SfU 1980/81:27

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1980/81:27

om godkännande av en ny nordisk konvention om social trygghet
(prop. 1980/81:152)

Propositionen

I proposition 1980/81:152 om godkännande av en ny nordisk konvention
om social trygghet har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen
att godkänna en den 5 mars 1981 undertecknad konvention mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet.

Konventionen, som har tillstyrkts av Nordiska rådet, är avsedd att ersätta
1955 års nordiska konvention.

Konventionen reglerar för personer som bor eller arbetar i Norden
rättigheter och skyldigheter på följande områden: sjukförsäkring (sjukvård
och kontantersättning vid sjukdom), föräldraförsäkring, grundpension
(folkpension) och allmän tilläggspensionering, arbetslöshetsstöd, arbetsskadeförsäkring
(vård- och kontantförmåner), allmänna kontantförmåner för
barn (barnbidrag och bidragsförskott) samt social omvårdnad (socialtjänst
samt hälso- och sjukvård).

Huvudtanken bakom den nya konventionen är att nordiska medborgare
skall ha ett fullständigt socialt skydd var de än befinner sig i Norden.

En viktig princip i konventionen är jämställdhetsprincipen. En medborgare
i ett nordiskt land, som bor eller arbetar i annat nordiskt land än
hemlandet, skall omfattas av detta lands lagstiftning om social trygghet på
jämställd fot med landets egna medborgare.

En annan allmän princip är att alla personer som bor i Norden skall
omfattas av lagstiftningen i det land där de är bosatta, oavsett nationalitet.
Alla avgifter skall erläggas där och förmåner i princip utgå från bosättningslandet.

Ett undantag från bosättriingsprincipen görs för personer som bor i ett
nordiskt land men arbetar som anställda i ett annat. Det gäller framför allt
s. k. gränsgångare. Den nya konventionen föreskriver att dessa personer vad
avser sociala förmåner som beror på förvärvsinkomsten skall omfattas av
lagstiftningen i sysselsättningslandet. De förmåner det gäller är kontantersättning
vid sjukdom och föräldraskap och vid arbetslöshet samt allmän
tilläggspension och arbetsskadeförmåner. En person som bor i Norge men
arbetar som anställd i Sverige skall exempelvis vid sjukdom få sin
sjukpenning betald från den svenska försäkringen liksom hans tilläggspensionsskydd
byggs upp i Sverige. En viktig nyhet i detta sammanhang är att
samtliga socialavgifter - arbetsgivaravgifter och egenavgifter - skall betalas i

1 Riksdagen 1980/81. 11 sami. Nr 27

SfU 1980/81:27

2

sysselsättningslandet - och endast där - även för personer som är bosatta i
annat nordiskt land.

I fråga om konventionens lydelse och närmare innehåll hänvisas till
propositionen.

Föredragande departementschefen anför i propositionen att det ofta har
uppstått behov av ändringar i 1955 års nordiska konvention om social
trygghet. Dessa ändringar har enligt propositionen endast föranlett smärre
kostnadskonsekvenser. Om sådana ändringar i den nya konventionen blir
aktuella förutsätter departementschefen att det - i enlighet med vad som
hittills har tillämpats - inte skall vara nödvändigt att begära riksdagens
godkännande.

Utskottet

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot regeringens förslag.
Utskottet hemställer

att riksdagen godkänner den konvention mellan Sverige, Danmark,
Finland, Island och Norge om social trygghet som har
undertecknats den 5 mars 1981.

Stockholm den 12 maj 1981

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Maj Pehrsson (c), Helge
Karlsson (s), Doris Håvik (s), Gösta Andersson (c), Ralf Lindström (s),
Gullan Lindblad (m), Lars-Åke Larsson (s), Elis Andersson (c). Martin
Segerstedt (s), Arne Lindberg (c)*, Åke Persson (fp), Ingegerd Elm (s) och
Görel Bohlin (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 69110 Stockholm 1981