SfU 1980/81:6

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1980/81:6

om pension och bostadstillägg vid anstaltsvistelse
Motionerna

I motion 1979/80:485 av Karl Leuchovius (m) och Sten Svensson (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär översyn av reglerna för
reducering av folkpension och av andra inkomster och tilläggsförmåner för
intagna på anstalt på statens bekostnad.

I motion 1979/80:1643 av Lena Öhrsvik (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder i syfte att ge pensionärer som vistas i fängelse
möjlighet att behålla det kommunala bostadstillägget.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från riksförsäkringsverket,
socialstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen och Svenska kommunförbundet.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 10 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring
(AFL) får folkpension inte utgå med högre belopp än regeringen bestämmer
om den pensionsberättigade under hel månad är intagen i kriminalvårdsanstalt
eller intagen i annan anstalt på statens bekostnad. I andra stycket samma
paragraf stadgas att försäkringskassa kan medge nära anhörig, som för sitt
uppehälle är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller delvis
uppbära sådan del av pensionen som hållits inne enligt första stycket.

Bestämmelserna i kungörelsen (1971:831) om pensionsbelopp enligt 10
kap. 2 § första stycket AFL innebär att folkpensionen vid här aktuell
anstaltsvistelse i princip skall utgå med ett belopp som motsvarar 30 % av
ålderspensionen för ogift ålderspensionär jämte pensionstillskott.

Kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension utgår enligt grunder som kommunen
bestämmer. Enligt 13 § i lagen skall i princip bestämmelserna i AFL om
folkpension ha motsvarande tillämpning på kommunalt bostadstillägg.

Bostadsbidrag till försäkrade med folkpension utgår också enligt förordningen
(1977:392) om statskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer
m. fl. Sådant bidrag skall minskas med kommunalt bostadstillägg för
samma tid. Någon motsvarighet till bestämmelsen i 10 kap. 2 § AFL gäller
inte. I verkställighetsföreskrifter till förordningen har riksförsäkringsverket
bl. a. föreskrivit (RFFS 1979:2) att till pensionstagare som stadigvarande
vistas på ålderdomshem eller vårdinrättning utgår bostadsbidrag för annan

1 Riksdagen 1980181. 11 sami. Nr 6

SfU 1980/81:6

bostad endast för tid som kan anses skälig för utrymning av denna, dock högst
tre månader. Vidare har föreskrivits att om kommunalt bostadstillägg satts
ned enligt bestämmelserna i 10 kap. 2 § AFL skall bostadsbidraget
bestämmas som om sådan nedsättning inte skett.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser uttalar sig för bifall till motionsyrkandena.

Riksförsäkringsverket pekar i sitt yttrande på att bestämmelserna i 10 kap.
2 § första stycket AFL motiveras av att pensionsberättigad som är intagen på
anstalt på statens bekostnad i princip får sin försörjning genom anstalten.
Samtidigt kan, genom bestämmelserna i andra stycket, hänsyn tas till
försörjningssituationen för den intagnes familj, vilket enligt verket bl. a.
leder till att en intagen som har familj i regel får behålla sin bostad även under
anstaltsvistelse. Verket framhåller att en ensamstående försäkrad i många
fall torde sakna möjlighet att ha kvar sin bostad om inte den kommunala
socialtjänsten träder emellan. Nuvarande pensionsregler har enligt verket
nackdelar genom att de kan motverka rehabilitering och genom att det i vissa
fall görs försök att kringgå bestämmelserna. Avslutningsvis tillstyrker
riksförsäkringsverket förslaget att riksdagen hos regeringen begär översyn av
här aktuella bestämmelser. Verket förklarar sig för sin del berett att göra en
sådan översyn.

Socialstyrelsen tar i sitt yttrande upp skillnaderna mellan pensionär som
vårdas inom sjukvården och pensionär som vårdas vid anstalt för alkoholmissbrukare.
I yttrandet påpekas att de som väljer sjukhusvård gynnas
ekonomiskt eftersom de kan få vård kostnadsfritt under 365 dagar medan de
som vårdas på anstalt får sin pension reducerad om de stannar hel
kalendermånad. Socialstyrelsen hänvisar till uttalanden från anstalter för
alkoholmissbrukare där det framgår att pensionsreduceringarna i inte ringa
omfattning påverkat vårdarbetet och styrt vårdtiderna. Vidare anges i
yttrandet att gruppen pensionsberättigade patienter vid vårdanstalter för
alkoholmissbrukare under det senaste decenniet har undergått en kraftig
ökning och att denna grupp f. n. torde överstiga en tredjedel av samtliga
patienter. Socialstyrelsen hänvisar till att styrelsen tidigare uttryckt önskemål
om förändringar för pensionärernas del och anför att det inte minst från
vårdsynpunkt är angeläget med en översyn av gällande bestämmelser.

Kriminalvårdsstyrelsen uppger att styrelsen vid kontakt med Kommunförbundet
har erfarit att de allra flesta kommunerna torde tillämpa den
ordningen att de inte utger kommunalt bostadstillägg till pensionärer som
vistas minst 15-24 månader på vårdinrättning. Under förutsättning av att
detta skulle gälla även dem som vistas i kriminalvårdsanstalt skulle enligt
yttrandet endas» ett mindre antal intagna beröras, nämligen något tiotal
personer. Styrelsen, som anser att man på allt sätt bör underlätta de intagnas
boendesituation, har inte något att erinra mot att det kommunala bostads -

SfU 1980/81:6

tillägget utgår även då pensionsberättigad vistas i kriminalvårdsanstalt.
Skulle vistelsen överstiga den i praxis satta gränsen på 15 månader
rekommenderar styrelsen en individuell prövning i varje enskilt fall.

Också Kommunförbundet betonar behovet av översyn av gällande
bestämmelser i enlighet med motionärernas yrkanden och framhåller att
reglerna kan medföra svårigheter från rehabiliteringssynpunkt.

Såvitt gäller reglerna om indragning av folkpensionsförmåner vid anstaltsvård
anser förbundet att det i praktiken i en del fall blir så att reglerna avgör
vårdtidens längd i stället för vård- och rehabiliteringshänseenden. Dessutom,
anför förbundet, blir det en skillnad mellan dem som är frivilligt intagna och
dem som är tvångsintagna.

Kommunförbundet framhåller även att den primärkommunala socialvården
ofta får ta på sig det ekonomiska ansvaret för bostadskostnaderna för
dem som är intagna på kriminalvårdsanstalt. I sitt yttrande hänvisar
Kommunförbundet till förbundets rekommendation till kommunerna med
förslag till grunder för kommunalt bostadstillägg (cirkulär 79.84). Där sägs
bl. a. att bostadstillägg till pensionär som stadigvarande vistas på vårdinrättning
utgår endast för tid som kan anses skälig för utrymning av bostaden,
dock högst tre månader. Med vårdinrättning avses enligt förbundet t. ex.
sjukhus eller sjukhem. Förbundet menar att även de som är intagna på
kriminalvårdsanstalt bör ges samma rätt att få behålla sin bostad samtidigt
som viss hänsyn ändå måste tas till fängelsetidens längd med tanke på
bristsituationen på bostadsmarknaden. Enligt förbundet skulle frågan kunna
lösas så att den pensionsberättigade - oavsett om kommunalt bostadstillägg
utgår eller inte - fick behålla så stor del av folkpensionen under
anstaltsvistelsen att vederbörande utöver medel till bostadskostnaden även
tillförsäkrades minst det nuvarande garantibeloppet för sina övriga personliga
behov.

Tidigare behandling

I utskottets betänkande SfU 1977/78:2 behandlades en motion med
begäran om sådan ändring i 10 kap. 2 § AFL att vård på anstalt för
alkoholmissbrukare jämställs med sjukhusvård. Motionären pekade på att
vistelse på vårdanstalt för alkoholmissbrukare jämställs med sjukhusvård om
den försäkrade uppbär sjukpenning. Om den försäkrade däremot uppbär
pension får pensionen inte utgå med högre belopp än regeringen bestämmer
när den försäkrade vårdas vid anstalt för alkoholmissbrukare.

Utskottet anförde bl. a. att sociala skäl med betydande styrka talade för att
man söker åstadkomma ekonomisk jämställdhet mellan olika patienter på
vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Utskottet var emellertid inte berett att
undanta endast en grupp försäkrade från bestämmelserna om pensionsreduktion
vid anstaltsvistelse utan ansåg att frågan borde prövas i ett större
sammanhang. Under hänvisning till att den fråga som togs upp i motionen

SfU 1980/81:6

kunde förutsättas bli prövad inom socialdepartementet i samband med
beredningen av ett betänkande från socialutredningen om bl. a. avgifter vid
långtidsvård (Ds S 1977:2) avstyrkte utskottet bifall till motionen. Riksdagen
följde utskottet.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser reduceras folkpensionen för pensionär som
under hel månad är intagen i kriminalvårdsanstalt eller intagen i annan
anstalt på statens bekostnad. Folkpensionen utgår då i princip med ett belopp
som motsvarar 30 % av ålderspensionen för ogift pensionär jämte pensionstillskott.
Kommunalt bostadstillägg till folkpension utgår enligt grunder som
kommunen bestämmer. I princip skall bestämmelserna om folkpension ha
motsvarande tillämpning på kommunalt bostadstillägg. Av rekommendationer
från Svenska kommunförbundet till kommunerna med förslag till
grunder för kommunalt bostadstillägg framgår att bostadstillägg utgår till
pensionär som stadigvarande vistas på vårdinrättning - t. ex. sjukhus eller
sjukhem - endast för tid som kan anses skälig för utrymning av bostaden,
dock högst tre månader. Detsamma gäller enligt riksförsäkringsverkets
verkställighetsföreskrifter i princip för statskommunalt bostadsbidrag till
pensionstagare som stadigvarande vistas på ålderdomshem eller vårdinrättning.

Motionärerna i motion 1979/80:485, Karl Leuchovius och Sten Svensson,
anför att gällande bestämmelser kan medföra att de som vistas på anstalt i
många fall saknar ekonomiska förutsättningar att ha kvar sin bostad om de
skall fullfölja hela behandlingstiden. I motionen ges exempel på hur frivilligt
intagna kan skriva ut sig i syfte att få behålla sin bostad utan att ha fullföljt
behandlingsperioden. Denna möjlighet finns inte, påpekar motionärerna,
för dem som är tvångsintagna. Motionärerna vänder sig också mot den
reduktion som görs av folkpensionen vid anstaltsvistelse. De anser att
avdraget är onaturligt högt. I motionen begärs en översyn av reglerna för
reducering av folkpension och av andra inkomster och tilläggsförmåner för
dem som är intagna på anstalt på statens bekostnad. Motionärerna menar att
en sådan översyn är motiverad från såväl samhällsekonomisk som humanitär
synpunkt.

I motion 1979/80:1643 hemställer Lena Öhrsvik att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder i syfte att ge pensionärer som vistas i kriminalvårdsanstalt
möjlighet att behålla det kommunala bostadstillägget. Motionären
anför att det kommunala bostadstillägget vid sådan anstaltsvistelse
automatiskt dras in utan den närmare prövning av vistelsens varaktighet som
sker när det gäller pensionärer som vistas på sjukhus eller sjukhem. Det är
enligt motionären viktigt från rehabiliteringssynpunkt att den intagne kan ha
kvar sin bostad under vistelsen i kriminalvårdsanstalt.

Samtliga remissinstanser - riksförsäkringsverket, socialstyrelsen, krimi -

SfU 1980/81:6

nalvårdsstyrelsen och Svenska kommunförbundet - har vitsordat behovet av
översyn av de bestämmelser som motionerna tar sikte på. I remissyttrandena
har också genomgående pekats på problem som kan uppkomma från vårdoch
rehabiliteringssynpunkt vid tillämpning av nämnda bestämmelser.
Riksförsäkringsverket har i sitt yttrande förklarat sig berett att göra en
översyn av nu aktuella bestämmelser.

I det här sammanhanget kan erinras om att förhandlingar mellan å ena
sidan staten och å andra sidan Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
i våras har resulterat i en överenskommelse enligt vilken
kommuner och landsting övertar ansvaret för bl. a. de statliga ungdomsvårdsskolorna
och nykterhetsvårdsanstalterna fr. o. m. den 1 januari 1983.
Frågan behandlades av riksdagen i samband med propositionen om
socialtjänsten varvid regeringen bemyndigades att godkänna den träffade
överenskommelsen om ändrat huvudmannaskap för de nämnda institutionerna
(prop. 1979/80:1, 1979/80:172, SoU 1979/80:44, rskr 1979/80:385). En
annan fråga som togs upp vid denna behandling var frågan om utbetalning av
socialförsäkringsförmåner till missbrukare. I propositionen hade föreslagits
att de regler som ger försäkringskassa rätt att betala ut vissa sådana förmåner
till kommunal myndighet eller annan person skulle upphävas. Socialutskottet
uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande att dessa frågor behövde
belysas närmare innan slutlig ställning kan tas till den framtida utformningen
av reglerna om utbetalning av pensionsmedel m. m. till missbrukare.
Frågorna faller numera inom utredningsuppdraget för kommittén för
översyn av reglerna om vård oberoende av samtycke inom socialtjänst- och
sjukvårdslagstiftningen m. m. (dir. 1980:45).

I motionerna aktualiserade frågor har också visst samband med bl. a.
frågan om avgifter vid långtidsvård.

Utskottet delar remissinstansernas uppfattning att de frågor som tas upp i
motionerna bör bli föremål för närmare överväganden. Det bör ankomma på
regeringen att pröva i vilken ordning dessa överväganden bör komma till
stånd. Det anförda bör med anledning av motionerna ges regeringen till
känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:485 och
1979/80:1643 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Stockholm den 9 oktober 1980

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

SfU 1980/81:6

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp),
Doris Håvik (s), Börje Nilsson (s), Gösta Andersson (c), Ralf Lindström (s),
Gullan Lindblad (m), Lars-Åke Larsson (s), Elis Andersson (c). Martin
Segerstedt (s), Arne Lindberg (c), Siri Häggmark (m), Arne Andersson i
Falun (c) och Nils-Olof Gustafsson (s).

GOTAB 65612 Stockholm 1980