SkU 1980/81:3

Skatteutskottets betänkande
1980/81:3

om vissa frågor rörande taxeringsförfarandet
Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1979/80:204 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m) som hemställer
att riksdagen hos regeringen anhåller om länsrätter och kammarrätter
ges möjlighet att automatiskt pröva om beslut om ändrad fastighetstaxering
även påverkar andra taxeringsärenden för den skattskyldige,

1979/80:226 av Magnus Persson m.fl. (s) som hemställer att riksdagen
anhåller att regeringen upptar förhandlingar med de nordiska länderna
avseende registrering av fastighet och därmed sammanhängande frågor,

1979/80: 788 av Björn Körlof (m) som hemställer att riksdagen hos
regeringen begär utredning om ett snabbt införande av enhetligt uppgiftslämnande
om inkomstförhållanden i enlighet med vad som i motionen
anförts,

1979/80:1090 av Maj-Lis Landberg m.fl. (s) som hemställer att riksdagen
beslutar om skyldighet för taxeringsintendenten att anföra besvär i
länsrätten till den skattskyldiges förmån, då det av ärendet klart framgår
att fel blivit begånget i första instans,

1979/80:1104 av Olof Palme m. fl. (s) som bl. a. hemställer (yrkandet 10)
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktning och mål för taxeringsrevisionen,

1979/80:1106 av Esse Petersson (fp) som hemställer att riksdagen beslutar
ändra sista inlämningsdag för självdeklarationer från den 15 februari till
den 1 mars och för rörelseidkare från den 31 mars till den 15 april, vilket
skall genomföras från och med taxeringsåret 1981 gällande inkomståret
1980,

1979/80:1594 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) som
hemställer att riksdagen hos regeringen anhåller om översyn av de regler
som gäller formen för underrättelse till skattskyldig om avvikelse från
självdeklaration och de besvärsregler som återfinns i 76 och 9 taxeringslagen.

Frågornas tidigare behandling m.m.

Inriktningen av taxeringsrevisionen m.m.

Under senare år har ett omfattande arbete bedrivits i syfte att förstärka
och rationalisera taxeringen i första instans. Fr. o. m. 1979 års taxering har
1 Riksdagen 1980/81. 6 sami. Nr 3

SkU 1980/81:3

en helt ny taxeringsorganisation börjat genomföras med väsentligt ökade
personalresurser (1 140 nya tjänster) och med ett nytt ADB-stöd som
underlag för granskningen och taxeringen. Reformen innebär också att
uppbördssystemet läggs om fr.o.m. 1980. Även kronofogdemyndigheterna
har omorganiserats på senare år och ett ADB-baserat redovisningssystem
för exekutionsväsendet har försöksvis införts i vissa län.

Riktlinjerna för uppbyggnaden av den nya taxeringsorganisationen fastställdes
1975 (prop. 1975:87, SkU 1975:31) och innebar i princip att taxeringsperioden
förlängs från den 30 juni till den 30 november och att samtliga
deklarationer skall granskas och föredras inför taxeringsnämnderna av
särskilt utbildade tjänstemän vid länsstyrelserna eller de lokala skattemyndigheterna.
För att rationalisera taxeringsarbetet tas ADB-tekniken i anspråk.
Deklarationsgranskningen skall inriktas på att upptäcka fall av
väsentligt skatteundandragande och undvika bagatelländringar. I syfte att
öka och förbättra kontrollen av näringsidkarnas deklarationer skall den
årliga granskningen ske branschvis och kompletteras med ca 40000 s. k.
TN-revisioner. Flertalet löntagardeklarationer och andra mindre svårkontrollerade
deklarationer granskas av personal placerad hos de lokala skattemyndigheterna,
medan de mera svårkontrollerade deklarationerna skall
granskas regionalt av kvalificerade handläggare hos länsstyrelserna.

RS-utredningens fortsatta arbete med olika kontrollfrågor redovisades
utförligt i proposition 1977/78: 181, och departementschefens förslag till
olika granskningsformer och kontrollarbetets inriktning har godkänts av
riksdagen (SkU 1977/78:55). I propositionen betonades att resurserna
skulle inriktas på att upptäcka väsentligt skatteundandragande. När det
gäller revisionsverksamheten innebär ställningstagandena att verksamheten
skall fördelas dels på TN-revisioner som utförs av personal hos länsstyrelserna
och de lokala skattemyndigheterna i samband med deklarationsgranskningen,
dels på andra djupgående revisioner som planeras och
utförs av länsstyrelsernas revisionsenheter. Det nya systemet innebär
också att möjligheter öppnats för att i samband med deklarationsgranskningen
göra s.k. taxeringsbesök och företa viss kontroll av räkenskaper
m.m. i enklare former än genom taxeringsrevision. I propositionen framhölls
att ett huvudsakligt mål för den nya taxeringsorganisationen bör vara
att förbättra granskningen av rörelsedeklarationer och andra svårkontrollerade
deklarationer och minska möjligheterna till illojala skatteundandraganden.
De ökade resurserna skulle i stor utsträckning inriktas på de s. k.
TN-revisionerna, som skulle tjäna till att vidga och fördjupa kontrollen av
rörelse- och jordbruksdeklarationer från en skrivbordsgranskning till en
kontroll även av deklarationsunderlaget i så många fall som möjligt. Dessa
revisioner skulle såvitt möjligt utföras på sådant sätt att resultatet kunde
läggas till grund för beslut i taxeringsnämnden. I målsättningen ingår också
att taxeringsrevisionerna i stor utsträckning skall vara integrerade, dvs. att
de också skall omfatta andra skatter och avgifter såsom källskatt, mervär -

SkU 1980/81:3

deskatt och arbetsgivaravgifter.

Vissa frågor om taxeringskontrollen har belysts ytterligare i samband
med de uppbördsfrågor som behandlades i proposition 1978/79: 161 och
skatteutskottets betänkande SkU 1978/79:50.

Inom riksskatteverket pågår f. n. en allmän utvärdering av den nya
skatteadministrationen. Resultatet av denna utvärdering kommer att redovisas
inom kort.

Utskottet har nyligen (SkU 1979/80:5 y) i ett yttrande till civilutskottet
över en motion om förstärkta resurser till kronofogdemyndigheterna anfört
bl. a. följande.

Utskottet vill framhålla att bred enighet råder om att myndigheterna bör
erhålla tillräckliga resurser för att kunna ingripa effektivt mot skatteundandragande
i olika former. Men enligt utskottets uppfattning är det ännu för
tidigt att bedöma om den nya taxeringsorganisationen är tillräcklig eller om
länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna bör förstärkas ytterligare,
utöver vad som redan planerats. Frågan om nya förstärkningar bör
prövas mot bakgrund av erfarenheterna av den nya organisationen och
med hänsyn till resultat av det arbete som bedrivs inom RSV för att
klargöra hithörande frågor. Utskottet utgår från att detta arbete bedrivs
skyndsamt och att regeringen snarast möjligt kommer att redovisa resultatet
härav och lägga fram de förslag som kan anses motiverade. Med
anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet också framhålla att
riktlinjerna för den nya taxeringsorganisationen innebär att kontrollarbetet
skall inriktas på väsentligheter.

Tiden för avlämnande av deklaration

År 1978 lade regeringen fram förslag om den författningsreglering som
erfordrades för den nya taxeringsorganisationen. Förslagen godtogs i allt
väsentligt av riksdagen (prop. 1977/78: 181, SkU 1977/78:55). I fråga om
deklarationstiderna behölls dessa oförändrade i överensstämmelse med
redan fattade principbeslut. Med anledning av ett motionsyrkande om att
den ordinarie deklarationstiden den 15 februari skulle förlängas till den 31
mars förklarade utskottet sig inte berett att då tillstyrka en allmän förlängning
av deklarationstiden. I den mån kravet på en förlängd deklarationstid
stödde sig på beaktansvärda skäl kunde emellertid enligt utskottets uppfattning
syftet med motionen tillgodoses genom anstånd i det enskilda
fallet.

Besvärsfrågor m. m.

Tidsfristen för besvär över taxeringsnämndernas beslut förlängdes i
samband med 1978 års beslut. Den skattskyldige skall i regel ha kommit in
med besvären senast i februari månad året efter taxeringsåret. Kommunbesvär
skall ha inkommit före utgången av maj månad året efter
taxeringsåret och besvär av taxeringsintendent före utgången av juni månad
året efter taxeringsåret. Om den skattskyldige inte erhållit underrättelse
om att taxeringsnämnden avvikit från deklarationen får han anföra
1 Riksdagen 1980/81. 6 sami. Nr 3

SkU 1980/81:3

besvär intill utgången av året efter taxeringsåret eller inom ett år efter det
att han erhållit debetsedel på slutlig skatt på grund av taxeringen (76 och
99 §§ taxeringslagen 1956:623 - TL). Det kan således ha betydelse för
besvärstidens längd att kunna konstatera om den skattskyldige fått del av
underrättelse om avvikelse från deklarationen och när detta i så fall skett.
Sådana underrättelser skall numera i regel sändas till den skattskyldige i
vanligt brev (69 § TL).

Med anledning av motionsyrkande av innebörd att underrättelserna
även i fortsättningen skulle skickas i rekommenderat brev anförde utskottet
bl. a. följande (SkU 1977/78: 55 s. 61).

Som skäl för motionerna åberopas dock att det har betydelse för besvärstidens
längd att kunna fastställa om den skattskyldige verkligen fatt
del av underrättelsen och när detta i så fall skett. Som framhålls i propositionen
torde denna fråga i allmänhet inte orsaka problem. Det stora flertalet
avvikelser godtas av de skattskyldiga och överklagas alltså inte. Propositionen
innebär också att den ordinarie besvärstiden förlängs t.o. m.
februari månad året efter taxeringsåret, vilket torde komma att medföra att
besvär endast i undantagsfall kan väntas inkomma senare så att frågan om
delgivningsdagen aktualiseras. Enligt utskottets uppfattning bör man inte
bortse från att dessa undantagsfall kan medföra problem. De åtgärder som
kan komma i fråga bör emellertid i första hand inriktas på dessa undantagsfall.
Enligt utskottets uppfattning kan det erfarenhetsmässigt bedömas i
förhand när det av skäl som utskottet nyss berört eller av andra orsaker
kan bli av värde att en delgivningsdag kan konstateras. Möjligheten bör
alltså stå öppen för taxeringsmyndigheterna att i särskilda fall översända
underrättelsen i rekommenderat brev eller att anlita ett delgivningsförfarande
exempelvis enligt den metod som föreslås i motionen 1965. Tillämpningen
av en regel med detta innehåll bör enligt utskottets uppfattning
behandlas närmare i anvisningar av RSV.

Riksskatteverket har utfärdat närmare anvisningar om underrättelserna
(RSV Dt 1979:7).

Bestämmelserna om rättelse av fel vid taxeringen (72 a § TL) fick sin
nuvarande utformning 1972 (prop. 1972: 145, SkU 1972:65). Bestämmelserna
innebär att den lokala skattemyndigheten självmant kan rätta vissa
uppenbara felaktigheter i taxeringsnämndens beslut, såsom felräkningar,
felöverföringar eller liknande felaktigheter av i huvudsak teknisk karaktär.
Avsikten är att rättelser i sådana uppenbara fall skall kunna ske snabbt och
utan omgång, utan att den skattskyldige skall behöva påtala felet. Om en
felaktighet vid taxeringen har sådan karaktär att den inte kan rättas enligt
72 a § TL har taxeringsintendenten möjlighet att anföra besvär till den
skattskyldiges förmån (101 § 1 mom. TL). Enligt uttalanden i förarbetena
till lagstiftningen bör taxeringsintendenten i vissa fall se detta som sin
skyldighet, t. ex. vid fel eller underlåtenhet från taxeringsmyndigheternas
sida.

SkU 1980/81:3

En fastighets taxeringsvärde ligger i vissa hänseenden till grund för
inkomst- och förmögenhetstaxeringen, exempelvis vid beräkning av inkomst
av en- och tvåfamiljsfastighet och av garantibelopp samt vid förmögenhetsbeskattningen.
Om besvär har anförts över taxeringsvärdet och
detta ändras i högre instans justeras emellertid inte inkomst- och förmögenhetstaxeringen
automatiskt. Enligt 102 § TL måste särskilda besvär
anföras över inkomst eller förmögenhetstaxeringen. Besvärstiden är för
skattskyldig och kommun sex månader och för taxeringsintendent åtta
månader från den dag då beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelades.
Av 168 § fjärde stycket TL framgår att den skattskyldige skall
underrättas om sin rätt att anföra besvär enligt 102 § TL och om vad han i
så fall skall iaktta.

I sitt betänkande SkU 1975/76:3 prövade utskottet ett motionsyrkande
av innebörd att skattemyndigheterna självmant skulle göra erforderliga
justeringar av inkomsttaxeringen. Utskottet instämde i uppfattningen att
det var angeläget att undanröja varje risk för rättsförlust och att det därför
borde övervägas att införa motionärernas förslag. Utskottet ansåg emellertid
att frågan borde övervägas i ett större sammanhang och avstyrkte
motionen.

Utskottet

De motioner som utskottet behandlar i detta betänkande rör den nya
taxeringsorganisation som genomförts fr.o.m. 1979 års taxering och vissa
andra frågor i samband med taxeringen.

I motion 1979/80: 1104 kritiserar motionärerna uppläggningen av kontrollarbetet
i den nya organisationen. Enligt deras uppfattning har kontrollen
kommit att koncentreras på mer eller mindre formella granskningar av
ett stort antal skattskyldiga med okomplicerade ekonomiska förhållanden.
De anser att för stor tonvikt lagts vid taxeringsbesök och TN-revisioner
och att man i stället bör öka den mer djupgående granskningen. I motionen
anförs att företagare och andra grupper med bokföringspliktig verksamhet
i framtiden bör kunna räkna med en sådan kontroll åtminstone vart tionde
år och att antalet taxeringsrevisioner bör ökas från ca 10000 vid 1978 års
taxering till omkring 40000. Yrkandet i motionen innebär att riksdagen
skall ge denna uppfattning till känna för regeringen.

Utskottet vill framhålla att bred enighet har rått i samtliga frågor rörande
den nya taxeringsorganisationen och om uppläggningen av kontrollarbetet.
Utskottet har tidigare i detta betänkande redogjort för de riktlinjer som har
fastställts för detta arbete och som fortfarande gäller. Den grundläggande
målsättningen är att koncentrera resurserna på väsentligheter för att så
effektivt som möjligt ingripa mot det allvarliga skatteundandragande som
förekommer i olika former. Enligt utskottets uppfattning är det för tidigt att
nu gå in på en närmare prövning av frågan hur denna målsättning har

SkU 1980/81:3

uppfyllts i praktiken eller av effektiviteten i den nya organisationen. En
sådan prövning bör enligt utskottets uppfattning anstå i avvaktan på den
utvärdering som inom kort kommer att redovisas av riksskatteverket. Med
det anförda avstyrker utskottet motion 1979/80:1104 yrkandet 10.

I motion 1979/80:1106 yrkas att tiden för inlämnande av deklaration med
verkan fr. o.m. 1981 års taxering förlängs från den 15 februari till den 1
mars eller för den som driver rörelse från den 31 mars till den 15 april.

Utskottet har vid sin prövning av motsvarande fråga tidigare år konstaterat
att syftet med det framställda yrkandet kan tillgodoses genom att
anstånd medges i det enskilda fallet, om kravet på en förlängd deklarationstid
stöder sig på beaktansvärda skäl. Utskottet är inte heller nu berett
att tillstyrka en allmän förlängning av deklarationstiden och avstyrker
således motion 1979/80:1106.

1 motion 1979/80: 1594 tar motionären upp vissa följder för besvärsreglema
av att underrättelser om avvikelse från självdeklaration i allmänhet
skall sändas i vanligt brev till den skattskyldige utan delgivning. Besvärstiden
för den skattskyldige utgår normalt i februari månad året efter taxeringsåret.
Om den skattskyldige inte erhållit underrättelse om taxeringsnämndens
beslut om avvikelse från deklarationen förlängs emellertid besvärstiden
till utgången av året efter taxeringsåret eller i vissa fall ännu
längre tid. Eftersom det i allmänhet inte går att kontrollera om den skattskyldige
erhållit underrättelse om taxeringsnämndens beslut begär motionären
en översyn av reglerna i syfte att klarlägga behovet av eventuella
ändringar.

Den av motionären behandlade frågan uppmärksammades i samband
med att de nya reglerna infördes men ansågs kunna medföra problem
endast i vissa undantagsfall. Enligt utskottets uppfattning (SkU 1977/78:55
s. 61) borde taxeringsnämnderna sända underrättelsen i rekommenderat
brev, om detta i det enskilda fallet kunde bedömas vara av värde från
bevissynpunkt. Riksskatteverket har därefter utfärdat särskilda anvisningar
i frågan. Enligt utskottets uppfattning saknas f. n. skäl till ändrad ståndpunkt
i frågan om formen för underrättelserna. Utskottet har emellertid
erfarit att frågan om besvärsreglernas utformning kommer att tas upp inom
riksskatteverket i den översyn som pågår rörande besvärsenheternas organisation
m. m. (ÖBO-projektet). I den mån yrkandet i motion 1979/80:1594
inte därmed är tillgodosett avstyrker utskottet densamma.

En annan fråga som också uppmärksammas inom ÖBO-projektet tas
upp i motion 1979/80:204. Motionärerna begär att länsrätter och kammarrätter
får möjlighet att automatiskt ompröva inkomsttaxeringarna i de fall
då ett fastighetstaxeringsvärde lagts till grund för inkomstberäkningen men
detta värde sedan ändras efter besvär över fastighetstaxeringsnämndens
beslut.

SkU 1980/81:3

Utskottet har vid sin tidigare prövning av motsvarande fråga ansett att
det är angeläget att undanröja de rättsförluster som nuvarande regler kan
medföra. Enligt vad utskottet inhämtat kommer ÖBO-projektet inom kort
att lägga fram förslag till en lösning av denna fråga. Utskottet anser sig
därför kunna utgå från att syftet med motionen kommer att tillgodoses.
Eftersom någon åtgärd inte erfordras från riksdagens sida med anledning
av motion 1979/80:204 avstyrker utskottet densamma.

Även den fråga som tas upp i motion 1979/80: 1090 uppmärksammas f. n.
inom ÖBO-projektet. I motionen påtalas att den som vänder sig till lokala
skattemyndigheten för att få ett fel i sin taxering rättat kan bli hänvisad till
att själv överklaga taxeringen och begära anstånd med erläggande av
skatten. Motionärerna anser att taxeringsintendenten bör vara skyldig att i
sådana fall anföra besvär till den skattskyldiges förmån.

Utskottet delar uppfattningen att felaktigheter i taxeringen bör kunna
rättas utan onödigt krångel för den skattskyldige. Den lokala skattemyndigheten
har redan i dag möjlighet att rätta vissa typer av felaktigheter, och
skattemyndigheterna brukar även på annat sätt kunna hjälpa den skattskyldige
till rätta. Det kan också framhållas att taxeringsintendenten har en
allmän skyldighet att bevaka att taxeringarna blir likformiga och rättvisa
och att tillvarata den skattskyldiges intressen. Det är givetvis angeläget att
handläggningen av sådana enkla ärenden som motionärerna avser blir så
smidig som möjligt såväl för skatteadministrationen som för de skattskyldiga.
Utskottet utgår från att möjligheterna till snara förbättringar kommer
att tas till vara i det pågående utredningsarbetet. Utskottet anser därför att
någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion 1979/80:1090
f. n. inte är påkallad.

I motion 1979/80: 226 behandlas en kontrollfråga som avser beskattningen
här i landet av fastigheter, främst fritidshus, i våra grannländer. Motionärerna
anför att redovisning i stor utsträckning saknas för inkomst av
sådana fastigheter och begär att regeringen tar upp förhandlingar med de
nordiska länderna om registrering av fastighetsinnehav exempelvis i gränsområden
med Ijällbyar etc.

Enligt det nordiska avtalet om handräckning i skatteärenden (SFS 1978:
723 med tillämpningsförordningen 1978:724) kan upplysningar inhämtas
mellan länderna genom att införskaffa deklarationer eller andra uppgifter.
Som framhålls i motionen sker dock inte någon automatisk rapportering i
form av kontrolluppgifter angående svenskars innehav av fastigheter i
något annat nordiskt land, i motsats till vad som är fallet när det gäller
utdelningar, banktillgodohavanden, löner, pensioner, livräntor m.m. Enligt
vad utskottet erfarit från budgetdepartementet torde en framkomlig
väg att lösa den aktuella kontrollfrågan vara att göra en översyn av avtalets
bestämmelser i detta hänseende. Budgetdepartementet avser också att
snarast ta upp förhandlingar härom, utan särskild framställning av riksda -

SkU 1980/81:3

gen. Eftersom syftet med motion 1979/80:226 därmed torde vara tillgodosett
avstyrker utskottet motionen.

Den kontrollfråga som tas upp i motion 1979/80: 788 avser inte i första
hand beskattningen utan de uppgifter som lämnas för att erhålla olika
sociala förmåner, bl. a. sjukersättning och bostadsbidrag. Motionären anser
att kontrollen av dessa inkomstuppgifter skulle förbättras avsevärt om
vederbörande myndighet beviljade bidrag endast om sökanden företer
intyg från taxeringsmyndigheterna om sina inkomstförhållanden. Han begär
därför en snabb utredning av denna fråga.

Som framgår av skatteregisterförordningen (senaste lydelse SFS
1980:666) skall uppgift ur skatteregistren på begäran tillställas vederbörande
myndighet för kontroll av sådana ansökningar som motionären avser.
Kontrollproblemen sammanhänger emellertid delvis med att sökandens
aktuella inkomstförhållanden vid ansökningstillfället eller under tiden därefter
kan ha väsentlig betydelse och att uppgifterna i dessa register inte
alltid är tillräckliga. De problem som inkomstprövningen medfört har
uppmärksammats i olika sammanhang. Bl. a. kan nämnas att denna fråga
utgör en väsentlig del av bostadsbidragskommitténs (Bo 1979:01) utredningsarbete
angående bostadsbidragen.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1979/80:788.

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av taxeringsrevisionen

att riksdagen avslår motion 1979/80:1104, yrkandet 10,

2. beträffande tiden för avlämnande av självdeklarationer

att riksdagen avslår motion 1979/80: 1106,

3. beträffande vissa besvärsfrågor m. m.

att riksdagen avslår

a) motion 1979/80: 204,

b) motion 1979/80: 1090,

c) motion 1979/80: 1594,

4. beträffande vissa kontrollfrågor

att riksdagen avslår

a) motion 1979/80: 226,

b) motion 1979/80:788.

Stockholm den 8 oktober 1980
På skatteutskottets vägnar

ERIK WÄRNBERG

SkU 1980/81:3

Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson
(c), Valter Kristenson (s). Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m). Olle Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s).
Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s). Wilhelm Gustafsson (fp). Egon
Jacobsson (s), Rolf Andersson (c)*. Johan Olsson (c)* och Ewy Möller
(m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av Erik Wärnberg, Valter Kristensson. Rune Carlstein, Olle Westberg i
Hofors, Hagar Normark, Bo Forslund och Egon Jacobsson (alla s) som

dels anför följande:

Som framhålls i motionen 1979/80:1104 är det nödvändigt att skattesystemet
urformas så att det upplevs som rättvist och så att det fungerar
effektivt och på avsett vis. Om skattefusk och skatteflykt breder ut sig,
innebär detta inte bara att samhället undandras betydande skatteinkomster.
Det medför också allvarliga risker för att samhällsmoralen och solidariteten
undermineras. Därför måste kampen mot skattesmitningen ges allra
högsta prioritet.

Målsättningen för den nya taxeringsorganisationen, som har genomförts
fr. o. m. 1979 års taxering, har i första hand varit att förbättra taxeringen i
första instans. Reformen innebär framför allt att avsevärda resurser läggs
ned på att granska ett stort antal skattskyldiga och underlaget för deras
deklarationer. Det ligger emellertid i sakens natur att det i allmänhet inte
blir fråga om mera djupgående undersökningar. Utbyggnaden av den mer
genomgripande skattekontrollen har däremot blivit allvarligt eftersatt.
Som framhållits från vår sida i andra sammanhang bör en sådan genomgripande
kontroll inriktas på företagen och omfatta såväl inkomstskatten som
källskatten, arbetsgivaravgifterna och mervärdeskatten. Åtgärderna måste
också sättas in på ett så tidigt stadium att de senaste årens utveckling mot
allt större skatterestantier kan brytas.

De siffror som motionärerna redovisar om antalet genomförda taxeringsrevisioner
innebär att en företagare inte behöver räkna med en verklig
revisionskontroll mer än ungefär vart sextionde år, dvs. mindre än en gång
under sitt yrkesverksamma liv. Om de s. k. taxeringsbesöken och taxeringsrevisionerna
medräknas blir situationen visserligen något bättre från
samhällets synpunkt. Som anförs i motionen är det emellertid nödvändigt
att i framtiden inrikta resurserna på företagare och andra grupper med
svårkontrollerade deklarationer för att komma till rätta med de allvarligare
formerna för skatteundandraganden i olika former. Insatserna bör i framti -

SkU 1980/81:3

den inriktas på att företagare och andra grupper med bokföringspliktig
verksamhet kommer att få räkna med en genomgripande kontroll åtminstone
vart tionde år. I absoluta tal innebär det sagda att antalet taxeringsrevisioner
på inkomstbeskattningens område ökas från ca 10000 årligen - en
siffra som troligen är i överkant om man ställer kvalitativa krav på revisionsarbetet
— till omkring 40000.

Av det anförda framgår att motion 1979/80: 1104 bör bifallas.

dels anser att utskottet under mom. I bort hemställa
/. beträffande inriktningen av taxeringsrevisionen

att riksdagen med bifall till motion 1979/80: 1104 yrkande 10 som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om inriktning och mål för taxeringsrevisionen.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980