SkU 1980/81:43

Skatteutskottets betänkande
1980/81:43

om s. k. kassettavgift

Motionerna

I detta betänkande behandlas två motioner om avgift på kassetter och
oinspelade tonband.

1980/81: 1157 av Karl-Eric Norrby m. fl. (c)

I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att förslag
snarast framläggs om införande av en särskild kassettavgift enligt vad i
motionen anförs.

1980/81: 1869 av Bertil Hansson (fp) och Jörgen Ullenhag (fp)

I motionen hemställs - med hänvisning till motion 1868 - att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att förslag om en avgift på oinspelade
tonband i enlighet med vad som anförts i motionen bör föreläggas riksdagen
senast under 1981/82 års riksmöte.

Yttranden

Lagutskottet och kulturutskottet har yttrat sig över motionerna. Yttrandena
är fogade som bilagor till detta betänkande.

Frågans tidigare behandling

Statens kulturråd har i en rapport (1979: 1) Fonogrammen i kulturlivet
föreslagit vissa åtgärder i syfte att skapa från kulturpolitiska synpunkter
rimliga förhållanden på fonogramområdet och därvid också lagt fram förslag
om införande av en kulturpolitiskt motiverad avgift på tomkassetter.

Kulturrådet anser att det i princip är rimligt att de som kopierar fonogram
privat får betala för samhällets stöd till upprätthållande av en mångsidig
fonogramproduktion. Det är också i princip rimligt finner rådet att
upphovsmän och musiker får ersättning för det ekonomiska avbräck som
vållas genom kopieringen. I vilka former detta skall ske bör klarläggas av
upphovsrättsutredningen.

Vid sidan av en eventuell upphovsrättslig ersättning bör alltså en särskild
avgift tas ut. Storleken och formerna för denna avgift bör i första hand
fastställas i samordning med de förslag som väntas från upphovsrättsutredningen.
Skulle en sådan samordning inte vara möjlig föreslår kulturrådet
att en avgift på 2 öre per spelminut på oinspelade kassetter införs från 1 juli
1980, dvs. en avgift på 1:20 på den vanligaste typen av kassetter med 60

1 Riksdagen 1980181. 6 sami. Nr 43

SkU 1980/81:43

minuters speltid. Avgiften bör tas ut i grossistledet på sådana kassetter som
levereras till detaljhandeln. En sådan avgift beräknas inbringa ca 30 milj. kr.
om året.

Lagutskottet behandlade i betänkande LU 1980/81: 3 bl. a. en motion om
ersättning till upphovsmän m. fl. vid hemkopiering och om en kulturpolitiskt
motiverad avgift på tomkassetter. Lagutskottet förutsatte därvid att det
spörsmål som aktualiserats genom de av utskottet behandlade motionerna
kommer att få en tillfredsställande lösning som tillgodoser såväl de rent
upphovsrättsliga som de mera allmänt kulturpolitiska intressena. Något
initiativ från riksdagens sida med anledning av motionerna ansåg utskottet
därför inte erforderligt.

I årets budgetproposition (bilaga 12, s. 10) berörs kulturrådets rapport och
i samband därmed konstateras bl. a. att det i flera remissvar över rapporten
påpekats att kassettekniken lett till att privatkopieringen av musik i olika
former ökat. Rättighetsinnehavare av olika slag tillfogas härigenom en viss
ekonomisk skada. Mot den bakgrunden, sägs det vidare i propositionen, har
aktualiserats huruvida man genom en avgift på s. k. tomkassetter kan
kompensera rättighetsinnehavarna som grupp för denna skada. Frågan är
under beredning inom regeringens kansli.

Utskottet

De i motionerna framförda förslagen om införande av en särskild avgift på
oinspelade tonband - en s. k. kassettavgift - utgår från de överväganden som
statens kulturråd redovisat i rapporten Fonogrammen i kulturpolitiken.
Kulturrådet anser att de rättighetsinnehavare - artister, kompositörer m. fl.
-som vållas ekonomiskt avbräck genom privatkopiering av deras verk bör få
ersättning härför. Denna ersättning och det samhälleliga stödet till upprätthållandet
av en mångsidig fonogramproduktion bör enligt kulturrådets och
motionärernas mening finansieras genom en särskild kassettavgift. Vid
remissbehandlingen av rapporten har så gott som samtliga remissinstanser
stött tanken på att upphovsmän m. fl. skall kompenseras, medan de i
skattefrågan sakkunniga remissinstanserna - riksskatteverket och
punktskatteutredningen - varit tveksamma i fråga om den avgiftskonstruktion
som kulturrådet föreslagit och som statskontoret funnit tämligen
verklighetsfrämmande. Lagutskottet har i sitt yttrande till skatteutskottet
över motionerna från upphovsrättsliga utgångspunkter tillstyrkt en kompensation
men avstyrkt bifall till motionerna med hänsyn till att frågan f. n.
bereds inom regeringens kansli. Kulturutskottet betonar i sitt yttrande
frågans kulturpolitiska vikt och önskvärdheten av att regeringen snarast tar
upp förslaget till slutlig prövning.

Skatteutskottet vill för sin del först konstatera att det i stort sett råder
enighet i fråga om de upphovsrättsliga och kulturpolitiska synpunkter som
förs fram i motionerna. När det gäller kassettavgiftens konstruktion har

SkU 1980/81:43

enligt vad utskottet erfarit en arbetsgrupp inom kanslihuset överarbetat
kulturrådets förslag, och avgiftsfrågan är f. n. föremål för fortsatt beredning.
Med hänsyn till att det här gäller ett nytt skatteområde anser utskottet det
angeläget att frågan blir föremål för ingående överväganden. Kulturrådet har
ansett att alla medel som inflyter genom avgiften oavkortade skall användas
för musikkulturella ändamål. Utskottet vill med anledning härav framhålla
att den föreslagna avgiften främst bör betraktas som en skatt och i samband
därmed erinra om att riksdagen i princip tagit avstånd från systemet med
specialdestination av skatter. Frågan om anslag till det musikkulturella
området bör därför prövas i vanlig ordning.

Enligt utskottets mening saknas skäl att nu föregripa regeringens slutliga
ställningstagande till kulturrådets förslag om en kassettavgift, varför
utskottet avstyrker bifall till motionerna 1980/81:1157 och 1869.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motion 1980/81: 1157,

2. motion 1980/81: 1869.

Stockholm den 24 mars 1981

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m)*, Stig Josefson (c),
Rune Ångström (fp). Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Olle Westberg i Flofors (s), Tage Sundkvist (c), Hagar
Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s),
Wilhelm Gustafsson (fp), Egon Jacobsson (s) och Bo Södersten (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1980/81:43 4

Bilaga 1

Lagutskottets yttrande
1980/81:5 y

över motioner om avgift på tomkassetter

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett lagutskottet tillfälle att yttra sig över motion
1980/81:1157 av Karl-Eric Norrby m. fl. (c) och motion 1980/81:1869 av
Bertil Hansson (fp) och Jörgen Ullenhag (fp).

I båda motionerna tas upp frågan om kompensation såväl till upphovsmän
och andra rättighetsinnehavare som till kulturlivet i stort för det ekonomiska
avbräck som uppstår genom hemkopiering av fonogram dvs. grammofonskivor
och andra ljudupptagningar. I motion 1157 yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om att förslag snarast framläggs om införande av en
särskild kassettavgift enligt vad i motionen anförts. I motion 1869 yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag om en avgift på
oinspelade tonband i enlighet med vad som anförts i motionen bör föreläggas
riksdagen senast under 1981/82 års riksmöte.

Lagutskottet avger följande yttrande och begränsar sig därvid till de
upphovsrättsliga aspekterna.

Enligt upphovsrättslagen (1960:729) har den som skapat ett litterärt eller
konstnärligt verk i princip rätt att ensam utnyttja verket och göra det
tillgängligt för allmänheten. Lagen ger också skydd för utövande konstnärer
när de framför ett litterärt eller konstnärligt verk. Även framställare av
fonogram åtnjuter i viss utsträckning skydd enligt lagen. Reglerna i
upphovsrättslagen innebär att exempelvis en grammofonskiva inte får
kopieras utan tillstånd av dem som skapat det inspelade verket, av artisterna
på skivan och skivproducenten. Som kopiering anses bl. a. att man spelar in
upptagningen på grammofonskivan på ett annat fonogram. Inte heller får
man utan tillstånd spela in verk som framförs offentligt t. ex. vid en konsert
eller sänds ut i radio eller TV. Vissa undantag från det upphovsrättsliga
skyddet finns dock. Bl. a. är det tillåtet att för enskilt bruk kopiera exemplar
av verk, s. k. hemkopiering. En sådan kopia får man bara använda för egen
del och inte överlåta till utomstående.

Som påpekas av motionärerna har frågan om kopiering av fonogram för
enskilt bruk tagits upp av statens kulturråd i en rapport (1979:1) Fonogrammen
i kulturpolitiken. Frågan har också behandlats av riksdagen hösten 1980
(LU 1980/81:3) med anledning av två motioner.

Kulturrådet har i rapporten föreslagit att det statliga stödet till fonogramverksamheten
skall ökas samt att en avgift på oinspelade kassetter skall
införas. Kulturrådet har därvid framhållit att det i princip är rimligt att de
som kopierar fonogram privat får betala för samhällets stöd till upprätthål -

SkU 1980/81:43

landet av en mångsidig fonogramproduktion. Det är också enligt kulturrådet
i princip rimligt att upphovsmän och artister får ersättning för det
ekonomiska avbräck som vållas genom kopieringen. I vilka former detta
skall ske har kulturrådet ansett böra klarläggas av upphovsrättsutredningen

(Ju 1976:02).

Rapporten har överlämnats till utbildningsdepartementet och därefter
remissbehandlats, varvid bl. a. upphovsrättsutredningen yttrat sig. Utredningen
har i sitt remissyttrande betonat vikten av att rättighetsinnehavare får
kompensation för konsekvenserna av hemkopieringen samt framhållit att
utredningen med prioritet diskuterat frågan om införande av en upphovsrättsligt
motiverad avgift på tomkassetter. Utredningen har vidare understrukit
betydelsen av en samordning vid genomförandet av kulturrådets
förslag och ett väntat förslag från utredningen.

I årets budgetproposition (bil. 12, s. 10) framhåller utbildningsministern
att det enligt hans mening finns anledning att se kulturrådets förslag i ett
vidare sammanhang. Han anför vidare att, som påpekas i flera remissvar över
rapporten, kassettekniken har lett till att privatkopieringen av musik i olika
former ökat. Rättighetsinnehavare av olika slag tillfogas härigenom en viss
ekonomisk skada. Mot denna bakgrund har enligt utbildningsministern
aktualiserats huruvida man genom en avgift på s. k. tomkassetter kan
kompensera rättighetsinnehavarna som grupp för denna skada. Beredningen
av denna fråga, framhålls det, pågår f. n. inom regeringens kansli.

I likhet med utbildningsministern anser lagutskottet att den tilltagande
hemkopieringen av fonogram leder till negativa konsekvenser för upphovsmän
och andra rättighetsinnehavare. Eftersom hemkopieringen på sikt kan
antas leda till minskade möjligheter för fonogramproducenterna att ge ut
s. k. smala inspelningar, t. ex. folkmusik och jazz, är den - som utskottet
framhöll förra året - till nackdel även för kulturlivet i stort. Utskottet vill
därför ånyo stryka under att det är angeläget att åtgärder vidtas i syfte att
motverka de negativa följderna av hemkopieringen. Med hänsyn till vad som
anförs i budgetpropositionen förutsätter utskottet att frågan kommer att få
en lösning, som tillgodoser de upphovsrättsliga intressena. Från lagutskottets
utgångspunkt är något initiativ av riksdagen därför inte erforderligt och
utskottet förordar att motionerna avstyrks.

Stockholm den 10 mars 1981

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

SkU 1980/81:43

Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Inger Lindquist (m),
Stig Olsson (s)*, Elvy Nilsson (s), Joakim Ollén (m), Arne Andersson i
Gamleby (s), Martin Olsson (c), Ingemar Konradsson (s), Olle Aulin (m),
Owe Andréasson (s), Marianne Karlsson (c), Bengt Silfverstrand (s). Margot
Håkansson (fp) och Stina Andersson (c).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

SkU 1980/81:43 7

Bilaga 2

Kulturutskottets yttrande
1980/81:3 y

över motioner om en avgift på oinspelade tonband (tomkassetter)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har genom beslut den 10 februari 1981 berett bl. a.
kulturutskottet tillfälle att yttra sig över motionerna 1980/81:1157 och
1980/81:1869.

Kulturutskottet vill med anledning härav anföra följande.

Statens kulturråd har i en rapport (1979:1) Fonogrammen i
kulturlivet föreslagit en rad åtgärder med det gemensamma syftet att skapa
från kulturpolitiska synpunkter rimliga förhållanden på fonogramområdet.
Åtgärderna gäller i första hand produktions- och distributionsfrågor men
innebär också förslag om införande av en kulturpolitiskt motiverad avgift på
tomkassetter. Som motivering till detta förslag anförs i rapporten sammanfattningsvis
följande.

Under de senaste åren har lyssnande på ljudkassetter tilltagit särskilt bland
ungdomen. I denna grupp är lyssningen i dag mer omfattande än lyssningen
på grammofonskivor. Kassetternas genombrott har också gjort det lättare att
kopiera fonogram för privat bruk. Denna kopiering är fullt legal, vilket den
bör vara även i framtiden. Den för bl. a. med sig större möjligheter för
individerna att sammanställa sina egna fonogram utifrån egna behov och
önskemål. Den ökade kopieringen får emellertid från fonogrampolitiska
synpunkter också negativa verkningar. I de fall kopiering ersätter ett inköp
av fonogram sker ett inkomstbortfall för upphovsrättsinnehavare och
fonogrambolag. Frågan om ersättning för detta bortfall förutsätts bli
behandlad av upphovsrättsutredningen.

En stagnation i fonogramförsäljningen under åren 1977-1978 kan till stor
del förklaras med en intensifierad kopieringsverksamhet. Om möjligheterna
att låna fonogram på biblioteken byggs ut kommer möjligheterna till
kopiering att bli större än i dag med ett ökat inkomstbortfall för
upphovsrättsinnehavare och fonogrambolag som följd. Detta kommer för
fonogrambolagens del att innebära att allt flera produktioner inte bär sina
egna kostnader, vilket medför ett minskat utbud. Denna minskning kommer
att drabba den svenska produktionen i första hand eftersom denna utgivning i
allmänhet enbart har Sverige eller Norden som marknad. Minskningen
kommer också att innebära att färre fonogram importeras. Det är sannolikt
att minskningen i hög grad drabbar kulturpolitiskt angelägen produktion,
vilket kommer att ställa stora krav på stöd från samhället.

Det är i princip rimligt att de som kopierar fonogram privat får betala för
samhällets stöd till upprätthållande av en mångsidig fonogramproduktion.
Det är också i princip rimligt att upphovsmän och musiker får ersättning för
det ekonomiska avbräck som vållas genom kopieringen. I vilka former detta
skall ske bör klarläggas av upphovsrättsutredningen.

Vid sidan av en eventuell upphovsrättslig ersättning bör alltså en särskild

SkU 1980/81:43

avgift tas ut. Storleken och formerna för denna avgift bör i första hand
fastställas i samordning med de förslag som väntas från upphovsrättsutredningen.
Skulle en sådan samordning inte vara möjlig föreslår kulturrådet att
en avgift på 2 öre per spelminut på oinspelade kassetter införs från 1 juli 1980,
dvs. en avgift på 1:20 på den vanligaste typen av kassetter med 60 minuters
speltid. Avgiften bör tas ut i grossistledet på sådana kassetter som levereras
till detaljhandeln. En sådan avgift beräknas budgetåret 1980/81 inbringa bort
emot 30 milj. kr.

Upphovsrättsutredningen har i ett remissyttrande över kulturrådets
rapport betonat vikten av att rättighetsinnehavarna får kompensation
för konsekvenserna av hemkopieringen samt framhållit att utredningen med
prioritet diskuterat frågan om införande av en upphovsrättsligt motiverad
avgift på tomkassetter. Utredningen har också understrukit betydelsen av en
samordning vid genomförandet av kulturrådets förslag och ett väntat förslag
från utredningen. Enligt vad utskottet inhämtat har utredningen emellertid
ännu inte tagit ställning till frågan om en dylik upphovsrättsligt motiverad
avgift.

Lagutskottet behandlade i sitt betänkande LU 1980/81:3 som är
daterat den 18 november 1980 bl. a. en motion om ersättning till upphovsmän
m. fl. vid hemkopiering och en om en kulturpolitiskt motiverad avgift på
tomkassetter. Av betänkandet framgår att lagutskottet inhämtat att man
inom regeringskansliet överväger möjligheten att införa en avgift som dels
skulle komma upphovsmännen och andra rättighetsinnehavare direkt till
godo, dels skulle utgå som stöd till kulturlivet. Lagutskottet har förutsatt att
det spörsmål som aktualiserats genom de av utskottet behandlade motionerna
kommer att få en tillfredsställande lösning som tillgodoser såväl de rent
upphovsrättsliga som de mera allmänt kulturpolitiska intressena. Något
initiativ från riksdagens sida med anledning av motionerna har därför inte
ansetts erforderligt.

I årets budgetproposition (bilaga 12, s. 10) omnämner föredragande
statsrådet kulturrådets rapport och framhåller därvid bl. a. att det i flera
remissvar över rapporten påpekats att kassettekniken lett till att privatkopieringen
av musik i olika former ökat. Rättighetsinnehavare av olika slag
tillfogas härigenom en viss ekonomisk skada. Mot den bakgrunden, sägs det
vidare i propositionen, har aktualiserats huruvida man genom en avgift på
s. k. tomkassetter kan kompensera rättighetsinnehavarna som grupp för
denna skada.

Då budgetpropositionen avlämnades var denna fråga under beredning
inom regeringens kansli.

De av skatteutskottet till kulturutskottet remitterade motionerna
anknyter båda till kulturrådets förslag om införande av en avgift på
oinspelade kassetter. I motion 1157 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen
anhåller om att förslag snarast läggs fram om införande av en särskild

SkU 1980/81:43

kassettavgift enligt vad i motionen anförts. Yrkandet i motion 1869 (fp)
innebär att riksdagen som sin mening bör ge till känna för regeringen att
förslag om en avgift på oinspelade tonband i enlighet med vad som anförts i
motionen bör föreläggas riksdagen senast under 1981/82 års riksmöte.

Motiveringen till sistnämnda yrkande finns i motion 1868. I denna
framhålls att de ökade möjligheterna till heminspelning och hemkopiering av
musik inte saknar positiva effekter men också har en negativ sida.
Motionärerna noterar en genomgående tendens i industriländerna som
innebär att försäljningen av oinspelade kassetter stadigt ökar, medan
försäljningen av fonogram stagnerar eller minskar.

Den snabba spridningen av kassettekniken har enligt motionärerna
konsekvenser i flera avseenden. För det första drabbas de musikaliska
upphovsmännen (kompositörer och textförfattare), de utövande konstnärerna
(artister och musiker) samt fonogramproducenterna av ett inkomstbortfall.
Deras verk utnyttjas på ett sätt som inte varit avsett och för vilket de inte
erhåller ersättning. Detta är till nackdel för dem som inkomsttagare och
därmed för deras möjligheter att försörja sig på musikområdet.

För det andra försämrar den intensifierade kopieringsverksamheten
möjligheterna att ge ut musik på fonogram. Musikbranschen existerar i hög
grad på de produktioner som blir framgångsrika. Det är också dessa som är
mest utsatta för kopieringsverksamheten. När försäljningen av fonogram
avtar, minskar branschens benägenhet att satsa på de s. k. smala inspelningarna,
dvs. de som från försäljningssynpunkt kortsiktigt är osäkra och som
bekostas av det populärare utbudet. Detta drabbar i hög grad bl. a. den s. k.
seriösa musiken.

Konsekvenserna av utvecklingen på kassettmarknaden drabbar inte bara
rättighetsinnehavare och kulturpolitiskt angelägen fonogramproduktion
utan har också en allvarlig inverkan på sysselsättning och utkomstmöjligheter
för dem som framför levande musik. Ju enklare och billigare det blir att
utnyttja inspelade prestationer, desto mindre blir efterfrågan på direkta
framföranden och därmed möjligheterna till sådana för musiker och artister.
Konsekvenserna drabbar med andra ord, om än indirekt, även den levande
musiken.

Motionärerna framhåller att inspelning och kopiering för sitt eget eller de
närmastes bruk är legalt i Sverige och framhåller att det är viktigt att
möjligheten i detta avseende att utnyttja och bevara musik från radio- och
TV-program eller från skivor hålls kvar. Av flera skäl vore ett förbud mot
eller inskränkningar i friheten att göra inspelningar för eget bruk olämpligt.
Det vore mera rimligt att den som gör inspelningar betalar ersättning i någon
form för att i någon mån kompensera för dels det inkomstbortfall som
drabbar rättighetsinnehavarna, dels de minskade möjligheterna till kulturpolitiskt
angelägen produktion av inspelad och levande musik.

Den grundläggande åtgärden för att neutralisera de negativa effekterna av
privatkopieringen utan att behöva slå in på en förbudslinje bör enligt

SkU 1980/81:43

motionärerna vara en avgiftsbeläggning av oinspelade tonband. En sådan
avgift bör användas till åtgärder som direkt eller indirekt kommer den till
godo som drabbas genom privatkopieringen, dvs. upphovsmän och rättighetsinnehavare
av olika slag samt artister. Det är emellertid angeläget att
man genom åtgärderna inte bara uppnår en kompensatorisk effekt för dessa
grupper utan också allmänna kulturpolitiska effekter.

Kulturutskottet vill för egen del först markera att det är en
angelägen fråga som tagits upp i de båda av skatteutskottet remitterade
motionerna.

När kulturrådet i sin rapport föreslog införande av en avgift på
tomkassetter var avsikten i första hand att möjliggöra en finansiering av det
statliga stöd till fonogramverksamhet varav behov uppkommit som följd av
den ökade hemkopieringen. Kulturrådet ansåg det i princip rimligt att de som
kopierar fonogram privat får betala för samhällets stöd till upprätthållande
av en mångsidig fonogramproduktion. Kulturrådet ansåg det också rimligt
att de som kopierar ersätter upphovsmän och andra rättighetsinnehavare för
det ekonomiska avbräck som vållas av kopieringen liksom för det därmed
ökade utnyttjandet av deras prestationer. I detta avseende hänvisade
kulturrådet till upphovsrättsutredningen. Rådet föreslog att ”vid sidan av en
eventuell upphovsrättslig ersättning” en särskild avgift tas ut för att
finansiera de behov av statligt stöd till fonogramverksamhet som uppkommit
genom den tilltagande hemkopieringen.

Utskottet vill framhålla att de negativa effekter för musiklivet som blivit en
följd av den ökande hemkopieringen av fonogram är en viktig kulturpolitisk
fråga och att detsamma gäller frågan om ersättning till olika rättighetsinnehavare
för dessa effekter.

Utskottet anser det synnerligen angeläget att de problem som hänger
samman med hemkopieringen av fonogram får sin lösning.

En möjlig väg att gå är enligt utskottets mening att i anslutning till
kulturrådets förslag införa en tomkassettavgift. Det finns anledning att
överväga denna väg. Enligt motionärernas uppfattning bör denna lösning
väljas.

Utskottet vill betona önskvärdheten av att regeringen snarast tar upp
kulturrådets nu ifrågavarande förslag till slutlig prövning och att de i detta
yttrande behandlade frågorna därmed eller på annat sätt får en kulturpolitiskt
tillfredsställande lösning.

Utskottet anser sig inte ha anledning att närmare gå in på frågor om
avgiftskonstruktion, uppbördsorganisation o. d. men vill framhålla att de
medel som flyter in om en kassettavgift införs i sin helhet bör komma det
musikkulturella området till godo.

Slutligen vill utskottet också nämna att den växande marknaden för
videogramutrustning sannolikt inom en nära framtid kommer att medföra att

SkU 1980/81:43

problemen i fråga om hemkopiering också kommer att bli påtagliga på
videoområdet.

Stockholm den 10 mars 1981

På kulturutskottets vägnar
KARL-ERIC NORRBY

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Karl-Eric Norrby (c), Tore Nilsson
(m), Kerstin Anér (fp), Tyra Johansson (s), Lars-Ingvar Sörenson (s), Olle
Eriksson (c), Hans Alsén (s), Lars Ahlmark (m), Anna Eliasson (c), Kerstin
Andersson i Kumla (s), Bertil Hansson (fp), Elisabeth Fleetwood (m),
Ing-Marie Hansson (s), Göran Persson (s) och Lennart Bladh (s).

GOTAB Stockholm 1981