SfU 1980/81:24

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1980/81:24

om anslag till myndigheter inom socialförsäkringsområdet (prop.
1980/81:100)

Utskottet behandlar i detta betänkande de i proposition 1980/81:100,
bilaga 8 (socialdepartementet) under litt. B. Allmän försäkring m. m.
upptagna anslagen B 1-4, jämte motioner. I anslutning till behandlingen av
punkt 2 har utskottet hållit en utfrågning med ledamöterna i försäkringsdomstolskommittén
(S 1980:10).

1. Försäkringsöverdomstolen. Utskottet tillstyrker regeringens under
punkten B 1 (s. 47-48) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Försäkringsöverdomstolen för budgetåret 1981/82
anvisar ett förslagsanslag av 7 108 000 kr.

2. Försäkringsrätter. Regeringen har under punkten B 2 (s. 49-50)
föreslagit riksdagen att till Försäkringsrätter för budgetåret 1981/82 anvisa
ett förslagsanslag av 31 174 000 kr.

Motionerna

I motion 1980/81:248 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en ny försäkringsrätt inrättas
i Malmö.

I motion 1980/81:298 av Sven Aspling m. fl. (s) hemställs

7. att riksdagen till Försäkringsrätter (socialdepartementet) för budgetåret
1981/82 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 3 000 000 kr.
ökat förslagsanslag av 34 174 000 kr.,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försäkringsrätt i Malmö.

I motion 1980/81:428 av Sten Svensson (m) och Margaretha af Ugglas (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av kortare handläggningstider m. m. för
personer som skadats under den allmänna värnpliktens fullgörande.

I motion 1980/81:1477 (motivering i motion 1980/81:1475) av Lars Werner
m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som
innebär att resurser tillskapas så att arbetsskadeanmälda kan få besked inom
tre månader i normalfallet.

I motion 1980/81:1492 (motivering i motion 1980/81:1489) av Hans
Petersson i Röstånga m. fl. (fp) hemställs att riksdagen uttalar att om någon
ny avdelning av försäkringsdomstolen planeras skall den lokaliseras till
Malmö.

1 Riksdagen 1980181. 11 sami. Nr 24

SfU 1980/81:24

Utskottet

Genom beslut vid 1977/78 års riksmöte (prop. 1977/78:20. SfU 1977/78:15,
rskr 1977/78:113) infördes fr. o. m. den 1 januari 1979 en ny besvärsorganisation
inom socialförsäkringen. Tre regionala försäkringsrätter, försäkringsrätten
för Mellansverige, försäkringsrätten för Södra Sverige och försäkringsrätten
för Norra Sverige, övertog de arbetsuppgifter som riksförsäkringsverkets
besvärsavdelning och försäkringsrådet haft.

Försäkringsrätterna är domföra med tre yrkesdomare. Dessutom ingår två
nämndemän vid prövning av vissa besvärsmål. Rätterna är organiserade i
avdelningar. I försäkringsrätten för Mellansverige, som är lokaliserad till
Haninge kommun, finns fem avdelningar, i försäkringsrätten för Södra
Sverige, som är lokaliserad till Jönköpings kommun, finns fyra avdelningar
och i försäkringsrätten för Norra Sverige, som är lokaliserad till Umeå
kommun, finns två avdelningar. Utöver domarpersonal om 66 personer finns
på försäkringsrätterna föredragande till ett sammanlagt antal av 30 och
biträdande personal till ett sammanlagt antal av 46 personer.

Genom beslut i samband med föregående års budgetproposition anvisade
riksdagen för budgetåret 1980/81 medel till personalförstärkningar vid
försäkringsrätterna (prop. 1979/80:100, SfU 1979/80:13, rskr 1979/80:200).
Försäkringsrätterna i Mellansverige och Norra Sverige fick medel för vardera
tre domare, två föredragande och två biträden, samtliga utom ett biträde vid
den senare rätten tillfällig personal. Försäkringsrätten för Södra Sverige
erhöll medel för inrättande av en fjärde avdelning med fem domare, två
föredragande och två biträden samt medel för tillfällig personal, motsvarande
två domare, två föredragande och två biträden.

Försäkringsrätterna begär i årets budgetproposition förstärkning med fem
dömande avdelningar, varav en vid försäkringsrätten för Norra Sverige och
två vid vardera av de övriga försäkringsrätterna. Av den resultatanalys som
försäkringsrätterna har redovisat för budgetåret 1979/80 framgår bl. a. att
försäkringsrätterna inte har kunnat avgöra lika många mål som har kommit
in under budgetåret och att antalet inte avgjorda mål uppgick till 19 874 den 1
juli 1980. Med hänsyn till målbalans och måltillströmning behövs därför
enligt försäkringsrätterna kraftiga personalförstärkningar för att de redan
alltför långa väntetiderna för allmänheten inte ytterligare skall förlängas.

I föreliggande budgetproposition anges att ärendetillströmningen till
försäkringsrätterna har ökat sedan dessa började sin verksamhet år 1979 och
att rätterna f. n. har mycket stora ärendebalanser. Föredragande departementschef
hänvisar till riksdagens ovan nämnda beslut om medelsanvisning
för personalförstärkning innevarande budgetår. Dessutom erinras om att
försäkringsdomstolskommittén (S 1980:10) har tillsatts för att bl. a. utreda
vilka administrativa och organisatoriska åtgärder som kan vidtas för att
minska ärendebalanserna. Departementschefen räknar med att vissa förslag
från kommittén skall kunna redovisas redan under våren 1981.1 budgetpro -

SfU 1980/81:24

positionen tillämpas inte huvudförslaget vid beräkning av anslaget till
försäkringsrätterna men medel för nya tjänster anvisas inte.

I motion 248 återkommer Anna-Greta Skantz m. fl. till ett vid föregående
års riksmöte framställt yrkande om att en ny försäkringsrätt bör inrättas i
Malmö. Motionärerna menar, med hänvisning bl. a. till uppgifter om antalet
inte avgjorda mål och målbalanser, att de åtgärder som vidtogs inför
innevarande budgetår för att förstärka försäkringsrätternas organisation inte
har gett någon effekt. Med nuvarande målbalanser kommer enligt motionärerna
klagandenas väntetid att sträcka sig upp mot tre år. Detta betecknar
motionärerna som mer än oacceptabelt med tanke på den betydelse de olika
målen kan ha för de försäkrades försörjning. I motionen uppges att
förhållandena är särskilt allvarliga beträffande arbetsskadeförsäkringsområdet
eftersom rättspraxis inte utvecklas i den omfattning som är nödvändig för
att försäkringskassorna skall kunna fatta sina beslut snabbare än vad som nu
är fallet. Motionärerna hänvisar till att kammarrätterna för ett antal år sedan
var i ungefär samma situation som nu försäkringsrätterna och att besluten då
om inrättande av fler kammarrätter fick till följd att målbalanserna
minskades till normala nivåer och att kammarrätternas personalresurser
därefter kunde minskas. Den kraftiga ökningen av antalet mål till försäkringsrätten
för Södra Sverige utgör enligt motionärerna tillräckliga skäl för
att förlägga en ny försäkringsrätt till Malmö. Befolkningsunderlaget enbart i
Skåne och Blekinge, ca 1 200 000 invånare, är tillräckligt för en försäkringsrätt.
För en sådan lokalisering talar enligt motionärerna såväl närheten till
juridiska fakulteten i Lund som att det finns unika resurser i MalmöLundområdet
vilka säkerställer tillgången på kvalificerad medicinsk expertis
inom nära nog samtliga specialiteter och ger förutsättningar för snabba
utredningar.

Också motionärerna i motion 298, Sven Aspling m. fl., hänvisar till en från
allmänhetens synpunkt oacceptabel väntetid på försäkringsrätternas avgöranden.
I avvaktan på resultatet av försäkringsdomstolskommitténs arbete
bör enligt motionärerna 3 milj. kr. anvisas för personalförstärkningar.
Denna medelsförstärkning bör, framhåller motionärerna, vara tillfällig och
utnyttjas så att några nya fasta tjänster och avdelningar inte inrättas. Enligt
motionärernas mening bör man inom regeringskansliet ha en sådan planering
vid utbyggnaden av de befintliga försäkringsrätterna att man bevarar
möjligheten att föra samman en del av resurserna inom organisationen till en
ny försäkringsrätt i Malmö. Regeringen bör återkomma med förslag härom
vid nästa riksmöte, anför motionärerna.

I motion 1492 av Hans Petersson i Röstånga m. fl. begärs ett uttalande om
att om någon ny avdelning av försäkringsdomstol planeras så skall den
lokaliseras till Malmö. I motionen tas en eventuell ny avdelning av
försäkringsrätten för Södra Sverige som exempel på sådan statlig verksamhet
som kan förläggas till Malmö.

SfU 1980/81:24

I detta sammanhang behandlar utskottet också två motioner som gäller
handläggningstiderna hos myndigheterna inom socialförsäkringsområdet.
Motionärerna i motion 428, Sten Svensson och Margaretha af Ugglas, uppger
att ärenden rörande ersättning för skador i samband med militärtjänst tar
mycket lång tid att behandla. De menar att regeringen bör företa en förnyad
översyn av gällande bestämmelser i avsikt att snarast åstadkomma en mer
rationell och snabb behandling av de ärenden som blir aktuella. Ett uttalande
om behovet av kortare handläggningstider m. m. för personer som skadats
under fullgörande av den allmänna värnplikten begärs därför i motionen. I
motion 1477 hemställer motionärerna Lars Werner m. fl. om förslag som
innebär att resurser tillskapas så att arbetsskadeanmälda kan få besked inom
tre månader i normalfallet. Motionärerna hänvisar till ärendebelastningen
hos bl. a. försäkringskassorna och till att prejudicerande utslag i många fall
måste avvaktas, vilket anges ytterligare försena ärendena.

När utskottet vid föregående års riksmöte behandlade ett motionsyrkande
av Anna-Greta Skantz m. fl. om inrättande av en ny försäkringsrätt i Malmö
anförde utskottet bl. a. (SfU 1979/80:13) att erfarenheterna av hur de nya
försäkringsrätterna kan fungera när igångsättningssvårigheterna har övervunnits
ännu var begränsade. Utskottet ansåg att frågan om inrättande av
ytterligare en försäkringsrätt var för tidigt väckt och menade att de
förstärkningar av organisationen som behövdes borde ske på sätt som
föreslagits i budgetpropositionen. På utskottets begäran avslog riksdagen
motionsyrkandet.

Hösten 1980 behandlade utskottet i betänkade SfU 1980/81:9 vissa frågor
rörande arbetsskadeförsäkringen. I anslutning till ett motionsyrkande med
begäran om översyn av arbetsskadebegreppet framhöll utskottet som sin
uppfattning bl. a. att en bidragande orsak till att praxis till ledning för
tolkning av begreppet har uteblivit i hög grad var att ärendebalanserna vid
försäkringsrätterna är betydande. Utskottet hänvisade till att försäkringsdomstolskommittén
nyligen tillkallats för att skyndsamt utreda vilka
administrativa och organisatoriska åtgärder som kan vidtas för att minska
ärendebalanserna och därmed förkorta väntetiderna för besvär hos försäkringsdomstolarna.

Målbalansen vid försäkringsrätterna uppgick till 16 629 mål vid 1979 års
utgång. Under år 1980 kom 16 512 mål in till rätterna, medan 9 469 mål
avgjordes under samma tid. Försäkringsrätterna hade vid 1980 års utgång
23 672 mål i balans.

Utskottet har hållit en utfrågning med ledamöterna i försäkringsdomstolskommittén.
Ordförande i kommittén är presidenten i försäkringsöverdomstolen,
och bland ledamöterna ingår cheferna för försäkringsrätterna. Av
utfrågningen framgick bl. a. att målbalansen vid rätterna kan förväntas ha
ökat med ytterligare ca 6 000 mål vid utgången av år 1981 och att väntetiden
för ett ärendes avgörande i genomsnitt kan beräknas uppgå till mellan två och

SfU 1980/81:24

ett halvt och tre år, allt under förutsättning att några åtgärder inte vidtas för
att nedbringa ärendebalanserna. Kommittén kommer enligt utfrågningen att
redovisa en del förslag till åtgärder i detta hänseende i juni månad 1981.

Mot denna bakgrund är det enligt utskottets uppfattning oundgängligen
nödvändigt att åtgärder vidtas för att söka komma till rätta med de i flera
avseenden otillfredsställande förhållandena vid försäkringsrätterna. Vissa
förslag till sådana åtgärder kan emellertid inom kort väntas bli framlagda av
försäkringsdomstolskommittén. Vid bedömningen av om det föreligger ett
omedelbart behov av personalförstärkningar vid försäkringsrätterna bör,
anser utskottet, också beaktas att organisationen är tämligen ny och att
förstärkningar har tillförts rätterna så sent som under innevarande budgetår.
Utskottet förutsätter att regeringen följer försäkringsdomstolskommitténs
arbete och vidtar de åtgärder som kan anses påkallade i syfte att komma till
rätta med balanserna vid försäkringsrätterna. Med det anförda är utskottet
nu inte berett att biträda motionsyrkanden om ytterligare förstärkning av
försäkringsrätterna. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna 248, 298
(yrkandena 7 och 8) och 1492.

Motionerna 428 och 1477 får härmed också anses besvarade.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslaget

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1980/81:298 yrkande 7 till Försäkringsrätter för budgetåret
1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 31 174 000 kr.,

2. beträffande försäkringsrätt i Malmö

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:248, 1980/81:298
yrkande 8 och 1980/81:1492,

3. beträffande handläggningstider

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:428 och 1980/
81:1477.

3. Riksförsäkringsverket. Regeringen har under punkten B 3 (s. 50-53)
föreslagit riksdagen att till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1981/82
anvisa ett förslagsanslag av 129 403 000 kr.

Motion

1 motion 1980/81:298 av Sven Aspling m. fl. (s) hemställs

4. att riksdagen under Riksförsäkringsverket (socialdepartementet) uppför
en inkomstpost, benämnd Ersättning från delpensionsfonden,

5. att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1981/82 anvisar
ett i förhållande till regeringens förslag med 4 000 000 kr. minskat
förslagsanslag på 125 403 000 kr.

SfU 1980/81:24

Utskottet

I anslutning till anslaget till riksförsäkringsverket behandlar utskottet två
motionsyrkanden i motion 298 av Sven Aspling m. fl. vilka berör delpensionsförsäkringen.
Motionärerna menar att delpensionsfonden bör ersätta
riksförsäkringsverket för dess kostnader för administration av delpensionsförsäkringen
och att ersättningen bör uppgå till 4 milj. kr. Detta belopp
skulle uppföras på en särskild post på inkomstsidan under anslaget till
riksförsäkringsverket samtidigt som anslaget kunde minskas med samma
belopp.

Ett liknande yrkande avvisades på förslag av utskottet av riksdagen i
december 1980 i samband med behandlingen av proposition 1980/81:20 om
besparingar i statsverksamheten, m. m. (SfU 1980/81:14, rskr 1980/81:84).
Utskottet hänvisade därvid till bl. a. det betydande underskott som
delpensionsfonden f. n. uppvisar.

En närmare redogörelse för delpensionsfondens ställning och delpensionsförsäkringen
samt vissa av motionärernas övriga yrkanden i frågor rörande
delpensioneringen återfinns i utskottets betänkande SfU 1980/81:19.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sitt nyssnämnda ställningstagande
och avstyrker bifall till yrkandena 4 och 5 i motion 298.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ersättning frän delpensionsfonden till riksförsäkringsverket att

riksdagen avslår motion 1980/81:298 yrkande 4,

2. beträffande anslaget

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1980/81:298 yrkande 5 till Riksförsäkringsverket för
budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 129 403 000
kr.

4. Bidrag till försäkringskassornas förvaltningskostnader

Regeringen har under punkten B 4 (s. 53-55) föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad som anförts i propositionen om tillämpning av principerna
för myndigheternas huvudförslag på försäkringskassornas förvaltningskostnader,

2. till Bidrag till försäkringskassornas förvaltningskostnader för budgetåret
1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 330 000 000 kr.

SfU 1980/81:24

Motionerna

I motion 1980/81:298 av Sven Aspling m. fl. (s) hemställs

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att försäkringskassorna skall ersättas av delpensionsfonden för
kostnader i samband med administrationen av delpensionsförsäkringen.

I motion 1980/81:1612 av Hans Gustafsson m. fl. (s, c) hemställs

1. att riksdagen beslutar uttala sig för att någon förändring i ordningen för
beräkning, fastställande och styrning av de allmänna försäkringskassornas
förvaltningsutgifter inte görs i avvaktan på de förändringar som kan beslutas
av riksdagen med anledning av aviserad proposition angående försäkringskassornas
förvaltningsutgifter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att motsvarande
restriktiva budgetbehandling som gäller beträffande statliga myndigheters
förvaltningsutgifter även bör gälla de allmänna försäkringskassorna.

Utskottet

Försäkringskassorna - totalt 26 stycken i landet - är självständiga
offentligrättsliga organ med egna styrelser. 1 princip fastställer varje
försäkringskassa sin egen budget och avgör därmed själv omfattningen av
sina förvaltningsutgifter. Utgifterna för försäkringskassornas administration
finansieras på samma sätt som sjukförsäkringens utgifter, dvs. till 15 % med
statsbidrag och till 85 % med arbetsgivaravgifter.

Riksförsäkringsverket är central förvaltningsmyndighet och utövar tillsyn
över försäkringskassorna. Verket kan utfärda anvisningar som kassorna har
att rätta sig efter (18 kap. 2 § lagen om allmän försäkring). Hittills härverket
inte utfärdat regelrätta anvisningar beträffande försäkringskassornas förvaltningskostnader.
Däremot har verket i skrivelser till försäkringskassornas
styrelser angående budgeteringen av kassornas förvaltningsutgifter lämnat
vissa föreskrifter och rekommendationer inför fastställandet av budget.
Sålunda har verket i skrivelse inför 1981 års budget bl. a. anfört.

Riksförsäkringsverket anser att försäkringskassornas budgetering av
förvaltningsutgifter bör präglas av samma restriktivitet som gäller för statliga
myndigheter. Mot denna bakgrund förutsätter verket att kassorna vid sin
beräkning av 1981 års förvaltningskostnader utgår från en nivå som
motsvarar 1980 års fastställda budget - efter pris- och löneomräkningar -

minskad med 2 % . Om en försäkringskassa inte anser sig kunna lägga

denna beräkning till grund för nästa års budget, skall kassan-i anslutning till
att 1981 års budget utarbetas - undersöka och överväga de administrativa
följderna av en begränsning av förvaltningsutgifterna efter nyss angivna
riktlinjer. En redovisning av kassans bedömningar i detta hänseende skall
tillställas verket samtidigt med budgeten för 1981.

I budgetpropositionen hänvisar föredragande departementschefen till att
kommittén för översyn av riksförsäkringsverkets organisation m. m. har
avlämnat betänkandet (Ds S 1980:7) Former för styrning av försäkringskas -

SfU 1980/81:24

sörnäs organisation och förvaltningsutgifter, i vilket föreslås att ett system
med rambudgetering införs för kassornas förvaltningsutgifter. Anslaget för
försäkringskassornas förvaltningsutgifter skall enligt förslaget behandlas
enligt samma teknik som gäller för övriga anslag på statsbudgeten, och det
nya systemet föreslås tillämpas fr. o. m. budgetåret 1982/83. Enligt budgetpropositionen
har departementschefen för avsikt att återkomma med förslag
i frågan under innevarande riksmöte. Departementschefen fortsätter:

Det är angeläget att motsvarande restriktiva budgetprövning som gäller
för statliga myndigheter tillämpas också för de allmänna försäkringskassorna.
I avvaktan på genomförandet av ett nytt budgeteringssystem bör
riksförsäkringsverket få i uppdrag att följa kostnadsutvecklingen hos
försäkringskassorna och utfärda de anvisningar som behövs för att de
principer som gäller för genomförandet av statliga myndigheters huvudförslag
skall tillämpas även för försäkringskassornas förvaltningskostnader
under åren 1981 och 1982.

I februari 1981 fick riksförsäkringsverket i uppdrag av regeringen att - i
avvaktan på riksdagens beslut med anledning av här aktuella förslag i
budgetpropositionen samt den fortsatta behandlingen av nämnda utredningsförslag
- ombesörja att erforderliga förberedelser vidtas hos verket och
försäkringskassorna för att dels den avsedda besparingen skall kunna uppnås
i förvaltningsutgifter under åren 1981 och 1982, dels erforderligt material
skall kunna redovisas i den anslagsframställning beträffande försäkringskassornas
förvaltningsutgifter som skall inlämnas den 1 september 1981.

Det i budgetpropositionen aviserade förslaget om former för styrning av
försäkringskassornas förvaltningsutgifter, m. m., har nyligen avlämnats till
riksdagen (prop. 1980/81:135). Förslaget följer i huvudsak kommittébetänkandet,
och de nya reglerna föreslås tillämpas fr. o. m. budgetåret 1982/83.1
proposition 1980/81:135 anförs bl. a. att det bör ankomma på riksförsäkringsverket
att med utgångspunkt i de statliga budgetanvisningarna lämna
anvisningar och rekommendationer till kassorna för deras budget- och
redovisningsarbete. Enligt vad departementschefen har inhämtat pågår
redan arbete med en utveckling av systemen beträffande arbetsredovisning
och kassornas redovisning.

Motionärerna i motion 1612, Hans Gustafsson m. fl., godtar i och för sig
att den restriktiva budgetbehandling som gäller beträffande statliga myndigheters
förvaltningsutgifter även bör gälla försäkringskassorna. Däremot
vänder sig motionärerna mot att riksförsäkringsverket skall få utfärda
anvisningar i frågan. Motionärerna menar bl. a. att den föreslagna utvidgningen
av riksförsäkringsverkets anvisningsrätt till att gälla även kassornas
förvaltningsutgifter strider mot praxis och kan innebära att försäkringskassornas
självständighet rubbas. I motionen framhålls att riksförsäkringsverket
och Försäkringskasseförbundet redan har inlett ett nära samarbete för att
förbereda genomförandet av ett rambudgeteringssystem för försäkringskassornas
förvaltningsutgifter. Enligt motionärerna finns det ingen anledning att

SfU 1980/81:24

nu föreskriva en annan form för utgiftsstyrning än den som riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna gemensamt bedömt vara den lämpligaste för
en framtida styrning av kassornas förvaltningsutgifter. Motionärerna anser
att det i avvaktan på genomförandet av det kommande förslaget i en
proposition om försäkringskassornas förvaltningsutgifter inte nu bör temporärt
införas en ordning som strider mot den som hittills gällt. De begär ett
riksdagsuttalande av denna innebörd.

Som nämnts föreslås i proposition 1980/81:135 att ett nytt budgeteringssystem,
som bygger på att anslag till försäkringskassornas förvaltningsutgifter
skall anvisas på statsbudgeten enligt samma teknik som gäller för statliga
myndigheter, införs fr. o. m. budgetåret 1982/83. Utskottet kan konstatera
att det inte råder några delade meningar mellan regeringen och motionärerna
om att motsvarande restriktiva budgetprövning som gäller för statliga
myndigheter också skall tillämpas för försäkringskassornas förvaltningsutgifter.
Enligt vad utskottet har erfarit godtar motionärerna förslaget i
budgetpropositionen om att dessa principer tillämpas för försäkringskassorna
också under åren 1981 och 1982. Inte heller utskottet har några erinringar
mot förslaget i denna del. Såvitt gäller frågan om riksförsäkringsverket skall
få i uppdrag att utfärda de anvisningar som behövs för att principerna skall
tillämpas under nämnda år vill utskottet framhålla följande. I proposition
1980/81:135 anförs bl. a. att det bör ankomma på riksförsäkringsverket att
lämna anvisningar och rekommendationer till försäkringskassorna för deras
budget- och redovisningsarbete och att det redan pågår arbete med en
utveckling av systemen beträffande arbetsredovisning och kassornas redovisning.
Som framgår ovan har riksförsäkringsverket hittills i skrivelser till
försäkringskassornas styrelser lämnat vissa föreskrifter och rekommendationer
angående budgeteringen av kassornas förvaltningsutgifter. Utgångspunkten
har därvid varit att samma restriktivitet som gäller för statliga
myndigheter också, enligt riksförsäkringsverkets skrivelser, bör prägla
försäkringskassornas budgetering av förvaltningsutgifter. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att det, i avvaktan på de förändringar som kan
beslutas av riksdagen med anledning av proposition 1980/81:135 och det
arbete som pågår inför ikraftträdandet av det i propositionen föreslagna
budgeteringssystemet, inte bör vidtas någon principiell förändring i ordningen
för beräkning, fastställande och styrning av försäkringskassornas förvaltningsutgifter.
Den ledning som kan erfordras för att de principer som gäller
för genomförandet av statliga myndigheters huvudförslag också skall
tillämpas för försäkringskassornas förvaltningskostnader under åren 1981
och 1982 bör enligt utskottets mening således liksom hittills lämnas i form av
föreskrifter och rekommendationer.

Vad utskottet har anfört bör med anledning av propositionen och yrkande
2 i motion 1612 samt med bifall till yrkande 1 i samma motion ges regeringen
till känna.

SfU 1980/81:24

I motion 298 begär Sven Aspling m. fl. förslag inför budgetåret 1982/83 om
att delpensionsfonden bör ersätta försäkringskassorna för deras kostnader
för administration av delpensionsförsäkringen. Enligt motionen uppgår
kostnaderna till ca 25 milj. kr.

Riksdagen har på förslag av utskottet tidigare avslagit ett liknande
motionsyrkande med hänvisning till bl. a. det betydande underskott som
delpensionsfonden f. n. uppvisar (prop. 1980/81:20, SfU 1980/81:14, rskr
1980/81:84). Enligt utskottets mening bör riksdagen vidhålla sitt ställningstagande.
Yrkande 6 i motion 298 avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande försäkringskassornas förvaltningsutgifter

att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande
del och motion 1612 yrkande 2 samt med bifall till motion 1612
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. beträffande ersättning frän delpensionsfonden till försäkringskassorna att

riksdagen avslår motion 1980/81:298 yrkande 6,

3. beträffande anslaget

att riksdagen till Bidrag till försäkringskassornas förvaltningskostnader
för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av
330 000 000 kr.

Stockholm den 26 mars 1981

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s). Maj Pehrsson (c), Doris Håvik (s), Allan
Åkerlind (m). Börje Nilsson (s), Ralf Lindström (s). Gullan Lindblad (m),
Lars-Åke Larsson (s). Siri Häggmark (m), Arne Andersson i Gustafs (c),
Nils-Olof Gustafsson (s), Åke Persson (fp), Martin Olsson (c), Lars-Erik
Lövdén (s) och Per-Ola Eriksson (c).

Reservationer

Sven Aspling, Doris Håvik. Börje Nilsson, Ralf Lindström, Lars-Åke
Larsson, Nils-Olof Gustafsson och Lars-Erik Lövdén (alla s) har avgett tre
reservationer till betänkandet.

SfU 1980/81:24

1. Förstärkningar av försäkringsrätterna (punkten 2 mom. 1 och 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Mot denna”
och slutar med ”och 1492.” bort ha följande lydelse:

Som en utgångspunkt för försäkringsdomstolskommitténs arbete bör
enligt direktiven gälla att alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras
inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser.
Det innebär, framhålls i direktiven, att om kostnadskrävande förslag läggs
fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i
form av rationaliseringar och omprövning av pågående verksamhet inom
utredningsområdet. Av utfrågningen med ledamöterna i försäkringsdomstolskommittén
framgick enligt utskottets uppfattning bl. a. att inom de
angivna ramarna leder de förslag till åtgärder som övervägs inom kommittén
till att endast en mindre del av ärendebalanserna kan nedbringas.

Enligt utskottets mening kan i vart fall förväntas att beredning m. m. av
kommitténs kommande förslag medför att föreslagna åtgärder inte kan få
effekt förrän tidigast vid årsskiftet 1981-1982. Som framgår ovan har
målbalansen vid försäkringsrätterna då beräknats uppgå till ca 30 000
ärenden och väntetiden i genomsnitt för ett ärendes avgörande beräknats
uppgå till mellan två och ett halvt och tre år. Denna utveckling är, anser
utskottet, helt oacceptabel från allmänhetens synpunkter. Åtgärder bör
därför redan nu vidtas för att söka komma till rätta med ärendebalanserna vid
försäkringsrätterna. Såsom framhålls i motion 298 bör i första hand 3
milj. kr. anvisas för budgetåret 1981/82 för personalförstärkningar vid
försäkringsrätterna. Det bör ankomma på regeringen att fördela medlen med
hänsyn till behoven.

I en reservation till utskottets betänkande SfU 1979/80:13 redovisade de
socialdemokratiska ledamöterna i utskottet utförligt sina skäl för att förlägga
en fjärde försäkringsrätt till Malmö. Med hänvisning härtill och mot
bakgrund av den nämnda utvecklingen av ärendebalanserna och väntetiden
anser utskottet att synnerligen starka skäl talar för en ny försäkringsrätt i
Malmö. Utskottet delar motionärernas i motion 298 uppfattning att den ovan
förordade medelsförstärkningen bör utnyttjas så att nya fasta tjänster och
avdelningar inte inrättas utan att det främst blir fråga om tillfälliga
medelsförstärkningar. Enligt utskottets mening bör man inom regeringskansliet
ha en sådan planering vid utbyggnaden av de befintliga försäkringsrätterna
att man bevarar möjligheten att föra samman en del av resurserna
inom organisationen till en ny försäkringsrätt i Malmö. Regeringen bör
återkomma med förslag härom vid nästa riksmöte.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker bifall till yrkandena 7 och 8 i
motion 298. Motionerna 248 och 1492 får med detta anses tillgodosedda.

SfU 1980/81:24

dels att utskottet under punkten 2 momenten 1 och 2 bort hemställa

1. beträffande anslaget att riksdagen med bifall till motion
1980/81:298 yrkande 7 och med anledning av propositionen till
Försäkringsrätter för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag
av 34 174 000 kr.,

2. beträffande försäkringsrätt i Malmö att riksdagen med bifall till
motion 1980/81:298 yrkande 8 och med anledning av motionerna
1980/81:248 och 1980/81:1492 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

2. Ersättning från delpensionsfonden till riksförsäkringsverket (punkten 3
mom. 1 och 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motion 298.” bort ha följande lydelse:

Såsom också framgår av den socialdemokratiska reservationen till
utskottets betänkande SfU 1980/81:14 anser utskottet det rimligt att
delpensionsfonden ersätter riksförsäkringsverket för verkets kostnader för
administration av delpensionsförsäkringen. Enligt riksförsäkringsverkets
rapport, Erfarenheter av delpensioneringen t. o. m. augusti 1980, uppgår
dessa kostnader till ca 4 milj. kr. per år. Under anslaget till riksförsäkringsverket
bör därför uppföras en ny inkomstpost, benämnd Ersättning från
delpensionsfonden. För nästa budgetår bör posten uppföras med 4 milj. kr.
Härav följer att anslaget till riksförsäkringsverket kan minskas med ett lika
stort belopp. Med det anförda är yrkandena 4 och 5 i motion 298
tillgodosedda.

dels att utskottet under punkten 3 momenten 1 och 2 bort hemställa

1. beträffande ersättning från delpensionsfonden till riksförsäkringsverket
att riksdagen med anledning av motion 1980/81:298
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. beträffande anslaget att riksdagen med bifall till motion
1980/81:298 yrkande 5 och med anledning av propositionen till
Riksförsäkringsverket för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag
av 125 403 000 kr.

3. Ersättning från delpensionsfonden till försäkringskassorna (punkten 4
mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Riksdagen
har” och slutar med ”avstyrks således.” bort ha följande lydelse:

SfU 1980/81:24

Utskottet har ovan (reservation 2) funnit det rimligt att delpensionsfonden
ersätter riksförsäkringsverket för dess kostnader för administration av
delpensionsförsäkringen. Av samma skäl bör enligt utskottets mening
delpensionsfonden ersätta försäkringskassorna för deras motsvarande administrativa
kostnader, vilka i riksförsäkringsverkets rapport har beräknats
uppgå till ca 25 milj. kr. per år. Regeringen bör återkomma med förslag
härom till riksdagen inför budgetåret 1982/83. Det anförda bör med bifall till
yrkande 6 i motion 298 ges regeringen till känna.

I sammanhanget bör erinras om att i motion 298 har föreslagits en höjning
av avgiften till delpensionsförsäkringen med hänvisning bl. a. till ovan
nämnda förslag till förändringar i försäkringen (reservation till SfU
1980/81:19).

dels att utskottet under punkten 4 moment 2 bort hemställa

2. beträffande ersättning från delpensionsfonden till försäkringskassorna
att riksdagen med bifall till motion 1980/81:298
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

GOTA B 66790