SkU 1980/81:50

Skatteutskottets betänkande
1980/81:50

om skattefrihet för vissa inkomster av bär- och svampplockning
m. m. (prop. 1980/81:139)

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i proposition 1980/81:139 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

3. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

I propositionen föreslås skattefrihet för inkomster upp till 5000 kr. av

icke yrkesmässig bär- och svampplockning. Meningen är att de nya reglerna
skall tillämpas redan vid 1982 års taxering och alltså gälla fr. o. m. 1981
års inkomster.

Vidare föreslås ändrade regler för beräkning av existensminimum vid
inkomsttaxeringen. De nya reglerna innebär att de s. k. normalbeloppen
för framtiden skall beräknas på grundval av konsumentprisindex.

I propositionen tas slutligen upp några smärre följdändringar till bl. a. de
nyligen gjorda ändringarna i uppbördslagstiftningen.

Lagförslagen har följande lydelse:

I Riksdagen 1980181. 6 sami. Nr 50

SkU 1980/81:50

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 19 och 20§§. punkt 5 av anvisningarna till 18 $
samt punkt 1 av anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen (1928:370)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §'

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make
eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller
gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som
avses i 35 § 3 eller 4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100
kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976: 380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp
för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag
eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring,
som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller
under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän
om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller
högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall
tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband
med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av
pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt
32§ 1 eller 2 morn., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring
eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller
på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig
natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts
i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till
den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den
skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för
insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6
kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsiall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling,
som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att
hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse

1 Senaste lydelse 1979: 1157.

SkU 1980/81:50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller
motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av
nämnda förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund
av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp
för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån
givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad
till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda
för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973: 349), internatbidrag,
återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt
6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen
eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda,
och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för
kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock
hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala
medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976:263) om statliga bostadsbidrag
till barnfamiljer, förordningen (1976:262) om statskommunala bostadsbidrag
eller förordningen (1977:392) om statskommunala bostadsbidrag
till vissa folkpensionärer m. fl.;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid
första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

kompensation av staten för ben- kompensation av staten för bensinskatt
på bensin som förbrukats sinskatt på bensin som förbrukats

vid yrkesmässig användning av mo- vid yrkesmässig användning av motorsåg.
torsåg;

intäkter av försäljning av vilt
växande bär och svampar som den
skattskyldige själv plockat till den

SkU 1980/81:50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

del intäkterna under ett beskattningsår
inte överstiger 5000 kronor,
såvida intäkterna inte kan hänföras
till rörelse som den skattskyldige
driver eller utgör lön eller liknande
förmån.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare m.fl.
gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 §.

(Se vidare anvisningarna.)

20 §2

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla
omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande
avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt),
som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret. Att
koncernbidrag, som inte utgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i
vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 § 3
mom.

Avdrag får inte göras för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom
vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll:

kostnader i samband med plockning
av vilt växande bär och svampar
till den del kostnaderna inte
överstiger de intäkter som är skattefria
enligt 19 §;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts
av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges
barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet; svenska

allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;
avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349);
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt
byggande m. m.;

belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 S uppbördslagen
(1953:272);

avgift enligt lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978: 268);
ränta på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bidrag
som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 8;
kapitalförlust m. m.

(Se vidare anvisningarna.)

2 Senaste lydelse 1980: 1054.

SkU 1980/81:50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 18 §

5.3 Icke yrkesmässig avyttring
av en eller flera utanför den skattskyldiges
hemortskommun belägna
fastigheter här i riket utgör en särskild
förvärvskälla för en var av de
kommuner, där den eller de avyttrade
fastigheterna äro belägna, medan
icke yrkesmässig avyttring av
en eller flera fastigheter i hemortskommunen
och av annan egendom
än fastigheter här i riket ävensom
deltagande i lotteri hänföras till e n
förvärvskälla. Sådan förvärvsverksamhet
av ifrågavarande slag, varav
inkomsten jämlikt 59§3 morn.,
69§ eller 72 §1 mom. skall beskattas
i Stockholm för gemensamt
kommunalt ändamål, skall dock
anses utgöra en särskild förvärvskälla.

5. Icke yrkesmässig avyttring av
en eller flera fastigheter här i riket,
som är belägna utanför den skattskyldiges
hemortskommun, utgör
en särskild förvärvskälla för var
och en av de kommuner, där den
eller de avyttrade fastigheterna är
belägna. Icke yrkesmässig avyttring
av en eller flera fastigheter i
hemortskommunen och av annan
egendom än fastigheter här i riket
samt deltagande i lotteri hänförs
däremot till en förvärvskälla. Sådan
förvärvsverksamhet av nu
nämnt slag, varav inkomsten enligt
59 §3 mom. eller 72 § 1 mom. skall
beskattas i Stockholm för gemensamt
kommunalt ändamål, skall
dock anses utgöra en särskild förvärvskälla.

till 50 S

l.4 Den skattskyldiges skatteförmåga bedöms med hänsyn, å ena sidan,
till hans inkomst och förmögenhet samt. å andra sidan, till vad han kan
anses ha behövt till nödvändigt underhåll för sig själv och för make och
oförsörjda barn fexistensminimum). Om inte särskilda förhållanden motiverar
det skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena
under hela beskattningsåret. Sådana särskilda förhållanden får anses föreligga
t. ex. om en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller
upphört med sådant arbete och inkomsten utslagen på hela året därför
understigit existensminimibeloppet. I sådana fall bör existensminimum
bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om existensminimum enligt de grunder som anges i det
följande.

Existensminimum i det särskilda
fallet bestäms med ledning av normalbelopp
för existensminimum.
Normalbeloppen utgör för ensamstående
skattskyldig 95 procent, för
sammanlevande makar 165 procent
och för varje barn 40 procent av
basbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring för december
månad året före det kalenderår

3 Senaste lydelse 1969: 749.

4 Senaste lydelse 1980:73.

Existensminimum i det särskilda
fallet bestäms med ledning av normalbelopp
för existensminimum.
Normalbeloppen utgör för ensamstående
skattskyldig 15300 kronor,
för sammanlevande makar 26600
kronor och för varje barn 6500 kronor
multiplicerade med del tal
(jämförelsetal) som anger förhållandet
mellan det allmänna prislä -

tl Riksdagen 1980/81. 6 sami. Nr 50

SkU 1980/81:50

Föreslagen lydelse

get i oktober månad äret före inkomståret
och prisläget i oktober
1980. Förändringarna i det allmänna
prisläget skall därvid beräknas
på grundval av konsumentprisindex.
Normalbeloppen skall avrundas
uppåt till helt hundratal kronor.
Normalbeloppen skall anses
innefatta alla vanliga levnadskostnader
utom bostadskostnad, som
beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum är i första hand avsedda för skattskyldiga,
vilkas inkomst huvudsakligen hänför sig till förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
skall såsom inkomst av tjänst upptas den skattskyldiges bruttointäkter
— inklusive biinkomster — minskade med sådana nödvändiga utgifter
för inkomstens förvärvande som är avdragsgilla vid taxeringen, t. ex.
avgifter för sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med
tjänst, avgifter som den skattskyldige har erlagt i samband med tjänsten för
egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring,
eller kostnader för resor till och från arbetet. Består inkomsten av sådan
livränta som avses i 32 § 2 mom. skall livräntan inräknas i inkomsten med
oreducerat belopp. Även sådan livränta till följd av personskada som inte
är av skattepliktig natur skall inräknas i inkomsten. Vid bestämning av
avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall hänsyn vidare
tas till om den skattskyldige uppburit skattefri ersättning på grund av sådan
kollektiv sjukförsäkring som avses i 32 § 3 mom. tredje stycket. Barnbidrag
medräknas inte i inkomsten.

När frågan om avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
bedöms skall särskild vikt läggas vid att inkomstförhållandena uppskattas
på ett riktigt sätt, speciellt med hänsyn till omfattningen av eventuella
naturaförmåner och deras värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den
skattskyldiges existensminimum anses ha understigit normalbeloppet i
motsvarande mån, t. ex. om han är ogift och har haft gemensamt hushåll
med anhöriga eller andra eller om han har haft särskilda förmåner i form av
billiga livsmedel eller andra liknande förmåner. 1 regel torde det inte finnas
anledning att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
åt s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Ej heller får avdrag medges
om den skattskyldige ägt tillgångar. Härvid bortses från sedvanliga husgeråd,
möbler och kläder, arbetsredskap, en mindre bostadsfastighet av
enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan får existensminimum beräknas
ha överstigit normalbeloppet om den skattskyldige haft utgifter för underhåll
av make och barn som han inte levt tillsammans med under beskattningsåret.
Existensminimum för den skattskyldige får även i andra fall
bestämmas högre än normalbeloppet, om det är motiverat av särskilda
skäl.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala
skattemyndigheten fått befrielse från eller nedsättning av den preliminära
skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid

Nuvarande lydelse

som föregår taxeringsåret. Normalbeloppen
skall anses innefatta
alla vanliga levnadskostnader utom
bostadskostnad, som beräknas särskilt
och läggs till normalbeloppen.

SkU 1980/81:50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga
avvikelse inte ske från det av den lokala skattemyndigheten fastställda
existensminimibeloppet, om inte nya omständigheter framkommit. Som
exempel på sådana omständigheter kan nämnas att den skattskyldige äger
tillgångar, som den lokala skattemyndigheten saknat kännedom om, eller
att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den
lokala skattemyndighetens beslut.

Om den skattskyldige inte har haft högre inkomst än det för honom
beräknade existensminimibeloppet och detta beror på sådana förhållanden
som anges i 50§2 mom. tredje stycket, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga
medges med så stort belopp att den skattskyldige inte påförs beskattningsbar
inkomst. Har den skattskyldige rätt till skattereduktion enligt 2 § 4
eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta beaktas då avdraget för
nedsatt skatteförmåga beräknas.

Är inkomsten högre men inte så stor, att inkomsten minskad med skatten
uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga
beviljas med så stort belopp, att större skatt inte kommer att tas ut än att
inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall även anses föreligga om den skattskyldige
på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller annars av psykiska
skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den
har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna
tillämpas första gången vid 1982 års taxering såvitt avser 19 och
20§§ samt punkt 5 av anvisningarna till 18 §. Punkt 1 av anvisningarna till
50 § i sin nya lydelse tillämpas första gången vid 1983 års taxering.

SkU 1980/81:50

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:295) om sjömansskatt1
dels att 14§2 morn., 21 § 1 mom. samt 30 och 32SS skall ha nedan
angivna lydelse.

dels att i 14§ skall införas ett nytt moment. 3 morn., av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

2 morn.2 Inbetalas sjömansskatt
senare än i 1 mom. sägs, skall
restavgift och tilläggsavgift utgå beräknade
enligt bestämmelserna i
58 § 1 mom. första, andra och tredje
styckena uppbördslagen. Tillläggsavgiften
bestämmes därvid i
förhållande till det antal tidrymder
av sex månader, utöver den första,
som påböijats efter utgången av
den tidpunkt, då skatten rätteligen
skolat erläggas, intill dess skatten
inbetalas eller av sjömansskattenämnden
fastställes till betalning
eller, i fall som avses i 17 a § andra
stycket, kravet överlämnas till indrivning.

Redovisas icke sjömansskatt i
behörig ordning, utgår restavgift
beräknad enligt 58§ I mom. fjärde
stycket uppbördslagen.

2 mom. Inbetalas sjömansskatt
senare än i 1 mom. sägs, skall restavgift
och tilläggsavgift utgå beräknade
enligt bestämmelserna i 58 § 1
mom. uppbördslagen <1953:272).
Tilläggsavgiften bestäms dock i förhållande
till det antal tidrymder av
sex månader, utöver den första,
som har påbörjats efter utgången av
den tidpunkt, då skatten rätteligen
skulle ha betalats, intill dess skatten
inbetalas eller av sjömansskattenämnden
fastställs till betalning
eller, i fall som avses i 17 a § andra
stycket, kravet överlämnas till indrivning.

Befrielse från skyldighet att betala
restavgift får meddelas, om särskilda
omständigheter föranleder
det. Närmare föreskrifter om detta
meddelas av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.

3 mom. Redovisas inte
sjömansskatt i behörig ordning påförs
redaren förseningsavgift med
100 kronor. Vidare kan riksskatteverket
anmana redaren att lämna
redovisning.

Har redare som har anmanats
att lämna redovisning inte fullgjort
denna skyldighet inom tid, som har
angivits i anmaningen, skall förseningsavgift
påföras med 200 kronor.

Förseningsavgift får helt efterges
om särskilda skäl föreligger. När -

1 Lagen omtryckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

2 Senaste lydelse 1971:814.

SkU 1980/81:50

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

mare föreskrifter om detta meddelas
av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.

21 §

1 morn.3 Det åligger sjömansskattenämnden att

1) lämna besked beträffande de
fartyg, ombord på vilka de anställda
skola erlägga sjömansskatt,
ävensom beträffande den tabell, enligt
vilken sjömansskatt skall beräknas,

2) fastställa grunder, enligt vilka
drickspenningar skola uppskattas
vid beräkning av sjömansskatt,

1) lämna besked beträffande de
fartyg, ombord på vilka de anställda
skall betala sjömansskatt, samt
beträffande den tabell, enligt vilken
sjömansskatt skall beräknas,

2) fastställa grunder, enligt vilka
drickspenningar skall uppskattas
vid beräkning av sjömansskatt.

3) meddela beslut om jämkning och om rättelse av skatteavdrag,

4) pröva ärenden angående revisionskrav,

5) meddela beslut i andra frågor
rörande erläggande och beräknande
av sjömansskatt,

6) fastställa de belopp, med vilka
ersättning skall utgå till kommun,
landstingskommun och allmän försäkringskassa,

7) lämna anvisningar i frågor angående
erläggande och uppbörd av
sjömansskatt,

8) med tillämpning av bestämmelser
som riksskatteverket utfärdar
meddela befrielse från skyldighet
att erlägga restavgift eller tillläggsavgift
enligt denna lag.

5) meddela beslut i andra frågor
rörande betalning och beräkning av
sjömansskatt,

6) fastställa de belopp, med vilka
ersättning skall utgå till kommun
och landstingskommun,

7) lämna anvisningar i frågor angående
betalning och uppbörd av
sjömansskatt,

8) meddela beslut i fråga om befrielse
från skyldighet att betala
restavgift, tilläggsavgift eller förseningsavgift
enligt denna lag.

Underlåter redare att hörsamma
anmaning enligt 16 § eller 19 § tredje
stycket första meningen, eller

underlåter redare, som är skyldig
verkställa avdrag för sjömansskatt,
att fullgöra sådan skyldighet, eller
verkställer han avdrag med för lågt
belopp, eller

Underlåter redare att hörsamma
anmaning enligt 14§3 morn., 16§
eller 19 § tredje stycket första meningen,
eller
underlåter redare, som är skyldig
göra avdrag för sjömansskatt, att
fullgöra sin skyldighet, eller gör
han avdrag med för lågt belopp, eller -

redovisar redare icke sjömansskatt
i den ordning som stadgas i
14 § I morn., eller
fullgör redare icke vad honom åligger enligt 11 §,

3 Senaste lydelse 1974:777.

4 Senaste lydelse 1979: 176.

SkU 1980/81:50 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kan riksskatteverket och i fall som anges i 19 § tredje stycket första
meningen, länsstyrelse eller lokal skattemyndighet förelägga den försumlige
lämpligt vite. Vite får ej bestämmas under 500 kronor.

Om uttagande av förelagt vite förordnar länsrätten efter anmälan av
riksskatteverket, länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Har vitet förelagts
också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1956:623) prövas
fråga om uttagande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lag.

Bestämmelserna i 83 § andra, fjärde och femte styckena uppbördslagen
tillämpas också i fråga om vite som avses i denna paragraf.

32 §5

Talan mot sjömansskattenämn- Sjömansskattenämndens beslut i
dens beslut i ärenden, som avses i ärenden som avses i 21 § 1 mom. 3—

21 § I mom. vid 3), 4) och 5), även- 5 och 8 får överklagas hos kammar som

över nämndens beslut an- rätten genom besvär.

gående befrielse från erläggande
av restavgift föres hos kammarrätten
genom besvär.

Besvärshandling skall vara inkommen inom sex månader, om besvären
anföras av sjöman, och eljest inom två månader från det klaganden erhållit
del av det överklagade beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller dock
fortfarande i fråga om skatt som har redovisats eller hade bort redovisas
före ikraftträdandet.

5 Senaste lydelse 1971:415.

SkU 1980/81:50

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 22§ 1 morn., 43 och 45 §§ samt 55§ 1 mom.
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

1 morn.2 Såsom värde å fast
egendom vid tidpunkt, som avses i
21 §, skall, där ej annat föranledes
av vad i 2 mom. stadgas, gälla näst
föregående årets taxeringsvärde.
Finnes sådana tillbehör till fastigheten
som avses i 2 kap. 3 § jordabalken
skola dessa upptagas särskilt.
Bestämmelserna i 23 § vid F om
värdesättning av lös egendom äga
därvid motsvarande tillämpning.

Fast egendom, som enligt kommunalskattelagen
(1928:370)ingår i
förvärvskälla inom inkomstslagen
jordbruksfastighet eller rörelse,
värderas enligt reglerna i 23 § F
andra stycket.

Vid beskattning av gåva skall i
tillämpliga delar lända till efterrättelse,
förutom ovan särskilt angivna
bestämmelser i 6-9, 12, 19, 21 och
30 §§, vad i fråga om arvsskatt vidare
är stadgat i 4§2 och 3 morn.,
14, 20 §S, 22 § med undantag av I
mom. andra stycket, 23 § med undantag
av F andra stycket. 24-27 §§, 28 § med undantag av vad i
andra och fjärde styckena stadgas,
ävensom 32 §; och skall därvid den i
32 § f) förekommande hänvisningen
till 19 § i stället gälla 41 § samt 28 §
första och tredje styckena tillämpas
som om gåvan utgjorde arv efter
givaren.

1 mom. Såsom värde av fast
egendom vid den tidpunkt, som
avses i 21 §, skall gälla det föregående
årets taxeringsvärde om inte
bestämmelserna i 2 mom. föranleder
annat. Finns det sådana tillbehör
till fastigheten som avses i 2
kap. 3 § jordabalken skall dessa tas
upp särskilt. Bestämmelserna i 23 §
vid F om värdesättning av lös egendom
tillämpas vid värderingen.

Fast egendom, som enligt kommunalskattelagen
(1928:370) ingår i
förvärvskälla inom inkomstslagen
jordbruksfastighet eller rörelse,
värderas enligt reglerna i 23 § F
tredje stycket.

§3

Vid beskattning av gåva skall i
tillämpliga delar lända till efterrättelse,
förutom ovan särskilt angivna
bestämmelser i 6-9, 12, 19, 21 och
30§§, vad i fråga om arvsskatt vidare
är stadgat i 4§2 och 3 morn..
14, 20§§, 22 § med undantag av 1
mom. andra stycket, 23 § med undantag
av F tredje stycket, 24—
27§§, 28 § med undantag av vad i
andra och fjärde styckena stadgas,
ävensom 32 §; och skall därvid den i
32 § f) förekommande hänvisningen
till 19 § i stället gälla 41 § samt 28 §
första och tredje styckena tillämpas
som om gåvan utgjorde arv efter
givaren.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

2 Senaste lydelse 1977: 1174.

3 Senaste lydelse 1974:1053.

SkU 1980/81:50

Nuvarande lydelse

Har gåva lämnats utan förbehåll
till förmån för givaren eller annan
och avser gåvan all givarens rätt till
förvärvskälla enligt kommunalskattelagen
(1928:370) i jordbruk med
binäringar, skogsbruk eller rörelse,
som han äger direkt eller genom juridisk
person, skall, utöver bestämmelserna
i första stycket, även
22 § 1 mom. andra stycket och 23 §
F andra stycket tillämpas när gåvoskatten
bestäms. Har gåvotagaren
inom fem år efter det skattskyldighet
för gåvan inträtt genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång eller genom gåva eller bodelning
av annan anledning än makes
död avhänt sig egendomen eller väsentlig
del därav, skall ny gåva
anses föreligga med det värde varmed
den ursprungliga gåvan nedsatts.

Föreslagen lydelse

Har gåva lämnats utan förbehåll
till förmån för givaren eller annan
och avser gåvan all givarens rätt till
förvärvskälla enligt kommunalskattelagen
(1928:370) i jordbruk med
binäringar, skogsbruk eller rörelse,
som han äger direkt eller genom juridisk
person, skall, utöver bestämmelserna
i första stycket, även
22 § 1 mom. andra stycket och 23 §
F tredje stycket tillämpas när gåvoskatten
bestäms. Har gåvotagaren
inom fem år efter det skattskyldighet
för gåvan inträtt genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång eller genom gåva eller bodelning
av annan anledning än makes
död avhänt sig egendomen eller väsentlig
del därav, skall ny gåva
anses föreligga med det värde varmed
den ursprungliga gåvan nedsatts.

45 §4

Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten utgöres av

1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död
ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här förrätta
bouppteckning enligt svensk lag;

2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i
riket;

3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6-9 §§ beskattas senare än
vid arvlåtarens (testators) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den
som på livstid innehaft egendom med i 8 § första stycket avsedd rätt;

4) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall
beräknas med tillämpning av 33 § 1 morn.;

B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares
död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han
dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a§
ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats;

C) angående sådan i 32 § a)-c) och
e)-g) samt i 33 § 2 mom. angiven
omständighet, som föranleder efterbeskattning,
dock ej där i fall
som avses i 32 § a) testamente,
varom kännedom erhållits, blivit
bevakat;

eller annat jämlikt 37 § därmed i

C) angående sådan i 32 § a), b),
c), e) och f) samt i 33 § 2 mom.
angiven omständighet, som föranleder
efterbeskattning, dock ej där i
fall som avses i 32 § a) testamente,
varom kännedom erhållits, blivit
bevakat;

D) angående förvärv genom gåva
beskattningshänseende likställt fång.

4 Senaste lydelse 1976:222.

SkU 1980/81:50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo
efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten
skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets
egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

55 §

I morn.5 Uppgå i dödsbo beloppet
av kontanta medel och därmed
jämförliga fordringar samt värdet
av obligationer och andra lätt realiserbara
värdepapper sammanlagt
icke till dubbla beloppet av den
arvsskatt, som jämlikt 54 § skall av
dödsboet förskjutas, eller föreligger
i andra fall för någon som är skattskyldig
enligt denna lag avsevärd
svårighet att genast erlägga hela
den skatt, som belöper på honom
tillfallen egendom, må beskattningsmyndigheten
medgiva, att
skatten erlägges genom högst tio
årliga inbetalningar, dock att anståndet
i intet fall må utsträckas till
flera inbetalningar än som prövas
erforderligt.

I fråga om skatt som belöper på
egendom som skall värderas enligt
bestämmelserna i 23 § F andra
stycket får beskattningsmyndigheten
medgiva att skatten erlägges
genom högst tjugo årliga inbetalningar.

På regeringens prövning må i annat
fall än som avses i föregående
stycke ankomma att, där för viss
skattskyldig synnerliga skäl därtill
äro, medgiva att den skatt, som belöper
på honom tillfallen egendom,
erlägges genom högst tjugo årliga
inbetalningar.

1 mom. Uppgår i dödsbo beloppet
av kontanta medel och därmed
jämförliga fordringar samt värdet
av obligationer och andra lätt realiserbara
värdepapper sammanlagt
inte till dubbla beloppet av den
arvsskatt, som enligt 54 § skall förskjutas
av dödsboet, eller föreligger
i andra fall för någon som är skattskyldig
enligt denna lag avsevärd
svårighet att genast betala hela den
skatt, som belöper på egendom som
har tillfallit den skattskyldige, får
beskattningsmyndigheten medge,
att skatten betalas genom högst tio
årliga inbetalningar. Anståndet får
inte utsträckas till flera inbetalningar
än som är nödvändigt.

I fråga om skatt som belöper på
egendom som skall värderas enligt
bestämmelserna i 23 § F tredje
stycket får beskattningsmyndigheten
medge att skatten betalas genom
högst tjugo årliga inbetalningar.

Föreligger synnerliga skäl får regeringen
i annat fall än som avses i
föregående stycke medge viss
skattskyldig att den skatt, som belöper
på egendom som har tillfallit
den skattskyldige, betalas genom
högst tjugo årliga inbetalningar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den
har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas,
såvitt avser 22 § 1 morn., 43 § och 55 § 1 morn., om skattskyldighet inträtt
efter 1980 års utgång.

5 Senaste lydelse 1977: 1174.

SkU 1980/81:50

Motionerna

I detta sammanhang behandlas följande motioner

1980/81:670 av Sven Johansson (c)

I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt
förslag om lindrigare beskattning av extrainkomster.

1980/81:1146 av Bertil Dahlén (fp)

1 motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att frågan om skattereduktion för diabetikers merkostnader bör bli
föremål för utredning.

1980/81:1537 av Bertil Jonasson m.fl. (c)

I motionen hemställs att riksdagen beslutar befria inkomster under en
viss gräns (exempelvis 10000 kr.) av plockning och försäljning av vilda bär
och svamp från beskattning.

1980/81:1549 av Martin Olsson (c) och Karin Israelsson (c)

1 motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om översyn av bestämmelserna om
diabetikers m. fl. gruppers rätt till extra avdrag vid inkomsttaxering.

1980/81:1557 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m.fl. (m)

I motionen hemställs under yrkande 2 att riksdagen hos regeringen
anhåller om en översyn av existensminimireglerna i enlighet med vad i
motionen anförts.

Av motion 1557 behandlas i detta betänkande endast ovan angivna
yrkande. Motionen i övrigt behandlar utskottet i annat sammanhang.

Utskottet

I propositionen föreslås att vissa inkomster av bär- och svampplockning
skall undantas från beskattning. Skattefriheten har knutits till det vederlag
som en plockare uppbär vid försäljning av vilt växande bär och svampar
och gäller till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger
5000 kr. Några avdrag för omkostnader får inte ske i den mån plockningsinkomsterna
är skattefria. Om bärplockning bedrivs i sådana former att
rörelse anses föreligga gäller inte skattefrihet. Skattefriheten avser inte
heller den som är anställd och mot sedvanlig lön plockar bär eller svamp.

Utskottet anser sig böra tillstyrka en partiell skattefrihet för intäkter av
bär- och svampplockning. Vid detta ställningstagande har utskottet främst
beaktat att en skatteförmån av förevarande art kan vara ägnad att främja
tillvaratagandet av viktiga naturtillgångar. Viss betydelse i sammanhanget
har utskottet också tillmätt det förhållandet att inkomster av förevarande
slag normalt inte beskattas i Norge och Finland. Den i propositionen
förordade avgränsningen mellan skattefri och skattepliktig bär- och svamp -

SkU 1980/81:50

plockning innebär att i huvudsak endast intäkter av mer tillfällig och
begränsad extrasysselsättning kommer att undantas från beskattning. Förvärvet
av dessa intäkter torde ofta vara förenat med såväl besvär som icke
obetydliga kostnader. Mot den bakgrunden finnér utskottet den i propositionen
föreslagna utformningen av skattefriheten lämpligt avvägd.

Utskottets ställningstagande innebär att motion 1537 av Bertil Jonasson
m.fl. (c) som innehåller yrkande om att intäkter, under en viss gräns, av
bär- och svampplockning skall undantas från beskattning, är i huvudsak
tillgodosedd. Någon åtgärd med anledning av denna motion är därför inte
påkallad.

En fråga som tagits upp vid utskottsbehandlingen av propositionen
gäller rätten till avdrag för fiktiv mervärdeskatt. Av den riksdagsdebatt
som ägde rum under våren 1980 med anledning av då framförda motionsyrkanden
om skattefrihet för inkomster av bärplockning framgår att frågan
om beskattning av sådana inkomster aktualiserats genom RSV:s anvisningar
om rätten till avdrag för s. k. fiktiv mervärdeskatt, en avdragsrätt
som gäller fr. o. m. den 1 juli 1979. Tidigare torde inkomster av bärplockning
o.d. endast undantagsvis ha redovisats som inkomst. För att en
uppköpare av bär och svamp skall kunna utnyttja nämnda avdragsrätt
krävs enligt anvisningarna bl. a. att säljaren kan identifieras. Genom avdragsrätten
har skapats en kontrollmöjlighet som enligt uppgift väsentligt
minskat intresset för bl. a. bärplockning. Frågan om rätten till avdrag för
fiktiv mervärdeskatt behandlas inte i propositionen. Utskottet kan dock
inte underlåta att påpeka att denna avdragsrätt medför att bärplockare
m. fl. får möjlighet att tillgodogöra sig inte bara den nu föreslagna skattefriheten
för inkomsterna utan i princip också den mervärdeskatt som kan
beräknas ligga i plockarens ersättning. Hur mervärdeskatten fördelas mellan
plockare och uppköpare blir beroende av prissättningen. Med hänsyn
till att vissa länsstyrelser — enligt vad utskottet erfarit - i samband med
kontrollen av bäruppköparnas deklarationer funnit att rätten till avdrag för
fiktiv mervärdeskatt erbjuder kontrollmöjligheter som tidigare inte stått till
buds vill utskottet i detta sammanhang inte tillmäta den berörda avdragsrätten
någon avgörande betydelse. Utskottet har emellertid uppmärksammat
att reglerna om denna avdragsrätt medfört betydande problem på
andra områden, och mot denna bakgrund förordar utskottet att regeringen
uppdrar åt mervärdeskatteutredningen att med förtur pröva frågan om
avdrag för fiktiv mervärdeskatt. 1 sådant sammanhang bör självfallet också
den här behandlade avdragsfrågan beträffande inkomster av bär- och
svampplockning tas upp till prövning.

Propositionen innehåller också förslag om ändrade regler för beräkning
av existensminimum. De nya reglerna innebär att de s. k. normalbeloppen
för framtiden skall beräknas på grundval av konsumentprisindex i stället
för basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

Mot propositionen i denna del har utskottet inte funnit anledning till

SkU 1980/81:50

erinran. Utskottet tillstyrker också bifall till de följdändringar i sjömansskattelagen
som föreslås med anledning av vissa av riksdagen år 1978
beslutade ändringar i uppbördsförfarandet.

Av de ytterligare fyra motioner utskottet behandlar i detta sammanhang
tar en upp frågor om beskattning av extrainkomster, en existensminimireglerna
och två diabetikers avdrag för nedsatt skatteförmåga m. m.

Sven Johansson (m) begär i motion 670 förslag om beskattning enligt en
särskild skala av inkomster av extraarbete och menar att man genom ett
lindrigare skatteuttag för sådana inkomster skulle uppnå att en större del
av sidoinkomsterna deklarerades, med ökade skatteintäkter för staten som
följd.

Utskottet har tidigare vid behandlingen av likartade motionsyrkanden
uttalat att problem av den art som motionären aktualiserat i första hand bör
lösas genom sänkningar av marginalskatterna och inte genom särskilda
regler för extrainkomster. Att utskottet i fråga om intäkter av bär- och
svampplockning ansett sig böra medverka till en partiell skattebefrielse får
ses mot bakgrund av att utskottet av skäl som tidigare redovisats anser en
särbehandling av sådan verksamhet särskilt motiverad med hänsyn till
dess speciella karaktär. Utskottet, som i motsats till motionären anser att
det skulle vara förenat med svårigheter att skilja inkomster av extraarbete
från andra inkomster, är således av den uppfattningen att riksdagen bör
vidhålla sin tidigare intagna ståndpunkt i denna fråga. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till motion 670.

Ingegerd Troedsson m.fl. (m) begär i motion 1557 en översyn av reglerna
om existensminimum. Motionärerna framhåller bl. a. att flerbarnsfamiljer
mestadels inte känner till möjligheten att begära avdrag för existensminimum
och därigenom få skatten nedsatt. De pekar också på att existensminiminivån
inte påverkas av barnens ålder, trots att kostnaderna
avsevärt varierar beroende på om barnen är små eller i tonåren och menar
att nivån bör differentieras med hänsyn till barnens ålder. Motionärerna
kritiserar reglerna om existensminimum också från andra utgångspunkter.
Kritiken avser bl. a. det förhållandet att återbetalningspliktiga studiemedel
vid existensminimiberäkningen sammanräknas med övriga inkomster och
minskar skattenedsättningen med motsvarande belopp, något som enligt
motionärerna kan omöjliggöra studier.

Utskottet har i olika sammanhang som sin mening uttalat att de marginaleffekter
som uppkommer till följd av existensminimireglerna innebär
problem. Sådana effekter torde emellertid vara svåra att undvika hur
bestämmelserna än utformas och det torde, som motionärerna också framhåller,
inte vara möjligt att lösa flerbarnsfamiljernas problem enbart genom
justeringar i existensminimireglerna. Med hänsyn till att den fråga motionärerna
aktualiserat utgör en betydelsefull del av den marginalskatteproblematik
som f. n. behandlas inom regeringen och då existensminiminivån

SkU 1980/81:50

enligt utskottets mening i stort måste anses skäligt avvägd är utskottet inte
nu berett medverka till den i motionen begärda översynen. Utskottet
avstyrker följaktligen bifall till motion 1557 yrkande 2.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också två motioner avseende
kostnader för diabetes. Bertil Dahlén (fp) begär i motion 1146 en utredning
av frågan om skattereduktion för diabetikers merkostnader. Motionären
anser att rätten till avdrag på grund av diabetes bör gälla oberoende av den
sjukes skatteförmåga och att avdraget bör göras från slutskatten. Martin
Olsson och Karin Israelsson (båda c) framhåller i motion 1549 att merkostnaderna
på grund av exempelvis diabetes är desamma oberoende av vilken
inkomst diabetikern har. De anser därför att det extra avdraget för nedsatt
skatteförmåga inte bör avtrappas vid stigande inkomst. Motionen utmynnar
i en begäran om översyn av bestämmelserna om diabetikers m.fl.
gruppers rätt till extra avdrag.

Som utskottet upprepade gånger tidigare vid behandling av likartade
motionsyrkanden framhållit torde syftet att underlätta för dem som drabbas
av kostnader för sjukdom och handikapp bättre och enklare kunna
tillgodoses genom åtgärder på det sociala området än med en svårbedömd
avdragsrätt vid beskattningen. Riksskatteverkets anvisningar rörande avdrag
för nedsatt skatteförmåga ses fortlöpande över med hänsyn till penningvärdeutvecklingen
och erfarenheterna från den praktiska tillämpningen.
Det kan således förutsättas att RSV kommer att höja beloppen för
sådant avdrag om det visar sig att dessa i allmänhet är otillräckliga. Med
det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1146 och 1549.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte behandlat särskilt har
utskottet inte funnit anledning till erinran.

Författningsförslagen i den nu aktuella propositionen berör bl. a. 19 och
20 §§ KL. Förslag till ändring i dessa lagrum har lagts fram också i proposition
1980/81:68 (SkU 1980/81:25 samt. efter återremiss, SkU 1980/81:47).
Förslagen har bifallits av riksdagen. Ändringarna i dessa lagrum måste
därför ske genom en ändring av nämnda lag om ändring i KL. Därvid bör
också tas upp de ändringar i punkt 2 av anvisningarna till 22 § och punkt 9
av anvisningarna till 29 § KL som lagts fram i proposition 1980/81:118
(SkU 1980/81:44) och som i sak tillstyrkts av utskottet. I sistnämnda
betänkande, som inom kort kommer att behandlas, har utskottet hemställt
att den författningsmässiga regleringen av dessa båda anvisningspunkter
skall anstå och tas upp i samband med riksdagsbehandlingen av proposition
1980/81: 139.

Utskottet hemställer

1. beträffande inkomster av bär- och svampplockning

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:139 och med
anledning av motion 1980/81: 1537 beslutar att intäkter av bär -

SkU 1980/81:50

och svampplockning skall undantas från beskattning till den del
intäkterna inte överstiger 5000 kr. i enlighet med förslaget i
propositionen,

2. beträffande rätten till avdrag för fiktiv mervärdeskatt

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. beträffande lindrigare beskattning av extrainkomster
att riksdagen avslår motion 1980/81:670,

4. beträffande översyn av existensminimireglerna

att riksdagen avslår motion 1980/81:1557 yrkande 2,

5. beträffande skattereduktion m. m.för diabetiker m.fl.

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:1146 och 1980/81:1549,

6. beträffande lagförslagen
att riksdagen

a) antar det i proposition 1980/81:139 framlagda förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den ändringen
att 19 och 20 §§ utgår ur förslaget samt att ikraftträdandebestämmelsema
erhåller följande som utskottets förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft dagen
efter den dag då lagen enligt uppgift
på den har kommit ut från trycket
i Svensk författningssamling.

De nya bestämmelserna tillämpas
första gången vid 1982 års taxering
såvitt avser 19 och 20 §§ samt punkt
5 av anvisningarna till 18 §. Punkt 1
av anvisningarna till 50 § i sin nya
lydelse tillämpas första gången vid
1983 års taxering.

b) antar följande
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:295) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)

Härigenom föreskrivs att 19 och 20 §§ samt punkt 2 av anvisningarna till
22 § och punkt 9 av anvisningarna till 29 § i den lydelse de har erhållit
genom lagen (1981:295) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och
övergångsbestämmelserna till lagen skall ha nedan angivna lydelse.

V tskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1981 och tillämpas första gången
vid 1983 års taxering.

SkU 1980/81:50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make
eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller
gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som
avses i 35 § 3 eller 4 mom.;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976: 380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp
för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag
eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring,
som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller
under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt
personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän
om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller
högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall
tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband
med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av
pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt
32 § 1 eller 2 morn., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring
eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller
på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig
natur;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på
jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 § 1 morn., byggnad
som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av
markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels
i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller
skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av
fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar
skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse; vinstandel,

återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund
av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

SkU 1980/81:50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp
för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån
givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad
till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda
för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbidrag,
återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt
6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen
eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda,
och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för
kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag:
allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt:
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock
hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala
medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade:

kompensation av staten för bensinskatt
på bensin som förbrukats
vid yrkesmässig användning av motorsåg; intäkter

av försäljning av vilt
växande bär och svampar som den
skattskyldige själv plockat till den
del intäkterna under ett beskattningsår
inte överstiger 5000 kronor,
såvida intäkterna inte kan hänföras
till rörelse som den skatt skyldige
driver eller utgör lön eller liknande
förmån.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare m.fl.
gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 §.

(Se vidare anvisningarna.)

kompensation av staten för bensinskatt
på bensin som förbrukats
vid yrkesmässig användning av motorsåg.

SkU 1980/81:50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla
omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande
avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde fbruttointäkt),
som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret. Att
koncernbidrag, som inte utgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i
vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 $ 3
mom.

Avdrag får inte göras för:

kostnader i samband med plockning
av vilt växande bär och svampar
till den del kostnaderna inte
överstiger de intäkter som är sktittefria
enligt 19 §;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts
av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges
barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;svenska

allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;
avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349);
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt
byggande m. m.;

belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 § uppbördslagen
(1953:272);

avgift enligt lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);
ränta på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bidrag
som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 §;
kapitalförlust m. m. i vidare mån än som får ske enligt 36 §.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningarna
till 22 §

2. Till driftkostnad hänföres även speciella skatter och avgifter till det
allmänna, såsom till exempel skogsvårdsavgift. Svenska allmänna skatter
fa icke dragas av (se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i
anvisningarna till 41 b §.

SkU 1980/81:50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i punkt 9 av anvisningarna till 29 § om avdrag för
premie för grupplivförsäkring och för kostnader för egen hälsovård samt i
punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa
gäller också beträffande inkomst av jordbruksfastighet.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna
till 33 § om avdrag för
kostnader för resor till och från arbetsplatsen
gäller också beträffande
inkomst av jordbruksfastighet.

till 29 §

9. Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter till det
allmänna må nämnas vissa tillverkningsskatter, stämpelavgifter, tull- och
hamnumgälder m. m. dyl. Däremot få svenska allmänna skatter icke avdragas
(se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i
anvisningarna till 41 b §.

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans
egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkostnad i rörelsen.
Om den ersättning, som kan komma att utfalla på grund av försäkringen,
utgår efter förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring
för befattningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av
premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för
nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen. För den del
av premien som i enlighet härmed icke utgör omkostnad i rörelsen erhålles
allmänt avdrag under de förutsättningar som angivas i 46 § 2 mom.

Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av fri
sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 mom. tredje stycket.

Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift
till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av rörelse.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna
till 33 § om avdrag för
kostnader för resor till och från arbetsplatsen
gäller också beträffande
inkomst av rörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1981 och tillämpas första gången
vid 1984 års taxering om inte annat
följer av punkterna 1-6 nedan.

Denna lag träder i kraft såvitt
avser 19 och 20 §§ dagen efter den
dag då lagen (1981:000) om ändring
i lagen (1981:295) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)
enligt uppgift på den har kommit ut

SkU 1980/81:50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

från trycket i Svensk författningssamling
samt i övrigt den 1 juli 1981
och tillämpas första gången vid
1984 års taxering om inte annat
följer av punkterna 1—8 nedan.

1. Den nya bestämmelsen i punkt 2 sjätte stycket av anvisningarna till
27 § tillämpas inte i fråga om nedskrivning som har återförts till beskattning
senast vid 1984 års taxering.

2. Fysisk person som den 1 januari 1983 innehar en-eller tvåfamiljsfastighet
som utgör omsättningstillgång i rörelse får, såvida han varit bosatt
på fastigheten under åren 1981 och 1982, vid 1984 års taxering som intäkt
av rörelse ta upp belopp varmed fastigheten varit nedskriven vid utgången
av år 1982 (avskattning). Sedan avskattning skett anses fastigheten inte
utgöra omsättningstillgång. Har fastigheten inte varit nedskriven vid utgången
av år 1982, skall fastigheten inte i något fall anses utgöra omsättningstillgång
efter utgången av år 1982.

Vad i första stycket sagts gäller inte om fastigheten under åren 1981 eller
1982 varit föremål för annat byggnadsarbete än normalt underhåll i byggnadsrörelse
som bedrivs av den skattskyldige, dennes make eller av fåmansföretag
i vilket den skattskyldige eller dennes make är företagsledare.

3. De nya bestämmelserna i punkt 3 fjärde stycket av anvisningarna till
27 § gäller endast i fråga om aktier och andelar som har förvärvats efter
utgången av år 1982.

4. Sista meningen i punkt 4 nionde stycket och sista meningen i punkt 4
tionde stycket av anvisningarna till 29 § i den äldre lydelsen skall tillämpas
i de fall då övergång från planenlig till räkenskapsenlig avskrivning skett
för beskattningsår, för vilket taxering sker år 1984 eller - om den skattskyldige
på grund av förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras
nämnda år - år 1985.

5. De nya bestämmelserna i punkt 2 tredje stycket av anvisningarna till
22 § och punkt 9 fjärde stycket av anvisningarna till 29 § tillämpas första
gången vid 1982 års taxering.

6. De nya bestämmelserna i
punkt 2 fjärde stycket av anvisningarna
till 22 § och punkt 9 sjätte
stycket av anvisningarna till 29 §
tillämpas första gången vid 1983
års taxering. Vid denna taxering
gäller dock äldre bestämmelser
fortfarande i fråga om resor som
har ägt rum före ikraftträdandet.

SkU 1980/81:50

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6. Genom den nya lagen upphävs
med verkan fr. o. m. 1984
års taxering dels punkt 6 av övergångsbestämmelserna
till lagen
(1969:363) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370), dels 9 §
tredje stycket lagen (1972:742) om
ikraftträdande av lagen (1972:741)
om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).

7. De nya bestämmelserna i 19
och 20 §§ om intäkter och kostnader
på grund av plockning av bär
och svampar tillämpas första gången
vid 1982 års taxering.

8. Genom den nya lagen upphävs
med verkan fr. o.m. 1984 års
taxering dels punkt 6 av övergångsbestämmelserna
till lagen
(1969:363) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370), dels
9 § tredje stycket lagen (1972:742)
om ikraftträdande av lagen
(1972:741) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).

Stockholm den 5 maj 1981

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson
(c)*, Valter Kristenson (s), Rune Ångström (fp)*, Olle Westberg i Hofors
(s), Tage Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Curt Boström
(s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s),
Jens Eriksson (m) och Olle Grahn (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981