 1980 med
stöd av ett bemyndigande av regeringen 1980 års abortkommitté (S 1980:02)
med uppdrag att göra en utvärdering av abortlagstiftningen samt föreslå
åtgärder som syftar till att minska abortfrekvensen i landet. Kommittén, som
fått parlamentarisk förankring, skall enligt direktiven för sitt arbete även
behandla frågor om preventivmedelsrådgivningen. Kommittén skall sålunda
belysa bl. a. hur preventivmedelsrådgivningen fungerar, barnmorskans roll i
rådgivningen samt särskilt uppmärksamma de problem som finns då det
gäller att nå ut med information och rådgivning till olika grupper.
Invandrarna nämns som en viktig målgrupp. Kommittén skall lägga fram
konkreta förslag om abortrådgivningens utformning och innehåll samt om
abortförebyggande åtgärder i syfte att minska abortfrekvensen i landet. Om
möjligt skall kommittén föreslå särskilda åtgärdsprogram för en förbättrad
information om samlevnadsfrågor och om abortförebyggande åtgärder.
Kommitténs arbete skall bedrivas skyndsamt.

Det utredningsarbete om bl. a. preventivmedelsrådgivningen som ankommer
på 1980 års abortkommitté tillgodoser enligt utskottets mening syftet
med yrkandena 1, 2 och 3 i motion 1980/81:255.

Föredragande statsrådet har vid beräkningen av medel under anslaget till
hälsoupplysning för nästa budgetår framhållit att information om preventivmedel
och andra abortförebyggande åtgärder alltjämt är ett angeläget
område. Utskottet vill i anslutning härtill framhålla att sjukvårdshuvudmännen
beträffande sådan information har en viktig uppgift. Utskottet framhöll i
betänkande SoU 1979/80:45 med anledning av propositionen om socialstyrelsens
uppgifter och organisation, m. m. (s. 29) bl. a. att när det gäller
upplysningsverksamhet i sexual- och samlevnadsfrågor det numera finns ett
omfattande material till ledning för sjukvårdshuvudmännens verksamhet på
området och att utskottet utgick från att dessa kommer att föra utvecklingen
av hälsoupplysningen vidare.

Med hänsyn till det nu anförda påkallar yrkande 4 i motion 1980/81:255
enligt utskottets mening inte någon åtgärd av riksdagen.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motion 1980/81:255.

Medelsberäkningen under anslaget till hälsoupplysning föranleder inte
någon erinran från utskottets sida.

SoU 1980/81:19

21

Utskottet hemställer

1. beträffande intensifierad information om friskvård
att riksdagen avslår motion 1980/81:718,

2. beträffande information om friskvård genom massmedier
att riksdagen avslår motion 1980/81:719,

3. beträffande ett friskvårdsår

att riksdagen avslår motion 1980/81:1243,

4. beträffande förbättring av kostinformationen
att riksdagen avslår motion 1980/81:1242,

5. beträffande samverkan med näringslivet i kostinformationen
att riksdagen avslår motion 1980/81:1255,

6. beträffande utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen m. m.
att riksdagen avslår motion 1980/81:255,

7. att riksdagen till Hälsoupplysning för budgetåret 1981/82
anvisar ett reservationsanslag av 6 250 000 kr.

9. F 3. Epidemiberedskap m. m. F. 4. Åtgärder för att förbättra kontinuiteten
i hälso- och sjukvården. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkterna F 3 och F 4 (s. 128-131) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1981/82 anvisar

1. till Epidemiberedskap m. m. ett förslagsanslag av 11 107 000
kr.,

2. till Åtgärder för att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården
ett reservationsanslag av 5 600 000 kr.

Undervisningssjukhus m. m.

10. G 5. Akademiska sjukhuset i Uppsala: Avlöningar till läkare. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkt G 5 (s. 136-140) och hemställer att

riksdagen till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Avlöningar till
läkare för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av
133 520 000 kr.

11. G 6. Akademiska sjukhuset i Uppsala: Driftkostnader. Regeringen har
under punkt G 6 (s. 141-145) föreslagit riksdagen att dels godkänna den i
propositionen beräknade driftstaten för förvaltning av fastigheter vid
Akademiska sjukhuset i Uppsala, dels till Akademiska sjukhuset i Uppsala:
Driftkostnader för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 36 091 000
kr.

SoU 1980/81:19

22

Motion

I motion 1980/81:537 av Jörgen Ullenhag (fp) hemställs att riksdagen
beslutar om ändring i lagen om förtroendenämnder inom hälso- och
sjukvården så att den omfattar också den statliga sjukvården.

Utskottet

I anslutning till behandlingen av regeringens framställning om medelsanvisning
m. m. under anslaget till driftkostnader vid Akademiska sjukhuset i
Uppsala behandlar utskottet en motion om vidgat tillämpningsområde för
lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården.

Med anledning av ett förslag i proposition 1978/79:220 om samhällets
tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. antog riksdagen (SoU
1979/80:16, rskr 1979/80:130) under förra riksmötet lagen om förtroendenämnder
inom hälso- och sjukvården, vilken trädde i kraft den 1 juli 1980.
Enligt bestämmelserna i 1 § denna lag skall det för den sjukvård som en
landstingskommun och en kommun som inte tillhör landstingskommun
ombesörjer enligt sjukvårdslagen (1962:242) finnas en elier flera förtroendenämnder
med uppgift att främja kontakterna mellan patienterna och
hälso- och sjukvårdspersonalen samt att åt patienterna förmedla den hjälp
som förhållandena påkallar. Landstingskommunen eller kommunen får
tillsätta särskild förtroendenämnd eller uppdra åt någon annan nämnd att
vara förtroendenämnd. När flera förtroendenämnder finns, skall varje
nämnd fullgöra förtroendenämnds uppgifter för en viss del av sjukvårdsområdet
eller för en viss sjukvårdsinrättning.

Lagen om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården gäller till
utgången av juni 1985 mot bakgrund av att verksamheten med förtroendenämnder
har karaktär av försöksverksamhet. Lagen omfattar enligt sin
lydelse inte den sjukvård som staten ombesörjer - vid Karolinska sjukhuset
och vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

I motion 1980/81:537 av Jörgen Ullenhag (fp) anförs under erinran om att
statlig sjukvård inte omfattas av lagen om förtroendenämnder inom hälsooch
sjukvården att det är orimligt att patienter vid Akademiska sjukhuset i
Uppsala - vilka med hänsyn till att sjukhuset är regionsjukhus kommer från
olika sjukvårdsområden - inte skall ha möjlighet att vända sig till
förtroendenämnd. Motionären begär ändring av lagen om förtroendenämnder
inom hälso- och sjukvården så att den omfattar också den statliga
sjukvården.

Förslag av den år 1974 tillkallade medicinalansvarskommittén (S 1974:02) i
huvudbetänkandet (SOU 1978:26) Hälso- och sjukvårdspersonalen, ansvarsfrågor,
samverkan personal-patienter låg till grund för förslagen i proposition
1978/79:220. Kommittén anförde (s. 131) - mot bakgrund av att förtroendenämnd
avsågs omfatta endast den sjukvård som sjukvårdshuvudmännen

SoU 1980/81:19

23

ombesörjer - att det förhållandet att viss sjukvård, statlig och privat, faller
utanför förtroendenämnds kompetens innebär inte att patient som anlitat
den vården inte skall kunna vända sig till förtroendenämnd. Denna har,
anförde kommittén vidare, visserligen begränsade möjligheter att ingripa
mot missförhållanden inom sjukvård som ligger utanför sjukvårdshuvudmännens
ansvarsområde men detta utesluter inte initiativ från nämndens
sida för att ge patient hjälp och tillgodose hans kontakt- och informationsbehov.

Åtgärder för att tillgodose motionens syfte har i februari i år vidtagits vid
Akademiska sjukhuset i Uppsala. Direktionen för sjukhuset har sålunda
beslutat medge att vederbörande förtroendenämnd - varmed åsyftas
förtroendenämnden inom Uppsala läns landsting och förtroendenämnd
inom annat landsting inom Uppsala sjukvårdsregion - får fullgöra sina
uppgifter enligt lagen om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården vid
sjukhuset, varvid förtroendenämnden skall samråda med chefsläkaren vid
sjukhuset.

När det gäller Karolinska sjukhuset har sjukvårdsdirektören hos Stockholms
läns landsting i framställning i februari i år till sjukhusdirektören vid
sjukhuset hemställt om att förtroendenämnden inom Stockholms läns
landsting skall få vara kontaktorgan för patienter vid sjukhuset. I detta
sammanhang bör påpekas att det mellan företrädare för staten och
landstinget - under förutsättning av regeringens och landstingets godkännande
- har träffats avtal om att landstinget övertar huvudmannaskapet för
sjukhuset från staten den 1 januari 1982. Avtalet har förelagts riksdagen för
godkännande i den nyligen avgivna propositionen 1980/81:95.

Med hänsyn till det anförda är något riksdagens initiativ med anledning av
motion 1980/81:537 inte erforderligt. Utskottet avstyrker motionen.

Den föreslagna medelsanvisningen under anslaget har inte föranlett någon
erinran från utskottets sida.

Inte heller den i propositionen beräknade driftstaten för förvaltning av
fastigheter vid Akademiska sjukhuset i Uppsala har föranlett någon erinran
från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande lagen om förtroendenämnder inom hälso- och
sjukvården

att riksdagen avslår motion 1980/81:537,

2. att riksdagen

a) godkänner den i propositionen beräknade driftstaten för
förvaltning av fastigheter vid Akademiska sjukhuset i Uppsala,

b) till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Driftkostnader för
budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 36 091 000
kr.

SoU 1980/81:19

24

12. G 7. Akademiska sjukhuset i Uppsala: Utrustning. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt G 7 (s. 145 och 146) och hemställer

att riksdagen till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Utrustning för
budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 2 746 000
kr.

13. G 8. Akademiska sjukhuset i Uppsala: Byggnadsinvesteringar. Regeringen
har under punkt G 8 (s. 146-152) föreslagit riksdagen att dels
bemyndiga regeringen att besluta om byggnadsarbeten vid Akademiska
sjukhuset i Uppsala inom de kostnadsramar som förordats i propositionen,
dels bemyndiga regeringen att fastställa tillgångsvärden i enlighet med vad
som anförts i propositionen, dels till Akademiska sjukhuset i Uppsala:
Byggnadsinvesteringar för budgetåret 1981/82 anvisa ett reservationsanslag
av 15 000 000 kr.

Motion

I motion 1980/81:530 av Hans Alsén m. fl. (s) hemställs att riksdagen som
sin mening uttalar att projekteringen och byggandet av ny kvinnoklinik vid
Akademiska sjukhuset i Uppsala får ske i enlighet med byggnadskommitténs
planering.

Utskottet

I anslutning till behandlingen av regeringens framställning om anslag till
byggnadsinvesteringar vid Akademiska sjukhuset i Uppsala m. m. behandlar
utskottet en motion om en ny kvinnoklinik vid sjukhuset.

Regeringen uppdrog genom beslut i april 1978 åt kommittén för
Akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande (byggnadskommittén) att
utföra projektering fram t. o. m. färdigställande av förslagshandlingar för en
nybyggnad för kvinnoklinik vid sjukhuset samt att därefter underställa
regeringen ärendet för förnyad prövning. För nybyggnaden skulle gälla en
ytram av 9 200 kvm rumsyta. Med anledning av en framställning av
byggnadskommittén föreskrev regeringen i beslut i juni 1979 att ytramen
skulle ökas till 9 450 kvm rumsyta och att projekteringen fick utföras fram
t. o. m. färdigställande av huvudhandlingar innan ärendet underställdes
regeringen för förnyad prövning.

I anslagsframställning i augusti 1980 för budgetåret 1981/82 beräknade
byggnadskommittén investeringskostnaden för en ny kvinnoklinik till 110
milj. kr. i prisläget den 1 april 1980.

Den 18 november 1980 inkom till regeringen huvudhandlingar för
byggnadsföretaget från byggnadskommittén. För en ny kvinnoklinik med
100 vårdplatser för obstetrik (varav 22 lättvårdsplatser) samt 62 vårdplatser

SoU 1980/81:19

25

för gynekologi beräknade byggnadskommittén nu investeringskostnaden till
99,65 milj. kr. i prisläget den 1 april 1980. Under förutsättning att uppdrag
om fortsatt projektering t. o. m. bygghandlingar gavs under tiden omkring
årsskiftet 1980-1981 räknade byggnadskommittén med följande tidsplan för
fortsättningen av byggnadsföretaget, nämligen projektering t. o. m. bygghandlingar
under 1981, upphandling under våren 1982, byggnadsproduktion
under tiden hösten 1982 - hösten 1984 samt utrustning och inflyttning under
första halvåret 1985.

Föredragande statsrådet har i budgetpropositionen anmält att prövning av
byggnadsförslaget pågår och beräknat projekteringsmedel för byggnadsföretaget
i den för nästa budgetår föreslagna medelsanvisningen under
anslaget.

I motion 1980/81:530 av Hans Alsén m. fl. (s) uttalas oro för att regeringen
avser att fördröja byggandet av den nya kvinnokliniken. Motionärerna
framhåller angelägenheten av att byggnadsföretaget genomförs med hänsyn
till brister i den nuvarande kvinnokliniken, ökat behov av vårdplatser på
grund av nedläggning av förlossningsvård vid Enköpings lasarett samt behov
av arbetstillfällen inom byggnadsverksamheten i en vikande konjunktur.
Motionärerna begär att riksdagen skall uttala att projekteringen och
byggandet av en ny kvinnoklinik får ske i enlighet med byggnadskommitténs
planering.

Behandlingen inom regeringskansliet av huvudhandlingarna för en ny
kvinnoklinik har varit följande.

Den 19 november 1980 remitterades huvudhandlingarna till nämnden för
undervisningssjukhusens utbyggande (NUU) med anhållan om yttrande
senast den 16 februari 1981. Syftet med remissen var bl. a. att NUU skulle
pröva kostnadskalkylen för byggnadsföretaget.

På framställning av företrädare för Uppsala läns landsting som enligt avtal
mellan staten och landstinget deltar i kostnader för bl. a. investeringar vid
sjukhuset remitterades ärendet den 17 februari 1981 till landstinget med
anhållan om yttrande senast den 31 mars 1981.

NUU beräknas komma att avge sitt yttrande i ärendet i anslutning till att
landstinget yttrar sig.

Utskottet, som under ett tidigare år haft tillfälle att göra ett studiebesök i
den nuvarande kvinnokliniken vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, vill för
sin del understryka att denna har sådana brister att en ny kvinnoklinik måste
tillkomma vid sjukhuset. Frågan om uppförande av en ny kvinnoklinik har
varit aktuell sedan lång tid tillbaka och ett ytterligare dröjsmål i ärendet vore
ytterst olyckligt.

Utskottet har emellertid förståelse för att prövningen av huvudhandlingarna
för byggnadsföretaget måste anstå till dess yttrande över desamma
inkommit från NUU och från Uppsala läns landsting, som ju har starka
intressen i ärendet, inte minst mot bakgrund av att förhandlingar inletts

SoU 1980/81:19

26

mellan företrädare för staten och landstinget om överförande av huvudmannaskapet
för sjukhuset från staten till landstinget.

Med hänsyn till det anförda bör motion 1980/81:530 inte föranleda någon
åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks således.

Regeringens förslag till anslagsberäkning m. m. föranleder inte någon
erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande en ny kvinnoklinik

att riksdagen avslår motion 1980/81:530,

2. att riksdagen

a) bemyndigar regeringen att besluta om byggnadsarbeten vid
Akademiska sjukhuset i Uppsala inom de kostnadsramar som
förordats i propositionen,

b) bemyndigar regeringen att fastställa tillgångsvärden i enlighet
med vad som anförts i propositionen,

c) till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Byggnadsinvesteringar
för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av
15 000 000 kr.

14. G 10. Vårdcentralen i Dalby: Förvaltningskostnader. G 11. Vårdcentralen
i Dalby: Forsknings- och utbildningsverksamhet. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkterna G 10 och G 11 (s. 152-155) och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1981/82 anvisar

1. till Vårdcentralen i Dalby: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag
av 2 234 000 kr.,

2. till Vårdcentralen i Dalby: Forsknings- och utbildningsverksamhet
ett reservationsanslag av 2 400 000 kr.

15. G 12. Vidareutbildning av läkare. Regeringen har under punkt G 12 (s.
155-157) föreslagit riksdagen att till Vidareutbildning av läkare för
budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 25 688 000 kr.

Motion

I motion 1980/81:713 av Margareta Andrén (fp) och Bertil Dahlén (fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en översyn av ögonläkarutbildningen
kommer till stånd enligt de riktlinjer som framförts i motionen.

SoU 1980/81:19

27

Utskottet

I samband med behandlingen av regeringens framställning om anslag till
vidareutbildning av läkare behandlar utskottet en motion om översyn av
ögonläkarutbildningen.

Läkare som vill erhålla specialistkompetens i ögonsjukdomar (oftalmologi)
skall efter legitimation som läkare genomgå s. k. fortsatt vidareutbildning
som omfattar dels tre och ett halvt års tjänstgöring inom specialiteten
(huvudutbildning), dels ett halvt års tjänstgöring inom allmän internmedicin,
neurologi eller neurokirurgi (sidoutbildning).

I motion 1980/81:713 av Margareta Andrén (fp) och Bertil Dahlén (fp)
påpekas att ett stort antal diabetiker skulle behöva genomgå ögonoperation
för att undgå att bli blinda. Emellertid är enligt motionärerna ytterst få
svenska ögonkirurger utbildade i den operationsteknik - vitrektomi (glaskroppskirurgi)
- som är aktuell. Motionärerna framhåller att utbildningen av
ögonläkare därför bör ses över och begär en översyn av ögonläkarutbildningen.

Som underlag för sina i betänkandet (SOU 1978:70) Regionsjukvården
redovisade överväganden tog den år 1974 tillkallade regionsjukvårdsutredningen
(S 1974:07) fram ett omfattande material om olika medicinska
verksamhetsområden genom ett särskilt projekt RIA (Regionsjukvårdens
innehåll och omfattning), vilket redovisades i bilagor (SOU 1978:71 och 72)
till betänkandet. I redovisningen av materialet om ögonsjukvård (SOU
1978:72 s. 269-283) anfördes bl. a. att den vitro-retinala kirurgin (kirurgiska
ingrepp på glaskropp och näthinna) i samband med mera komplicerade fall
av näthinneavlossning, diabetes etc. befinner sig i ett intensivt utvecklingsskede,
som kommer att fortsätta under ett flertal år framåt. En koncentration
inom en snar framtid av verksamheten inom detta område till regionsjukhusen
ansågs vara den enda realistiska och rationella lösningen. En särskild
expertgrupp inom RIA-projketet, som studerat ögonläkarutbildningen i
England, föreslog i en rapport att en uppdelning av den svenska ögonläkarutbildningen
i en ögonmedicinsk och i en ögonkirurgisk specialistutbildning
på en och samma nivå borde övervägas. Regionsjukvårdsutredningen ansåg
att tanken på en sådan uppdelning av ögonläkarutbildningen borde utredas
vidare och överlämnade expertgruppens rapport till en utredning som
nämnden för läkares vidareutbildning (NLV) år 1978 tillsatt för att göra en
översyn av bestämmelserna om allmänläkarkompetens och specialistkompetens
(NLV:s översynsutredning). Denna utredning beräknas kunna redovisa
överväganden om läkarnas specialistutbildning under innevarande år.

Då frekvensen av diabetes ökar och förändringar i bl. a. ögats näthinna
tillhör komplikationerna vid denna sjukdom är det enligt utskottets mening
angeläget att möjligheterna att behandla dessa komplikationer förstärks.
Med hänsyn till de initiativ som enligt den lämnade redovisningen tagits
beträffande ögonläkarutbildningen och som enligt utskottets mening tillgo -

SoU 1980/81:19

28

doser syftet med motion 1980/81:713 bör motionen inte föranleda någon
åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks således.

Medelsberäkningen under anslaget föranleder inte någon erinran från
utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande ögonläkarutbildningen

att riksdagen avslår motion 1980/81:713,

2. att riksdagen till Vidareutbildning av läkare för budgetåret
1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 25 688 000 kr.

16. G 13-G 15. Lån till utländska läkare för viss efterutbildning m. fl.
anslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna G 13-G 15
(s. 157-161) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1981/82 anvisar

1. till Lån till utländska läkare för viss efterutbildning ett reservationsanslag
av 1 000 kr.,

2. till Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. ett förslagsanslag
av 2 582 000 kr.,

3. till Vidareutbildning av tandläkare m. m. ett förslagsanslag av
2 410 000 kr.

Övrig sjukvård m. m.

17. H 1. Rättspsykiatriska stationer och kliniker. H 2. Bidrag till anordnande
av kliniker för psykiskt sjuka m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkterna H 1 och H 2 (s. 163-167) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1981/82 anvisar

1. till Rättspsykiatriska stationer och kliniker ett förslagsanslag av
64 639 000 kr.,

2. till Bidrag till anordnande av kliniker för psykiskt sjuka m. m.
ett förslagsanslag av 220 000 000 kr.

18. H 4. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m. Regeringen har
under punkt H 4 (s. 167-169) föreslagit riksdagen att till Beredskapslagring
för hälso- och sjukvården m. m. för budgetåret 1981/82 anvisa ett reservationsanslag
av 34 591 000 kr.

Motioner

I motion 1980/81:353 av Göran Karlsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
till Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m. anvisar ett i

SoU 1980/81:19

29

förhållande till regeringens förslag med 15 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag
av 49 591 000 kr.

Motivering till yrkandet finns i motion 1980/81:349.

I motion 1980/81:932 av Karin Israelsson (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller att socialstyrelsen förlägger den planerade vätskeproduktionsenheten
för läkemedelsbruk till Västerbotten.

Utskottet

Från anslaget bekostas investeringar i beredskapslager m. m. förden civila
hälso- och sjukvården i krig. I anslutning till behandlingen av anslaget
behandlar utskottet två motioner. I motion 1980/81:932 av Karin Israelsson
(c) tas upp frågan om lokaliseringen av en planerad reservanläggning för
vätskeproduktion. I motion 1980/81:353 av Göran Karlsson m. fl. (s) begärs
höjning av anslaget utöver vad regeringen föreslagit för inköp av lager av
sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Utskottet har inhämtat yttrande
över regeringens förslag under anslaget och över motionerna från försvarsutskottet.
Yttrandet, FöU 1980/81:3 y, fogas vid betänkandet som bilaga
1.

Lokaliseringen av en planerad reservanläggning för vätskeproduktion. I vårt
land produceras i fred vätska för sjukvården hos Pharmacia AB i Uppsala,
hos ACO Läkemedel AB (ACO) i Göteborg och hos ACO i Matfors i
Sundsvallstrakten. ACO ingår i KabiVitrumkoncernen. Härjämte sker viss
vätskeproduktion vid några av våra större sjukhusapotek.

Enligt f. n. gällande planering för hälso- och sjukvården i krig skall det
finnas två vätskecentraler i reserv. En är färdig och finns i Hedemoratrakten.
Basen för denna utgörs av Pharmacia AB i Uppsala.

I anslagsframställningen för nästa budgetår har socialstyrelsen anmält att
man under innevarande budgetår börjar ta fram underlag för planläggning av
den andra reservanläggningen men att medel för denna behövs först under
budgetåret 1982/83. För nästa budgetår anmäls ett formellt medelsbehov av
1 000 kr. Föredragande statsrådet har föreslagit medelsanvisning i enlighet
härmed. Preliminärt avser man inom socialstyrelsen att förlägga den andra
reservanläggningen i södra Värmland. Bas för denna skulle då utgöras av
ACO i Göteborg. Val av förläggning av den andra reservanläggningen är
emellertid till stor del beroende av utvecklingen av anläggningarna för
vätskeproduktion i fred. Denna utveckling är f. n. oklar, varför socialstyrelsen
inte tagit slutlig ställning till lokaliseringen av den andra reservanläggningen.

I motion 1980/81:932 (c) begärs att den andra reservanläggningen för
vätskeproduktion skall förläggas till Västerbotten. Motionären framhåller
att med tanke på den befolkningsomflyttning som kommer att ske i händelse

SoU 1980/81:19

30

av krig - med ett ökat antal människor i Norrbotten, Västerbotten och
Jämtland - det är angeläget att reservanläggningen placeras i Västerbotten.

Försvarsutskottet anför i yttrandet i ärendet bl. a. att utskottet anser att
riksdagen inte nu bör ta ställning till var den tilltänkta reservanläggningen för
vätskeproduktion skall ligga. Försvarsutskottet utesluter inte att det kan bli
aktuellt att förlägga den i den norra delen av landet. Placeringen bör enligt
försvarsutskottet självfallet ske efter en samlad bedömning som innefattar
anläggningens anknytning till lämpligt företag eller sjukhus som bas för
anläggningen om den skulle behöva användas.

Socialutskottet ansluter sig till försvarsutskottets bedömning. Motion
1980/81:932 (c) bör därför inte föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Lagring av sjukvårdsmateriel av förbruknings karaktär. Riksdagen fattade år
1977 beslut om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets
fortsatta utbyggnad (prop. 1976/77:74, FöU 1976/77:13, rskr 1976/77:311) på
grundval av förslag av 1974 års försvarsutredning. Riksdagens beslut avsåg
bl. a. inriktningen av planeringen för programplaneperioden 1977/78-1981/

82.

1974 års försvarsutredning konstaterade bl. a. att studier och utredningar
visat att totalförsvarets sjukvårdsresurser var helt otillräckliga i flera
avseenden under avspärrning och krig och påpekade att uthålligheten
rörande materiel och läkemedel borde förstärkas. 1977 års försvarsbeslut
innebar en inriktning av sjukvårdsberedskapen mot att vissa väsentliga
brister snabbt skulle avhjälpas. Ställning till beredskapen beträffande
sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär skulle dock tas senare, när
resultatet av visst utredningsarbete förelåg. Detta utredningsarbete som
utfördes av en utredning med namnet Utredningen Försörjning med
Förbrukningsmateriel (UFF), vilken var knuten till socialstyrelsen, slutredovisades
år 1979 i rapporten Sjukvårdsmateriel under avspärrning och/eller
krig. Ett tillgodoseende av behovet av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär
under en avspärrning om tolv månader och krig beräknades av UFF
kräva investeringar om 520 milj. kr. i 1979 års prisnivå. De beräknade
investeringarna avsåg en kombination av (a) produktionsplanläggning som
kombinerades med beredskapslagring av råvaror och halvfabrikat, (b)
beredskapslagring av vissa, särskilt utvalda färdigprodukter samt (c) visst
företagsstöd.

Socialstyrelsen redovisade år 1980 till regeringen en perspektivstudie om
hälso- och sjukvård i totalförsvaret med anledning av ett uppdrag att som
underlag för ett försvarsbeslut år 1982 genomföra studier av utvecklingen
efter år 1982 av hälso- och sjukvården i krig. Socialstyrelsen framhöll att den
viktigaste omedelbara åtgärden för att förstärka den civila sjukvårdsberedskapen
är att statsmakterna anger inriktning och beslutar om en medelsram
för uppbyggnad av beredskapen för försörjningen med i första hand

SoU 1980/81:19

31

sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär.

I fråga om beredskapen beträffande bl. a. sådan materiel har följande
initiativ tagits.

Regeringen uppdrog år 1979 åt statens förhandlingsnämnd att förhandla
med sjukvårdshuvudmännen om deras medverkan i hälso- och sjukvårdens
försörjningsberedskap. Härefter redovisade förhandlingsnämnden i juni i
fjol en överenskommelse med Landstingsförbundet om hälso- och sjukvårdens
försörjningsberedskap, som syftar till att - i anslutning till det fortsatta
förhandlingsarbetet - en försöksverksamhet med s. k. buffertlagring av
sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär skall komma till stånd hos vissa
sjukvårdshuvudmän. Regeringen godkände överenskommelsen i juni i fjol.
Enligt regeringens beslut fick försöksverksamheten planeras inom en
kostnadsram av högst 8 milj. kr.

I anslagsframställningen för nästa budgetår begärde socialstyrelsen att 8
milj. kr. skulle anvisas för försöksverksamheten.

I budgetpropositionen anmäler föredragande statsrådet att en ettårig
försöksverksamhet beräknas kunna påbörjas i början av år 1981 till en
kostnad av högst 8 milj. kr. och att försöksverksamheten kan genomföras
genom vissa omdisponeringar inom anslaget. Hon beräknar därför inte några
särskilda medel för ändamålet för budgetåret 1981/82.

I motion 1980/81:353 (s) påtalas eftersläpningen i fråga om försörjningsberedskapen
med sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Enligt motionärerna
bör man utan att avvakta erfarenheterna av försöksverksamheten
anvisa medel så att en upphandling kan påbörjas för lagring av produkter
beträffande vilka försörjningsläget är särskilt kritiskt. För detta ändamål bör
enligt motionärerna sammanlagt 23 milj. kr. användas under nästa budgetår,
dvs. 15 milj. kr. mera än vad som förutsatts i budgetpropositionen.
Motionärerna begär därför att 15 milj. kr. utöver den medelsanvisning som
regeringen föreslagit anvisas under anslaget för nästa budgetår.

1978 års försvarskommitté (Fö 1978:02) - som har i uppdrag att överväga
och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets
fortsatta utveckling m. m. efter år 1982 och vars utredningsmaterial avses
ligga till grund för nästa försvarsbeslut - har i februari i år avgivit
delbetänkandet (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret, vari
kommittén redovisat bl. a. kommitténs syn på och förslag till inriktning av
totalförsvarsgrenarnas utveckling efter år 1982. Betänkandet har i första
hand avsetts utgöra underlag för regeringens anvisningar för myndigheternas
programplanering för tidsperioden 1982/83-1986/87. Kommittén avser att
under hösten 1981 lämna ett slutbetänkande om totalförsvarsgrenarnas
utveckling.

1978 års försvarskommitté framhåller bl. a. att den f. n. viktigaste
åtgärden för att säkerställa sjukvårdens funktion i kriser och krig är att
förbättra försörjningsberedskapen i fråga om sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär.
Det är, anför kommittén vidare, otillfredsställande att ännu

SoU 1980/81:19

32

ingen reell förbättring kommit till stånd.

Enligt 1978 års försvarskommitté bör det undersökas vilka möjligheter
som finns att skyndsamt upphandla lager för särskilt kritiska produkter utan
att behöva avvakta förhandlingar och försöksverksamhet. Det bör, påpekar
kommittén vidare, uppdras åt myndigheterna att ta fram ett sådant underlag
att beslut om såväl produktsortiment som kostnader härför kan tas i 1982 års
försvarsbeslut. Därutöver bör en planering komma till stånd för hur nu
tillgängliga resurser skall kunna utnyttjas i kris- och krigslägen. Härvid bör,
anför kommittén, särskilt övervägas former för att ersätta engångsmateriel
med annan materiel samt även om möjligheter finns att utnyttja engångsmateriel
flera gånger.

Regeringen har genom beslut den 5 mars i år uppdragit åt bl. a.
socialstyrelsen att genomföra programplanering för den tidsperiod, 1982/
83-1986/87, som avses omfattas av ett nytt försvarsbeslut. Programplanerna
skall inges till regeringskansliet senast den 1 september i år. Enligt
anvisningarna för programplanearbetet - för vilka bl. a. 1978 års försvarskommittés
ovannämnda betänkande utgör underlag - skall den preliminära
inriktningen för såväl uppbyggnaden av försörjningsberedskapen som
planeringen för sjukvården vara att med godtagbar säkerhet tillgodose
behovet av de absolut oundgängliga varorna under en längre försörjningskris.
Behovet i krig skall prioriteras. Det påpekas bl. a. att uthålligheten
beträffande sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär är så låg att det nu är
nödvändigt att prioritera den materielen före en vidare uppbyggnad av
läkemedelsförsörjningen samt att olika former bör övervägas för att ersätta
engångsmateriel med annan materiel samt möjligheterna att utnyttja
engångsmateriel flera gånger.

Försvarsutskottet konstaterar i sitt yttrande i ärendet att det nu finns en
stark inriktning mot att förbättra försörjningsuthålligheten beträffande de
nödvändigaste sjukvårdsartiklarna av engångstyp. Enligt försvarsutskottet
talar övervägande skäl för att något riksdagsbeslut om förbättringar inte
fattas förrän årets programplanering är genomförd och resultat av försöksverksamheten
med buffertlagring av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär
hos vissa sjukvårdshuvudmän - vilken beräknas starta den 1 april i år -kan överblickas. För att ett sådant beslut skall kunna fattas senast våren 1982
bör regeringen enligt försvarsutskottet säkerställa att en preliminär utvärdering
av försöken föreligger redan innan dessa har pågått tolv månader.
Riksdagen bör enligt försvarsutskottets mening hemställa härom hos
regeringen. Försvarsutskottet understryker angelägenheten av att man
övervägar former för att ersätta engångsmateriel med annan materiel och
möjligheterna att använda engångsartiklar mer än en gång.

Socialutskottet ansluter sig till försvarsutskottets yttrande i ärendet i här
aktuell del och anser att ersättning av engångsmateriel med annan materiel
av besparingsskäl bör övervägas även för fredsbruk.

Som försvarsutskottet framhåller bör en utvärdering av försöksverksam -

SoU 1980/81:19

33

heten med buffertlagring av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär ske
som kan utgöra underlag för beslut under nästa riksmöte om lagring av sådan
materiel. Vad socialutskottet sålundas anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

Med hänvisning till det anförda och då utskottet inte i övrigt har något att
erinra mot medelsberäkningen under anslaget tillstyrker utskottet den i
propositionen föreslagna medelsanvisningen.

Utskottet hemställer

1. beträffande lokaliseringen av en planerad reservanläggning för
vätskeproduktion

att riksdagen avslår motion 1980/81:932,

2. beträffande försöksverksamheten med buffertlagring av viss
materiel

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:353 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
en utvärdering av denna försöksverksamhet,

3. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1980/81:353 i den mån motionen inte besvarats med
vad utskottet hemställt vid moment 2 till Beredskapslagring för
hälso- och sjukvården m. m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett
reservationsanslag av 34 591 000 kr.

19. H 5-H 7. Driftkostnader för beredskapslagring m. m. m. fl. anslag.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna H 5-H 7 (s.
170-173) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1981/82 anvisar

1. till Driftkostnader för beredskapslagring m. m. ett förslagsanslag
av 29 810 000 kr.,

2. till Utbildning av personal för hälso- och sjukvård i krig m. m.
ett förslagsanslag av 5 425 000 kr.,

3. till Bidrag till pensioner för vissa provinsialläkare ett förslagsanslag
av 15 025 000 kr.

20. Gyttjebad- och brunnsanstalten Loka

Motion

I motion 1980/81:533 av Ingemar Konradsson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om förslag angående den fortsatta
användningen av Loka brunn.

SoU 1980/81:19

34

Utskottet

Vid Loka brunn i Hällefors kommun, Örebro län, har bedrivits brunnsverksamhet
sedan början av 1700-talet. Under de första 150 åren utvecklades
brunnen genom att badgäster för eget bruk byggde bostäder vid brunnen.
Efter hand såldes eller skänktes dessa bostäder till brunnen. Brunnsanläggningen
omfattar numera ett 50-tal byggnader som rymmer ca 300 gäster och
ca 80 anställda. Huvudman för anläggningen är en stiftelse, Kungl,
gyttjebad- och brunnsanstalten Loka, som har till ändamål att förvalta
anstaltens fasta och lösa egendom, att vid anstalten bereda sjukvård åt
besökande kurgäster samt att utöva annan med detta ändamål förenlig
allmännyttig och humanitär verksamhet. Stiftelsen står under riksmarskalksämbetets
överinseende. Styrelsen för stiftelsen består av fem ledamöter,
varav två utses av riksmarskalksämbetet och tre av Örebro läns landsting. I
samband med att riksdagen (prop. 1944:129, JoU 1944:19, rskr 1944:168) år
1944 medgav att en kronolägenhet i Loka utan vederlag överläts till stiftelsen
intogs - på förslag av jordbruksutskottet - i stiftelsens stadgar en föreskrift
om att regeringens medgivande erfordras för beslut angående försäljning
eller inteckning av stiftelsens fasta egendom eller nedläggning av den vid
anstalten bedrivna verksamheten liksom för ändring av stadgarna. Jordbruksutskottet
konstaterade att stiftelsen snarast hade karaktären av en
statlig institution. Anstalten har av riksantikvarieämbetet bedömts vara ett
kulturminnesmärke av riksintresse.

Fram till mitten av 1970-talet bedrevs vid Loka brunn traditionell
brunnsverksamhet under tre-fyra månader per år sommartid. Kostnadsutvecklingen
m. m. hade då lett till att stiftelsen kommit i ett ekonomiskt
krisläge. Örebro läns landsting beslöt emellertid att under en försöksperiod
om tre år engagera sig i driften av anstalten. Samtidigt erhöll landstinget
representation i stiftelsens styrelse, vilket var ett villkor för engagemanget.

Under försöksperioden förändrades verksamheten vid anstalten. Under
brunnssäsongen organiserades läkarvård, behandlingsbad, fysioterapi och
arbetsterapi som en filial till landstingets vårdcentral vid Karlskoga lasarett.
Långtidssjuka inom Örebro och Värmlands län som vårdades av anhöriga i
hemmet togs emot på Lokal brunn under vårdarnas semestrar. Under annan
tid än brunnssäsongen bedrevs bl. a. försöksverksamhet med kurser och
konferenser. Aldre människor, som inte kunde beredas vård inom kommunal
äldreomsorg, togs också emot för vård. Vidare togs från tid till annan
olika flyktingkontingenter emot.

I en skrift Lokas framtid presenterade stiftelsen år 1978 ett utvecklingsprogram
m. m. för anstalten. Mot bakgrund av erfarenheter från försöksverksamheten
föreslogs att den traditionella brunnsverksamheten under
sommarmånaderna skulle fortsättas, att denna skulle kompletteras med en
mera begränsad brunnsverksamhet under övrig tid på året samt att under

SoU 1980/81:19

35

tiden september-maj även konferensverksamhet och liknande verksamhet
skulle bedrivas. Ett investeringsbehov om ca 26 milj. kr. beräknades
föreligga. Investeringarna skulle ske dels så att eftersatt underhåll på
anstaltens byggnader kompenserades, dels så att det kunde tillhandahållas ca
300 gästplatser under brunnssäsongen, ca 80 vårdplatser för året-runt-vård
och ca 100 gästplatser för konferensverksamhet m. m.

Skriften Lokas framtid överlämnades år 1978 till regeringen med
framställning om ekonomiskt stöd till stiftelsen. Framställningen är fortfarande
föremål för beredning inom regeringskansliet.

I motion 1980/81:533 av Ingemar Konradsson m. fl. (s) anförs bl. a. att
stiftelsen från den 1 januari 1980 inte längre har någon driftgaranti från
Örebro läns landsting och att ledningen för anstalten bedömer att situationen
är sådan att den senast med utgången av år 1981 måste föreslå stiftelsens
styrelse att hos regeringen begära tillstånd att lägga ned verksamheten vid
anstalten helt eller delvis. Motionärerna framhåller att en nedläggning av
anstalten skulle få allvarliga konsekvenser för främst sysselsättningen inom
Hällefors kommun. Motionärerna hävdar att anstalten kan göras ekonomiskt
lönsam under förutsättning att medel ställs till förfogande för
erforderliga investeringar och begär att riksdagen hos regeringen skall
anhålla om förslag angående den fortsatta användningen av Loka brunn.

Enligt utskottets mening synes den i skriften Lokas framtid skisserade
framtida verksamheten för anstalten vara sådan att anstalten skulle kunna
vara av intresse för sjukvårdshuvudmännen, främst genom att den skulle
kunna användas för friskvård och/eller reaktivering. Utskottet vill i
sammanhanget erinra om det utredningsarbete om s. k. hälsocentra som av
socialdepartementets sjukvårdsdelegation år 1976 redovisades i den till
regeringen överlämnade rapporten Hälsocentra - reaktiveringsanläggningar,
vilken regeringen efter remissbehandling år 1978 överlämnade till
Landstingsförbundet. Ett mera långsiktigt engagemang från sjukvårdshuvudmännens
sida då det gäller verksamheten vid Loka brunn torde
aktualisera frågan om en förändring av huvudmannaskapet för anstalten.
Det ankommer dock inte på riksdagen att uttala sig i frågan huruvida
sjukvårdshuvudmännen bör engagera sig i den fortsatta driften av Loka
brunn. Med hänsyn till det anförda och med beaktande av att frågan om Loka
brunns framtid är anhängig hos regeringen påkallar motion 1980/81:533 inte
något initiativ av riksdagen. Utskottet avstyrker således motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1980/81:533.

Stockholm den 17 mars 1981

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

SoU 1980/81:19

36

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius
(m), Evert Svensson (s), Anna-Greta Skantz (s), Mårten Werner (m), John
Johnsson (s), Erik Larsson (c), Ivar Nordberg (s), Blenda Littmarck (m),
Ulla Tillander (c), Kersti Swartz (fp), Stig Alftin (s), Lena Öhrsvik (s) och
Märta Fredrikson (c).

Reservation

Vid 18. H 4. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m.

Försöksverksamheten med buffertlagring av viss materiel (mom. 2) samt
medelsanvisningen, såvitt avser medel för beredskapslagring av sjukvårdsmateriel
av förbrukningskaraktär (mom. 3)

Göran Karlsson, Evert Svensson, Anna-Greta Skantz, John Johnsson,
Ivar Nordberg, Stig Alftin och Lena Öhrsvik (alla s) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 32 med
”Försvarsutskottet konstaterar” och slutar på s. 33 med ”föreslagna
medelsanvisningen” bort ha följande lydelse:

Socialutskottet ansluter sig till vad som anförs av socialdemokraterna i den
avvikande mening som fogats vid försvarsutskottets yttrande i ärendet.
Socialutskottet konstaterar i likhet med socialdemokraterna i försvarsutskottet
att det råder mycket stora eftersläpningar i fråga om beredskapen med
förbrukningsmateriel inom sjukvården, och socialutskottet anser att riksdagen
- utan att avvakta erfarenheterna av försöksverksamheten med
buffertlagring - bör anvisa medel till upphandling av artiklar för vilka
uthålligheten är särskilt låg. Utskottet förordar att riksdagen under anslaget
anvisar 15 milj. kr. mer än regeringen har föreslagit. Beloppet skall avses för
beredskapslagring av förbrukningsmateriel. Sådan lagring skulle därmed
kunna ske till ett belopp av sammanlagt 23 milj. kr. under nästa budgetår.
Utskottet tillstyrker således motion 1980/81:353 (s).

Våren 1982 bör riksdagen besluta om ytterligare förbättringar när det
gäller beredskapen med förbrukningsmateriel för sjukvården. Regeringen
bör därför säkerställa att en preliminär utvärdering av försöksverksamheten
föreligger redan innan denna har pågått 12 månader. Vad utskottet sålunda
anfört om en utvärdering av försöksverksamheten med buffertlagring av viss
materiel bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I likhet med vad försvarsutskottet gör i sitt yttrande vill socialutskottet
understryka angelägenheten av att man överväger former för att ersätta
engångsmateriel med annan materiel och möjligheterna att använda
engångsartiklar mer än en gång. Socialutskottet vill tillfoga att ersättning av
engångsmateriel med annan materiel bör övervägas även för fredsbruk.

Mot förslagen i övrigt under anslaget har utskottet inte något att
erinra.

SoU 1980/81:19

37

dels att utskottets hemställan under mom. 2 och 3 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande försöksverksamheten med buffertlagring av viss
materiel

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:353 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
en utvärdering av denna försöksverksamhet,

3. att riksdagen med bifall till motion 1980/81:353 i den mån
motionen inte besvarats med vad utskottet hemställt vid
moment 2 och med anledning av regeringens förslag till
Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m. för budgetåret
1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 49 591 000 kr.

SoU 1980/81:19 38

Bilaga 1

Försvarsutskottets yttrande
1980/81:3 y

om beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m.

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 10 februari 1981 beslutat hemställa att försvarsutskottet
avger yttrande över punkt H 4 Beredskapslagring för hälso- och
sjukvården m. m. på socialhuvudtiteln (prop. 1980/81:100 bil. 8) jämte
motionerna 1980/81:353 av Göran Karlsson m. fl. (s) och 1980/81:932 av
Karin Israelsson (c).

Utskottet

I budgetpropositionen (prop. 1980/81:100 bil. 8 s. 17) uttalas att
beredskapen inför krissituationer behöver förbättras inom hälso- och
sjukvårdsområdet. Under H 4 (s. 167-169) föreslår regeringen att riksdagen
till Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m. för budgetåret
1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 34 591 000 kr.

Socialstyrelsen hade föreslagit att anslaget H 4 för nästa budgetår skulle
föras upp med ca 60 milj. kr., varav 16,8 milj. kr. för beredskapslagring av
förbrukningsmateriel. 8 milj. kr. härav avsåg en försöksverksamhet med
buffertlagring av förbrukningsmateriel hos vissa sjukvårdshuvudmän. Det
anslagsbelopp som regeringen föreslår innefattar inte några medel till
beredskapslagring av förbrukningsmateriel. Medelsbehovet för försöksverksamheten
hos vissa sjukvårdshuvudmän kan enligt föredragande statsrådet
tillgodoses genom omdisponeringar inom anslaget.

Med hänvisning till stora brister i fråga om försörjningen med förbrukningsmateriel
för sjukvården yrkas i motion 353 (s) att riksdagen under H 4
skall anvisa 15 milj. kr. mer än regeringen har föreslagit.

1978 års försvarskommitté har nyligen avgett delbetänkandet Säkerhetspolitiken
och totalförsvaret (Ds Fö 1981:1). I ett avsnitt om hälso- och
sjukvård i krig uttalar kommittén (s. 221) att de i olika sammanhang påtalade
bristerna på sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär kvarstår oförändrade.
Kommittén anför vidare:

Hälso- och sjukvården har f. n. en mycket låg lagerhållning vid de platser
där förbrukningen sker. Denna kan, bl. a. beroende på omsättningstakt,
variera mellan ca två veckor och tre månader för normal fredsverksamhet.
Redan en oljekris, som indirekt drabbar plaster och andra petrokemikalier,
kan medföra allvarliga svårigheter för sjukvårdens försörjning med förbrukningsmateriel.
I en krigssituation blir behoven och därmed svårigheterna
ännu större. Enligt kommitténs mening är den f. n. viktigaste åtgärden för att
säkerställa sjukvårdens funktion i kriser och krig att förbättra försörjnings -

SoU 1980/81:19

39

beredskapen i fråga om sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Det är
otillfredsställande att ännu ingen reell förbättring kommit till stånd.

Enligt försvarskommittén bör det i samband med den programplanering
som skall äga rum undersökas vilka möjligheter som finns att skyndsamt
upphandla lager för särskilt kritiska produkter utan att behöva avvakta
förhandlingar och försöksverksamhet. Kommittén anser att det bör uppdras
åt myndigheterna att ta fram ett sådant underlag att beslut om såväl
produktsortiment som kostnader härför kan tas i 1982 års försvarsbeslut.

Som försvarsutskottet tidigare har anfört (FöU 1980/81:1 y) är hälso- och
sjukvårdens försörjning en fråga av stor betydelse för totalförsvaret.
Försvarskommittén anser att den f. n. viktigaste åtgärden för att säkerställa
sjukvårdens funktion i kriser och krig är att förbättra försörjningsberedskapen
i fråga om sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär.

Den fråga som riksdagen nu har att ta ställning till är om resurser bör
avdelas redan budgetåret 1981/82 för att öka lagerhållningen av engångsartiklar,
alltså utan att avvakta resultaten av försöksverksamheten och den
fortsatta planeringen inför 1982 års försvarsbeslut.

Genom 1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77:74, FöU 1976/77:13, rskr
1976/77:311) prioriterades resursförstärkningar inom sjukvården till beredskapslagring
av läkemedel för en uthållighet under 12 månaders total
avspärrning av landet samt till anskaffning av operationsutrustningar och
utbildning för hälso- och sjukvården i krig. På grund av planeringsläget togs
inte ställning till en i och för sig angelägen uppbyggnad av lager med
sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. En förbättring i fråga om
operationsutrustningar och läkemedel har kommit till stånd, men de i
beslutet uppsatta målen har ännu inte nåtts. En viss förbättring av
utbildningen har också skett.

Efter överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet startar
den 1 april 1981 försöksverksamhet med beredskapslagring av viss förbrukningsmateriel
inom några landsting. Syftet är att pröva möjligheterna att
genom buffertlagring av vissa färdigvaror hos sjukvårdshuvudmännen öka
försörjningsuthålligheten samt att analysera konsekvenserna av överlagringen
och hur överlagrade varor kan omsättas i den ordinarie sjukvårdsverksamheten.
Försöken beräknas pågå under 12 månader och bedrivas inom en
kostnadsram av 8 milj. kr.

Den materiel som prioriteras för försöken är artiklar som har stor
betydelse för sjukvården både vid en fredskris och i krig, t. ex. injektionssprutor,
kanyler och katetrar. Sådana artiklar importeras till Sverige, de
båda sistnämnda från avlägsna länder som Japan och Malaysia. Lagerhållningstiden
beräknas bli betydligt kortare än artiklarnas tekniska livslängd
som oanvända.

Enligt vad försvarsutskottet inhämtat anser sig socialstyrelsen ha tillräckligt
sakunderlag för att i enlighet med motionsförslaget nästa budgetår

SoU 1980/81:19

40

utnyttja ytterligare 15 milj. kr. för lagring av viss förbrukningsmateriel för
sjukvården. Detta skulle kunna ske främst genom utökning av försöksverksamheten
till flera landsting och till något fler artiklar. Enligt styrelsens
bedömning finge man den största effekten för försörjningsberedskapen om
ca 12 milj. kr. används för inköp av materiel och ca 3 milj. kr. disponeras för
utvidgning av centralförråd hos sjukvårdshuvudmän.

Försörjningseffekten av att anslå 15 milj. kr. för nästa budgetår kan grovt
uppskattas genom en jämförelse med den beslutade försöksverksamheten i
några landsting. För 8 milj. kr. beräknas sjukhusen där få 1-3 månaders ökad
uthållighet vid avspärrning beträffande ifrågavarande artiklar. Kostnaden
för att i hela landet bygga upp lager av sjukvårdsspecifik förbrukningsmateriel
för 12 månaders uthållighet vid avspärrning har uppskattats till ca 450
milj. kr. Härtill kommer kostnaden för lagring av sådan materiel för behoven
under en krigsfallsbelastning i anslutning till avspärrningen, senast uppskattad
till ca 150 milj. kr. (1981 års prisläge).

Regeringen har den 5 mars 1981 beslutat om anvisningar till totalförsvarets
myndigheter för programplaneringen för en ny försvarsbeslutsperiod,
1982/83-1986/87.

I anvisningarna till socialstyrelsen uttalas att sjukvårdens behov av absolut
oundgängliga produkter under en längre försörjningskris skall säkerställas.
Krigsbehovet skall prioriteras. Uthålligheten beträffande sjukvårdsmateriel
av förbrukningskaraktär är så låg att det nu är nödvändigt att prioritera den
materielen före en vidare uppbyggnad av läkemedelsförsörjningen. Enligt
anvisningarna skall planeringen därför inriktas på att inom givna ekonomiska
ramar snarast skapa balans i försörjningsberedskapen för hälso- och
sjukvården i sin helhet. Vid planeringen bör övervägas olika former för att
ersätta engångsmateriel med annan materiel och möjligheterna att utnyttja
engångsmateriel flera gånger.

Försvarsutskottet konstaterar att det nu finns en stark inriktning mot att
förbättra försörjningsuthålligheten beträffande de nödvändigaste sjukvårdsartiklarna
av engångstyp. Utskottet anser att denna inriktning är nödvändig.
Övervägande skäl talar enligt utskottets mening för att något riksdagsbeslut
om förbättringar inte fattas förrän årets programplanering är genomförd och
försöksverksamhetens resultat kan överblickas. För att ett sådant beslut skall
kunna fattas senast våren 1982 bör regeringen säkerställa att en preliminär
utvärdering av försöken föreligger redan innan dessa har pågått 12 månader.
Riksdagen bör enligt försvarsutskottets mening hemställa härom hos
regeringen.

I detta sammanhang vill försvarsutskottet understryka angelägenheten av
att man överväger former för att ersätta engångsmateriel med annan materiel
och möjligheterna att använda engångsartiklar mer än en gång. Åtgärder av
detta slag skulle kunna få positiva effekter också för den fredstida
sjukvården.

SoU 1980/81:19

41

I motion 932 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att
socialstyrelsen förlägger en planerad ny reservanläggning för vätskeproduktion
till Västerbotten. Av budgetpropositionen framgår (bil. 8 s. 168) att
underlag tas fram under innevarande budgetår för planläggning av en sådan
anläggning. Medel för anläggningen behövs inte förrän budgetåret 1982/

83.

Val av plats för reservanläggningar måste till stor del påverkas av
utvecklingen i fråga om anläggningar med produktion redan i fred. Denna
utveckling är enligt socialstyrelsen oklar när det gäller fredsanläggningar för
produktion av vätska. För dagen finns tre större fredsanläggningar för
produktion av vätska, nämligen Pharmacia i Uppsala, ACO i Göreborg och
ACO i Matfors nära Sundsvall. Därtill sker viss tillverkning vid några av
landets stora sjukhusapotek. Socialstyrelsen anser att man f. n. inte bör ta
slutlig ställning till var den tilltänkta reservanläggningen skall ligga. Enligt
tidigare bedömningar har det inte ansetts lämpligt att lägga en sådan
anläggning i övre Norrland.

Försvarsutskottet anser att riksdagen inte nu bör ta ställning till var den
tilltänkta reservanläggningen skall ligga. Utskottet utesluter inte att det kan
bli aktuellt att lägga den i den norra delen av landet. Placeringen bör
självfallet ske efter en samlad bedömning som innefattar anläggningens
anknytning till lämpligt företag eller sjukhus som bas för anläggningen om
den skulle behöva användas.

Stockholm den 12 mars 1981

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gudrun Sundström (s),
Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s), Ulla Ekelund (c), Evert
Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Karl-Erik Svartberg (s), Anders Gernandt
(c), Holger Bergman (s), Eric Hägelmark (fp), Ulla-Britta Larsson (c) och
Margit Jonsson (fp).

Avvikande mening

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg,
Karl-Erik Svartberg och Holger Bergman (alla s) anser att den del av
utskottets anförande som på s. 40 börjar ”Försvarsutskottet konstaterar” och
slutar ”hos regeringen” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet konstaterar att det råder mycket stora eftersläpningar i
fråga om försörjningen med förbrukningsmateriel inom sjukvården. Enligt

SoU 1980/81:19

42

utskottets mening bör riksdagen, utan att avvakta erfarenheterna av
försöksverksamheten med buffertlagring, anvisa medel till upphandling av
artiklar för vilka uthålligheten är särskilt låg. Utskottet förordar att
riksdagen under ifrågavarande anslag anvisar 15 milj. kr. mer än regeringen
har föreslagit. Beloppet skall avses för beredskapslagring av förbrukningsmateriel.
Sådan lagring skulle därmed kunna ske till ett belopp av
sammanlagt 23 milj. kr. under nästa budgetår.

Våren 1982 bör riksdagen besluta om ytterligare förbättringar när det
gäller förbrukningsmateriel för sjukvården. Regeringen bör därför säkerställa
att en preliminär utvärdering av försöksverksamheten föreligger redan
innan denna har pågått 12 månader. Riksdagen bör enligt försvarsutskottets
mening hemställa härom hos regeringen.

SoU 1980/81:19 43

Innehållsförteckning Sid.

Myndigheter inom hälso- och sjukvården, socialvård m. m 1

Förebyggande hälso- och sjukvård 14

Undervisningssjukhus m. m 21

Övrig sjukvård m. m 28

Reservation (av s-ledamöterna) 36

Vid 18. H 4. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m.
Försöksverksamheten med buffertlagring av viss materiel och
medelsanvisningen, såvitt avser medel för beredskapslagring av

sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär 36

Bilaga 1, försvarsutskottets yttrande FöU 1980/81:3 y 38

i.; . ..

>:'( ;

! . 'n ‘ ‘ 1 ’ '■ ' .■■■'■' -'•••■'! -i ■ ■■■■■

it • !

. .

. . . a ■ ■■ ■ A-Ji -i., ■' -

. . I : ,!! ■;. A - ,

.i’.', ;■ A. -i'- * • ••1 •• ■ .'t.'.,. . '' ;

; rj, , ;. :i r ■ 1 . '

, : ■ . I.,'-: ■ ■ .< • ' ’

■'>' .! / .' i- V ■ i :

>.J j i ■!i i : v l

GOTAB 66697 Stockholm 1981