SkU 1980/81:10

Skatteutskottets betänkande
1980/81:10

om ändrade regler för beskattning av realisationsvinst vid fastighetsavyttring
(prop. 1980/81: 32)

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i proposition 1980/81: 32 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. lag om ändring i lagen (1951: 763) om beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst,

3. lag om ändring i lagen (1978: 970) om uppskov med beskattning av
realisationsvinst.

I detta sammanhang behandlar utskottet också en redaktionell ändring av
punkt 2 a av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928: 370) som
föreslås i proposition 1980/81: 61 med förslag till ändrade regler för
inkomstbeskattningen av ägare till s. k. specialbyggnader, m. m., eftersom
detta förslag har lagtekniskt samband med proposition 1980/81: 32.

I proposition 1980/81:32 läggs fram förslag om en skärpning av reglerna för
beskattning av realisationsvinster vid fastighetsförsäljningar.

Vid vinstberäkningen medges enligt nuvarande regler full indexuppräkning
av anskaffningsvärde och förbättringskostnader. Rätten till indexuppräkning
omfattar således inte bara det kapital som fastighetsägaren själv har
lagt ner i fastigheten (egenkapitalet) utan också den del av anskaffningsvärde
och förbättringskostnader som har finansierats med lån. Dessa regler har fått
till följd att många fastighetsägare på grund av inflationens effekter vid
belåning har kunnat göra stora vinster som har lämnats helt obeskattade vid
en försäljning. Ett sätt att komma till rätta med dessa förhållanden skulle
vara att begränsa indexuppräkningen till egenkapitalet. Åtminstone f. n. är
det dock av praktiska och kontrolltekniska skäl inte möjligt att införa ett
system som bygger på att man i varje enskilt fall fastställer storleken av detta
kapital. Begränsningar i rätten till indexuppräkning måste därför göras med
hjälp av schablonregler. Vid utformningen av sådana regler bör man enligt
propositionen ta hänsyn till det förhållandet att fastigheterna normalt är högt
belånade i början av ett innehav samt att lånebelastningen därefter successivt
junker och att andelen egenkapital alltså ökar med tiden.

Mot denna bakgrund föreslås en schablonmässig begränsning av rätten till
indexuppräkning. Förslaget innebär att uppräkningen för de fyra första
innehavsåren i princip slopas. Detta betyder att indexuppräkningen av
anskaffningsvärdet i fortsättningen får ske med hänsyn endast till prisutvecklingen
från det fjärde året efter det år då fastigheten köptes. För det fall att
1 Riksdagen 1980181. 6 sami. Nr 10

SkU 1980/81:10

ny-, till- eller ombyggnadsarbeten har utförts under innehavet föreslås på
motsvarande sätt att man vid indexuppräkningen av kostnaderna skall
beakta endast den prisutveckling som sker från det fjärde året efter det år då
kostnaderna lades ner.

Om en fastighetsägare säljer sin fastighet och koper en ny, är huvudregeln i
det föreslagna systemet att en ny fyraårsperiod börjar löpa. Undantag från
denna princip har dock ansetts motiverade i första hand när det är fråga om
fastigheter som utgör bostad för ägaren. Det föreslås att den, som säljer sin
fastighet och köper en ny fastighet som ersättning för den ursprungliga,
under vissa förutsättningar skall få möjlighet att vid en senare försäljning av
ersättningsfastigheten tillgodoräkna sig den tid under vilken han har innehaft
den ursprungliga fastigheten.

Ett tidigare fastighetsinnehav får enligt förslaget i första hand beaktas i de
fall då den ursprungliga fastigheten sålts efter utgången av år 1980 och
fastighetsägaren vid den försäljningen fått uppskov med realisationsvinstbeskattning.
Sådant uppskov med beskattning kan under vissa förutsättningar
komma i fråga då en fastighet tagits i anspråk genom expropriation e. d. samt
vid frivilliga försäljningar av villa- och jordbruksfastigheter. Ett tidigare
innehav skall dock enligt förslaget få beaktas även i vissa fall där uppskov
med beskattning av vinst på den ursprungliga fastigheten inte erhållits. För
detta fordras att man vid försäljning av ersättningsfastigheten kan konstatera
att förutsättningar för uppskov har förelegat. Vid denna bedömning skall
man dock bortse från några av de villkor som gäller för uppskov. Det äldre
fastighetsinnehavet skall nämligen få beaktas oberoende av om försäljningen
av fastigheten ledde till vinst och i princip oberoende av om priset som erhölls
för fastigheten var större eller mindre än priset som betalades för
ersättningsfastigheten. Vidare skall bosättningskravet i uppskovsreglerna
vid frivillig försäljning av en villa- eller jordbruksfastighet anses uppfyllt om
fastighetsägaren någon gång under de fem åren närmast före försäljningen
var bosatt på fastigheten.

I propositionen föreslås att reglerna skärps i ytterligare ett avseende. F. n.
har den som säljer en bostadsfastighet vanligen rätt att göra ett särskilt
avdrag med 3 000 kr. för varje innehavsår (3 000-kronorstillägg). Det har
inte ansetts motiverat att behålla detta tillägg i det framtida systemet. Det
föreslås därför att rätten till 3 000-kronorstillägg i princip skall upphöra.

I fråga om ikraftträdandet föreslås som huvudregel att de nya reglerna
skall tillämpas på försäljningar som sker efter utgången av år 1980. Särskilda
övergångsbestämmelser föreslås dock för att göra övergången mjuk och
begränsa skärpningarna för dem som vid övergången redan har innehaft sin
fastighet under en viss tid. Dessa bestämmelser kan sammanfattas enligt
följande.

a) Om en fastighet, som har förvärvats år 1979 eller tidigare, avyttras
något av åren 1981, 1982 eller 1983 skall den inledande begränsningen av
indexuppräkningen omfatta endast ett, två resp. tre år. Dessutom föreslås att

SkU 1980/81:10

den skattskyldige alltid skall få avdrag för anskaffningskostnaden och för de
förbättringskostnader, som har lagts ner år 1979 eller tidigare, med minst det
belopp som han enligt nuvarande regler skulle ha tillgodoförts vid en
försäljning under år 1980.

b) Vidare föreslås att 3 000-kronorstillägget skall slopas bara för innehavsår
efter år 1980. Även i fortsättningen får alltså tillägg beräknas för år
1980 och tidigare innehavsår.

c) Den föreslagna successiva övergången till de nya reglerna om
indexuppräkning får betydelse för rätten att vid försäljning av en ersättningsfastighet
beakta innehavet av den ursprungliga fastigheten. Har den
ursprungliga fastigheten avyttrats före utgången av år 1980, får innehavet
inte beaktas vid en senare försäljning av ersättningsfastigheten. Har den
ursprungliga fastigheten avyttrats något av åren 1981,1982 eller 1983, får den
skattskyldige vid en försäljning av ersättningsfastigheten inte tillgodoräkna
sig mer än ett, två resp. tre år av det tidigare innehavet.

De nu nämnda förslagen kommer att medföra att realisationsvinster på
grund av fastighetsförsäljningar tas till beskattning i betydligt större
utsträckning än hittills. För att lindra progressionseffekterna vid beskattningen
föreslås att vinsterna i ökad omfattning skall få behandlas som s. k.
ackumulerad inkomst. Detta innebär att man vid skatteberäkningen tar
hänsyn till att en realisationsvinst i regel har ackumulerats under flera år.

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)

dels att punkt 2 a av anvisningarna till 36 § skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i anvisningarna till 36 § skall införas två nya punkter, 6 a och 6 b, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 36 §

2.a.1 Skall vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av
fastighet vederlaget för viss del av fastigheten upptagas som intäkt av
jordbruksfastighet eller rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna till 35 §) får i
omkostnadsbeloppet icke inräknas kostnad som hänför sig till sådan del av
fastigheten och som vid inkomsttaxeringen behandlats enligt reglerna för
maskiner och andra inventarier.

Som förbättringskostnad enligt punkt 1 räknas även kostnad, som under
tid, då intäkt av avyttrad annan fastighet eller i förekommande fall del därav

1 Senaste lydelse 1979:1017.

SkU 1980/81:10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beräknats enligt 24 § 2 eller 3 mom., har nedlagts på reparation och underhåll
av fastigheten eller fastighetsdelen, i den mån den avyttrade egendomen på
grund därav vid avyttringen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet samt
kostnad för reparation och underhåll för vilken avdrag inte medges på grund
av föreskrifterna i 25 § 2 mom. första stycket b) eller c) och för vilken bidrag
ej utgått. Förbättringskostnad, som icke uppförts på avskrivningsplan, och
med förbättringskostnad jämförlig reparations- eller underhållskostnad får
dock inräknas i omkostnadsbeloppet endast för år då de nedlagda
kostnaderna uppgått till minst 3 000 kronor.

Kostnad enligt föregående stycke, som uppförts på avskrivningsplan, skall
normalt anses nedlagd det år då kostnaden uppförts på planen. I andra fall
skall sådan kostnad normalt anses nedlagd när faktura eller räkning erhållits,
varav framgår vilket arbete som utförts.

Omkostnadsbeloppet skall minskas med värdeminskningsavdrag m. m.,
som belöper på tid före avyttringen av fastigheten, såsom avdrag på grund av
avyttring av skog, avdrag för värdeminskning av annan naturtillgång eller för
värdeminskning av täckdiken eller andra markanläggningar (jfr punkt 4
fjärde-sjätte styckena och punkt 7 av anvisningarna till 22 § samt punkt 16
femte och sjätte styckena av anvisningarna till 29 §). På samma sätt skall
omkostnadsbeloppet minskas med avdrag för värdeminskning av byggnad
m. m. (jfr punkt 3 tredje stycket och punkt 4 tredje stycket av anvisningarna
till 22 §, punkt 2 och punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 25 § och
punkt 16 fjärde stycket av anvisningarna till 29 §), dock inte för år då
avdraget understigit 3 000 kronor. Omkostnadsbeloppet skall minskas även
med belopp varmed fastigheten avskrivits i samband med ianspråktagande av
investeringsfond e. d.

Vid beräkning av omkostnadsbeloppet skall fastighet, som förvärvats före
år 1952, anses förvärvad den 1 januari 1952. Ingångsvärdet skall därvid anses
utgöra 150 procent av fastighetens taxeringsvärde för år 1952. Hänsyn skall
vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag som belöper på tid
före år 1952. Dock får det vid förvärvet erlagda vederlaget för fastigheten
upptagas som ingångsvärde, om den skattskyldige kan visa att köpeskillingen
överstiger 150 procent av taxeringsvärdet för år 1952. Fanns taxeringsvärde
ej åsatt för år 1952, får motsvarande värde uppskattas med ledning av
taxeringsvärdet för fastighet, i vilken den avyttrade egendomen ingått, eller
närmast därefter åsätta taxeringsvärde.

Har fastighet vid avyttringen innehafts mer än tjugo år får den
skattskyldige vid vinstberäkningen som ingångsvärde upptaga ett belopp
motsvarande 150 procent av det taxeringsvärde, som gällde tjugo år före
avyttringen. Har taxeringsvärdet åsatts vid fastighetstaxering som verkställts
år 1970 eller senare får dock som ingångsvärde upptagas endast 133 procent
av taxeringsvärdet. Om ingångsvärdet beräknas med ledning av det

SkU 1980/81:10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

taxeringsvärde som gällde tjugo år före avyttringen, skall hänsyn vid
vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag, som belöper på
tidigare år än tjugo år före avyttringen. Fanns taxeringsvärde ej åsatt tjugo år
före avyttringen, får motsvarande värde uppskattas på sätt angives i femte
stycket sista meningen.

Har avyttrad fastighet förvärvats genom arv eller testamente eller genom
bodelning i anledning av makes död, får den skattskyldige, i stället för
köpeskilling eller motsvarande vederlag för fastigheten vid närmast föregående
köp, byte eller därmed jämförliga fång eller i stället för ett med stöd av
föregående stycke framräknat värde, som ingångsvärde upptaga 150 procent
av fastighetens taxeringsvärde året före det år då dödsfallet inträffade eller
motsvarande i arvsskattehänseende gällande värde, förutsatt att dödsfallet
ägt rum efter år 1952. Ägde dödsfallet rum efter år 1970 får dock som
ingångsvärde upptagas endast 133 procent av taxeringsvärdet eller motsvarande
i arvsskattehänseende gällande värde. Fanns taxeringsvärde ej åsatt
året före det år då dödsfallet inträffade, får motsvarande värde uppskattas på
sätt som angives i femte stycket sista meningen. Har ingångsvärdet upptagits
med stöd av bestämmelserna i detta stycke, skall hänsyn vid vinstberäkningen
icke tagas till kostnader och avdrag, som belöper på tidigare år än året före
dödsåret.

Beräknas ingångsvärdet med ledning av taxeringsvärde skall, såvida viss
del av taxeringsvärdet avser egendom som i kostnadshänseende hänförts till
maskiner och andra inventarier i jordbruk eller rörelse (jfr punkt 1 av
anvisningarna till 35 §), taxeringsvärdet reduceras med den del därav som
kan anses belöpa på egendom av nyss angivet slag. Sådan reducering skall
dock icke göras om mindre än 25 procent av hela vederlaget för den avyttrade
fastigheten belöper på egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföres till maskiner och andra inventarier.

Skall taxeringsvärdet reduceras Skall taxeringsvärdet reduceras
enligt föregående stycke iakttages enligt föregående stycke iakttages

följande. Har taxeringsvärdet följande. Har taxeringsvärdet

åsatts tidigare än vid 1975 års fas- åsatts tidigare än vid 1975 års fastighetstaxering,
skall taxeringsvär- tighetstaxering, skall taxeringsvärdet
reduceras med så stor del därav det reduceras med så stor del därav

som vederlaget för egendom, som som vederlaget för egendom, som

vid beräkning av värdeminsknings- vid beräkning av värdeminsknings avdrag

hänföres till maskiner och avdrag hänföres till maskiner och

andra inventarier, utgör av hela ve- andra inventarier, utgör av hela vederlaget
för den avyttrade fastighe- derlaget för den avyttrade fastigheten.
Vad nu sagts gäller även om ten. Vad nu sagts gäller även om

taxeringsvärdet åsatts år 1975 eller taxeringsvärdet åsatts år 1975 eller

senare, dock att vid beräkningen senare, dock att vid beräkningen

skall bortses från den del av veder- skall bortses från den del av vederlaget
vid avyttringen som belöper laget vid avyttringen som belöper

SkU 1980/81:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

egendom som enligt 5§ 5 mom.
undantagen från skatteplikt.

Kan den skattskyldige visa att den
andel av taxeringsvärdet som kan
anses belöpa på egendom, som vid
beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföres till maskiner och andra
inventarier, är mindre än den andel
av hela vederlaget för den avyttrade
fastigheten som kan anses belöpa
på egendom av nu angivet
slag, får dock taxeringsvärdet reduceras
på grundval av förhållandena
vid fastighetstaxeringen.

Det för fastigheten gällande
ingångsvärdet - antingen detta utgör
köpeskillingen vid förvärvet, taxeringsvärdet
tjugo år före avyttringen,
taxeringsvärdet för år 1952 eller
taxeringsvärdet året före dödsfallet
eller motsvarande värde - liksom de
förbättrings- eller därmed jämförliga
reparations- och underhållskostnader,
för vilka avdrag får ske och de
värdeminskningsavdrag m. m., vilka
skola minska omkostnadsbeloppet,
skola omräknas till de belopp, vartill
de skulle ha uppgått efter det allmänna
prisläget under det år då avyttringen
skedde.

Omräkningen sker med ledning av en indexserie, grundad på konsumentprisindex.
Riksskatteverket fastställer årligen omräkningstalen.

Har avyttring av fastighet omfat- Har avyttring av fastighet omfattat
byggnad, som i huvudsak är tat byggnad, som i huvudsak är

avsedd att användas för bostadsän- avsedd att användas för bostadsän -

på egendom som avses i 2 kap. 3§
jordabalken. Kan den skattskyldige
visa att den andel av taxeringsvärdet
som kan anses belöpa på egendom.
som vid beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföres till maskiner
och andra inventarier, är
mindre än den andel av hela vederlaget
för den avyttrade fastigheten
som kan anses belöpa på egendom
av nu angivet slag, får dock taxeringsvärdet
reduceras på grundval
av förhållandena vid fastighetstaxeringen.
2

Det för fastigheten gällande
ingångsvärdet - om det inte har
beräknats enligt trettonde stycket sista
meningen - liksom de förbättringskostnader
och därmed likställda
belopp för vilka avdrag får ske samt
de värdeminskningsavdrag och andra
belopp som skall minska omkostnadsbeloppet
skall i den omfattning
som anges i punkterna 6 a och 6 b
nedan räknas om med hänsyn till
förändringarna i det allmänna prisläget
(prisutvecklingen) under den tid
då fastigheten har innehafts.

damål och sorn vid avyttringstillfället
varit eller bort vara åsatt ett taxerat
byggnadsvärde av lägst 10 000 kronor,
avdrages ytterligare ett belopp
av 3 000 kronor för varje påbörjat
kalenderår före taxeringsåret som
bostadsbyggnaden under innehavstiden
funnits på fastigheten. Om det

damål och som vid avyttringstillfället
varit eller bort vara åsatt ett taxerat
byggnadsvärde av lägst 10 000 kronor,
avdrages ytterligare ett belopp
av 3 000 kronor för varje påbörjat
kalenderår före taxeringsåret som
bostadsbyggnaden under innehavstiden
funnits på fastigheten. Om det

2 Se prop. 1980/81:61.

SkU 1980/81:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

taxerade byggnadsvärdet icke uppgått
eller bort uppgå till 10 000
kronor, avdrages 3 000 kronor för
varje påbörjat kalenderår under
innehavstiden som byggnaden utnyttjats
till stadigvarande bostad.
Avdrag medgives icke för tidigare år
än år 1952. Finnes på fastigheten mer
än en bostadsbyggnad beräknas nu
avsett avdrag endast för fastighetens
huvudbyggnad. Sker vinstberäkningen
med utgångspunkt från taxeringsvärdet
tjugo år före avyttringen
enligt sjätte stycket ovan eller
från taxeringsvärdet året före dödsfallet
enligt sjunde stycket ovan eller
motsvarande värden, får avdrag
enligt detta stycke ej ske för tidigare
år än tjugo år före avyttringen eller
året före dödsfallet. Om bostadsbyggnad
rivits eller förstörts genom
brand eller liknande, skall avdrag
enligt detta stycke medgivas även för
tid då denna byggnad funnits på
fastigheten, om den skattskyldige
inom ett år igångsatt arbete med att
uppföra ersättningsbyggnad. Om en
bostadsbyggnad under mer än ett år
tagits i anspråk huvudsakligen för
annat ändamål än bostadsändamål
medgives avdrag enligt detta stycke
endast för tid då byggnaden därefter
åter utnyttjats huvudsakligen för
bostadsändamål.

taxerade byggnadsvärdet inte uppgått
eller bort uppgå till 10 000
kronor, avdrages 3 000 kronor för
varje påbörjat kalenderår under
innehavstiden som byggnaden utnyttjats
till stadigvarande bostad.
Avdrag medges inte för tidigare år än
år 1952 och inte heller för senare år än
år 1980. Finns på fastigheten mer än
en bostadsbyggnad beräknas nu
avsett avdrag endast för fastighetens
huvudbyggnad. Sker vinstberäkningen
med utgångspunkt från taxeringsvärdet
tjugo år före avyttringen
enligt sjätte stycket ovan eller
från taxeringsvärdet året före dödsfallet
enligt sjunde stycket ovan eller
motsvarande värden, får avdrag
enligt detta stycke ej ske för tidigare
år än tjugo år före avyttringen eller
året före dödsfallet. Om bostadsbyggnad
rivits eller förstörts genom
brand eller liknande, skall avdrag
enligt detta stycke medges även för
tid då denna byggnad funnits på
fastigheten, om den skattskyldige
inom ett år igångsatt arbete med att
uppföra ersättningsbyggnad. Om en
bostadsbyggnad under mer än ett år
tagits i anspråk huvudsakligen för
annat ändamål än bostadsändamål
medges avdrag enligt detta stycke
endast för tid då byggnaden därefter
åter utnyttjats huvudsakligen för

bostadsändamål.

Vinstberäkning på grund av avyttring av del av fastighet skall grundas på
förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen. Om den skattskyldige så
önskar skall dock så stor del av det för hela fastigheten beräknade
omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag
m. m. - anses belöpa på den avyttrade delen som vederlaget för
fastighetsdelen utgör av fastighetens hela värde vid avyttringstillfället. I sist
avsedda fall skall, om den skattskyldige önskar det och värdet av skogen och

SkU 1980/81:10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skogsmarken på den avyttrade fastighetsdelen är mindre än 20 procent av
värdet av hela fastighetens skog och skogsmark, omkostnadsbeloppet inte
minskas med avdrag på grund av avyttring av skog. Om den avyttrade delen
avser en eller ett fåtal tomter avsedda att bebyggas med bostadshus och
vederlaget är mindre än 10 procent av fastighetens taxeringsvärde, får vidare
ingångsvärdet på den avyttrade fastighetsdelen utan särskild utredning
beräknas till 1 krona per kvadratmeter, dock ej till högre belopp än
köpeskillingen.

Vad i de tre första meningarna av föregående stycke föreskrivits gäller i
tillämpliga delar även vid marköverföring enligt fastighetsbildningslagen
(1970:988).

Har den skattskyldige erhållit sådan engångsersättning som avses i punkt 4
andra stycket av anvisningarna till 35 §, skall så stor del av det för hela
fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat
med värdeminskningsavdrag m. m. - anses belöpa på den del av fastigheten
som ersättningen avser, som engångsersättningen utgör av fastighetens hela
värde vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i förfoganderätten. Vid
bedömningen av om omkostnadsbeloppet skall minskas med avdrag på
grund av avyttring av skog gäller vad som är föreskrivet i fråga om del av
fastighet.

Har den skattskyldige under innehavstiden avyttrat del av fastighet skall
hänsyn tagas härtill vid beräkning av det omkostnadsbelopp som får avdragas
vid vinstberäkningen i anledning av avyttring av återstoden av fastigheten.
Kan utredning icke förebringas om den andel av omkostnadsbeloppet - i
förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m. m. - för
fastigheten, som belöpt på den avyttrade fastighetsdelen, skall denna andel
anses ha motsvarat hälften av erhållen ersättning för fastighetsdelen.
Andelen skall dock i intet fall anses överstiga omkostnadsbeloppet - i
förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m. m. - för hela
fastigheten omedelbart före avyttringen av fastighetsdelen.

Vad i föregående stycke föreskrivits äger motsvarande tillämpning om den
skattskyldige under innehavstiden erhållit engångsersättning som avses i
punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §. Har den skattskyldige under
innehavstiden avstått från mark genom marköverföring enligt fastighetsbildningslagen
(1970:988), skall omkostnadsbeloppet på återstoden av fastigheten
anses ha minskat med så stor del av omkostnadsbeloppet för den tidigare
avstådda marken som ersättningen i pengar utgjort av det totala vederlaget
för marken.

Beräknas omkostnadsbeloppet vid den slutliga avyttringen med ledning av
ett taxeringsvärde som åsatts efter det att delavyttringen, markupplåtelsen
eller marköverföringen m. m. ägt rum, äro bestämmelserna i de två
föregående styckena icke tillämpliga.

SkU 1980/81:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Kostnad för förbättringsarbete eller
därmed jämförligt reparationsoch
underhållsarbete, för vilket
ersättning på grund av skadeförsäkring
utgått, beaktas icke vid beräkning
av realisationsvinst i vidare mån
än kostnaden överstigit ersättningen.
Har ersättning på grund av
skadeförsäkring uppburits med större
belopp än det som gått åt för
skadans avhjälpande gäller följande.
Fastighetens ingångsvärde, uppräknat
enligt tionde stycket till tiden för
skadetillfället, minskas med skillnaden
mellan ersättningen och kostnaden
för skadans avhjälpande. För tid
efter skadetillfället ligger återstoden
av det uppräknade ingångsvärdet till
grund för uppräkning enligt tionde
stycket.

Kostnad för förbättringsarbete eller
därmed jämförligt reparationsoch
underhållsarbete, för vilket
ersättning på grund av skadeförsäkring
utgått, beaktas icke vid beräkning
av realisationsvinst i vidare mån
än kostnaden överstigit ersättningen.
Har ersättning på grund av
skadeförsäkring uppburits med större
belopp än det som gått åt för
skadans avhjälpande gäller följande.
Fastighetens ingångsvärde, omräknat
enligt tionde stycket till tiden för
skadetillfället, minskas med skillnaden
mellan ersättningen och kostnaden
för skadans avhjälpande. För tid
efter skadetillfället ligger återstoden
av det omräknade ingångsvärdet till
grund för omräkning enligt tionde
stycket.

Avyttrar delägare i fåmansföretag eller honom närstående person fastighet
till företaget får vid vinstberäkningen fastighetens ingångsvärde icke
beräknas på grundval av taxeringsvärde enligt sjätte och sjunde styckena. Ej
heller får omräkning göras enligt tionde stycket eller tillägg göras enligt tolfte
stycket. Riksskatteverket får medge undantag från bestämmelserna i detta
stycke om det kan antagas att avyttringen skett av organisatoriska eller andra
synnerliga skäl. Mot beslut av riksskatteverket i sådan fråga får talan icke
föras.

6 a. Vid omräkning enligt punkt
2 a tionde stycket skall ingångsvärdet
samt förbättringskostnader och därmed
likställda belopp för vilka
avdrag får ske (förbättringskostnader)
räknas om med hänsyn till
prisutvecklingen frän det fjärde året
efter det år dä fastigheten förvärvades
respektive kostnaderna lades ned till
det är då fastigheten avyttras. Ett ingångsvärde
som beräknas med ledning
av taxeringsvärdet för visst år
räknas dock om med hänsyn till
prisutvecklingen från det fjärde äret

SkU 1980/81:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

efter sistnämnda år.

Värdeminskningsavdrag och andra
belopp som skall minska omkostnadsbeloppet
(värdeminskningsavdrag)
räknas om med hänsyn till
prisutvecklingen frän det är pä vilket
avdraget belöper till det år dä fastigheten
avyttras. Ett värdeminskningsavdrag
som belöper på det år då den
kostnad vartill avdraget hänför sig
lades ned eller på något av de tre
följande åren, räknas dock om med
hänsyn till prisutvecklingen från det
fjärde året efter det år då kostnaden
lades ned.

Vid tillämpningen av andra stycket
iakttas

1) att, om ingångsvärdet grundas
på köpeskillingen vid förvärvet av
fastigheten, en kostnad som innefattas
i köpeskillingen skall anses nedlagd
det år då fastigheten förvärvades,

2) att, om ingångsvärdet beräknas
med ledning av taxeringsvärdet för
visst år, en kostnad som lades ned
före ingången av nämnda år skall
anses nedlagd det året, samt

3) att, om delar av fastigheten har
förvärvats vid olika tillfällen, avdrag
på grund av avyttring av skog i första
hand skall anses hänförligt till
anskaffningsvärdet för den tidigare
förvärvade skogen och skogsmarken.

6 b. Avyttras en fastighet som har
förvärvats som ersättning för en
annan fastighet, skall om den skattskyldige
begär det och under de
förutsättningar som anges i andra-fjärde
styckena innehavet av den
sistnämnda fastigheten (den ur -

SkU 1980/81:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

sprungliga fastigheten) beaktas vid
omräkning enligt punkt 6 a av
ingångsvärde, förbättringskostnader
och värdeminskningsavdrag för den
förstnämnda fastigheten (ersättningsfastigheten).
Innehavet av den ursprungliga
fastigheten beaktas pä det
sätt som anges i femte-sjunde styckena.

Som förutsättning för att innehavet
av den ursprungliga fastigheten skall
beaktas gäller att denna fastighet har
avyttrats efter utgången av år 1980
och att ingångsvärdet för ersättningsfastigheten
grundas pä köpeskillingen
vid förvärvet.

Vidare fordras

1) att uppskov enligt lagen
(1978:970) om uppskov med beskattning
av realisationsvinst har erhållits
såvitt avser beskattningen av vinst
som har uppkommit vid avyttringen
av den ursprungliga fastigheten och
att uppskovsbeloppet skall beaktas
enligt 11 § samma lag vid avyttringen
av ersättningsfastigheten eller

2) att - om inte sådant uppskov
har erhållits - förutsättningar för
uppskov har förelegat enligt nämnda
lag utom i de hänseenden som anges i
fjärde stycket.

Vid bedömning som avses i tredje
stycket 2) skall förutsättningar för
uppskov anses ha förelegat oavsett
om vinst har uppkommit vid avyttringen
av den ursprungliga fastigheten
och oavsett hur stort vederlaget
för den ursprungliga fastigheten var i
förhållande till vederlaget för ersättningsfastigheten.
Ifallsom avses i3 §
lagen (1978:970) om uppskov med
beskattning av realisationsvinst skall

SkU 1980/81:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

kravet på bosättning på den
ursprungliga fastigheten anses uppfyllt
om den skattskyldige har varit
bosatt pä fastigheten vid något tillfälle
inom fem är före den dag dä fastigheten
avyttrades.

Innehavet av den ursprungliga fastigheten
beaktas vid omräkningen på
så sätt att ersättningsfastigheten anses
förvärvad och förbättringskostnader
anses nedlagda pä fastigheten lika
lång tid före den annars gällande
tidpunkten som den ursprungliga fastigheten
hade innehafts vid tidpunkten
för dess avyttring. Tidigareläggning
enligt vad nu har sagts får dock
inte ske med mer än fyra år. / fråga
om förbättringskostnader får tidigareläggning
ske endast om kostnaderna
har lagts ned inom den tidsfrist
som har gällt för förvärv av ersättningsfastigheten
.

Tidigareläggning enligt femte
stycket får ske endast i fråga om den
del av ingångsvärde och förbättringskostnader
för ersättningsfastigheten
som inte överstiger ett belopp motsvarande
vederlaget vid avyttringen av
den ursprungliga fastigheten minskat
med förbättringskostnader som under
den skattskyldiges innehav har
lagts ned på denna fastighet under det
år då fastigheten avyttrades eller
under något av de tre närmast föregående
åren. Sådan minskning med
hänsyn till förbättringskostnader på
den ursprungliga fastigheten skall
dock ske endast för år då de nedlagda
kostnaderna har överstigit tio procent
av vederlaget vid avyttringen av
denna fastighet.

Har ersättningsfastigheten förvär -

SkU 1980/81:10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vats före avyttringen av den ursprungliga
fastigheten, får tidigareläggning
enligt femte stycket inte leda
till att ersättningsfastigheten anses
förvärvad före förvärvet av den
ursprungliga fastigheten eller tidigare
än fyra år före avyttringen av sistnämnda
fastighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

1. De nya bestämmelserna tillämpas - med de undantag som anges i
punkterna 2 och 3 nedan - i fråga om avyttringar som sker efter utgången av
år 1980.

2. Har en fastighet, som avyttras efter utgången av år 1980, förvärvats år
1979 eller tidigare, gäller bestämmelserna i andra-fjärde styckena.

Vid tillämpning av punkt 6 a första stycket av anvisningarna till 36 § skall
hänsyn tas till prisutvecklingen från ett tidigare år än det där föreskrivna
fjärde året, nämligen
vid avyttring år 1981: från det första året

” 1982: ” ” andra ”

” ” ” 1983: ” ” tredje ”

efter det år som anges i nämnda lagrum.

SkU 1980/81:10

Har fastigheten avyttrats något av åren 1981, 1982 eller 1983 skall vid
tillämpning av punkt 6 a andra stycket av anvisningarna till 36 § värdeminskningsavdrag
som belöper på det år då kostnaden lades ned (kostnadsåret)
eller de närmast följande åren räknas om med hänsyn till prisutvecklingen
från ett annat år än det på vilket avdraget belöper endast i den mån det
framgår av följande uppställning:

Avyttringsår Avdrag som belöper på

1981

1982

1983

kostnadsåret
kostnadsåret och det
första följande året
kostnadsåret och de
två följande åren

Omräknas med hänsyn till
prisutvecklingen från

första året efter kostnadsåret
andra året efter kostnadsåret

tredje året efter kostnadsåret

I fråga om fastighetens ingångsvärde samt i fråga om de förbättringskostnader
som är nedlagda och de värdeminskningsavdrag som belöper på år
1979 och tidigare år gäller dessutom följande. En jämförelse skall göras
mellan det belopp, som efter omräkning med beaktande av andra och tredje
styckena ovan framkommer när summan av ingångsvärdet och förbättringskostnaderna
minskas med värdeminskningsavdrag, och det motsvarande
belopp, som vid en avyttring av fastigheten år 1980 skulle ha framkommit
efter omräkning enligt de intill den 1 januari 1981 gällande bestämmelserna i
punkt 2 a tionde stycket av anvisningarna till 36 §. Den skattskyldige skall
tillgodoföras avdrag med det högsta av beloppen.

3. Avyttras en ersättningsfastighet och har den ursprungliga fastigheten
avyttrats något av åren 1981, 1982 eller 1983, skall vid omräkning av
ingångsvärde, förbättringskostnader och värdeminskningsavdrag för ersättningsfastigheten
tidigareläggning enligt punkt 6 b femte stycket av anvisningarna
till 36 § ske med högst ett, två respektive tre år.

SkU 1980/81:10

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att 2 §, 3 § 4 mom. och punkt 1 av anvisningarna till
1 § lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §2

Till grund för skatteberäkning enligt 1 § skall ligga den ackumulerade
inkomsten minskad med avdragsgilla kostnader för dess förvärvande
(nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten) eller, om den skattskyldiges
sammanlagda till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst är lägre,
denna inkomst.

Skatteberäkning enligt 1 § må ske
endast under förutsättning att den
inkomst, som skall ligga till grund för
skatteberäkningen, uppgår till minst
5 000 kronor och tillika utgör minst
en femtedel av den skattskyldiges till
statlig inkomstskatt taxerade inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

Skatteberäkning enligt 1 § får ske
endast under förutsättning att den
inkomst, som skall ligga till grund för
skatteberäkningen, uppgår till minst
15 000 kronor och dessutom utgör
minst en femtedel av den skattskyldiges
till statlig inkomstskatt taxerade
inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

3 §

4 m o m .3 I fråga om inkomst av
tillfällig förvärvsverksamhet
gäller lagens bestämmelser,
såvitt avser realisationsvinst, vid
avyttring av aktie eller andel i bolag
vars aktier eller andelar vid tiden för
avyttringen till huvudsaklig del
ägdes eller på därmed jämförligt sätt
innehades - direkt eller genom förmedling
av juridisk person - av en
fysisk person eller ett fåtal fysiska
personer och förvärvats tidigare än
två år före avyttringen, samt sådan
vinst vid avyttring av fastighet som

4 m o m . I fråga om inkomst av
tillfällig förvärvsverksamhet
gäller lagens bestämmelser,
såvitt avser realisationsvinst,
vinst vid avyttring av fastighet samt
vinst vid avyttring av aktie eller
andel i bolag vars aktier eller andelar
vid tiden för avyttringen till huvudsaklig
del ägdes eller på därmed
jämförligt sätt innehades - direkt
eller genom förmedling av juridisk
person - av en fysisk person eller ett
fåtal fysiska personer och förvärvats
tidigare än två år före avyttringen.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:860.

2 Senaste lydelse 1970:908.

3 Senaste lydelse 1979:616.

SkU 1980/81:10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avses i 2 § lagen (1978:970) om
uppskov med beskattning av realisationsvinst
eller som till mer än hälften
utgörs av återvunna avdrag för värdeminskning
av den avyttrade fastigheten.

Anvisningar

till 1 §

l.4 Inkomst skall enligt denna lag anses hänförlig till visst beskattningsår,
om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för densamma i
någon form lämnats under ifrågavarande år.

För att en inom visst beskattningsår åtnjuten inkomst skall anses utgöra
ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras, att inkomsten hänför sig till
minst två beskattningsår.

Engångsbelopp, som uppbäres såsom ersättning för årlig pension, skall i
allmänhet anses hänföra sig till tio år. Engångsbelopp, som beskattas med
tillämpning av bestämmelserna i fjärde stycket av anvisningarna till 19 §

anses icke såsom ackumulerad

Ackumulerad inkomst, som avses
i 3 § 4 morn., skall anses hänföra sig
till det antal år den skattskyldige
innehaft den avyttrade egendomen.
Realisationsvinst vid avyttring av fastighet
får dock inte fördelas på mer än
fyra år i andra fall än då vinsten har
uppkommit vid sådan avyttring som
avses i 2 § lagen (1978:970) om
uppskov med beskattning av realisationsvinst
eller då vinsten till mer än
hälften utgörs av återvunna avdrag
för värdeminskning av den avyttrade
fastigheten.

Intäkt av skogsbruk skall anses hänförlig till det antal år som motsvarar
förhållandet mellan intäkten, minskad med vederbörliga avdrag, och värdet
av ett års skogstillväxt å fastigheten.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3 § 2 mom. vid 5)—7) samt i 3 § 3 mom.

vid 2), 5) och 6), skall anses hänföra sig till det antal år den skattskyldige

kommunalskattelagen (1928:370),
inkomst.

Ackumulerad inkomst, som avses
i 3 § 4 morn., skall anses hänföra sig
till det antal år den skattskyldige
innehaft aktien eller andelen.

4 Senaste lydelse 1977:43.

SkU 1980/81:10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bedrivit jordbruket eller rörelsen. Har skattskyldig åtnjutit ackumulerad
inkomst som nu sagts i egenskap av delägare i handels- eller kommanditbolag,
skall inkomsten anses hänförlig till den tid han varit delägare i bolaget.
Inkomsten skall dock anses hänförlig till kortare tid än den skattskyldige
bedrivit jordbruket eller rörelsen eller varit delägare i bolaget, därest han så
yrkar och företer utredning om det antal år vartill inkomsten hänför sig, eller
eljest om det framstår såsom uppenbart att inkomsten hänför sig till kortare
tid.

Har jordbruk eller rörelse, som bedrivits av den ena av två makar,
övertagits av den andra maken, skall denne, om han så yrkar, anses hava
bedrivit jordbruket eller rörelsen jämväl under den förstnämnda makens
innehav av förvärvskällan, under förutsättning att makarna då voro taxerade
med tillämpning av 11 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt eller, därest
andra maken haft inkomst, skulle hava taxerats med tillämpning av nämnda
bestämmelse. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning när andel i
handels- eller kommanditbolag, som ägts av den ena av två makar, övertagits
av den andra maken samt när jordbruk, rörelse eller andel i bolag i samband
med den ena makens död övertagits av den andra maken, och denne var
ensam dödsbodelägare. Inkomst, som enligt tredje stycket av anvisningarna
till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) taxeras hos make, skall icke till
någon del anses utgöra ackumulerad inkomst.

Vad i nästföregående stycke stadgas om makar skall i tillämpliga delar
gälla även andra skattskyldiga, vilka taxeras med tillämpning av där angivna
bestämmelse.

Vid skatteberäkning enligt 1 § skall oskift dödsbo och den avlidne anses
som en och samma skattskyldig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

1. De nya bestämmelserna i 2§ tillämpas första gången i fråga om
ackumulerad inkomst som tas till beskattning vid 1982 års taxering. Äldre
bestämmelser i 2 § tillämpas dock alltjämt vid 1982 och 1983 års taxeringar
om taxeringen avser beskattningsår som omfattar tid före utgången av år
1980.

2. De nya bestämmelserna i 3 § 4 mom. och punkt 1 fjärde stycket av
anvisningarna till 1 § tillämpas i fråga om vinst vid fastighetsavyttring som
sker efter utgången av år 1980.

SkU 1980/81:10

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av
realisationsvinst

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning
av realisationsvinst skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §

Vid beräkning av realisationsvinst
eller realisationsförlust genom avyttring
av en ersättningsfastighet skall
avdrag, som enligt anvisningarna till
36 § kommunalskattelagen
(1928:370) får göras vid beräkning
av vinsten eller förlusten, minskas
med det belopp som framkommer
om uppskovsbeloppet räknas om
med hänsyn till förändringarna i det
allmänna prisläget från det fjärde
året efter det år då ersättningsfastigheten
förvärvades till det år då
avyttringen skedde. Har, vid omräkning
av fastighetens ingångsvärde
eller del av det, fastigheten enligt
punkt 6 b femte stycket av anvisningarna
till nämnda paragraf ansetts
förvärvad före den annars gällande
tidpunkten, skall motsvarande tidigareläggning
av förvärvstidpunkten ske
vid omräkning av uppskovsbeloppet.

Omräkningen sker med ledning av en indexserie, grundad på konsumentprisindex.
Riksskatteverket fastställer årligen omräkningstalen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

De nya bestämmelserna tillämpas i fråga om avyttring av ersättningsfastighet
som sker efter utgången av år 1980. Har fastigheten avyttrats något av
åren 1981-1983, skall dock vid tillämpningen av 11 § första stycket första
meningen hänsyn tas till förändringar i det allmänna prisläget från ett tidigare
år än det där angivna fjärde året, nämligen

vid avyttring år 1981: från det första året

” 1982: ” ” andra ”

» .. >. 1983. ,, » tredje >.

efter det år då ersättningsfastigheten förvärvades eller, på grund av 11 §
första stycket andra meningen, skall anses förvärvad.

SkU 1980/81:10

Motioner väckta med anledning av propositionen

1980/81: 121 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen hemställs att riksdagen beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
framförts beträffande orsakerna till mark- och fastighetsspekulationen och i
anledning därav hemställa att regeringen måtte tillsätta en parlamentarisk
utredning med direktiv att utreda frågan om församhälleligande av
markinnehavet, m. m., enligt vad som anförs i motionen,

2. att avslå regeringens förslag, dels till lag om ändring i lagen (1951:763)
om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst, såvitt avser
3 § och anvisningarna till 1 §, dels till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370), såvitt avser punkt 2 a 10 st, punkt 6 a och 6 b av anvisningarna till
36 §,

3. att punkt 2 a av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen ändras
och ges en sådan innebörd att endast den del av ingångsvärdet som
fastighetsägaren själv finansierat får indexuppräknas samt att omräkningen
skall ske med ledning av en indexserie, grundad på nettoprisindex i stället för
som nu konsumentprisindex, dvs. att elfte stycket ges följande lydelse:

Nuvarande lydelse

Omräkningen sker med ledning av
en indexserie, grundad på konsumentprisindex.
Riksskatteverket
fastställer årligen omräkningstalen.

Motionärernas förslag

Omräkningen sker med ledning av
en indexserie, grundad på nettoprisindex,
och omfattar endast den del av
ingångsvärdet som fastighetsägaren
själv finansierat. Riksskatteverket
fastställer årligen omräkningstalen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången vid
1982 års taxering.

4. att begära att regeringen till riksdagen återkommer med förslag
innebärande att uppskov av realisationsvinstbeskattning av fastighet ej
godkänns vid s. k. frivillig avyttring.

1980/81: 130 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen hemställs

1. att riksdagen avslår de i propositionen framlagda lagförslagen,

2. att riksdagen beslutar att reglerna för beskattning av realisationsvinst
vid fastighetsavyttring skall utformas i enlighet med vad som förordas i
motionen.

SkU 1980/81:10

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1980

1979/80: 467 av Ingrid Segerström (s) och Anita Gradin (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
ändring av lagen om uppskjutande av realisationsvinstbeskattning för
villaboende så att den blir tillämplig även för boende i insatslägenheter i flerfamiljshus.

1979/80: 599 av Jan Bergqvist m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en
utredning tillsätts för att se över skattereglerna för sådana tillgångar som
ädelstenar, guld- och silversaker, konst, antikviteter o. d.

1979/80: 1093 av andre vice talmannen Thorsten Larsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om
tillämpningsregler för realisationsvinstbeskattningen i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1979/80: 1104 yrkande 4 av Olof Palme m. fl. (s)

I yrkande 4 hemställs att riksdagen beslutar om en skärpning av skatten på
realisationsvinster i enlighet med vad som anförs i motionen.

1979/80: 1109 yrkande 4-7 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I yrkandena 4-7 hemställs att riksdagen beslutar

4. att uttala att en reformering av realisationsvinstbeskattningen skall
bygga på följande principer:

a) hela realisationsvinsten bör i princip vara skattepliktig,

b) även realisationsvinst från avyttring av lös egendom avsedd för
personligt bruk bör vara skattepliktig,

c) beskattningen av realisationsvinster bör vara av minst samma skärpa
som beskattningen av arbetsinkomster,

5. att 35 § 3 mom. kommunalskattelagen ges en sådan innebörd att 75 i
stället för 40 % av vinsten vid avyttring görs skattepliktig och lagrummet
erhåller följande lydelse:

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

35 §

3 mom. Realisationsvinst på grund mindre än två år.

Avyttrar skattskyldig egendom Avyttrar skattskyldig egendom

som avses i detta moment och som som avses i detta moment och som

den skattskyldige innehaft två år den skattskyldige innehaft två år

eller mera, är 40 procent av vinsten eller mera, är 75 procent av vinsten

skattepliktig. skattepliktig.

Från sammanlagda beloppet som nyss nämnts.

Kan tillämpning av dag avyttring sker.

Har egendom som avses i detta Har egendom som avses i detta

SkU 1980/81:10

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

moment avyttrats genom sådan moment avyttrats genom sådan

tvångsförsäljning som anges i 2 § tvångsförsäljning som anges i 2 §

förstastycket 1) lagen (1978:970) om förstastycket 1) lagen (1978:970) om

uppskov med beskattning av realisa- uppskov med beskattning av realisationsvinst,
är - oavsett tidpunkten tionsvinst, är - oavsett tidpunkten

för förvärvet - endast 40 procent av för förvärvet - 75 procent av vinsten

vinsten skattepliktig. skattepliktig.

Bestämmelsen i 2 styvbarn och fosterbarn.

6. att punkt 2 a av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen ändras
och ges en sådan innebörd att endast den del av ingångsvärdet som
fastighetsägaren själv finansierat får indexuppräknas samt att omräkningen
skall ske med ledning av en indexserie, grundad på nettoprisindex i stället för
som nu konsumentprisindex och dessutom att den bestämmelse som medger
avdrag med 3 000 kr. för varje påbörjat kalenderår före taxeringsåret utgår,
dvs. att elfte stycket erhåller följande lydelse och att tolfte stycket utgår.

2 a. Skall vid beräkning år då avyttring skedde.

Omräkning sker med ledning av Omräkning sker med ledning av
en indexserie, grundad på konsu- en indexserie, grundad på nettopris mentprisindex.

Riksskatteverket index och omfattar endast den del av

fastställer årligen omräkningstalen. ingångsvärdet som fastighetsägaren

själv finansierat. Riksskatteverket
fastställer årligen omräkningstalen.

7. att anhålla att regeringen till riksdagen återkommer med förslag
innebärande att uppskov med realisationsvinstbeskattning av fastighet ej
godkänns vid s. k. frivillig avyttring.

1979/80: 1554 yrkande 1 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas med hänvisning till vad som anförts i motion 1979/
80: 1553 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kapitalinkomstkommittén (B 1979: 05) genom tilläggsdirektiv bör få i
uppdrag att med förtur snarast utforma ett förslag till beskattning av
realisationsvinst vid försäljning av bostadsfastigheter där köpeskillingen inte
räknas upp med index till den del den finansieras med lånat kapital.

1979/80: 1578 av Stina Eliasson (c) och Sven-Erik Nordin (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om
dispensmöjligheter från oskälig realisationsvinst vid tvångsförsäljning av
jord- och skogsbruksmark motiverad av samhällsnyttan.

1979/80: 1854 yrkande 2 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas med hänvisning till motion 1979/80: 1853 att riksdagen
hos regeringen hemställer om förslag till skärpt realisationsvinstbeskattning.

SkU 1980/81:10

Utskottet

Skärpning av realisationsvinstbeskattningen vid fastighetsavyttring

De skärpningar av beskattningen av realisationsvinster vid fastighetsavyttringar
som föreslås i propositionen skall i främsta rummet ses som en
åtgärd riktad mot dels spekulationer i fastighetsförsäljningar, dels oberättigade
försäljningsvinster i sådant sammanhang. Vinsterna har blivit möjliga
genom en kombination av nuvarande rätt till full indexuppräkning vid
beskattningen och en obegränsad avdragsrätt för låneräntor. Resultatet har
under pågående inflation blivit att löpande inkomster som till stor del varit
obeskattade kunnat omvandlas till skattefria kapitalvinster. Till denna
utveckling har självfallet också läget på bostadsmarknaden och dep
nuvarande bostadsbeskattningen bidragit. Budgetministern diskuterar i
propositionen olika möjligheter att komma till rätta med problemen. Han
anser det inte möjligt att begränsa fastighetsägarnas rätt till avdrag för
låneräntor, eftersom denna rätt för många hushåll är förutsättningen för att
de skall klara sina boendekostnader. Inte heller finner han det möjligt att gå
över till en real beskattning av låneräntor innan frågan härom har utretts. En
annan möjlighet skulle, menar han, vara att begränsa indexuppräkningen till
det faktiskt nedlagda egenkapitalet, men denna metod avvisas med hänsyn
till de betydande praktiska svårigheter som uppkommer när man skall
fastställa storleken av sådant kapital.

Slutsatsen av dessa resonemang blir att lösningen måste bli en schablonregel
som begränsar indexuppräkningen. Budgetministern finner därvid att
man närmast kan tänka sig tre olika typer av sådana regler. Den enklaste
metoden skulle vara att halvera indexuppräkningen under hela innehavstiden.
Denna väg finner han emellertid inte lämplig med hänsyn till att den ger
förmånliga resultat vid korta innehav men en oskäligt hård beskattning vid
långa innehav. Ett annat sätt att lösa problemet skulle vara en succesiv
upptrappning under en tioårsperiod, då kostnaderna fick räknas upp stegvis
med vissa tidsintervaller. Med hänsyn till svårigheterna att tillämpa ett
sådant system på ersättningsfastigheter-d.v.s. en fastighet som köps i stället
för en såld fastighet och vars anskaffande är en förutsättning för uppskov med
realisationsvinstbeskattningen - och till svårigheterna för skattskyldiga och
taxeringsmyndigheter att tillämpa sådana regler avvisas upptrappningsmetoden.

Budgetministern anser att man kan nå ett likvärdigt resultat med enklare
medel om man i stället bortser från prisförändringarna under en initialperiod
av fyra år. Han förordar därför en metod med fyrårigt initialt bortfall.
Effekterna av de här angivna tre metoderna och av nuvarande belyses i
propositionen genom tabeller som visar att det initiala bortfallet liksom den
successiva upptrappningen slår hårdare vid korta innehav än den halverade
indexuppräkningen, medan denna vid långa innehav ger ett för de
skattskyldiga mer oförmånligt resultat än de två andra metoderna. Systemet

SkU 1980/81:10

med initialt bortfall innebär i övrigt att man i princip, med bibehållande av
nuvarande regler, förskjuter uppräkningen av anskaffnings- och förbättringskostnader
samt värdeminskningsavdrag fyra år framåt i tiden i
förhållande till den tidpunkt då kostnaderna verkligen lades ned. Ett särskilt
problem i detta sammanhang erbjuder ersättningsfastigheterna. I dessa fall
föreslås ägaren under vissa förutsättningar få tillgodoräkna sig den tid han
innehade den ursprungliga fastigheten. Därvid skapar det initiala bortfallet
särskilda problem i fråga om förbättringskostnader som lagts ner under den
initialperiod som enligt huvudregeln skall räknas bort från den tid man
innehaft den ursprungliga fastigheten. För dessa fall föreslås särbestämmelser
av förhållandevis komplicerad natur.

Utöver de ändringar av realisationsvinstbeskattningen som föranleds av
det initiala bortfallet föreslår budgetministern också att det s.k. 3 000-kronorstillägget slopas. Tillägget innebär att det vid beskattningen avdragsgilla
omkostnadsbeloppet får ökas med 3 000 kr. för varje år som det funnits
en byggnad med ett taxerat byggnadsvärde av minst 10 000 kr. på fastigheten.
Tillägget skall dock få behållas för innehavsår före 1981.

I fråga om de nya reglernas ikraftträdande förordas en mjuk övergång som
fått den formen att den som säljer en fastighet något av åren 1981,1982 eller
1983 skall få börja indexuppräkningen efter en initialperiod på endast ett, två
respektive tre år. Full effekt på äldre innehav uppnås därför först när
försäljningen sker 1984 eller senare. Övergångsbestämmelserna innehåller i
övrigt relativt svårtolkade regler i fråga om ersättningsfastigheterna.

Med hänsyn till att de föreslagna skärpningarna av realisationsvinstbeskattningen
kan väntas leda till att realisationsvinster i långt högre grad än
hittills blir beskattade - och till att vinsterna ofta ackumuleras under en
längre tid - föreslår budgetministern att möjligheter till progressionsutjämning
införs. Utjämningen skall ske genom att lagen om ackumulerad inkomst
ges utvidgat tillämpningsområde. Fastighetsvinsterna skall kunna fördelas på
fyra år, men fördelningsperioden får inte överstiga det antal år som
fastigheten innehafts. Reglerna blir i princip tillämpliga fr. o. m. 1982 års
taxering.

De i propositionen framlagda förslagen godtas inte av oppositionen som i
stället lägger fram egna sinsemellan skiljaktiga förslag till lösningar.

I s-motionen 1980/81: 130 yrkas dels avslag på propositionen, dels att
riksdagen skall fastställa de beskattningsregler som förordas i s-motionen
1980/81: 131. I den senare motionen framförs kritik mot regeringens förslag
för att det är utomordentligt komplicerat. Motionärerna vänder sig även mot
att förslaget vid korttidsinnehav inte kompenserar fastighetsägaren ens för
inflationsförlusten på det egna kapitalet men ger överkompensation vid
långa innehav. Vidare påtalas de olikheter i beskattningen som förslaget
medför i de fall inflationen är hög respektive låg under de fyra första
innehavsåren. Motionärerna vill i stället införa halverad indexuppräkning
fr. o. m. 1981. De ansluter sig till regeringens förslag endast i fråga om

SkU 1980/81:10

slopandet av 3 000-kronorstillägget. Med undantag för sistnämnda åtgärd
överensstämmer dessa yrkanden med yrkandet 4 i s-motionen 1979/80: 1104,
som därmed får anses ha förfallit.

Motionärerna i vpk-motionen 1980/81: 121 begär i syfte att eliminera
mark- och fastighetsspekulationer en parlamentarisk utredning om församhälleligande
av markinnehavet. De yrkar avslag på propositionen och
föreslår att fastighetsägaren skall få indexuppräkna endast egenkapitalet och
att uppräkningen skall ske med ledning av en indexserie grundad på
nettoprisindex. Vidare begär motionärerna en riksdagsskrivelse om slopande
av uppskovsreglerna vid frivillig avyttring. Genom dessa yrkanden får
yrkandena 6 och 7 i den tidigare väckta vpk-motionen 1979/80: 1109 anses ha
förfallit.

Som framgår av redovisningen av propositionen har budgetministern
redan prövat de alternativa förslag som nu förs fram i motionerna och därvid
avvisat såväl s-förslaget med hänsyn till att det inte motverkar korttidsspekulationer
i fastigheter som vpk-förslaget att begränsa indexuppräkningen
till egenkapitalet med hänvisning till de kontrollsvårigheter som är
förenade med ett sådant system.

Utskottet finner att man vid bedömningen av de olika metoderna för att
skärpa realisationsvinstbeskattningen vid fastighetsavyttringar kan anlägga
vitt skilda synpunkter beroende på vilka utgångspunkter man har. Gemensamt
för alla förslagen är emellertid att en schablonmetod anses nödvändig
om man skall kunna undvika alltför komplicerade åtgärder. Alla förslagen är
behäftade med svagheter och en väsentlig del av de komplikationer som
uppkommer beror på det nuvarande uppskovssystemet, vilket framgår av
propositionens bestämmelser beträffande ersättningsfastigheterna. Enligt
utskottets mening är det därför synnerligen angeläget att den av riksdagen
begärda översynen av uppskovsreglerna kommer till stånd snarast möjligt
och att den kan verkställa sitt uppdrag skyndsamt.

I avvaktan på resultatet av detta utredningsarbete, som enligt utskottets
bedömning även bör kunna leda till en omprövning av realisationsvinstbeskattningen,
skall riksdagen ta ställning till vilka skärpningsåtgärder som nu
lämpligen bör genomföras. Det kan därvid konstateras att vpk-förslaget är
förenat med påtagliga svagheter genom att det erbjuder de största
möjligheterna att kringgå beskattningen till följd av svårigheterna att
kontrollera vad som är egenkapital i en fastighet. Den föreslagna övergången
till nettoprisindex synes inte heller kunna försvaras när det gäller fastighetsvärdena.
Syftet med nettoprisindex är att mäta utvecklingen av intäkterna
som den konsumtionsvaruproducerande sektorn - efter avdrag av indirekta
skatter och med tillägg av subventioner- skulle få vid en i huvudsak
oförändrad produktion. Att nettoprisindex vissa tider stigit snabbare än KPI
kan sammanhänga med att produktionskostnaderna påverkats av de sociala
avgifterna, som inte räknas bort. Något bärande skäl att frångå KPI som
mätare på inflationsutvecklingen kan utskottet inte finna. Utskottet, som

SkU 1980/81:10

beträffande frågan om marksocialisering hänvisar till att riksdagen tidigare
på civilutskottets hemställan upprepade gånger avvisat motsvarande krav,
avstyrker följaktligen bifall till vpk-motionen.

Till förmån för den av socialdemokraterna föreslagna halverade indexuppräkningen
talar den omständigheten att den kan väntas bli relativt enkel i
den praktiska tillämpningen, medan förslaget i propositionen kan väntas
effektivare motverka fastighetsspekulationer. Utskottet, som förutsatt att de
nu aktuella reglerna kan förväntas bli av kort varaktighet, anser det
angeläget att nu snabbt komma till rätta med spekulationer och oskäliga
övervinster. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet förslagen i propositionen
och avstyrker motion 1980/81: 130.

Förslagen berör bl. a. punkt 2 a av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen.
I detta sammanhang behandlar utskottet även proposition
1980/81: 61 med förslag till ändrade regler för inkomstbeskattningen av ägare
till s. k. specialbyggnader, m. m., såvitt avser en redaktionell ändring i
samma lagrum. Utskottet tillstyrker denna ändring.

Övriga frågor rörande realisationsvinstbeskattningen vid fastighetsavyttring

I tre under den allmänna motionstiden 1980 väckta motioner tas upp frågor
om vissa ändringar av beskattningsreglerna vid fastighetsavyttring som inte
har något direkt samband med förslagen i propositionen men som utskottet
behandlar i detta sammanhang.

Ingrid Segerström och Anita Gradin (båda s) begär i motion 1979/80: 467
att de som byter en mindre insatslägenhet mot en större skall få samma
möjligheter till uppskov med realisationsvinstbeskattningen som bl. a. villaägarna
åtnjuter i samband med köp av ersättningsfastighet. Som motionärerna
framhåller beskattas vinsten vid försäljning av insatslägenheter f. n.
enligt de allmänna reglerna för vinst på lös egendom, d. v. s. beskattningen
avtrappas efter innehavstidens längd och upphör när denna tid är 5 år eller
mera. Yrkandet i motionen utgår från de nuvarande reglerna. Till bilden hör
emellertid att kapitalvinstkommittén fått i uppdrag att utforma regler för en i
tiden obegränsad realisationsvinstbeskattning av bostadsrätterna. Kommittén
skall enligt sina ursprungliga direktiv också överväga möjligheterna att i
detta sammanhang införa uppskovsregler för bostadsrätterna, motsvarande
de som nu gäller vid fastighetsförsäljning. Enligt vad utskottet erfarit
kommer emellertid regeringen att inom kort genom tilläggsdirektiv föra över
frågan om uppskovsregler för bostadsrätter från kapitalvinstkommittén till
den utredning om en översyn av uppskovsreglerna som utskottet berörde i
anslutning till propositionen.

Syftet med motionen är alltså redan tillgodosett genom de nämnda
utredningarna, varför utskottet inte finner anledning tillstyrka bifall till
motion 1979/80: 467.

Vidgade uppskovsmöjligheter begär också andre vice talmannen Thorsten

SkU 1980/81:10

Larsson (c) i motion 1979/80: 1093, men hans yrkande avser närmast
lättnader i kravet på mantalsskrivning på den försålda fastigheten som
förutsättning för uppskov. Motionären hänvisar till de olikheter i skattehänseende
som kan uppkomma mellan två syskon som ärver en gård om den ena
bor kvar men den andra arrenderar en ny gård.

Enligt utskottets mening bör denna fråga också kunna prövas vid den
kommande översynen av uppskovsreglerna. Det får dock förutsättas att de
eventuellt vidgade möjligheterna till uppskov bara kan komma i fråga i
samband med köp av ersättningsfastighet. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motion 1979/80: 1093.

I den tredje av de här behandlade motionerna - 1979/80: 1578 av Stina
Eliasson och Sven-Erik Nordin (båda c) - begärs särskilda dispensmöjligheter
för jordbrukare som får sina fastigheter exproprierade men inte kan
skaffa ersättningsmark. Motionärerna hänvisar bl. a till att det tidigare var
lägre skatt vid expropriation och att beskattningen i dessa fall kan framstå
som oskälig.

Det är riktigt att vinsten vid expropriation endast var skattepliktig till 75
procent vid avyttring inom 2 år före april 1976 men att denna förmån slopades
bl. a. av det skälet att den bidrog till att motverka frivilliga försäljningar. I
fråga om beskattningens effekter för den enskilde kan givetvis delade
meningar råda. Syftet med realisationsvinstbeskattningen är inte att konfiskera
den enskildes egendom utan endast att beskatta de övervinster som av
olika skäl uppkommer. Det finns enligt utskottets mening inte skäl att
beskatta sådana övervinster annorlunda då de uppkommer vid expropriation
än då de tas ut vid en frivillig försäljning. För övrigt kan tilläggas att de
möjligheter till progressionsutjämning vid fastighetsförsäljning som införs
genom förslaget i den här behandlade propositionen redan är för handen vid
expropriation. I enlighet med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motion 1979/80: 1578.

Krav på skärpning av realisationsvinstbeskattningen i övrigt

Frågan om att skärpa realisationsvinstbeskattningen på personlig lös
egendom har tidigare tagits upp i flera olika sammanhang och den
återkommer också i två av de här behandlade motionerna. Jan Bergqvist
m. fl. (s) begär i motion 1979/80: 599 en översyn av skattereglerna för sådana
tillgångar som äldelstenar, guld- och silversaker, konst, antikviteter o.dyl. I
motionen lämnas en utförlig redogörelse för frågans tidigare behandling och
motionärerna konstaterar bl. a. att regeringen inte tillsatt någon utredning i
frågan trots att skatteutskottet 1978 förutsatte att en sådan skulle komma till
stånd i enlighet med vissa uttalanden av 1972 års skatteutredning. De anser
att regeringen saboterar riksdagens ställningstagande. Utskottet vill med
anledning härav göra det förtydligandet att de motioner med yrkanden om
skärpt skatt på personlig lösegendom som behandlades 1978 avslogs av

SkU 1980/81:10

riksdagen på hemställan av ett enhälligt skatteutskott och alltså inte
föranledde någon riksdagsskrivelse i frågan. Regeringen kan inte anses vara
bunden av vad utskottet anförde som motiv för sitt avstyrkande. På samma
grund förutsatte utskottet f. ö. att en särskild utredning skulle pröva
utformningen av realisationsvinstbeskattningen vid fastighetsavyttring, alltså
den fråga som regeringen utan särskild utredning tar upp i den tidigare i
detta betänkande behandlade propositionen, där den i motionen aktualiserade
frågan delvis berörs. Det kan här tilläggas att budgetministern i
proposition 1980/81: 20 om besparingar i statsverksamheten uttalar att det
finns skäl att åter pröva möjligheterna att skärpa beskattningen av s. k.
alternativa placeringar, d. v. s. diamanter och guldjetonger.

Utskottet delar budgetministerns uppfattning att ansträngningarna nu
först bör inriktas på att söka stävja de former för kringgående av
beskattningen som de alternativa placeringarna innebär. Motionärerna
redovisar en del kontroll- och värderingsproblem men synes bortse från
åtskilliga av de svårigheter som måste uppstå vid en sådan beskattning.
Frågan gäller ju inte enbart de föremål som säljs på s. k. kvalitetsauktioner
utan alla genom generationer ärvda saker som finns i åtskilliga svenska hem
och som aldrig utbjudits till försäljning. Dessa föremål måste ju i så fall
värderas, deklareras och beskattas utan att ägarnas skatteförmåga kan antas
ha ökat. Utskottet avser emellertid inte att i detta sammanhang göra någon
fullständig genomgång av alla invändningar som kan riktas mot en skärpt
lösöresbeskattning. Med hänsyn till de svårigheter som redovisas i motionen
och till att åtskilliga utredningar inte kunnat finna någon allmänt accepterad
lösning av frågan samt till att regeringen väntas pröva en skärpt beskattning
av de alternativa placeringarna avstyrker utskottet bifall till motion
1979/80: 599.

Skärpt realisationsvinstbeskattning av lös egendom ingår också i det
program för allmän skärpning av denna beskattning som läggs fram i
vpk-motionen 1109. Denna har utskottet redan behandlat i vad den avser fastighetsavyttringarna.
Utöver kravet i fråga om lösegendom anser motionärerna
att realisationsvinstskatten bör bygga på principen att hela vinsten bör
vara skattepliktig och att den bör vara av minst samma skärpa som
beskattningen av arbetsinkomster.

I fråga om det sistnämnda kravet kan motionärerna anses i huvudsak
tillgodosedda, eftersom realisationsvinster läggs på toppen av arbetsinkomster
och följaktligen i flertalet fall genom progressionen beskattas hårdare än
sådana inkomster. Undantag från regeln om att hela vinsten skall beskattas
föreligger i fråga om personlig lösegendom och värdepapper och skall delvis
ses mot bakgrunden av att någon avräkning av inflationseffekterna inte sker i
dessa fall.

Med hänsyn härtill och med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört
beträffande, beskattningen av personlig lösegendom är utskottet inte berett
att biträda motionärernas krav på ett riksdagsuttalande om en allmän

SkU 1980/81:10

skärpning av realisationsvinstbeskattningen eller deras begäran om förslag
av sådan innebörd i motion 1979/80: 1854. Utskottet avstyrker således såväl
denna motion som motion 1109 yrkandena 4 och 5.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skärpning av realisationsvinstbeskattningen vid
fastighets avyttring

att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80:1104 yrkande
4, 1979/80: 1109 yrkandena 5-7, 1979/80: 1554 yrkande 1,
1980/81: 121 och 1980/81:130 bifaller proposition 1980/
81: 32,

2. beträffande övriga frågor rörande realisationsvinstbeskattningen
vid fastighetsavyttring

att riksdagen avslår

a) motion 1979/80: 467,

b) motion 1979/80: 1093,

c) motion 1979/80: 1578,

3. beträffande skärpning av realisationsvinstbeskattningen i
övrigt

att riksdagen avslår

a) motion 1979/80: 599,

b) motion 1979/80: 1109 yrkandena 4 och 5,

c) motion 1979/80: 1854 yrkande 2,

4. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar vid propositionerna 1980/81: 32 och 1980/
81: 61 fogade här ovan på s. 3-18 återgivna förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2) lag om ändring i lagen (1951: 763) om beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

3) lag om ändring i lagen (1978: 970) om uppskov med
beskattningen av realisationsvinst.

Stockholm den 2 december 1980

På skatteutskottets vägnar:

ERIK WÄRNBERG

SkU 1980/81:10

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s). Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Tage Sundkvist (c), Bo Lundgren (m), Curt Boström (s)*,
Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s)*, Wilhelm Gustafsson (fp), Bo
Södersten (s), Maj-Lis Lööw (s) och Olle Grahn (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Curt Boström, Bo
Forslund, Bo Södersten och Maj-Lis Lööw (alla s) som

dels anför följande:

Skatten på realisationsvinster vid avyttring av fastigheter är f. n. mycket
låg. De regler som gäller på detta område utformades under en tid då
inflationen var mycket lägre än vad den numera är. F. n. har man rätt att från
den beskattningsbara inkomsten dra bort hela den värdestegring som
inträffar på fastigheten till följd av konsumentprisindexets stegring. Detta
innebär bl. a. att man kan tillgodoräkna sig detta avdrag såväl på det kapital
man själv satsat i fastigheten som på det lånade kapitalet.

Det är möjligt att överföra inkomster från en högt beskattad förvärvskälla
(t. ex. under inkomst av tjänst) till en lågt beskattad förvärvskälla (främst
under inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, dvs. realisationsvinster) och
härigenom kraftigt reducera eller helt undgå beskattning. En metod som
härvid används, främst av en del höginkomsttagare, är att - till stor del med
lånade pengar - köpa fast egendom (t. ex. jordbruksfastighet eller annan
fastighet). Lånefinansieringen medger stora underskottsavdrag och därmed
minskad skatt. Om egendomen sedermera säljs, har den vanligen stigit
kraftigt i värde, men denna värdestegring beskattas mycket lindrigt och ofta
inte alls.

Skatten på realisationsvinster vid avyttring av fast egendom bör därför
skärpas. Det förslag som regeringen nu har lagt fram lider emellertid av en
rad allvarliga brister. Utskottet vill särskilt framföra följande invändningar.

Som bl. a. lagrådet har påpekat i sitt remissyttrande är regeringens förslag
utomordentligt komplicerat. Detta gäller främst de nya regler som avser
beskattning vid avyttring av en fastighet som har förvärvats som ersättning
för en annan fastighet. Även övergångsbestämmelserna är mycket invecklade.
Detta är i hög grad en följd av den egendomliga konstruktionen att
någon indexuppräkning inte skall ske under de fyra första innehavsåren men
att däremot full indexuppräkning skall ske för de därefter följande
innehavsåren. Det är enligt vår mening angeläget att nya skatteregler inte i
onödan görs så komplicerade att det blir för svårt för vanliga människor att
förstå den fulla innbörden av dessa. Det är också uppenbart att möjligheterna
till olika skatteundandragande manövrer ökar när skattereglerna är

SkU 1980/81:10

komplicerade och att därmed kontrollproblemen för skattemyndigheterna
blir större.

Regeringen ger ingen tillfredsställande motivering till varför den uteblivna
indexuppräkningen skall gälla under just fyra år. Med regeringsförslaget
uppkommer den effekten att fastighetsägaren vid ett kortvarigt innehav inte
får kompensation för inflationsförlusten på egenkapitalet. Vid långvariga
fastighetsinnehav blir effekten i många fall den motsatta, dvs. fastighetsägaren
får till en del kompensation även för inflationsförlusten på lånekapitalet.
Helt kan sådana effekter inte undvikas om man tillämpar en schablonmetod
för hur indexuppräkningen skall göras, men det går att finna en utformning
som i betydligt högre grad än regeringsförslaget minskar dessa effekter.

En annan nackdel med regeringsförslaget är att reglerna kan medföra
väsentligt olika beskattning i skilda fall beroende på variationer i inflationstakten.
En fastighetsägare som har sina fyra första innehavsår under en
period med särskilt snabba prisstegringar drabbas sålunda hårdare än en
fastighetsägare vars fyra första innehavsår inträffar i ett skede med relativt
måttliga prisstegringar. Beskattningen leder då till väsentligt olika resultat
även om den totala innehavstiden och den sammanlagda prisökningen i båda
fallen varit likartad. Skatteregler som leder till sådana resultat kan knappast
anses motsvara rimliga krav på rättvisa.

Konstruktionen av regeringsförslaget leder dessutom till onödiga inlåsningseffekter
på bostadsmarknaden. Även i detta hänseende går det att
undvika dessa negativa verkningar med en annan utformning av realisationsvinstbeskattningen.

Det måste vidare anses som anmärkningsvärt att det mycket komplicerade
förslag som regeringen lägger fram inte är underbyggt genom någon form av
remissbehandling. Företrädare för skatteadministrationen har under hand
och i skrivelse till utskottet uttalat allvarliga betänkligheter i fråga om
möjligheterna att i praktiken tillämpa den föreslagna lagstiftningen, som
uppenbarligen kommer att leda till ett så betydande merarbete inom
taxeringsnämnder och på länsstyrelsernas skatteavdelningar att den kan
äventyra genomförandet och fullföljandet av RS-reformen. Särskild oro har
uttalats över förslaget att göra lagen om ackumulerad inkomst tillämplig på
alla fastighetsvinster med hänsyn till det omfattande manuella arbete som
denna lag påkallar. Det framstår under sådana förutsättningar som mycket
svårförståeligt att regeringen valt en lösning som framstår som lika
oacceptabel för de skattskyldiga som för skattemyndigheterna.

Vi ansluter oss därför till det i s-motionen 1980/81: 130 framförda
förslaget, som innebär att endast hälften av inflationsskyddet skall beaktas
vid indexuppräkningen. Med denna metod undgår man komplicerade bestämmelser
om beskattning vid avyttring av s. k. ersättningsfastigheter.
Några särskilda övergångsbestämmelser blir inte heller erforderliga.

På en punkt kan vi ansluta oss till regeringens förslag, nämligen att det s. k.
3 000-kronorstillägget slopas.

SkU 1980/81:10

De nya reglerna bör endast gälla framtida värdestegringar. De bör
tillämpas på försäljningar som sker efter utgången av år 1980. Halveringen av
indexuppräkningen bör gälla för värdestegringar som äger rum efter
utgången av år 1980. Slopandet av 3 000-kronorstillägget bör i överensstämmelse
med förslaget i propositionen endast gälla för innehavsår efter
år 1980.

Beträffande övriga av utskottet i detta sammanhang behandlade motioner
kan vi ansluta oss till utskottets ställningstagande utom när det gäller motion
1979/80: 599 av Jan Bergqvist m. fl. (s). Motionärerna begär en översyn av
skattereglerna för sådana tillgångar som ädelstenar, guld- och silversaker,
konst, antikviteter o. dyl. Utskottet avstyrker detta yrkande med hänvisning
till kontroll- och värderingssvårigehter, tidigare utredningar och till att
budgetministem förklarat att det finns skäl att pröva möjligheterna att
skärpa beskattningen av s. k. alternativa placeringar, dvs. diamanter och
guldjetonger. Vi är liksom motionärerna väl medvetna om de svårigheter
som är förenade med en skärpt beskattning av personligt lösöre men anser att
exempelvis en betydande del av inköpen av konstverk måste betraktas som
alternativa placeringar i lika hög grad som placeringarna i guldjetonger och
diamanter, som ju också främst motiveras av att värdestegringarna efter viss
tids innehav inte beskattas. Det finns därför starka skäl att från såväl
statsfinansiell synpunkt som med hänsyn till kraven på rättvisa undersöka
möjligheterna att stoppa dessa former för skatteflykt. En sådan undersökning
bör lämpligen kunna samordnas med den av budgetministern nämnda
prövningen i fråga om de alternativa placeringarna.

dels anser att utskottet i 1 morn., 3 mom. och 4 mom. bort hemställa

1. beträffande skärpning av realisationsvinstbeskattningen vid
fastighetsavyttring

att riksdagen med avslag på proposition 1980/81: 32 utom i vad
den avser slopande av 3 000-kronorstillägg, motionerna 1979/
80: 1109 yrkandena 6 och 7, 1979/80: 1554 yrkande 1 och
1980/81: 121 samt med anledning av motion 1979/80: 1104
yrkande 4 bifaller motion 1980/81: 130,

3. beträffande skärpning av realisationsvinstbeskattningen i
övrigt

att riksdagen

a) med bifall till motion 1979/80: 599 begär utredning om
beskattningen av personlig lösegendom.

b) avslår motion 1979/80: 1109 yrkandena 4 och 5,

c) avslår motion 1979/80: 1854 yrkande 2,

4. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar vid propositionerna 1980/81: 32 och 1980/
81: 61 fogade här ovan på s. 3-18 återgivna förslag till lag om

SkU 1980/81:10

ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) med den ändringen
att anvisningspunkterna 6 a och 6 b utgår och att punkten 2 a av
anvisningarna till 36 § och ikraftträdandebestämmelserna får
följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag

Reservanternas förslag

Anvisningar
till 36 §

2 a. Skall vid

Som förbättringskostnad

Kostnad enligt

Omkostnadsbeloppet skall

Vid beräkning

Har fastighet

Har avyttrad före dödsåret.

Beräknas ingångsvärdet andra inventarier.

Skall taxeringsvärdet vid fastighetstaxeringen.

andra inventarier.

3 000 kronor,
som utförts,
investeringsfond e. d.
åsätta taxeringsvärde,
sista meningen.

Det för fastigheten gällande
ingångsvärdet - om det inte har beräknats
enligt trettonde stycket sista
meningen - liksom de förbättringskostnader
och därmed likställda
belopp som skall minska omkostnadsbeloppet
skall i den omfattning
som anges i punkterna 6 a och 6 b
nedan räknas om med hänsyn till
förändringarna i det allmänna prisläget
(prisutvecklingen) under den
tid då fastigheten innehafts.

Det för fastigheten gällande
ingångsvärdet - om det inte har beräknats
enligt trettonde stycket sista
meningen - liksom de förbättringskostnader
och därmed likställda
belopp som skall minska omkostnadsbeloppet
skall räknas om med
hänsyn till förändringarna i det allmänna
prisläget (prisutvecklingen)
under den tid då fastigheten innehafts.
För tiden efter år 1980 beaktas
därvid endast hälften av prisutvecklingen.

Omräkning sker årligen omräkningstalen.

Har avyttring för bostadsändamål.

Vinstberäkning på än köpeskillingen.

Vad i fastighetsbildningslagen (1970: 988).

Har den av fastighet.

Har den av fastighetsdelen.

Vad i för marken.

Beräknas omkostnadsbeloppet icke tillämpliga

Kostnad för tionde stycket.

Avyttrar delägare icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

GOTAB Stockholm 1980