SfU 1980/81:11
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1980/81:11
om förtidspension
Motionerna
I motion 1979/80:278 av Margot Håkansson (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att en översyn görs av förtidspensioneringen, som berör
handikappade ungdomar, så att ingen erhåller förtidspension utan att en
noggrann prövning av rehabiliterings- och sysselsättningsmöjligheterna har
gjorts, och att i stället ett utbildnings- eller studiebidrag under viss tid utgår
som omfattar de grupper som i dag erhåller förtidspension.
I motion 1979/80:1182 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl.
(m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en utvärdering av den
bedömning av alkoholsjuka m. fl. som tillämpats sedan år 1977 i syfte att om
möjligt åstadkomma en ökad rehabilitering av dessa personer.
I motion 1979/80:1633 av Ingegerd Elm m. fl. (s) föreslås att riksdagen hos
regeringen begär en parlamentarisk utredning om förtidspensioneringen i
enlighet med vad som anförs i motionen.
Utskottet
Motionerna tar upp olika frågor i anslutning till förtidspensioneringen
främst i yngre åldrar.
Bestämmelserna om rätt till folkpension och tilläggspension i form av
förtidspension eller sjukbidrag återfinns i 7 och 13 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL).
Förtidspension eller sjukbidrag kan utgå till försäkrad som fyllt 16 men inte
65 år och som inte uppbär ålderspension. En förutsättning för rätt till
förtidspension eller sjukbidrag är att den försäkrades arbetsförmåga är
nedsatt med minst hälften på grund av sjukdom eller annan nedsättning av
den fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Om nedsättningen kan anses
varaktig föreligger rätt till förtidspension medan rätt till sjukbidrag föreligger
om nedsättningen endast kan antas bli bestående avsevärd tid. Sjukbidrag
skall tidsbegränsas.
Allt efter graden av nedsättningen av arbetsförmågan utgår förtidspension
(alt. sjukbidrag) i form av hel, två tredjedels eller halv pension.
17 kap. 3 § AFL ges närmare regler för invaliditetsbedömningen i fråga om
rätt till förtidspension. Vid bedömande i vad mån arbetsförmågan är nedsatt
skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestationsförmågan,
varom är fråga, bereda sig inkomst genom sådant arbete,
1 Riksdagen 1980/81. 11 sami. Nr 11
SfU 1980/81:11
2
som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av
honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder,
bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. Bedömningen
skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande
nedsättningen av prestationsförmågan. Om den försäkrade är föremål för
rehabiliteringsåtgärd skall arbetsförmågan under tiden för åtgärden anses
nedsatt i den mån han på grund av åtgärden är hindrad att utföra
förvärvsarbete.
För försäkrad som fyllt 60 år gäller särskilda regler för förtidspension som
innebär att förtidspension också kan utgå av arbetsmarknadsskäl när den
försäkrade uppburit ersättning från arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd
under den längsta tid dessa stödformer kan utgå.
Enligt 16 kap. 7 § AFL gäller att förtidspensionen kan dras in eller minskas
om den försäkrades förmåga eller möjligheter att bereda sig inkomst genom
arbete väsentligt förbättras.
Margot Håkansson anför i motion 1979/80:278 att sysselsättningsfrekvensen
bland de handikappade ungdomarna tenderar att sjunka trots olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och att detta klart kan avläsas i statistiken
över förtidspensionerade. Förtidspensioneringen är, framhåller motionären,
en defensiv lösning av de arbetsmarknadspolitiska problemen som är
samhällsekonomiskt kostsam och medför en rad negativa konsekvenser för
den enskilde. Utvecklingen av ett utbildnings- och studiebidrag som också
skulle omfatta dem som får förtidspension och som garanterade den
ekonomiska tryggheten skulle enligt motionären vara ett led i en offensiv
social- och arbetsmarknadspolitik och bl. a. medföra att handikappade
ungdomar ständigt blir föremål för rehabiliterings- och/eller sysselsättningsfrämjande
åtgärder. Motionären begär en översyn av förtidspensioneringen i
detta syfte.
Motionärerna i motion 1979/80:1633 av Ingegerd Elm m. fl. pekar också
på negativa sociala konsekvenser av en förtidspensionering av yngre
personer och anför att rätten till arbete måste vara ett grundläggande krav.
Även om man får räkna med att förtidspensioneringen för många unga med
svåra handikapp förblir den främsta ekonomiska trygghetsgarantin bör man,
framhåller motionärerna, ändå ha som målsättning att aldrig ge upp
ansträngningarna att söka bereda så många handikappade personer som
möjligt arbete. Motionärerna anser att man bör överväga i vilken utsträckning
man genom förändringar i förtidspensioneringens regelsystem kan
åstadkomma en mer aktiv och arbetsskapande politik och att man bör pröva
om man inte mera regelmässigt och för en längre tid borde bevilja unga
handikappade sjukbidrag, vilket från trygghetssynpunkt är likvärdigt med
förtidspension. Genom ett sådant system skulle man få bättre garantier för
att kraftfulla rehabiliteringsinsatser görs för att bereda unga handikappade
arbete och också vinna ytterligare tidsutrymme för sådana insatser. Man bör
enligt motionärerna även pröva t. ex. möjligheten till en mer flexibel
SfU 1980/81:11
3
utformning av förtidspensioneringen - med mönster från delpensioneringen
- samt möjligheten till vilande förtidspension. Motionärerna begär att en
parlamentarisk utredning skall tillkallas för att göra en översyn av
förtidspensioneringen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Statistiska uppgifter om förtidspensioneringen för åren 1968-1979 visar att
antalet förtidspensionärer har ökat väsentligt under 1970-talet. Såsom
framhållits i motion 1979/80:1633 hänför sig emellertid ökningen till vuxna
åldrar, främst åldrarna 50-64 år. För åldrarna 16-29 år får man däremot gå
tillbaka till år 1971 för att finna ett lägre antal förtidspensionerade personer
än under år 1979.1 åldrarna 16-29 år utgår förtidspension i flertalet fall i form
av sjukbidrag. Statistiken över nybeviljade förtidspensioner under åren
1968-1978 visar samma mönster, och man får gå tillbaka till år 1968 för att
finna ett lägre antal nybeviljade förtidspensioner i åldrarna 16-29 år än för år
1979. Medan ca 2 000 förtidspensioner/sjukbidrag i dessa åldrar beviljades
årligen under några år i början av 1970-talet beviljades inte fullt 1 400 under
år 1978.
Förtidspensioneringens främsta syfte är att tillförsäkra personer, som på
grund av handikapp eller sjukdom saknar försörjningsmöjlighet, en rimlig
ekonomisk trygghet. Det är angeläget att slå vakt om denna rättighet även i
fortsättningen lika väl som det är angeläget att man är uppmärksam på att
förmånssystemet inte brukas som ett medel att lösa svårigheter med att
bereda medborgare i yrkesaktiva åldrar sysselsättning. I den allmänna
debatten förekommer inte sällan påståenden om att förtidspensioneringen
ökat bland handikappade unga och att den skulle missbrukas för att lösa
problem på arbetsmarknaden. De ovan återgivna vikande siffrorna för
antalet förtidspensionärer i åldrarna 16-29 år under den gångna tioårsperioden
ger inte belägg för dessa påståenden. Det är emellertid utomordentligt
angeläget att man på alla sätt stöder handikappade personer i deras strävan
att få ett arbete och att man aktivt prövar olika vägar för att bereda så många
handikappade som möjligt sysselsättning.
I motionerna hänvisas till sysselsättningsutredningens arbete. I delbetänkande
SOU 1978:14, Arbete åt handikappade, tar utredningen upp frågan
om de arbetshandikappades sysselsättning och lägger fram olika förslag till
åtgärder för att underlätta handikappade personers tillträde till arbetsmarknaden.
Riksdagen har därefter år 1979 (prop. 1978/79:73, AU 1978/79:20,
rskr 186) beslutat om väsentligt förstärkta åtgärder för arbetshandikappade.
Bl. a. har innevarande år en ny organisation för den yrkesinriktade
rehabiliteringen tillskapats genom att arbetsmarknadsinstitutet inom arbetsmarknadsverket
inrättats. Man kommer härigenom att få ökade möjligheter
att förbereda bl. a. handikappade personer för ett utträde på arbetsmarknaden.
Vidare syftar vissa stödåtgärder enligt riksdagsbeslutet direkt till att
öka möjligheterna för unga arbetshandikappade, bl. a. förtidspensionerade,
att få arbete. Försök kommer också att ske med uppsökande verksamhet
bland unga förtidspensionärer med inriktning på en prövning av möjlighe
-
SfU 1980/81:11
4
terna till rehabilitering och sysselsättning.
Vid sidan av förslag om arbetsmarknadspolitiska åtgärder pekade
sysselsättningsutredningen på vissa negativa konsekvenser som kunde följa
av pensionssystemets utformning. Bl. a. föreslog man ett system med vilande
förtidspension för förtidspensionerade som tog ett arbete.
Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har i år tillsatt en arbetsgrupp i
vilken ingår representanter för nämnda departement och för social-,
ekonomi- och budgetdepartementen samt för riksförsäkringsverket för att
utreda vissa frågor om förtidspensioneringen, bl. a. frågan om vidgade
möjligheter till vilande förtidspension. Avsikten är att arbetsgruppen skall
arbeta skyndsamt och kunna lägga fram förslag redan i början av nästa
år.
Av det ovan anförda framgår att ett flertal åtgärder, som har till syfte att
underlätta för unga handikappade att gå ut i arbetslivet, nyligen genomförts
och att förslag om ytterligare åtgärder kan väntas inom kort. Mot denna
bakgrund anser utskottet att någon riksdagens åtgärd med anledning av
motionerna 1979/80:278 och 1979/80:1633 för närvarande inte är erforderlig
Bestämmelsen
i 7 kap. 3 § AFL att bedömningen av i vad mån
arbetsförmågan är nedsatt skall göras efter samma grunder oavsett arten av
den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan tillkom enligt beslut
vid 1976/77 års riksmöte (prop. 1976/77:44, SfU 1976/77:13, rskr 54). Syftet
med bestämmelsen var att få en liberalisering av bedömningen av rätten till
förtidspension vid bl. a. alkoholism. Bedömningen i dessa fall skulle i
fortsättningen grunda sig inte bara på en medicinsk-psykiatrisk undersökning
och utvärdering utan även på relevanta sociala omständigheter.
I motion 1979/80:1182 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl.
begärs en utvärdering av de sedan år 1977 tillämpade reglerna om
förtidspension till bl. a. alkoholmissbrukare. Motionärerna menar att en
tendens kan utläsas av de nya reglerna om förtidspension till missbrukare,
nämligen att pensionering enligt denna bedömning sker av allt yngre
personer. Detta torde, framhåller motionärerna, vara ett utslag av det ökade
alkoholmissbruket hos personer i allt yngre åldrar och bristande rehabiliteringsresurser.
Den av motionärerna begärda utvärderingen skulle göras i
syfte att om möjligt åstadkomma en rehabilitering av missbrukare.
Vid behandlingen av förslaget i proposition 1976/77:44 om en vidgning av
rätten till förtidspension vid bl. a. alkoholism betonade utskottet starkt
vikten av att rehabiliteringsverksamheten byggdes ut och effektiviserades.
Förslaget om en mildare bedömning för rätten till förtidspension till
missbrukare hade, framhöll utskottet, tillkommit bl. a. för att söka stimulera
den försäkrade att själv i ökad omfattning medverka i rehabiliteringsprocessen
och kunde enligt utskottets mening också innebära en sådan stimulans.
Pensionering vid alkoholmissbruk och andra sjukdomstillstånd fick därför
under inga förhållanden ersätta meningsfulla rehabiliteringsåtgärder. Denna
SfU 1980/81:11
5
princip borde i alldeles särskilt hög grad gälla i fråga om yngre försäkrade.
Inte heller när det gäller förtidspension vid alkoholism har utskottet
kunnat finna stöd för påståendet att pensionering sker av allt yngre personer.
I samband med att reglerna för förtidspension vid bl. a. alkoholism ändrades
år 1977 ökade antalet nya förtidspensionärer med diagnosen alkoholism från
1 059 under år 1976 till 1 805 år 1977. Under år 1978 sjönk siffran till 1 507.
De flesta som fick förtidspension på grund av alkoholism var över 50 år
gamla, medan 2 % av förtidspensionerna beviljades personer under 30 år.
Förtidspension på grund av diagnosen alkoholpsykos beviljades 83 personer
under år 1978, varav endast en person var under 30 år. Förtidspension på
grund av narkomani beviljades samma år 49 personer, varav 21 personer var
under 30 år.
Den nya lagstiftningen har endast varit i kraft under tre år. Att en viss
ökning skedde av antalet förtidspensioner omedelbart vid reformens
genomförande var väntat med hänsyn till den osäkerhet som tidigare funnits
om missbrukares rätt till förtidspension. Det är därför enligt utskottets
mening för tidigt att nu dra några slutsatser om reformens fortsatta
utveckling. Utskottet vill emellertid ånyo understryka angelägenheten av att
man även i fortsättningen prövar alla möjligheter till rehabilitering innan en
förtidspensionering sker.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1979/80:1182.
Utskottet hemställer
1. beträffande en översyn av förtidspensioneringen
att riksdagen avslår motionerna 1979/80:278 och 1979/
80:1633,
2. beträffande en utvärdering av reglerna om förtidspension till
missbrukare
att riksdagen avslår motion 1979/80:1182.
Stockholm den 18 november 1980
På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING
Närvarande: Sven Aspling (s), Maj Pehrsson (c), Helge Karlsson (s), Allan
Åkerlind (m), Börje Nilsson (s), Gösta Andersson (c), Lars-Åke Larsson (s),
Elis Andersson (c), Martin Segerstedt (s), Arne Lindberg (c), Siri Häggmark
(m), Nils-Olof Gustafsson (s), Åke Persson (fp), Ingegerd Elm (s) och Görel
Bohlin (m).