SoU 1980/81:12

Socialutskottets betänkande
1980/81:12

om fosterföräldrars situation
Motion

I motion 1979/80:1202 av Kerstin Göthberg (c) och Kerstin Andersson i
Hjärtum (c) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om en
översyn av fosterföräldrars situation.

Pågående utredningsarbete

Utredningen (S 1978:05) om familjevård för missbrukare har bland sina
arbetsuppgifter att undersöka förutsättningarna att lösa problemen med
ansvars- och försäkringsfrågor m. m. för familjehem där vuxna vårdas (Dir.
1978:62). Arbetet beräknas slutföras under början av år 1981.

Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt har i sitt betänkande (SOU
1979:63) Barnens rätt 2. Om föräldraansvar m. m. i viss utsträckning
behandlat fosterbarns och därmed också fosterföräldrars situation. Utredningen
har bl. a. föreslagit att överflyttning av vårdnad från biologiska
föräldrar till fosterföräldrar skall kunna ske om barnet vistats en längre tid i
fosterhem och rotat sig där.

Remissyttranden

Över motionen har socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet och
Fosterhemmens riksförbund yttrat sig.

Socialstyrelsen anför följande.

Socialstyrelsen har genomfört en kartläggning av situationen inom
familjehemsvården för barn och ungdom. Den har redovisats i en rapport
kallad Barn och ungdom i familjehem (Socialstyrelsen redovisar 1978:10).

Av rapporten framgår att man i många kommuner ansåg att familjehemsvården
försummats. Man pekar bland annat på att man från socialvårdens
sida inte tyckte sig ge det stöd och den handledning familjehemmen
behöver.

Enligt socialstyrelsens uppfattning är fosterföräldrarnas situation väl
känd. Den översyn motionärerna begär ser styrelsen som mindre angelägen
än att åtgärder vidtas för att avhjälpa de redan kända bristerna. För egen del
har socialstyrelsen utarbetat ett studiematerial för fosterföräldrar. Publikationen
som har titeln Andras barn - våra barn är avsedd att användas som ett
ledi tillsynen över fosterhemmen. Att samla fosterföräldrar i grupp är ett sätt
att ge stöd och handledning. Gruppverksamhet av detta slag kan också ses
som en form av studier och utbildning.

Publikationen distribueras i början av maj till alla kommuner och

1 Riksdagen 1980/81. 12 sami. Nr 12

SoU 1980/81:12

2

landsting. Dessutom anordnar socialstyrelsen i slutet av maj en informationsdag
omkring studiematerialet för barnavårdskonsulenter, barnavårdsombud
m fl landstingsanställda samt representanter från några kommuner.
Deltagarna kan sedan fungera som resurspersoner för kommuner som avser
att anordna studieverksamhet.

Socialstyrelsen har ingenting emot att fosterföräldrarnas rätt till sociala
förmåner överses i den mån sådana frågor inte redan är bevakade i sittande
utredningar. Däremot anser socialstyrelsen en översyn av fosterföräldrars
totala situation inte befogad och avstyrker därför en sådan.

Svenska kommunförbundet pekar på att förbundet senast år 1979 utfärdat
en rekommendation om ersättningsnormer inom fosterbarnsvården vilken
föregåtts av en översyn som bl. a. resulterat i en indelning i sex åldersgrupper
och höjda beloppsgränser (se förbundets cirkulär 79.29). I översynsarbetet
deltog bl. a. representanter för fosterföräldrarnas egna organisationer. Vid
diskussioner framkom att flertalet fosterföräldrar är relativt nöjda med
ersättningarna. Därvid uppgavs att ersättningarnas storlek vanligen inte
avgör om man vill ställa upp som fosterföräldrar utan i stället det stöd och den
handledning man kan påräkna från kommunens sida. De önskemål om höjda
ersättningar fosterföräldrarnas organisationer uttalat har i första hand gällt
omkostnadsersättningar. Dessa är emellertid enligt riksskatteverkets mening
redan i dag väl tilltagna om man jämför med konsumtionen för andra grupper
i samhället och kan därför enligt myndigheten av skattetekniska skäl inte
utan vidare höjas.

Förbundet anför vidare bl. a. följande.

Ersättningsfrågan kompliceras av att fosterföräldragruppen är mycket
heterogent sammansatt. Man får hand om så olika barn och får därför arbeta
under vitt skilda villkor. Målet för placeringarna skiftar från fall till fall -ibland gäller det att som fosterförälder ersätta de biologiska föräldrarna för
all framtid; andra gånger gäller det att fungera som ett kompletterande stöd i
en behandlingssituation som omfattar hela den biologiska familjen. Mot
denna bakgrund synes det i en framtid vara motiverat att ytterligare
differentiera arvodesersättningarna till fosterhemmen. I cirkulär 79.29 tas
också första steget mot att skilja ut gruppen kontrakterade fosterhem - dvs
fosterhem, där en av makarna på heltid ägnar sig åt fosterbarnsvården - från
gruppen ”traditionella” fosterhem som själva både föredrar och anser sig ha
möjligheter att fungera som fosterföräldrar parallellt med förvärvsarbete på
heltid eller deltid. Från förbundets sida kan det bli aktuellt att under år 1981
följa upp tillämpningen av ersättningsnormerna i cirkulär 79.29 samt
överväga behovet av förändringar.

I motionen pekas också på det förhållandet, att fosterföräldrar sällan kan
utnyttja rätten till föräldrapenning eftersom barnets rättslige vårdnadshavare
oftast redan tidigare tagit rätten i anspråk. Även om detta förhållande
försvårar för förvärvsarbetande personer att fungera som fosterföräldrar
framstår problemet ändå som marginellt i sammanhanget. Eftersom
föräldraförsäkringen endast omfattar barn under åtta år måste stora grupper
av fosterföräldrar redan nu - med eller utan ekonomiskt stöd från
kommunens sida - hitta lösningar på problem som kommer upp i samband
med sjukdom eller annan omständighet kring barnet.

SoU 1980/81:12

3

Kommunförbundet har inom området stöd och behandling särskilt
prioriterat fosterbarnsvården under år 1979. Rapporten ”Fosterbarnsvård i
utveckling. Idéer och erfarenheter” har utarbetats, och bygger delvis på
anföranden och diskussioner vid de sammanlagt sex tvådagarskonferenser
om forsknings- och utvecklingsarbete i anslutning till familjehemsvård för
barn och ungdom, som under samma år anordnats. En genomgång av
fosterföräldrarnas rätt till sociala förmåner har därutöver skett i samarbete
med riksförsäkringsverket (se cirkulär 80.39).

Nästa steg gäller utbildning av socialarbetare som är verksamma inom
fosterbarnsvården. Utbildningen, som syftar till att förbättra socialarbetarnas
möjligheter att stödja, handleda och/eller utbilda fosterföräldrar både
individuellt och i grupp, genomförs i två steg på regional nivå med början
hösten 1980.

Avslutningsvis anför Svenska kommunförbundet att de i yttrandet
redovisade arbetsinsatserna har lett till att fosterföräldrarnas situation och
arbetsvillkor är relativt väl kända för såväl förbundet som socialstyrelsen.
Kommunförbundet anser det därför inte vara angeläget att i detta läge
ytterligare kartlägga fosterföräldrarnas situation. I stället gäller det att
planera och genomföra konkreta insatser i samarbete med fosterföräldrarnas
organisationer för att förbättra deras situation.

Fosterhemmens riksförbund (tidigare Fosterföräldrarnas Riksförbund)
tillstyrker motionen men anser att den föreslagna översynen bör anstå till
dess utredningen om familjevård för missbrukare är klar. Översynen bör
enligt riksförbundet avse de frågor som nämnda utredning inte funnit
lösningen på.

Utskottet

I motionen förordas en översyn av situationen för fosterföräldrar.
Motionärerna uppehåller sig särskilt vid frågan om de ekonomiska villkoren
vid placering av fosterbarn. De anför att mycket stora arbetsinsatser krävs
eftersom många barn har svåra störningar. I många fall har fosterföräldrarna
ett dygnetruntarbete. Enligt motionärernas mening täcker den ekonomiska
ersättningen knappast de verkliga kostnaderna. Motionärerna anför vidare
att rätten till föräldrapenning ofta utnyttjats av de biologiska föräldrarna
innan barnet placerats i fosterhem, vilket innebär att det är praktiskt taget
omöjligt för makar som båda förvärvsarbetar att ta emot fosterbarn.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det arbete som utförs av
fosterföräldrar är en betydelsefull del av samhällets insatser för vård av barn
och ungdom. Det är därför viktigt att goda fosterhem finns att tillgå. Som
motionärerna framhåller måste barnets behov av och rätt till en god
uppväxtmiljö vara vägledande för samhällets stöd till fosterföräldrar.

På utskottets begäran har socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet och
Fosterhemmens riksförbund yttrat sig över motionen. Remissinstansernas
inställning till motionsyrkandet kan sammanfattningsvis beskrivas på det

SoU 1980/81:12

4

sättet att det i vart fall f. n. inte finns skäl att göra en sådan översyn som
motionärerna hemställt om.

Remissyttrandena från socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet
visar enligt utskottets mening att det inte främst är ersättningarnas storlek
eller de sociala förmånernas omfattning som kan utgöra problem då det
gäller fosterbarnsvården. Det torde snarare vara så att, i den mån det finns
brister i samhällets ansvarstagande gentemot fosterhemmen, bristerna består
i att hemmen inte ges det stöd och den handledning som behövs. De nämnda
remissyttrandena ger emellertid belägg för att såväl socialstyrelsen som
huvudmännen är väl medvetna om att insatser bör göras i angivna
hänseenden. Utvecklingen av vården i enskilt hem pågår på olika håll. I detta
sammanhang må nämnas följande. Olika studieförbund har anordnat kurser
för fosterföräldrar, i vissa fall i samarbete med kommuner. Inom socialstyrelsen
har genomförts det s. k. BUF-projektet (mål och metoder i vården av
barn och ungdom i familjehem). Projektet har inneburit en kartläggning av
den aktuella situationen inom familjehemsvården för barn och ungdom.
Socialstyrelsen har också utarbetat ett studiematerial för fosterföräldrar och
har ordnat information som riktat sig till barnavårdspersonal som kan
fungera som ”resurspersoner” för kommuner som avser att ordna studieverksamhet
för fosterföräldrar. Som närmare redovisas i Svenska kommunförbundets
yttrande ordnar även förbundet utbildning för socialarbetare som
är verksamma inom fosterbarnsvården. Utbildningen syftar till att förbättra
socialarbetarnas möjligheter att stödja, handleda och utbilda fosterföräldrar.
Här bör också framhållas att socialtjänstreformen bör vara ägnad att
förbättra fosterbarnsvården. Den socialnämnd som anordnat vård utom det
egna hemmet skall enligt socialtjänstpropositionen (1979/80:1 del A s. 308)
ha ett kontinuerligt vårdansvar, oavsett om den enskilde vårdas i enskilt hem
eller i institution och oavsett om hemmet är beläget i den egna kommunen
eller i annan kommun. I propositionen uttalas att detta ställer krav på en fast
organisation för tillsyn och service.

Det sagda hindrar naturligtvis inte att även de ekonomiska och sociala
förmånerna för fosterföräldrar måste ägnas uppmärksamhet. I detta
hänseende hänvisar utskottet till den betydelse det har att Svenska
kommunförbundet utfärdar rekommendationer om ersättningsnormer. Förbundet
har i sitt yttrande framhållit bl. a. att det i en framtid synes vara
motiverat att ytterligare differentiera arvodesersättningarna till fosterhemmen.
Vad särskilt angår de sociala förmånerna vill utskottet erinra om att
Svenska kommunförbundet i samråd med riksförsäkringsverket gjort en
genomgång av fosterföräldrarnas rätt till sociala förmåner. I anslutning
härtill finns skäl att erinra om att utredningen om familjevård av missbrukare
kan antas komma att lägga fram förslag till lösningar av vissa frågor om
sociala förmåner för familjehem för vuxna som kan få betydelse även för
motsvarande frågor för fosterföräldrar.

Under hänvisning till det ovan anförda och till vad som i övrigt anförs i

SoU 1980/81:12

5

remissyttrandena anser utskottet det inte påkallat att riksdagen nu begär en
sådan utredning som motionärerna förordat. Motionen avstyrks därför.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1979/80:1202.

Stockholm den 4 december 1980

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius
(m), Rune Gustavsson (c), Evert Svensson (s). Blenda Littmarck (m),
Sven-Gösta Signell (s)*. Kersti Swartz (fp), Stig Alftin (s), Karin Israelsson
(c), Lena Öhrsvik (s), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Siri Häggmark
(m)* och Sigvard Persson (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.