Socialutskottets betänkande
1980/81:13

om vissa frågor rörande dricksvatten

SoU 1980/81:13

Motioner

I motion 1978/79:1442 av Bertil Fiskesjö (c) och Britta Hammarbacken (c)
hemställs om att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en översyn av
bestämmelserna om tillåtna halter av tungmetaller i dricksvatten samt att
gränsvärden införs för högsta tillåtna halt av koppar i enlighet med vad som
angetts i motionen.

Motionen har överflyttats från jordbruksutskottet till socialutskottet.

I motion 1979/80:1660 av Sven Munke (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en skyndsam översyn av nu gällande bedömningsgrunder
och analysförfarande av konsumtionsvatten och i samband därmed prövar
frågan om införande av obligatoriskt vägledande biotester.

I motion 1979/80:856 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen hos
regeringen hemställer om lagförslag av innebörd att vederbörlig statlig
myndighet kan ålägga landets kommuner att föranstalta om kontroll av
konsumenternas dricksvatten i vad gäller förekomsten av asbestfibrer och vid
förekomst av sådana vidta de åtgärder som kan anses nödvändiga till
förebyggande av ohälsa.

Nuvarande kontrollsystem och pågående ^utredningsarbete m. m.

Hälsovårdsstadgan (1958:663) innehåller grundläggande bestämmelser
om vattenförsörjning och vattenundersökning. Där anges krav på konsumtionsvattnets
kvalitet och ges föreskrifter för den offentliga vattenkontrollen.
I stadgan finns också bestämmelser om åtgärder för att undvika vattenförorening
och andra sanitära problem. Livsmedelslagen (1971:511) innehåller
också vissa bestämmelser om vattenkvalitet.

Huvudansvaret för vattenkontrollen enligt hälsovårdsstadgan åvilar centralt
socialstyrelsen. Som central tillsynsmyndighet över den allmänna
hälsovården har socialstyrelsen att följa utvecklingen på vattenhygienens
område och att initiera lagstiftningsåtgärder och annan reglering som befinns
erforderlig samt att till ledning för hälsovårdsnämnderna efter samråd med
övriga berörda myndigheter meddela råd och anvisningar. Det åligger
hälsovårdsnämnderna att utföra stickprovskontroller och att övervaka
efterlevnaden av hälsovårdsstadgan m. fl. förordningar inom vattenkontrollens
område.

Undersökning av vatten regleras genom bestämmelserna i 32-36 §§

1 Riksdagen 1980181. 12 sami. Nr 13

SoU 1980/81:13

hälsovårdsstadgan. De undersökningar som föreskrivs är fysikalisk-kemiska
och bakteriologiska sådana.

Centrallaboratoriefunktionen inom den offentliga vattenkontrollen utövas
i vad gäller bakteriologiska undersökningar av statens bakteriologiska
laboratorium och i vad gäller fysikalisk-kemiska undersökningar av statens
miljömedicinska laboratorium (SML), som tillkom den 1 juli i år genom
ombildning av omgivningshygieniska avdelningen vid statens naturvårdsverk.

Hälsovårdsstadgeutredningen (HSU) som haft i uppdrag att göra en
allmän översyn av hälsovårdsstadgan har i sitt år 1978 framlagda betänkande
(SOU 1978:44) Kommunalt hälsoskydd bl. a. behandlat lagstiftningen som
rör konsumtionsvattenkontrollen. HSU föreslår att den framtida kontrollen
skall ske enligt följande.

1. Egenkontroll, varvid protokoll med undersökningsresultat efter
anfordran sänds till miljö- och hälsoskyddsnämnd.

2. Offentlig stickprovskontroll utförd av miljö- och hälsoskyddsnämnd vid
både vattenverk och i distributionsnät.

3. Undersökning av prov enligt punkt 2 vid godkänt laboratorium.

4. Föreskrifter utfärdas rörande tillsatser till och främmande ämnen i
konsumtionsvatten.

5. Kostnaderna för den offentliga stickprovskontrollen ersätts av huvudmannen
för eller ägaren av vattenverket m. m.

HSU tar inte ställning till om lagstiftningen skall inrymmas i hälsoskyddslagstiftningen
eller i livsmedelslagen. Frågan om vilken myndighet som skall
ha den centrala tillsynsskyldigheten och tilläggas normgivningskompetens
har som en följd av detta lämnats öppen. HSU ansåg att ställningstagandet
därvidlag borde anstå till dess att organisationstillhörigheten för den
Omgivningshygieniska avdelningen vid statens naturvårdsverk (OHA)
avgjorts och utredningen LAB 76 framlagt sitt betänkande.

Utredningen LAB 76 tillsattes för att utreda frågan om den regionala
laboratorieverksamheten inom livsmedelshygien, veterinärmedicinsk diagnostik,
miljövård och närbelägna områden. År 1979 framlade utredningen
sitt betänkande (SOU 1979:3) Regional laboratorieverksamhet. I detta
förordas att den centrala tillsynen över konsumtionsvattenkontrollen överförs
till statens livsmedelsverk. LAB 76 delar HSU:s uppfattning om det sätt
på vilket vattenkontrollen i fortsättningen bör ske.

LAB 76 erinrar om att föreskrifter om tillsatser till och främmande ämnen
i livsmedel redan föreligger i form av statens livsmedelsverks kungörelse om
livsmedelstillsatser resp. om främmande ämnen i livsmedel och att det därför
bör övervägas om inte motsvarande bestämmelser rörande såväl dricksvatten
(kranvatten) som vatten i allmän rörledning (vattenverksvatten) hör hemma
i nämnda kungörelse. LAB 76 föreslår att reglerna om konsumtionsvattenkontrollen
bryts ut ur hälsovårdsstadgan och överförs till livsmedelslagen.

SoU 1980/81:13

De båda betänkandena är efter remissbehandling föremål för beredning i
social- och jordbruksdepartementen.

Interpellation beträffande asbestcementrör

I interpellation 1979/80:118 av Ivar Franzén (c) till jordbruksministern har
följande frågor ställts.

1. Hur bedömer jordbruksministern möjligheten att utan hälsorisker även
fortsättningsvis nyttja asbestcementrör för transport av dricksvatten?

2. Om det i dag inte finns tillräcklig kunskap för att göra en säker
bedömning, vilka åtgärder avser jordbruksministern då att vidtaga för att få
fram ett fullgott beslutsunderlag?

Jordbruksministern Anders Dahlgren svarade den 7 februari 1980 bl. a.
följande (prot. 1979/80:80).

Kommunerna är själva ansvariga för vattenförsörjningen. Praktiskt taget
alla landets kommunala vatten- och avloppsverk är anslutna till Svenska
vatten- och avloppsverksföreningen (VAV). Föreningen har meddelat att
man har tagit upp problematiken med asbestcementrör på sitt program och
att man kommer att avsätta medel för närmare undersökningar av sådana rör
i bl. a. de avseenden som interpellationen avser.

De bedömningar som nu görs av berörda myndigheter innebär således att
risker från hälsosynpunkt att använda asbestcementrör i Halmstad knappast
torde föreligga, under förutsättning att man vidtar de försiktighetsmått som
kommunen själv angett. Enligt min uppfattning är det emellertid nödvändigt
att berörda myndigheter följer frågan med uppmärksamhet också i
fortsättningen. Jag räknar med att naturvårdsverket tillsammans med
livsmedelsverket, socialstyrelsen och Svenska vatten- och avloppsverksföreningen
kommer att ta upp frågan om särskilda råd och anvisningar för driften
av vattenförsörjningsanläggningar där asbestcementrör används. Jag vill
också i detta sammanhang nämna att arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat
detaljerade anvisningar, som bl. a. gäller nyinstallation av asbestcementrör.

R emissy It randen

Statens naturvårdsverk, statens planverk. Svenska kommunförbundet,
socialstyrelsen, Svenska vatten- och avloppsverksföreningen och statens
livsmedelsverk har yttrat sig över motionerna.

Statens naturvårdsverk anför inledningsvis att motionerna berör angelägna
delproblem, när det gäller samhällets ansvar på vattenförsörjningsområdet,
redogör för pågående lagstiftningsarbete och översyn av organisationer som
sysslar med vattenkontroll och framhåller därefter att det är nödvändigt att se
motionerna i ett större sammanhang.

Beträffande de kontrollmetoder som används f. n. anför naturvårdsverket
följande.

1* Riksdagen 1980181. 12 sami. Nr 13

SoU 1980/81:13

Den nuvarande kontrollen av kommunalt dricksvatten kan kort sägas gå ut
på att en gång om året ta prov på vattnet när det lämnar vattenverket och
analysera det efter vissa metoder och bedömningsnormer. Analysens syfte är
huvudsakligen att bedöma vattnets sammansättning med hänsyn till dess
praktiska användbarhet och att finna kemiska indikatorer på avloppsförorening
främst med hänsyn till risken för bakterier. Av ämnen som kan tänkas
ha negativa hälsoeffekter ingår i den föreskrivna analysen endast nitrat och
fluorid. Inget krav föreligger på analys av koppar, tungmetaller, asbest eller
av någon specifik organisk förening. Några rekommenderade analysmetoder
för dessa ämnen finns inte heller. Den årliga kontrollen av vattnet på
ovanstående sätt kan givetvis inte ensam garantera att konsumenterna får ett
tillfredsställande vatten, särskilt inte som man vet att kvaliteten hos råvattnet
inte bara när det gäller ytvatten kan variera starkt.

Beträffande de i motionerna upptagna problemen anför naturvårdsverket
vidare.

Motionärerna har som gemensam nämnare ett problem som hittills
försummats helt, nämligen kvalitetsförsämringar som kan inträffa under
vattnets distribution inom ledningsnätet vilket ofta kan ha en längd av flera
mil. För konsumenten är det givetvis avgörande vilken kvalitet som vattnet
har när det kommer ut ur hans kran, men gällande lagstiftning har hittills inte
ansetts ge underlag för krav på kontroll av vattnets kvalitet hos konsumenten.
Denna kan sägas bero på tre faktorer: råvattnets kvalitet, behandlingen
på vattenverket och kvalitetsförsämringar under distributionen, t. ex. genom
bakterieväxt eller utlösning av ämnen från ledningsnätet. Inget av dessa
områden omfattas av lagstiftningen varför officiella råd och anvisningar
saknas i stort sett fullständigt.

Beträffande bedömningsnormer anför verket.

Motionärerna pekar också på ett starkt behov av en omarbetning och
utvidgning av gällande bedömningsnormer för dricksvatten. Verket vill
starkt understryka detta behov. Viktigare än att fastställa fixa gränsvärden
för ett stort antal ämnen som eventuellt kan förekomma i omgivningen
inklusive dricksvatten, är dock att samla det vetenskapliga underlaget från
olika institutioner för hur bedömningen skall ske, s. k. kvalitetskriterier.
Dessa bör omfatta naturlig förekomst, risk för påverkan, analysmetoder,
hälsoeffekter och rekommendationer för hur föroreningar skall undvikas
resp. avlägsnas. Arbetet måste ske i nära samarbete mellan en rad experter
med sakkunskap inom områdena naturliga vattens kemi och biologi,
vattenreningsteknik, distributionsteknik, analytisk kemi, mikrobiologi,
epidemiologi och toxikologi.

I det verksamhetsprogram, som för närvarande utarbetas med anledning
av att omgivningshygieniska avdelningen ombildas till statens miljömedicinska
laboratorium har utarbetandet av kriteriadokument för totalmiljön givits
hög prioritet. Bland dessa märks studier av fenol och klorfenoler, polyaromatiska
kolväten, arsenik och koppar. Beträffande koppar skall särskilt
uppmärksammas det eventuella sambandet med barndiarréer.

Beträffande asbest har omgivningshygieniska avdelningen nyligen analyserat
fiberhalten i ett antal vattenprov från tre orter där risken för
fiberutlösning ansågs större än normalt. Endast i ett fall var fiberhalten
signifikant förhöjd. Inom verket pågår nu utarbetandet av en rapport i frågan

SoU 1980/81:13

om asbest i dricksvatten.

Motion 1979/80:1660 av Sven Munke berör slutligen behovet av obligatoriska
vägledande biotester för att på ett enklare sätt kunna upptäcka om det
finns skadliga ämnen i vattnet. Verket kan instämma i princip men ställer sig
tveksamt till om det beskrivna löktestet uppfyller kraven när det gäller
dricksvatten. Lök och människa är till sin biologiska funktion starkt olika.
Risken med löktest kan vara dels obefogad oro i det fall där löken är avsevärt
känsligare dels att ämnen, för vilka människan är känsligare, inte upptäcks.
Andra biologiska tester för tänkbara mutagena substanser utarbetas för
närvarande inom den omgivningshygieniska avdelningen.

Naturvårdsverket förordar dock att de problem som tagits upp i
motionerna inte blir föremål för särskilda anvisningar utan löses inom ramen
för pågående lagstiftningsarbete.

Statens planverk har anfört att dess ansvarsområde i fråga om vatteninstallationer
omfattar den del som befinner sig inom fastighet och att verkets
föreskrifter 1980 har skärpts bl. a. beträffande blykoncentration. Man
framhåller också att förslaget utarbetats i samarbete med socialstyrelsen och
att därvid inga gränsvärden för koppar ansetts nödvändiga. Beträffande
asbestproblemen framhålls att asbestcementrör sedan den 1 januari 1977 icke
längre godtas som material i vatteninstallationer. Verket säger slutligen att
frågan om vilka analyser som används för att avgöra om vatten är tjänligt som
dricksvatten är en fråga för socialstyrelsen.

Svenska kommunförbundet framhåller att enligt dess uppfattning grunderna
för bedömning av dricksvattnets kvalitet i enlighet med svensk förvaltningspraxis
fortlöpande bör prövas av den statliga myndighet som utövar den
centrala tillsynen över dricksvattnet. Beträffande asbestfrågan hänvisar
förbundet till jordbruksministerns svar på interpellation 1979/80:118 och till
en hos Svenska vatten- och avloppsverksföreningen pågående undersökning.

Socialstyrelsen anför beträffande frågan om gränsvärde för kopparhalten
bl. a. att styrelsen uppdragit åt OHA (numera SML) att utreda verkningarna
av förhöjda kopparhalter i vatten och att resultatet av detta utredningsuppdrag
får utvisa om ett hygieniskt gränsvärde bör fastställas. Styrelsen uttalar
att motionens förslag redan tillämpas och att ytterligare åtgärder därför ej är
nödvändiga. Beträffande asbestfrågan sägs att styrelsen hemställt hos OHA
(numera SML) om utredning av eventuella hälsoeffekter av asbestfibrer i
konsumtionsvatten och att styrelsen med utgångspunkt i det beslutsunderlag
som OHA tar fram kommer att ta ställning till ett eventuellt hygieniskt
gränsvärde. Styrelsen anser att behov av lagstiftning inte föreligger då de
former som gällande lagstiftning gett arbetet fungerar väl.

Styrelsen anför vidare.

Beträffande s. k. bio-tester ingår dessa ej som föreskrivna undersökningsmetoder
i nu gällande meddelanden för dricksvatten enligt hälsovårdsstad -

SoU 1980/81:13

gan. Ett införande av bio-tester skulle dock kunna bidra till att påvisa
skadliga föreningar i dricksvatten. Utvecklingsarbete med denna typ av
testmetod pågår/följs vid de båda centrallaboratorierna.

Ytterligare utvecklingsarbete kommer att krävas för att komma fram till
lämpliga metoder för biotester som kan användas i den rutinmässiga
övervakningen av dricksvattenkvaliteten. För att dessa test/er/ skall kunna
utnyttjas i rutinmässig vattenkontroll krävs ökad kännedom om vad de olika
biotesten indikerar. Socialstyrelsen anser därför att resultatet av fortsatt
utvecklingsarbete bör avvaktas innan någon viss typ av test förordas för
användning i stor skala.

Socialstyrelsen anför slutligen.

- En fortlöpande översyn av bedömningsgrunder och analysrutiner för
konsumtionsvatten sker i Sverige inom såväl det mikrobiologiska som det
fysikalisk-kemiska området.

- Möjlighet till analys av de flesta vattenburna sjukdomsalstrande mikroorganismerna
finns i Sverige.

- Ombildandet av OHA till SML kommer att medföra ökade möjligheter att
ta fram/förmedla kunskaper om fysikalisk-kemiska faktorer som kan
påverka dricksvattenkvaliteten.

- Även fortsättningsvis bör dock den grundläggande principen vara att
dricksvatten ej skall förorenas och att tillsynsarbetet skall inriktas på att
undvika/avlägsna eventuella föroreningar i vattnet.

- Styrelsen föreslår att hemställan i motionerna 1978/79:1442 och 1979/
80:856 avslås. Vidare föreslås att den i motionen 1979/80:1660 begärda
översynen av nu gällande bedömningsgrunder och analysförfarande av
konsumtionsvatten får anstå till dess att beslut fattats om reglering av
vattenkontrollen. Införande av mikrobiologiska toxicitetstester samt
mutagenicitetstester av vatten bör dock - oavsett utgången av beslut om
reglering - övervägas.

Svenska vatten- och avloppsverksföreningen (VAV) anför bl. a. följande.

Frågor sammanhängande med tillsatser till dricksvattnet för att förändra
dess kvalitet i samband med renvattenproduktionen, t. ex. fluoridering,
liksom högsta tillåtna värden av olika ämnen sammanhängande med
råvattnets kvalitet eller förändringar i distributionsnätet för renvatten, t. ex.
utlösning av asbestfiber, har diskuterats under lång tid. Tillkomsten av nya
kemiska ämnen i vår miljö understryker betydelsen av att dessa frågor
bevakas och att erforderliga åtgärder vidtas. Forsknings- och utvecklingsarbetet
inom området har under senare tid vidgats, t. ex. genom arbetet vid
Chalmers tekniska högskola, institutionen för va-teknik. Här bör också
nämnas det arbete som Naturvårdsverket utför genom omgivningshygieniska
avdelningen och produktkontrollnämnden liksom att verkets forskningsnämnd
tagit upp dricksvattenfrågorna som ett angeläget forskningsområde.
VAV sammanställer en rapport om asbest i dricksvatten.

I stort sett är dricksvattenkvaliteten i landet god. För VAV framstår det i
nuläget som viktigast att det administrativa ansvaret för dricksvatten samlas
under ett departement och under en myndighet. Föreningen ansluter sig
härvid till den rekommendation som framlagts i betänkandet LAB 76.

SoU 1980/81:13

De enskilda motionerna behöver enligt VAV inte föranleda någon
omedelbar åtgärd. Det bör bli den nya myndighetens sak att ta itu med de
aktualiserade problemen.

Statens livsmedelsverk anför beträffande motionen rörande gränsvärden
för koppar att verket anser det vara befogat att kartlägga halten av koppar i
dricksvatten, vilka faktorer som påverkar utlösning av koppar samt att
genom utredning och fortsatta kliniska undersökningar utreda om det finns
ett samband mellan hög kopparhalt i vatten och förekomsten av vissa
sjukdomstillstånd.

Beträffande motionen som rör asbest i vattenledningsrör anser livsmedelsverket
att förekomsten av asbest bör undersökas men att detta bör föregås av
en pilotundersökning för att få nödvändig erfarenhet av undersökningsmetoden.

Beträffande motionen om bedömning av dricksvattenkvalitet anför verket
att det - om ansvaret för dricksvattenkontroll överförs till livsmedelsverket -vore lämpligt att i anslutning till denna ändring se över nu gällande
analysförfarande och bedömningsgrunder för konsumtionsvatten.

Vad gäller införande av obligatoriskt vägledande biotester för dricksvatten
anser verket att enkla, pålitliga och relevanta tester som lämpar sig för
användning i rutinkontroll måste först noggrant utprövas innan sådana
biotester kan göras obligatoriska.

Utskottet

I de tre motioner som behandlas i detta betänkande tas upp vissa frågor
som avser kvaliteten på dricksvatten. I en av motionerna påtalas behovet av
översyn av bedömningsgrunderna vid vattenanalyser och komplettering av
analysmetoderna. I en annan av motionerna behandlas främst nödvändigheten
av att åtgärder vidtas då det gäller förekomsten av koppar i
dricksvatten medan det i den tredje motionen föreslås åtgärder med
anledning av förekomsten av asbest i vatten. Innan utskottet tar upp
förslagen till närmare överväganden lämnas en något utförligare redovisning
för motionerna.

I motion 1979/80:1660 erinras om att vatten enligt hälsovårdsstadgan
betraktas som tjänligt om inte halten av vissa kemiska ämnen och föreningar
överskrider gränsvärden som anges i författningen. På samma sätt bedöms
vatten ur bakteriologisk synpunkt. De gränsvärden som gäller, anför
motionären, är emellertid bestämda långt innan den kemiska industrin
började expandera på allvar. Motionären anser att ett behov av reviderade
bedömningsnormer finns.

Motionären anför vidare att det naturligtvis är omöjligt att rutinundersökningar
av vatten skulle kunna omfatta alla de tusentals kemiska substanser
och syntetiska ämnen som förekommer i vår miljö men anser att det står helt

SoU 1980/81:13

klart att raden av ämnen som bör medtas vid rutinmässiga vattenanalyser bör
utökas. Motionären anför också att man bör överväga att införa någon form
av biotest som kombineras med kemisk-fysikaliska vattenanalyser.

I motion 1978/79:1442 anförs att den ökade uppmärksamheten på
miljöriskerna i det moderna samhället medfört bl. a. att man blivit mer
allmänt medveten om att tungmetaller kan ge allvarliga skador på levande
organismer och att detta lett till att man för en del tungmetaller fastställt
bestämda gränsvärden för tillåtna mängder i dricksvatten men att så inte
skett beträffande koppar. En översyn av bestämmelserna om tillåtna halter
av tungmetaller i dricksvatten bör göras. Med hänsyn till de risker för akuta
kopparförgiftningar som enligt motionärerna uppenbarligen finns och med
hänsyn till att man inte känner till effekten av en långvarig exposition av vissa
låga kopparhalter anser motionärerna det också nödvändigt att gränsvärden
införs och att hälsovårdsnämnderna åläggs att utföra kontinuerliga kontroller.

I motion 1979/80:856 framhålls att man under en lång tid använt
asbestbetong i Sverige bl. a. för rör. Dessa rör har bl. a. använts för
dricksvattenledningar. Asbest är numera förbjudet då det visat sig vara ett
för människan synnerligen vådligt ämne. Att asbestdamm är mycket skadligt
att inandas är enligt motionärerna klart belagt medan det däremot inte är lika
väl belagt om asbest utgör hälsorisk också vid nedsväljning. Det har nu visat
sig att asbestfibrer vid lägre pH-värden kan frigöras från rören. Motionärerna
anser det därför önskvärt att landets kommuner åläggs göra en inventering
av sitt rörnät för att utröna om det består av asbeströr. Dricksvattnet måste
samtidigt kontrolleras, och om det visar sig att vattnet innehåller asbestfibrer
måste myndigheterna överväga vilka åtgärder som kan anses nödvändiga för
att förebygga ohälsa.

Som en följd av att det under de senaste årtiondena tillkommit många nya
kemiska ämnen, som används inom industrin, och med hänsyn till att vi nu
har större kännedom om skadeverkningarna av tidigare använda ämnen och
material framstår det enligt utskottets mening som angeläget att de
bedömningsgrunder och analysmetoder som nu tillämpas beträffande
vattenkontrollen ses över.

Flera av remissinstanserna har uttalat att de anser en översyn nödvändig
och har förordat att en sådan sker i anslutning till pågående lagstiftningsarbete.

Dricksvattenkontrollen styrs av bestämmelser i hälsovårdsstadgan. Dessa
har varit föremål för översyn av hälsovårdsstadgeutredningen. I betänkande
(SOU 1978:44) Kommunalt hälsoskydd har utredningen föreslagit att
vattenkontrollen skall ske både som egenkontroll - dvs. huvudmannen för ett
vattenverk svarar själv för uttagande av prov - och som offentlig stickprovskontroll
utförd av miljö- och hälsoskyddsnämnd. Vidare har föreslagits att
kontrollen skall omfatta såväl leveransställe, dvs. vattenverk eller motsvarande
anläggning, som distributionsnät. Föreskrifter rörande tillsatser till

SoU 1980/81:13

och främmande ämnen i konsumtionsvattnet föreslås också utfärdas. I
betänkande (SOU 1979:3) Regional laboratorieverksamhet som avgivits av
utredningen LAB 76 har föreslagits att reglerna om konsumtionsvatten bryts
ut ur hälsovårdsstadgan och överförs till livsmedelslagen. Denna utredning
delar den uppfattning som förts fram av hälsovårdsstadgeutredningen om det
sätt på vilket vattenkontrollen skall ske.

Ett genomförande av de förslag som i enlighet med det anförda föreligger
beträffande vattenkontrollen skulle enligt utskottets mening innebära att vi
får en utvidgad kontroll på området jämfört med vad som nu gäller. Enligt
vad utskottet inhämtat bereds frågan om vattenkontrollen f. n. i regeringskansliet.
Med hänsyn härtill anser utskottet det inte påkallat med någon
riksdagens åtgärd i här aktuellt avseende och avstyrker därför motionerna
1978/79:1442 och 1979/80:1660 i de delar dessa avser översyn av bedömningsgrunder
och analysmetoder rörande dricksvatten.

Vad gäller frågan om införande av obligatoriska biotester som tas upp i
motion 1979/80:1660 framkommer i remissvaren att utvecklingsarbete med
denna typ av testmetod pågår eller följs vid de båda centrallaboratorierna,
statens bakteriologiska laboratorium (SBL) och statens miljömedicinska
laboratorium (SML). Av remissvaren att döma finns ännu inte tillförlitliga
tester. Utskottet anser sig därför inte kunna förorda att föreskrifter om
obligatoriska tester utfärdas. Utskottet avstyrker därför motion 1979/
80:1660 i denna del.

Av remissvaren framgår också att problemen rörande koppar och asbest är
föremål för uppmärksamhet. Vid SML pågår utredning om verkningarna av
förhöjda kopparhalter i vatten. Socialstyrelsen anför i sitt remissvar att
resultatet av detta utredningsuppdrag får utvisa om ett hygieniskt gränsvärde
för koppar i dricksvatten bör fastställas. Någon riksdagens åtgärd med
anledning av motion 1978/79:1442 i motsvarande del är därför enligt
utskottets mening inte påkallad.

Då det gäller asbest i dricksvatten framgår av statens naturvårdsverks och
socialstyrelsens yttranden att arbete pågår som syftar till att klarlägga
hälsoeffekterna av asbestfibrer i konsumtionsvatten. Socialstyrelsen uttalar
att styrelsen med utgångspunkt i det beslutsunderlag som tas fram av SML
kommer att ta ställning till frågan om fastställande av ett hygieniskt
gränsvärde för asbest i dricksvatten. Med hänsyn härtill och med beaktande
av de överväganden som enligt vad ovan sagts pågår inom regeringskansliet
rörande dricksvattenkontrollen anser utskottet att inte någon riksdagens
åtgärd är påkallad med anledning av motion 1979/80:856.

Utskottet hemställer

1. beträffande bedömningen av dricksvattens kvalitet m. m.
att riksdagen avslår motion 1979/80:1660,

2. beträffande gränsvärde för tungmetaller i dricksvatten m. m.
att riksdagen avslår motion 1978/79:1442,

SoU 1980/81:13

3. beträffande åtgärder mot asbest i dricksvatten
att riksdagen avslår motion 1979/80:856.

Stockholm den 9 december 1980

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Rune Gustavsson
(c), Evert Svensson (s), Mårten Werner (m), John Johnsson (s), Kjell
Nilsson (s), Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m), Stig Alftin (s), Karin
Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s)*, Anita Persson (s) och Sigvard Persson
(c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 66007