SkU 1980/81:61

Skatteutskottets betänkande
1980/81:61

om vissa ändringar i kapitalbeskattningen (prop. 1980/81:193)
Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) förslår i proposition 1980/81:193 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Förslagen tar i första hand sikte på de särskilda regler som gäller för kapital
som är nedlagt i jordbruk, skogsbruk och rörelse. Substansvärdet av
företagsförmögenheten får f. n. reduceras till 30 %. En särskilda spärregel
finns dock. Den innebär för lantbruksföretagens del att substansvärdet inte
får reduceras så långt att det skattepliktiga förmögenhetsvärdet kommer att
understiga ett belopp som i princip motsvarar taxeringsvärdet av mark, skog
och bostadsbyggnader i förvärvskällan efter avdrag för de skulder som
belöper på dessa tillgångar. På grund av spärregeln skulle höjningarna av
taxeringsvärdena medföra en väsentligt ökad kapitalskattebelastning för
lantbruksföretagen. I propositionen föreslås därför att spärregeln slopas.
Samtidigt föreslås dock att bostadsbyggnader på jordbruksfastigheter i
fortsättningen skall få behandlas enligt reglerna för företagsförmögenhet
endast i de fall då byggnaderna används som bostad för de anställda. För
bostadsbyggnader som används av en ägare eller arrendator skall således
inga lättnader medges.

Vidare föreslås att vissa fastigheter, som inte utgör rörelsetillgångar i
skatterättslig mening men ändå ingår i eller har nära samband med en
näringsverksamhet, i fortsättningen skall få behandlas enligt reglerna för
företagsförmögenhet. Förslagen i denna del avser dels täktmark och
exploateringsmark, dels vissa byggnader och tomter som regelbundet hyrs ut
för fritidsändamål.

De nya reglerna föreslås bli tillämpliga vid förmögenhetsbeskattningen
fr. o. m. 1982 års taxering samt vid arvs- och gåvobeskattningen i de fall då
skattskyldigheten inträder efter utgången av år 1981.

1 Riksdagen 1980181. 6 sami. Nr 61

SkU 1980/81:61

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 3 och 4 §§

2.2 Vid beräkning av förmögenhet, som ingår i förvärvskälla inom
inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse, gäller följande.

Sammanfaller icke räkenskapsåret
med beskattningsåret, får som
värde av förmögenheten tagas upp
värdet vid utgången av det räkenskapsår
som före den 1 mars taxeringsåret
gått till ända närmast intill
utgången av beskattningsåret. Detta
värde skall emellertid rättas med
belopp som den skattskyldige satt in
i förvärvskällan eller tagit ut ur
densamma för egen räkning eller för
annan av honom innehavd förvärvskälla.
Utgår räkenskapsåret före
beskattningsåret, skall nämnda värde
ökas med insättningar och
minskas med uttag som skett intill
beskattningsårets utgång. Utgår räkenskapsåret
efter beskattningsåret,
skall värdet minskas med insättningar
och ökas med uttag som skett efter
utgången av beskattningsåret.

Den värdesättning av tillgångarna
i förvärvskällan som sker vid
inkomsttaxeringen är icke bindande
vid förmögenhetsberäkningen. Inventarier
som äro avsedda för stadigvarande
bruk i förvärvskällan upptagas
till anskaffningsvärdet efter
avdrag för skälig avskrivning eller
utrangering. Lager värderas som

Sammanfaller inte räkenskapsåret
med beskattningsåret, får som värde
av förmögenheten tas upp värdet vid
utgången av det räkenskapsår som
före den 1 mars taxeringsåret gått till
ända närmast intill utgången av
beskattningsåret. Detta värde skall
emellertid rättas med belopp som
den skattskyldige satt in i förvärvskällan
eller tagit ut ur densamma för
egen räkning eller för annan av
honom innehavd förvärvskälla. Utgår
räkenskapsåret före beskattningsåret,
skall nämnda värde ökas
med insättningar och minskas med
uttag som skett intill beskattningsårets
utgång. Utgår räkenskapsåret
efter beskattningsåret, skall värdet
minskas med insättningar och ökas
med uttag som skett efter utgången
av beskattningsåret.

Den värdesättning av tillgångarna
i förvärvskällan som sker vid
inkomsttaxeringen är inte bindande
vid förmögenhetsberäkningen. Inventarier
som är avsedda för stadigvarande
bruk i förvärvskällan tas
upp till anskaffningsvärdet efter
avdrag för skälig avskrivning eller
utrangering. Lager värderas som

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859.

2 Senaste lydelse 1979:615.

SkU 1980/81:61

Nuvarande lydelse

helhet utan hänsyn till påräknelig
vinst vid försäljning i detalj, varvid
dock fastighet upptages lägst till
taxeringsvärdet. Lager av djur på
jordbrukfastighet eller i renskötselrörelse
upptages till de värden, som
riksskatteverket enligt punkt 2 femte
stycket av anvisningarna till 41 §
kommunalskattelagen (1928:370)
senast har fastställt före utgången av
det år som närmast föregår taxeringsåret,
eller - om sådant värde
icke har fastställts för vissa djur - till
det allmänna saluvärdet. Vid värdering
av lager skall hänsyn tagas till
inkurans och prisfallsrisk.

Skulder och andra avgående poster
i förvärvskällan avräknas enligt
bestämmelserna i 5 §. Hänsyn tages
icke till annan latent skatteskuld än
utskiftningsskatteskuld, såvida icke
annat följer av punkt 3 första stycket
av dessa anvisningar.

Om värdet av tillgångarna i förvärvskällan
överstiger beloppet av
skulder och andra avgående poster,
får förmögenhetsvärdet av förvärvskällan
nedsättas till trettio procent
av det överskjutande värdet. Om
förvärvskällan innehaves med fideikommissrätt,
får dock nedsättning
ske till tjugo procent av sistnämnda
värde.

Bestämmelserna i femte stycket få
icke leda till att förmögenhetsvärdet
av förvärvskällan sätts lägre än till
vad som motsvarar värdet av sådana
fastigheter i förvärvskällan, som tillhöra
ägaren av denna, efter avdrag
för de skulder som belöpa på dessa
fastigheter. Härvid skall som värde
av jordbruksfastighet upptagas fas -

Föreslagen lydelse

helhet utan hänsyn till påräknelig
vinst vid försäljning i detalj, varvid
dock fastighet tas upp lägst till taxeringsvärdet.
Lager av djur på jordbruksfastighet
eller i renskötselrörelse
tas upp till de värden, som
riksskatteverket enligt punkt 2 femte
stycket av anvisningarna till 41 §
kommunalskattelagen (1928:370)
senast har fastställt före utgången av
det år som närmast föregår taxeringsåret,
eller - om sådant värde
inte har fastställts för vissa djur - till
det allmänna saluvärdet. Vid värdering
av lager skall hänsyn tas till
inkurans och prisfallsrisk.

Skulder och andra avgående poster
i förvärvskällan avräknas enligt
bestämmelserna i 5 §. Hänsyn tas
inte till annan latent skatteskuld än
utskiftningsskatteskuld, såvida inte
annat följer av punkt 3 första stycket
av dessa anvisningar.

Om värdet av tillgångarna i förvärvskällan
överstiger beloppet av
skulder och andra avgående poster,
får förmögenhetsvärdet av förvärvskällan
nedsättas till trettio procent
av det överskjutande värdet. Om
förvärvskällan innehas med fideikommissrätt,
får dock nedsättning
ske till tjugo procent av sistnämnda
värde

Bostadsbyggnader på en jordbruksfastighet
och tomtmark för
byggnaderna skall inte behandlas
som tillgångar i förvärvskälla inom
inkomstslaget jordbruksfastighet i
annat fall än då byggnaderna
används som bostad för ägarens eller
arrendatorns arbetskraft. Om en
bostadsbyggnad med tomtmark på

SkU 1980/81:61

Nuvarande lydelse

tighetens taxeringsvärde minskat med
den del av det taxerade byggnadsvärdet
som avser ekonomibyggnader
och som värde av fastighet i rörelse
det taxerade markvärdet. Pä fastigheterna
skall anses belöpa så stor del av
skulderna i förvärvskällan som nu
angivna värde av fastigheterna utgör
av det sammanlagda värdet av tillgångarna
i förvärvskällan. Sistnämnda
värde beräknas med hänsyn till
fastigheternas hela taxeringsvärde.
Bestämmelserna i detta stycke tillämpas
icke på förvärvskälla som
innehaves med fideikommissrätt.

Föreslagen lydelse

grund av vad nu har sagts inte skall
behandlas som tillgång i förvärvskällan,
skall inte heller de till byggnaden
och tomtmarken hänförliga låneskulderna
anses ingå i förvärvskällan. Pä
byggnaden och tomtmarken skall
anses belöpa så stor del av låneskulderna
i förvärvskällan som byggnadens
och tomtmarkens taxeringsvärde
utgör av det sammanlagda värdet
av tillångarna i förvärvskällan inklusive
byggnaden och tomtmarken.
Med bostadsbyggnad avses byggnad
som till övervägande del är inrättad
för bostadsändamål. Bestämmelserna
i detta stycke tillämpas inte på
förvärvskälla som innehas med
fideikommissrätt.

rsgenuorn, sorn enligt Kap. 3 $
första stycket fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) ingår i en industrienhet
avseende täktmark och - i förekommande
fall - industribyggnad pä
sådan mark eller i en exploateringsenhet,
skall, om egendomen inte
enligt kommunalskattelagen utgör
tillgång i rörelse, vid tillämpningen
av denna anvisningspunkt anses som
en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget
rörelse.

Mark och byggnader, som är
belägna på en ort och av fastighetsägaren
regelbundet upplåts för fritidsändamål
till annan än närstående
(fritidsuthyrning), skall, om de inte
enligt kommunalskattelagen utgör
tillgångar i rörelse, vid tillämpningen
av denna anvisningspunkt tillsammans
anses utgöra en särskild förvärvskälla
inom inkomstslaget rörelse.
Detta gäller dock endast under
förutsättning att

SkU 1980/81:61

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i denna anvisningspunkt
tillämpas även när förvärvskällan
innehaves indirekt genom
förmedling av juridisk person.

Föreslagen lydelse

a) egendomen ingår i en eller flera
småhusenheter enligt 4 kap. 5 § första
stycket fastighetstaxeringslagen och
har beskattningsnaturen annan fastighet
och

b) fastighetsägarens fritidsuthyrningpä
orten av sådan egendom, som
avses under a och inte utgör tillgång i
rörelse, omfattar minst tre småhus
eller tomter avsedda för småhus som
ägs av annan än fastighetsägaren.

Uttrycket småhus harden innebörd
som anges i 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen.
Som närstående räknas
för fysisk person: de personer som
anges i 35 § la mom. kommunalskattelagen,

för dödsbo: dödsbodelägarna och
dem närstående personer,
för fåmansföretag som avses i sistnämnda
lagrum: företagsledaren och
delägarna i företaget samt dem närstående
personer.

Bestämmelserna i denna anvisningspunkt
tillämpas även när förvärvskällan
innehas indirekt genom
förmedling av juridisk person.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på
den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas
första gången vid 1982 års taxering.

SkU 1980/81:61

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt1

dels att 22 § 1 morn., 43 § och 55 § 1 mom. skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i lagen skall införas ett nytt moment, 22 § 3 morn., av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

1 mom? Såsom värde av fast
egendom vid den tidpunkt, som
avses i 21 §, skall gälla det föregående
årets taxeringsvärde om inte
bestämmelserna i 2 mom. föranleder
annat. Finns det sådana tillbehör till
fastigheten som avses i 2 kap. 3 §
jordabalken skall dessa tas upp särskilt.
Bestämmelserna i 23 § vid F
om värdesättning av lös egendom
tillämpas vid värderingen.

Fast egendom, som enligt kommunalskattelagen
(1928:370) ingår i förvärvskälla
inom inkomstslagen jordbruksfastighet
eller rörelse, värderas
enligt reglerna i 23 § F tredje stycket.

1 mom. Som värde av fast egendom
vid den tidpunkt, som avses i
21 §, skall gälla det föregående årets
taxeringsvärde om inte bestämmelserna
i 2 eller 3 mom. föranleder
annat. Finns det sådana tillbehör till
fastigheten som avses i 2 kap. 3 §
jordabalken, skall dessa tas upp
särskilt. Bestämmelserna i 23 § F om
värdesättning av lös egendom tillämpas
vid värderingen.

3 mom. Ingår fast egendom enligt
kommunalskattelagen (1928:370) i
en förvärvskälla inom inkomstslagen
jordbruksfastighet eller rörelse, tilllämpas
bestämmelserna i 4 § och,
med undantag av femte stycket sista
meningen, punkt 2 av anvisningarna
till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt. Vad nu
har sagts gäller även egendom som
enligt sjunde och åttonde styckena i
nämnda anvisningspunkt skall anses

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

2 Lydelse enligt prop. 1980/81:139.

SkU 1980/81:61

Nuvarande lydelse

Vid beskattning av gåva skall i
tillämpliga delar lända till efterrättelse,
förutom ovan särskilt angivna
bestämmelser i 6-9, 12, 19, 21 och
30 §§, vad i fråga om arvsskatt vidare
är stadgat i 4 § 2 och 3 morn., 14,
20 §§, 22 § med undantag av 1 mom.
andra stycket, 23 § med undantag av
F tredje stycket, 24-27 §§, 28 § med
undantag av vad i andra och fjärde
styckena stadgas, ävensom 32 §; och
skall därvid den i 32 § f) förekommande
hänvisningen till 19 § i stället
gälla 41 § samt 28 § första och tredje
styckena tillämpas som om gåvan
utgjorde arv efter givaren.

Har gåva lämnats utan förbehåll
till förmån för givaren eller annan
och avser gåvan all givarens rätt till
förvärvskälla enligt kommunalskattelagen
(1928:370) i jordbruk
med binäringar, skogsbruk eller
rörelse, som han äger direkt eller
genom juridisk person, skall, utöver
bestämmelserna i första stycket,
även 22 § 7 mom. andra stycket och
23 § F tredje stycket tillämpas när
gåvoskatten bestäms. Har gåvotagaren
inom fem år efter det skattskyldighet
för gåvan inträtt genom köp,

Föreslagen lydelse

som en särskild förvärvskälla inom
inkomstslaget rörelse.

Vid tillämpningen av de bestämmelser
som anges i första stycket skall
som taxeringsvärde anses det värde
som enligt 1 eller 2 mom. skall ligga
till grund för beräkningen av arvsskatt.

§3

Vid beskattning av gåva gäller i
tillämpliga delar, förutom ovan särskilt
angivna bestämmelser i 6-9,12,
19, 21 och 30 §§, vad i fråga om
arvsskatt vidare är stadgat i 4 § 2 och
3 morn., 14 och 20§§, 22 § med
undantag av 3 morn., 23 § med
undantag av F tredje stycket,
24-27 §§, 28 § med undantag av
andra och fjärde styckena samt 32 §.
Därvid skall hänvisningen i 32 § f) till
19 § i stället gälla 41 § samt 28 §
första och tredje styckena tillämpas
som om gåvan utgjorde arv efter
givaren.

Har gåva lämnats utan förbehåll
till förmån för givaren eller annan
och avser gåvan all givarens rätt till
förvärvskälla enligt kommunalskattelagen
(1928:370) i jordbruk
med binäringar, skogsbruk eller
rörelse, som han äger direkt eller
genom juridisk person, skall, utöver
bestämmelserna i första stycket,
även 22 § 3 mom. och 23 § F tredje
stycket tillämpas när gåvoskatten
bestäms. Vad nu har sagts om förvärvskälla
gäller även egendom som
enligt de bestämmelser som anges i

3 Lydelse enligt prop. 1980/81:139.

SkU 1980/81:61

Nuvarande lydelse

byte eller därmed jämförligt fång
eller genom gåva eller bodelning av
annan anledning än makes död
avhänt sig egendomen eller väsentlig
del därav, skall ny gåva anses föreligga
med det värde varmed den
ursprungliga gåvan nedsatts.

Föreslagen lydelse

22 § 3 mom. skall anses som en
särskild förvärvskälla inom inkomstslaget
rörelse. Hargåvotagaren inom
fem år efter det att skattskyldighet
för gåvan inträtt genom köp, byte
eller något därmed jämförligt fång
eller genom gåva eller bodelning av
annan anledning än makes död
avhänt sig egendomen eller väsentlig
del därav, skall ny gåva anses föreligga
med det värde varmed den
ursprungliga gåvan nedsatts.

55 §

1 morn.* Uppgår i dödsbo beloppet av kontanta medel och därmed
jämförliga fordringar samt värdet av obligationer och andra lätt realiserbara
värdepapper sammanlagt inte till dubbla beloppet av den arvsskatt, som
enligt 54 § skall förskjutas av dödsboet, eller föreligger i andra fall för någon
som är skattskyldig enligt denna lag avsevärd svårighet att genast betala hela
den skatt, som belöper på egendom som har tillfallit den skattskyldige, får
beskattningsmyndigheten medge, att skatten betalas genom högst tio årliga
inbetalningar. Anståndet får inte utsträckas till flera inbetalningar än som är
nödvändigt.

I fråga om skatt som belöper på I fråga om skatt som belöper på
egendom som skall värderas enligt egendom som skall värderas enligt

bestämmelserna i 23 § F tredje bestämmelserna i 22 § 3 mom. och

stycket får beskattningsmyndighe- 23 § F tredje stycket får beskatt ten

medge att skatten betalas genom ningsmyndigheten medge att skatten

högst tjugo årliga inbetalningar. betalas genom högst tjugo årliga

inbetalningar.

Föreligger synnerliga skäl får regeringen i annat fall än som avses i
föregående stycke medge viss skattskyldig att den skatt, som belöper på
egendom som har tillfallit den skattskyldige, betalas genom högst tjugo årliga
inbetalningar.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på
den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i de
fall då skattskyldighet inträder efter utgången av år 1981. Även i de fall då
skattskyldigheten har inträtt tidigare skall dock den nya bestämmelsen i 22 §

4 Lydelse enligt prop. 1980/81:139.

SkU 1980/81:61

3 mom. andra stycket tillämpas när en förvärvskälla värderas enligt 4 § och
punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt.

Motionen

Med anledning av propositionen har väckts motion 1980/81: 2200 av Erik
Wärnberg m. fl. (s).

1 motionen hemställs att riksdagen

1. avslår de i proposition 1980/81: 193 framlagda lagförslagen,

2. beslutar om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt i
enlighet med vad som anförts i motionen,

3. beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av åtgärder för att undvika oönskade konsekvenser vid
kapitalbeskattningen av tomtplatser som vid 1981 års allmänna fastighetstaxering
bryts ut till särskilda taxeringsenheter med beskattningsnaturen
annan fastighet.

Utskottet

Vid kapitalbeskattningen behandlas tillgångar som lagts ned i jordbruk
eller rörelse gynnsammare än andra tillgångar. Anledningen härtill är att en
förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattning enligt vanliga regler ansetts kunna
försvåra driften av företaget och hindra generationsskiften.

Regler om kapitalskattelättnader för företagsförmögenhet infördes första
gången 1970. Dessa ersattes med nya bestämmelser 1974. De nu gällande
infördes genom lagstiftning 1977 och innebär att det enligt särskilda
föreskrifter framräknade substansvärdet av förmögenhet som lagts ned i
jordbruk eller rörelse får reduceras till 30 % av det värde varmed tillgångarna
överstiger beloppet av skulder och andra avgående poster. För att förhindra
att lättnadsreglerna skall stimulera till passivt ägande i jordbruksfastigheter
och till annan spekulation i fastigheter har införts en spärregel. Innebörden
av denna regel är att det skattepliktiga förmögenhetsvärdet av förvärvskällan
inte får tas upp till ett lägre belopp än som motsvarar värdet av jordbruk,
skog och byggnader minskat med de skulder som belöper på dessa
tillgångar.

I propositionen föreslås vissa ändringar i förmögenhets-, arvs- och
gåvobeskattningen i syfte att anpassa reglerna till de höjningar av taxeringsvärdena
som sker vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. Innebörden av
förslaget är att spärregeln slopas. Slopandet kompletteras med en bestämmelse
av innebörd att som tillgångar i rörelse endast skall räknas sådana
bostadsbyggnader som används som personalbostäder. Vidare föreslås att
vissa fastigheter - trots att de inte utgör rörelsetillgångar i skatterättslig
mening-skall anses som en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse

SkU 1980/81:61

och således få behandlas enligt reglerna för företagsförmögenhet. Den
egendom som här avses är sådan som ingår antingen i en industrienhet
avseende täktmark - i förekommande fall också industribyggnad på sådan
mark - eller i en exploateringsenhet.

I motion 2200 av Erik Wärnberg m. fl. (s) yrkas avslag på propositionen i
denna del. Motionärerna anser att riksdagen genom de under hösten 1980
beslutade justeringarna av skatteskalor och skattefria grundbelopp vid
förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen tagit vederbörlig hänsyn till de
höjda taxeringsvärdenas effekter på kapitalbeskattningen. Förslagen innebär-menar
motionärerna - stora skattelättnader för främst dem som har sin
förmögenhet nedlagd i en jordbruksrörelse och - inom gruppen förmögenhetsägare
- ett gynnande av särskilt ägare av större jord- och skogsegendomar
samt passiva ägare av jordbruksfastigheter. Detta måste enligt
motionärernas mening uppfattas som en utmaning av alla dem som genom
regeringens åtgärder på andra områden fått vidkännas betydande standardsänkningar
under senare tid.

Budgetministern har i propositionen utförligt motiverat varför han anser
det nödvändigt att genom ytterligare ändringar i beskattningsreglerna mildra
effekterna av årets höjningar av fastighetstaxeringsvärdena på jordbruksföretagens
kapitalbelastning. De skäl som han redovisar finner utskottet
vägande. Det torde, inte minst mot bakgrund av de i propositionen
redovisade preliminära taxeringsvärdehöjningarna, knappast kunna bestridas
att de nya fastighetsvärdena, till följd av bl. a. spärregeln, för många
aktiva jordbrukare kommer att innebära en väsentlig skärpning av kapitalskattebördan
och att denna skärpning kan väntas bli avsevärd även med ett
bibehållande av spärregeln i modifierad form. Med hänsyn härtill och till de
skäl i övrigt som redovisas i propositionen biträder utskottet förslaget att
spärregeln slopas. Utskottet har vid detta ställningstagande beaktat att
förslaget i propositionen inte är avsett som en permanent lösning av frågan
om kapitalbeskattning av företagsförmögenhet. Som budgetministern framhåller
är det en uppgift för 1980 års företagsskattekommitté att undersöka
möjligheterna att utforma regler som begränsar lättnaderna vid de passiva
fastighetsinnehaven utan att samtidigt medföra hämmande effekter för de
egentliga jordbruksföretagen.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot förslaget att täktmark
och exploateringsmark genomgående skall kunna räknas som en särskild
förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse och vid kapitalbeskattningen
behandlas som företagsförmögenhet.

Propositionen innehåller också förslag om att byggnader och mark, som är
belägna på viss ort och som av fastighetsägaren regelbundet och i viss
omfattning hyrs ut för fritidsändamål till annan än närstående, under
särskilda förutsättningar skall kunna anses som förvärvskälla i rörelse och
således - i likhet med vad som gäller i fråga om täktmark och exploateringsmark
- värderas enligt de bestämmelser som gäller i fråga om företagsförmögenhet.
Bakgrunden till detta förslag är att utarrenderade tomter på en

SkU 1980/81:61

jordbruksfastighet enligt en tvingande regel i fastighetstaxeringslagen (FTL)
skall brytas ut och åsättas beskattningsnaturen annan fastighet och att man i
dessa - liksom i många fall där uthyrningsstugorna redan tidigare utgjort
självständiga enheter - kan förutse mycket betydande höjningar av
taxeringsvärdena.

Motionärerna i motion 2200 anser att FTL: s bestämmelser om utarrenderade
tomtplatser på jordbruksfastighet kan komma att få orimliga
konsekvenser för jordbrukare som för längre tid och mot låg årlig ersättning
arrenderat ut ett stort antal sådana tomtplatser. Dessa konsekvenser bör
enligt motionärerna motverkas men inte genom lättnader i förmögenhetsbeskattningen
utan genom åtgärder inom ramen för fastighetstaxeringen. De
begär att riksdagen skall ge regeringen till känna vad de anfört om behovet av
sådana åtgärder.

Utskottet har tidigare tillstyrkt förslaget att täktmark och industribyggnad
på sådan mark samt exploateringsmark skall kunna behandlas som företagsförmögenhet
.Enligt utskottets mening är - om oskäliga effekter av FTL skall
kunna undvikas - behovet av en motsvarande behandling än mer uttalat när
det gäller utarrenderade tomtplatser jämte byggnader. Utskottet tillstyrker
således propositionen även i denna del.

Utskottets ställningstaganden innebär avstyrkande av motion 2200 i dess
helhet.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81: 193 och med
avslag på motion 1980/81:2200 antar de i propositionen
framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt.

Stockholm den 26 maj 1981

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m) *, Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd
T roedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), T åge Sundkvist (c), Bo Lundgren
(m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s)*, Wilhelm Gustafsson (fp),
Egon Jacobsson (s), Bo Södersten (s) och Olle Grahn (fp)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1980/81:61

Reservation

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Olle Westberg i
Hofors, Bo Forslund, Egon Jacobsson och Bo Södersten (alla s) som
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med
”Budgetministern har” och slutar på s. 11 med ”dess helhet” bort ha följande
lydelse:

Höstens riksdagsbeslut innebär i fråga om såväl förmögenhets- som arvsoch
gåvobeskattningen mycket betydande uppräkningar av skattepliktsgränser
och övriga skiktgränser. Genom dessa uppräkningar har man enligt
utskottets mening - även med beaktande av att höjningarna av taxeringsvärdena
vid 1981 års fastighetstaxering i många fall blir betydande - skapat
betryggande garantier för att kapitalskattebördan på tillgångar i jordbruk
och rörelse inte kommer att vara oskäligt hög.

Ett bifall till propositionen däremot kommer i praktiken att innebära att
kapitalskatterna i många fall inte höjs alls eller endast mycket måttligt. I
åtskilliga fall torde de komma att minska. Ett sådant resultat strider mot
kravet på likfomighet och rättvisa vid taxeringen och kan enligt utskottets
mening inte accepteras.

Det torde vara ett känt faktum att taxeringsvärdena vid den förra allmänna
fastighetstaxeringen 1975 allmänt sett sattes lågt. Detta är en omständighet
som man enligt utskottets mening måste ta hänsyn till när man bedömer
resultatet av 1981 års fastighetstaxering. Det förhållandet att en viss grupp
skattskyldiga under ett antal år blivit för lågt beskattad kan enligt utskottets
mening inte godtas som ett skäl för en fortsatt gynnsam behandling av denna
grupp.

Mot förslaget kan också riktas allvarliga invändningar från fördelningspolitisk
synpunkt. Det innebär stora skattelättnader för främst den som har sin
förmögenhet nedlagd i en jordbruksrörelse. Men det är inte bara ägare av
förmögenheter som gynnas framför andra. Inom gruppen förmögenhetsägare
gynnas särskilt de som äger större jord- och skogsegendomar. Även sådant
passivt ägande av och spekulation i fastigheter som spärregeln varit avsedd
att motverka gynnas med nödvändighet genom förslaget.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att 1980 års företagsskattekommitté
har i uppdrag att utarbeta permanenta kapitalskatteregler för förmögenhet
som lagts ned i jordbruk, skogsbruk och rörelse. Riksdagen har i andra
sammanhang inte brukat föregripa utredningars arbete genom lagstiftningsåtgärder.
Med hänsyn till de av utskottet åberopade skälen bör enligt
utskottets mening så inte heller ske i det nu aktuella fallet.

Utskottet tillstyrker således bifall till motionen, vilket innebär att utskottet
avstyrker förslaget om ändringar i förmögenhetsskattelagen. Som motionärerna
framhåller bör således oönskade konsekvenser av taxeringsutfallet
såvitt avser kapitalbeskattningen av tomtplatser, som vid 1981 års fastighets -

SkU 1980/81:61

taxering lyfts ut till särskilda taxeringsenheter, avhjälpas inom ramen för
fastighetstaxeringen. Detta bör - i enlighet med motionärernas yrkande - ges
regeringen till känna.

I propositionen föreslås ett förtydligande tillägg till 22 § lagen om arvsskatt
och gåvoskatt. Utskottet har i sak ingen erinran mot detta förslag. Med
hänsyn till utskottets ställningstagande till propositionen i övrigt föreslår
utskottet emellertid en annan utformning av författningstexten.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:2200 och med
anledning av proposition 1980/81: 193

1. avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt.

2. antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt med de
ändringar att

dets ingressen erhåller följande som reservanternas förslag
betecknade lydelse:

Föreslagen lydelse

Härigenom föreskrivs i fråga om
lagen (1941: 416) om arvsskatt och
gåvoskatt

dels att 22 § 1 morn., 43 § och55 § 1
mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas ett nytt
moment, 22 § 3 morn., av nedan
angivna lydelse.

dels 22 § 1 mom. erhåller följande
lydelse.

Reservanternas förslag

Härigenom föreskrivs att 22 § 1
mom. lagen (1941: 416) om arvsskatt
och gåvoskatt skall ha nedan angivna
lydelse.

reservanternas förslag betecknade

Reservanternas förslag
22 §

Föreslagen lydelse

1 mom. Som värde av fast egendom
vid den tidpunkt, som avses i 21
§, skall gälla det föregående årets
taxeringsvärde om inte bestämmelserna
i 2 eller 3 mom. föranleder
annat. Finns det sådana tillbehör till
fastigheten som avses i 2 kap. 3 §
jordabalken, skall dessa tas upp

1 mom. Som värde av fast egendom
vid den tidpunkt, som avses i 21
§, skall gälla det föregående årets
taxeringsvärde om inte bestämmelserna
i 2 mom. föranleder annat.
Finns det sådana tillbehör till fastigheten
som avses i 2 kap. 3 § jordabalken,
skall dessa tas upp särskilt.

SkU 1980/81:61

Reservanternas förslag

Bestämmelserna i 23 § F om värdesättning
av lös egendom tillämpas vid
värderingen.

Ingår fast egendom enligt kommunalskattelagen
(1928: 370) i en förvärvskälla
inom inkomstslagen jordbruksfastighet
eller rörelse, tilllämpas
bestämmelserna i 4 §, och med
undantag av femte stycket sista
meningen, punkt 2 av anvisningarna
till 3 och 4 §§ lagen (1947: 577) om
statlig förmögenhetsskatt. Vid tilllämpningen
av dessa bestämmelser
skall som taxeringsvärde anses det
värde som enligt första stycket ovan
eller enligt 2 mom. skall ligga till
grund för beräkningen av arvsskatt.

dels 43 § och 55 § 1 mom. utgår ur förslaget

och dels ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande som reservanternas
förslag betecknade lydelse:

Denna lag träder i kraft tre veckor
efter den dag då lagen enligt uppgift
på den har kommit ut från trycket i
Svensk författningssamling och tilllämpas
i de fall då skattskyldighet
inträder efter utgången av år 1981.

Även i de fall då skattskyldigheten
har inträtt tidigare skall dock den nya
bestämmelsen i 22 § 3 mom. andra
stycket tillämpas när en förvärvskälla
värderas enligt 4 § och punkt 2 av
anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

3. beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtgärder - inom fastighetstaxeringens
ram - för att undvika oönskade konsekvenser vid kapitalbeskattningen
av att tomtplatser vid 1981 års allmänna fastighetstaxering
skall brytas ut till särskilda taxeringsenheter med
beskattningsnaturen annan fastighet.

Denna lag träder i kraft tre
veckor efter den dag då lagen enligt
uppgift på den har kommit ut från
trycket i Svensk författningssamling.

Föreslagen lydelse

särskilt. Bestämmelserna i 23 § F om
värdesättning av lös egendom tillämpas
vid värderingen.

>lm 1981

GOTAB