SkU 1980/81:23

Skatteutskottets betänkande
1980/81:23

om s. k. snabbvinsatser (prop. 1980/81: 91)

Propositionen

Regeringen (socialdepartementet) föreslår i proposition 1980/81: 91 att
riksdagen antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1977: 292) om tillverkning av drycker, m. m.

I propositionen läggs fram förslag om åtgärder mot de s.k. snabbvinsatserna.
Ett syfte med åtgärderna är att stävja att bl.a. ungdomar, i strid mot de
restriktioner som annars gäller på alkoholområdet, genom snabbvinstillverkning
får tillgång till stora kvantiteter alkohol. Försäljningen av vinsatser
rymmer också enskilda vinstintressen som av alkoholpolitiska skäl inte bör få
förekomma. Det föreslås ett förbud mot försäljning av sådana vinsatser. Den
tillåtna hemtillverkningen av vin inskränks till den traditionella med frukt
och bär som råvaror. Dessa ändringar föreslås införda i lagen (1977:292) om
tillverkning av drycker, m.m.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 maj 1981.

Lagförslaget har följande lydelse:

1 Riksdagen 1980181. 6 sami. Nr 23

SkU 1980/81:23

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker,
m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1977:292) om tillverkning av
drycker, m.m.

dels att 16 § skall upphöra att gälla,

dels att 10, 14, 24, 31-33, 35 och 37 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att rubriken närmast före 18 § skall lyda ”Destillationsapparater,
aktiverat kol och färdigförpackningar för vintillverkning”,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 19 a §, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

För tillverkning av vin inom landet
får ej användas extrakt eller koncentrat
av druvmust eller av annan
fruktsaft.

Tillståndsmyndigheten får för visst
fall medgiva undantag från bestämmelserna
i denna paragraf såvitt avser
annan tillverkning än hemtillverkning.

Malt- och läskedrycker får utlämnas
från tillverkningsställe endast i
slutna kärl eller behållare av typ som
har godkänts av tillståndsmyndigheten
eller med avseende på rymden
blivit godkända enligt lagen
(1971:1081) om bestämning av volym
och vikt. Utan hinder härav får
malt- och läskedrycker utföras ur
landet, föras till frihamn, eller, när
fråga är om starköl, intagas i exportbutik
eller läggas upp på tullager som
har inrättats för förvaring av proviant.

Kärl eller behållare som avses i
första stycket skall vara försedda
med uppgift om dryckestillverkarens

Föreslagen lydelse
§

Vid hemtillverkning av vin skall
som råvaror användas färska eller
torkade frukter, bär, rabarber eller
druvor.

Beredningsämnen och sådana särskilda
tillsatser som är avsedda att ge
vinet en viss smak får användas
endast i den mån det inte strider mot
föreskrifter meddelade av tillsynsmyndigheten.

Kärl eller behållare som innehåller
malt- eller läskedrycker och utlämnas
frän tillverkningsställe skall vara för -

SkU 1980/81:23

Nuvarande lydelse

namn eller om tillverkningsstället
eller med dryckestillverkarens inregistrerade
varumärke. På kärl som
innehåller maltdryck skall dessutom
finnas uppgift om varuslag (lättöl,
öl, starköl) samt på kärl som innehåller
läskedryck uppgift om dryckens
benämning. Namn och tillverkningsställe
får angivas med förkortning,
som tillståndsmyndigheten har
godkänt. Varuslag får angivas med
särskild beteckning, som godkänts
av tillståndsmyndigheten. Kärl eller
behållare som innehåller maltdryck
får ej förses med uppgift som är
ägnad att giva drycken sken av att
tillhöra annat varuslag än det som
den är hänförlig till.

Omförpackning av maltdrycker
får göras endast av tillverkare av
sådan vara.

Utan hinder av vad i första stycket
sägs får utlämning av läskedrycker i
öppet kärl ske från automat som
godkänts av tillståndsmyndigheten
eller har blivit vederbörligen justerad.

Föreslagen lydelse

sedda med uppgift om dryckestillverkarens
namn eller om tillverkningsstället
eller med dryckestillverkarens
inregistrerade varumärke.
På kärl som innehåller maltdrycker
skall dessutom finnas uppgift
om varuslag (lättöl, öl, starköl)
samt på kärl som innehåller läskedrycker
uppgift om dryckens benämning.
Namn och tillverkningsställe
får anges med förkortning, som tillståndsmyndigheten
har godkänt.
Varuslag får anges med särskild
beteckning, som godkänts av tillståndsmyndigheten.
Kärl eller behållare
som innehåller maltdrycker
får inte förses med uppgift som är
ägnad att ge drycken sken av att
tillhöra annat varuslag än det som
den är hänförlig till.

Omförpackning av maltdrycker
får göras endast av den som tillverkar
sådana drycker.

Bestämmelserna i första stycket
gäller inte för malt- och läskedrycker
som utförs ur landet, förs till frihamn,
eller, när fråga är om starköl,
intas i exportbutik eller läggs upp på
tullager som har inrättats för förvaring
av proviant.

Den som ämnar upptaga tillverkning
för försäljning av lättöl eller
läskedrycker eller övertaga rörelse
med sådan tillverkning skall hos till -

1* Riksdagen 1980/81. 6 sami. Nr 23

SkU 1980/81:23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

synsmyndigheten i förväg anmäla när
han ämnar upptaga tillverkningen
eller övertaga rörelsen. Sådan anmälan
skall även göras om tillverkningen
lägges ned eller avbrott göres i
den.

19 a §

Förpackningar som innehåller två
eller flera separat förpackade råvaror
eller beredningsämnen för hemtillverkning
av vin får inte saluhållas.

24 §‘

Tillståndsmyndigheten skall utfär- Tillståndsmyndigheten skall utfärda
bevis att tillstånd har meddelats da bevis att tillstånd har meddelats

och att anmälan som avses i 15 eller och att anmälan som avses i 15 § har

16 § har fullgjorts. fullgjorts.

Vägrar tillverkare att lämna tillträde för kontroll eller att tillhandahålla
handelsböcker och övriga till verksamheten hörande handlingar eller att
lämna varuprov eller uppgifter om tillverkningen, får tillståndsmyndigheten
förelägga vite. Försuttet vite utdömes av myndigheten.

31 §

Den som bryter mot 19 § dömes Den som bryter mot 19 eller 19 a §

till böter eller fängelse i högst ett döms till böter eller fängelse i högst

år. ett år.

32 §

Den som i strid mot Den som i strid mot 14 § andra

1. 14 § första stycket utlämnar stycket omförpackar maltdrycker

malt- eller läskedrycker, utan att vara tillverkare, döms till

2. 14 § tredje stycket omförpackar böter,
maltdrycker utan att vara tillverkare,
dömes till böter.

33 §

Den som ej iakttager i 15 eller 16 § Den som inte iakttar den i 15 §

föreskriven anmälningsskyldighet föreskrivna anmälningsskyldigheten

dömes till böter, högst femhundra döms till böter, högst femhundra

kronor. kronor.

1 Senaste lydelse 1980:240.

SkU 1980/81:23

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

35 §

Sprit, vin, starköl och öl samt
mäsk som har varit föremål för brott
enligt denna lag eller värdet därav
samt utbyte av sådant brott skall
jämte redskap som har använts vid
tillverkningen, råämnen som uppenbarligen
har varit avsedda för tillverkningen
och beredningen samt
kärl och emballage, i vilket varorna
har förvarats, förklaras förverkade.
Likaså skall förråd av renings- och
filtreringsmedel vilka uppenbarligen
avsetts för rening eller filtrering av
olovligen tillverkad sprit förklaras
förverkat.

Destillationsapparat eller apparatdel
som varit föremål för brott
enligt denna lag eller värdet av sådan
apparat eller apparatdel skall förklaras
förverkad. Detsamma gäller
även utbyte av brott som har sagts
nu.

Begår någon brott som avses i 19 §
skall hos honom befintliga förråd av
aktiverat kol och annat renings- eller
filtreringsmedel förklaras förverkade.

Förordnande om förverkande
skall ej meddelas om det är uppenbart
obilligt.

Sprit, vin, starköl och öl samt
mäsk som har varit föremål för brott
enligt denna lag eller värdet därav
samt utbyte av sådant brott skall
förklaras förverkade. Även redskap,
råämnen, kärl och emballage, som
använts eller uppenbarligen varit
avsedda för tillverkningen, beredningen
eller förvaringen av varorna
skall förklaras förverkade. Likaså
skall förråd av renings- och filtreringsmedel
vilka uppenbarligen avsetts
för rening eller filtrering av
olovligen tillverkad sprit förklaras
förverkade.

En destillationsapparat eller apparatdel
som varit föremål för brott
enligt denna lag eller värdet av
apparaten eller apparatdelen skall
förklaras förverkad. Detsamma gäller
utbyte av brott som har sagts
nu.

Begår någon brott som avses i 19
eller 19 a § skall hos honom befintliga
förråd av aktiverat kol, andra
renings- eller filtreringsmedel och
förpackningar som avses i 19 a §
förklaras förverkade.

Om ett förordnande om förverkande
skulle vara uppenbart obilligt
får det helt eller delvis efterges.

37 §

Den som olovligen har tillverkat sprit skall dömas att betala straffskatt med
sjuttiofem kronor per liter, dock minst trehundra kronor.

Den som olovligen har tillverkat vin skall dömas att betala straffskatt med
tjugofem kronor per liter, dock minst etthundra kronor.

Den som olovligen har tillverkat starköl eller öl skall dömas att betala
straffskatt med fem kronor per liter, dock minst etthundra kronor.

SkU 1980/81:23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut om straffskatt skall ej med- Om ett beslut om straffskatt skulle
delas om det är uppenbart obilligt. vara uppenbart obilligt får det helt

eller delvis efterges.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1981.

Motioner

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts

1980/81: 1921 av Joakim Ollén (m)

I motionen hemställs att riksdagen beslutar avslå proposition 1980/
81: 91.

1980/81: 1922 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m)

I motionen hemställs att riksdagen avslår proposition 1980/81: 91 med
vissa bestämmelser om hemtillverkning av vin.

1980/81: 1924 av Knut Wachtmeister m. fl. (m)

I motionen hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1980/81:91 om vissa bestämmelser
rörande hemtillverkning av vin,

2. att riksdagen, därest yrkandet under 1 icke bifalls, beslutar att förbudet
om hemtillverkning av vin träder i kraft först 12 månader efter saluförbudet.

1980/81: 1925 av Wiggo Komstedt m. fl. (m)

I motionen hemställs att riksdagen beslutar avslå proposition 1980/
81:91.

1980/81: 1935 av Lennart Nilsson m. fl. (s)

I motionen hemställs att riksdagen avslår regeringens proposition 1980/
81: 91 med vissa bestämmelser om hemtillverkning av vin.

1980/81: 1936 av Hans Pettersson i Helsingborg m. fl. (s)

I motionen hemställs att riksdagen beslutar avslå proposition 1980/81: 91.

Utskottet

I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen om tillverkning av drycker
(LTD) i syfte att förbjuda försäljning och användning av s. k. snabbvinsatser.
Den alkoholpolitiska motiveringen för dessa åtgärder är att man därigenom
vill hindra att bl. a. ungdomar i strid mot vad som eljest gäller på
alkoholområdet får tillgång till stora kvantiteter alkohol och samtidigt

SkU 1980/81:23

eliminera de enskilda vinstintressen som styr försäljningen av vinsatser. Till
stöd för förslaget åberopas också den alkoholpolitiska målsättningen att
begränsa den alltför stora alkoholkonsumtionen samt statens fiskala
intressen. Tekniskt är förslaget utformat så att i LTD införs en ny 19 a § med
bestämmelser om förbud mot saluhållande av sampackade råvaror och
beredningsämnen för vintillverkning. Vidare föreslås den ändringen av 10 §
LTD att endast färska eller torkade frukter, bär, rabarber eller druvor får
användas vid hemtillverkning av vin. I enlighet härmed skall inköpt saft,
juice, koncentrat e. d. inte kunna användas vid hemtillverkning av vin men
väl sådan saft som hemtillverkaren av vin framställer som ett led i
vintillverkningen. Genom de föreslagna ändringarna, som också innefattar
straffsanktioner, och med tillämpning av marknadsföringslagens bestämmelser
bör det enligt socialministerns mening vara möjligt att i huvudsak stoppa
försäljningen av snabbvinsatser. Som en säkerhetsåtgärd föreslås att
tillsynsmyndigheten, socialstyrelsen, vid behov skall kunna utfärda föreskrifter
som förhindrar användningen av bl. a. beredningsämnen som avbryter
jäsningsprocessen eller påskyndar vinets klarning. Om det skulle visa sig
erforderligt att ytterligare skärpa åtgärderna mot snabbvinstillverkning skall
socialstyrelsen också kunna förbjuda användningen av särskilda smaktillsatser
vid hemtillverkning av vin.

Utöver de ändringar i LTD som har direkt samband med hemtillverkningen
av vin föreslås vissa justeringar av närmast teknisk karaktär.

De föreslagna ändringarna har inte varit föremål för granskning av
lagrådet. Som skäl härför anförs i propositionen att ändringarna inte kan
anses vara av den vikt från allmän eller enskild synpunkt att lagrådets
yttrande krävs.

1 de sex motioner som väckts med anledning av propositionen yrkas avslag
på densamma med skilda motiveringar.

Joakim Ollén (m) hävdar i motion 1921 att det inte finns något hållbart
argument för det föreslagna förbudet, och invändningar av samma art
framförs i motion 1922 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m). I motion 1924 av
Knut Wachtmeister m. fl. (m) finner motionärerna det inte troligt att ett
förbud skulle minska alkoholmissbruket. Mot denna bakgrund och eftersom
efterlevnaden av förbudet inte kan övervakas kommer detta enligt motionärernas
uppfattning att för många framstå som löjeväckande och som ett
utslag av klåfingrighet. De anser det vidare viktigt att polisens knappa
resurser används till mer angelägna uppgifter som att stävja langning till
minderåriga och hålla efter rattonyktra. Om avslagsyrkandet i motionen inte
bifalls framställer motionärerna ett andrahandsyrkande om att de ändrade
reglerna för hemtillverkning av vin skall träda i kraft 12 månader efter
förbudet mot saluförande av vinsatser. Delvis samma slags invändningar
framförs i motion 1925 av Wiggo Komstedt m. fl. (m). Motionärerna, som
anser det obestyrkt att snabbvinerna skulle utgöra ett hot mot ungdomen,
finner snabbvinstillverkning vara en typisk hobbyverksamhet för medelål -

SkU 1980/81:23

ders och äldre personer. Med hänsyn till svårigheterna att kontrollera
efterlevnaden av det föreslagna förbudet betecknar motionärerna propositionen
som ett generande aktstycke.

I motion 1935 av Lennart Nilsson m. fl. (s) framhålls att alkoholproblemen
i samhället måste lösas med andra åtgärder än förbud av nu föreslagen art.
Samma ståndpunkt intar Hans Pettersson i Helsingborg m. fl. (s) i motion
1936. Motionärerna finner att det inte kan vara rätt att tillskapa lagar som är
omöjliga att övervaka. Uraktlåtenheten att låta lagrådet granska förslaget
anser de vara ytterligare ett skäl för att avslå propositionen.

Utskottet vill först konstatera att propositionen bygger på förslag som lagts
fram av socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor och att riksdagen föregående
år på utskottets hemställan ställde sig positiv till ett förbud mot
snabbvinsatser. Propositionen kan alltså inte betecknas som något hugskott
från regeringens sida utan mera som ett tillgodoseende av ett av riksdagen
uttalat önskemål. Att förslagen trots detta möter kraftig kritik i de nu
aktuella motionerna torde bl. a. bero på svårigheterna att finna en lämplig
form för det avsedda förbudet. Det har inte heller visats att snabbvinsatser i
betydande utsträckning köps av underåriga. En annan svaghet i förslaget är
de ändringar i reglerna för hemtillverkning av vin i allmänhet som
socialministern funnit nödvändiga att föreslå, bl. a. för att marknadsföringslagens
bestämmelser skall kunna användas mot en befarad fortsatt försäljning
av vinsatser. Socialstyrelsen skall enligt förslaget få en fullmakt att
fastställa vilka beredningsämnen och tillsatser som skall vara tillåtna vid
hemtillverkning av vin. Utskottet finner det mindre lämpligt att lagstiftningens
räckvidd fastställs i administrativ ordning med hänsyn till att bristande
kännedom om dessa föreskrifter kan leda till kännbara påföljder. Sådana
former av delegering av lagstiftning bör enligt utskottets mening såvitt
möjligt undvikas.

Det kan enligt utskottets mening möjligen vara försvarligt att tillgripa en så
komplicerad och svårkontrollerad lagstiftning som den föreslagna om de
intressen man därigenom vill tillgodose framstår som oavvisliga från
alkoholpolitisk synpunkt. Utskottet finner emellertid motiven för ett förbud
mot snabbvinsatser inte vara starkare än att de kan avvisas.

Det skulle inte vara godtagbart om underåriga i betydande utsträckning
drack vin som framställts av snabbvinsatser. Det har dock inte visats att så är
fallet. Det skulle också vara otillfredsställande om snabbvinstillverkningen
bidrog till en påtagligt ökad alkoholkonsumtion. Inte heller en sådan
utveckling har emellertid kunnat styrkas. Snabbvinberedningen strider
uppenbarligen mot statens fiskala intressen, men det gör också den
traditionella hemtillverkningen utan att det därför i detta sammanhang höjts
några röster för förbud mot en sådan tillverkning. Saluförandet av
snabbvinsatser kan visserligen sägas vara styrt av ett sådant enskilt
vinstintresse, som man i andra sammanhang sökt motverka inom alkoholpolitiken.
Detsamma kan emellertid sägas om den s. k. kringhandeln med

SkU 1980/81:23

damejeanner, jäsrör, vinjäst m. m. vid den traditionella hemtillverkningen
av vin, och det enskilda vinstintresset kvarstår fortfarande inom betydande
delar av alkoholområdet, exempelvis när det gäller bryggeri- och restaurangbranscherna.

Utskottet har med denna sammanfattning velat belysa att det knappast
finns något avgörande argument för att förbjuda snabbvinsatserna. Mot de
allmänna lämplighetsskäl för ett sådant förbud som åberopas i propositionen
talar främst de kontroll- och tillämpningssvårigheter som förslaget skulle
medföra och kanske också i någon mån risken för att förslaget skulle
undergräva respekten för lagstiftningen.

Vad slutligen gäller frågan om förslaget borde ha remitterats till lagrådet
vill utskottet framhålla att socialministern i propositionen uppenbarligen vill
leda i bevis att försäljningen av snabbvinsatser och konsumtionen av
därigenom framställt vin är av betydande omfattning. Att under sådana
förutsättningar hävda att ett förslag om förbud mot snabbviner inte skulle
vara av den vikt från allmän eller enskild synpunkt att lagrådet behöver
höras, synes enligt utskottets mening innebära en motsägelse.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet bifall till de här behandlade
motionerna, vilket alltså innebär att utskottet avstyrker bifall till propositionen.
De tekniska lagstiftningsändringar som föreslås i propositionen och som
inte har samband med frågan om förbud mot snabbvinsatser kan regeringen
enligt utskottets mening utan olägenhet ta upp i ett senare sammanhang.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionerna 1980/81: 1921, 1922,1924,
1925, 1935 och 1936 avslår proposition 1980/81: 91.

Stockholm den 24 februari 1981

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Rune Carlstein
(s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors
(s)*, Tage Sundkvist (c), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Bo
Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Egon Jacobsson (s)*, Anita
Johansson (s), Maj-Lis Lööw (s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c)* och Olle
Grahn (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1980/81:23

Reservation

av Erik Wärnberg (s), Tage Sundkvist (c), Ingemar Hallenius (c), Wilhelm
Gustafsson (fp), Maj-Lis Lööw (s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Olle
Grahn (fp) som
dels anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Det i propositionen framlagda förslaget om förbud mot snabbvinsatser
innebär att regeringen tillgodoser önskemål som uttalats av riksdagen i
samband med behandlingen av motioner i frågan och av den till socialstyrelsen
knutna nämnden för alkoholfrågor. Utskottet är väl medvetet om att
varje form av inskränkande ingrepp av vissa grupper uppfattas som en olustig
åtgärd, och de med anledning av propositionen väckta motionerna om avslag
är enligt utskottets mening huvudsakligen uttryck för sådana reaktioner.
Däremot synes de inte innehålla några vägande alkoholpolitiska argument
mot ett förbud. Vad förslaget i propositionen syftar till är inte - som en del
motionärer tycks befara - att göra några ingrepp som riktar sig mot
privatlivets helgd eller som påkallar långtgående polisiära aktioner eller
särskilda kontrollinsatser utan endast att förhindra ett kommersiellt utnyttjande
av något som allt mera kommit att framstå som en lucka i alkohollagstiftningen.
Reglerna om hemtillverkning av vin för eget behov medförde
inga problem för några decennier sedan, då tillverkningen huvudsakligen
ägde rum under hösten med användande av främst överskott av äpplen som
råvara. När ett par danska företag började lansera snabbvinsatser med
äppelkoncentrat på den svenska marknaden noterades detta med ogillande
av den då pågående alkoholpolitiska utredningen, som föreslog förbud mot
användande av extrakt och koncentrat vid hemtillverkning av vin, vilket
också blev riksdagens beslut 1977. I tiden råkade detta beslut sammanfalla
med förbudet mot mellanöl och med inte oväsentliga höjningar av
vinbeskattningen som ett led i de konsumtionsdämpande åtgärderna.
Snabbvinsatserna som efter extraktförbudet ändrades till att i stället bygga på
saft kunde genom dessa omständigheter marknadsföras som ett billigt
alternativ till systemvinerna, och försäljningen visar inga tendenser att avta.
Den under hösten 1980 genomförda skärpningen av alkoholbeskattningen
har i enlighet härmed sannolikt bidragit till en ökad försäljning av vinsatser. I
avslagsmotionerna görs gällande att vinberedning med snabbvinsatser mest
är att anse som en oskyldig hobbyverksamhet för äldre och att det inte har
visats att ungdomen i större omfattning skulle använda vinsatser. Samtidigt
hävdas i något fall att alkoholbeskattningen är för hög och därför leder till
hembränning och vintillverkning. Motionärerna bortser emellertid helt från
att försäljningen av vinsatser uteslutande styrs av kommersiella intressen,
vars enda strävan är att öka sin egen omsättning och därigenom också den
totala alkoholkonsumtionen, en strävan som alltså går stick i stäv mot
riksdagens alkoholpolitiska målsättning att begränsa denna konsumtion.
Det är i och för sig riktigt att det saknas närmare uppgifter om ungdomens

SkU 1980/81:23

användande av vinsatser. Enligt utskottets mening skulle det emellertid vara
olyckligt om riksdagen enbart på grund av avsaknaden av tillförlitlig statistik
skulle negligera problemet. Uppenbart är att den yngsta tonåring på några
veckor kan framställa ett vin som han inte har rätt att köpa legalt förrän vid
fyllda 20 år. Det måste enligt utskottets mening därför föreligga uppenbara
risker för att snabbvinet på sikt kan skapa samma typer av alkoholproblem i
låga åldrar som man lyckades hejda genom mellanölsförbudet. Kampanjen
”Stoppa langningen”, som f.n. pågår och som främst vänder sig mot langning
till underåriga motverkas också av det förhållandet att underåriga fritt kan
köpa snabbvinsatser.

Med det anförda tillstyrker utskottet i huvudsak förslaget i propositionen,
som bl. a. innebär att vinsatser inte får säljas och att inköpt saft inte får
användas vid hemtillverkning av vin. Däremot ställer utskottet sig tveksamt
till förslaget att socialstyrelsen i administrativ väg skall kunna förbjuda vissa
tillsatser vid hemtillverkning. En sådan ordning förutsätter att hemtillverkarna
av vin kan nås av socialstyrelsens information, vilket endast
undantagsvis torde vara fallet. Eftersom uraktlåtenhet att följa föreskrifterna
kan medföra kännbara påföljder synes bestämmelsen kunna skapa viss
rättsosäkerhet samtidigt som den dåligt korresponderar med riksdagens
lagstiftande uppgift. Med hänsyn härtill föreslår utskottet att den föreslagna
bestämmelsen i andra stycket av 10 § i lagen om tillverkning av drycker
utgår.

Beträffande de övriga föreslagna lagändringarna vill utskottet endast
uttala viss tvekan om lämpligheten av att ge domstolarna möjlighet att helt
eller delvis efterge förverkande eller straffskatt om ett förordnande härom
skulle vara uppenbart obilligt.

Om straffskatten ses som ett uttryck för den skatteförlust samhället lidit
genom den olovliga tillverkningen synes det vara svårt att motivera en
nedsättning eller befrielse på grund av obillighet.

Utan att nu förorda någon ändring på denna punkt föreslår utskottet att
samordningsorganet för alkoholfrågor närmare överser ansvarsbestämmelserna
på detta område.

Utskottet vill slutligen också beröra frågan om postorderföretagens
marknadsföring av snabbvinsatser. Lagförslaget torde i huvudsak göra det
möjligt att stoppa försäljningen inom dagligvaruhandeln men det torde vara
mera tveksamt om man effektivt kan hindra försäljningen genom postorder.
Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen på
detta område och skyndsamt lägger fram de förslag som påkallas därav.

dels anser att utskottet bort hemställa att riksdagen

1. med avslag på motionerna 1980/81: 1921, 1922, 1924, 1925,
1935 och 1936 och med bifall till proposition 1980/81: 91 antar
det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen

SkU 1980/81:23 12

(1977: 292) om tillverkning av drycker, m. m. med den
ändringen att andra stycket av 10 § utgår,

2. ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 66616 Stockholm 1981