SfU 1980/81:12
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1980/81:12
om utlandssvenskars ställning inom socialförsäkringen
Motionerna
I motion 1979/80:1165 av Grethe Lundblad (s) och Kurt Hugosson (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om svenska
emigranters sociala och ekonomiska rättigheter.
I motion 1979/80:1184 av Jörgen Ullenhag m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om allmän
försäkring i enlighet med vad som anförts i motionen.
I motion 1979/80:1634 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär översyn av reglerna för utförsäkring av
missionärer ur den allmänna försäkringen.
I motion 1979/80:1638 av Bo Lundgren m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till åtgärder för att undvika dubbelbeskattning
av socialförsäkringsavgifter och arbetsgivaravgifter enligt vad som anförs i
motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motion 1979/80:1634 från riksförsäkringsverket.
Gällande bestämmelser m. m.
Inledning
Förmåner enligt svensk socialförsäkringslagstiftning eller sociallagstiftning
i övrigt förutsätter genomgående en anknytning till Sverige såsom medborgarskap
i riket eller bosättning här. Bosättningsbegreppet inom dessa
områden bygger i huvudsak på motsvarande begrepp inom folkbokföringen.
Det innebär att en person i princip anses bosatt där han tillbringar
dygnsvilan. Emellertid har en särskild praxis utvecklats inom socialförsäkringslagstiftningen.
I fråga om förmåner som omfattas av lagen om allmän
försäkring (AFL) skall enligt riksförsäkringsverkets cirkulär 15/1975 följande
regler tillämpas vid inflyttning till Sverige.
Oavsett om en person som kommit till Sverige är kyrkobokförd eller inte
skall försäkringskassan pröva om han är bosatt i landet. Han skall anses
bosatt här om det någorlunda säkert kan antas att han skall vistas här
stadigvarande och att han sålunda fått sitt egentliga hemvist här. Han skall då
ha fått bostad här, och bosättningen i det andra landet skall - med i det
följande angivna undantag - kunna sägas ha upphört. Vid bedömandet av
1 Riksdagen 1980181. 11 sami. Nr 12
SfU 1980/81:12
2
bosättningsfrågan skall främst tas hänsyn till sådana omständigheter som
ändamålet med vistelsen samt om bostad och arbetsanställning i det andra
landet lämnats utan att avsikten varit att han skall återvända inom en mera
begränsad tidsrymd. Den inflyttades egna uppgifter kommer härvid, om det
inte finns anledning att ifrågasätta riktigheten av dem, att bli av avgörande
betydelse. Om det av omständigheterna framgår, att avsikten redan vid
ankomsten till Sverige varit att vistelsen här skall vara av begränsad
varaktighet, skall bosättning i riket anses föreligga om vistelsen är avsedd att
vara minst ett år och anledningen till uppehållet i Sverige är förvärvsarbete
eller annan därmed jämförlig orsak, t. ex. studier. Enbart semestervistelse
eller därmed jämställd vistelse kan - även om vistelsen skulle sträcka sig över
ett år - inte anses innebära bosättning.
Vid utflyttning från Sverige skall enligt samma cirkulär följande tillämpas.
Om inskriven försäkrad hos kyrkobokföringsmyndigheten anmäler att han
bosatt sig i annat land avförs han från den svenska kyrkobokföringen. Har
han i sådant fall bosatt sig i annat nordiskt land blir han automatiskt överförd
till sjukförsäkringen i det andra nordiska landet. Underrättas försäkringskassan
på annat sätt om att någon har avregistrerats från kyrkobokföringen
skall bosättningsfrågan utredas. Visar det sig då att den försäkrade bosatt sig
utomlands skall bosättningen anses ha upphört vid avresan från landet. Har
kassan inte fått besked om när avresan från Sverige ägde rum skall
bosättningen anses ha upphört två veckor före den tidpunkt då försäkringskassan
fick besked från länsstyrelsens datacentral om avregistrering från
kyrkobokföringen.
Om försäkringskassans utredning däremot inte visar att försäkrad, som är
svensk medborgare, haft för avsikt att bosätta sig utomlands, skall han enligt
rådande praxis anses bosatt i Sverige intill ett år efter avresan härifrån.
Denna ettårsregel tillämpas också på försäkrad utlänning, som varit bosatt
här, och som skickas ut av svenskt företag för arbete utomlands. Annan
utlänning däremot avregistreras, när han kan antas ha lämnat landet, om inte
omständigheterna talar för att hans bortovaro är blott tillfällig.
Vissa yrkeskategorier nämns särskilt i cirkuläret. Sålunda t. ex. skall
svensk sjöman som på grund av sjötjänst är inskriven i sjömansregistret och
som inte anmält utvandring, anses bosatt i Sverige. För på utrikes ort anställd
svensk missionär skall bosättningen bedömas oberoende av att vederbörande
enligt 28 § folkbokföringsförordningen har rätt att kvarstå i kyrkobokföringen
även under utlandsvistelsen.
Lagen om allmän försäkring
Alla svenska medborgare är försäkrade enligt AFL. Detsamma gäller här
bosatta utlänningar. Fr. o. m. den månad då den försäkrade fyller 16 år skall
han också vara inskriven hos allmän försäkringskassa. Avregistrering sker
SfU 1980/81:12
3
med verkan från den tidpunkt då sådant förhållande skett att inskrivningen
skall upphöra.
Alla försäkrade har i princip rätt till ersättning för utgifter för läkarvård,
tandvård och sjukhusvård. Då den försäkrade inte är bosatt i Sverige har han
rätt till sjukvårdsersättning bara om vårdbehovet uppkommer när han vistas
här.
Inskriven försäkrad har också rätt till sjukpenning, som beräknas på grund
av sjukpenninggrundande inkomst. Enligt de definitioner som finns i 3 kap.
2 § AFL kan även inkomst på grund av anställning hos utländsk arbetsgivare
utgöra sjukpenninggrundande inkomst av anställning. För inskriven försäkrad
som har inkomst av annat förvärvsarbete saknar det i princip betydelse
om inkomsten härrör från Sverige eller annat land. Inkomsten kan dock vara
undantagen från beskattning här och ligger då i allmänhet inte till grund för
beräkning av sjukpenninggrundande inkomst.
Föräldraförsäkringen omfattar försäkrad förälder som är inskriven hos
allmän försäkringskassa. När föräldrapenning utgår för vård av barn krävs att
barnet är bosatt här i riket. Som villkor för föräldrapenning i samband med
barns födelse resp. särskild föräldrapenning gäller att föräldern varit eller
skulle varit inskriven minst etthundraåttio dagar i följd närmast före barnets
födelse eller den beräknade tidpunkten för denna resp. närmast före den dag
för vilken föräldrapenning skall tas ut. För rätt till föräldrapenning över den
s. k. garantinivån fordras att föräldern under minst tvåhundrasjuttio dagar i
följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför varit eller
skulle varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån.
Varje svensk medborgare som är bosatt i landet är berättigad till
folkpension. Vid bosättning utom riket är svensk medborgare berättigad till
folkpension om han har rätt till tilläggspension. Folkpensionsförmånernas
storlek graderas i förhållande till antalet förvärvsverksamma år i Sverige.
Brister det i dessa förutsättningar kan den som har beviljats folkpension
genom ett dispensförfarande dock få möjlighet att fortsätta uppbära full
folkpension även vid bosättning utomlands om flyttningen sker av hälsoskäl
eller andra särskilda omständigheter föreligger. Utländsk medborgare som
är bosatt i Sverige har rätt till folkpension i form av ålderspension om han har
bott i Sverige minst 10 år efter fyllda 16 år, varav minst 5 år omedelbart innan
pension börjar utgå. För andra folkpensionsförmåner gäller kortare kvalifikationstider.
Rätt till tilläggspension (ATP) är i och för sig inte beroende av svenskt
medborgarskap eller bosättning i Sverige. Detta medför att den som inte
längre är svensk medborgare eller som har flyttat härifrån är berättigad
erhålla tidigare inarbetad ATP. Rätt att arbeta in sådan pension tillkommer
däremot endast svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning samt
utlänning som, utan att vara bosatt här, arbetar på svenskt handelsfartyg.
Försäkrad som bosatt sig utomlands kan i vissa fall tillgodoräknas pensionsgrundande
inkomst. Detta gäller bl. a. svenska medborgare som är utsända
1* Riksdagen 1980/81. 11 sami. Nr 12
SfU 1980/81:12
4
av svenska bolag eller är anställda av svenska bolags utländska dotterbolag.
Vissa andra lagar
Förmånerna enligt lagen om arbetsskadeförsäkring (LAF) omfattar alla
arbetstagare samt här bosatta egenföretagare och uppdragstagare. Utländska
arbetstagare, som tillfälligt har anställning i Sverige, kan således omfattas
av bestämmelserna. Huruvida bosättning skall anses föreligga eller inte skall
avgöras med ledning av de i inledningen presenterade bedömningsgrunderna.
Rätt till delpension tillkommer i Sverige bosatt försäkrad som uppfyller de
allmänna villkoren i lagen om delpensionsförsäkring om viss tids förvärvsarbete
m. m.
Allmänt barnbidrag utgår till barn som är svenska medborgare och bosatta
här. Även utländska barn har rätt till barnbidrag om barnet fostras av någon
som är bosatt och mantalsskriven här eller om barnet eller endera av dess
föräldrar vistas här sedan minst sex månader. Även i fråga om barnbidrag
tillämpas en schablonregel i oklara utflyttningsfall. Regeln innebär att rätt till
förmånen kvarstår sex månader efter utflyttningen. I vissa fall kan en längre
övergångstid tillämpas. Om vederbörande kommer tillbaka till Sverige efter
en utlandsvistelse, som har varat mer än sex månader, kan barnbidrag betalas
retroaktivt. Huruvida bidrag skall utgå i sådant fall bedöms bl. a. med
ledning av om personen i fråga i beskattningssammanhang har ansetts bosatt i
Sverige under bortovaron.
För rätt till bidragsförskott krävs att barnet är bosatt här i riket, eller om
barnet inte är svensk medborgare, att barnets vårdnadshavare är bosatt här
och vårdnadshavaren eller barnet vistas här sedan minst sex månader. En
utlandsvistelse, som inte överstiger ett år, leder enligt praxis inte till att
bosättningen anses bruten, såvida barnet hela tiden är kyrkobokfört i
Sverige.
Avtalsreglering
Utlandssvensk, som inte har rätt till viss förmån i Sverige, kan på grund av
konvention eller överenskommelse med annan stat vara tillförsäkrad
motsvarande förmån i den staten.
Nordisk konvention om social trygghet
Inom Norden gäller i princip den regeln att medborgare från ett land vid
vistelse i ett annat land behandlas på samma sätt som sistnämnda lands
medborgare.
Särbestämmelser gäller för vissa förmåner. Sålunda uppbär en från Sverige
SfU 1980/81:12
5
utsänd anställd sjukpenning från Sverige under de första 12 månaderna av
utlandsvistelsen. Rätt till folkpension och därtill hörande förmåner inom
annat nordiskt land förutsätter i allmänhet vistelse i det andra landet
oavbrutet under tre år innan ansökan görs.
Rätt till tilläggspension i annat nordiskt land inarbetas i princip så snart den
försäkrade är sysselsatt där.
I fråga om ersättning vid arbetsskada skall försäkrad som sänts ut av sin
arbetsgivare i bosättningslandet uppbära förmåner från den staten. Vissa
ytterligare undantag förekommer i fråga om arbetsskadeförsäkring, bl. a. för
resande personal och offentligt anställda.
F. n. pågår arbetet på en ny nordisk konvention om social trygghet.
Socialförsäkringskonventioner med andra stater
Sverige har träffat överenskommelser med flera stater på socialförsäkringslagstiftningens
område. Arbetet härpå har intensifierats under den
senaste 5-årsperioden. Konventionen den 11 november 1975 mellan Sverige
och Österrike om social trygghet var avsedd att bilda mönster för framtida
avtal och vid ändring av gamla avtal med utomnordiska stater.
I proposition 1975/76:51 om godkännande av konvention mellan Sverige
och Österrike rörande social trygghet, m. m., anförde chefen för socialdepartementet
bl. a. följande.
Grundprincipen i konventionerna har varit att medborgare i det ena landet
likställs med medborgare i det andra när det gäller rätt till socialförsäkringsförmåner.
Med denna teknik kan man lösa problem som har sin orsak i att
personer med utländskt medborgarskap särbehandlas inom ett lands
socialförsäkringslagstiftning. Däremot löser man med likabehandlingsregler
inte de problem som skapas av väntetider, kvalifikationsperioder etc., som
kan finnas i lagstiftningen och som brukar gälla alla oavsett nationalitet,
alltså även för landets egna medborgare.
För att lösa sådana problem, som alltså kan föreligga även för landets egna
medborgare, fordras att man inför sammanläggningsregler, dvs. bestämmelser
om rätt att i ett land räkna sig tillgodo väntetider eller kvalifikationsperioder
som har fullgjorts i det andra landet. Detta har skett i den föreliggande
svensk-österrikiska konventionen.
Konventionen gäller medborgare i endera staten och person som omfattas
eller omfattats av lagstiftningen i sådan stat samt person som härleder sin rätt
från sådan person. Enligt konventionens huvudprincip skall förvärvsverksamma
individer omfattas av lagstiftningen i den stat där han är sysselsatt
(art. 7). Från denna regel föreskrivs undantag bl. a. för arbetstagare som är
utsänd av sin arbetsgivare i bosättningslandet (art. 8). Undantaget innebär
bl. a. att den svenska lagstiftningen skall gälla under två år efter utsändandet
från Sverige.
SfU 1980/81:12
6
Skattekonsekvenser
Frågan om en person är bosatt i Sverige eller inte är av betydelse för
omfattningen av hans skattskyldighet här i landet. Enligt huvudregeln anses
den som här har sitt egentliga bo och hemvist såsom bosatt här i riket.
Uttrycket ”bo och hemvist” innebär inte att vederbörande med nödvändighet
behöver ha bostad här i landet. Det torde vara tillräckligt om han har kvar
någon mera påtaglig anknytning till Sverige, t. ex. i form av bohag eller
personliga eller ekonomiska intressen i landet.
Om svensk medborgare flyttar ur riket men behåller väsentlig anknytning
till Sverige behandlas han i beskattningssammanhang som om han är bosatt
här i riket. Om vistelsen utom riket varar minst ett år (den s. k. ettårsregeln)
kan han enligt 54 § h) KL vara befriad från inkomstskatt på lön. Undantag
från denna regel gäller dock för offentligt anställda och anställda på svenska
fartyg eller anställda på svenska, danska eller norska luftfartyg.
Den som är bosatt i Sverige beskattas här för alla inkomster, antingen de
har förvärvats inom eller utom landet (53 § 1 mom. första stycket a) KL, 6 § 1
mom. a) SI). Däremot är den som inte är bosatt i Sverige skattskyldig bara för
vissa angivna inkomster. Hit hör bl. a. pensionsförmåner på grund av
tidigare anställning hos svenska staten eller svensk kommun eller som utgår
enligt pensionsförsäkring som har tagits i försäkringsanstalt här i landet.
Beskattningen enligt de interna svenska skattereglerna kan begränsas
genom föreskrifter i dubbelbeskattningsavtal. Ett sådant avtal kan innebära,
att de avtalsslutande staterna beträffande vissa inkomstslag delar upp
beskattningsrätten sig emellan, medan man i fråga om andra inkomstslag
föreskriver att den ena staten helt skall avstå från beskattning till förmån för
den andra. En genomgående princip i avtalen är att inkomst av fast egendom
och av rörelse beskattas i det land där egendomen finns resp. rörelsen
bedrivs. I fråga om statliga löner och pensioner är det brukligt att de får
beskattas av utbetalarstaten. Däremot får ofta, i varje fall enligt äldre
svenska avtal, endast den stat där den skattskyldige är bosatt beskatta t. ex.
royalty och pensioner på grund av enskild tjänst.
Arbetsgivaravgifter för utomlands anställd svensk personal
Socialförsäkringarna och vissa andra närliggande områden finansieras till
övervägande del genom avgifter, vilka för arbetstagarnas del erläggs av
arbetsgivarna. Avgiftsskyldighet till sjukförsäkringen, folkpensioneringen
och tilläggspensioneringen regleras i 19 kap. AFL medan avgiftsskyldigheten
i övrigt regleras i resp. avgiftslag. Avgiftsskyldigheten för utlandsanställda
arbetstagare är beroende av såväl vilket avgiftsslag det är fråga om som den
utsändes bosättningsförhållanden. ATP-avgift skall i princip alltid erläggas
av svenska arbetsgivare för ersättning som utgått till svenska arbetstagare
som sysselsätts utomlands. Övriga avgifter erläggs endast för sådana
SfU 1980/81:12
7
arbetstagare som är obligatoriskt försäkrade enligt arbetsskadeförsäkringen.
Detta innebär att en utomlands sysselsatt arbetstagares bosättning enligt den
praxis som utvecklats inom socialförsäkringsområdet och som redovisats
ovan blir avgörande för om arbetsgivaren är skyldig att erlägga avgiften eller
ej
Tidigare
behandling
Frågan om missionärers m. fl. rätt till socialförsäkringsförmåner har
tidigare behandlats i riksdagen. I socialförsäkringsutskottets betänkande
SfU 1973:38 behandlades en motion om sjukförsäkringsförmåner till
u-landsarbetare och i betänkandena SfU 1974:5 och 1975:1 motioner om
föräldrapenning till utlandssvenskar. Utskottet framhöll i dessa betänkanden
att man från svensk sida borde underlätta svenska medborgares arbete i
u-länderna och så långt möjligt visa svenskarna generositet då de återvände
till Sverige. Utskottet förordade att de aktualiserade frågorna borde bli
föremål för utredning och att denna utredning kunde ske inom ramen för
hemvistsakkunnigas (Fi 1970:71) arbete eller i särskild ordning.
Hemvistsakkunniga föreslog i sitt betänkande (SOU 1976:39) Hemvist
bl. a. att ett enhetligt bosättningsbegrepp (hemvist), som skulle kunna
användas också inom andra rättsområden, skulle införas i folkbokföringen.
Bl. a. är avsikten härmed att fastare knyta socialförsäkringens bosättningsbegrepp
till kyrkobokföringens. Enligt framlagt förslag till ändring i AFL
skall - om särskilda skäl däremot inte föreligger - den som är kyrkobokförd i
Sverige anses ha hemvist i riket och således vara försäkrad enligt AFL.
Inskrivningen i försäkringskassa föreslås bli bestämd av kyrkobokföringen i
stället för av mantalsskrivningen. Det framhålls i betänkandet att förslaget
innebär att medborgarskapets betydelse inte blir lika starkt markerad och
bundenheten till en ettårsregel blir mindre.
Hemvistsakkunniga föreslog också att i Sverige tidigare kyrkobokförda
personer som var bosatta utomlands och uppbar lön från svenska staten eller
svensk kommun skulle registreras i ett speciellt statsregister och därmed
beträffande sociala förmåner bli likställda med personer bosatta i Sverige.
De sakkunniga erinrade om att dessa personer beskattas här i riket för sina
inkomster från Sverige varigenom kongruens uppnås i fråga om rättigheter
och skyldigheter. Någon registrering i statsregistret av personer anställda
utomlands för enskild svensk arbetsgivares räkning föreslog hemvistsakkunniga
däremot inte. Dessa personer beskattas i princip inte i Sverige för sin
arbetsinkomst, och det fanns därför inte anledning knyta den angivna
personkretsen till svensk socialförsäkring. Man ansåg det inte heller möjligt
att inom en lagstiftning av den generella karaktär som kännetecknar
socialförsäkringen skapa särskilda regler för vissa yrkeskategorier, t. ex.
missionärer. De sakkunniga pekade på de problem med dubbelförsäkring
som sådana regler kunde medföra och på att privata försäkringar kunde vara
SfU 1980/81:12
8
mer ändamålsenliga eftersom de kunde anpassas efter individuella behov och
efter de särskilda förhållandena på platsen eller i landet i fråga. De
sakkunniga underströk slutligen att man i bilaterala socialförsäkringsavtal
har möjlighet och bör sträva efter att införa regler om tillgodoräknande i ett
land av avgifts- eller kvalifikationsperioder som förflutit i annat land.
Frågan om arbetsgivares avgiftsskyldighet för arbetstagare som sysselsätts
utomlands har tidigare prövats av pensionskommittén. I betänkande SOU
1977:46, Pensionsfrågor m. m. avvisade kommittén en ändring av den
gällande ordningen för avgiftsskyldigheten för utsänd personal. Vad gäller
problemen med att avgifter i vissa fall skulle erläggas såväl till den svenska
socialförsäkringen som till utsändningslandets socialförsäkring, ansåg kommittén
att dessa problem borde lösas konventionsvägen.
Remissyttrandet (motion 1979/80:1634)
Riksförsäkringsverket -avstyrker bifall till motion 1979/80:1634. Enligt
verkets mening är de principer som ligger till grund för nuvarande praxis väl
grundade. En socialförsäkringsgren som sjuk- och föräldraförsäkringen kan
-med hänsyn bl. a. till det nära sambandet med arbetsmarknaden och sjukoch
hälsovårdsorganisationen - inte utan svårighet tillämpas på utländska
förhållanden. Verket anser därför att tillhörigheten till dessa försäkringsformer
liksom hittills bör bygga på bosättning. Verket anser vidare att man inte
inom en lagstiftning av den generella karaktär som kännetecknar socialförsäkringen
bör införa speciella regler för vissa yrkeskategorier. I stället bör de
problem som kan uppstå i samband med att förvärvsarbetande skickas ut från
Sverige för att arbeta utomlands liksom hittills lösas konventionsvägen.
Verket framhåller vidare att det för närvarande, i samband med att verkets
cirkulär omarbetas till kungörelse, pågår en översyn av gällande tillämpningsföreskrifter
på området. Därvid anser verket att särskilda föreskrifter
inte bör utfärdas för vissa speciella yrkeskategorier, och verket kommer inte
att ta in någon motsvarighet till nuvarande bestämmelser om missionärer i
den kungörelse som skall ersätta cirkuläret 15/1975. I samtliga fall bör
varaktigheten av utlandsvistelsen vara avgörande för om bosättning skall
anses föreligga. Härigenom torde, anför verket, den särställning som
missionär m. fl. i dessa sammanhang intagit i praxis komma att upphöra.
Utskottet
Rätten till förmåner inom socialförsäkringslagstiftningen och till andra
sociala förmåner grundar sig på medborgarskap eller bosättning i Sverige.
Normalt tillämpas de regler som gäller inom kyrkobokföringen för bedömningen
av var en person skall anses bosatt. En särskild praxis har emellertid
utbildat sig på socialförsäkringsområdet. Enligt denna kan en person som
lämnar Sverige utan avsikt att bosätta sig utomlands betraktas som bosatt här
SfU 1980/81:12
9
i riket under en övergångstid av ett år. Förmåner som grundar sig på
bosättning kan därför åtnjutas under motsvarande tid. Vid inflyttning kan
bosättning i riket anses föreligga redan från ankomsten till Sverige om det
någorlunda säkert kan antas att en person skall vistas här stadigvarande eller
- om vistelsen är av begränsad varaktighet - avsikten är att den skall vara
minst ett år och anledningen till vistelsen i Sverige är förvärvsarbete e. d.
Försäkrade enligt lagen om allmän försäkring är svenska medborgare och
utlänningar som är bosatta här. För rätt till sådana förmåner i lagen som
sjukpenning och föräldrapenning krävs att den försäkrade är inskriven i
allmän försäkringskassa, vilket endast den som är bosatt här kan vara.
Däremot är bosättningen inte avgörande för rätten till pensionsförmåner,
utan sådana förmåner kan utgå även till utomlands bosatta personer i
förhållande till den försäkrades poängår inom ATP. Vid inarbetande av ATP
kan även inkomst av förvärvsverksamhet utomlands för bl. a. svenska
arbetsgivares räkning beaktas.
Genom bestämmelser i konventioner kan utlandssvenskar, som inte har
rätt till vissa förmåner i Sverige, vara tillförsäkrade motsvarande förmåner i
bosättningslandet. I allmänhet innehåller konventionerna särbestämmelser
om förmåner för arbetstagare som sänds ut av sin arbetsgivare för att arbeta
utomlands.
Motionerna 1979/80:1184 av Jörgen Ullenhag m. fl. och 1979/80:1165 av
Grethe Lundblad och Kurt Hugosson tar från skilda utgångspunkter upp
frågor om rätten till förmåner från den allmänna försäkringen för svenska
medborgare som återvänder till Sverige efter en utlandsvistelse.
Jörgen Ullenhag och hans medmotionärer erinrar om tidigare riksdagsbehandling
av frågor om socialförsäkringsförmåner till bl. a. biståndsarbetare
från ideella organisationer som lämnat Sverige för tjänstgöring utomlands
och om hemvistsakkunnigas utredningsarbete i dessa frågor. (En redogörelse
för tidigare riksdagsbehandling och hemvistsakkunnigas förslag har lämnats
ovan på s. 7). Motionärerna konstaterar att hemvistsakkunniga inte föreslagit
någon förbättring för andra personer än sådana som vid utlandsvistelsen
uppbär lön från stat eller kommun, medan frågan om försäkringsskydd
förblir olöst för missionärer, biståndsarbetare m. fl. Motionärerna anser att
en förbättring av sådana personers möjligheter till föräldrapenning framstår
som särskilt angelägen, eftersom förlusten av föräldrapenning inte kan
kompenseras genom privata försäkringar. En reform är också enligt
motionärerna angelägen för de personer som är utlandsverksamma under ett
begränsat antal år och sålunda har en fast anknytning till Sverige. Sådana
personer betalar nämligen skatt och är inskrivna i försäkringskassor såväl
före som efter sin utlandsvistelse. I motionen hemställs att riksdagen begär
förslag till lagstiftning i ämnet.
Grethe Lundblad och Kurt Hugosson tar upp frågan om hemvändande
svenskars förmåner från den allmänna försäkringen m. m. från utgångspunkten
att förmånerna missbrukas på ett icke avsett sätt. Motionärerna syftar på
SfU 1980/81:12
10
personer som av skatte- och andra ekonomiska skäl lämnat Sverige men som
tillfälligt bosätter sig här vid sjukdom och sänder sina barn till skolor i Sverige
eller utnyttjar pensionssystemets fördelar. Det bör, menar motionärerna,
närmare övervägas om ”valutautlänningar” skall vidkännas inskränkningar i
rätten till olika sociala förmåner, och motionärerna begär en utredning
härom.
Utskottet vill erinra om sina tidigare uttalanden vid 1973-1975 års
riksdagar om att man från svensk sida borde underlätta svenska medborgares
arbete i u-länderna och så långt möjligt visa dem generositet då de återvänder
till Sverige. Utskottet har fortfarande denna uppfattning.
De skilda syftena bakom de båda motionerna om hemvändande utlandssvenskars
ställning inom förmånssystemet illustrerar emellertid de svårigheter
som uppstår när man skall försöka göra en rättvis avgränsning av vem som
skall komma i åtnjutande av förmånerna. I problematiken ryms också
invandrarnas rätt till förmåner. Lika väl som det är väsentligt att garantera
dem som kommer tillbaka till Sverige eller hit för första gången i avsikten att
bo och verka i landet ett så fullgott socialt skydd som möjligt är det angeläget
att söka förhindra att vårt sociala förmånssystem missbrukas.
Inom socialdepartementet har nyligen ett arbete påbörjats med att
kartlägga problem av bl. a. den art som berörs i de båda motionerna och att få
fram förslag till hur dessa skall lösas. Med hänsyn härtill anser utskottet att
någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna 1979/80:1165 och
1979/80:1184 f. n. inte är påkallad.
Motion 1979/80:1634 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. tar upp ett speciellt
problem i samband med missionärers rätt till förmåner från den allmänna
försäkringen. Motionärerna påpekar att svenska missionärer och präster i
regel avförs från den allmänna försäkringen omedelbart vid avresan till sitt
verksamhetsfält, därför att försäkringskassan anser att de har för avsikt att
bosätta sig utomlands. Detta förhållande har, säger motionärerna, sin grund i
en förlegad uppfattning om att missionärer gör livslånga insatser i missionsarbete
utomlands. Andra personer som flyttar utomlands utförsäkras i regel
inte förrän ett år efter avresan, och de kan alltså ha ett mycket bättre
försäkringsskydd trots att de i realiteten avser att stanna lika kort eller lång
tid utomlands som missionärer. Motionärerna menar att samma regler för
utförsäkring bör gälla för alla som reser utomlands för att arbeta, och de
begär en översyn av reglerna för utförsäkring av missionärer.
Som framgår av inledningen till betänkandet har riksförsäkringsverket i
cirkulär 15/1975 utfärdat anvisningar till de allmänna försäkringskassorna för
bedömningen av när en person är att anse som bosatt i Sverige och därmed
berättigad till förmåner som följer med bosättningen. Om försäkringskassans
utredning inte visar att försäkrad, som är svensk medborgare, haft för avsikt
att bosätta sig utomlands, skall han vid utflyttning från Sverige anses bosatt
här intill ett år efter avresan. I detta sammanhang uttalas i cirkuläret att för en
på utrikes ort anställd svensk missionär skall bosättningen bedömas
SfU 1980/81:12
11
oberoende av om vederbörande har rätt att kvarstå i kyrkobokföringen
under utlandsvistelsen. Uttalandet har uppenbarligen lett till att missionärer
i vissa fall fått en oförmånligare ställning inom socialförsäkringssystemet än
andra yrkesgrupper vid utflyttning från Sverige. Riksförsäkringsverket har i
sitt remissyttrande framhållit att särskilda föreskrifter inte bör utfärdas för
vissa speciella yrkeskategorier då det gäller att bedöma om bosättning
föreligger i riket eller ej. I stället bör varaktigheten av utlandsvistelsen i
samtliga fall vara avgörande för om bosättning skall anses föreligga. Verkets
avsikt är att någon motsvarighet till nuvarande bestämmelser om missionärer
inte skall tas in i den kungörelse som skall ersätta cirkuläret 15/75. Verket
anser att den särställning som missionärer m. fl. i dessa sammanhang intagit i
praxis härigenom torde komma att upphöra.
Utskottet vill understryka angelägenheten av att verkets uttalanden
uppmärksammas av de tillämpande myndigheterna i samband med ändringen
av kungörelsen. Utskottet förutsätter att frågan också följs upp i verkets
handledning om skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgifter med hänsyn
till att denna innehåller särregler om avgiftsskyldighet för missionärer. Med
det anförda får syftet med motion 1979/80:1634 anses tillgodosett.
En persons bosättningsförhållanden har betydelse också för arbetsgivares
skyldighet att erlägga avgifter till det sociala trygghetssystemet. Ett undantag
utgör dock ATP-avgiften som arbetsgivare i princip alltid skall erlägga för
svenska arbetstagare oavsett om de sysselsätts i Sverige eller utomlands.
Övriga avgifter erläggs endast för arbetstagare som är obligatoriskt
försäkrade enligt lagen om arbetsskadeförsäkring, vilket är fallet så länge de
anses bosatta i Sverige.
Bo Lundgren m. fl. anför i motion 1979/80:1638 att arbetsgivare som
sänder ut arbetstagare för arbete utomlands ofta får betala avgifter under det
första året såväl i Sverige som i det land där arbetstagaren är verksam.
Motionärerna pekar på att det inom skatteområdet finns dubbelbeskattningsavtal
för att undvika att en inkomst beskattas såväl i Sverige som
utomlands. Enligt motionärerna bör regeringen ta initiativ till avtal med
andra länder för att undvika dubbeldebitering av socialförsäkringsavgifter.
De problem som berörs i motionen har som nämnts tagits upp till
behandling av pensionskommittén. I betänkandet Pensionsfrågor m. m. har
kommittén pekat på att problemen borde lösas på det sätt motionärerna nu
begär, dvs. konventionsvägen.
Nuvarande konventioner med andra länder reglerar endast förmånerna
inom det sociala trygghetssystemet. Behovet av en reglering även på
avgiftssidan har emellertid alltmer uppmärksammats. I den nya nordiska
konvention som snart föreligger klar kommer bestämmelser att finnas som
tar sikte på att förhindra ett dubbelt avgiftsuttag. Som ovan nämnts, arbetar
man i socialdepartementet f. n. med olika problem vid flyttning till och från
Sverige. Även frågor om avgiftsskyldighet kommer att tas upp i detta arbete.
SfU 1980/81:12
12
Någon särskild åtgärd med anledning av motion 1979/80:1638 är därför inte
påkallad. Utskottet avstyrker bifall till motionen.
Utskottet hemställer
1. beträffande förmåner till svenska medborgare som återvänder
från utlandet
att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1165 och 1979/
80:1184,
2. beträffande utförsäkring av missionärer
att riksdagen avslår motion 1979/80:1634,
3. beträffande dubbeldebitering av socialförsäkringsavgifter
att riksdagen avslår motion 1979/80:1638.
Stockholm den 25 november 1980
På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING
Närvarande: Sven Aspling (s), Maj Pehrsson (c), Helge Karlsson (s), Doris
Håvik (s), Allan Åkerlind (m). Gösta Andersson (c), Gullan Lindblad (m),
Lars-Åke Larsson (s), Elis Andersson (c), Martin Segerstedt (s), Arne
Lindberg (c), Nils-Olof Gustafsson (s), Åke Persson (fp), Ingegerd Elm (s)
och Görel Bohlin (m).
GOTAB 65945 Stockholm 1980