SkU 1980/81:21
Skatteutskottets betänkande
1980/81:21
om finansieringen av materiel för sjukvårdsberedskapen
Motionen
I motion 1980/81:369 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om utredning av och förslag till åtgärder
till finansiering av sjukvårdsmaterielberedskapen i enlighet med vad som anförs
i motionen.
Frågans bakgrund
Regeringen uppdrog i september 1979 åt socialstyrelsen att som underlag
för försvarsbeslutet 1982 genomföra studier av utvecklingen efter år 1982 av
hälso- och sjukvården i krig. Av socialstyrelsens rapport den 26 augusti 1980
med anledning av detta uppdrag framgår att styrelsen funnit att olika delar av
sjukvårdskedjans kapacitet visat brister som behöver resursförstärkningar.
Den utan jämförelse viktigaste åtgärden har styrelsen ansett vara att
förbättra försörjningsberedskapen med sjukvårdsmateriel.
Anslagen för beredskapslagring för hälso- och sjukvården sorterar under
socialdepartementet och behandlas av socialutskottet. De föreslås för nästa
budgetår utgå med sammanlagt ca 65 milj. kr., vilket innebär en höjning i
förhållande till anslagen innevarande budget får, under vilket en viss
senareläggning av läkemedelslagringen ansetts motiverad med hänsyn till det
statsfinansiella läget och den relativt goda försörjningsberedskapen med
läkemedel jämfört med andra områden inom totalförsvaret.
Utskottet
I motionen föreslås införandet av en avgift på 25 % av inköpspriset för
sjukvårdsmateriel. Avgiften bör enligt motionären specialdestineras till
inköp av sjukvårdsmateriel för beredskapsändamål. Om avgiften medför en
däremot svarande minskning av sjukvårdsmaterielförbrukningen skulle man
enligt motionärens mening få den eftersträvade förbättringen av materielberedskapen
utan någon extra kostnad.
Utskottet vill först konstatera att det kan diskuteras om den föreslagna
avgiften skall ses som en skatt i egentlig mening eller som en beredskapsavgift.
Förutsättningen för motionärens resonemang synes vara att han finner
förbrukningen av sjukvårdsmateriel i fredstid alltför stor och därför anser
att en avgift på lämpligt sätt skulle dämpa konsumtionen. Avgiften skulle då i
princip fylla samma funktion som exempelvis alkoholbeskattningen och
1 Riksdagen 1980/81. 6 sami. Nr 21
Sku 1980/81:21
2
en och således kunna ses som en skatt. Med hänsyn till att riksdagen i princip
tagit ställning mot specialdestination av skatter leder klassificeringen som
skatt till att avgiften måste inflyta bland statsinkomsterna utan någon
särbestämning av användningsändamålet.
Självfallet är det angeläget att sparsamhet iakttas i fråga om sjukvårdsmateriel
men utskottet ifrågasätter om en avgift är det bästa sättet att vinna
ett sådant syfte. Leder avgiften till ökade kostnader för sjukvården kommer
den att medföra höjda landstingsskatter. Effekten skulle då närmast bli att
skattemedel överfördes till staten från landstingen, vilket dessa knappast kan
väntas godta. Utskottet vill vidare konstatera att det uppenbarligen måste
vara svårt att avgränsa det avgiftspliktiga varuområdet. Motionären har inte
närmare preciserat vad han avser med sjukvårdsmateriel, men om han
därmed i första hand syftar på förbrukningsmateriel inom sjukvården torde
gränsdragningsproblemen bli betydande. Sammanfattningsvis finner utskottet
att den av motionären anvisade vägen för finansiering av en bättre
sjukvårdsberedskap ter sig svårframkomlig och att de traditionella
anslagsmetoderna därför avgjort är att föredra.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motion 1980/81: 369.
Stockholm den 10 mars 1981
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s)*, Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Tage Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m),
Curt Boström (s)*. Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm
Gustafsson (fp), Anita Johansson (s) och Olle Grahn (fp).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 66676 Stockholm 1981