SoU 1980/81:23

Socialutskottets betänkande
1980/81:23

om hälso- och sjukvården i krig m. m. (prop. 1980/81:57)
Propositionen

I proposition 1980/81:57 om hälso- och sjukvården i krig m. m. har
regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta följande vid
propositionen fogade lagförslag, nämligen förslag till

1. lag om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal
m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap samt

3. lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83).

De föreslagna lagarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1981.

Förslaget till lag om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt

veterinärpersonal m. m. framläggs efter hörande av lagrådet.

Motion

I den med anledning av propositionen väckta motionen 1980/81:171 av
Göran Karlsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen om ökade insatser för
sjukvården inom totalförsvaret.

Yttrande från annat utskott

På hemställan av socialutskottet har försvarsutskottet avgivit yttrande över
propositionen och motionen. Yttrandet, FöU 1980/81:1 y, fogas vid betänkandet
som bilaga 1.

Bakgrund

Enligt gällande bestämmelser skall hälso- och sjukvård i krig bedrivas
inom tre organisationer: den civila hälso- och sjukvården, civilförsvaret och
försvarsmakten. Civilförsvarets och försvarsmaktens verksamhet skall vara
komplement till den civila hälso- och sjukvården. För den civila hälso- och
sjukvården i krig svarar huvudmännen för den offentliga hälso- och
sjukvården - landstingskommunerna och de tre kommuner som inte tillhör
landstingskommun.

I lagen (1964:63) om kommunal beredskap har meddelats bestämmelser
om bl. a. vissa kommunala och landstingskommunala uppgifter under
beredskapstillstånd, om förberedelser redan i fredstid för att kommun och

1 Riksdagen 1980181. 12 sami. Nr 23

SoU 1980/81:23

landstingskommun skall kunna fullgöra sina uppgifter under beredskapstillstånd,
om kommuns och landstingskommuns krigsorganisation samt om
statsbidrag till bl. a. planläggningskostnader för kommuner och landstingskommuner.
Till lagen om kommunal beredskap är anknuten kommunala
beredskapskungörelsen (1964:722). I fråga om hälso- och sjukvården gäller
enligt 22 § lagen om kommunal beredskap bestämmelserna i lagen endast i
den mån de inte strider mot krigssjukvårdslagen (1953:688) eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av krigssjukvårdslagen.

Enligt bestämmelser i krigssjukvårdslagen och den till denna knutna
krigssjukvårdskungörelsen (1955:442) skall sjukvårdshuvudmännen i fred
planlägga för en övergång till krigsorganisation och i krig ansvara för driften
av den civila hälso- och sjukvården. Länsstyrelserna skall svara för ledningen
av den civila hälso- och sjukvården i krig, dvs. besluta i frågor om
utnyttjandet av behandlings- och vårdmöjligheterna, fördelningen av
vårdpersonal m. m. inom länen.

I krigssjukvårdslagen regleras även den civila veterinärverksamheten i
krig. Denna står under inseende av lantbruksstyrelsen och statens livsmedelsverk.

I gällande krigssjukvårdslagstiftning föreskrivs även en tjänsteplikt för
medicinalpersonal, dvs. skyldighet för den som äger yrkeserfarenhet av
hälso- och sjukvård eller veterinärverksamhet att i krig tjänstgöra inom den
civila hälso- och sjukvården eller den civila veterinärverksamheten.

I krig skall enligt nuvarande lagstiftning om krigssjukvården etableras tre
statliga beslutsnivåer. Den lägre regionala nivån skall omfatta länen och
försvarsområdena och den högre regionala nivån skall avse civil- och
militärområdena. Den centrala nivån skall omfatta hela landet.

På den lägre regionala nivån skall länsstyrelsen vara den högsta civila
totalförsvarsmyndigheten. Det skall åligga länsstyrelsen bl. a. att leda den
civila hälso- och sjukvården i krig. Sjukvårdshuvudmännen skall svara för
drift och förvaltning av sjukvården.

På högre regional nivå (civilområde) är i krig civilbefälhavaren den högsta
civila försvarsmyndigheten. För samverkan i krig på sjukvårdsområdet
mellan civilbefälhavaren och militärbefälhavaren skall i varje civilområde
finnas ett särskilt samarbetsorgan, den regionala sjukvårdsledningen.

Centralt skall den civila hälso- och sjukvården i krig under regeringen ledas
av socialstyrelsen. För samverkan inom totalförsvaret på central nivå skall i
krig finnas ett samarbetsorgan, den centrala sjukvårdsledningen.

Den slutna vården skall i krig meddelas vid beredskapssjukhus, sorn är i
fred befintliga civila sjukhus för kroppssjukvård eller särskilda civila sjukhus
som upprättas vid krig eller krigsfara. Härjämte skall finnas sjukhärbärgen
som är anknutna till beredskapssjukhus. Sjukhärbärgena avses för avvaktande
och uppehållande vård samt för eftervård.

För den öppna hälso- och sjukvården i krig skall riket vara indelat i
krigssjukvårdsområden och dessa kan indelas i krigssjukvårdsdistrikt. Inom

SoU 1980/81:23

krigssjukvårdsområde skall bl. a. finnas krigstjänsteläkare och biträdande
krigstjänsteläkare.

Bestämmelser om krigsorganisationen m. m. av den civila veterinärverksamheten
finns i krigsveterinärkungörelsen (1966:768).

Med stöd av ett bemyndigande av regeringen år 1976 tillkallades
utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig (USIK) för att utreda frågan
om sjukvården i krig. Målsättningen för utredningsarbetet skulle enligt
direktiven för detta arbete vara att sjukvårdens fredsresurser i största möjliga
utsträckning skall användas i krig samt att den i fred gällande sjukvårdslagstiftningen
skall utgöra grunden för de bestämmelser som skall gälla i krig. I
möjligaste mån skulle ett enhetligt ansvar för verksamheten i fred och krig
eftersträvas.

USIK avlämnade år 1978 sitt huvudbetänkande (SOU 1978:83) Sjukvården
i krig, vilket remissbehandlats.

USIK har i februari i år avgivit ett delbetänkande (Ds S 1981:2) om skydd
för sjukvården i krig. USIK erhöll genom tilläggsdirektiv år 1979 i uppdrag
att göra översyn av hur den fredstida yrkesutbildningen för personalen inom
hälso- och sjukvården bäst skall komma totalförsvaret till godo. Detta
uppdrag beräknas komma att redovisas under våren 1982.

Utskottet

Propositionsförslagen

På grundval av förslag av USIK i betänkandet om sjukvården i krig läggs i
propositionen fram förslag om ändringar av vad som gäller f. n. beträffande
ansvar och ledning m. m. för hälso- och sjukvården i krig samt beträffande
personalförsörjningen för hälso- och sjukvården och för veterinärverksamheten
i krig. De föreslagna ändringarna innebär bl. a. följande.

Med utgångspunkt i den s. k. totalförsvarsprincipen föreslås att ansvaret
för ledningen av hälso- och sjukvården i krig på lägre regional nivå överflyttas
från länsstyrelserna till sjukvårdshuvudmännen, som redan har driftansvaret.
Totalförsvarsprincipen - som framfördes av 1974 års försvarsutredning
(SOU 1976:5) och som bekräftades av riksdagen år 1977 (FöU 1976/77:13
s. 17) - innebär att ansvar i fred för viss verksamhet bör följas av ansvar för
att förbereda, genomföra och leda samma verksamhet i krig.

Den föreslagna ändringen beträffande ledningsansvaret för hälso- och
sjukvården i krig avses inte rubba det ansvar och de befogenheter som
länsstyrelsen skall ha som länets högsta civila samordnande totalförsvarsmyndighet.

Socialstyrelsen föreslås i krig, utöver då kvarstående fredsuppgifter, ha
rätt att besluta om förflyttning av personal, patienter och förnödenheter samt
i övrigt bestämma om de civila hälso- och sjukvårdsresursernas utnyttjande.
Detta innebär en viss utvidgning i förhållande till vad som gäller enligt

SoU 1980/81:23

krigssjukvårdskungörelsen enligt vilken socialstyrelsens dispositionsrätt i
krig till sjukvårdshuvudmännens sjukvårdsresurser är begränsad till medicinalpersonal,
förnödenheter och vårdplatser.

De regionala sjukvårdsledningarna och den centrala sjukvårdsledningen
föreslås avskaffade utan att ersättas av annan form av formaliserad
samverkan.

Enligt bestämmelser i krigssjukvårdskungörelsen har militär chef i krig
möjlighet att i vissa fall meddela civila myndigheter föreskrifter om
fullgörandet av dem åvilande uppgifter (militär direktivrätt). Bestämmelser
av likartad innebörd finns i krigsveterinärkungörelsen. Föredragande
statsrådet anser att den militära direktivrätten kan avskaffas beträffande
såväl hälso- och sjukvården som veterinärverksamheten.

Den personalkrets som skall omfattas av en tjänsteplikt inom hälso- och
sjukvården och veterinärverksamheten i krig föreslås bli utvidgad så att den
även omfattar bl. a. administrativ personal och ekonomipersonal.

I propositionen påpekas mot bakgrund av förslaget om överflyttning till
sjukvårdshuvudmännen av ansvaret för ledningen av hälso- och sjukvården i
krig att det är nödvändigt att sjukvårdshuvudmännen åläggs ett mera aktivt
planeringsansvar för verksamheten i krig.

Mot bakgrund av vad som föreslås beträffande ledningsansvar m. m.
saknas enligt propositionen skäl att bibehålla krigssjukvårdslagen. Några nya
bestämmelser erfordras inte med hänsyn till att lagen om kommunal
beredskap reglerar samtliga sjukvårdshuvudmännens uppgifter.

Med utgångspunkt i att den i fred gällande sjukvårdslagstiftningen m. m.
bör utgöra grunden för hälso- och sjukvården i krig framläggs i propositionen
för riksdagens godkännande tre lagförslag, nämligen förslag till lag om
ändring i lagen om kommunal beredskap, lag om tjänsteplikt för hälso- och
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m. samt lag om ändring i
allmänna tjänstepliktslagen. De föreslagna lagarna föreslås träda i kraft den
1 juli 1981.

Förslaget till lag om ändring i lagen om kommunal beredskap innebär dels
att 22 § - med hänvisning i fråga om hälso- och sjukvården till bestämmelser i
krigssjukvårdslagstiftningen-skall upphöra att gälla, dels att krigssjukvårdslagen
skall upphöra att gälla, dels att i en ny paragraf, 16 a §, skall intas
bestämmelser om statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen för kostnader för
omställning av hälso- och sjukvården till krigsförhållanden m. m. som
motsvarar bestämmelser härom som f. n. finns i krigssjuk vårdslagen.

I den föreslagna lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m. m. ges bestämmelser om den förändrade tjänsteplikt
för sådan personal som föreslås i propositionen. I lagförslaget har
även tagits in bestämmelser i övrigt om den civila veterinärverksamheten,
som f. n. finns i krigssjukvårdslagen.

Förslaget till lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen innehåller
redaktionella ändringar och följdändringar med anledning av de båda
ovannämnda lagförslagen.

SoU 1980/81:23

I propositionen framhålls att regeringen måste få meddela särskilda
bestämmelser om bl. a. hälso- och sjukvården i krig som tar över
bestämmelser om sjukvården i fred. Det erinras om att en ny lagstiftning om
sjukvården i fred förbereds på grundval av förslag som hälso- och
sjukvårdsutredningen (S 1975:04) framlagt i betänkandet (SOU 1979:78)
Mål och medel för hälso- och sjukvården och framhålls att avsikten är att i
sistnämnda sammanhang ta upp frågan om rätt för regeringen att meddela
föreskrifter som tar över lagstiftningen om sjukvården i fred.

I motion 1980/81:171 (s) anförs i fråga om propositionen att den kan
accepteras i de organisatoriska och administrativa delarna. Motionärerna
påpekar att genom överflyttning av ledningsansvaret för sjukvården i krig
från länsstyrelserna till sjukvårdshuvudmännen det blir naturligt att större
hänsyn tas till beredskapsaspekterna vid den fortsatta utbyggnaden av
fredssjukvården.

Försvarsutskottet tillstyrker i sitt yttrande i ärendet förslaget om överflyttning
av ledningsansvaret för sjukvården i krig till sjukvårdshuvudmännen
men vill - i likhet med vad som görs i propositionen - understryka att
ändringen inte rubbar länsstyrelsens ansvar och befogenheter som länets
högsta civila samordnande totalförsvarsmyndighet. Försvarsutskottet har
inte funnit anledning till erinran mot vad som anförs i propositionen om en
utvidgad tjänsteplikt för sjukvårdspersonal m. fl. eller mot vad som i övrigt
anförs eller föreslås i propositionen.

Som framhålls i propositionen har sedan 1950-talet en rad reformer
genomförts inom sjukvårdssektorn som stärkt sjukvårdshuvudmännens
ställning. Samtidigt som sjukvårdshuvudmännens verksamhet ökat har deras
lednings- och förvaltningssystem utvecklats. Detta har medfört helt andra
förutsättningar för sjukvårdshuvudmännen att ansvara för ledningen av
sjukvården i krig än de som gällde när krigssjukvårdslagen kom till. Det
förtjänar här framhållas att det hos sjukvårdshuvudmännen finns en
medicinsk katastrofberedskap som av 1978 års försvarskommitté (Fö
1978:02) - i kommitténs i februari i år avgivna betänkande (Ds Fö 1981:1)
Säkerhetspolitiken och totalförsvaret (s. 216) - bedöms ha stort värde för
sjukvården i krig genom att den bl. a. har en organisation för ledning.

Mot nu nämnda bakgrund har socialutskottet inte något att erinra mot att
ansvaret för ledningen av den civila hälso- och sjukvården i krig på lägre
regional nivå överflyttas från länsstyrelserna till sjukvårdshuvudmännen.
Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot vad som anförs i
propositionen och mot de framlagda lagförslagen. Utskottet tillstyrker
således propositionen.

Angående ökade insatser för sjukvården inom totalförsvaret

I motion 1980/81:171 (s) påpekas bl. a. att sjukvården med hänsyn till
försörjningen med utrustning, förbrukningsmateriel och läkemedel m. m.

SoU 1980/81:23

torde vara en av de svagaste länkarna i totalförsvaret. Om totalförsvaret rätt
skall kunna fylla sin uppgift krävs enligt motionärerna att väsentligt större
insatser görs inom sjukvården. Motionärerna understryker att ökad statlig
medverkan - i fråga om övergripande planering, utbildning och försörjning
med utrustning, läkemedel, förbrukningsmateriel samt andra viktiga varor
beträffande vilka vårt land kan bli helt importberoende - är nödvändig om vi
skall få en också i kris och krig väl fungerande sjukvård, som människorna
har förtroende för. Detta bör enligt motionärerna vara en utgångspunkt vid
det fortsatta utredningsarbetet som skall ske inför nästa försvarsbeslut och
motionärerna begär att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna vad som anförs i motionen om ökade insatser för sjukvården inom
totalförsvaret.

Förstärkning av den övergripande planeringen för sjukvården i krig.
Socialstyrelsens uppgifter i fråga om krigsorganisationen för hälso- och
sjukvården har omfattat bl. a. ledning, övervakning och samordning av den
regionala och lokala planläggningen, krigsplacering och utbildning av
medicinalpersonal samt anskaffning och lagring av materiel. Vid två av
socialstyrelsens byråer har handlagts uteslutande beredskapsfrågor - vid den
ena i huvudsak planerings-, organisations- och utrustningsfrågor, vid den
andra i huvudsak utbildnings- och personalfrågor.

Riksdagen godkände under förra riksmötet riktlinjer för socialstyrelsens
uppgifter, organisation och personalresurser m. m. (prop. 1979/80:6, SoU
1979/80:45, rskr 1979/80:386), vilka när det gäller socialstyrelsens arbete med
beredskapsfrågor - liksom när det gäller myndighetens uppgifter över huvud
taget - innebär att socialstyrelsen skall avlastas detaljfrågor och koncentrera
sig på övergripande frågor. Socialstyrelsens befattning med beredskapsplanläggningen
bör enligt de godkända riktlinjerna kunna förändras genom att
socialstyrelsens nuvarande detalj anvisningar för denna ersätts av mer
övergripande planeringsbestämmelser samt genom att socialstyrelsens uppgifter
beträffande utbildning, personalplanering och materiel- och försörjningsberedskap
decentraliseras till sjukvårdshuvudmännen och förändras
mot mer övergripande samordningsfrågor. Enligt riktlinjerna bör beredskapsplaneringen
m. m. anknytas till planeringen för hälso- och sjukvården
samt socialtjänsten i fred genom att de olika fackenheterna inom myndigheten
får ett ansvar för beredskapsfrågorna som svarar mot resp. enhets
ansvarsområde när det gäller den fredstida verksamheten. Decentraliseringen
av socialstyrelsens uppgifter inom beredskapsområdet har förutsatts ske
successivt och möjliggöra en successiv minskning med 35 tjänster hos
myndigheten.

Riktlinjerna om att socialstyrelsen i fortsättningen skall koncentrera sina
insatser på beredskapsområdet till övergripande frågor tillgodoser enligt
utskottets mening syftet med motion 1980/81:171 (s) i här aktuell del.

Utskottet vill understryka betydelsen av att socialstyrelsen nära samverkar

SoU 1980/81:23

med sjukvårdshuvudmännen genom Landstingsförbundet i planeringen för
hälso- och sjukvården i krig.

Mot bakgrund av att sjukvårdshuvudmännen förutsätts skola ha ett mera
aktivt planeringsansvar för den civila hälso- och sjukvården i krig påpekar
försvarsutskottet i sitt yttrande över föreliggande proposition och motion att
detta berör på den statliga sidan både central och regional nivå och
framhåller att nödvändiga statliga resurser på området inte kan dras in förrän
den avsedda utvecklingen är säkerställd.

Organisationskommittén (S 1979:12) för socialstyrelsen, vilken tillkallades
år 1979 för att utarbeta underlag för statsmakternas närmare beslut om
socialstyrelsens uppgifter, resurser och organisation, avlämnade hösten 1980
till chefen för socialdepartementet ett förslag till ny organisation av
socialstyrelsen, som f. n. bereds inom regeringskansliet. Kommittén föreslår
att två särskilda sektioner för beredskapsplanering inrättas - den ena för
samordning av personal- och utbildningsplanering och den andra för
samordning av planeringen av krigssjukvårdens organisation - samt att de
båda sektionerna t. v. hålls samman i en särskild byrå för beredskapsfrågor.
Kommittén föreslår vidare att när decentraliseringarna till sin huvudsakliga
del genomförts - vilket kommittén beräknar ha skett vid utgången av
budgetåret 1983/84 - sektionerna skall överföras till en byrå för personal- och
utbildningsplanering resp. en byrå för allmän planering, samhällsplanering
och statistik. Kommittén påpekar att många av de decentraliseringar och
förenklingar som skall genomföras kan komma till stånd först efter
ytterligare utredningsarbete och förhandlingar med sjukvårdshuvudmännen.

Socialutskottet förutsätter att avsedd förändring av socialstyrelsens
organisation för beredskapsfrågor sker i samråd med sjukvårdshuvudmännen
och på sådant sätt att beredskapsuppgifter inte behöver eftersättas.

Förbättring av utbildningen av personal för sjukvården i krig. Som nämnts i
det föregående gör USIK f. n. en översyn av hur den fredstida yrkesutbildningen
för personalen inom hälso- och sjukvården bäst skall komma
totalförsvaret till godo. En utgångspunkt för utbildningen för totalförsvarets
hälso- och sjukvård bör enligt direktiven för översynen vara att utbildningen i
så stor utsträckning som möjligt förankras i och bedrivs som en del av den
reguljära utbildningen för fredssjukvården. USIK skall bl. a. pröva behovet
av särskild utbildning för anställda inom sjukvården vilka under sin
yrkesutbildning inte fått någon särskild utbildning om de svårigheter som
sjukvården utsätts för vid katastrof och krig. Resultatet av översynen är
avsett att ingå i underlaget för det försvarsbeslut som skall fattas nästa
år.

Ovannämnda översyn tillgodoser enligt utskottets mening syftet med
motion 1980/81:171 (s) i vad avser frågan om utbildning av personal för
sjukvården i krig.

SoU 1980/81:23

Förbättring av materielberedskapen för sjukvården i krig. Riksdagen fattade
år 1977 beslut om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets
fortsatta utbyggnad (prop. 1976/77:74, FöU 1976/77:13, rskr 1976/77:311) på
grundval av förslag av 1974 års försvarsutredning. Riksdagens beslut avsåg
bl. a. inriktningen av planeringen för programplaneperioden 1977/78-1981/
82.

1974 års försvarsutredning konstaterade bl. a. att studier och utredningar
visat att totalförsvarets sjukvårdsresurser var helt otillräckliga i flera
avseenden under avspärrning och krig och påpekade att uthålligheten
rörande materiel och läkemedel borde förstärkas. 1977 års försvarsbeslut
innebar en inriktning av sjukvårdsberedskapen mot att vissa väsentliga
brister snabbt skulle avhjälpas. Ställning till beredskapen beträffande
sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär skulle dock tas senare, när
resultatet av visst utredningsarbete förelåg. Detta utredningsarbete som
utfördes av en utredning med namnet Utredningen Försörjning med
Förbrukningsmateriel (UFF), vilken var knuten till socialstyrelsen, slutredovisades
år 1979 i rapporten Sjukvårdsmateriel under avspärrning och/eller
krig. Ett tillgodoseende av behovet av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär
under en avspärrning om tolv månader och krig beräknades av UFF
kräva investeringar om 520 milj. kr. i 1979 års prisnivå. De beräknade
investeringarna avsåg en kombination av (a) produktionsplanläggning som
kombinerades med beredskapslagring av råvaror och halvfabrikat, (b)
beredskapslagring av vissa, särskilt utvalda färdigprodukter samt (c) visst
företagsstöd.

I en programplan för åren 1981-1986 för hälso- och sjukvården i krig, vari
socialstyrelsen år 1980 redovisade ett uppdrag av regeringen att genomföra
programplanering för nämnda tidsperiod, konstaterade socialstyrelsen bl. a.
att sjukvårdens beredskapsläge i många avseenden kunnat förbättras men att
medelstilldelningen för sjukvårdsberedskapen dock inte legat på den nivå
som 1977 års försvarsbeslut förutsatt och att detta medfört att omfattande
eftersläpningar fortfarande föreligger. Socialstyrelsen hade i programplanen
inte redovisat något medelsbehov för beredskapslagring av sjukvårdsmateriel
av förbrukningskaraktär i avvaktan på en viss förutskickad försöksverksamhet,
varom närmare uppgifter lämnas nedan.

Socialstyrelsen redovisade år 1980 till regeringen också en perspektivstudie
om hälso- och sjukvård i totalförsvaret med anledning av ett uppdrag att
som underlag för ett försvarsbeslut år 1982 genomföra studier av utvecklingen
efter år 1982 av hälso- och sjukvården i krig. Socialstyrelsen framhöll att
den viktigaste omedelbara åtgärden för att förstärka den civila sjukvårdsberedskapen
är att statsmakterna anger inriktning och beslutar om en
medelsram för uppbyggnad av beredskapen för försörjningen med i första
hand sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär.

I fråga om beredskapen beträffande bl. a. sådan materiel har följande
initiativ tagits.

SoU 1980/81:23

Regeringen uppdrog år 1979 åt statens förhandlingsnämnd att förhandla
med sjukvårdshuvudmännen om deras medverkan i hälso- och sjukvårdens
försörjningsberedskap. Härefter redovisade förhandlingsnämnden i juni i
fjol en överenskommelse med Landstingsförbundet om hälso- och sjukvårdens
försörjningsberedskap som syftar till att - i anslutning till det fortsatta
förhandlingsarbetet - en försöksverksamhet med s. k. buffertlagring av
sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär skall komma till stånd hos vissa
sjukvårdshuvudmän. Regeringen har godkänt överenskommelsen. I årets
budgetproposition (bil. 8, s. 169) anmäls att en ettårig försöksverksamhet av
angivet slag beräknas kunna påbörjas i början av år 1981 till en kostnad av
högst 8 milj. kr.

Försvarsutskottet har i yttrandet i ärendet framhållit att hälso- och
sjukvårdens försörjning är en fråga av stor betydelse för totalförsvaret.
Utskottet har emellertid anfört att det - i avvaktan på ett förutskickat
delbetänkande av 1978 års försvarskommitté, vari bl. a. mål och prioriteringar
beträffande hälso- och sjukvårdens försörjning skall behandlas - inte
är berett att ta ställning till vilka ytterligare åtgärder rörande försörjningen
med sjukvårdsmateriel m. m. som behöver vidtas utöver ovannämnda
försöksverksamhet med buffertlagring.

Det av försvarsutskottet förutskickade betänkandet av 1978 års försvarskommitté
är det i det föregående nämnda, i februari i år avgivna betänkandet
(Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret. 1978 års försvarskommitté
- som har i uppdrag att överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens
inriktning och totalförsvarets fortsatta utveckling m. m. efter år 1982
och vars utredningsmaterial avses ligga till grund för nästa försvarsbeslut -har i betänkandet redovisat bl. a. kommitténs syn på och förslag till
inriktning av totalförsvarsgrenarnas utveckling efter år 1982. Betänkandet
avses i första hand bilda underlag för regeringens anvisningar för myndigheternas
programplanering för tidsperioden 1982/83-1986/87. Kommittén
avser att under hösten 1981 lämna ett slutbetänkande om totalförsvarsgrenarnas
utveckling.

1978 års försvarskommitté framhåller bl. a. att den f. n. viktigaste
åtgärden för att säkerställa sjukvårdens funktion i kriser och krig är att
förbättra försörjningsberedskapen i fråga om sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär.
Det är, anför kommittén vidare, otillfredsställande att ännu
ingen reell förbättring kommit till stånd.

Enligt 1978 års försvarskommitté bör man - utan att avvakta förhandlingar
och försöksverksamhet - undersöka vilka möjligheter som finns att
skyndsamt upphandla lager för särskilt kritiska produkter. Det bör, påpekar
kommittén vidare, uppdras åt myndigheterna att ta fram ett sådant underlag
att beslut om såväl produktsortiment som kostnader härför kan tas i 1982 års
försvarsbeslut. Därutöver bör en planering komma till stånd för hur nu
tillgängliga resurser skall kunna utnyttjas i kris- och krigslägen. Härvid bör,
anför kommittén, särskilt övervägas former för att ersätta engångsmateriel

SoU 1980/81:23

med annan materiel samt även om möjligheter finns att utnyttja engångsmateriel
flera gånger.

Regeringen har genom beslut den 5 mars i år uppdragit åt bl. a.
socialstyrelsen att genomföra programplanering för den tidsperiod, 1982/
83-1986/87, som avses omfattas av ett nytt försvarsbeslut. Programplanerna
skall inges till regeringskansliet senast den 1 september i år. Enligt
anvisningarna för programplanearbetet - för vilka bl. a. 1978 års försvarskommittés
ovannämnda betänkande utgör underlag - skall den preliminära
inriktningen för såväl uppbyggnaden av försörjningsberedskapen som
planeringen för sjukvården vara att med godtagbar säkerhet tillgodose
behovet av de absolut oundgängliga varorna under en längre försörjningskris.
Krigsbehovet skall prioriteras. Det påpekas bl. a. att uthålligheten
beträffande sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär är så låg att det nu är
nödvändigt att prioritera den materielen före en vidare uppbyggnad av
läkemedelsförsörjningen samt att olika former bör övervägas för att ersätta
engångsmateriel med annan materiel samt möjligheterna att utnyttja
engångsmateriel flera gånger.

1978 års försvarskommittés uttalanden och regeringens anvisningar för
programplanearbetet för tidsperioden 1982/83-1986/87 visar enligt utskottets
mening att det nu finns en stark inriktning mot att förbättra materielberedskapen
för sjukvården i krig.

Utskottet vill här påpeka att utskottet i betänkande SoU 1980/81:19 (s. 32
och 33) - i anslutning till behandlingen av regeringens framställning om
medelsanvisning för budgetåret 1981/82 under anslaget till beredskapslagring
för hälso- och sjukvården m. m. - begärt att en preliminär utvärdering av
försöksverksamheten hos vissa sjukvårdshuvudmän med buffertlagring av
sjukvårdsmateriel av engångskaraktär skall göras innan försöksverksamheten
pågått tolv månader för att man skall få underlag för beslut om
beredskapen beträffande sådan materiel senast våren 1982.

Med hänsyn till det anförda torde något riksdagens initiativ med anledning
av motion 1980/81:171 (s) i här aktuell del inte vara erforderligt.

Utskottets ovan i särskilda avsnitt redovisade ställningstaganden till
yrkandet i motion 1980/81:171 (s) innebär att utskottet avstyrker motionen.

SoU 1980/81:23

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagförslagen

att riksdagen med bifall till propositionen antar vid propositionen
fogade förslag till

a) lag om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m. m.,

b) lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap,

c) lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83),

2. beträffande ökade insatser för sjukvården inom totalförsvaret
att riksdagen avslår motion 1980/81:171.

Stockholm den 24 mars 1981

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius
(m), Rune Gustavsson (c), Evert Svensson (s), Mårten Werner (m), John
Johnsson (s), Erik Larsson (c), Blenda Littmarck (m), Kjell Nilsson (s),
Sven-Gösta Signell (s), Kersti Swartz (fp), Stig Alftin (s), Karin Israelsson (c)
och Anita Persson (s).

Särskilt yttrande

Förbättring av materielberedskapen för sjukvården i krig (mom. 2 delvis)

Göran Karlsson, Evert Svensson, John Johnsson, Kjell Nilsson, SvenGösta
Signell, Stig Alftin och Anita Persson (alla s) anför:

Medelstilldelningen för förbättring av materielberedskapen för sjukvården
i krig har som socialstyrelsen påpekat inte legat på den nivå som 1977 års
försvarsbeslut förutsatt. Detta har medfört att omfattande eftersläpningar
föreligger. Särskilt allvarligt är det att kraftfulla åtgärder ännu inte vidtagits
för beredskapslagring av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär.

Med hänsyn härtill är det svårförståeligt att försvarsutskottet i sitt yttrande
i ärendet inte understrukit att snara åtgärder är nödvändiga för att förbättra
beredskapen.

Mot bakgrund av uttalanden som 1978 års försvarskommitté gjort i det
tidigare i år avgivna betänkandet (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och
totalförsvaret och de anvisningar som regeringen gett i mars i år för
programplanering för hälso- och sjukvården i krig för tidsperioden 1982/83 -

SoU 1980/81:23

1986/87 har socialutskottet konstaterat att det nu finns en stark inriktning
mot att förbättra materielberedskapen för hälso- och sjukvården i krig. Med
hänsyn till att socialdemokraterna i utskottet begärt en avsvärd förstärkning
av beredskapen beträffande sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär
redan nästa budgetår har vi godtagit socialutskottets uttalanden och inte
avgivit en reservation. I en reservation till socialutskottets betänkande SoU
1980/81:19, vari bl. a. frågan om medelsanvisning till beredskapslagring för
hälso- och sjukvården m. m. för nästa budgetår behandlas, har nämligen
socialdemokraterna i utskottet begärt att riksdagen till lagring av sjukvårdsmateriel
av förbrukningskaraktär skall anvisa 15 milj. kr. mera än vad
regeringen och utskottet föreslagit.

SoU 1980/81:23

Bilaga i

Försvarsutskottets yttrande
1980/81:1 y

om hälso- och sjukvården i krig m. m.

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 25 november 1980 beslutat hemställa att försvarsutskottet
avger yttrande över proposition 1980/81:57 om hälso- och
sjukvården i krig m. m. jämte eventuella motioner. Med anledning av
propositionen har väckts motion 1980/81:171.

Utskottet

Hälso-, sjuk- och olycksfallsvård är väsentliga delar av samhällsverksamheten.
Samhällets förmåga att ge vård vid svåra epidemier, fredskatastrofer
och under krig har stor betydelse för människors överlevnad och förmåga till
samhällsaktivitet i sådana lägen, liksom för deras tilltro till de gemensamma
ansträngningarna och vilja att delta i dessa.

Som framhölls i 1977 års försvarsbeslut (FöU 1976/77:13 s. 18) bör målet
för krigssjukvården vara att man får ett samordnat och effektivt utnyttjande
av alla tillgängliga resurser för hälso- och sjukvården samt för transport av
skadade. Vidare bör - liksom för totalförsvaret i övrigt - eftersträvas klara
ansvars- och ledningsförhållanden.

Sjukvården i krig bygger på fredssamhällets sjukvårdsresurser. Den
medicinska beredskapen för krig bör vara samordnad och så långt möjligt
integrerad med fredssjukvården, inte minst med beredskapen för fredskatastrofer.

I proposition 1980/81:57 föreslås att ansvaret för ledningen av sjukvården i
krig flyttas över från länsstyrelserna till sjukvårdshuvudmännen, dvs. till
landstingskommunerna och de kommuner som inte tillhör någon landstingskommun.
Försvarsutskottet tillstyrker en sådan ändring men vill liksom
föredragande statsrådet (s. 16) understryka att ändringen inte rubbar
länsstyrelsens ansvar och befogenheter som länets högsta civila samordnande
totalförsvarsmyndighet.

Det centrala operativa ledningsansvaret för den civila hälso- och sjukvården
i krig förutsätts även i fortsättningen vara en statlig angelägenhet och
under regeringen åvila socialstyrelsen. Styrelsen har därmed viktiga ledningsuppgifter,
som efter hand bör kunna renodlas i riktning mot övergripande
planerings- och samordningsfrågor (jfr FöU 1979/80:1 y).

Att sjukvårdshuvudmännen - i enlighet med den allmänna principen för
ansvar inom totalförsvaret - åläggs ett mera aktivt planeringsansvar för den

SoU 1980/81:23

civila hälso- och sjukvården i krig berör på den statliga sidan både central och
regional nivå. Nödvändiga statliga resurser på området kan inte dras in
förrän den avsedda utvecklingen blir säkerställd.

Totalförsvarets kapacitet är till stor del beroende av de medverkande
människornas förmåga att verka i krisartade situationer. Detta gäller inte
minst sjukvårdsorganisationen. Det finns enligt försvarsutskottets bedömning
orsak att tro att sjukvårdshuvudmännen kommer att ta itu med sina nya
uppgifter på ett sätt som ytterligare ökar intresset och kunnandet angående
beredskapsfrågor hos deras förtroendemän och personal.

Försvarsutskottet har inte funnit anledning till erinran mot vad som anförs
i propositionen om en utvidgad tjänsteplikt för sjukvårdspersonal m. fl. eller
mot vad som i övrigt anförs eller föreslås i propositionen.

I motion 1980/81:171 (s) hävdas att det krävs ökad statlig medverkan i
fråga om krigssjukvårdens försörjning med förnödenheter.

Socialstyrelsen har i augusti 1980 slutfört en perspektivstudie del 2
angående hälso- och sjukvård i totalförsvaret efter 1982. Enligt styrelsen
måste snarast påbörjas uppbyggnad av en försörjningsberedskap för
sjukvårdsmateriel. Inför ett nytt försvarsbeslut 1982 bedömer styrelsen att
den viktigaste omedelbara åtgärden för att förstärka den civila sjukvårdsberedskapen
är att statsmakterna anger inriktning och beslutar om en
medelsram för en uppbyggnad av beredskapen för försörjningen med
sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär.

I budgetpropositionen (prop. 1980/81:100 bil. 8s. 17) uttalar föredragande
statsrådet att beredskapen inför krissituationer behöver förbättras inom
hälso- och sjukvårdsområdet. Regeringen föreslår att anslaget för beredskapslagring
av läkemedel m. m. ökar med drygt 12 milj. kr. En försöksverksamhet
tillsammans med landstingen med buffertlagring av förbrukningsmateriel
beräknas kunna påbörjas inom kort. Den finansieras med
huvuddelen av nämnda anslagsökning.

Försvarsutskottet anser att hälso- och sjukvårdens försörjning är en fråga
av stor betydelse för totalförsvaret. Den behandlas f. n. inom 1978 års
försvarskommitté, som inom kort väntas lämna ett delbetänkande som bl. a.
tar upp mål och prioriteringar på detta område. I avvaktan härpå är utskottet
inte berett att ta ställning till vilka ytterligare åtgärder rörande försörjningen
med sjukvårdsmateriel m. m. som skulle kunna behöva vidtas utöver den
angivna försöksverksamheten med buffertlagring inom vissa landsting.

Stockholm den 10 februari 1981

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

SoU 1980/81:23

Närvarande: Per Petersson (m). Gudrun Sundström (s), Hans Lindblad (fp),
Roland Brännström (s), Åke Gustavsson (s), Ulla Ekelund (c). Evert
Hedberg (s). Göthe Knutson (m), Karl-Erik Svartberg (s), Anders Gernandt
(c), Eric Hägelmark (fp). Göran Allmér (m), Anita Johansson (s) och Eivor
Nilson (c).

GOTAB 66764 Stockholm 1981