SkU 1980/81:58

Skatteutskottets betänkande
1980/81:58

om realisationsvinstbeskattning av fritidshus
Motionen

I motion 1980/81:1545 av Göthe Knutson m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av reglerna för realisationsvinstbeskattning
av fritidshus enligt vad som anförts i motionen.

Motionärerna anser att de bestämmelser i fråga om uppskov med
beskattning av realisationsvinst och om undantag från indexeringsbegränsningar
som gäller i fråga om jordbruksfastigheter och schablontaxerade
villafastigheter bör göras tillämpliga också på fritidshus.

Gällande rätt

Vinstberäkning

Regler om beskattning av realisationsvinst som uppkommer vid fastighetsavyttring
finns i 35 § 2 mom. och 36 § kommunalskattelagen (1928:370), KL,
med anvisningar. Beskattningen träffar den vid försäljningen uppkomna
vinsten. Vid bedömningen av om vinst har uppkommit eller inte skall en
jämförelse göras mellan å ena sidan försäljningspriset, minskat med
mäklarprovision och andra försäljningskostnader, och å andra sidan samtliga
kostnader för inköp (ingångsvärdet) och förbättring av fastigheten. Summan
av kostnaderna för inköp och förbättringar kallas omkostnadsbeloppet
(punkt 1 av anvisningarna till 36 § KL).

Ingångsvärdet för en fastighet utgörs i de flesta fall av det pris som faktiskt
har betalats vid förvärvet med tillägg för stämpelskatt och eventuell
inköpsprovision. Har fastigheten förvärvats genom arv, gåva eller annat s. k.
benefikt fång gäller som huvudregel att man som ingångsvärde skall ta upp
vad som betalades vid närmast föregående s. k. onerösa fång (35 § 2 mom.
tredje stycket KL).

Har fastigheten förvärvats före år 1952, anses den i princip förvärvad den 1
januari 1952 för en köpeskilling som motsvarar 150 % av 1952 års
taxeringsvärde. Regeln om ingångsvärde är emellertid inte obligatorisk. Kan
den skattskyldige visa att den faktiska köpeskillingen överstiger nämnda
värde, får köpeskillingen tas upp som ingångsvärde. Även om så sker, skall
fastigheten dock anses förvärvad vid ingången av år 1952. Detta får till följd
bl. a. att prisutveckling och förbättringskostnader för tiden före år 1952 inte
får beaktas vid vinstberäkningen (punkt 2 a femte stycket av anvisningarna
till 36 § KL).

Ingångsvärdet får även i två andra fall bestämmas med utgångspunkt i

1 Riksdagen 1980181. 6 sami Nr 58

SkU 1980/81:58

taxeringsvärdet för ett visst år. Har fastigheten vid avyttringstillfället
innehafts i mer än 20 år, får ingångsvärdet beräknas till 150 % av taxeringsvärdet
20 år före avyttringen (punkt 2 a sjätte stycket av anvisningarna
till 36 § KL). Om fastigheten har förvärvats genom arv, testamente eller
bodelning med anledning av makes död, får som ingångsvärde tas upp 133 %
av taxeringsvärdet året före dödsfallet om dödsfallet har inträffat efter
utgången av år 1970. Har dödsfallet inträffat före denna tidpunkt, får
ingångsvärdet beräknas till 150 % av taxeringsvärdet året före dödsfallet
(punkt 2 a sjunde stycket av anvisningarna till 36 § KL).

I omkostnadsbeloppet medräknas - som redan nämnts - även förbättringskostnader.
Med förbättringskostnader avses i första hand kostnader för ny-,
till- och ombyggnad av fastigheten. I fråga om schablonbeskattade fastigheter
(en- och tvåfamiljsfastigheter samt fastigheter ägda av bostadsföreningar,
bostadsaktiebolag och allmännyttiga bostadsföretag) räknas även
kostnader för vissa värdehöjande reparationer som förbättringskostnader.
Förbättringskostnader och avdragsgilla reparationskostnader får emellertid
beaktas bara för de år då kostnaden har uppgått till minst 3 000 kr. Har
kostnaderna uppförts på avskrivningsplan, gäller dock inte denna beloppsgräns
(punkt 2 a andra stycket av anvisningarna till 36 § KL).

Vid vinstberäkningen skall från omkostnadsbeloppet dras värdeminskningsavdrag
o. d. som belöper på innehavstiden. Såvitt avser värdeminskningsavdrag
på byggnad skall dock hänsyn inte tas till avdrag för de år då
avdraget har understigit 3 000 kr. (punkt 2 a fjärde stycket av anvisningarna
till 36 § KL). Värdeminskningsavdrag som är hänförliga till tid före den 1
januari 1952 beaktas inte vid vinstberäkningen.

De tre delposterna ingångsvärde, förbättringskostnader och återförda
värdeminskningsavdrag skall räknas om till de belopp som de skulle ha
uppgått till efter det allmänna prisläget under avyttringsåret. Indexuppräkning
av ingångsvärdet får dock inte ske för tiden före den 1 januari 1952.
Uppräkningen sker enligt omräkningstal som årligen fastställs av RSV på
grundval av förändringar i konsumentprisindex (punkt 2 a tionde och elfte
styckena av anvisningarna till 36 § KL).

Vid vinstberäkningen medgavs tidigare full indexuppräkning av anskaffningsvärde
och förbättringskostnader. Rätten till indexuppräkning omfattade
således inte bara det kapital som fastighetsägaren själv lagt ned i fastigheten
(egenkapitalet) utan också den del av anskaffningsvärde och förbättringskostnader
som finansierats med lån. Dessa regler fick till följd att många
fastighetsägare på grund av inflationens effekter vid belåning kunde göra
stora vinster som lämnades helt obeskattade vid en försäljning.

I enlighet med förslag i proposition 1980/81:32 antog riksdagen i höstas
(SkU 1980/81:10; SFS 998-1000) regler om en schablonmässig begränsning av
rätten till indexuppräkning. De nya bestämmelserna innebär att uppräkningen
av anskaffningsvärdet för de fyra första innehavsåren i princip slopats och
att denna i fortsättningen får ske med hänsyn endast till prisutvecklingen från

SkU 1980/81:58

fjärde året efter det då inköpet gjordes. För det fall att ny-, till- eller
ombyggnadsarbeten utförts under innehavet skall på motsvarande sätt vid
indexuppräkningen av kostnaderna beaktas endast den prisutveckling som
skett från det fjärde året efter det då kostnaderna lades ned.

Om en fastighetsägare säljer sin fastighet och köper en annan skall i princip
en ny fyraårsperiod börja löpa. Undantag från denna princip har dock ansetts
motiverade när det är fråga om fastigheter som utgör bostad för ägaren.

Ett tidigare fastighetsinnehav får i första hand beaktas i de fall då den
ursprungliga fastigheten sålts efter utgången av år 1980 och fastighetsägaren
vid den försäljningen fått uppskov med realisationsvinstbeskattning. Tidigare
innehav skall dock beaktas även i vissa fall där uppskov med beskattning av
vinst på den ursprungliga fastigheten inte erhållits. För detta fordras att man
vid försäljning av ersättningsfastigheten konstaterar att förutsättningar för
uppskov har förelegat. Vid denna bedömning bortses från några av de villkor
som gäller för uppskov. Det äldre fastighetsinnehavet får nämligen beaktas
oberoende av om försäljningen av fastigheten ledde till vinst och i princip
oberoende av om priset som erhölls för fastigheten var större eller mindre än
priset som betalades för ersättningsfastigheten. Vidare är bosättningskravet i
uppskovsreglerna vid frivillig försäljning av en villa- eller jordbruksfastighet
uppfyllt om fastighetsägaren någon gång under de fem åren närmast före
försäljningen var bosatt på fastigheten.

Uppskov

Nuvarande regler om uppskov med beskattning av realisationsvinst
innebär i korthet följande.

Uppskov kan erhållas vid vissa tvångsavyttringar o. d. oberoende av vilket
slag av fastighet som avyttringen avser. De olika avyttringsfallen -expropriation m. m. - finns angivna i 2 § UppskL. Som förutsättning för
uppskov vid tvångsavyttring gäller att den skattskyldige har förvärvat eller
avser att förvärva en fastighet (ersättningsfastighet) som är jämförlig med
den avyttrade fastigheten och att realisationsvinsten uppgår till minst 3 000
kr. Om en fysisk person avlider innan han har hunnit förvärva en
ersättningsfastighet, träder dödsboet i den avlidnes ställe.

Uppskov med beskattning kan vidare enligt 3 § UppskL erhållas vid en
frivillig avyttring, om säljaren är en fysisk person och den avyttrade
fastigheten antingen är en jordbruksfastighet eller en schablonbeskattad
villafastighet. Som förutsättning för uppskov i frivilligfallen gäller dels att den
skattepliktiga vinsten uppgår till minst 15 000 kr., dels att den skattskyldige
har varit bosatt på den avyttrade fastigheten minst tre år i följd under den
femårsperiod som har infallit närmast före avyttringsdagen, dels att den
skattskyldige har förvärvat eller avser att förvärva en ersättningsfastighet
som han har varit bosatt eller avser att bosätta sig på. Ersättningsfastigheten
måste vara en jordbruksfastighet eller en schablonbeskattad villafastighet.

SkU 1980/81:58

Som ersättningsfastighet godtas inte en fastighet som är belägen utomlands
eller en fastighet som i och med förvärvet utgör omsättningstillgång i den
skattskyldiges rörelse. Uppskov med beskattning vid frivillig avyttring kan
vidare erhållas, om en skattskyldig avyttrar en del av jordbruksfastighet på
vilken han är bosatt eller en fastighet som ingår i samma förvärvskälla som
bosättningsfastigheten och han förvärvar en ersättningsfastighet som tillsammans
med bosättningsfastigheten bildar en förvärvskälla.

Gemensamt för tvångs- och frivilligfallen gäller att ersättningsfastigheten
måste förvärvas inom fyra år från avyttringen av den fastighet till vilken
realisationsvinsten hänför sig. Har ersättningsfastigheten förvärvats före den
realisationsvinstgrundande avyttringen får uppskov medges om det kan antas
att förvärvet har skett för att ersätta den avyttrade fastigheten. I frivilligfallen
krävs vidare att den skattskyldige bosätter sig på ersättningsfastigheten inom
ett år från förvärvstidpunkten (5 § UppskL).

RSV kan medge undantag från kravet på viss tids bosättning på den
avyttrade fastigheten och även förlängning av de tidsfrister som gäller för
förvärv av och bosättning på ersättningsfastigheten. I de fall då säljaren
avlider innan han har hunnit anskaffa en ersättningsfastighet eller hunnit
bosätta sig på fastigheten kan RSV medge att dödsboets förvärv av
ersättningsfastighet och en närstående persons bosättning på
ersättningsfastigheten skall anses medföra att kraven på förvärv av och
bosättning på ersättningsfastigheten är uppfyllda. Uppskov medges med ett
belopp som motsvarar hela realisationsvinsten, om vederlaget för den
avyttrade fastigheten motsvarar eller understiger vederlaget för ersättningsfastigheten.
Om däremot vederlaget för den avyttrade fastigheten överstiger
vederlaget för ersättningsfastigheten, medges uppskov med skillnaden
mellan realisationsvinsten och det överskjutande beloppet (6 § första stycket
UppskL).

Medges uppskov, skall uppskovsbeloppet tas fram till beskattning först då
ersättningsfastigheten avyttras.

Utskottet

Vid beräkning av realisationsvinst medgavs tidigare full indexuppräkning
av anskaffningsvärde och förbättringskostnader. I höstas antog riksdagen
emellertid regler om en schablonmässig begränsning av rätten till indexuppräkning.
Bestämmelserna innebär att uppräkningen för de fyra första
innehavsåren i princip slopats och att uppräkningen får ske med hänsyn
endast till prisutvecklingen från det fjärde året efter det då fastigheten köptes
eller kostnaderna lades ned.

Om en fastighetsägare säljer sin fastighet och köper en annan skall i princip
en ny fyraårsperiod börja löpa.

Undantag medges dock när det är fråga om fastighet som utgör bostad för
ägaren. Ett tidigare fastighetsinnehav får i första hand beaktas i de fall då den

SkU 1980/81:58

ursprungliga fastigheten sålts efter utgången av år 1980 och fastighetsägaren
vid den försäljningen fått uppskov med realisationsvinstbeskattning. Sådant
uppskov kan under vissa förutsättningar komma i fråga då en fastighet tagits i
anspråk genom expropriation e. d. samt vid frivilliga försäljningar av villaoch
jordbruksfastigheter.

Ett tidigare innehav får beaktas även i vissa fall där uppskov med
beskattning av vinst på den ursprungliga fastigheten inte erhållits. Härför
fordras i princip att man vid försäljning av ersättningsfastigheten kan konstatera
att förutsättningar för uppskov har förelegat. Vid denna bedömning
bortses från om vinst uppkommit vid försäljningen eller inte och från hur
stort vederlaget för ersättningsfastigheten varit i förhållande till vederlaget
för den ursprungliga fastigheten. Vidare tillämpas i frivilligfallen ett
lindrigare bosättningskrav än enligt uppskovslagen. Detta anses uppfyllt om
fastighetsägaren någon gång under de fem åren närmast före försäljningen
varit bosatt på fastigheten. I övrigt fordras att förutsättningarna för uppskov
har varit uppfyllda.

Motionärerna framhåller att bestämmelserna om beskattning av realisationsvinst
innebär en diskriminering av fritidshusen. De pekar därvid på att
uppskovsreglerna vid frivilliga försäljningar inte är tillämpliga på fritidshus
och att den som avyttrar ett fritidshus inte har någon möjlighet att få ett
tidigare fastighetsinnehav beaktat vid vinstberäkningen. Motionärerna
begär en översyn av reglerna om realisationsvinstbeskattning i syfte att i
berörda hänseenden jämställa fritidshus med villor och jordbruksfastigheter.
Detta kan, menar motionärerna, ske genom att man slopar bosättningskravet
i uppskovsreglerna.

Utskottet vill med anledning av utredningsyrkandet i motionen erinra om
att riksdagen i december 1978, i samband med behandling av proposition
1978/79:54 om ändrade regler för uppskov med beskattning av realisationsvinst
m. m., på hemställan av utskottet i betänkande SkU 1978/79:16 begärt
en utvärdering av uppskovssystemet i dess helhet och dess effekter från olika
synpunkter. Denna utvärdering ombesörjs av kommittén om översyn av
reglerna om uppskov med beskattningen av realisationsvinst.

Med hänsyn härtill och till att den av riksdagen i höstas beslutade
begränsningen av indexuppräkningen av anskaffningsvärde och förbättringskostnader
har intimt samband med uppskovsreglerna kan det enligt
utskottets mening förutsättas att de i motionen berörda frågorna kommer att
prövas av den pågående utredningen.

SkU 1980/81:58

Någon åtgärd med anledning av motionen är därför inte påkallad.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1980/81:1545.

Stockholm den 14 maj 1981

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Tage
Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Curt Boström (s),
Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Egon
Jacobsson (s), Bo Södersten (s) och Olle Grahn (fp).

GOTAB 69161 Stockholm 1981