SfU 1980/81:18

Socialförsäkringsutskottets betänkade
1980/81:18

om anslag till sjukförsäkringen och vissa yrkesskadeersättningar
(prop. 1980/81:100)

Utskottet behandlar i detta betänkande de i proposition 1980/81:100,
bilaga 8 (socialdepartementet) under litt. B. Allmän försäkring m. m.
upptagna anslagen B 8. Bidrag till sjukförsäkringen och B 9. Vissa
yrkesskadeersättningar m. m. I anslutning till anslaget B 8 behandlar
utskottet ett antal motioner om sjukpenningfrågor.

1. Bidrag till sjukförsäkringen. Regeringen har under punkt B 8. Bidrag till
sjukförsäkringen (s. 62-64) föreslagit riksdagen att till Bidrag till sjukförsäkringen
för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 3 850 000 000
kr.

Motionerna

I motion 1980/81:203 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
uttalar att åldersgränsen 16 år bör slopas i lagen om allmän försäkring vad
gäller rätt till sjukpenning och att all inkomst av arbete räknas som
sjukpenninggrundande inkomst samt hemställer hos regeringen om förslag
härom.

I motion 1980/81:249 av Knut Wachtmeister (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om det
lämpliga i att återinföra karensdagar i sjukförsäkringssystemet.

I motion 1980/81:302 av Hagar Normark m. fl. (s) föreslås att riksdagen
uttalar att reglerna för sjukpenning ändras så att sjukpenning i förebyggande
syfte kan utgå till gravida mödrar då det gäller ett väntat barns liv och hälsa,
och inga andra utvägar finns.

I motion 1980/81:335 (motivering i motion 1980/81:333) av Tage Adolfsson
(m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om införande
av fem karensdagar inom sjukförsäkringen samt möjligheter att privat teckna
försäkring för dessa dagar.

I motion 1980/81:706 av Stig Josefson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar anhålla att regeringen överlämnar motionen för utredning i
sjukpenningkommittén.

I motion 1980/81:707 av andre vice talmannen Thorsten Larsson m. fl. (c)
hemställs att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna att
sjukpenningkommittén beaktar vad som i motionen anförts.

I motion 1980/81:922 av Arne Lindberg (c) och Märta Fredrikson (c)
hemställs att riksdagen beslutar begära att regeringen överlämnar motionen
till sjukpenningkommittén för beaktande.

1 Riksdagen 1980/81. 11 sami. Nr 18

SfU 1980/81:18

2

I motion 1980/81:923 av Erik Olsson (m) och Sven Munke (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en förbättring av hemmamakars möjligheter att inom den
allmänna försäkringens ram försäkra sig till högre sjukpenningbelopp än vad
som nu är möjligt.

I motion 1980/81:1220 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller att motionen överlämnas till sjukpenningkommittén
för beaktande vid dess fortsatta utredningsarbete.

I motion 1980/81:1230 av Ewy Möller (m) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samordning i
tiden mellan sjukpenning- och löneutbetalningar.

I motion 1980/81:1232 av Kersti Swartz (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om utredning angående ändrade utbetalningsrutiner vid
försäkringskassorna.

I motion 1980/81:1614 av Doris Håvik (s) och Birgitta Johansson (s)
hemställs att riksdagen i skrivelse till regeringen begär att en snar översyn
sker av nuvarande bestämmelser beträffande rätt till sjukpenning.

I motion 1980/81:1623 av Rune Rydén (m) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
sjukförsäkringsavgiften.

Utskottet

Den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring (AFL) och bosatt i
Sverige skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr. o. m. den månad
då den försäkrade fyller 16 år. Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om
den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst uppgår till minst 6 000
kr.

Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i pengar
eller vissa naturaförmåner som den försäkrade kan antas för år räknat
komma att tills vidare erhålla av eget arbete, antingen på grund av anställning
eller genom annat förvärvsarbete. Inkomsten fastställs av försäkringskassan
med ledning av olika föreliggande uppgifter om den försäkrade och efter
förfrågan hos denne eller arbetsgivaren om den framtida beräknade
årsinkomsten. Inkomst av arbete för egen räkning får inte beräknas högre än
som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Vid
beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten bortses från den del
av inkomsten som överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet.

Sjukpennning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med
minst hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan utges hel
sjukpenning och i annat fall halv sjukpenning. Hel sjukpenning utgör för dag
räknat 90 % av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med
365.

SfU 1980/81:18

3

Den som inte har en sjukpenninggrundande inkomst som överstiger 6 000
kr. kan vara sjukpenningförsäkrad genom den s. k. hemmamakeförsäkringen.
Förutsättningarna härför är att den försäkrade antingen är gift och
stadigvarande sammanbor med sin make eller stadigvarande sammanbor
med barn under 16 år eller med någon med vilken den försäkrade har varit
gift eller har eller har haft barn. Sjukpenning utgår under dessa förutsättningar
med åtta kr. per dag.

Hemmamakeförsäkrad och sådana försäkrade som skulle ha varit hemmamakeförsäkrade
om de inte haft förvärvsinkomst har möjlighet att teckna
en frivillig sjukpenningförsäkring hos den försäkringskassa där de är
inskrivna. De kan därmed få ett sjukpenningtillägg som ger en sammanlagd
sjukpenning av högst 20 kr. per dag.

Sjukpenning utgår först fr. o. m. dagen efter insjuknandet. Har den
försäkrade gått miste om dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller
kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen om sådant stöd eller börjar
sjukperioden inom tjugo dagar efter föregående sjukperiods slut utgår dock
sjukpenning även för insjuknandedagen.

Sjukförsäkringen finansieras till 15 % genom statsbidrag och till återstående
85 % genom avgifter från arbetsgivare och egna företagare. Avgifterna
utgör f. n. 10,5 % av avgiftsunderlaget, som för arbetsgivaravgiften i
huvudsak motsvarar summan av under året utgivna löner och ersättningar.
En egenföretagares avgifter beräknas på den försäkrades inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning. Till grund för beräkningen av denna inkomst
läggs i princip hans taxering till statlig inkomstskatt.

Sjukpenningförsäkringen är f. n. föremål för översyn inom sjukpenningkommittén
(S 1978:04). Enligt direktiv år 1978 skall kommittén göra en
översyn av försäkringen i syfte att mildra vissa ogynnsamma effekter av
nuvarande regler inom försäkringen och därvid som en alternativ lösning
pröva förutsättningarna att införa en period under vilken arbetsgivaren skall
svara för sjukersättningen, sjuklön, i stället för nuvarande ersättningsregler.
Reglerna om sjukpenning till egenföretagare och hemmamakar skall också
bli föremål för översyn liksom processuella och administrativa föreskrifter i
anslutning till sjukpenningförsäkringen. Även frågor om avgiftsuttag ryms
inom kommittéuppdraget.

I tilläggsdirektiv i oktober 1980 framhåller chefen för socialdepartementet
angelägenheten av att frågorna kring ett sjuklönesystem snarast blir
klarlagda. Kommittén bör därför senast den 1 mars 1981 komma in med en
redovisning av utredningsuppdraget i vad avser ersättning för inkomstbortfall
vid sjukdom. Samtidigt bör kommittén komma in med underlag till olika
alternativ för att uppnå kostnadsbesparingar inom ersättningssystemet vid
sjukdom, t. ex. i form av lägre kompensationsnivå under de första dagarna i
en sjukperiod eller införande av ett system med karens.

Frågan om den nedre åldersgränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen,
16 år, tas upp i motion 203 av Lars Werner m. fl. Motionärerna begär

1* Riksdagen 1980/81. 11 sami. Nr 18

SfU 1980/81:18

4

att riksdagen skall uttala sig för att nämnda åldersgräns skall slopas samt
begära förslag härom från regeringen.

Vid behandlingen av liknande motionsyrkanden vid föregående riksmöte
(se SfU 1979/80:15) erinrade utskottet om att socialpolitiska samordningsutredningen
i betänkandet (SOU 1979:94) En allmän socialförsäkring
föreslagit att 16-årsgränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen skall
slopas. Betänkandet har remissbehandlats och bereds f. n. inom regeringskansliet.
Utskottet anser därför, i likhet med föregående år, att något särskilt
uttalande från riksdagens sida inte är påkallat och avstyrker bifall till
motionen.

Rune Rydén kritiserar i motion 1623 regeln om att inkomst av arbete för
egen räkning vid bestämmande av sjukpenninggrundande inkomst inte må
beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för
annans räkning. Motionären påpekar att egenföretagaren måste erlägga
sjukförsäkringsavgift på grundval av den lön han tar ut ur företaget. Enligt
motionären bör en översyn göras av gällande regler, så att den sjukpenninggrundande
inkomsten alltid motsvaras av inbetald sjukförsäkringsavgift med
den begränsning som följer av att den sjukpenninggrundande inkomsten inte
kan överstiga sju och ett halvt basbelopp.

Även denna fråga liksom andra frågor om egenföretagarnas ställning inom
sjukförsäkringen har tidigare behandlats av riksdagen. I sitt av riksdagen
godkända betänkande SfU 1978/79:18 erinrade utskottet om att i direktiven
till sjukpenningkommittén särskilt framhållits att kommittén skall undersöka
tillämpningen och verkningarna av nuvarande regler för sjukpenninggrundande
inkomst med hänsyn till att egenföretagarnas sjukpenning förmenats
ge bristande kompensation för inkomstförlust i vissa fall. Något särskilt
tillkännagivande med anledning av ett motionsyrkande om en utredning om
egenföretagarnas ställning i sjukpenningssystemet ansåg utskottet därför
inte påkallat. Motion 1623 föranleder inte utskottet till något ändrat
ställningstagande i frågan.

Storleken av sjukpenningen inom hemmamakeförsäkringen behandlas i
två motioner. Arne Lindberg och Märta Fredrikson framhåller i motion 922
att hemmamake som vårdar barn i i förskoleåldern inte har något
sjukpenningskydd som täcker utgifter för lejd arbetskraft vid sjukdom.
Motionärerna menar att beslut bör fattas om att denna kategori hemmamakar
bör ha en sjukpenning som åtminstone motsvarar garantibeloppet inom
föräldraförsäkringen (f. n. 37 kr. per dag), och motionärerna begär att
motionen överlämnas till sjukpenningkommittén för beaktande.

Även Erik Olsson och Sven Munke anser i motion 923 att det vore önskvärt
om hemmamakesjukpenningen kunde höjas. Dessa motionärer menar
emellertid att det med hänsyn till rådande ekonomiska läge inte är lämpligt
att öka sjukförsäkringens kostnader utöver vad som är direkt oundvikligt
med nuvarande regelsystem. De anser därför att reglerna för den frivilliga
sjukpenningförsäkringen bör ändras så att en hemmamake kan försäkra sig

SfU 1980/81:18

5

för ett sjukpenningbelopp som motsvarar garantibeloppet inom föräldraförsäkringen.

Som nämnts ingår i sjukpenningkommitténs uppgifter att också göra en
översyn av hemmamakeförsäkringen. Kommittén har tidigare, på förslag av
utskottet i betänkande SfU 1978/79:18, fått överlämnade till sig motioner
som innehållit yrkanden om höjning av hemmamakeförsäkringens belopp. I
nämnda betänkande, som godkänts av riksdagen, har utskottet betonat
angelägenheten av att kommittén positivt prövar frågan om en förbättring av
försäkringsförmånen med hänsyn till den successiva försämring som den
genomgått. Utskottet förutsätter att även de synpunkter som framförts i de
nu förevarande motionerna tas upp till prövning i kommitténs arbete. Någon
särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionerna anser
utskottet mot bakgrund av det anförda inte påkallad.

Frågan om sjukpenningförsäkringens kompensationsnivå tas upp i ett
flertal motioner.

I motionerna 249 av Knut Wachtmeister, 335 av Tage Adolfsson, 707 av
Thorsten Larsson m. fl. och 1220 av Gunnar Biörck i Värmdö framförs olika
förslag om återinförande av någon form av självrisk inom försäkringen för att
bringa ner kostnaderna för densamma. Ett system om två till tre karensdagar
kombinerade med särskilda skyddsregler för personer med ofta återkommande
sjukdomar föreslås i motionerna 249 och 707. 1 sistnämnda motion
betonas bl. a. att ett bestämt krav för ett rättvist karensdagssystem måste
vara att alla omfattas av samma system vid inträffad sjukdom. Förslaget i
motion 335 innebär att fem karensdagar skall införas i kombination med
möjligheter att teckna frivillig försäkring för att att täcka inkomstförlusten
under samma tid. Ett system med större inslag av individuell försäkring
förordas slutligen också i motion 1220, som innehåller förslag om att
avgifterna för sjukförsäkringen skall erläggas av den enskilde, som därvid
skall kunna erbjudas olika alternativ till självrisk inom försäkringen.

Sjukpenningkommittén har som inledningsvis nämnts erhållit tilläggsdirektiv
om att senast den 1 mars i år inkomma till regeringen med underlag till
olika alternativ till kostnadsbesparingar genom ett ökat inslag av självrisk
inom sjukpenningförsäkringen. Resultatet av utredningsarbetet i denna del
kommer inom kort att redovisas till regeringen och kommer därefter att efter
sedvanlig remissbehandling bli föremål för beredning inom regeringskansliet.
Med hänsyn härtill anser utskottet att det saknas anledning för riksdagen
att nu göra några bindande uttalanden om förändringar i sjukpenningförsäkringen
. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna 249, 335, 707 och
1220.

Stig Josefson m. fl. tar i motion 706 upp en annan fråga som berör
kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen. Motionärerna tar som
exempel på att gällande bestämmelser i vissa fall leder till överkompensation
en person som har daglön och som sjukskriver sig en fredagkväll och sedan är
sjuk den följande veckan t. o. m. söndagen. Den försäkrade erhåller då.

SfU 1980/81:18

6

anför motionärerna, sjukpenning under nio dagar, vilket ger ett högre
belopp än om vederbörande förvärvsarbetat under samma tid. Motionärerna
begär att motionen skall överlämnas till sjukpenningkommittén för utredning.

Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU
1979/80:15 en motion med ett liknande yrkande. Utskottet hänvisade till att
någon särskild åtgärd inte var påkallad från riksdagens sida, eftersom den
problemställning som tagits upp i motionen ingick i sjukpenningkommitténs
utredningsuppdrag. Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla detta ställningstagande
och avstyrker bifall till motion 706.

En förutsättning för att nedsättning av arbetsförmågan skall grunda rätt till
sjukpenning är att nedsättningen förorsakas av sjukdom. Någon definition av
sjukdomsbegreppet finns inte i AFL utan det har överlåtits åt de tillämpande
myndigheterna att ange omfattningen av detta. I motion 1614 av Doris Håvik
och Birgitta Johansson ger motionärerna exempel på olika situationer, som
vållat tveksamhet i den praktiska tillämpningen om när ett sjukdomstillstånd
skall anses föreligga. Motionärerna nämner arbetsoförmåga vid sterilisering
eller abort och arbetsoförmåga till följd av att proteser eller andra tekniska
hjälpmedel går sönder och måste repareras. Enligt motionärerna är
nuvarande oklarhet i praxis ytterst otillfredsställande, och de menar att
entydiga regler måste utformas och att nuvarande snäva bedömning av
sjukdomsbegreppet bör undanröjas. De begär därför att en snar översyn
skall ske av gällande bestämmelser för rätt till sjukpenning.

Utskottet har tidigare, se SfU 1974:13 och 26 och SfU 1976/77:22, haft
anledning beröra olika problem som kan uppstå vid tolkningen av begreppet
sjukdom. I sistnämnda betänkande framhöll utskottet att frågan låg inom
ramen för socialpolitiska samordningsutredningens arbete, varför utskottet
inte fann anledning för riksdagen att vidta någon särskild åtgärd med
anledning av en motion om utredning av sjukdomsbegreppet. Socialpolitiska
samordningsutredningen har härefter i sitt betänkande (SOU 1979:94) En
allmän socialförsäkring gett en principmodell för när sjukpenning skall
kunna utgå i framtiden. Därvid har utredningen framhållit att det finns ett
flertal frågor inom sjukpenningförsäkringen som kan behöva utredas
närmare av specialutredningar. En av de frågor som utredningen nämnt är
sjukdomsbegreppet.

Nuvarande praxis om vad som skall anses som sjukdom grundar sig på
uttalanden i förarbetena till 1947 års lag om en allmän sjukförsäkring.
Förarbetena bygger till stora delar på dittillsvarande praxis på området och
innehåller vissa uttalanden om sjukdomsbegreppets omfattning som kan
bidra till att skapa konstlade gränsdragningar och motverka en flexibel
tolkning av detta begrepp. Samtidigt har utbyggnaden av det sociala
trygghetssystemet och medicinska och tekniska framsteg inte minst under de
två senaste decennierna efter hand kommit att medföra en förändrad syn på
vilka situationer som kräver samhällets stöd och hjälp.

SfU 1980/81:18

7

De svårigheter att tolka begreppet sjukdom som föreligger i de situationer
som nämns i motionen synes i flera avseenden bottna i ett sådant förändrat
synsätt. Utskottet delar därför uppfattningen i motion 1614 att en snar
översyn bör ske av gällande bestämmelser om rätt till sjukpenning.

Hagar Normark anser i motion 302 att sjukpenning bör kunna utgå för att
förhindra fosterskador när moderns arbetsmiljö innebär risk för sådana
skador. Motionären framhåller att strävan visserligen bör vara att åstadkomma
en så god arbetsmiljö att t. ex. gravida kvinnor inte utsätts för risker för
fosterskador men att det tar tid att uppnå detta mål. Det är därför enligt
motionären rimligt att sjukpenning kan utgå om ingen annan lösning finns,
t. ex. omplacering till annat arbete.

Utskottet har nyligen i betänkande SfU 1980/81:5 behandlat motioner med
samma syfte som den förevarande. Utskottet har därvid, efter remissbehandling
av motionerna, framhållit att det fanns skäl att närmare utreda frågan om
kompensation för inkomstbortfall för gravida kvinnor som av förebyggande
skäl måste avstå från förvärvsarbete och där sjukdomstillstånd inte
föreligger. Utredningen bör, ansåg utskottet, bl. a. klarlägga i vilka fall det är
motiverat av medicinska skäl med uppehåll i förvärvsarbetet, i vilken
utsträckning och på vad sätt inkomstbortfall skall täckas, om arbetsgivares
skyldighet att omplacera till annat arbete skall utvidgas och i vilka fall det nu
kan förekomma oenhetligheter i bedömningen av rätt till ersättning vid
förebyggande åtgärder i samband med graviditet. Utskottet framhöll
dessutom att utredningen bör pröva om problemet kan lösas genom en
komplettering av bestämmelserna om havandeskapspenning på sätt riksförsäkringsverket
anfört i sitt remissyttrande eller om frågan bör lösas på annat
sätt, t. ex. inom föräldraförsäkringens ram. Avslutningsvis ansåg utskottet
att förslag till lösningar borde ta sikte på att få enhetlighet i bedömningen.

I rskr 1980/81:3 har riksdagen som sin mening gett regeringen till känna
vad utskottet anfört.

På grund av det anförda är enligt utskottets mening någon riksdagens
åtgärd med anledning av motion 302 inte påkallad.

Utskottet behandlar slutligen motionerna 1230 av Ewy Möller och 1232 av
Kersti Swartz om ändrade bestämmelser för utbetalning av sjukpenning.
Båda motionerna syftar till att undvika alltför täta utbetalningar av
sjukpenning och få till stånd en bättre tidsmässig samordning mellan
utbetalningen av sjukpenning och löneutbetalningen.

AFL innehåller inte någon bestämmelse om tidpunkten för när sjukpenning
skall utbetalas. Riksförsäkringsverket har emellertid i sin kungörelse
1979:24 föreskrivit att sjukpenning skall betalas ut högst en gång i veckan.
Innan denna kungörelse utfärdades prövade utskottet i betänkande SfU
1978/79:4 ett motionsyrkande som syftade till en inskränkning i de
dittillsvarande möjligheterna att utbetala sjukpenning dagligen. I betänkandet,
vartill hänvisas, har redovisats de olika delvis mptsatta synpunkter i

SfU 1980/81:18

8

frågan som lämnats av de tillämpande myndigheterna och de försäkringsanställdas
fackliga organisation. Med hänsyn till att riksförsäkringsverket
övervägde att utfärda föreskrifter om utbetalning högst en gång i veckan,
ansåg utskottet att någon åtgärd med anledning av motionen inte var
påkallad.

Utskottet vill erinra om att frågan om hur ofta sjukpenning skall utbetalas
har samband med det arbete som bedrivs inom sjukpenningkommittén. Som
inledningsvis nämnts skall kommittén undersöka möjligheterna att införa en
period under vilken arbetsgivaren betalar sjuklön. Frågan om tidpunkten för
utbetalning av sjukpenning kommer, om ett sjuklönesystem införs, i ett nytt
läge.

På grund härav och då de nya utbetalningsrutinerna endast tillämpats en
kortare tid anser utskottet att någon riksdagens åtgärd inte är påkallad med
anledning av motionerna 1230 och 1232.

Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag till medelsanvisning
till anslaget Bidrag till sjukförsäkringen.

Utskottet hemställer

1. beträffande åldersgränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen att

riksdagen avslår motion 1980/81:203,

2. beträffande egenföretagares sjukpenninggrundande inkomst
att riksdagen avslår motion 1980/81:1623,

3. beträffande sjukpenning för hemmamakar

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:922 och 1980/81:923,

4. beträffande karensdagar m. m. inom sjukpenningförsäkringen att

riksdagen avslår motionerna 1980/81:249, 1980/81:335,
1980/81:707 och 1980/81:1220,

5. beträffande sjukpenning till personer med daglön
att riksdagen avslår motion 1980/81:706,

6. beträffande översyn av bestämmelserna om rätt till sjukpenning att

riksdagen med bifall till motion 1980/81:1614 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande sjukpenning vid graviditet
att riksdagen avslår motion 1980/81:302,

8. beträffande utbetalning av sjukpenning

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:1230 och 1980/
81:1232,

9. att riksdagen till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret
1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 3 850 000 000 kr.

SfU 1980/81:18

9

2. Vissa yrkesskadeersättningar m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
under punkt B 9 (s. 64) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m. m. förbudgetåret
1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 2 200 000 kr.

Stockholm den 10 mars 1981

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m). Margareta Andrén (fp),
Doris Håvik (s), Allan Åkerlind (m), Börje Nilsson (s), Gösta Andersson
(c), Ralf Lindström (s), Gullan Lindblad (m), Lars-Ake Larsson (s), Elis
Andersson (c), Martin Segerstedt (s), Arne Andersson i Gustafs (c),
Nils-Olof Gustafsson (s) och Per-Ola Eriksson (c).

Särskilt yttrande

Sven Aspling, Doris Håvik, Börje Nilsson, Ralf Lindström, Lars-Åke
Larsson, Martin Segerstedt och Nils-Olof Gustafsson (alla s) anför:

I reservation 4 till socialförsäkringsutskottets betänkande 1980/81:14 med
anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten
m. m. framhöll utskottets socialdemokratiska ledamöter att de tilläggsdirektiv
som utfärdats för sjukpenningkommittén i syfte att få till stånd
besparingar inom sjukpenningförsäkringen ingav allvarliga förhågor - inte
minst ur fördelningssynpunkt - för att försäkringen kommer att försämras.
Enligt reservanterna var det än allvarligare att även underlaget för
urholkningen av försäkringsskyddet skulle tas fram under stor brådska.
Reservanterna begärde därför att tilläggsdirektiven skulle återkallas så att
kommittén kunde återgå till sin ursprungliga planläggning och arbeta enligt
de direktiv som utfärdades år 1978. Denna begäran avslogs emellertid av
riksdagen.

Sjukpenningkommitténs uppdrag kommer nu inom kort att redovisas för
regeringen. Vi finner det därför angeläget understryka vikten av att man vid
ställningstagandet till utredningens redovisningar och förslag har som
utgångspunkt att eventuella ändringar av delar av vårt sociala trygghetssystem
måste ske med socialpolitiska utgångspunkter. Avsikten med reformerna
och stödåtgärderna får därvid inte gå förlorade.

Stockholm 1981