Skatteutskottets betänkande

1980/81:61

om vissa ändringar i kapitalbeskattningen (prop. 1980/81:193)

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) förslår i proposition 1980/81:193 att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1, lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

2, lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

Förslagen tar i första hand sikte på de särskilda regler som gäller för kapital som är nedlagt i jordbruk, skogsbruk och rörelse. Substansvärdet av företagsförmögenheten får f, n, reduceras till 30 %, En särskilda spärregel finns dock. Den innebär för lantbruksföretagens del att substansvärdet inte får reduceras sä långt att det skatteplikfiga förmögenhetsvärdet kommer att understiga ett belopp som i princip motsvarar taxeringsvärdet av mark, skog och bostadsbyggnader i förvärvskällan efter avdrag för de skulder som belöper på dessa fillgångar. På grund av spärregeln skulle höjningarna av taxeringsvärdena medföra en väsentligt ökad kapitalskattebelastning för lantbruksföretagen, I propositionen föreslås därför att spärregeln slopas. Samtidigt föreslås dock att bostadsbyggnader på jordbruksfastigheter i fortsättningen skall få behandlas enligt reglerna för företagsförmögenhet endast i de fall då byggnaderna används som bostad för de anställda. För bostadsbyggnader som används av en ägare eller arrendator skall således inga lättnader medges.

Vidare föreslås att vissa fastigheter, som inte utgör rörelsetillgångar i skatterättslig mening men ändå ingår i eller har nära samband med en näringsverksamhet, i fortsättningen skall få behandlas enligt reglerna för företagsförmögenhet. Förslagen i denna del avser dels täktmark och exploateringsmark, dels vissa byggnader och tomter som regelbundet hyrs ut för fritidsändamål.

De nya reglerna föreslås bli tillämpliga vid förmögenhetsbeskattningen fr, o, m, 1982 års taxering samt vid ar\'s- och gåvobeskattningen i de fall då skattskyldigheten inträder efter utgången av år 1981,

1 Riksdagen 1980/81. 6 saml. Nr 61

SkU 1980/81:61

2, Vid beräkning av förmögenhet, som ingår i förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse, gäller följande.

Sammanfaller icke räkenskapsåret med beskattningsåret, får som värde av förmögenheten tagas upp värdet vid utgången av det räkenskapsår som före den 1 mars taxeringsåret gått fill ända närmast intill utgången av beskattningsåret. Detta värde skall emellertid rättas med belopp som den skattskyldige satt in i förvärvskällan eller tagit ut ur densamma för egen räkning eller för annan av honom innehavd förvärvskälla. Utgår räkenskapsåret före beskattningsåret, skall nämnda värde ökas med insättningar och minskas med uttag som skett intill beskattningsårets utgång. Utgår räkenskapsåret efter beskattningsåret, skall värdet minskas med insättningar och ökas med uttag som skett efter utgången av beskattningsåret.

Den värdesättning av tillgångarna i förvärvskällan som sker vid inkomsttaxeringen är icke bindande vid förmögenhetsberäkningen. Inventarier som äro avsedda för stadigvarande bruk i förvärvskällan upptagas till anskaffningsvärdet efter avdrag för skälig avskrivning eller utrangering, Lager värderas som

Sammanfaller inte räkenskapsåret med beskattningsåret, får som värde av förmögenheten tas upp värdet vid utgången av det räkenskapsår som före den 1 mars taxeringsåret gått till ända närmast intill utgången av beskattningsåret. Detta värde skall emellertid rättas med belopp som den skattskyldige satt in i förvärvskällan eller tagit ut ur densamma för egen räkning eller för annan av honom innehavd förvärvskälla. Utgår räkenskapsåret före beskattningsåret, skall nämnda värde ökas med insättningar och minskas med uttag som skett intill beskattningsårets utgång. Utgår räkenskapsåret efter beskattningsåret, skall värdet minskas med insättningar och ökas med uttag som skett efter utgången av beskattningsåret.

Den värdesättning av tillgångarna i förvärvskällan som sker vid inkomsttaxeringen är inte bindande vid förmögenhetsberäkningen. Inventarier som är avsedda för stadigvarande bruk i förvärvskällan tas upp till anskaffningsvärdet efter avdrag för skälig avskrivning eller utrangering, Lager värderas som

Nuvarande lydelse

helhet utan hänsyn till påräknelig vinst vid försäljning i detalj, varvid dock fastighet upptages lägst till taxeringsvärdet, Lager av djur på jordbrukfastighet eller i renskötselrörelse upptages till de värden, som riksskatteverket enligt punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370) senast har fastställt före utgången av det år som närmast föregår taxeringsåret, eller - om sådant värde icke har fastställts för vissa djur - till det allmänna saluvärdet. Vid värdering av lager skall hänsyn tagas till inkurans och prisfallsrisk.

Skulder och andra avgående poster i förvärvskällan avräknas enligt bestämmelserna i 5 §, Hänsyn tages icke till annan latent skatteskuld än utskiftningsskatteskuld, såvida icke annat följer av punkt 3 första stycket av dessa anvisningar.

Om värdet av fillgångarna i förvärvskällan översfiger beloppet av skulder och andra avgående poster, får förmögenhetsvärdet av förvärvskällan nedsättas fill tretfio procent av det överskjutande värdet. Om förvärvskällan innehaves med fideikommissrätt, får dock nedsättning ske till tjugo procent av sistnämnda värde.

Bestämmelserna i femte stycket få icke leda till att förmögenhetsvärdet av förvärvskällan sätts lägre än till vad som motsvarar värdet av sådana fastigheter i förvärvskällan, som tillhöra ägaren av denna, efter avdrag för de skulder som belöpa på dessa fastigheter. Härvid skall som värde av jordbruksfastighet upptagas fas-

Föreslagen lydelse

helhet utan hänsyn fill påräknelig vinst vid försäljning i detalj, varvid dock fastighet tas upp lägst till taxeringsvärdet. Lager av djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse tas upp till de värden, som riksskatteverket enligt punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370) senast har fastställt före utgången av det år som närmast föregår taxeringsåret, eller - om sådant värde inte har fastställts för vissa djur - till det allmänna saluvärdet. Vid värdering av lager skall hänsyn tas till inkurans och prisfallsrisk.

Skulder och andra avgående poster i förvärvskällan avräknas enligt bestämmelserna i 5 §. Hänsyn tas inte till annan latent skatteskuld än utskiftningsskatteskuld, såvida inte annat följer av punkt 3 första stycket av dessa anvisningar.

Om värdet av fillgångarna i förvärvskällan översfiger beloppet av skulder och andra avgående poster, får förmögenhetsvärdet av förvärvskällan nedsättas fill trettio procent av det överskjutande värdet. Om förvärvskällan innehas med fideikommissrätt, får dock nedsättning ske fill tjugo procent av sistnämnda värde

Bostadsbyggnader på en jordbruksfastighet och tomtmark för byggnaderna skall inte behandlas som tillgångar i förvärvskälla inom inkomstslaget jordbruksfastighet i annat fall än då byggnaderna används som bostad för ägarens eller arrendatorns arbetskraft. Om en bostadsbyggnad med tomtmark på

Nuvarande lydelse

tighetens taxeringsvärde minskat med den del av det taxerade byggnadsvärdet som avser ekonomibyggnader och som värde av fastighet i rörelse det taxerade markvärdet. På fastigheterna skall anses belöpa så stor del av skulderna i förvärvskällan som nu angivna värde av fastigheterna utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan. Sistnämnda värde beräknas med hänsyn till fastigheternas hela taxeringsvärde. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas icke på förvärvskälla som innehaves med fideikommissrätt.

Föreslagen lydelse

grund av vad nu har sagts inte skall behandlas som tillgång i förvärvskällan, skall inte heller de till byggnaden och tomtmarken hänförliga låneskulderna anses ingå i förvärvskällan. På byggnaden och tomtmarken skall anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av idlångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och tomtmarken. Med bostadsbyggnad avses byggnad som till övervägande del är inrättad för bostadsändamål. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas inte på förvärvskälla som innehas med fideikommissrätt.

cgenuorn, som enilgt t Kap. J) .

Mark och byggnader, som är belägna på en ort och av fastighetsägaren regelbundet upplåts för fritidsändamål till annan än närstående (fritidsuthyrning), skall, om de inte enligt kommunalskattelagen utgör tillgångar i rörelse, vid tillämpningen av denna anvisningspunkt tillsammans anses utgöra en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse. Detta gäller dock endast under förutsättning att

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i denna anvisningspunkt tillämpas även när förvärvskällan innehaves indirekt genom förmedling av juridisk person.

Föreslagen lydelse

a) egendomen ingår i en eller flera
småhusenheter enligt 4 kap. 5 § första
stycket fastighetstaxeringslagen och
har beskattningsnaturen annan fas
tighet och

b) fastighetsägarens fritidsuthyr
ning på orten av sådan egendom, som
avses under a och inte utgör tillgång i
rörelse, omfattar minst tre småhus
eller tomter avsedda för småhus som
ägs av annan än fastighetsägaren.

Uttrycket småhus har den innebörd som anges i 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen. Som närstående räknas

för fysisk person: de personer som anges i 35 § la mom. kommunalskattelagen,

för dödsbo: dödsbodelägarna och dem närstående personer,

för fåmansförelag som avses i sistnämnda lagrum: företagsledaren och delägarna i företaget samt dem närstående personer.

Bestämmelserna i denna anvisningspunkt fillämpas även när förvärvskällan innehas indirekt genom förmedling av juridisk person.

22 §

1 mom. Såsom värde av fast egendom vid den tidpunkt, som avses i 21 §, skall gälla det föregående årets taxeringsvärde om inte bestämmelserna i 2 mom, föranleder annat. Finns det sådana fillbehör fill fastigheten som avses i 2 kap, 3 § jordabalken skall dessa tas upp särskilt. Bestämmelserna i 23 § vid F orti värdesättning av lös egendom tillämpas vid värderingen.

Fast egendom, som enligt kommunalskattelagen (1928:370) ingår i förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse, värderas enligt reglerna i 23 § F tredje stycket.

1 mom. Som värde av fast egendom vid den tidpunkt, som avses i 21 §, skall gälla det föregående årets taxeringsvärde om inte bestämmelserna i 2 eller 3 mom, föranleder annat. Finns det sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap, 3 § jordabalken, skall dessa tas upp särskilt. Bestämmelserna i 23 § Fom värdesättning av lös egendom tillämpas vid värderingen.

3 mom. Ingår fast egendom enligt kommunalskattelagen (1928:370) i en förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse, till-lämpas bestämmelserna i 4 § och, med undantag av femte stycket sista meningen, punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Vad nu har sagts gäller även egendom som enligt sjunde och åttonde styckena i nämnda anvisningspunkt skall anses

43 §3

Vid beskattning av gåva skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse, förutom ovan särskilt angivna bestämmelser i 6-9, 12, 19, 21 och 30 §§, vad i fråga om arvsskatt vidare är stadgat i 4§ 2 och 3 mom,, 14, 20 §§, 22 § med undantag av 1 mom, andra stycket, 23 § med undantag av F tredje stycket, 24-27 §§, 28 § med undantag av vad i andra och fjärde styckena stadgas, ävensom 32 §; och skall därvid den i 32 § f) förekommande hänvisningen till 19 § i stället gälla 41 § samt 28 § första och tredje styckena tillämpas som om gåvan utgjorde arv efter givaren.

Har gåva lämnats utan förbehåll till förmån för givaren eller annan och avser gåvan all givarens rätt till förvärvskälla enligt kommunalskattelagen (1928:370) i jordbruk med binäringar, skogsbruk eller rörelse, som han äger direkt eller genom juridisk person, skall, utöver bestämmelserna i första stycket, även 22 § 7 mom, andra stycket och 23 § F tredje stycket fillämpas när gåvoskatten bestäms. Har gävotaga-ren inom fem år efter det skattskyldighet för gåvan inträtt genom köp,

Vid beskattning av gåva gäller i tillämpliga delar, förutom ovan särskilt angivna bestämmelser i 6-9,12, 19, 21 och 30§§, vad i fråga om arvsskatt vidare är stadgat i 4 § 2 och 3 mom,, 14 och 20§§, 22 § med undantag av 3 mom,, 23 § med undantag av F tredje stycket, 24-27 §§, 28 § med undantag av andra och fjärde styckena samt 32 §, Därvid skall hänvisningen i 32 § f) till 19 § i stället gälla 41 § samt 28 § första och tredje styckena fillämpas som om gåvan utgjorde arv efter givaren.

Har gåva lämnats utan förbehåll till förmån för givaren eller annan och avser gåvan all givarens rätt till förvärvskälla enligt kommunalskattelagen (1928:370) i jordbruk med binäringar, skogsbruk eller rörelse, som han äger direkt eller genom juridisk person, skall, utöver bestämmelserna i första stycket, även 22 § J mom, och 23 § F tredje stycket tillämpas när gåvoskatten bestäms. Vad nu har sagts om förvärvskälla gäller även egendom som enligt de bestämmelser som anges i

SkU 1980/81:61

Nuvarande lydelse

byte eller därmed jämförligt fång eller genom gåva eller bodelning av annan anledning än makes död avhänt sig egendomen eller väsentlig del därav, skall ny gåva anses föreligga med det värde varmed den ursprungliga gåvan nedsatts.

Föreslagen lydelse

22 § 3 mom. skall anses som en särskUd förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse. Hargåvotagaren inom fem år efter det att skattskyldighet för gåvan inträtt genom köp, byte eller någol därmed jämförligt fång eller genom gåva eller bodelning av annan anledning ån makes död avhänt sig egendomen eller väsenfiig del därav, skall ny gåva anses föreligga med det värde varmed den ursprungliga gåvan nedsatts.

I fråga om skatt som belöper på egendom som skall värderas enligt bestämmelserna i 22 § 3 mom. och 23 § F tredje stycket får beskattningsmyndigheten medge att skatten betalas genom högst tjugo årliga

55 § 1 mom.* Uppgår i dödsbo beloppet av kontanta medel och därmed jämförliga fordringar samt värdet av obligationer och andra lätt realiserbara värdepapper sammanlagt inte till dubbla beloppet av den arvsskatt, som enligt 54 § skall förskjutas av dödsboet, eller föreligger i andra fall för någon som är skattskyldig enligt denna lag avsevärd svårighet att genast betala hela den skatt, som belöper på egendom som har tillfallit den skattskyldige, får beskattningsmyndigheten medge, att skatten betalas genom högst tio årliga inbetalningar. Anståndet får inte utsträckas till flera inbetalningar än som är nödvändigt.

I fråga om skatt som belöper på egendom som skall värderas enligt bestämmelserna i 23 § F tredje stycket får beskattningsmyndigheten medge att skatten betalas genom högst tjugo årliga inbetalningar.

inbetalningar. Föreligger synnerliga skäl får regeringen i annat fall än som avses i föregående stycke medge viss skattskyldig att den skatt, som belöper på egendom som har tillfallit den skattskyldige, betalas genom högst tjugo årliga inbetalningar.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i de fall då skattskyldighet inträder efter utgången av år 1981, Även i de fall då skattskyldigheten har inträtt tidigare skall dock den nya bestämmelsen i 22 §

■♦ Lydelse enligt prop. 1980/81:139,

SkU 1980/81:61 9

3 mom, andra stycket tillämpas när en förvärvskälla värderas enligt 4 § och punkt 2 av anvisningarna fill 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Motionen

Med anledning av propositionen har väckts motion 1980/81: 2200 av Erik Wärnberg m. fl. (s).

I motionen hemställs att riksdagen

1. avslår de i proposition 1980/81: 193 framlagda lagförslagen,

2. beslutar om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av åtgärder för att undvika oönskade konsekvenser vid kapitalbeskattningen av tomtplatser som vid 1981 års allmänna fastighetstaxering, bryts ut till särskilda taxeringsenheter med beskattningsnaturen annan fastighet.

Utskottet

Vid kapitalbeskattningen behandlas tillgångar som lagts ned i jordbruk eller rörelse gynnsammare än andra tillgångar. Anledningen härtill är att en förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattning enligt vanliga regler ansetts kunna försvåra driften av företaget och hindra generationsskiften.

Regler om kapitalskattelättnader för företagsförmögenhet infördes första gången 1970. Dessa ersattes med nya bestämmelser 1974. De nu gällande infördes genom lagstiftning 1977 och innebär att det enligt särskilda föreskrifter framräknade substansvärdet av förmögenhet som lagts ned i jordbruk eller rörelse får reduceras till 30 % av det värde varmed tillgångarna överstiger beloppet av skulder och andra avgående poster. För att förhindra att lättnadsreglerna skall stimulera till passivt ägande i jordbruksfastigheter och till annan spekulation i fastigheter har införts en spärregel. Innebörden av denna regel är att det skattepliktiga förmögenhetsvärdet av förvärvskällan inte får tas upp till ett lägre belopp än som motsvarar värdet av jordbruk, skog och byggnader minskat med de skulder som belöper på dessa tillgångar.

I propositionen föreslås vissa ändringar i förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen i syfte att anpassa reglerna fill de höjningar av taxeringsvärdena som sker vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. Innebörden av förslaget är att spärregeln slopas. Slopandet kompletteras med en bestämmelse av innebörd att som tillgångar i rörelse endast skall räknas sådana bostadsbyggnader som används som personalbostäder. Vidare föreslås att vissa fastigheter - trots att de inte utgör rörelsetillgångar i skatterättslig mening- skall anses som en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse

SkU 1980/81:61 10

och således få behandlas enligt reglerna för företagsförmögenhet. Den egendom som här avses är sådan som ingår antingen i en industrienhet avseende täktmark - i förekommande fall också industribyggnad på sådan mark - eller i en exploateringsenhet,

I motion 2200 av Erik Wärnberg m, fl, (s) yrkas avslag på propositionen i denna del. Motionärerna anser att riksdagen genom de under hösten 1980 beslutade justeringarna av skatteskalor och skattefria grundbelopp vid förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen tagit vederbörlig hänsyn till de höjda taxeringsvärdenas effekter på kapitalbeskattningen. Förslagen innebär - menar motionärerna - stora skattelättnader för främst dem som har sin förmögenhet nedlagd i en jordbruksrörelse och - inom gruppen förmögenhetsägare - ett gynnande av särskilt ägare av större jord- och skogsegendomar samt passiva ägare av jordbruksfastigheter. Detta måste enligt motionärernas mening uppfattas som en utmaning av alla dem som genom regeringens åtgärder på andra områden fått vidkännas betydande standardsänkningar under senare tid.

Budgetministern har i propositionen utförligt motiverat varför han anser det nödvändigt att genom ytterligare ändringar i beskattningsreglerna mildra effekterna av årets höjningar av fastighetstaxeringsvärdena på jordbruksföretagens kapitalbelastning. De skäl som han redovisar finner utskottet vägande. Det torde, inte minst mot bakgrund av de i propositionen redovisade preliminära taxeringsvärdehöjningarna, knappast kunna bestridas att de nya fastighetsvärdena, fill följd av bl, a, spärregeln, för många aktiva jordbrukare kommer att innebära en väsentlig skärpning av kapitalskattebördan och att denna skärpning kan väntas bli avsevärd även med ett bibehållande av spärregeln i modifierad form. Med hänsyn härtill och till de skäl i övrigt som redovisas i propositionen biträder utskottet förslaget att spärregeln slopas. Utskottet har vid detta ställningstagande beaktat att förslaget i proposifionen inte är avsett som en permanent lösning av frågan om kapitalbeskattning av företagsförmögenhet. Som budgetministern framhåller är det en uppgift för 1980 års företagsskattekommitté att undersöka möjligheterna att utforma regler som begränsar lättnaderna vid de passiva fasfighetsinnehaven utan att samtidigt medföra hämmande effekter för de egenfiiga jordbruksföretagen.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot förslaget att täktmark och exploateringsmark genomgående skall kunna räknas som en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse och vid kapitalbeskattningen behandlas som företagsförmögenhet.

Propositionen innehåller också förslag om att byggnader och mark, som är belägna på viss ort och som av fastighetsägaren regelbundet och i viss omfattning hyrs ut för fritidsändamål till annan än närstående, under särskilda förutsättningar skall kunna anses som förvärvskälla i rörelse och således - i likhet med vad som gäller i fråga om täktmark och exploateringsmark - värderas enligt de bestämmelser som gäller i fråga om företagsförmögenhet. Bakgrunden fill detta förslag är att utarrenderade tomter på en

SkU 1980/81:61 11

jordbruksfastighet enligt en tvingande regel i fasfighetstaxeringslagen (FTL) skall brytas ut och åsättas beskattningsnaturen annan fastighet och att man i dessa - liksom i många fall där uthyrningsstugorna redan tidigare utgjort självständiga enheter - kan förutse mycket betydande höjningar av taxeringsvärdena.

Motionärerna i motion 2200 anser att FTL: s bestämmelser om utarrenderade tomtplatser på jordbruksfasfighet kan komma att få orimliga konsekvenser för jordbrukare som för längre fid och mot låg åriig ersättning arrenderat ut ett stort antal sådana tomtplatser. Dessa konsekvenser bör enligt mofionärerna motverkas men inte genom lättnader i förmögenhetsbeskattningen utan genom åtgärder inom ramen för fastighetstaxeringen. De begär att riksdagen skall ge regeringen fill känna vad de anfört om behovet av sådana åtgärder.

Utskottet har tidigare fillstyrkt förslaget att täktmark och industribyggnad på sådan mark samt exploateringsmark skall kunna behandlas som företagsförmögenhet. Enligt utskottets mening är-om oskäliga effekter av FTL skall kunna undvikas - behovet av en motsvarande behandling än mer uttalat när det gäller utarrenderade tomtplatser jämte byggnader. Utskottet tillstyrker således propositionen även i denna del.

Utskottets ställningstaganden innebär avstyrkande av mofion 2200 i dess helhet.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall fill proposition 1980/81; 193 och med avslag på motion 1980/81:2200 antar de i proposifionen framlagda förslagen fill

1. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhets
skatt,

2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt.

Stockholm den 26 maj 1981

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m)*, Sfig Josefson (c), Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s)*, Wilhelm Gustafsson (fp), Egon Jacobsson (s), Bo Södersten (s) och Olle Grahn (fp)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1980/81:61 12

Reservation

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Olle Westberg i Hofors, Bo Forslund, Egon Jacobsson och Bo Södersten (alla s) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med "Budgetministern har" och slutar på s. 11 med "dess helhet" bort ha följande lydelse:

Höstens riksdagsbeslut innebär i fråga om såväl förmögenhets- som arvs-och gåvobeskattningen mycket betydande uppräkningar av skattepliktsgränser och övriga skiktgränser. Genom dessa uppräkningar har man enligt utskottets mening - även med beaktande av att höjningarna av taxeringsvärdena vid 1981 års fastighetstaxering i många fall blir betydande - skapat betryggande garantier för att kapitalskattebördan på tillgångar i jordbruk och rörelse inte kommer att vara oskäligt hög.

Ett bifall till propositionen däremot kommer i praktiken att innebära att kapitalskatterna i många fall inte höjs alls eller endast mycket måttligt. I åtskilliga fall torde de komma att minska. Ett sådant resultat strider mot kravet på likfomighet och rättvisa vid taxeringen och kan enligt utskottets mening inte accepteras.

Det torde vara ett känt faktum att taxeringsvärdena vid den förra allmänna fastighetstaxeringen 1975 allmänt sett sattes lågt. Detta är en omständighet som man enligt utskottets mening måste ta hänsyn till när man bedömer resultatet av 1981 års fastighetstaxering. Det förhållandet att en viss grupp skattskyldiga under ett antal år blivit för lågt beskattad kan enligt utskottets mening inte godtas som ett skäl för en fortsatt gynnsam behandling av denna

grupp.

Mot förslaget kan också riktas allvarliga invändningar från fördelningspolitisk synpunkt. Det innebär stora skattelättnader för främst den som har sin förmögenhet nedlagd i en jordbruksrörelse. Men det är inte bara ägare av förmögenheter som gynnas framför andra. Inom gruppen förmögenhetsägare gynnas särskilt de som äger större jord- och skogsegendomar. Även sådant passivt ägande av och spekulation i fasfigheter som spärregeln varit avsedd att motverka gynnas med nödvändighet genom förslaget.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att 1980 års företagsskattekommitté har i uppdrag att utarbeta permanenta kapitalskatteregler för förmögenhet som lagts ned i jordbruk, skogsbruk och rörelse. Riksdagen har i andra sammanhang inte brukat föregripa utredningars arbete genom lagstiftningsåtgärder. Med hänsyn till de av utskottet åberopade skälen bör enligt utskottets mening så inte heller ske i det nu aktuella fallet.

Utskottet tillstyrker således bifall till motionen, vilket innebär att utskottet avstyrker förslaget om ändringar i förmögenhetsskattelagen. Som motionärerna framhåller bör således oönskade konsekvenser av taxeringsutfallet såvitt avser kapitalbeskattningen av tomtplatser, som vid 1981 års fastighets-

SkU 1980/81:61 13

taxering lyfts ut till särskilda taxeringsenheter, avhjälpas inom ramen för fastighetstaxeringen. Detta bör- i enlighet med mofionärernas yrkande - ges regeringen till känna,

I propositionen föreslås ett förtydligande tillägg till 22 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt. Utskottet har i sak ingen erinran mot detta förslag. Med hänsyn till utskottets ställningstagande till propositionen i övrigt föreslår utskottet emellertid en annan utformning av författningstexten,

dels att utskottet bort hemställa

aft riksdagen med bifall till motion 1980/81; 2200 och med anledning av proposition 1980/81: 193

1, avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

2, antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt med de ändringar att

dels ingressen erhåller följande som reservanternas förslag betecknade lydelse:

Föreslagen lydelse Reservanternas förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om Härigenom föreskrivs att 22 § 1

lagen (1941:416) om arvsskatt och mom. lagen (1941: 416) om arvsskatt
gåvoskatt och gåvoskatt skall ha nedan angivna

dels att22 H mom., 43 § och 55 §1 lydelse, mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas ett nytt moment, 22 § 3 mom., av nedan angivna lydelse.

dels 22 § 1 mom, erhåller följande som reservanternas förslag betecknade lydelse.

Föreslagen lydelse Reservanternas förslag

22 §
1 m o m. Som värde av fast egen- 1 mom. Som värde av fast egen
dom vid den tidpunkt, som avses i 21 dom vid den fidpunkt, som avses i 21
§, skall gälla det föregående årets §, skall gälla det föregående årets
taxeringsvärde om inte bestämmel- taxeringsvärde om inte bestämmel
serna i 2 eller 3 mom, föranleder serna i 2 mom, föranleder annat,
annat. Finns det sådana tillbehör till Finns det sådana tillbehör till fastig-
fastigheten som avses i 2 kap, 3 § heten som avses i 2 kap, 3 § jorda
jordabalken, skall dessa tas upp balken, skall dessa tas upp särskilt.

Föreslagen lydelse

särskilt. Bestämmelserna i 23 § F om värdesättning av lös egendom tillämpas vid värderingen.

Reservanternas förslag

Bestämmelserna i 23 § F om värdesättning av lös egendom tillämpas vid värderingen.

Ingår fast egendom enligt kommunalskattelagen (1928: 370) i en förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse, tillläm-pas bestämmelserna i 4 §, och med undantag av femte stycket sista meningen, punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947: 577) om stadig förmögenhetsskatt. Vid till-lämpningen av dessa bestämmelser skall som taxeringsvärde anses det värde som enligt första stycket ovan eller enligt 2 mom. skall ligga till grund för beräkningen av arvsskatt.

dels 43 § och 55 § 1 mom, utgår ur förslaget

och dels ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande som reservanternas förslag betecknade lydelse:

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

Denna lag träder i kraft tre veckor

efter den dag då lagen enligt uppgift

på den har kommit ut från trycket i

Svensk författningssamling och till-lämpas i de fall dä skattskyldighet

inträder efter utgången av år 1981.

Åven i de fall då skattskyldigheten

har inträtt tidigare skall dock den nya

bestämmelsen i 22 § 3 mom. andra

stycket tillämpas när en förvärvskälla

värderas enligt 4 § och punkt 2 av

anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen

(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

3, beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder - inom fastighetstaxeringens ram - för att undvika oönskade konsekvenser vid kapitalbeskattningen av att tomtplatser vid 1981 års allmänna fastighetstaxering skall brytas ut till särskilda taxeringsenheter med beskattningsnaturen annan fastighet.