SfU 1980/81:8

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1980/81:8

om vissa ATP-frågor m. m.

Motionerna

I motion 1979/80:234 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen 1.

hos regeringen begär att förslag om standardsäkrade pensionsförmåner
skyndsamt framläggs för riksdagen, även innebärande en plan för långsiktiga
pensionsförbättringar med riktpunkt att pensionen skall motsvara 65 % av
den genomsnittliga industriarbetarlönen,

2. som sin mening uttalar att pensionärsrörelsen bör beredas möjlighet att
genom medverkan i utformningen av förmåner på pensionsområdet påverka
sina villkor,

3. som sin mening uttalar att en utvärdering av ATP-systemet bör ske,
varvid bl. a. bör prövas förutsättningarna och formerna för möjligheten att
tillerkänna korttids- och deltidsarbetande antagande- och tilläggspoäng, så
att deras pensionsförmåner förbättras.

I motion 1979/80:488 av Margaretha af Ugglas m. fl. (m) hemställs bl. a.
att riksdagen hos regeringen begär

1. skyndsamt förslag till efterlevandepension också för män inom den
allmänna försäkringen,

2. förslag till del i make/makas ATP, främst syftande till att skydda
hemarbetande i händelse av skilsmässa,

3. förutsättningslös utredning i syfte att så reformera det sociala trygghetssystemet
att kvinna och man likställs samt att vårdarbete i hemmet ges en
rättvis behandling.

I motion 1979/80:1148 av Elis Andersson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om att den i motionen aktualiserade frågan
överlämnas till pensionskommittén för utredning.

Motionen behandlar frågan om rätt till ATP-poäng för vård av barn.

I motion 1979/80:1170 av Margit Odelsparr (c) och Åke Svensson (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om
ändring i ATP-systemet innebärande utjämning mellan hög- och låginkomsttagare.

1 Riksdagen 1980/81. 11 sami. Nr 8

SfU 1980/81:8

Gällande bestämmelser

Tilläggspensioneringen innefattar ålderspension, förtidspension och
familjepension. Pensionsrätten är relaterad till de arbetsinkomster som den
försäkrade har haft under sin aktiva tid. Den intjänade pensionsrätten är
avgörande för pensionens storlek.

Pensionsgrundande inom ATP blir den försäkrades inkomst av förvärvsarbete
under åren fr. o. m. det år då han fyller 16 år t. o. m. det år då han
fyller 64 år. För försäkrad som är född under något av åren 1911-1927
beräknas pensionsgrundande inkomst även för det år då han fyller 65 år.
Förvärvsinkomsterna indelas i inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete. Till grund för beräkning av förvärvsinkomst läggs i princip
den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt.

Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner i
form av kost, bostad eller bil som den försäkrade har erhållit såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Som inkomst av anställning anses
även ersättning för arbete som någon utfört för annans räkning utan att vara
anställd i dennes tjänst. Är ersättningen att hänföra till inkomst av rörelse
eller jordbruk betraktas den som inkomst av anställning, dock endast om
uppdragsgivaren och uppdragstagaren kommer överens härom genom att
träffa ett s. k. likställighetsavtal. Till inkomst av anställning hänförs inte
sådan lön eller ersättning från en och samma arbetsgivare som under ett år
inte har uppgått till 500 kr. Såsom inkomst av anställning avses - förutom lön i
pengar och naturaförmåner - även bl. a. sjukpenning, föräldrapenning och
vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, delpension enligt
lagarna (1975:380 och 1979:84) om delpensionsförsäkring, livränta enligt
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
kontant arbetsmarknadsstöd samt utbildningsbidrag under
arbetsmarknadsutbildning och under yrkesinriktad rehabilitering i form av
dagpenning och stimulansbidrag. Till sådan inkomst hänförs också timstudiestöd,
inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen,
utbildningsbidrag för doktorander samt timersättning vid grundläggande
utbildning för vuxna. Även dagpenning till bl. a. värnpliktiga och vapenfria
tjänstepliktiga under repetitionsutbildning betraktas som inkomst av anställning.

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses främst inkomst av rörelse och
av jordbruksfastighet.

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan
överstiger en viss minimigräns, nämligen det vid årets ingång gällande
basbeloppet, vilket avräknas i första hand mot inkomst av anställning.
Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten utgör
sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Belopp över
maximigränsen, från vilket sålunda skall bortses, avräknas i första hand från

SfU 1980/81:8

inkomst av annat förvärvsarbete.

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en
försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen
utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets
ingång. I den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av
annat förvärvsarbete än anställning tillgodoräknas den försäkrade i regel
pensionspoäng endast om tilläggspensionsavgift för året till fullo har erlagts
inom föreskriven tid.

Ålderspension utgår under förutsättning att pensionspoäng har tillgodoräknats
den försäkrade för minst tre år. Pensionen utgår fr. o. m. den månad
under vilken den försäkrade fyller 65 år med möjlighet till förtida och
uppskjutet uttag av hela eller halva pensionen efter samma regler som inom
folkpensioneringen. Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 65
års ålder motsvarar 60 % av produkten av basbeloppet för den månad för
vilken pensionen skall utges och medeltalet av de pensionspoäng som har
tillgodoräknats den försäkrade. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer
än 15 år beräknas medeltalet på de 15 högsta poängtalen (15-årsregeln). Har
pensionspoäng tillgodoräknats för mindre än 30 år minskas pensionen med
1/30 för varje felande år (30-årsregeln). För den som är född något av åren
1896-1923 finns särskilda övergångsbestämmelser.

Förtidspension utgår under samma förutsättningar som gäller för sådan
pension inom folkpensioneringen. Dessutom krävs att den försäkrade kan
tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år då pensionsfallet har
inträffat. Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension
som den försäkrade skulle bli berättigad till om han hade börjat uppbära
sådan pension fr. o. m. den månad då han fyller 65 år.

Inom förtidspensioneringen finns ett system med antagandepoäng.
Pensionen beräknas därvid under antagande att den försäkrade för varje år
fr. o. m. det år då pensionsfallet inträffar t. o. m. det år då han uppnår 64 års
ålder (65 års ålder för försäkrad född under något av åren 1911-1927) har
tillgodoräknats vissa pensionspoäng (antagandepoäng). För att pensionsberäkning
med antagandepoäng skall få äga rum fordras att den försäkrade
antingen vid tidpunkten för pensionsfallet har haft en sjukpenninggrundande
inkomst som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lägst lika med det
vid årets ingång gällande basbeloppet eller också kan tillgodoräkna sig
pensionspoäng för två av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet.

Antagandepoäng skall beräknas enligt den av två alternativa metoder som
ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden
innebär att antagandepoängen beräknas motsvara medeltalet av de två
högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra
metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av poängförvärven
under samtliga år t. o. m. året närmast före pensionsfallet. Antagan -

SfU 1980/81:8

depoängen skall därvid motsvara medeltalet för halva antalet av de år som
sålunda kommer i fråga varvid hänsyn i första hand tas till åren med de högsta
poängtalen.

Förtidspension enligt reglerna om antagandepoäng förutsätter att den
försäkrade vid 65 års ålder kan uppbära ålderspension. Antalet poängår skall
alltså, inberäknat åren med antagandepoäng, i regel vara minst tre. Om
förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kunna få
förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng fordras för rätt till
förtidspension att den försäkrade har tillgodoräknats pensionspoäng för
minst tre år före det år under vilket pensionsfallet inträffade. Förtidspensionen
beräknas då på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng
enligt samma metod som ålderspension vilken utgår fr. o. m. den månad då
65 års ålder uppnås.

Familjepension består av änkepension och barnpension från folkpensioneringen
och tilläggspensioneringen. Efter kvinnlig försäkrad utgår endast
barnpension.

Änkepension från folkpensioneringen utgår under förutsättning att änkan
inte uppbär ålderspension. Hon skall dessutom antingen ha uppnått 36 års
ålder vid mannens död och ha varit gift med honom i minst fem år eller ha
vårdnaden om och stadigvarande bo tillsammans med barn under 16 år som
vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan.

Änkepension från tilläggspensioneringen utgår om äktenskapet har varat
minst fem år och har ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år. En
ytterligare förutsättning är att den försäkrade vid sin död var berättigad till
förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen eller skulle ha
varit berättigad till förtidspension om hans arbetsförmåga vid tiden för
dödsfallet varit så nedsatt som krävs för rätt till sådan pension. Efterlämnar
den försäkrade barn som också är barn till änkan är änkan berättigad till
änkepension även om nyss nämnda förutsättningar inte är uppfyllda.
Änkepensionsrätten upphör om änkan gifter om sig. Upplöses det nya
äktenskapet innan det har bestått i fem år, skall änkepensionen börja utgå på
nytt efter den förste mannen.

Frågornas tidigare behandling m. m.

Deltidsanställdas och låginkomsttagares ställning inom ATP-systemet

Som bakgrund till förslagen i motion 1979/80:234 yrkande 3 (deltids- och
korttidsanställdas ställning) och motion 1979/80:1170 (utjämning mellan
hög- och låginkomsttagare) lämnas följande redogörelse.

Deltids- och korttidsanställdas samt låginkomsttagares ställning inom
ATP-systemet har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen alltsedan
tilläggspensioneringens införande. Efter riksdagsbeslut år 1974 (SfU 1974:6)
fick pensionskommittén i uppdrag att göra en allsidig och förutsättningslös

SfU 1980/81:8

prövning av frågan om deltids- och korttidsanställdas ställning inom ATP.
Kommittén har redovisat sina överväganden i betänkandet (SOU 1977:46)
Pensionsfrågor m. m.

Kommittén, som inte var beredd att föreslå någon ändring för de nämnda
kategorierna inom ATP-systemet, erinrar inledningsvis bl. a. om att
riksdagen tidigare (bl. a. SfU 1973:9) har avslagit motioner om bristande
överensstämmelse mellan inbetalda avgifter och tillgodoförda pensionspoäng.
Riksdagen har därvid bl. a. uttalat att pensionsrätt tillerkänns försäkrad
oberoende av om arbetsgivaren har betalat in avgifter eller inte samt att
gällande regler för beräkning av pensionsgrundande inkomst och för
fastställande av arbetsgivares avgiftsunderlag med en kollektiv debitering
och inbetalning av avgifterna var förenade med uppenbara fördelar.

Kommittén framhåller vidare bl. a. att det i diskussionerna kring de
deltids- och korttidsanställdas rätt till ATP ibland har hävdats att de skulle
missgynnas när det gäller förmånerna från ATP. En tanke som i annat
sammanhang avvisas av kommittén innebär att man genom basbeloppsavdrag
i proportion till delar av full arbetstid skulle kunna öppna en vidare
möjlighet att tillgodoräkna pensionspoäng. Betydande invändningar kan
enligt kommitténs mening riktas mot ett sådant system. Det skulle bl. a.
medföra att en viss kategori särbehandlades. De administrativa och
materiella svårigheterna skulle enligt kommittén bli synnerligen stora. En
sådan ordning skulle nämligen bl. a. förutsätta en individuell redovisning av
arbetstiden under året för samtliga försäkrade, således även beträffande
egenföretagare. Det skulle alltså bli fråga om att införa en ännu mer
omfattande tidsredovisning än den som erfordras vid nuvarande beräkning
av arbetsgivaravgiften till ATP. Kommittén föreslår att beräkningen av
ATP-avgift i fortsättningen inte skall vara beroende av den arbetade tiden
under året. Förslaget motiveras bl. a. av önskemålet att komma bort från de
problem och de spekulationsmöjligheter som föreligger med nuvarande
ordning. Kommittén är inte beredd att medverka till en lösning som skulle
innebära att denna problematik överfördes till beräkningen på förmånssidan.

När det gäller de deltids- och korttidsanställdas ställning inom ATPsystemet
erinrar kommittén om att bl. a. 15-årsregeln ger utrymme för t. ex.
deltidsarbete i åtskilliga år utan att pensionens storlek påverkas och att flera
ersättningar som inte tidigare har varit pensionsgrundande genom lagändringar
på senare år har gjorts pensionsgrundande. Kommittén pekar också på
det nära sambandet mellan ATP och folkpensionen. Vid bedömningen av
kompensationen för de deltids- och korttidsanställdas inkomster måste man
enligt kommitténs mening betrakta utfallet av samtliga förmåner från den
allmänna försäkringen, dvs. såväl ATP som folkpension och tilläggsförmåner.
I det sammanhanget nämner kommittén särskilt pensionstillskotten som
höjer nivån för dem som har ingen eller låg ATP.

I proposition 1978/79:75 om vissa pensionsfrågor, vari behandlas vissa av

SfU 1980/81:8

pensionskommitténs förslag, uttalade dåvarande socialministern Gabriel
Romanus sin avsikt att återkomma till kommitténs förslag i övrigt när
beredningen därav i socialdepartementet hade avslutats.

Socialförsäkringsutskottet avstyrkte hösten 1979 (SfU 1979/80:7 s. 7)
motionsyrkanden av samma innebörd som nu framställs i motion 1979/80:234
yrkande 3 och i motion 1979/80:1170. Därvid ansåg utskottet att pensionskommitténs
utredningsresultat i här aktuellt hänseende borde kunna bli
föremål för överväganden i anslutning till regeringens ställningstagande till
kommitténs övriga förslag. Riksdagen följde utskottet.

Efterlevandepension

Frågan om efterlevandepension för män tas upp i motion 1979/80:488
yrkande 1.

År 1974 begärde riksdagen på förslag av socialförsäkringsutskottet en
utredning av frågan om efterlevandepensioneringens framtida utformning
(SfU 1974:24, rskr 1974:293). Utredningsuppdraget lämnades till pensionskommittén,
som avser att lägga fram resultatet av sina överväganden i
hithörande frågor i början av år 1981.

Efter det att nyssnämnda uppdrag lämnades till pensionskommittén har
vid upprepade tillfällen väckts motioner med krav på att frågorna skulle ges
förtur i kommitténs arbete. Motionerna har avslagits av riksdagen efter
förslag av utskottet. Senast skedde detta hösten 1979, varvid utskottet
anförde (SfU 1979/80:6 s. 3) att pensionskommitténs utredningsarbete
beträffande efterlevandepensioneringen hade kunnat bedrivas i huvudsak
först fr. o. m. hösten 1977. Därtill kommer, fortsatte utskottet, att uppdraget
rörande efterlevandepensioneringen inrymmer komplicerade frågeställningar.
Utskottet hade inhämtat att kommittén hade för avsikt att inom loppet av
år 1980 lägga fram ett betänkande i frågan. Med hänsyn härtill ansåg
utskottet inte att det fanns anledning att påskynda kommitténs arbete.
Utskottet ville dock understryka vikten av att arbetet slutfördes inom den
avsedda tiden.

A TP-poäng för vård av eget barn

Frågan om hemarbetandes rätt till ATP och härmed sammanhängande
frågor tas upp i motion 1979/80:1148.

Hithörande frågor har under en följd av år prövats av riksdagen (jfr. bl. a.
SfU 1974:6, 1975/76:31, 1976/77:15, 1977/78:21 och 33, 1978/79:24 samt
1979/80:3). År 1974 begärde riksdagen på förslag av utskottet en allsidig och
förutsättningslös utredning av frågan om pensionsrätt inom ATP för
vårdinsatser i hemmet. Utredningsuppdraget överlämnades till pensionskommittén.
I betänkande (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m. avvisade
kommittén tanken på en självständig pensionsrätt för hemarbetande. En

SfU 1980/81:8

utförlig redogörelse för kommitténs överväganden finns intagen i utskottets
betänkande SfU 1977/78:21, vartill hänvisas.

I regeringsförklaringen den 12 oktober 1979 anfördes att ”ATP-rätt införs
för vård i hemmet av små barn”.

På förslag av socialförsäkringsutskottet avslog riksdagen hösten 1979 en
motion vari begärdes att riksdagen skulle anhålla hos regeringen om förslag
om rätt att tillgodoräkna sig pensionspoäng inom ATP för vård av eget barn.
Utskottet (SfU 1979/80:3 s. 3) hänvisade bl. a. till det ovan återgivna
uttalandet i regeringsförklaringen den 12 oktober 1979 och fann att den fråga
som hade tagits upp i motionen redan var föremål för sådan uppmärksamhet
att någon riksdagens åtgärd inte var påkallad.

Inom socialdepartementet tillsattes den 5 juni 1980 en särskild arbetsgrupp
för att utreda frågan om ATP-rätt vid vård i hemmet av små barn.

I en till beslutet fogad promemoria ges följande direktiv för gruppens
arbete.

Nuvarande regler innebär att för full tilläggspension enligt huvudregeln
krävs 30 poängår av vilka de 15 bästa åren bildar bas för pensionen. Det
nuvarande systemet torde innebära att flertalet föräldrar får ett gott
ATP-skydd även om de under ett antal år inte förvärvsarbetar utan i stället
vårdar egna barn. Arbetsgruppen bör analysera för vilka grupper de
nuvarande reglerna inte är tillräckliga och utforma sina förslag efter de behov
som en sådan analys visar.

Flera olika långtgående alternativ för en ATP-rätt kan tänkas, bl. a.

en självständig rätt till ATP med angivande av ett visst poängtal för den tid
vården omfattar,

en rätt att tillgodoräkna sig vård av barn under en viss tid som grund för att
få året tillgodoräknat som ett pensionsår, eller

en rätt till sänkning av det antal poängår som behövs för full pension.

Vid utarbetandet av sina förslag bör arbetsgruppen beakta bl. a. kostnaderna
för pensioneringen, effekterna på avgiftsbehovet, behovet av administration
och de prejudikatsbildande effekterna i förhållande till andra
grupper vilka befinner sig i en likartad situation som småbarnsfamiljerna.

Det framgår av promemorian att avsikten är att gruppens förslag skall
remissbehandlas inför det vidare beredningsarbetet inom regeringskansliet. I
regeringsförklaringen den 7 oktober 1980 utlovas ett förslag i ämnet.

Standardsäkring av pensionsförmåner

Frågan om standardsäkring av pensionsförmånerna tas upp i motion
1979/80:234 yrkande 1. Denna fråga har behandlats av pensionskommittén i
betänkandet (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m.

Kommittén fann, mot bakgrund av bl. a. de mycket omfattande kostnadsbindningar
som skulle följa av en standardsäkring av pensionerna och med
beaktande av nödvändigheten av andra sociala insatser, såsom sjukvården
för äldre, att pensionerna inte kan automatiskt standardsäkras. Pensionernas
standardutveckling får enligt kommitténs mening liksom hittills bestämmas

SfU 1980/81:8

genom gång efter annan återkommande politiska beslut.

I samma betänkande har kommittén uttalat att man avser att återkomma
till frågan om avvägningen av den övre gränsen för beräkning av pensionsgrundande
inkomst (7,5 gånger basbeloppet) och till frågan om i vilken
omfattning och på vilket sätt garantierna rörande förtidspensionärernas
pensionsnivå skall ytterligare förstärkas efter år 1981, då pensionstillskotten
skall vara fullt utbyggda.

Några av de förslag som hade övervägts av pensionskommittén - dock inte
frågan om standardsäkring av pensionsförmåner - behandlades i den hösten
1978 framlagda propositionen 1978/79:75 om vissa pensionsfrågor. Departementschefen
anförde att han avsåg att återkomma till kommitténs förslag i
övrigt när beredningen därav i socialdepartementet hade avslutats.

På förslag av socialförsäkringsutskottet (SfU 1979/80:7) avslog riksdagen
hösten 1979 ett motionsyrkande av samma innehåll som det nu aktuella.
Utskottet hänvisade härvid dels till pensionskommitténs ovan angivna
uttalanden, dels till att pensionskommitténs överväganden beträffande
standardsäkringen inte hade slutbehandlats i departementet.

Overläggningsrätt för pensionärsorganisationer

Hösten 1979 avslog riksdagen på förslag av socialförsäkringsutskottet (SfU
1979/80:7 s. 7) ett motionsyrkande av samma innehåll som det som nu är
aktuellt i motion 1979/80:234 yrkande 2. Utskottet erinrade därvid om att en
äldreberedning hade inrättats inom regeringskansliet våren 1979. En
arbetsgrupp inom denna beredning hade lagt fram förslag till former för
överläggningar med Pensionärernas riksorganisation (PRO) och Sveriges
folkpensionärers riksförbund (SFRF). Förslaget hade diskuterats med
organisationerna, och utskottet hade inhämtat att parterna avsåg att träffas
på nytt i december 1979.1 detta sammanhang erinrade utskottet också om att
de nämnda organisationerna hade en representant vardera i statistiska
centralbyråns indexnämnd. Med hänvisning till att frågan redan var föremål
för uppmärksamhet inom regeringskansliet ansåg utskottet att någon
riksdagens åtgärd inte var påkallad.

Utskottet har från socialdepartementet inhämtat att arbete pågår med att
ta fram underlag för en överenskommelse med pensionärernas organisationer
om former för regelbundna överläggningar.

I detta sammanhang bör också nämnas att ur anslaget Extra utgifter under
femte huvudtiteln (socialdepartementet) utgår bidrag till vissa pensionärsorganisationer.
För budgetåret 1978/79 utgick ett belopp av 440 000 kr. till
sådana organisationer. Motsvarande belopp budgetåret 1979/80 var
1 000 000 kr. Anslaget Extra utgifter för budgetåret 1980/81 har ökats med
300 000 kr. Motivet för uppräkningen är främst att det skall beräknas
utrymme för höjning av bidragen till pensionärsorganisationerna (prop.
1979/80:100 bil. 8 s. 25, SoU 1979/80:25 s. 2, rskr 1979/80:161).

SfU 1980/81:8

Utskottet

I de fyra motionerna behandlas dels frågor med enbart anknytning till
ATP-systemet, dels problem som hänger samman med principerna för den
allmänna pensioneringen i stort.

Två motionsyrkanden gäller deltids- och korttidsanställdas samt låginkomsttagares
ställning inom ATP-systemet.

I motion 1979/80:1170 efterlyses ändringar av ATP-systemet syftande till
en utjämning mellan hög- och låginkomsttagare. Motionärerna, Margit
Odelsparr och Åke Svensson, anför att ATP-systemet missgynnar låginkomsttagare
och dem som arbetar i traditionella arbetaryrken så att de får
betala relativt mer för sin pension. ATP-systemet bevarar enligt motionärerna
även lönestrukturen genom att pensionen utgår i relation till tidigare
förvärvsinkomster. De som har en lång yrkesaktiv tid får nämligen betala
relativt sett mer för sin pension, eftersom ATP-avgifter tas ut under samtliga
inkomstår, trots att det är tillräckligt med 30 poängår inom ATP för att få full
pension. Likaså missgynnas de som har sina inkomster jämnt fördelade över
åren, eftersom ATP skall beräknas på genomsnittsinkomsten under de 15
bästa inkomståren. Däremot är systemet enligt motionärerna fördelaktigt för
dem som har yrken där inkomsten varierar mycket starkt mellan olika år eller
där lönen stiger brant genom åren. Motionärerna anser att en utjämning
inom ATP bör ske genom justeringar i botten på förmånssidan.

Också förslaget i Lars Werners m. fl. motion 1979/80:234 (yrkande 3) att
riksdagen skall uttala sig för en utvärdering av ATP-systemet har anknytning
till frågan om låginkomsttagares ställning inom systemet. Vid en sådan
utvärdering bör enligt motionärerna prövas förutsättningarna och formerna
för möjligheten att tillerkänna korttids- och deltidsarbetande antagande- och
tilläggspoäng, så att deras pensionsförmåner förbättras.

De av motionärerna aktualiserade frågorna om deltids- och korttidsanställdas
samt låginkomsttagares ställning inom ATP behandlades av utskottet
senast hösten 1979 (SfU 1979/80:7). Utskottet avstyrkte därvid motionsyrkanden
av samma innebörd som de nu aktuella med hänvisning till att
pensionskommitténs utredningsresultat - i betänkande (SOU 1977:46)
Pensionsfrågor m. m. - i här aktuellt hänseende borde kunna bli föremål för
överväganden i anslutning till regeringens ställningstagande till kommitténs
övriga förslag. Ett sådant ställningstagande hade aviserats av socialministern
Gabriel Romanus i proposition 1978/79:75 om vissa pensionsfrågor. Riksdagen
följde utskottet.

Enligt utskottets mening bör riksdagen vidhålla sitt tidigare ställningstagande.
De föreliggande motionsyrkandena bör alltså inte nu föranleda någon
riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker således bifall till yrkande 3 i motion
1979/80:234 och till motion 1979/80:1170.

SfU 1980/81:8

Två motioner innehåller förslag som enligt motionärerna syftar till ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män.

I motion 1979/80:488 (yrkande 1) föreslår Margaretha af Ugglas m. fl. att
riksdagen hos regeringen skall begära ett skyndsamt förslag till efterlevandepension
också för män inom den allmänna försäkringen. Motionärerna
erinrar om att under ett tiotal år har motionsyrkanden i ämnet avslagits
med hänvisning till förväntad eller pågående utredning. De uttalar att ett
förslag - om än sannolikt av provisorisk karaktär - måste skyndsamt
föreläggas riksdagen i avvaktan på en framtida genomgripande trygghetsreform.

Utskottet har ovan (s. 6) lämnat en redogörelse för den tidigare
behandlingen i riksdagen av frågan om efterlevandepensionering. Av
redogörelsen framgår bl. a. att pensionskommittén avser att i början av år
1981 lägga fram ett betänkande i vilket hithörande frågor kommer att
behandlas. Med hänsyn härtill anser utskottet att det inte finns anledning att
nu påskynda kommitténs arbete. Med det anförda avstyrker utskottet bifall
till yrkande 1 i motion 1979/80:488.

I motion 1979/80:1148 berörs frågan om rätt till ATP-poäng för
vård av eget barn. Motionärerna - Elis Andersson m. fl. - erinrar om
att det finns vissa möjligheter att dela den sjukpenninggrundande inkomsten
mellan makar i ett lantbruk utan att man har en taxeringsmässigt delad
inkomst. De anser att det bör finnas möjligheter att på samma sätt dela den
pensionsgrundande inkomsten mellan makar som arbetar i ett lantbruk.
Även i en familj där man väljer att den ena maken/makan skall vara
”medhjälpande” genom att sköta hemmet-barnen bör möjlighet finnas till
delad sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst. Motionärerna
föreslår att riksdagen skall begära att regeringen överlämnar den i
motionen aktualiserade frågan till pensionskommittén för utredning.

Förslag om ATP-rätt för vård i hemmet av små barn har aviserats i
regeringsförklaringarna den 12 oktober 1979 och den 7 oktober 1980. Frågan
utreds f. n. av en arbetsgrupp inom socialdepartementet. Direktiven för
arbetsgruppen har återgetts i det föregående (s. 7). Av direktiven framgår
bl. a. att gruppens förslag kommer att remissbehandlas inför det fortsatta
beredningsarbetet inom regeringskansliet. Utskottet har inhämtat att
arbetsgruppen bedriver sitt arbete med målsättning att en promemoria i
ämnet skall föreligga före årsskiftet 1980-1981. Någon åtgärd från riksdagens
sida anser utskottet inte vara påkallad. Utskottet avstyrker följaktligen bifall
till motion 1979/80:1148.

Motion 1979/80:488 innehåller också ett förslag - yrkande 2 - om att
riksdagen hos regeringen skall begära förslag om lagstiftning av innebörd att
det blir möjligt att vid s k i 1 s m ä s s a ge hemarbetande make/maka deli
den förvärvsarbetande makens ATP. Motionärerna pekar på
att många kvinnor har använt sina aktiva år till vårdarbete i hemmet och
därför saknar intjänade ATP-poäng. I avvaktan på en ordning där

SfU 1980/81:8

vårdarbete i hemmet berättigar till ATP-poäng och där en vårdnadsersättning
har införts bör, anför motionärerna * lagreglerna vid skilsmässa ändras så
att det blir möjligt att ge del i makes ATP. 1 detta sammanhang erinrar
motionärerna om att det numera endast i undantagsfall döms ut underhåll till
make. Endast i dessa fall får den hemarbetande makan indirekt del i makens
intjänade ATP-poäng, påpekar motionärerna.

I samma motion föreslås också - yrkande 3 - att riksdagen hos regeringen
anhåller om en förutsättningslös u t r e d n i n g i syfte att så reformera d e t
sociala trygghetssystemet att kvinna och man likställs samt att
vårdarbete i hemmet ges en rättvis behandling. Som motivering anförs i
huvudsak följande. Socialförsäkringssystemet och systemet för den sociala
tryggheten över huvud taget har med tiden komplicerats alltmer. Detta har
lett till åtskilliga klagomål såväl från administrativt håll som från allmänheten.
Genom att reglerna i väsentliga avseenden har baserats på nu förlegade
förutsättningar i vad gäller kvinnors och mäns roller i familjelivet och på
arbetsmarknaden finns det, enligt motionärerna, små utsikter att utan ett
mera omfattande reformarbete bygga upp ett trygghetssystem som verkligen
är rättvist mot såväl män som kvinnor. Socialförsäkringssystemet har blivit
ett ”lapptäcke”. En förutsättningslös utredning bör göras i syfte att få till
stånd tidsenliga och rättvisa metoder att skapa och upprätthålla social
trygghet, uttalar motionärerna.

Förslaget om ATP-rätt vid skilsmässa har samband med pensionskommitténs
arbete med bl. a. efterlevandepensioneringen. Som redan framgått
avser kommittén att behandla denna fråga i ett betänkande i början av år
1981. Förslaget har också visst samband med frågan om ATP-poäng för vård
av eget barn.

När det gäller förslaget om en förutsättningslös utredning i syfte att
reformera det sociala trygghetssystemet så att kvinna och man jämställs, vill
utskottet påpeka att lagen om allmän försäkring i princip är könsneutral.
Efterlevandepensioneringen utgör ett undantag. På nämnda område pågår
emellertid, som påpekats i det föregående, ett ingående utredningsarbete i
syfte att få reglerna mera könsneutrala.

I fråga om förslaget i övrigt om en förutsättningslös utredning kring
socialförsäkringssystemet vill utskottet erinra om att hithörande frågor
behandlas i socialpolitiska samordningsutredningens betänkande (SOU
1979:94). En allmän socialförsäkring - modell och riktlinjer. Remissbehandlingen
av detta betänkande har nyligen avslutats. Utskottet har i betänkande
SfU 1980/81:7 - som avges samtidigt med föreliggande betänkande - tagit
upp frågor om en översyn av det sociala trygghetssystemet.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandena 2 och 3 i motion
1979/80:488.

Frågan om standardsäkring av pensionsförmånerna tas upp av Lars Werner
m. fl. i motion 1979/80:234 (yrkande 1). Motionärerna vill att riksdagen skall

SfU 1980/81:8

begära att regeringen skyndsamt lägger fram förslag om standardsäkrade
pensionsförmåner även innebärande en plan för långsiktiga pensionsförbättringar
med riktpunkt att pensionen skall motsvara 65 % av den genomsnittliga
industriarbetarlönen.

Utskottet avstyrkte förra hösten (SfU 1979/80:7) ett motionsyrkande av
samma innehåll. Liksom då vill utskottet erinra om att förslag om automatisk
standardsäkring av pensionerna har avvisats av pensionskommittén i det
tidigare nämnda betänkandet (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m. med
hänvisning bl. a. till de omfattande kostnadsbindningar detta skulle medföra.
I detta sammanhang vill utskottet också påpeka att den närliggande
frågan om pensionernas värdebeständighet kommer att tas upp av utskottet i
samband med behandlingen senare i höst av regeringens förslag om ändring
av beräkningsunderlaget för basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring (prop. 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten m. m., bil.
4). Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkande 1 i
motion 1979/80:234.

Pensionärsorganisationernas rätt till överläggning i frågor som rör utformningen
av förmånerna på pensionsområdet berörs i yrkande 2 i motion
1979/80:234. Motionärerna begär att riksdagen uttalar sig för att pensionärsrörelsen
skall få möjlighet att medverka i utformningen av förmåner på
pensionsområdet.

Av den föregående redogörelsen (s. 8) framgår att ett motionsyrkande av
samma innehåll som det nu aktuella avstyrktes hösten 1979 av utskottet, som
hänvisade till att frågan redan var föremål för uppmärksamhet inom
regeringskansliet (SfU 1979/80:7). Arbete pågår nu inom socialdepartementet
med att ta fram underlag för en överenskommelse med pensionärernas
organisationer om former för regelbundna överläggningar.

Enligt regeringsförklaringen den 7 oktober 1980 skall en parlamentarisk
äldreberedning inrättas. Utskottet har från socialdepartementet inhämtat att
avsikten är att också knyta företrädare för pensionärernas organisationer till
denna beredning.

Av det anförda framgår att frågan är föremål för sådan uppmärksamhet
inom regeringskansliet att det enligt utskottet inte finns anledning för
riksdagen att nu göra ett uttalande av den innebörd som föreslås i motion
1979/80:234 yrkande 2. Utskottet avstyrker sålunda bifall till nämnda
motionsyrkande.

Utskottet hemställer

1. beträffande utjämning mellan hög- och låginkomsttagare inom
A TP-systemet

att riksdagen avslår motion 1979/80:1170,

2. beträffande korttids- och deltidsarbetandes ställning inom A TPsystemet att

riksdagen avslår motion 1979/80:234 yrkande 3,

SfU 1980/81:8

3. beträffande efterlevandepension

att riksdagen avslår motion 1979/80:488 yrkande 1,

4. beträffande rätt till ATP-poäng för vård av eget barn
att riksdagen avslår motion 1979/80:1148,

5. beträffande rätt till ATP-poäng vid skilsmässa

att riksdagen avslår motion 1979/80:488 yrkande 2,

6. beträffande viss utredning om det sociala trygghetssystemet
att riksdagen avslår motion 1979/80:488 yrkande 3,

7. beträffande standardsäkring av pensionsförmåner
att riksdagen avslår motion 1979/80:234 yrkande 1,

8. beträffande överläggningsrätt för pensionärsorganisationer
att riksdagen avslår motion 1979/80:234 yrkande 2.

Stockholm den 4 november 1980

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), NilsCarlshamre (m), Maj Pehrsson (c). Helge
Karlsson (s), Allan Åkerlind (m). Börje Nilsson (s), Gösta Andersson (c),
Lars-Åke Larsson (s), Elis Andersson (c). Arne Lindberg (c), Siri Häggmark
(m), Nils-Olof Gustafsson (s), Åke Persson (fp). Ingegerd Elm (s) och
Lars-Erik Lövdén (s).

Särskilt yttrande

Överläggningsrätt för pensionärsorganisationer (mom. 8)

Sven Aspling, Helge Karlsson, Börje Nilsson, Lars-Åke Larsson, Nils-Olof
Gustafsson, Ingegerd Elm och Lars-Erik Lövdén (alla s) anför:

När frågan om pensionärsorganisationernas överläggningsrätt med regeringskansliet
behandlades vid förgående års riksmöte (SfU 1979/80:7)
framhöll vi i ett särskilt yttrande vikten av att man får till stånd en
överläggningsrätt av det slag som bl. a. PRO har önskat. Vi konstaterade då
att vissa initiativ i den riktningen tagits av regeringen och underströk
samtidigt att det var angeläget att man verkligen fortsatte att utveckla
kontaktarbetet. Det visar sig emellertid nu att frågan fortfarande är olöst. Vi
förutsätter därför att socialdepartementet utan dröjsmål tar upp överläggningar
med pensionärsorganisationerna i denna för organisationerna så
betydelsfulla fråga.

■