SkU 1980/81:8

Skatteutskottets betänkande
1980/81:8

om lag mot skatteflykt, m. m., (prop. 1980/81:17) jämte motioner
Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen att riksdagen
antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag mot skatteflykt,

2. lag om ändring i förordningen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor,

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

I propositionen föreslås en särskild lag mot den form av skatteundandragande
som brukar kallas för kringgående av skattelag. I motsats till vad som
gäller för vissa andra former av skatteundandragande åtgärder - t. ex.
skenavtal - har skattedomstolarna i allmänhet inte ansett sig kunna
underkänna olika slag av kringgåendetransaktioner.

Kännetecknande för kringgåendetransaktionerna är att en person uppnår
ett visst ekonomiskt resultat - inte genom det förfarande som ligger närmast
till hands, utan genom ett annat som från kommersiella och liknande
synpunkter är en omväg - och därigenom undviker de beskattningsregler
som annars skulle bli tillämpliga. I den föreslagna lagen preciseras när ett
sådant kringgående skall anses föreligga och vilka förutsättningar som skall
vara uppfyllda för att en kringgåendetransaktion skall underkännas i
skattehänseende. Ett sådant underkännande innebär då i första hand att
taxering sker med tillämpning av den kringgångna bestämmelsen. För det fall
detta skulle leda till ett oskäligt resultat öppnas i lagen också en möjlighet till
friare bedömning. Utgångspunkten är att det skall bli mö jligt att förhindra en
icke avsedd skatteförmån, inte att åstadkomma ett härdare beskattningsresultat
än om något kringgående inte skett. Detta betyder också att det
förhållandet att taxeringen fastställts med stöd av den nya lagen inte utgör
någon särskild grund för skattetillägg eller innebär någon vidgning av
området för straff. Tillämpningsområdet föreslås begränsat till inkomst- och
förmögenhetsbeskattningen samt ett fatal andra skatter som kan sägas utgöra
komplement till inkomstbeskattningen.

Den nya lagstiftningen är riktad mot de fall där mer eller mindre
invecklade transaktionsked jor har konstruerats för att undgå eller nedbringa
skatt, medan den som företar helt vanliga och normala transaktioner inte
skall behöva riskera att beröras av den. Om en skattskyldig på förhand vill få
klarhet i om ett visst förfarande omfattas av den föreslagna skatteflyktsklausulen
eller ej, bör han kunna få förhandsbesked. Det föreslås därför en

1 Riksdagen 1980181. 6 sami. Nr 8

SkU 1980/81:8

utvidgning av de nuvarande bestämmelserna om rätt till förhandsbesked i
taxeringsfrågor. Vidare föreslås att frågor som gäller tillämpning av
klausulen skall prövas i första instans av länsrätt.

Med hänsyn till att en lagstiftning av denna typ reser speciella problem i
rättssäkerhetshänseende föreslås i propositionen att lagstiftningen tidsbegränsas.
Den skall gälla i fråga om rättshandlingar som företas under åren
1981-1985. Avsikten är att generalklausulen skall utvärderas från rättssäkerhetssynpunkter
mot slutet av femårsperioden och att lagstiftningen därvid
skall övervägas på nytt. För att säkerställa att ett underlag finns för
utvärderingen, avser regeringen att föranstalta om att rättsfall och erfarenheter
rörande tillämpningen av lagen löpande inrapporteras till justitiekanslern
och att även ge denne i uppdrag att till regeringen inkomma med eget
yttrande i saken.

SkU 1980/81:8

1 Förslag till
Lag mot skatteflykt

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt, statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt och ersättningsskatt.

2 § Vid taxeringen skall hänsyn ej tas till rättshandling som har företagits av
den skattskyldige eller av juridisk person, vars inkomst helt eller delvis
heskattas hos den skattskyldige, om rättshandlingen är led i ett förfarande
som innebär att skattebestämmelse kringgås.

Ett förfarande skall anses innebära att skattebestämmelse kringgås om

1. förfarandet, med hänsyn till det ekonomiska resultat som - bortsett från
beskattningen - har uppnåtts genom förfarandet, framstår som en omväg i
förhållande till det närmast till hands liggande förfarandet.

2. förfarandet medför en icke oväsentlig skatteförmån som med hänsyn
till omständigheterna kan antas lia utgjort det avgörande skälet för
förfarandet och

3. en taxering på grundval av förfarandet klart skulle strida mot grunderna
för bestämmelsen i fråga eller för de bestämmelser som skulle tillämpas om
förfarandet lades till grund för taxeringen.

3 § Om 2 8 tillämpas skall taxeringen ske som om den skattskyldige hade valt
det närmast till hands liggande förfarande som avses i 2 8 andra stycket 1. Om
en sådan grund för taxeringen skulle leda till oskäligt resultat, skall
taxeringen bestämmas till skäligt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas på rättshandlingar
som har företagits under tiden den 1 januari 1981 - den 31 december
1985.

1* Riksdagen 1980/81. 6 sami. Nr 8

SkU 1980/81:8

2 förslag till

Lag om ändring i förordningen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1951:442) om förhandsbesked
i taxeringsfrågor1

dels att i 11 och 12 §§ ordet "förordning” skall bytas ut mot "lag”,
dels att i 12 § orden "Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot "regeringen",
dels att rubriken till förordningen samt 1 § skall ha nedan angivna
lydelse.

Lag om förhandsbesked i taxeringsfrågor

Nuvarande lydelse

Riksskatteverket må, därest sådan!
för någon finnes vara av synnerlig
vikt, efter ansökan lämna besked
på förhand (förhandsbesked) angående
viss fråga, som avser sökandens
taxering till kommunal inkomstskatt.
statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt
eller ersättningsskatt, ävensom
viss fråga rörande tillämpningen av
lagen otti beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst
eller förordningen om uppskov
i vissa fall med beskattning av
realisationsvinst. Förhandsbesked
må ock meddelas i frågor som nu
nämnts, därest detta finnes vara av
vikt för enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning.

1 Senaste lydelse av
förordningens rubrik 1970:914

II 8 1971-312.

-Senaste lydelse 1970:914.

Föreslagen lydelse

r Riksskatteverket

får, om det finnes
vara av synnerlig vikt för någon,
efter ansökan lämna besked på förhand
(förhandsbesked) angående
viss fråga, som avser sökandens taxering
till kommunal inkomstskatt,
statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt.
utskiftningsskatt eller
ersättningsskatt, ävensom viss fråga
rörande tillämpningen av lagen
(1951:763) om beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst
eller i lag givna bestämmelser
om uppskov med beskattning av
realisationsvinst. Gäller ansökningen
fråga om tillämpning av lagen
11980:000) mot skatteflykt får förhandsbesked
meddelas, om det är av
vikt för sökanden.

1 frågor som avses i första stycket
får förhandsbesked också meddelas,
om det finnes vara av vikt för enhetlig
lagtolkning eller rättstillämpning.

SkU 1980/81:8

Nuvarande lydelse

Vad ovan sagts skall äga motsvarande
tillämpning, när ägare till fastighet
eller den. för vilken ehuru han
icke är ägare garantibelopp för fastighet
likväl skall upptagas såsom
skattepliktig inkomst i enlighet med
vad därom stadgas i 47 § kommunalskattelagen,
önskar på förhand
erhålla besked angående viss fråga,
som avser taxering av fastigheten.

Om rätt att av riksskatteverket
erhålla förhandsbesked i fråga rörande
mervärdeskatt föreskrives i
lagen om mervärdeskatt.

Föreslagen lydelse

Vad som har sagts i första stycket
första meningen och andra stycket
skall också tillämpas, när ägare till
fastighet önskar på förhand erhålla
besked angående viss fråga, som
avser taxering av fastigheten. Detsamma
gäller den för vilken garantibelopp
för fastighet skall tas upp sorn
skattepliktig inkomst enligt bestämmelserna
i 47 § kommunalskattelagen
(1928:370), trots att han inte är
ägare.

Om rätt att av riksskatteverket
erhålla förhandsbesked i fråga rörande
mervärdeskatt föreskrivs i
lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift pä
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

SkU 1980/81:8

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)'
dels att 67 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 114 a §, av nedan angivna
lydelse.

Föreslagen lydelse
67 §2

Nuvarande lydelse

Omräkning av inkomst på grund
av 43 § 1 mom. kommunalskattelagen
eller taxering till kommunal
inkomstskatt på grund av 57 § 3
mom. samma lag må icke verkställas
av taxeringsnämnd. Anser nämnden
att sådan åtgärd bör vidtagas skall
skriftlig anmälan härom göras hos
skattechefen. Denne äger göra framställning
i frågan hos länsrätten. I
förekommande fall skall han överlämna
anmälan till allmänna ombudet
för mellankommunala mål för
framställning hos den mellankommunala
skatterätten och samtidigt
underrätta skattechefen i annat län,
där den skattskyldige taxerats till
kommunal inkomstskatt.

Omräkning av inkomst på grund
av 43 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller taxering till
kommunal inkomstskatt på grund av
57 § 3 mom. samma lag får inte
verkställas av taxeringsnämnd. Anser
nämnden att sådan åtgärd bör
vidtas skall skriftlig anmälan härom
göras hos skattechefen. Denne får
göra framställning i frågan hos länsrätten.
I förekommande fall skall
han överlämna anmälan till allmänna
ombudet för mellankommunala
mål för framställning hos den mellankommunala
skatterätten och
samtidigt underrätta skattechefen i
annat län. där den skattskyldige
taxerats till kommunal inkomstskatt.
Vad nu sagts galler också i
fråga om tillämpning av lagen

(1980:000) mot skatteflykt.

Om handläggning av framställning enligt första stycket och om fullföljd av
talan mot beslut i sådan fråga skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat
om besvär rörande taxering.

1 Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.
- Senaste lydelse 1979:175.

SkU 1980/81:8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

114 a H

Utöver vad som följer av 114 §
skall eftertaxering ske, när rättelse
påkallas av att lagen (1980:000) mot
skatteflykt är tillämplig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

1** Riksdagen 1980/81. 6 sami. Nr 8

SkU 1980/81:8

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 49 § 2 och 4 niom. uppbördslagen (1953:272)'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

49 §

2 morn.2 Skattskyldig må av länsstyrelsen erhålla anstånd med inbetalning
av skatt, kvarskatteavgift eller ränta

1) om den skattskyldige anfört besvär över taxering och erläggandet av
skatt, som påförts i anledning av den icke lagakraftvunna taxeringen, skulle
för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller eljest
framstå såsom obilligt: till belopp som betingas av den skattskyldiges yrkande
i fråga om taxeringen,

2) om ansökan gjorts angående skatteberäkning för ackumulerad inkomst,
angående uppskov med beskattning av intäkt av skogsbruk, angående
avräkning av utländsk skatt eller angående befrielse från erläggande av skatt,
som påförts avliden person eller hans dödsbo, eller om skattskyldig eller
dödsbo anfört besvär över beslut med anledning av sådan ansökan: till
belopp som betingas av ansökningen eller besvären,

3) om ansökan gjorts angående
nedsättning enligt 85 § 2 mom. av
kvarskatteavgift eller om besvär
anförts över beslut i anledning av
sådan ansökan: till belopp som
betingas av ansökningen eller besvären.

Anstånd enligt första stycket vid
1) må medgivas endast om den
skattskyldige ställer nöjaktig säkerhet
hos länsstyrelsen om icke med
hänsyn till anståndstidens varaktighet,
den skattskyldiges förhållanden
och omständigheterna i övrigt kan

4) om kvarstående eller tillkommande
skatt har påförts på grund av
att 3 § lagen (1980:000) mot skatteflykt
har tillämpats: till belopp som
betingas av vad som sålunda
påförts.

Anstånd enligt första stycket vid
1) eller 4) får medges endast om den
skattskyldige ställer nöjaktig säkerhet
hos länsstyrelsen, om inte med
hänsyn till anståndstidens varaktighet,
den skattskyldiges förhållanden
och omständigheterna i övrigt kan

1 Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771

2 Senaste lydelse 1978:972.

SkU 1980/81:8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

antagas, att det belopp som avses
med anståndet ändå kommer att
behörigen erläggas.

4 m o m.3 Den som åtnjutit
anstånd med inbetalning av skatt
enligt 2 mom. 1) skall erlägga ränta
(a n s t å n d s r ä n t a) för den del av
skatten som skall erläggas senast vid
anståndstidens utgång. Vid ränteberäkningen
gälla i tillämpliga delar
bestämmelserna i 32 § första stycket.

antas, att det belopp som avses med
anståndet ändå kommer att behörigen
erläggas.

4 mom. Den som åtnjutit
anstånd med inbetalning av skatt
enligt 2 mom. 1) eller 4) skall erlägga
ränta (a n s t å n d s r ä n t a) för den
del av skatten som skall erläggas
senast vid anståndstidens utgång.
Vid ränteberäkningen galler i tilllämpliga
delar bestämmelserna i 32§
första stycket.

Vid beräkning av anståndsränta gäller,

att ränta utgår från utgången av den månad, då skatten skulle ha erlagts om
anstånd icke medgivits, till och med den månad, då anståndstiden gått till
ända: samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Bifalles den skattskyldiges besvär, skall erlagd ränta återbetalas sedan
taxeringen vunnit laga kraft.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsvarande
tillämpning beträffande anståndsränta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

■'Senaste lydelse 1974:853.

SkU 1980/81:8

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1980/81:58 av Joakim Ollén (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära
utredning av förutsättningarna för en omvänd generalklausul i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1980/81:59 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen

1. antar det i motionen framlagda förslaget till lag om skatteflykt,

2. antar de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i förordningen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor,

b) lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) med den ändringen att
67 § utgår.

3. avslår propositionen i vad avser ändring i uppbördslagen (1953:272),

4. beslutar att skatteflyktsklausulen skall tillämpas i enlighet med de i
motionen gjorda motivuttalandena.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1979

1979/80:794 av Lars Ulander m. fl. (s)

I motionen yrkas med hänvisning till motion 1979/80:1000 att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla om åtgärder i syfte att skärpa kontrollen
vid utfärdande av B-skattsedlar.

1979/80:1590 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot
skatteflykt utformad i huvudsaklig överensstämmelse med de i motionen
angivna principerna.

1979/80:1865 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas med hänvisning till motion 1864 att riksdagen hos
regeringen begär att förslag till allmän skatteflyktsklausul läggs fram
omedelbart.

SkU 1980/81:8

Skrivelser

Till utskottet har inkommit en skrivelse från Medborgarrättsrörelsen.
Vidare har Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare
avlämnat en gemensam skrivelse till utskottet.

Utskottet

Bakgrund

Svensk skattelagstiftning innehåller inte någon allmän regel mot skatteflykt,
däremot ett antal specialregler som tillkommit i syfte att förhindra
konkreta skatteflyktsförfaranden.

Frågan om införande av en generalklausul mot skatteflykt har övervägts i
olika sammanhang. 1953 års skatteflyktskommitté gjorde på sin tid en
undersökning av den skatterättsliga bedömningen i praxis av skentransaktioner.
Kommittén konstaterade att regeringsrätten, i de fall då en
rättshandling till sin verkliga juridiska innebörd var något annat än den
rubricerats som, bortsett från rättshandlingens yttre form och bedömt denna
i enlighet med dess verkliga innehåll. Något behov av en författningsmässig
reglering av skentransaktioner ansåg kommittén därför inte föreligga.

Kommittén ställde sig också avvisande till en allmän regel i skattelagstiftningen
för bedömningen av andra skatteflyktsåtgärder än skentransaktioner
med i huvudsak den motiveringen att den inte ansåg det möjligt att utforma
någon godtagbar bestämmelse mot kringgåendeförfaranden som samtidigt
tillgodosåg både rättssäkerhets- och effektivitetskrav.

I ett i oktober 1975 publicerat betänkande (SOU 1975: 77) Allmän
skatteflyktsklausul konstaterade en expertgrupp inom företagsskatteberedningen
att skatteflykten utgjorde ett samhällsproblem av allvarlig karaktär.
Som orsak härtill angavs det skärpta skattetrycket, den alltmer komplicerade
skattelagstiftningen och den vidgade skillnaden i skattebelastningen på olika
slags inkomster. Expertgruppen pekade på att metoden att söka komma till
rätta med skatteflykt genom specialregler var förenad med vissa olägenheter,
bl. a. genom att lagstiftningen inte kunde göras retroaktiv och genom att den
träffade också fall där någon skatteflyktsavsikt inte förelåg. En ytterligare
nackdel med specialbestämmelser var - menade expertgruppen - att de
kunde sägas mista sin aktualitet redan i och med att de infördes.

Expertgruppen åberopade till stöd för en allmän skatteflyktsklausul i
första hand den allmänpreventiva effekten. Skattskyldiga, som planerade
skatteflyktsåtgärder, kunde - framhölls det - inte räkna med framgång så
snart de valde en metod som rent formellt överensstämde med de materiella
rättsreglerna.

Expertgruppen utformade ett förslag till generalklausul omfattande så gott
som samtliga skatter och avgifter. Klausulen innebar att vid bestämmande av
skatt eller taxering avtal eller annan rättshandling skulle bedömas efter sin

SkU 1980/81:8

verkliga innebörd och sina ekonomiska verkningar. En förutsättning för
tillämpning av klausulen var att en eller flera rättshandlingar i vilka den
skattskyldige - direkt eller indirekt - medverkat berett honom en förmån i
skattehänseende. Vidare krävdes att denna förmån på sannolika grunder
utgjorde den skattskyldiges huvudsakliga fördel av rättshandlingen och att
förmånen stod i strid med lagstiftningens anda och mening.

Om med tillämpning av dessa bestämmelser skatteflykt ansågs föreligga,
skulle skatten eller taxeringen bestämmas med bortseende från rättshandlingen
eller-om en sådan beräkningsgrund inte kunde tillämpas eller skulle
leda till oskäligt resultat - till ett skäligt belopp.

Expertgruppens förslag remissbehandlades. På grundval av den vid
remissbehandlingen framförda kritiken har en arbetsgrupp inom budgetdepartementet
i betänkandet (Ds B 1978: 6) Lag mot skatteflykt förordat vissa
ändringar i expertgruppens förslag.

Förslaget

Propositionen bygger - med vissa modifikationer - på det inom departementet
omarbetade förslaget, som även det remissbehandlats. Den i
propositionen föreslagna klausulens tillämpningsområde har begränsats till
inkomst- och förmögenhetsbeskattningen och tili vissa särskilda skatter, som
kan sägas utgöra komplement till inkomstbeskattningen, nämligen utskift -ningsskatten och ersättningsskatten.

Klausulen inleds med en föreskrift om att rättshandling som skattskyldig
företagit inte skall ligga till grund för taxeringen, om rättshandlingen utgör
led i ett förfarande som innebär att skattebestämmelse kringgås. Detta
innebär att klausulen inte blir tillämplig på andra skentransaktioner än
skatteflyktsförfaranden eller på avtal som döljer faktiska rättsverkningar.
Avtal som är civilrättsligt ogiltiga men som efterlevs av parterna faller också
utanför tillämpningsområdet.

För att ett förfarande skall anses innebära att en skattebestämmelse
kringgås skall två förutsättningar vara uppfyllda. För det första skall ett annat
förfarande på vilket bestämmelsen i fråga är tillämplig framstå som närmast
till hands liggande med hänsyn till det ekonomiska resultat som - bortsett
från beskattningen - har uppnåtts med det valda förfarandet. För det andra
skall en taxering på grundval av förfarandet klart strida mot grunderna för
den bestämmelse som kringgåtts eller för de bestämmelser som skulle
komma i fråga om det av den skattskyldige valda förfarandet lades till grund
för taxeringen.

Som ytterligare villkor för tillämpningen av klausulen gäller att förfarandet
för den skattskyldige medför en inte oväsentlig skatteförmån och att denna
förmån kan antas ha utgjort det avgörande skälet för valet av förfarande.

Med rättshandling som har företagits av den skattskyldige skall likställas
rättshandling som företagits av juridisk person vars inkomst helt eller delvis

SkU 1980/81:8

beskattas hos den skattskyldige.

Om en skattskyldig på förhand vill få klarhet i om ett visst förfarande
omfattas av skatteflyktsklausulen eller inte skall han ha möjlighet att erhålla
förhandsbesked.

Förslaget innebär också att frågor som gäller tillämpning av klausulen skall
pfövas i första instans av länsrätt och att anstånd alltid skall kunna medges
med inbetalning av skatt som påförts med stöd av klausulen.

Lagstiftningen skall vara tidsbegränsad och gälla i fråga om rättshandlingar
som företas under åren 1981-1985. Den skall mot slutet av femårsperioden
utvärderas från rättssäkerhetssynpunkt och därvid kunna omprövas på
nytt.

Rättsfall och erfarenheter av lagens tillämpning skall fortlöpande inrapporteras
till justitiekanslern, och denne skall erhålla regeringens uppdrag att
inkomma med eget yttrande rörande lagstiftningen och dess tillämpning.

I anslutning till propositionen har väckts två motioner, 1980/81: 58 av
Joakim Ollén (m) och 1980/81: 59 av Lars Werner m. fl. (vpk). Under den
allmänna motionstiden vid 1979/80 års riksmöte väcktes tre motioner som
utskottet också behandlar i detta sammanhang, nämligen 1979/80: 1590 av
Olof Palme m. fl. (s) om förslag till lag mot skatteflykt. 1979/80: 1865 av Lars
Werner m. fl. (vpk), även den avseende en allmän skatteflyktsklausul och
1979/80: 794 av Lars Ulander m.fl. (s) om åtgärder mot skattefusk.

Behovet av en skatteflyktsklausul m. m.

Medborgarrättsrörelsen (MRR), en organisation som arbetar för att öka
medborgarnas direkta inflytande i samhället och för att förstärka deras frioch
rättigheter, har i skrivelse till utskottet framhållit att generalklausulen
enligt MRR:s mening inte bör antas av riksdagen. MRR anser att ett
samhälle som vill kallas ett rättssamhälle inte-som föreslås i propositionenkan
behandla en och samma rättshandling helt olika, beroende på om den
kommer under en vanlig domstols bedömning eller prövas av skattedomstolarna.
MRR anser att den i propositionen föreslagna skatteklausulen, om den
antas, måste kompletteras med bestämmelser om de civilrättsliga konsekvenserna
av att skattemyndigheterna vid taxering inte skall beakta vad som
verkligen inträffat.

Möjligheten att erhålla förhandsbesked synes MRR inte kunna vara till
större hjälp, då ett sådant besked inte kan ge svar på frågor hur de
civilrättsliga följdverkningarna av en rättshandling skall anpassas till de
avgöranden som träffas vid taxering.

Det torde vara en allmän erfarenhet att skatteundandragande i olika
former - trots att Sverige kommit att få en ganska omfattande speciallagstiftning
mot skatteflykt - under senare år tilltagit och numera utgör ett
allvarligt samhällsproblem. De belopp som härigenom undandras det

SkU 1980/81:8

allmänna är betydande både i absoluta tal och sedda i relation till de samlade
skatteintäkterna.

Ett av skattelagstiftningens viktigaste syften måste vara att ge en, så långt
det är möjligt, rättvis fördelning av den samlade skattebördan. 1 den mån en
skattskyldig genom olika åtgärder undandrar sig sin andel av skattebördan
innebär det automatiskt en ökad belastning för andra.

Skatteutskottet har vid upprepade tillfällen behandlat frågor om skattefusk
och skatteflykt och därvid alltid starkt understrukit angelägenheten av
att samhället med kraft ingriper mot alla former av skatteundandragande.

Enligt utskottets mening visar erfarenheterna att den metod som hittills
tillämpats för att söka komma till rätta med skatteflykt - nämligen
lagstiftning genom punktvisa ingripanden - inte ensam är tiil fyllest för att
tillgodose detta syfte. Som departementschefen framhåller i propositionen
torde just ambitionen att ge skattereglerna ett så exakt innehåll som möjligt
utgöra en del av orsaken till själva skatteflyktsproblematiken. I den mån nya
former av skatteflykt framkommer måste nya speciella skatteflyktsregler
tillskapas, och all sannolikhet talar för att lagstiftaren aldrig kommer att
kunna förutse och reglera alla tänkbara skatteflyktssituationer.

Mot denna bakgrund och då en generalklausul genom framför allt sin
allmänpreventiva effekt kan förväntas motverka skatteflykt anser utskottet -i likhet med en betydande majoritet av de remissinstanser som yttrat sig i
frågan - att det finns skäl att, som ett komplement till speciallagstiftningen på
området, nu införa en generalklausul i skattelagstiftningen. För en sådan
åtgärd talar såväl rättviseskäl som hänsynen till de lojala skattebetalarna.

Beträffande de av MRR uttalade farhågorna för att generalklausulen kan
få negativa effekter från rättssäkerhetssynpunkt vill utskottet erinra om att
svensk skattelagstiftning redan i dag arbetar med generalklausuler i den
meningen att skentransaktioner underkänns och att avtal och andra
rättshandlingar i praxis bedöms efter sitt verkliga innehåll. Syftet med
generalklausulen är i första hand att åstadkomma en rättvis beskattning, inte
ett hårdare beskattningsresultat än det som skulle blivit följden av ett
”normalt” handlande, dvs. ett handlande som inte inneburit skatteflykt. Som
MRR framhåller kan de rättshandlingar som företagits givetvis ha lett till
civilrättsligt bindande förpliktelser för den skattskyldige. Av 3 § i förslaget till
lag om skatteflykt framgår att, om en taxering i enlighet med klausulen skulle
leda till oskäligt resultat, jämkning bör ske och taxeringen bestämmas till ett
skäligt belopp. Sådan jämkning bör enligt propositionen kunna göras
framför allt i sådana fall då den skattskyldige själv, direkt eller indirekt, kan
sägas ha blivit dubbelt beskattad.

Som departementschefen framhåller torde medkontrahenternas skatteförhållanden
i regel inte omedelbart påverkas av den skattskyldiges egen
taxering. Aven här kan emellertid - menar han - tänkas fall där ett
hänsynstagande till det sammanlagda skatteresultatet framstår som skäligt,
och då bör också jämkning ske.

SkU 1980/81:8

Lagstiftningens tillämpningsområde

Av utskottets tidigare redogörelse framgår att expertgruppens förslag till
allmän skatteflyktsklausul omfattade så gott som samtliga direkta skatter och
sociala avgifter, medan tillämpningsområdet enligt propositionen begränsats
till inkomst- och förmögenhetsbeskattningen samt de särskilda skatter som
kan sägas utgöra komplement till inkomst- och förmögenhetsbeskattningen,
nämligen utskiftningsskatten och ersättningsskatten. Expertgruppens förslag
omfattade också skenrättshandlingar, dvs. avtal som företas för skens skull
och således utan att parterna har för avsikt att fullfölja dem. avtal som döljer
faktiska rättsverkningar och civilrättsligt ogiltiga avtal som efterlevs av
parterna, medan generalklausulen enligt propositionen uteslutande avser de
egentliga kringgåendefallen, dvs. de fall då en skattskyldig, i avsikt att uppnå
ett visst ekonomiskt resultat, uteslutande av skatteskäl väljer ett förfarande
som från kommersiella och andra liknande synpunkter framstår som en
onödig omväg. Det bör understrykas att endast den omständigheten att ett
förfarande är inriktat på att uppnå en skatteförmån inte gör klausulen
tillämplig. Förfarandet måste också med hänsyn till det ekonomiska resultat
som uppnåtts framstå som en omväg.

Yrkandet i vpk-motionen 1980/81:59 innebär att tillämpningsområdet i
enlighet med expertgruppens förslag utvidgas till att avse så gott som samtliga
skatter och avgifter och att klausulen blir tillämplig också på bl. a.
skenrättshandlingar och avtal med en annan innebörd än som framgår av
deras rubricering. Motionärerna anser det viktigt att förfaranden som vid en
tillämpning av generalklausulen inte anses kunna godtas vid den direkta
beskattningen inte heller godkänns vid den indirekta beskattningen. De
anser det också obefogat att begränsa tillämpningen till de egentliga
kringgåendefallen och menar att klausulen med en sådan utformning
kommer att kunna tillämpas endast undantagsvis.

En av anledningarna till att tillämpningsområdet i propositionen ansetts
böra begränsas till i huvudsak inkomst- och förmögenhetsbeskattningen samt
utskiftnings- och ersättningsskatterna är att det beträffande flertalet andra
skatter och avgifter saknas möjlighet att få bindande förhandsbesked. Ett
annat skäl har varit svårigheterna att på dessa skatter och avgifter föra över
en klausul som är avpassad för den direkta inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.

De vanligast förekommande fallen av skatteflykt torde f. n. otvivelaktigt
gälla inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Behovet av ingripanden är
därför störst i fråga om dessa skatter. Även om det inbördes sambandet
mellan olika skatter och avgifter i och för sig kunde motivera en utvidgning av
klausulens tillämpningsområde torde det, som departementschefen framhållit.
inte vara möjligt att utan mer ingående utredning införa en rätt till
förhandsbesked på hela skatte- och avgiftsområdet. Eftersom rätten till
förhandsbesked enligt utskottets mening måste anses utgöra ett från

SkU 1980/81:8

rättssäkerhetssynpunkt betydelsefullt för att inte säga nödvändigt komplement
till en ny lagstiftning av den art som föreslås i propositionen är utskottet
inte berett att - innan praktiska erfarenheter vunnits av klausulens
tillämpning - förorda att klausulen utvidgas till att avse andra skatter än dem
som föreslås i propositionen. Utskottet vill erinra om att klausulen skall gälla
i fråga om taxering till skatt. Genom anknytningen till taxeringen blir det
möjligt att i förekommande fall ändra avgifter - exempelvis egenavgifter -som bestäms på grundval av taxeringen, om denna höjs med tillämpning av
klausulen.

Utskottet anser inte heller att det finns skäl att utvidga tillämpningsområdet
utöver de rena kringgåendefallen. Skenrättshandlingar underkänns
redan nu av skattedomstolarna, och avtal som döljer faktiska rättsverkningar
bedöms efter sin verkliga innebörd. Civilrättsligt ogiltiga avtal bör enligt
utskottets mening inte omfattas av en generalklausul mot skatteflykt.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1980/81:59 i nu
behandlade delar.

Förutsättningar för tillämpning av klausulen

Enligt expertgruppens förslag till skatteflykt krävdes för tillämpning av
skatteflyktsklausulen att en eller flera rättshandlingar vari den skattskyldige
direkt eller indirekt medverkat berett honom en "skatteförmån”. Det skulle
vidare ”på grund av omständigheterna” vara ”sannolikt" att denna förmån
utgjorde hans ”huvudsakliga fördel av rättshandlingen". Förmånen skulle
dessutom stå "i strid med lagstiftningens anda och mening".

I propositionen har expertgruppens förslag så till vida modifierats att
"skatteförmån" ändrats till ”icke oväsentlig skatteförmån" och uttrycket
"huvudsakliga fördel av rättshandlingen" bytts ut mot "det avgörande skälet
för förfarandet”. Som villkor gäller härutöver att det av den skattskyldige
valda förfarandet framstår som en omväg i jämförelse med ett annat närmast
till hands liggande förfarande och att en taxering på grundval av förstnämnda
förfarande "klart skulle strida mot grunderna” för den bestämmelse som den
skattskyldige kringgått eller för de bestämmelser som skulle komma i fråga
om den skattskyldiges förfarande lades till grund för beskattningen.

Skatteutskottets socialdemokrater har med anledning av s-motionen
1979/80: 1590 yrkat att de nu angivna förutsättningarna för tillämpning av
skatteflyktsklausulen lagfästs och utformas i enlighet med expertgruppens
förslag med den ändringen att de som förutsättning för klausulens
tillämplighet godtar att rättshandlingen för den skattskyldige skall ha
medfört en icke oväsentlig skatteförmån. Yrkandet i vpk-motionen
1980/81:59 innebär att expertgruppens förslag i motsvarande delar genomförs
utan ändring.

En allmän skatteflyktsklausul utgör som tidigare nämnts en nyhet i svensk
skattelagstiftning. Det är enligt utskottets mening därför angeläget att gå
fram med försiktighet när det gäller att reglera omfattningen av den nya

SkU 1980/81:8

lagstiftningen och förutsättningarna för dess tillämpning.

En alltför allmän utformning av skatteflyktsklausulen kan uppenbarligen
innebära en risk för att rättssäkerhetskrav äventyras. Tillämpningsområdet
får å andra sidan inte göras så snävt att rimliga effektivitetskrav åsidosätts.

Såvitt utskottet kan bedöma innebär förslaget i propositionen en rimlig
avvägning mellan dessa båda intressen. Enligt utskottets mening föreligger
inte några mer avgörande skillnader mellan förslaget i s-motionen och det i
propositionen. 1 båda fallen förutsätts i princip att den skattskyldige genom
ett visst förfarande uppnått ett beskattningsresultat som är förmånligare än
vad som är normalt i jämförliga situationer. Att skatteförmånen i det ena
fallet skall ha utgjort den skattskyldiges huvudsakliga fördel av och i det
andra fallet det avgörande skälet för detta förfarande kan inte heller sägas
innebära någon påtaglig skillnad.

Prövningen av lagstiftningens intentioner skall enligt förslaget i smotionen,
som i denna del överensstämmer med expertgruppens, ske med
utgångspunkt i lagstiftningens anda och mening men enligt propositionen
med ledning av de bestämmelser som kringgåtts eller de bestämmelser som är
tillämpliga på det av den skattskyldige valda förfarandet.

Vid remissbehandlingen av expertgruppens förslag riktades från flera håll
kritik mot uttrycket "lagstiftningens anda och mening”, bl. a. med hänvisning
till att de besvärliga tolkningsproblem som klausulen med en sådan
utformning kunde ge upphov till. innebar risk för fiskala aktioner som
byggde på en felaktig uppfattning om en bestämmelses innebörd. I
sammanhanget pekades också på att det fanns olika slag av förarbeten, skilda
lagtolkningsmetoder och uttalanden och att det var förenat med stora
svårigheter att rent praktiskt kombinera och sammanställa skilda typer av
förarbeten till en enhetlig "vilja och mening".

En allmän skatteflyktsklausul måste - som utskottet tidigare framhållit -konstrueras så att inte rättssäkerhetsintresset äventyras. Den utformning
klausulen erhållit i propositionen tillgodoser enligt utskottets mening detta
syfte bättre än expertgruppens förslag. Skattedomstolarnas prövning av
frågan huruvida skattebestämmelse kringgåtts skall enligt propositionen
kunna avse inte bara grunderna för den regel som kringgåtts utan också syftet
med den eller de bestämmelser som den skattskyldige faktiskt utnyttjat.
Detta ger såvitt utskottet kan bedöma skattedomstolarna rimliga möjligheter
att ingripa mot olika skatteflyktsförfaranden. Även en prövning av en
rättshandlings förenlighet med "lagstiftningens anda och mening" torde för
övrigt i flertalet fall komma att begränsas till att avse grunderna för och syftet
med den kringgångna och den faktiskt utnyttjade regeln.

Med det anförda anser utskottet sig böra godta att förutsättningarna för
klausulens tillämpning utformas i enlighet med propositionens förslag.
Utskottet vill i sammanhanget ånyo erinra om att lagstiftningen om
generalklausul är tidsbegränsad och att den skall utvärderas från rättssäker -

SkU 1980/81:8

hetssynpunkt. Som departementschefen framhåller kan det komma att
finnas anledning att mot bakgrund av rättsutvecklingen på skatteflyktsområdet
pröva klausulens tillämpningsområde när erfarenheter har vunnits av
den praktiska tillämpningen.

Processuella frågor, ikraftträdande m.m.

I vpk-motionen 1980/81: 59 har framställts yrkanden som innebär väsentliga
utvidgningar av skatteflyktsklausulsreglerna inte bara i förhållande till
propositionen utan också jämfört med expertgruppens förslag. Motionärerna
framhåller bl. a. att det inte finns skäl att medge anstånd med inbetalning
av skatt enbart därför att skatten påförts med stöd av skatteflyktsklausulen.
De anser inte heller att det finns anledning att göra lagstiftningen
tidsbegränsad eller att i mål om klausulens tillämpning bryta den normala
instansordningen. Även skatteflyktsmålen bör således enligt motionärerna
prövas av taxeringsnämnd som första instans.

Frågor av nu angiven art bör enligt utskottets mening prövas i samband
med den aviserade utvärderingen av skatteflyktsklausulen.

I avvaktan på en sådan utvärdering bör lagstiftningen vara tidsbegränsad.
Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motion 1980/81: 59 även i nu
angivna delar. Inte heller i övrigt bör motionen föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Skatteflyktsklausulen öppnar möjlighet att vid taxeringen underkänna i
och för sig riktiga rättshandlingar, om de ingår i ett förfarande som innebär
kringgående av skattebestämmelse.

I propositionen föreslås ett tillägg i taxeringslagen. Tillägget (U4a§)
innebär att en eftertaxeringsmöjlighet öppnas i samband med sådan rättelse
av taxering som påkallas av lagen om skatteflykt.

Denna möjlighet till eftertaxering i generalklausulsfallen har föranlett
kritik från Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare.
Organisationerna framhåller i en gemensam skrivelse till utskottet att ett
visst förfarande genom den föreslagna ordningen kommer att kunna angripas
även sedan klausulen varit tillämplig några år, och detta trots att beskattningsmyndigheterna
vid den ordinarie taxeringen fått alla uppgifter korrekt
redovisade i deklarationen.

Prövningen av skatteflyktsklausulen skall enligt förslaget i första hand
ankomma på länsrätt. Med hänsyn härtill och då ett skatteflyktsförfarande i
många fall kan omfatta transaktioner under flera år torde i många fall alla
omständigheter av betydelse för åsättande av en riktig taxering inte vara
kända vid det ordinarie taxeringstillfället. Detta torde vara det avgörande
skälet för att en särskild eftertaxeringsmöjlighet ansetts erforderlig för
sådana fall där taxering åsätts med stöd av klausulen.

Som framhållits av lagrådet vid dess behandling av propositionen torde

SkU 1980/81:8

skatteflyktsklausulens praktiska betydelse komma att avsevärt försvagas om
utrymmet för dess tillämpning vid eftertaxering blir alltför begränsat.
Utskottet vill erinra om att det förhållandet att eftertaxering påförs med stöd
av klausulen inte innebär att skattetillägg skall påföras. Härför krävs enligt
vanliga regler att den skattskyldige lämnat oriktig information till skattemyndigheterna
enligt de regler som gäller för skattetillägg och att någon av
eftergiftsgrunderna inte kan åberopas.

Utskottet anser sig med det anförda böra godta propositionens förslag om
eftertaxering i skatteklausulsfallen.

Organisationerna tar också upp frågan om möjligheterna att med
bindande verkan i skattehänseende låta en transaktion gå åter i de fall
skatteflyktsklausulen visar sig tillämplig på ett visst förfarande. De begär
utredning och förslag i frågan till nästa höst.

Ett av de viktigaste syftena med skatteflyktsklausulen är enligt utskottets
mening dess allmänpreventiva funktion. En rätt till återgång av skatteflyktstransaktioner
på vilka klausulen är tillämplig kommer med stor sannolikhet
att eliminera den effekten och öppna möjligheter till spekulation. Någon
sådan rätt bör därför, i avvaktan på att närmare erfarenheter vunnits av
klausulen, inte införas.

De övriga frågor som tagits upp i organisationernas skrivelse avser
förhandsbesked och ersättning för rättegångskostnader i mål rörande
skatteklausulen. Utskottet förutsätter att dessa och övriga av organisationerna
behandlade frågor kommer att aktualiseras vid den kommande
utvärderingen av den nya lagstiftningen och anser därför att skrivelsen inte
heller i dessa delar bör föranleda någon åtgärd. Förhandsbeskeden bör, som
organisationerna påpekar, handläggas snabbt. Enligt utskottets mening är
det med hänsyn till värdet för de skattskyldiga av att kunna följa utvecklingen
av praxis på skatteflyktsområdet också angeläget att man. så långt det är
möjligt, ger offentlighet åt principfrågor i ärenden avseende skatteklausulen.

Skatteflykt med internationell anknytning

I s-motionen 1979/80: 1590 framhåller motionärerna att möjligheterna att
komma till rätta med internationell skatteflykt, även med den i propositionen
föreslagna skatteflyktsklausulen, kommer att vara otillräckliga. Detta
sammanhänger- menar de - med kontrollproblem och med svårigheterna att
bedöma om betalningar till utlandet utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskälla.

Socialdemokraterna i utskottet har med anledning av nämnda motion
begärt ett tillägg till lagen om skatteflykt av innehåll att vissa särskilt
uppräknade ersättningar från fysisk person eller fåmansföretag i Sverige till
mottagare i ett lågskatteland skall anses avdragsgilla i förvärvskälla endast

SkU 1980/81:8

om det visas att betalningen varit nödvändig av affärsmässiga eller likartade
skäl.

Ett förslag av i huvudsak nu angiven innebörd har nyligen lagts fram av
brottsförebyggande rådet (BRÅ PM 1980: 3) som ett led i dess uppdrag att se
över lagstiftningen mot organiserad och ekonomisk brottslighet. BRÅ:s
förslag innebär också att man vid s. k. omfaktureringsaffärer med lågskatteländer
slopar kravet på bevisad intressegemenskap mellan den i Sverige
skattskyldige företagaren och det utländska mellanledet.

BRÅ:s förslag är f. n. föremål för remissbehandling. I avvaktan på
resultatet av BRÅ:s utredning är utskottet inte berett bifalla s-ledamöternas
lagstiftningsyrkande. Utskottet avstyrker också motion 1979/80: 1590 i
motsvarande del.

Övriga yrkanden

Joakim Ollén (m) framhåller i motion 1980/81: 58 att skatteflyktsklausulen
enligt hans mening bör kunna tillämpas till fördel inte bara för staten utan
också för den enskilde och att således en skattskyldig i vissa situationer bör
kunna begära att få en åtgärd bedömd, inte med utgångspunkt i ett faktiskt
handlande utan med ledning av hur han bort handla för att uppnå det för
honom gynnsammaste resultatet i skattehänseende. Motionären begär
utredning av förutsättningarna för en sådan ”omvänd" generalklausul.

En klausul med den av motionären angivna utformningen kommer enligt
utskottets mening med nödvändighet att medföra oöverstigliga svårigheter i
den praktiska tillämpningen och måste därför anses orealistisk. Utskottet
avstyrker därför motionen.

Utskottet har slutligen att ta ställning till motion 1979/80: 794 av Lars
Ulander m. fl. (s), vari motionärerna begär att regeringen skall vidta
åtgärder som syftar till skärpt kontroll av vissa företagare. I motionen tas upp
frågor som har samband med den s. k. grå arbetskraften.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att ett betänkande
(Ds Fi 1976: 4) med förslag till lagstiftning i syfte att förbättra kontroll och
uppbörd av skatt och socialförsäkringsavgifter hos entreprenörer och andra
uppdragstagare som utför arbete på annans arbetsplats f. n. är föremål för
prövning inom budgetdepartementet. Proposition i ämnet kan enligt uppgift
väntas bli förelagd riksdagen vid detta riksmöte.

Motionen bör enligt utskottets mening därför inte föranleda någon åtgärd,
och utskottet avstyrker följaktligen bifall till den.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild
behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

SkU 1980/81:8

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förslag till allmän skatteflyktsklausul
att riksdagen avslår motion 1979/80: 1865,

2. beträffande tillämpningsområdet

att riksdagen bifaller proposition 1980/81: 17 och avslår motion
1980/81: 59 i motsvarande del,

3. beträffande utformningen

att riksdagen bifaller propositionen och avslår motionerna
1979/80: 1590 och 1980/81: 59, båda i motsvarande del,

4. beträffande skatteflykt med internationell anknytning

att riksdagen avslår motion 1979/80: 1590 i motsvarande del,

5. beträffande en omvänd generalklausul
att riksdagen avslår motion 1980/81: 58,

6. beträffande åtgärder mot skattefusk

att riksdagen avslår motion 1979/80: 794,

7. beträffande författningsförslagen

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen
till

a. lag mot skatteflykt,

b. lag om ändring i förordningen (1951: 442) om förhandsbesked
i taxeringsfrågor,

c. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

d. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272).

Stockholm den 18 november 1980

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Härvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c).
Rune Ångström (fp), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (ni). Olle
Westberg i Hofors (s). Tage Sundkvist (c). Bo Lundgren (m). Curt Boström
(s), Bo Forslund (s). Wilhelm Gustafsson (fp). Egon Jacobsson (s). Anita
Johansson (s). Bo Södersten (s) och Kerstin Andersson i Hjärtum (c)*.

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

Erik Wärnberg. Olle Westberg i Hofors. Curt Boström. Bo Forslund,
Egon Jacobsson. Anita Johansson och Bo Södersten (alla s) har till
betänkandet fogat tre reservationer.

SkU 1980/81:8

1. Utformningen (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”En
allmän” och slutar på s. 18 med ”praktiska tillämpningen” bort ha följande
lydelse:

En allmän skatteflyktsklausul måste enligt utskottets mening utformas så
att elementära rättssäkerhetskrav inte träds för när. Skall å andra sidan en
sådan klausul kunna tillgodose någorlunda rimliga effektivitetskrav måste
det, såvitt utskottet kan bedöma, vara olämpligt att ge bestämmelserna en
alltför snäv avfattning och ett alltför exakt innehåll. Med en sådan
utformning av reglerna minskar man nämligen skattedomstolarnas möjligheter
till analog lagtillämpning.

Som departementschefen framhåller i propositionen torde just ambitionen
att ge skattereglerna ett så exakt innehåll som möjligt utgöra en av orsakerna
till skatteflyktsproblematiken. I den mån nya former av skatteflykt
framkommer, måste nya speciella skatteflyktsregler tillskapas, och all
sannolikhet talar för att lagstiftaren aldrig kommer att kunna förutse och
reglera alla tänkbara skatteflyktssituationer.

Utskottet är väl medvetet om svårigheterna att utforma en klausul som
tillgodoser rimliga effektivitetskrav utan att äventyra rättssäkerheten. Enligt
utskottets mening har man emellertid i propositionen valt en utformning som
i hög grad kommer att begränsa lagstiftningens effektivitet och de med
klausulen avsedda effekterna.

Mot propositionens förslag till generalklausul kan enligt utskottets mening
riktas samma kritik som mot speciallagstiftningen mot skatteflykt. Propositionen
innebär nämligen att ett förfarande skall kunna underkännas endast
under den uttryckliga förutsättningen att en skattebestämmelse kringgås.
Härutöver skall vissa - enligt utskottets mening alltför snävt utformade -rekvisit vara uppfyllda. Med en sådan lagstiftningsteknik är risken uppenbarligen
betydande för att även skatteflyktsklausulen - liksom speciallagstiftningen
på området - kommer att kunna kringgås. I vart fall torde
skattedomstolarnas möjligheter att med tillämpning av klausulen bekämpa
skatteflykt bli mycket begränsade, vilket f.ö. bestyrks av ett försök att
tillämpa klausulen på olika, i dag kända skatteflyktssituationer.

Det förslag som utformats av en expertgrupp inom företagsskatteberedningen
och som - om man bortser från tillämpningsområdet - i princip
överensstämmer med det förslag som ställts av socialdemokraterna i
utskottet är, såvitt utskottet kan bedöma, från allmänpreventiv synpunkt
förenat med uppenbara fördelar, främst därigenom att det genom en
generellare utformning ger skattedomstolarna större möjligheter att ingripa
mot klara fall av kringgående utan att för den skull göra avkall på
rättssäkerheten. Utskottet anser sig därför och mot bakgrund av att
förhandsbesked skall kunna ges i frågor som avser tillämpningen av

SkU 1980/81:8

klausulen böra förorda att denna utformas i enlighet med sistnämnda
förslag.

Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att lagstiftningen om
generalklausul skall utvärderas. Som departementschefen framhåller i
propositionen kan det komma att finnas anledning att mot bakgrund av
rättsutvecklingen på skatteflyktsområdet pröva behovet av en utvidgning av
klausulens tillämpningsområde.

I det följande kommer utskottet något att kommentera förutsättningarna
för tillämpningen av klausulen enligt utskottets förslag.

I första hand krävs att den skattskyldige varit aktiv för att uppnå en
skatteförmån. Han skall ha ingått en eller flera avtal eller ha företagit en eller
flera rättshandlingar. Dessa skall ensamma eller tillsammans med en eller
flera andra rättshandlingar i vilka han direkt eller indirekt medverkat ha
berett honom en icke oväsentlig förmån i skattehänseende. Det måste
föreligga ett orsakssammanhang mellan det av den skattskyldige valda
förfarandet och skatteförmånen. Ett rent faktiskt orsakssammanhang är här
tillräckligt, dvs. att beskattningsresultatet skulle ha blivit ett annat och
mindre förmånligt om rättshandlingen inte företagits utan den skattskyldige i
stället agerat på det sätt som lagstiftaren förutsatt. Förmånen skall dessutom
på sannolika grunder utgöra den skattskyldiges huvudsakliga fördel av
rättshandlingen. Detta innebär att transaktioner som även med bortseende
från skattesynpunkterna är välmotiverade från företagsekonomiska eller
privatekonomiska synpunkter faller utanför tillämpningen. Att sådana
transaktioner är fördelaktiga även i skattehänseende medför givetvis inte
utan vidare att de skall anses ha tillkommit i skatteflyktssyfte. Om däremot
den huvudsakliga fördelen är en skatteförmån och om det förfarande
varigenom denna förmån uppnåtts framstår som konstlat och - bortsett från
skatteeffekten - som meningslöst skall klausulen kunna tillämpas.

Med "icke oväsentlig skatteförmån” skall enligt utskottet förstås en
förmån av någorlunda betydenhet, vilket f. ö. torde framgå redan av den
omständigheten att förmånen skall vara den skattskyldiges huvudsakliga
fördel av rättshandlingen.

Slutligen bör som villkor för klausulens tillämpning krävas att skatteförmånen
står i strid med lagstiftningens grunder. Denna förutsättning skall
enligt utskottets mening anses vara uppfylld om det förmånliga skatteresultatet
uppnåtts genom ett förfarande som står i strid antingen med uttryckliga
uttalanden av de lagstiftande instanserna eller med uppläggningen och
utformningen av ett visst, i det enskilda fallet aktuellt avsnitt av skattelagstiftningen.
I de fall en skatteförmån inte varit avsedd av lagstiftaren utan
tvärtom kan anses strida mot vad denne förutsatt eller menat kan enligt
utskottets uppfattning några befogade invändningar mot att skatteförmånen
vägras inte resas.

Enligt vanliga principer för bevisbördans fördelning bör det ankomma på
skattemyndigheterna att göra sannolikt att en rättshandling har sådan

SkU 1980/81:8

innebörd att den faller under skatteflyktsklausulen. Om myndigheterna
förebringar sådan sannolikhetsbevisning, ankommer det sedan på den
skattskyldige att försöka göra sannolikt att förutsättningarna för tillämpning
av klausulen inte är uppfyllda, exempelvis genom att visa att transaktionen
varit berättigad av företagsekonomiska eller andra skäl.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till det av utskottets socialdemokrater
under utskottsbehandlingen framställda lagstiftningsyrkandet.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1979/
80: 1590 i motsvarande del samt med avslag på motion
1980/81: 59 i motsvarande del bifaller det av utskottets socialdemokrater
framställda lagstiftningsyrkandet i denna del.

2. Skatteflykt med internationell anknytning (morn. 4)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”BRÅ:s
förslag” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Grövre former av internationella skatteundandraganden går mera sällan
ut på att inom ramen för gällande rätt företa transaktioner som minskar det
svenska beskattningsunderlaget. Man sätter i stället de materiella reglerna ur
spel genom att undanhålla den information som behövs för att reglerna skall
kunna tillämpas. De bristande möjligheterna att hos en utländsk motpart
kontrollera de uppgifter som lämnas till de svenska skattemyndigheterna
utnyttjas systematiskt för att försvåra eller omöjliggöra en riktig taxering. I
synnerhet gäller detta när transaktionerna företas med en motpart som är
hemmahörande i ett land som inte vill medverka till ett informationsutbyte
med de svenska skattemyndigheterna.

Enligt utskottets mening utgör speciallagstiftning mot internationell
skatteflykt ett nödvändigt komplement till en allmän skatteflyktsklausul.
Den av BRÅ föreslagna lagstiftningen bör kunna utgöra ett verksamt medel
mot skatteflykt med internationell anknytning.

BRÅ.s förslag har nyligen publicerats och är f.n. föremål för remissbehandling.
Enligt utskottets mening är det med hänsyn till den omfattning som
den internationella skatteflykten kommit att få angeläget att myndigheterna
får möjlighet att så snabbt som möjligt ingripa mot sådan skatteflykt.

Utskottet anser sig därför böra förorda att riksdagen, i avvaktan på det
slutliga resultatet av BRÅ:s utredningsuppdrag, antar provisoriska regler i
syfte att förhindra internationell skatteflykt. Dessa kan utformas i enlighet
med det av utskottets socialdemokrater under utskottsbehandlingen framställda
yrkandet. Även de övriga förslag som förts fram i motionen bör enligt
utskottets mening effektiveras så snabbt som möjligt. Utskottet förutsätter
att proposition i dessa frågor snarast föreläggs riksdagen.

SkU 1980/81:8

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1979/80: 1590

a) antar det av utskottets socialdemokrater under utskottsbehandlingen
framställda lagstiftningsyrkandet avseende internationell
skatteflykt,

b) hos regeringen begär förslag till ytterligare lagstiftningsåtgärder
mot internationell skatteflykt i enlighet med i motionen angivna
riktlinjer.

3. Åtgärder mot skattefusk (mom. 6)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med
”Utskottet vill” och slutar med ”till den” bort ha följande lydelse:

En arbetsgrupp inom budgetdepartementet lade redan för fyra och ett
halvt år sedan fram en promemoria med förslag om ansvar för skatt vid
entreprenad (DsFi 1976: 4). Syftet med den föreslagna lagstiftningen var att
förbättra kontroll och uppbörd av skatt och socialförsäkringsavgifter för s. k.
grå arbetskraft.

Utskottet, som anser de av motionärerna framförda synpunkterna värda
beaktande, finner det anmärkningsvärt att regeringen inte ansett det
nödvändigt att framlägga förslag till lagstiftning i syfte att stävja missbruk av
den art som påtalas i motion 1979/80: 1000.

Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet bifall till motion 1979/80: 794.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1979/80: 794 hos regeringen
begär åtgärder i syfte att skärpa kontrollen vid utfärdande av
B-skattesedlar.

4. Författningsförslagen (mom. 7)

Reservanterna anser med åberopande av reservationerna 1 och 2 att
utskottet under mom. 7 bort hemställa

att riksdagen antar de i propositionen framlagda lagförslagen med
de ändringar och tillägg att 1 - 3 §§ lagen mot skatteflykt erhåller
följande lydelse och att lagen tillförs en 4 § av följande
lydelse:

Utskottets förslag Reservanternas förslag

1 §

Denna lag gäller i fråga om tax- Denna lag gäller i fråga om komering
till kommunal inkomstskatt, munal inkomstskatt, statlig inkomst -

SkU 1980/81:8

Utskottets förslag

statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatt och
ersättningsskatt.

Vid taxeringen skall hänsyn ej tas
till rättshandling som har företagits
av den skattskyldige eller av juridisk
person, vars inkomst helt eller delvis
beskattas hos den skattskyldige, om
rättshandlingen är led i ett förfarande
som innebär att skattebestämmelse
kringgås.

Ett förfarande skall anses innebära
att skattebestämmelse kringgås om

1. förfarandet, med hänsyn till det
ekonomiska resultat som - bortsett
från beskattningen - har uppnåtts
genom förfarandet, framstår som en
omväg i förhållande till det närmast
till hands liggande förfarandet,

2. förfarandet medför en icke oväsentligskatteförmån
som med hänsyn
till omständigheterna kan antas ha
utgjort det avgörande skälet för förfarandet
och

3. en taxering på grundval av förfarandet
klart skulle strida mot grunderna
för bestämmelsen i fråga eller
för de bestämmelser som skulle tillämpas
om förfarandet lades till grund
för taxeringen.

Om 2 $ tillämpas skall taxeringen
ske som om den skattskyldige hade
valt det närmast till hands liggande
förfarande som avses i 2 § andra
stycket I. Om en sådan grund för
taxeringen skulle leda till oskäligt
resultat, skall taxeringen bestämmas
till skäligt belopp.

Reservanternas förslag

skatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt
och ersättningsskatt.

Företar skattskyldig rättshandling
som, ensam eller tillsammans med
annan rättshandling i vilken han
direkt eller indirekt medverkar, bereder
honom en inte oväsentlig skatteförmån
i strid mot lagtiftningens
grunder och är det på grund av
omständigheterna sannolikt att förmånen
utgör hans huvudsakliga förde!
av rättshandlingen, skall skatten
eller taxeringen inte bestämmas på
grundval av rättshandlingen.

Om 2 § tillämpas skall skatten elter
taxeringen bestämmas på grundval
av den närmast till hands liggande
rättshandling som, bortsett från
skatteförmånen, skulle ha givit samma
ekonomiska resultat. Om ett
sådant förfarande inte kan tillämpas
eller skulle leda till oskäligt resultat,
skall skatten eller taxeringen bestämmas
till skäligt belopp.

SkU 1980/81:8

Utskottets förslag

Reservanternas förslag

Har fysisk person eller fämansföretag
betalat ut ränta, royalty eller
annan ersättning för utnyttjande av
patent, varumärke, mönster eller
annan därmed jämförlig rättighet,
eller ersättning för konsultuppdrag,
marknadsföring, forskning eller liknande
till mottagare i land där beloppen
beskattas väsentligt lägre än i
Sverige, medges avdrag såsom för
omkostnad i förvärvskälla endast om
det visas att betalning till mottagare i
utlandet varit nödvändig av affärsmässiga
eller likartade skäl.

Beteckningen fåmansföretag har i
denna lag samma innebörd som i
kommunalskattelagen (1928:370).

GOTAB St<