SkU 1980/81:38

Skatteutskottets betänkande
1980/81:38

om vissa anslag för budgetåret 1981/82 inom handelsdepartementets
verksamhetsområde (prop. 1980/81:100 bil. 14)

ELFTE HUVUDTITELN
Tullverket

G 1. Tullverket: Förvaltningskostnader. Regeringen har i proposition
1980/81:100bilaga 14 (handelsdepartementet) underpunkt G 1. (s. 142-148)
föreslagit riksdagen

1. att till Tullverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1981/82 anvisa
ett förslagsanslag av 586 365 000 kr.,

2. att godkänna den beräknade resultaträkningen för förvaltning av
tullverkets fastigheter.

Motionerna

I detta sammanhang behandlas motionerna

1980/81:292 av Esse Petersson m. fl. (fp)

I motionen hemställs

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om prioritering av narkotikabekämpningen inom ramen
för tullverkets resurser,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
denna motion anförts angående översyn i rationaliseringssyfte av vissa av
tullverkets nuvarande arbetsuppgifter.

1980/81:675 av Per-Axel Nilsson (s) och Torsten Gustafsson (c)

I motionen hemställs att riksdagen uttalar sig för att utsjöbevakningsfartyg
Tv 172 placeras på Gotland.

1980/81:677 av Hans Pettersson i Helsingborg (s) och Bengt Silfverstrand

(s)

I motionen hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en
översyn av passkontrollantorganisationen, syftande till en lösning som
anförts i motionen.

1980/81:678 av Eric Rejdnell (fp) och Eric Enlund (fp)

I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till

1 Riksdagen 1980181. 6 sami. Nr 38

SkU 1980/81:38

känna vad i motionen anförts beträffande stationering av utsjöbevakningsfartyget
Tv 172.

1980/81:1163 av Karl-Erik Svartberg m. fl. (s)

I motionen hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om bemanningen längs våra
kuster.

1980/81:1176 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen hemställs att riksdagen beslutar att anslaget i proposition
1980/81:100 under bilaga 14, punkt G Tullverket, upptas med ett i
förhållande till regeringens förslag med 19 135 000 kr. till 607 500 000 kr.
förhöjt belopp.

1980/81:1551 av Åke Polstam (c)

I motionen hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära
förslag om

1. i första hand förbud mot användande av separata utländska släpvagnar
avsedda att dragas av svenska fordon,

2. i andra hand - om yrkandet under 1. inte bifalls - åtgärder som
förhindrar brott mot svensk lagstiftning i samband med brukandet av
separata utländska släpvagnar i Sverige.

1980/81:1554 av Birger Rosqvist (s)

I motionen föreslås att riksdagen hos regeringen begär initiativ syftande till
försöksverksamhet med utnyttjande av allmänflyget i kustövervakningen.

1980/81:1566 av Erik Wärnberg m. fl. (s)

I motionen hemställs - med hänvisning till motion 1252 - att riksdagen till
Tullverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1981/82 anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med 2 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag
av 588 365 000 kr.

Remissyttranden

Utskottet beslutade den 10 februari 1981 att från generaltullstyrelsen
inhämta yttrande över motionerna 1980/81:292, 675, 677, 678, 1163, 1176,
1551, 1554 och 1566 och från rikspolisstyrelsen och invandrarverket över
motion 1980:81:677. Remissyttrandena fogas som bilagor till detta betänkande.

SkU 1980/81:38

Skrivelser

Länsarbetsnämnden i Gotlands län har inkommit med skrivelse rörande
stationeringen av utsjöbevakningsfartyget Tv 172 och Kungl. Svenska
Aeroklubben med skrivelse om civilflyget i kustbevakningen.

Utskottet

Anslaget till tullverket

Den återhållsamhet som genomgående präglar förslagen till anslag för
nästa budgetår ingår som ett väsentligt led i regeringens ekonomiska politik.
Besparingsåtgärderna förlorar sin generella karaktär om riksdagen på
väsentliga punkter höjer anslagen. Ser man till den samlade statsverksamheten
måste det framstå som otillfredsställande om flertalet områden tvingas
till inskränkningar medan vissa behov tillgodoses mera generöst. Därför
medför det ekonomiska läget att nästan varje utskott tvingas godta
nedskärningar som det under gynnsammare förutsättningar inte varit berett
att tillstyrka, ett förhållande som i hög grad karaktäriserar skatteutskottets
ställningstagande i fråga om anslaget till tullverket.

Handelsministern har inte funnit det möjligt att undanta tullverket från ett
genomförande av det huvudförslag som regeringen ålagt myndigheterna att
presentera, dvs. i princip en tvåprocentig nedskärning. De ökade krav som
ställs på tullverkets arbetsinsatser får enligt handelsministern mötas inom
ramen för befintliga resurser. Det är viktigt att minskningen inte går ut över
särskilt angelägna områden. Tullverket bör därför även i fortsättningen ägna
största uppmärksamhet åt bekämpning av narkotikasmuggling, skydds- och
kontrollåtgärder från miljöskyddssynpunkt samt åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten.

I två motioner begärs ökade anslag till tullverket medan i en tredje motion
begärs att narkotikabekämpningen klarare skall prioriteras inom ramen för
verkets resurser. Lars Werner m. fl. (vpk) yrkar i motion 1980/81:1176 den
största anslagsökningen med drygt 19 milj. kr. Yrkandet överensstämmer
med tullverkets B-altemativ, och motiveringen härför är främst att tullverket
måste ges rimliga möjligheter att arbeta inom de prioriterade områdena.
Omsorgen om ett av de prioriterade områdena - narkotikabekämpningen -är den gemensamma nämnaren för de två övriga motionerna. Med
hänvisning till motiveringen i den socialdemokratiska partimotionen 1980/
81:1282 om särskilda insatser i storstadsområdena hemställer Erik Wärnberg
m. fl. i motion 1566 om en anslagsökning med 2 milj. kr. till tullverket till
förmån för en intensifierad narkotikabekämpning. Av motiveringen framgår
att motionärerna ansluter sig till tullverkets bedömning att verkets möjligheter
i stort sett är uttömda när det gäller att göra omfördelningar till förmån
för en sådan prioritering.

I samma syfte men utan krav på anslagshöjning begär Esse Petersson m. fl.

SkU 1980/81:38

i motion 292 att tullverket genom rationaliseringar skall bereda utrymme för
omdisponeringar till förmån för en effektivare narkotikabekämpning. För att
frigöra resurser för sådant ändamål finner motionärerna en organisationsöversyn
inom tullverket nödvändig. Motionärerna anser också att det finns
anledning att vid behandlingen av anslagen till tullverket göra jämförelser
med den beslutsteknik som tillämpas i fråga om anslagen för polistjänster. 1
sådant sammanhang har preciserade omdisponeringar till narkotikabekämpning
gjorts utan att nya tjänster tillkommit.

Utskottet har beträffande de här nämnda liksom i fråga om övriga
motioner som rör tullverkets organisation och verksamhet inhämtat yttrande
från generaltullstyrelsen.

I yttrandet konstaterar styrelsen att det efter den genomförda ändringen av
tullproceduren är svårt att uppnå väsentligare rationaliseringsvinster.
Styrelsen finner att en fortsatt resursminskning medför att ambitionsnivån i
kontrollverksamheten måste sänkas, vilket kommer att gå ut också över de
prioriterade områdena, alltså kampen mot narkotikasmuggling och ekonomisk
brottslighet. Mot denna bakgrund är tullstyrelsen självfallet positiv till
motionskraven om anslagshöjningar. Med anledning av den i motion 292
förordade ytterligare prioriteringen av narkotikabekämpningen inom ramen
för de föreslagna anslagen redovisar styrelsen de omfattande prioriteringsåtgärder
i sådant syfte som hittills vidtagits men konstaterar samtidigt att den
föreslagna nedskärningen som i huvudsak går ut över den trafikexpedierande
bevakningen får negativa konsekvenser också för narkotikabekämpningen.
Beträffande det i samma motion framförda önskemålet om en organisationsöversyn
räknar styrelsen med att en sådan skall kunna påbörjas under
innevarande år. Med hänvisning till sin tidigare långtidsbedömning understryker
styrelsen i detta sammanhang att krav på ytterligare koncentration av
resurserna kan leda till att den decentralisering som pågått och pågår
kommer att vändas till sin motsats, en ökad centralisering. Om anslagen till
tullverket ytterligare skärs ned, kommer enligt styrelsens mening kraven på
ändringar och förenklingar av det materiella innehållet i den lagstiftning som
tullverket har att tillämpa att accentueras starkare än hittills. Flera av de
ändringsyrkanden som tullstyrelsen för fram i nu nämnt syfte är redan
föremål för överväganden inom olika utredningar.

Utskottet vill först i anslutning till den här lämnade redovisningen av
motionerna och tullstyrelsens yttrande däröver anknyta till vad utskottet
inledningsvis uttalade om att den generella och övergripande målsättningen
för den nu föreliggande budgeten är återhållsamhet och besparingar. Även
om starka skäl kan redovisas för anslagsökningar till tullverket måste
utskottet ställa frågan om man trots allt inte genom ytterligare ansträngningar
har möjligheter att inom en så personal- och kostnadskrävande
organisation som tullverket göra vissa besparingar genom rationaliseringar
och omdispositioner utan att sänka ambitionsnivån för de prioriterade verksamhetsområdena.
Mot denna bakgrund och med hänvisning till budgetpo -

SkU 1980/81:38

litikens målsättning är utskottet inte berett att nu förorda någon höjning av
anslaget till tullverket. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna 1176
och 1566.

Beträffande yrkandet i motion 292 om riksdagsskrivelse angående
prioritering av narkotikabekämpningen finner utskottet att syftet härmed i
huvudsak redan är tillgodosett genom de uttalanden som görs i propositionen.
Möjligheterna att vidta ytterligare åtgärder i denna riktning blir enligt
utskottets mening främst beroende av de omdispositioner eller rationaliseringar
som kan göras inom tullverket, och utskottet finner det inte
meningsfullt att i samband med anslagen precisera att vissa tjänster främst
bör användas inom narkotikabekämpningen på det sätt som skett i fråga om
polisen. Det torde föreligga den väsentliga skillnaden mellan tull och polis att
polisen kan ha särskilt avdelad personal för spaning och utredning i fråga om
narkotikabrott, medan tullens narkotikaövervakning till stor del sker i
samband med all annan kontroll av trafikströmmarna. Motionärernas
yrkande om en organisationsöversyn kan anses tillgodosett genom vad
tullstyrelsen uttalat i frågan. Utskottet, som förutsätter att tullverket såvitt
möjligt prioriterar kampen mot narkotikasmugglingen, avstyrker således
också bifall till motion 292.

Organisation av passkontrollen

En fråga som nära berör tullverkets ekonomi och personalresurser tas upp
i motion 677 av Hans Pettersson i Helsingborg och Bengt Silfverstrand (båda
s). Motionärerna begär en översyn av passkontrollorganisationen i syfte att
ersätta passkontrollanterna - i första hand de som tjänstgör i Helsingborg -med ett väsentligt mindre antal tulltjänstemän, som också skall verkställa
passkontrollen. Enligt motionärernas mening skulle 25-30 tulltjänstemän
kunna sköta pass- och tullkontrollen och ersätta 65 passkontrollanter, vilket
skulle innebära en besparing på ca 3 milj. kr. om året. I motionen hänvisas till
att den illegala invandringen som var motivet för att tidigare förstärka
passkontrollen av olika skäl minskat kraftigt under det senaste året och att
detta medfört minskade arbetsuppgifter för passkontrollen.

Med hänsyn till att passkontrollen i första hand är en polisiär fråga och att
den förstärkta passkontrollen avser att hindra illegal invandring har utskottet
i denna fråga förutom från generaltullstyrelsen också inhämtat yttrande från
rikspolisstyrelsen och statens invandrarverk. Remissinstanserna ställer sig
alla positiva till en förutsättningslös utredning av frågan. Rikspolisstyrelsen
menar att man därvid också bör kunna beakta möjligheterna att låta
passkontrollpersonal biträda med tullkontrollgöromål och oavsett vad
översynen i övrigt leder till kunna se över samarbetet mellan tull och polis i
syfte att åstadkomma en för båda myndigheter mer rationell verksamhet.
Generaltullstyrelsen konstaterar att förslaget i motionen kan medföra en
önskvärd förbättring av tullkontrollen i Helsingborg, medan invandrarverket

SkU 1980/81:38

inte har något att erinra mot förslaget under förutsättning att passkontrollverksamheten
inte riskerar att eftersättas i förhållande till tullkontrollen.

Utskottet finner det angeläget inte minst mot bakgrund av vad utskottet
anfört i anslagsfrågan att alla möjligheter att rationalisera den statliga
verksamheten tas till vara, och denna synpunkt gäller inte bara verksamheten
inom de statliga verken utan i lika hög grad de områden där olika
myndigheter samverkar, vilket är fallet i fråga om polisen och tullen när det
gäller passkontrollen.

Det minskade behovet av passkontroll motiverar enligt utskottets mening
en översyn av verksamheten. Därvid bör också övervägas möjligheterna att
åstadkomma en förbättrad tullkontroll inom vissa regioner utan att
passkontrollen därför eftersätts.

Utskottet anser därför att regeringen utan dröjsmål bör låta pröva
förutsättningarna för att samordna passkontrollanternas och tullens verksamhet.
Med det anförda förordar utskottet att riksdagen med anledning av
motion 677 begär en förutsättningslös översyn av passkontrollens organisation.

Åtgärder mot vissa utländska släpvagnar

Utskottet behandlar i detta sammanhang också en motion som berör inte
bara tullverket utan också kommunikations- och budgetdepartementens
områden och som handlar om obehörig användning av utländska påhängsvagnar
för transporter inom landet. Åke Polstam (c) begär i motion 1551
förbud mot användande av sådana släpvagnar, alternativt åtgärder som
hindrar brott mot svensk lagstiftning i samband med användandet av dessa
släpvagnar. Bakgrunden till yrkandet torde närmast vara ett tullmål där ett
speditionsföretag ådömts högt bötesstraff och förverkande av betydande
belopp enligt varusmugglingslagen. I detta fall har ett stort antal utländska
påhängsvagnar använts för transporter inom riket och inte enbart för
leverans till och från den som stod som mottagare av de varor som utgjorde
vagnens last vid införseln. En sålunda begränsad användning utgjorde
förutsättningen för temporär tullfrihet vid införseln. En annan fråga gäller
uttagandet av kilometerskatt vid sådana transporter, vilket i många fall
försvåras av bristen på väglängdmätare. Även från trafiksäkerhetssynpunkt
finns som motionären framhåller anledning att ifrågasätta användningen av
dessa påhängsvagnar eftersom de inte behöver vara godkända och registrerade
i hemlandet.

Generaltullstyrelsen har i sitt yttrande närmare redovisat de regler som
gäller i fråga om rätten att använda utländska påhängsvagnar och även
angivit omfattningen av denna trafik, som får sägas vara betydande. Av
yttrandet framgår också att möjligheterna att övervaka att påhängsvagnarna
inte används i inrikes godstrafik är begränsade, men att tullstyrelsen avser
föreslå vissa ändrade bestämmelser i tullkungörelsen. I fråga om kilo -

SkU 1980/81:38

meterskatten skall vägtrafikskatteutredningen undersöka möjligheterna att
ersätta skatten på påhängsvagnarna med höjd skatt på dragfordonen.

Utskottet delar motionärens uppfattning att de rådande förhållandena på
detta område inte är tillfredsställande. Samtidigt anser utskottet sig kunna
fastslå att de missförhållanden som hittills konstaterats inte varit av den
storleksordningen att de motiverar ett generellt förbud vilket för övrigt skulle
strida mot 1949 års konvention rörande vägtrafik, som Sverige anslutit sig till.
Däremot finner utskottet det angeläget att kontrollmöjligheterna skyndsamt
förbättras så att sådant missbruk och sådana olägenheter som påtalas i
motionen kan motverkas. Enligt vad utskottet erfarit har de här behandlade
problemen också uppmärksammats av transportrådet, som föreslagit olika
åtgärder.

Sammanfattningsvis finner utskottet att de utländska påhängsvagnarna
kan komma att på kort tid skapa allvarliga konkurrenssnedvridningar på den
svenska transportmarkanden, om inte skyndsamma åtgärder vidtas mot
missbruket av sådana fordon. Det kan enligt utskottets mening förutsättas att
den helt övervägande delen lojala transportföretag är beredda att underkasta
sig vissa kontrollåtgärder för att marknaden skall kunna saneras. Därför bör
regeringen skyndsamt låta utreda frågan om åtgärder med anledning av
trafiken med utländska påhängsvagnar. Med det anförda anser utskottet
motion 1551 vara besvarad.

Stationering av ett u t s j ö b e vakn i n gsf a r t y g på Gotland I

motion 675 av Per-Axel Nilsson (s) och Torsten Gustafsson (c) liksom i
motion 678 av Eric Rejdnell och Eric Enlund (båda fp) behandlas frågan om
stationeringen av det nybyggda utsjöbevakningsfartyget Tv 172, som skall
levereras under hösten 1981, och i båda motionerna förordas att fartyget
stationeras på Gotland. För denna ståndpunkt talar enligt motionärernas
mening såväl operativa synpunkter som kostnads- och sysselsättningsskäl.
Generaltullstyrelsen ansluter sig i i huvudsak till motionärernas ståndpunkt
men konstaterar samtidigt att tullverket inte kan rekrytera kompetent
personal i erforderlig omfattning vid en stationering på Gotland. Med hänsyn
härtill finner styrelsen att det f. n. saknas förutsättningar för en stationering
på Gotland men understryker samtidigt att det ligger i styrelsens intresse att
fortlöpande bevaka möjligheterna till en sådan stationering. Det kan i detta
sammanhang också erinras om att handelsministern under en interpellationsdebatt
med Eric Rejdnell i december 1980 förklarade att han hoppades att en
omstationering av Tv 172 till Gotland skulle bli möjlig.

Frågor rörande stationeringen av tullverkets fartyg och personal bör enligt
utskottets mening normalt inte behandlas av regering och riksdag utan
avgöras av verksledningen i samråd med personalorganisationerna. Med
hänsyn till att det inte föreligger några delade meningar om lämpligheten av

SkU 1980/81:38

att det nu aktuella fartyget stationeras på Gotland men att det med
stationering där inte kan bemannas med kompetent personal är det
uppenbart att tullverket t. v. måste välja en annan stationeringsort.
Tvångsförflyttningar i strid mot personalens intressen bör enligt styrelsens
mening inte komma i fråga, och de garanterar inte heller en tillfredsställande
bemanning, eftersom sådana åtgärder kan mötas med uppsägningar.
Styrelsen har också prövat möjligheterna att under ett övergångsskede flyga
en besättning från fastlandet till Gotland och samtidigt utbilda en gotlandsbesättning
men funnit att en sådan lösning skulle bli alltför kostsam. Under
sådana förhållanden finner utskottet, som förutsätter att tullstyrelsen i
enlighet med sina utfästelser härom fortlöpande bevakar möjligheterna till
en omstationering till Gotland, att några åtgärder därutöver för att tillgodose
motionernas syften knappast kan komma i fråga. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionerna 675 och 678.

Övervakning av kusterna

Utskottet hade redan vid föregående års behandling av anslaget till
tullverket under innevarande budgetår anledning att i samband med
motioner om bibehållande av vissa kustposteringar komma in på TAKutredningens
förslag om tillsynen av kusterna.

Denna fråga, som alltså berör flera andra områden än kustbevakningen,
behandlas i motion 1163 av Karl-Erik Svartberg m. fl. (s). Motionärerna
anser det angeläget att riksdagen, mot bakgrund av bl. a. förslagen om
indragningar av kustposteringar, får möjlighet att ta ställning till regeringens
överväganden beträffande TAK-utredningens betänkande.

Som framgår av handelsministerns uttalande i budgetpropositionen kan ett
ställningstagande från regeringen till TAK-utredningens förslag förväntas
under våren 1981. Eftersom riksdagen således inom kort får behandla en proposition
i ämnet finner utskottet motion 1163 härigenom tillgodosedd och
avstyrker bifall till densamma.

Kustövervakning av allmänflyget

I den sista här behandlade motionen, 1554 av Birger Rosqvist (s), begär
motionären initiativ till försöksverksamhet med utnyttjande av allmänflyget i
kustövervakningen. Motionären hänvisar till att flygklubbarna deltar i
skogsbrandbevakningen och anser att motsvarande spaningsuppdrag inom
kustbevakningen skulle kunna utgöra ett betydelsefullt komplement till
denna bevakning, framför allt under den stora semesterperioden, då fritidsbåttrafiken
är livlig.

Generaltullstyrelsen är emellertid av annan mening och hävdar att
kustövervakningen kräver helt annan kompetens än skogsbrandbevakning.
Styrelsen befarar att en sådan flygövervakning kommer att utgöra en

SkU 1980/81:38

belastning för kustbevakningen. Vidare erinrar styrelsen om att luftfartsverket
tidigare avslagit en ansökan från en flygklubb om sådan försöksverksamhet
med hänvisning bl. a. till den bristande flygkompetensen.

Utskottet finner det inte realistiskt att förorda en försöksverksamhet som
den närmast ansvariga myndigheten finner vara mera till skada än till nytta.
Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motion 1554.

Utskottet hemställer

1. beträffande tullverkets förvaltningskostnader

a. att riksdagen med avslag på motionerna 1980/81:1176 och
1980/81:1566 till Tullverket: Förvaltningskostnader för budgetåret
1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 586 365 000 kr.,

b. att riksdagen godkänner den i propositionen beräknade
resultaträkningen för förvaltning av tullverkets fastigheter,

2. beträffande prioritering av narkotikabekämpningen m.m. att
riksdagen avslår motion 1980/81:292,

3. beträffande passkontrollen att riksdagen med anledning av
motion 1980/81:677 ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i frågan,

4. beträffande åtgärder mot vissa utländska släpvagnar att riksdagen
avslår motion 1980/81:1551 i den mån den inte är besvarad
genom vad utskottet anfört,

5. beträffande stationering av ett utsjöbevakningsfartyg på Gotland
att riksdagen avslår

a. motion 1980/81:675

b. motion 1980/81:678,

6. beträffande övervakningen av kusterna att riksdagen avslår
motion 1980/81:1163,

7. beträffande kustövervakning av allmänflyget att riksdagen
avslår motion 1980/81:1554.

G 2. Tullverket: Anskaffning av viss materiel. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt G 2 (s. 148) och hemställer

att riksdagen till Tullverket: Anskaffning av viss materiel för
budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 000
kr.

1* Riksdagen 1980181. 6 sami. Nr 38

SkU 1980/81:38

G 3. Vissa byggnadsarbeten vid tullverket. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt G 3. (s. 148-150) och hemställer

att riksdagen till Vissa byggnadsarbeten vid tullverket för budgetåret
1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 000 kr.

Stockholm den 24 mars 1981

På skatteutskottets vägnar
KNUT WACHTMEISTER

Närvarande: Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Rune Ångström
(fp). Olle Westberg i Hofors (s). Tage Sundkvist (c), Bo Lundgren (m), Curt
Boström (s)*, Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson
(fp), Egon Jacobsson (s), Anita Johansson (s)*, Bo Södersten (s), Maj-Lis
Lööw (s)* och Ewy Möller (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation beträffande punkt G 1

av Olle Westberg i Hofors, Curt Boström, Bo Forslund, Egon Jacobsson,
Anita Johansson, Bo Södersten och Maj-Lis Lööw (alla s) som

dels anför följande:

Vi delar i princip utskottsmajoritetens uppfattning att budgetläget kräver
stor återhållsamhet men anser inte att man därför kan skära ned varje anslag
och samtidigt kräva att myndigheterna ändå skall kunna ingripa effektivt mot
sådana samhällsproblem som påkallar särskilda insatser. Det torde råda
enighet om att åtgärder för att hindra narkotikasmuggling är det viktigaste
primära ledet i kampen mot drogmissbruket. Tullverket har också i sin
verksamhet hittills klart prioriterat narkotikabekämpningen, men som
framhålls i motion 1980/81:1252 av Olof Palme m. fl. (s) är verkets
möjligheter att inom ramen för det nu föreslagna anslaget göra omfördelning
till förmån för en intensifiering av denna verksamhet i stort sett uttömda.
Med hänvisning till att mycket tyder på att narkotikasmugglingen ökar
förordas i motionen att verket tillförs medel för 20 tjänster med placering i
Öresundsregionen och i anslutning till flygplatserna i Stockholm och
Göteborg. Förslaget leder till en förhållandevis blygsam anslagsökning med 2
milj. kr. Yrkandet om en sådan höjning förs fram i den här behandlade
motionen 1980/81:1566 av Erik Wärnberg m. fl. som vi anser att utskottet
bort tillstyrka.

dels anser att utskottet under punkt Glia bort hemställa

SkU 1980/81:38

1. a) att riksdagen med avslag på motion 1980/81:1176 och med
bifall till motion 1980/81:1566 till Tullverket: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av
588 365 000 kr.

SkU 1980/81:38

Bilaga 1

STATENS INVANDRARVERK
Tillståndsbyrån

Riksdagens skatteutskott
Yttrande över motionen 1980/81:677

Statens invandrarverk får med anledning av begärt yttrande meddela
följande.

Den utökade stickprovskontrollen kom bl. a. till i syfte att försöka hindra
den illegala invandringen av turkiska medborgare till Sverige via Danmark.

Antalet avvisningar av turkiska medborgare vid svenska gränskontrollorter
har under de senaste åren inte ökat. En säker förklaring till detta kan inte
ges. En förklaring kan dock vara vetskapen om den utökade kontrollen, men
också ett utökat viseringstvång för turkiska medborgare.

Beträffande de synpunkter som förs fram i motionen saknar invandrarverket
möjligheten att bedöma de organisatoriska konsekvenserna av en
överflyttning av passkontrolluppgifter till tullverket.

Vad som måste beaktas i sammanhanget är att den nuvarande passkontrollen
direkt är inriktad mot att förhindra en illegal invandring. Om
arbetsuppgifterna överförs till tullverket måste resurserna anpassas så att
passkontrollverksamheten inte riskerar att eftersättas i förhållande till
tullens primära arbetsuppgifter dvs. kontroll av varusmuggling.

Med beaktande av de synpunkter som här har förts fram har invandrarverket
inget att erinra mot att passkontrollorganisationen ses över på det sätt
som anförs i motionen.

För statens invandrarverk
Inge Kristensson

Lars Engström

SkU 1980/81:38

Bilaga 2

RIKSPOLISSTYRELSEN
Polisbyrå II
Utlänningsgruppen

Riksdagens skatteutskott
Motion 1980/81:677
Inledning

Med anledning av den omfattande illegala invandringen av turkiska
medborgare förordnade regeringen den 12 november 1976 att en intensifierad
sticksprovskontroll av resande till Sverige skulle införas med omedelbar
verkan. Kontrollen skulle pågå till den 1 juli 1977. Samtidigt bemyndigade
regeringen rikspolisstyrelsen att ta i anspråk medel för tillfällig anställning av
högst 55 passkontrollanter. Rikspolisstyrelsen ålades att tillse att ett
tillräckligt antal polismän avdelades för uppgiften.

Den 2 juni 1977 förordnade regeringen att stickprovskontrollen skulle
fortsätta tills vidare.

Den 5 april 1979 förordnade regeringen att stickprovskontrollen av
inresande till Sverige skulle utökas. Rikspolisstyrelsen bemyndigades att ta i
anspråk medel för anställning av ytterligare högst 39 passkontrollanter.
Samtidigt beslutades om omvandling av 21 extra ordinarie polismanstjänster
till kriminalinspektörs-/kriminalassistenttjänster i Malmö och Helsingborgs
polisdistrikt.

De av regeringen sålunda inrättade tjänsterna är fördelade enligt
nedanstående tabell.

Polisdistrikt Polismanstjänster Extra passkontrollant

tjänster

krinsp kra

Malmö	5	10	20
Helsingborg	5	10	48
Landskrona	-	-	12
Varberg	-	-	2
Göteborg	-	-	12
Totalt	10	20	94

Den 1 oktober 1980 upphörde färjetrafiken till Landskrona. 10 passkontrollanttjänster
överfördes då till Helsingborg. Av dessa slutade en och en
har varit tjänstledig. Helsingborg som den 1 oktober hade sex tjänster
vakanta har inte återbesatt dessa. Man har således två tjänster över stat för
närvarande. Samtidigt överfördes två av Landskronas tjänster till Malmö

SkU 1980/81:38

som sedan dess hållit två av sina egna tjänster vakanta. Enligt uppgift
kommer färjetrafiken till Landskrona att återupptas den 1 april 1981 varför
distriktet då kommer att återfå sina 12 tjänster.

Resultatet av stickprovskontrollen framgår av följande jämförelsetabell.

Tidsperiod	Antal kontr fartyg	Antal avvisningsärenden
Assyrier/syrianer	andra uti	Totalt
W 646-701	7 752	123	139	262
W 702-801	51 444	593	1 764	2 357
W 802-901	54 564	548	1 491	2 039
W 902-001	61 171	321	1 938	2 259
W 002-101	92 509	277	1 936	2 213
W 646-101	267 430	1 862	7 268	9 130

Som framgår av tabellen har antalet avvisade utlänningar under 1980 inte
ökat trots att ett avsevärt större antal fartyg kontrollerats under 1980 än
under tidigare år. Förklaringen härtill kan vara att i Danmark bosatta
utomnordiska medborgare numera känner till kontrollen och därför i större
utsträckning än tidigare förser sig med pass och i förekommande fall visering
vid resor till Sverige. Dessutom har, genom polisens i Malmö försorg,
resebyråerna i Danmark ombetts informera sina kunder om stickprovskontrollens
existens. Vidare har skyltar om bestämmelserna satts upp vid de
färjelägen i Danmark som har trafik med Malmö.

Utöver de 94 passkontrollanttjänster som är inrättade för stickprovskontrollens
behov finns ytterligare 52 passkontrollanttjänster för den reguljära
passkontrollen. Dessa är fördelade enligt följande.

Stockholm (Arlanda) 25

Malmö (Tysklandstrafiken) 6

Göteborg (Landvetter) 8

Ystad (Polentrafiken) 6

Trelleborg (Tysklandstrafiken) 5

Jönköping 1

Sundsvall 1

Rättsläget

Enligt 8 § utlänningslagen (UtlL) skall utlänning visa upp sitt pass för
polismyndigheten vid inresa eller utresa, om inte regeringen föreskrivit
annat. En utlänning skall vid inresa eller utresa även lämna de upplysningar
som begärs av polismyndigheten.

SkU 1980/81:38

Av rikspolisstyrelsens normalarbetsordning framgår att befogenheten att
verkställa inrese- och utresekontroll tillkommer varje polisman oavsett
tjänstegrad samt annan tjänsteman enligt polisstyrelsens närmare bestämmande.

Enligt 23 § utlänningsförordningen (UtlF) skall tullmyndighet, på begäran
av polismyndighet medverka vid passkontroll enligt 18 § (internordisk
kontroll), om det kan ske utan att de uppgifter som åligger tullmyndigheten
eftersatts. En tulltjänsteman får därvid anmoda en utlänning som kommer
till landet att visa upp sitt pass. Kan utlänningen i sådant fall inte styrka sin
rätt till inresa, skall tullmyndigheten genast underrätta polismyndigheten
samt se till att utlänningen inte reser in i landet, innan polismyndigheten
företagit passkontroll.

Av 55 § UtlL framgår att bl. a. tulltjänsteman som medverkar vid
passkontroll har samma befogenhet som polisman att tillfälligt omhänderta
en utlänning i avvaktan på beslut av polismyndighet. Han skall dock så
skyndsamt som möjligt anmäla åtgärden till en polisman för prövning av om
omhändertagandet skall bestå.

Synpunkter och överväganden

Polisens stickprovskontroll i Helsingborg har en mycket stor omfattning
och resulterar i ett stort antal avvisningar. Med hänsyn till de problem den
illegala invandringen förorsakar - inte minst kostnadsmässigt - måste en
effektiv kontroll anses utgöra ett viktigt led i strävandena att upprätthålla den
reglerade invandringens principer.

Tullens uppgifter och insatser är av stor betydelse, inte minst i avseende på
narkotikabekämpningen. Tullens personalresurser är dock f. n. inte tillräckliga
för en heltäckande bevakning av tullfiltren, vilket är i högsta grad
otillfredsställande. Det förefaller därför styrelsen ytterst osannolikt att
tullen, genom att tillföras endast ytterligare 25-30 nya tjänster i Helsingborg,
inte bara skulle kunna åstadkomma en effektivare tullbevakning utan också
klara de kontrolluppgifter som idag fullgörs av 48 passkontrollanter.

Under 1980 avvisades i Helsingborg cirka 1 000 utlänningar. Hur många
som därutöver blivit föremål för en mer eller mindre ingående prövning kan
inte uppskattas. Om tullen skulle överta passkontrollanternas uppgift torde
det vara ofrånkomligt att någon av kontrolluppgifterna blev lidande. Som
tidigare nämnts framgår det av 23 § UtlF att tullens medverkan vid
passkontroll förutsätter att det kan ske utan att de uppgifter som primärt
åligger tullmyndigheten eftersätts. Passkontrollintressena måste då bli
sekundära.

Före inrättandet av passkontrollanttjänsterna den 12 november 1976
sköttes, som motionärerna mycket riktigt påpekar, passkontrollen av
tulltjänstemän tillsammans med polisen. Vid den tiden disponerade Helsingborgs
polisdistrikt sex polismanstjänster för passkontroll av Travemiindetra -

SkU 1980/81:38

fiken. I den utsträckning tiden medgav utförde denna personal också
stickprovskontroll av färjetrafiken från Danmark. I samband med sådan
stickprovskontroll blev resultatet av de gemensamma insatserna 103
avvisningar under år 1975 och 341 avvisningar fram till den 12 november
1976.

Polisen är alltjämt beroende av tullens medverkan i samband med
stickprovskontroll på platser där resandeströmmen är av mindre omfattning,
exempelvis vid gränsen mot Norge där också ett flertal polisstyrelser med
stöd av 23 § UtlF begärt tullmyndighetens medverkan. Polisen har också
medverkat vid utbildning av tullpersonal, exempelvis inom Karlstads
gränstullkammare. I Svinesund inom Strömstads polisdistrikt (E 6) där ett
30-tal tulltjänstemän är placerade har tullen endast vid något enstaka tillfälle
lämnat underrättelse till polisen som lett till avvisning under senare år. Vid
Hån (E 18) inom Säffle polisdistrikt har sådan underrättelse lämnats i 15 fall,
medan polispersonal i samband med trafikkontroll på E 18 i Årjäng anträffat
24 utlänningar som avvisats.

Även inom de polisdistrikt där särskilda passkontrollanter är anställda är
det givetvis önskvärt med samverkan mellan tullen och polisen. Det är
möjligt att tullen som exempelvis i Helsingborg går ombord på tågen redan i
Helsingör för tullkontroll också skulle kunna utföra kontroll av utlännings
rätt att inresa för att undvika att passagerarna återigen skall visa sina pass då
polisen går ombord på tågen i Helsingborg. Det är däremot mera tveksamt
om tullen med hänsyn till det stora antalet resenärer på passagerarfärjorna på
ett effektivt sätt skulle kunna tillgodose behovet av passkontroll utan att
tillföras ett betydligt större antal nya tjänster än vad som anges i motionen.
En icke oväsentlig aspekt är också att det inte är samma kategorier resenärer
som är intressanta ur såväl pass- som tullkontrollsynpunkt.

Rikspolisstyrelsen saknar möjlighet att utan en mer ingående analys
bedöma de verksamhetsmässiga och de ekonomiska konsekvenserna av ett
överförande av passkon trollan torganisationen till tullverket. Klart är emellertid
att en avveckling skulle skapa många problem och leda till friställning
av personal.

Utöver passkontrollanterna arbetar vid färjelägena i Helsingborg 12
kriminalpolismän enligt särskild dygnstäckande turlista. Dessa polismän
leder passkontrollanternas arbete och svarar för utredning m. m. i samband
med awisningsbeslut. Om passkontrollantorganisationen skulle överföras
till tullverket skulle polisens möjlighet att leda denna verksamhet bortfalla.

Rikspolisstyrelsen har ingen erinran mot en förutsättningslös utredning
beträffande pass- och tullkontrollen, varvid man även bör beakta möjligheten
att använda passkontrollpersonal för biträde med tullkontrollgöromål,
t. ex. förberedande undersökning av den resandes medförda gods. Även om
en sådan utredning skulle ge vid handen att tillräckliga skäl ej finns för att
föra över arbetsuppgifter från den ena myndigheten till den andra kan det

SkU 1980/81:38

dock anses föreligga behov av att se över samarbetet mellan tull och polis, i
syfte att åstadkomma en för båda myndigheterna mera rationell verksamhet.
Inte minst ur skyddssynpunkt kan det vara önskvärt att passkontroll- och
tullpersonal arbetar närmare tillsammans.

Vad beträffar de uppgifter som ankommer på den passkontrollpersonal
som är anställd för den reguljära passkontrollen är det inte möjligt att till
någon del överlåta dessa på tullmyndigheten med tanke på de specifikt
polisiära intressen som är förenade med den reguljära passkontrollen.

I handläggningen av detta ärende har deltagit överdirektören Lennart
Printz, avdelningschefen Ulf Waldau, byråchefen Esbjörn Esbjörnson samt
byrådirektören Rune Heiwe, den sistnämnde föredragande.

RIKSPOLISSTYRELSEN
Lennart Printz

Rune Heiwe

SkU 1980/81:38

Bilaga 3

GENERALTULLSTYRELSEN

Planeringssekretariatet

Riksdagens skatteutskott

Motionerna 1980/81:292, 675, 677, 678, 1163, 1176, 1551, 1554 och 1566

Genom remiss den 17 februari 1981 har riksdagens skatteutskott infordrat
generaltullstyrelsens yttrande över rubricerade motioner. Styrelsen får med
anledning härav anföra följande.

1 Tullverkets anslagsbehov (inkl. prioritering av narkotikabekämpningen)
(motionerna 1980/81:292, 1176, 1566)

1.1 Anslag för 1981/82

Tullverket har i sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 konstaterat
att utvecklingen under senare tid visar en trendmässig trafik- och
godsökning som för tullverkets del medför en ökning av arbetsvolymen i
storleksordningen 2 %. Även om det skett en viss nedgång i såväl import som
export under det senaste året räknar långtidsutredningen med en fortsatt
volymökning, vilken ungefär motsvarar tullverkets beräkningar.

I anslagsframställningen för 1981/82 har generaltullstyrelsen enligt regeringens
budgetdirektiv redovisat ett alternativ A ( det s. k. huvudförslaget)
som innebär en minskning av tullverkets resurser med 2 %. Tullverket har så
sent som 1974 genomfört en omorganisation av verket och en omläggning av
tullproceduren, varigenom personalbehovet kunde minskas med drygt 300
man, dvs. med ca 8 %. Den därav föranledda personalreduceringen var helt
genomförd först med utgången av budgetåret 1978/79. För budgetåret
1980/81 innebar anvisade anslag en personalminskning med ytterligare 70
man.

Tullverkets arbetsuppgifter är av en sådan natur att det efter den
genomförda ändringen av tullproceduren är mycket svårt att uppnå
väsentligare rationaliseringsvinster. En fortsatt resursminskning medför att
ambitionsnivån i kontrollverksamheten ytterligare måste sänkas. Omfattningen
av den trafikexpedierande, dvs. den direkt efterfrågestyrda verksamheten
kan nämligen inte påverkas i någon större utsträckning. Man kan inte
undvika att en ambitionsnivåsänkning kommer att gå ut också över
bekämpningen av den illegala narkotikainförseln och den ekonomiska
brottsligheten, trots att dessa arbetsområden prioriteras.

Styrelsen har i anslagsframställningen lagt fram ytterligare ett förslag,
alternativ B, som innebär en i stort sett oförändrad ambitionsnivå och
oförändrade personalresurser i förhållande till nuläget. Förslaget ger

SkU 1980/81:38

möjlighet till omprioriteringar, bl. a. för att förstärka den rörliga bevakningen
och tullkriminaltjänsten som ett led i bekämpningen av narkotikasmugglingen.

Regeringsförslaget utgår från styrelsens besparingsalternativ, alternativ
A, samt från besparingspropositionens förslag, enligt vilket tullverkets
anslag för 1981/82 skall begränsas med 3,5 miljoner. Med utgångspunkt häri
och med ett tillskott på 5,5 miljoner kronor för vissa angelägna arbetsuppgifter
hos tullverkets regionala och lokala myndigheter samt en tillskottsram
utöver pris- och löneomräkning på ca 7 miljoner kronor för ökade drifts- och
underhållskostnader och hyreskostnader har i budgetpropositionen föreslagits
ett anslag till tullverkets förvaltningskostnader på 586,4 miljoner kronor.
Detta är 19,1 miljoner kronor mindre än det anslag som styrelsen anser
nödvändigt för att kunna bedriva verksamheten på ett tillfredsställande sätt.
Beloppet överensstämmer med den anslagshöjning som föreslagits i motion
1980181:1176.

Enligt budgetpropositionen medför budgetförslaget en minskning inom
tullverket med ca 87 tjänster. Vid beräkningar inom generaltullstyrelsen av
reella kostnader i förhållande till den föreslagna anslagstilldelningen har
styrelsen emellertid kommit fram till att det blir nödvändigt att göra en
nedskärning med 102 tjänster. Detta hänger samman bl. a. med att de
schablonmetoder, som tillämpas vid beräkningen av pris- och löneomräkningen
enligt budgetpropositionen, inte ger full kostnadstäckning. Vidare
har styrelsen ansett det nödvändigt att reservera ca en miljon kronor av
avlöningsmedlen för att i stället - efter medgivande av regeringen -disponeras till drift och underhåll av fortskaffningsmateriel .Det belopp som i
budgetpropositionen tagits upp under denna anslagspost är otillräckligt om
arbetet skall kunna bedrivas effektivt.

1.2 Prioriteringsfrågor

I såväl besparingspropositionen som budgetpropositionen understryks att
den föreslagna resursminskningen inom tullverkets område inte bör gå ut
över ”särskilt angelägna områden”. Därvid nämns särskilt bekämpning av
narkotikasmuggling, skydds- och kontrollåtgärder ur miljöskyddssynpunkt
samt åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Det understryks också att
kustbevakningen under senare år fått nya arbetsuppgifter såsom olje- och
kemikaliebekämpning till sjöss och havsfiskeövervakning. Vidare konstateras
att det ställs ökade krav på tullverkets gränsbevakning för bl. a.
medverkan i åtgärder mot den illegala invandringen.

De nämnda prioriteringarna stämmer väl överens med de prioriteringar i
verksamheten som anges i tjänstgöringsreglementet (TFS 1979:19) för
tullstaten och som ligger till grund för anslagsframställningarna under de
senaste budgetåren.

I motion 1980/81:292 anförs att prioriteringen av de ”särskilt angelägna
områdena” getts en alltför allmänt hållen formulering och att narkotikabe -

SkU 1980/81:38

kämpningen borde ha tagits fram som ett i första hand prioriterat område.
Motionärerna pekar på den beslutsteknik som används inom justitiedepartementet
beträffande polisväsendet.

Tullverket har på olika sätt verkat för att effektivisera bekämpningen av
narkotikasmugglingen. Det var på svenskt initiativ som det internationella
tullkriminalsamarbetet introducerades i slutet av 1950-talet. Det var också
tullverket som först använde sig av och införde narkotikahundar som
hjälpmedel i narkotikabekämpningen. Sedan slutet av 1960-talet har verket
prioriterat bekämpningen av narkotikasmugglingen framför andra kontrolloch
övervakningsuppgifter. Också i anslagsframställningen för 1981/82 har
generaltullstyrelsen prioriterat narkotikabekämpningen genom att dels i det
s. k. huvudförslaget så långt möjligt undvika att göra nedskärningarna inom
den rörliga bevakningen och tullkriminaltjänsten inom distriktsbevakningen,
dels i sitt eget förslag (alternativ B) omprioritera tjänster så att dessa
grenar av distriktsbevakningen förstärks som ett led i bekämpningen av
narkotikasmugglingen. Narkotikabekämpningen och bekämpningen av
yrkesmässig smuggling ingår nämligen som den väsentligaste delen i den
rörliga bevakningens och tullkriminaltjänstens verksamhet. Större delen av
förstärkningen avses för Öresundsregionen men också för flygplatserna i
Landvetter och Jönköping (Axamo) samt för Göteborg och Stockholm.
Nödvändigheten av rörlighet i tullbevakningen och kontrollverksamheten
betonas starkt i generaltullstyrelsens anslagsframställning.

Resursinsatsen för de nämnda delgrenarna av distriktsbevakningen var
under år 1979 440 årsarbetskrafter inom den rörliga bevakningen och 153
årsarbetskrafter inom tullkriminaltjänsten. (För den trafikexpedierande
bevakningen var resursinsatserna 1 065 årsarbetskrafter och för gemensamma
funktioner inom distriksbevakningen 96 årsarbetskrafter.) Till tullkriminaltjänsten
hör också tullverkets 22 narkotikahundekipage. Under de
senaste åren har inrättats särskilda kontrollgrupper inom var och en av östra
och västra tullregionerna med särskild inriktning på narkotikabekämpning,
framför allt bland postgodset, eftersom det visat sig att risken för illegal
införsel av narkotika med post sannolikt ökat under senare tid.

Genom det tidigare nämnda tillskottet på 5,5 miljoner kronor kan
nedskärningar inom den rörliga bevakningen och tullkriminaltjänsten i stort
sett undvikas. Distriktsbevakningen som helhet måste dock skäras ned med
53 tjänster, som i huvudsak kommer att tas från den trafikexpedierande
bevakningen. Detta kommer att leda till att resurser tid efter annan måste tas
från den rörliga bevakningen för att klara av trafikexpedierande verksamhet.
Till bilden hör även att den trafikexpedierande bevakningens verksamhet
totalt sett har stor betydelse för smugglingsbekämpningen genom kontrollen
av trafikströmmarna. En nedskärning av den trafikexpedierande bevakningen
får därför negativa konsekvenser också för narkotikabekämpningen.
Nedskärningen förhindrar också den omfördelning av bevakningsresurser,
bl. a. till storstadsområdena, som avses med styrelsens alternativa budgetförslag
B.

SkU 1980/81:38

En förstärkning av den narkotikabekämpande verksamheten, på sätt som
föreslås i motion 1980/81:1566, ligger därför i linje med styrelsens alternativ
B i anslagsframställningen och tillstyrkes.

En utförligare redogörelse för tullverkets resurser och deras utnyttjande
har lämnats i den av regeringen begärda redovisningen med analys och
konsekvensbeskrivning av alternativa ambitionsnivåer när det gäller tullverkets
kontrollfunktioner, vilken bilägges (bilaga 1).

1.3 Möjligheterna att minska resursåtgången inom vissa verksamhetsområden I

motion 1980181:292 framhålls att det finns anledning att mer ingående
pröva möjligheterna att minska resursåtgången för en del av tullverkets
nuvarande aktiviteter. Vidare aktualiseras frågan om en organisationsöversyn
av tullverket.

Styrelsen vill i anslutning till detta avsnitt i motionen hänvisa till vad som
anförs i styrelsens skrivelse till regeringen om en reviderad långtidsbedömning
för åren 1982/83-1985/86.

Styrelsen har i de senaste årens anslagsframställningar tagit upp frågan om
en översyn av generaltullstyrelsens organisation. Den väntade trafikökningen
- som i sig innebär att resurserna relativt minskar med i stort sett 2 % per
år vid oförändrade budgetanslag - i förening med ytterligare nedskärning av
resurserna gör det emellertid nödvändigt att nu också överväga organisationen
av linjeverksamheten. En ändring som innebär att de regionala
tullmyndigheterna slopas eller skärs ned i väsentlig utsträckning får härvid
inte uteslutas. En koncentration av resurserna synes vidare ofrånkomlig. Det
kan bli nödvändigt att dra in mindre tullkammare och tullavdelningar eller att
ersätta dem med tullstationer. Det kommer även att bli nödvändigt att dra in
gränsposteringar, bl. a. i Tornedalen.

Styrelsen räknar med att en organisationsöversyn skall kunna påbörjas
under innevarande år.

Den utrikes passagerartrafiken är för närvarande spridd på ett flertal
tullplatser. Vidare drivs trafiken på de större orterna på skilda terminaler. En
koncentration måste eftersträvas, även om detta är förenat med problem av
trafikteknisk art. Stora investeringskostnader synes härvid inte helt och
hållet kunna undvikas. Vidare måste en reglering av ankomsttider för färjor
m. m. övervägas liksom en avgiftsbeläggning av arbetet med klarering av
passagerare och gods som kommer in med färjor och flyg, åtminstone utom
förrättningstiderna. Överväganden av detta slag får göras jämsides med en
organisationsöversyn.

Om en organisationsändring blir nödvändig som innebär att de regionala
tullmyndigheterna slopas eller skärs ned väsentligt, behöver de administrativa
funktionerna och ledningsfunktionerna förstärkas i generaltullstyrelsen.
Det decentraliseringsarbete som pågått och pågår av regionalpolitiska skäl
och för att underlätta allmänhetens kontakter med myndigheterna skulle
härigenom komma att vändas till sin motsats - nämligen en ökad
centralisering.

En ytterligare nedskärning av resurserna, som enligt vad tidigare nämnts

SkU 1980/81:38

reellt innebär en relativ minskning med inemot 4 % per år, kommer att än
starkare än hittills accentuera kravet på ändringar och förenklingar av det
materiella innehållet i den lagstiftning som tullverket har att tillämpa.
Ändringar som här åsyftas är i första hand sådana som omnämnes i de senaste
årens anslagsframställningar. Bland dessa kan nämnas följande:

- En avveckling av systemet med skattefri proviantering i den utrikes
närtrafiken och en begränsning av den skattefria införseln av alkoholdrycker.

- Ersättande av kilometerskatten med annan skatteform.

- Skärpning av tullfrihetsbestämmelserna för bilar.

- Förenkling av restitutionsförfarandet.

- Förenkling av import- och exportförfattningar.

- Ändring av systemet för utfärdande av importlicenser.

- Slopande av övervakningslicenser, vilka bör kunna ersättas med en
informationsöverföring från tullverket till kommerskollegium.

- Införande av tulltillägg/straffavgift på tullområdet.

- En allmän översyn av tullförfattningar, med inriktning bl. a. på att undvika
detaljvisa undantagsbestämmelser och skattelättnader.

Generaltullstyrelsen har i olika sammanhang betonat det angelägna i att
den pågående utredningen angående översyn av tullförfattningarna påskyndas.

När klarhet vunnits om kustbevakningens framtida organisationstillhörighet
kommer generaltullstyrelsen att ta initiativ till förutnämnda översyn av
tulllverkets organisation och arbetsuppgifter. En sådan översyn är nödvändig
för att kunna möta eventuella kommande ytterligare nedskärningar av
tullverkets resurser - mot bakgrund av växande arbetsvolym - men ger i och
för sig inte ökat utrymme för narkotikabekämpning eller andra prioriterade
övervakningsuppgifter. Översynen kommer att bedrivas skyndsamt och
resultaten därav kommer att redovisas till regeringen.

2 Organisationen av passkontrollen (motion 1980181:677)

Enligt gällande utlänningslagstiftning åvilar passkontrollen polismyndighet.
Enligt 23 § utlänningsförordningen (1980:377) skall tullmyndighet på
begäran av polismyndighet bl. a. medverka vid passkontroll av utlänning
som inte är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge då denne
inreser i Sverige direkt från något annat nordiskt land, om det kan ske utan
att de uppgifter som åligger tullmyndigheten eftersätts.

I den mån utlänningskontroll sker under medverkan av tullmyndighet har
tulltjänsteman - i enlighet med 55 § andra stycket utlänningslagen -befogenhet att tillfälligt omhänderta en utlänning. Han är dock skyldig att så
skyndsamt som möjligt anmäla åtgärden till en polisman för prövning av om
omhändertagandet skall bestå.

Tullverket sköter sedan gammalt pass- och invandrarkontrollen utefter
landgränsen utom på järnvägslinjen över Kornsjö. Sedan den nya utlänningslagstiftningen
trädde i kraft den 1 juli 1980 har polismyndigheterna begärt att

SkU 1980/81:38

tullmyndigheterna vid landgränsen skall fortsätta att medverka i denna
kontroll. Styrelsen anförde i sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82
(s. 72) att om statsmakterna bedömer en skärpning av kontrollen vid
landgränsen som nödvändig bör ökade resurser tillföras tullverket. Härigenom
kan invandrarkontrollen, som med hänsyn till de speciella geografiska
förhållandena inte ger full sysselsättning för personal med enbart
sådana kontrolluppgifter, kombineras med tullkontroll.

I Öresundsområdet liksom utmed kusterna i övrigt har passkontrollen i
huvudsak skötts av polismyndigheterna. Före den skärpning av kontrollen
som genomfördes i slutet av år 1976 samarbetade tullpersonalen med polisen
i den utlänningskontroll som förekom. På begäran av polismyndigheterna
förekommer alltjämt samverkan när det gäller icke-reguljär trafik på sådana
orter där passkontroll inte kan ombesörjas genom polisens försorg.

Styrelsen konstaterar att lagstiftningen i och för sig ger möjlighet till
medverkan av tullmyndighet vid passkontroll om det begärs av polismyndighet.
Tulltjänstemännen har kompetens att fullgöra passkontroll. Om
uppgiften åläggs tullverket och resurser härför tilldelas verket, kan denna
personal förutom passkontrollen även fullgöra tullkontrolluppgifter, vilket
vore önskvärt med hänsyn till att tullfiltren i bl. a. Helsingborg nu måste
lämnas obemannade vissa tider på grund av personalbrist.

Såsom framhållits i motionen är det med hänsyn till nuvarande statsfinansiella
läge angeläget att pröva olika möjligheter till besparingar utan
åsidosättande av nödvändig effektivitet i den statliga verksamheten. Med
denna utgångspunkt bör i större utsträckning än hittills skett undersökas
möjligheterna till effektivitets- och besparingsvinster genom ökat samspel
respektive omfördelning av arbetsuppgifter mellan myndigheter med
angränsande verksamhetsområden. Enligt vad styrelsen erfarit avser riksrevisionsverket
att förstärka inriktningen på denna typ av systemstudier i sin
fortsatta förvaltningsrevision av statlig verksamhet.

3 Åtgärder mot användande av utlandsregistrerade släpvagnar (motion
1980/81:1551)

I motionen görs gällande att möjligheterna att använda utländska
släpvagnar i trafik i Sverige missbrukas med hänsyn bl. a. till bestämmelserna
om fordonsskatt, trafikförsäkring, trafiksäkerhet, yrkesmässig trafik och
tullbestämmelser. I första hand ifrågasätts förbud mot användande av
separata utländska släpvagnar avsedda att dras sv svenska fordon. I andra
hand ifrågasätts att åtgärder skall vidtas som förhindrar brott mot svensk
lagstiftning i samband med brukandet av separata släpvagnar i Sverige.

I motionens rubrik anges att den gäller ”utlandsregistrerade” släpvagnar.
Eftersom Sverige är anslutet till 1949 års konvention (SÖ 1952:66) rörande
vägtrafik måste Sverige godta att utländska släpvagnar - i motsats till
motorfordon - får användas i internationell trafik i Sverige trots att de inte är
registrerade i utlandet utan bara hemmahörande där. Det bör nämnas att en

SkU 1980/81:38

ny konvention utarbetats i FN:s regi den 8 november 1968 enligt vilken både
motorfordon och släpvagnar skall vara registrerade för att få användas i
internationell trafik. Konventionen har trätt i kraft den 21 maj 1977. Sverige
har dock inte anslutit sig till konventionen. I det följande berörs både
registrerade och oregistrerade utländska släpvagnar.

Släpvagnar är inte trafikförsäkringspliktiga fordon, eftersom trafikförsäkringslagen
(1975:1410) bara gäler motordrivet fordon. För separat inkommande
släpvagnar krävs inte heller tillstånd som avses i kungörelsen
(1974:681) om internationella transporter eftersom kungörelsen endast
gäller transporter med buss eller lastbil, med eller utan tillkopplat
släpfordon.

Av intresse i anslutning till motionen är frågor om tullbestämmelser för
fordon som införs tillfälligt till landet och vägtrafikskattebestämmelser.

3.1 Bestämmelser om tull och vägtrafikskatt

Utan att förtullas får en släpvagn innehas med temporär tullfrihet. Enligt
44 § 3 tullkungörelsen (1973:1014) medges temporär tullfrihet för transportmedel
som skall användas tillfälligt för transport inom landet av last eller
passagerare eller föras genom landet för högst ett år. Med sådan tullfrihet
följer också temporär befrielse från annan införselavgift t. ex. mervärdeskatt.

Transportmedel för vilket medgetts temporär tullfrihet får inte utan
tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer användas
för transport inom landet av last eller passagerare som inte följer med
transportmedlet från eller till utlandet (45 § tredje stycket tullkungörelsen).
Används en släpvagn för sådan transport (i det följande kallad ”inrikes
trafik”) utan tillstånd kan tullmyndighet ingripa genom att omhänderta
fordonet med stöd av 65 § tullstadgan (1973:671). Omhändertagandet kan
fullföljas på så sätt att fordonet tas i beslag enligt varusmugglingslagen. Som
alternativ till beslag enligt varusmugglingslagen kan tullmyndighet bestämma
att fordonet skall förtullas (16 § tullförordningen, 1973:979). Om vagnen
har ursprung i bl. a. EG eller EFTA-land och godtagbart ursprungscertifikat
lämnas till tullmyndigheten kan befrielse från tull medges. Vid förtullning
utgår också skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

Bestämmelser om vägtrafikskatt för bl. a. utländska släpvagnar finns i
lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i
riket, och förordningen (1976:769) om uppbörd m. m. av vägtrafikskatt på
vissa fordon som icke är registrerade i riket. Sådan vägtrafikskatt utgår i form
av fordonsskatt och kilometerskatt.

Släpvagnar är på grund av internationella överenskommelser som regel
befriade från fordonsskatt (3 § lagen, 1976:338). Dock skall kilometerskatt
betalas för utländska släpvagnar med totalvikt överstigande 10 000 kg som är
avsedda att dras av brännoljedriven lastbil, om den sammanlagda körsträckan
uppgår till mer än femtio kilometer.

SkU 1980/81:38

Kilometerskatten debiteras på grundval av deklaration vid inresan. Bevis
om skattebefrielse eller debitering skall följa med fordonet under färden och
på begäran visas upp för polisman eller tulltjänsteman. I fråga om
påhängsvagnar som förs in av vissa företag för internationella transporter
mellan Sverige och utlandet har generaltullstyrelsen medgivit ett särskilt
förfarande för deklaration och debitering av skatten. Enligt detta får
företaget deklarera kilometerskatten för de införda fordonen i efterhand.
Under färd med fordonet genom landet skall medföras ett särskilt intyg
härom.

3.2 Tullverkets erfarenheter av tillämpningen av bestämmelserna om
temporär tullfrihet och vägtrafikskatt

Under de senaste åren har användningen av utländska påhängsvagnar ökat
mycket kraftigt. Flera rederier bedriver färjetrafik som är inriktad på
transport av separata påhängsvagnar. Trafiken är i huvudsak koncentrerad
till väst- och sydkusthamnar. Som exempel kan nämnas att det under tiden
februari-december 1980 in- och utfördes omkring 11 800 påhängsvagnar
över Skandiahamnen i Göteborg, 5 000 över Göteborgs frihamn och 9 000
över Wallhamn. Ett stort antal påhängsvagnar-uppskattningsvis minst 3 000
- långtidshyrs av svenska speditions- och åkeriföretag. Vissa svenska företag
samarbetar med utländska släpvagnsföretag i fråga om transporter mellan
Sverige och utlandet och svarar därvid för transporterna inom landet av
påhängsvagnarna. Det förekommer även företag med internationell anknytning
som bedriver en omfattande korttidsuthyrning av påhängsvagnar från
depåer i Sverige och i utlandet. Dessa företag arbetar nära med svenska
speditionsföretag.

Kontrollen över att fordon inte används i ”inrikes trafik” (jfr 45 § tredje
stycket tullkungörelsen) sker bara stickprovsmässigt, t. ex. i samband med
trafikkontroller eller vid granskning av lasthandlingar hos speditörer. Endast
få fall av ilegal inrikes trafik har konstaterats. I ett fall har dock en
omfattande ”inrikes trafik” med påhängsvagnar blivit föremål för fällande
dom för varusmuggling.

Tullverkets möjligheter att övervaka att utländska släpvagnar beläggs med
kilometerskatt för tillryggalagd vägsträcka i landet försvåras av att vagnarna
sällan har vägmätare. I de fall särskilt förfarande med deklaration i efterhand
tillämpas torde möjligheterna till kontroll vara relativt goda i och för sig,
eftersom förfarandet medger tullmyndigheten att stickprovsvis kontrollera
lämnade uppgifter hos företaget. I rådande resursläge kan dock kontrollen
inte få någon nämnvärd omfattning. I övriga fall är tullverket hänvisat till
stickprovskontroller i samband med utförseln. Möjligheterna att då kartlägga
vägsträckan är begränsade. Viss ledning kan fås från godshandlingar.
Kontrollen försvåras även av att införselhandling i vissa fall inte kan företes
vid utförseln.

SkU 1980/81:38

3.3 Behov av åtgärder

Utredningen om översyn av tullagstiftningen (Dir 1978:47) har till uppgift
bl. a. att överväga behovet av ändringar i författningar på tullområdet. Mot
bakgrund av tullverkets erfarenheter av tillämpningen av här berörda
bestämmelser om temporär tullfrihet avser generaltullstyrelsens representanter
i utredningen att aktualisera frågan om ändring av 44 § 3 tullkungörelsen.
Bestämmelsen skulle sålunda kunna kompletteras med ett villkor att
transportmedlet endast får användas för transport av gods eller personer som
följer med det från eller till utlandet. Samtidigt skulle bestämmelsen i 45 §
tredje stycket tullkungörelsen kunna utgå. En förutsättning för att få
använda transportmedlet för transport av gods eller personer som inte
medföljer det från eller till utlandet blir i så fall att det måste förtullas. Härvid
kan möjligheterna till reducerad restitution av tull och mervärdeskatt enligt
58-59 §§ tullkungörelsen och 3 § förordningen om frihet från införselavgift
utnyttjas. Något tillstånd till ”inrikes trafik” behövs inte i sådant fall.

För att förbättra kontrollen av att ett transportmedel som införts med
temporär tullfrihet inte används i ”inrikes trafik” i strid mot bestämmelserna
bör samarbetet mellan tullverket och polismyndigheterna ytterligare utvecklas.
En utökning av kontrollen förutsätter dock ökade resurser.

Vad beträffar vägtrafikbeskattningen har generaltullstyrelsen i olika
sammanhang framhållit att kilometerskattesystemet för tullverkets del är
mycket resurskrävande och att det bör övervägas att ersätta det med en
brännoljebeskattning. Sådan beskattning tillämpas i flertalet västeuropeiska
stater.

Vägtrafikskatteutredningen har genom tilläggsdirektiv (Dir 1979:9) fått
uppdraget att utvärdera kilometerskattesystemet och bedöma alternativa
skatteformer till kilometerskatten. Enligt uppgift pågår inom utredningen
även en undersökning om möjligheterna att inom kilometerskattesystemet
slopa skatten på påhängsvagnar och i stälet ta ut en höjd skatt på
dragfordonen. Enligt utredningen kommer dessa frågor att tas upp i ett
delbetänkande som planeras att bli klart omkring årsskiftet 1981/82. Det bör
nämnas att lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på motorfordon, som icke är
registrerade inom riket, under alla förhållanden behöver ses över bl. a. för
att få en effektivare beskattning av utländska fordon. Förslag till ändringar
kommer att ingå i det ifrågavarande delbetänkandet.

Slopas kilometerbeskattningen av påhängsvagnar torde syftet med motionen
i denna del i huvudsak vara nådd.

4 Stationering av utsjöbevakningsfartyg på Gotland (motionerna 1980181:675
och 678)

Tv 172, som beräknas levereras i oktober 1981, är det andra utsjöbevakningsfartyget
som levereras till tullverkets kustbevakning för huvudsaklig

SkU 1980/81:38

användning för havsfiskeövervakning inom den svenska fiskezonen i
Östersjön. Det tidigare levererade utsjöbevakningsfartyget, Tv 171, som är
stationerat i Karlskrona, svarar för övervakningen i fiskezonens södra del
och Tv 172 är avsett att utnyttjas i norra delen av fiskezonen samt i den
utanför fiskezonen öster om Gotland belägna s. k. vita zonen där övervakningen
bedrivs enligt Gdanskkonventionen. Tv 172 avses bemannas med 16
man fördelade på två besättningar om vardera 8 man.

Vid bedömning av lämpligaste stationeringsort för Tv 172 har styrelsen
haft att beakta ett flertal faktorer. Såväl rent operativa synpunkter som
kostnadsskäl talar för en stationering av fartyget på Gotland. Merkostnaden
vid en stationering i Nynäshamn i stället för Slite är visserligen inte så stor
som anges i motionen. Med utgångspunkt från möjlig utnyttjandegrad av
fartyg och besättning har inom styrelsen gjorts en beräkning av de årliga
driftskostnaderna vid gång från Nynäshamn respektive Slite ut till kontrollobjekten
i fiskezonerna. Som underlag för beräkning av gångavstånden från
respektive hamn har utnyttjats 1979 års uppgifter beträffande positionerna
för fiskeflottornas huvuddel under varje fjortondagarsperiod. Beräkningen
visar att driftskostnaderna per år vid gång från Nynäshamn utgör ca 411 000
kr och vid gång från Slite ca 304 000. Driftskostnader för patrullering inom
kontrollområdena har härvid inte medräknats eftersom dessa blir lika i bägge
fallen. Skillnaden i driftskostnad - merkostnaden - utgör sålunda omkring
110 000 kr/år med nuvarande bränslekostnader och fartygets förväntade
prestanda.

Vid val av stationeringsort måste emellertid även hänsyn tas till
möjligheterna att bemanna fartyget med kompetent personal. Det har
tidigare visat sig svårt att nyrekrytera personal på Gotland för där redan
stationerade fartyg. För Tv 172 gäller med hänsyn till fartygets storlek och
avancerade tekniska utrustning att befälspersonalen måste väljas bland den
mest kvalificerade och erfarna delen av kustbevakningskåren. Styrelsen har
därför föreskrivit särskilda vilkor för tjänstgöring ombord på dessa fartyg.
Mot denna bakgrund gick styrelsen i september 1980 ut med en förfrågan till
samtlig kustbevakningspersonal för att utröna möjligheterna att bemanna
fartyget med behörig personal vid en stationering på Gotland. Resultatet av
denna förfrågan blev att endast en tjänsteman inom kustbevakningen amälde
sig. Denne var redan placerad på Gotland.

Styrelsen har senare ledigförklarat vikariatslöneförordnanden på befälstjänsterna
på Tv 172 med stationering i Slite på Gotland. För att ge
intresserade kustbevakningstjänstemän möjlighet att bekanta sig med
levnadsförhållandena på Gotland har Gotlands kommun erbjudit sig att på
kommunens bekostnad svara för ett studiebesök i Slite. Kommunen har
också förklarat sig villig att medverka vid anskaffande av bostäder.

Vid ansökningstidens utgång den 2 mars 1981 hade till de tio ledigförklarade
förodnandena anmält sig nio sökande. Av dessa är åtta redan nu
stationerade på Gotland. Även om styrelsen i viss utsträckning gör avkall på

SkU 1980/81:38

de uppställda kompetensvillkoren kan maximalt fem av de tio befattningarna
bemannas. Obemannade blir de två maskinchefstjänsterna samt tre av de
fyra styrmanstjänsterna. Härtill kommer osäkerheten om möjligheterna dels
att fylla fyra befattningar som däckspersonal på fartyget och dels att
återbesätta uppkomna vakanser efter de sökande som redan är stationerade
på Gotland.

Det säger sig självt att tvångsförflyttning av tjänstemän från andra
kustposteringar inte är en framkomlig väg för att lösa bemanningsfrågan.
Inte heller är det försvarligt att bemanna fartyget med personal som saknar
kompetens och erfarenhet i fråga om fartygets skötsel och kustbevakningens
arbetsuppgifter. Men även om det f. n. saknas praktiska förutsättningar för
en stationering av fartyget på Gotland torde av vad ovan anförts framgå att
det ligger i styrelsens intresse att fortlöpande bevaka möjligheterna till en
sådan stationering.

5 Övervakning av kusterna (motion 1980/81:1163)

Styrelsen delar TAK-utredningens uppfattning att bemanningen utmed
våra kuster i framtiden bör ses i ett mer övergripande perspektiv än hittills. I
sitt yttrande över utredningen har emellertid styrelsen inte tillstyrkt den
regionala handläggningsmodell som utredningen förordat. Den blir av skäl
som styrelsen redovisat i sitt yttrande till regeringen alltför byråkratisk och
resurskrävande.

Enligt vad som inhämtats kommer regeringens ställningstagande till
utredningens förslag att inom kort framläggas för riksdagen.

Härutöver får styrelsen framföra följande.

I sina anslagsframställningar 1979 och 1980 har styrelsen i anledning av
statsmakternas åläggande om en minskning av myndigheternas utgifter med
2 % framhållit att starka skäl talar för att undanta kustbevakningen från
ifrågavarande resursminskning i avvaktan på att ställning tagits till pågående
utredningar som berör kustbevakningen.

Styrelsen har dock, på grund av regeringens budgetdirektiv, redovisat hur
en resursminskning för kustbevakningen skulle kunna åstadkommas. I
anslagsframställningen för 1980/81 har angetts att kustposteringarna Piteå,
Arkösund och Marstrand måste dräs in om resurserna minskas. I anslagsframställningen
för 1981/82 framhöll styrelsen av samma skäl att en
ytterligare resursminskning leder till indragning av kustposteringarna
Hudiksvall, Färjestaden samt en av kustposteringarna Gottskär, Stenungsund
eller Grebbestad eller alternativt en tulljaktsbesättning vid kustposteringen
i Göteborg.

Med hänsyn till dels att kustbevakningen under senare år ålagts nya och
arbetskrävande uppgifter dels att statskontoret av regeringen ålagts att ta
fram underlag för fortsatt beredning av förslaget om att föra samman
sjöfartsverket och kustbevakningen till en ny organisation, anser styrelsen

SkU 1980/81:38

såsom förut framhållits att kustbevakningen tills vidare helt bör undantas
från resursminskningar genom att den del av förvaltningskostnadsanslaget
som belöper på kustbevakningen undantas från de generella anslagsminskningarna.

6 Utnyttjande av allmänflyget i kustövervakningen (motion 1980/81.1554)

Inom tullverkets kustbevakning påbörjades redan 1970 en försöksverksamhet
med flygövervakning till sjöss. Försöksverksamheten bedrevs i
inledningsskedet med enmotoriga flygplan. Eftersom flygspaningsverksamheten
nästan helt ägde rum över öppet vatten i stor utsträckning långt från
kusten övergick man dock av säkerhetsskäl efter en tid till utnyttjande av
tvåmotoriga flygplan. Resultatet av den bedrivna försöksverksamheten
redovisades till regeringen 1977 i samband med generaltullstyrelsens
anslagsframställning för budgetåret 1978/79. På grundval av denna redovisning
som bilägges (bilaga 2) permanentades kustbevakningens flygverksamhet
fr. o. m. budgetåret 1978/79 enligt förslag i budgetpropositionen (prop.
1977/78:100, bilaga 14, s. 148).

I redovisningen lämnas bl. a. uppgifter om kustbevakningsflygets uppgifter,
flygverksamhetens bedrivande inom kustbevakningens olika verksamhetsområden,
vunna erfarenheter, riktlinjer för verksamheten samt kraven
på kustbevakningens flygförare.

Kustbevakningen förfogar i dag över tre med kvalificerad navigations-,
fjärranalys- och kamerautrustning försedda flygplan baserade på Bromma,
Sturup och Säve.

Kustbevakningens flygförare har uttagits i samråd med flygvapnets
uttagningskommission. De har erhållit en mycket kvalificerad trafikflygareutbildning
vari bl. a. ingått grundutbildning vid flygkrigsskolan på
Ljungbyhed. Den av kustbevakningen bedrivna flygverksamheten klassificeras
av luftfartsverket som bruksflyg som kräver flygförare med trafikflygarkompetens.

I rubricerad motion föreslås att allmänflyget utnyttjas i kustövervakning
på samma sätt som detta flyg i dag utnyttjas för skogsbrandbevakning.

Enligt styrelsens uppfattning, grundad på mångårig erfarenhet, ställer
kustövervakning helt andra och betydligt större krav på både flygplan och
flygförare än skogsbrandbevakning. För skogsbrandbevakning krävs endast
flygcertifikat och flygerfarenhet samt förmåga att upptäcka om brand
utbrutit. Kustövervakning däremot kräver - förutom föreskriven flygutbildning-ingående
kunskaper om gällande lagstiftning och författningskomplex
samt lång erfarenhet av tillsyn och övervakning till sjöss och längs kusterna
för att man skall kunna fastställa om gjorda iakttagelser är av det slag att de
fordrar något ingripande. Om sådana kunskaper och erfarenheter saknas
kommer en inrapportering från en flygövervakning av föreslaget slag - i
stället för att underlätta kustbevakningens verksamhet - att utgöra en

SkU 1980/81:38

belastning på kustbevakningens redan i dag, i förhållande till arbetsuppgifterna,
begränsade personal- och fartygsresurser.

I övrigt kan nämnas att Kungl. Svenska Aeroklubben 1976-07-09 ansökte
hos luftfartsverket om tillstånd för försöksverksamhet med kustövervakning
inom Kalmar län av samma slag som avses i rubricerad motion. Ansökan
avslogs av luftfartsverket genom beslut 1976-08-18 med bl. a. motiveringen
”att kustbevakning i praktisk tillämpad form är av så kvalificerad natur att
den måste bedrivas endast av sådana, som har tillstånd till bruksflyg eller
motsvarande och som i sin verksamhet nyttjar förare med trafikflygarekompetens”.

I handläggningen av detta ärende har deltagit undertecknad generaltulldirektör,
beslutande, tullråden Lundh och Rydberg, byråcheferna Thideby
(ej närvarande vid föredragningen) och Nyrén, gränschefen Svensson samt
byrådirektören Sandqvist, föredragande.

GENERALTULLSTYRELSEN
Lennart Eriksson

Ingrid Sandqvist

Bilagor1

1 Tullverkets kontrollfunktioner, alternativa ambitionsnivåer

2 Försöksverksamhet med kustbevakningsflyg

1 här uteslutna

GOTAB 66780 <