SfU 1980/81:29
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1980/81:29
om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, m. m. (prop.
1980/81:187, punkt 1)
Propositionen
I proposition 1980/81:187 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen,
m. m., har regeringen (socialdepartementet) under punkt 1
dels föreslagit riksdagen att anta inom socialdepartementet upprättat förslag
till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om
ersättningarna från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen.
Under punkt 1 i propositionen redovisas en överenskommelse som har
träffats med sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen
under åren 1982-1983. Det närmare innehållet i överenskommelsen
redovisas nedan. Övriga punkter i propositionen behandlas av socialutskottet
i betänkande SoU 1980/81:43.
Det i propositionen intagna författningsförslaget är följande.
1 Riksdagen 1980181. 11 sami. Nr 29
SfU 1980/81:29
2
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 och 7 §§ samt 3 kap. 4 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
6 §2
Ersättning för utgifter för annan behandling med anledning av sjukdom än
som sägs i 2-4 §§ (sjukvårdande behandling) utgår om behandlingen
ombesörjes av staten, landstingskommun eller kommun, som ej tillhör
landstingskommun, eller lämnas av sjukgymnast eller läkare, som är uppförd
på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning. Ersättning utgår
enligt grunder som regeringen fastställer. I fråga om behandling som lämnas
av sjukgymnast eller läkare som har uppförts på den nämnda förteckningen
fastställas grunderna för ersättning för högst två år i sänder efter förslag av
riksförsäkringsverket.
För utgifter för konvalescentvård utgår ersättning enligt grunder som
regeringen fastställer.
I fråga om ersättning för försäkrads utgifter för resor i samband med
sjukvårdande behandling eller konvalescentvård eller för resor i samband
med vård som vid sjukdom har meddelats av distriktssköterska eller
distriktsbarnmorska äger 5 § första stycket motsvarande tillämpning.
För hjälpmedel åt handikappade utgår ersättning enligt vad regeringen
föreskriver.
Bidrag till långtidssjukvård anordnad
av landstingskommun eller av
kommun som ej tillhör landstingskommun
utgår enligt grunder som
fastställs av regeringen.
7 §3
Har kommun genom att anställa
eller eljest träffa avtal med läkare eller
på annat sätt vidtagit åtgärder för att
bereda medellösa eller mindre bemedlade
personer läkarvård, må allmän
försäkringskassa pä framställ
1
Lagen omtryckt 1977:630.
2 Senaste lydelse 1979:646.
3 Ändringen innebär att första stycket upphävs.
Bidrag skall, enligt de grunder som
regeringen fastställer, utgå till sådan
förebyggande hälsovård och primärvård,
inräknat långtidssjukvård, som
anordnas av landstingskommun eller
kommun som inte tillhör landstingskommun.
SfU 1980/81:29
3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ning av kommunen förordna, att
kommunen efter grunder som fastställas
av regeringen skall vara berättigad
att av kassan erhålla ersättning
för kostnad för läkarvård, som sålunda
beretts försäkrad. Sådan ersättning
må i varje särskilt fall utgivas
allenast i den mån ersättning i anledning
av vården ej tillkommit den
försäkrade själv samt må ej överstiga
vad som skolat utgivas till denne,
därest han fått vidkännas motsvarande
kostnad.
Allmän försäkringskassa äger med arbetsgivare, som anordnar läkarvård
eller vidtager andra sjukvårdande åtgärder så att kassans utgifter för
sjukvårdsersättning kunna antagas minska, överenskomma om skälig
gottgörelse för arbetsgivarens ifrågavarande kostnader. Sådan överenskommelse
skall för att vara gällande fastställas av riksförsäkringsverket.
Har arbetsgivare för sjöman jämlikt sjömanslagen (1973:282) haft att vid
sjömans sjukdom vidkännas kostnad som avses i 2-6 §§, äger han hos allmän
försäkringskassa erhålla gottgörelse för kostnaden enligt bestämmelserna i
denna lag.
3 kap.
4 §
Hel sjukpenning utgör för dag nittio procent av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med trehundrasextiofem. Sjukpenningen
avrundas till närmaste hela krontal. För försäkrad som avses i 1 § andra
stycket utgör hel sjukpenning åtta kronor för dag.
För dag då försäkrad åtnjuter För dag då försäkrad åtnjuter
sjukhusvård skall sjukpenning sjukhusvård skall sjukpenning
minskas med trettio kronor, dock
med högst en tredjedel av sjukpenningens
belopp. Därvid skall det
belopp varmed minskning sker
avrundas till närmast lägre hela
krontal. Sjukpenning vid sjukhusvård
skall dock alltid utgå med lägst
åtta kronor.
minskas med trettiofem kronor, dock
med högst en tredjedel av sjukpenningens
belopp. Därvid skall det
belopp varmed minskning sker
avrundas till närmast lägre hela
krontal. Sjukpenning vid sjukhusvård
skall dock alltid utgå med lägst
åtta kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.
1* Riksdagen 1980/81. 11 sami. Nr 29
SfU 1980/81:29
4
Motionerna
I anslutning till propositionen behandlar utskottet fyra motioner som har
väckts under den allmänna motionstiden vid innevarande riksmöte.
I motion 1980/81:202 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
hemställer hos regeringen om att förslag snarast framläggs om att normalkostnaderna
för anskaffande av glasögon infogas i sjukförsäkringssystemet
och lagen om allmän försäkring.
I motion 1980/81:1608 av Stina Andersson (c) och Annika Öhrström (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande ett högkostnadsskydd vid sjukresor.
I motion 1980/81:1615 av John Johnsson (s) och Doris Håvik (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av sjukreseförordningen
att överlåtelsekvitto får användas vid sjukresa med taxi, om den försäkrade
önskar använda det.
I motion 1980/81:1626 av Sten Svensson (m) och Karl Leuchovius (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning av möjligheterna att
påtagligt förkorta väntetiderna i vad avser reservdelar för och reparation av
tekniska hjälpmedel för handikappade.
Utskottet har inhämtat yttrande över motion 1980/81:1626 från Landstingsförbundet
och handikappinstitutet.
Utskottet
Överenskommelsen
Den av sjukvårdshuvudmännen bedrivna öppna vården finansieras till
väsentlig del genom ersättningar till huvudmännen från den allmänna
försäkringen. Ersättningsbeloppens storlek regleras genom återkommande
överenskommelser mellan regeringen och Landstingsförbundet. Nuvarande
ersättningsregler gäller för tiden den 1 januari 1980 - den 31 december 1981
(prop. 1978/79:177, SfU 1978/79:22, rskr 1978/79:338).
I den förevarande propositionen redovisas den nya överenskommelse som
har träffats mellan parterna om ersättningar från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen under tiden den 1 januari 1982 - den 31 december
1983. Överenskommelsen, som inte har föranlett någon erinran vare sig
motionsledes eller från utskottets sida, innehåller i huvudsak följande.
Inför genomförandet av en ny hälso- och sjukvårdslagstiftning införs en
särskild ekonomisk ersättning till de offentliga sjukvårdshuvudmännen för
förebyggande hälsovårdande insatser samt primärvård, inräknat långtidssjukvård.
Denna ersättning med 200 milj. kr. per år fördelas schablonmässigt
mellan sjukvårdshuvudmännen med 24 kr. per år och invånare. Samtidigt
upphör det bidrag till långtidssjukvården som har utgått under åren 1980 och
1981 med 170 milj. kr. per år.
Sjukförsäkringens läkarvårdsersättning till sjukvårdshuvudmännen höjs
SfU 1980/81:29
5
från 127 kr. till 143 kr. per läkarbesök fr. o. m. den 1 januari 1982.
Försäkringens ersättning för sjukvårdande behandling som utförs av annan
personal än läkare höjs samtidigt från 55 kr. till 60 kr. per besök.
Patientavgiften vid läkarbesök får höjas från högst 25 kr. till högst 30 kr.
fr. o. m. den 1 januari 1982 och till högst 40 kr. fr. o. m. den 1 januari 1983.
Avgiften för sjukvårdande behandling får höjas från högst 15 kr. till högst 20
kr. fr. o. m. den 1 januari 1982.
Den ersättning från sjukförsäkringen som nu kan utgå till primärkommun
för kostnad för läkarvård vid ålderdomshem m. m. upphör med utgången av
år 1981. Samtidigt har sjukvårdshuvudmännen genom överenskommelsen
åtagit sig att - inom ramen för tillgängliga resurser - tillgodose primärkommunernas
behov av läkarvård eller sluta vårdavtal om denna läkarvård.
Sjukförsäkringens ersättning för sjukhusvård höjs från 40 kr. till 45 kr. per
vårddag. Sjukpenningavdraget för den försäkrade vid sjukhusvård höjs
samtidigt från 30 kr. till 35 kr. per dag. Liksom f. n. får dock avdraget uppgå
till högst en tredjedel av sjukpenningens belopp, och den återstående
sjukpenningen skall som nu alltid uppgå till lägst 8 kr. per dag.
Överenskommelsen innefattar också nya regler för avgifter vid sjukhusvård
för pensionärer i de fall försäkringsersättning inte utgår. Enligt gällande
bestämmelser får den som fyllt 70 år eller dessförinnan börjat uppbära hel
ålders- eller förtidspension ersättning för sjukhusvård under högst 365 dagar.
Därefter måste patienten själv betala vårdavgiften till sjukvårdshuvudmannen.
Överenskommelsen innebär att den avgiftsfria sjukhusvården i 365
dagar behålls oförändrad. Sedan dessa vårddagar förbrukats skall inte tas ut
någon avgift för sjukhusvård under de första sex dagarna vid varje
vårdtillfälle. För tid därefter får sjukvårdshuvudmannen ta ut en differentierad
avgift. Avgiften differentieras efter pensionärens inkomst efter skatt.
Patienten tillförsäkras på motsvarande sätt som vid vistelse i ålderdomshem
ett garantibelopp. Detta belopp motsvarar minst 30 % av folkpensionen inkl.
pensionstillskott samt 20 % av överskjutande inkomster. Vidare skall skälig
hänsyn tas till om annan person är beroende av patienten för sitt uppehälle.
Hänsyn skall också tas till boendekostnader om det är skäligt att patienten
behåller sin bostad. Även i annat fall bör avgiften jämkas om särskilda skäl
föreligger. - De förslag till lagändringar som behövs för genomförande av de
nya avgiftsreglerna kommer enligt propositionen att läggas fram för
riksdagen i särskild ordning.
Ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för ambulanstransporter o. d.
höjs fr. o. m. den 1 januari 1982 från 23 kr. per år och invånare till 27 kr. per
år och invånare. Samtidigt får den avgift som tas ut av den sjuke höjas från
högst 13 kr. per resa till högst 30 kr. per resa.
Ersättning till sjukvårdshuvudmännen för tillhandahållande av hjälpmedel
åt handikappade m. m. utgårf. n. med 62 kr. perår förvarje invånare som vid
årets ingång var bosatt inom sjukvårdsområdet. Sjukvårdshuvudman skall
därvid tillhandahålla avgiftsfria eller prisnedsatta glasögon till barn och
SfU 1980/81:29
6
ungdomar. Hjälpmedelsersättningen höjs i enlighet med överenskommelsen
till 75 kr. per invånare och år fr. o. m. år 1982. Av hjälpmedelsersättningen
skall 3 kr. per invånare och år (f. n. 2:50 kr. per invånare och år) avsättas för
finansiering av handikappinstitutets verksamhet. Vidare förutsätts att
sjukvårdshuvudmännen successivt bygger upp en samordnad tolktjänst för
döva och dövblinda m. fl.
Enligt överenskommelsen skall en arbetsgrupp tillsättas för att utreda
förutsättningarna att fr. o. m. år 1984 i ökad omfattning föra samman och
schablonisera ersättningarna från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen.
Därvid skall även prövas möjligheterna att i detta ersättningssystem
inrymma - helt eller delvis - nuvarande statsbidrag till den psykiatriska
vården.
I överenskommelsen har förutsatts att socialstyrelsen kommer att utfärda
rekommendation om allmän skyddsympning mot mässling, påssjuka och
röda hund av barn vid 1 1/2 års ålder. Utskottet vill i anslutning härtill erinra
om att det ekonomiska ansvaret för skyddsympningsverksamheten för barn i
dessa åldrar i sin helhet har övertagits av sjukvårdshuvudmännen fr. o. m.
den 1 januari 1980. Av propositionen framgår att socialstyrelsen hos
regeringen har begärt bemyndigande att få utfärda rekommendation om
skyddsympning också av barn vid 12 års ålder. Skyddsympningsverksamheten
för barn i skolåldern faller emellertid under kommunernas ansvar varför
frågor i anslutning till denna verksamhet inte har kommit att omfattas av den
aktuella överenskommelsen med sjukvårdshuvudmännen.
Genom de nya ersättnings- och avgiftsreglerna beräknas sjukvårdshuvudmännens
inkomster öka med sammanlagt ca 982 milj. kr. år 1982 och med
ytterligare ca 163 milj. kr. år 1983 vid en patientavgift av 40 kr. per besök. Av
den sammanlagda ökningen hänför sig 589 milj. kr. till höjda ersättningar
från sjukförsäkringen och 556 milj. kr. till höjda patientavgifter.
För sjukförsäkringen innebär således de nya ersättningsreglerna en
sammanlagd kostnadsökning med 589 milj. kr. per år. Detta medför enligt
gällande finansieringsregler en ökning av statens kostnader för bidrag till
sjukförsäkringen med närmare 90 milj. kr. per år. För budgetåret 1981/82 blir
statens merkostnader drygt 40 milj. kr.
Motioner om sjukresor
I samband med ersättningsberättigad läkarvård, sjukhusvård och sjukvårdande
behandling utgår resekostnadsersättning till patienten från sjukförsäkringen
i den mån resekostnaderna vid varje besök överstiger 30 kr. För
resor i samband med tandvård och rådgivning i födelsekontrollerande syfte
utgår ersättning för resekostnader över 38 kr. De närmare bestämmelserna
om resekostnadsersättning finns intagna i sjukreseförordningen (1975:964).
Bestämmelserna kompletteras av föreskrifter som utfärdats av riksförsäkringsverket
för verkställighet av förordningen. Varken förordningen eller
SfU 1980/81:29
7
lagen om allmän försäkring innehåller någon bestämmelse om rätt till
förskott på ersättning.
När taxi används vid sjukresor har utbildats ett system med s. k.
överlåtelse. Det innebär att den försäkrade genom påskrift på ett sjuktransportkvitto
överlåter sin rätt till ersättning från försäkringen till utfärdaren av
taxikvittot. Taxichauffören kräver sedan försäkringskassan på ersättning
med stöd av denna överlåtelse. Den försäkrade behöver i dessa fall bara
betala karensbeloppet till taxichauffören.
Bestämmelser om ett skydd mot höga kostnader för sjukvård och
läkemedel träder i kraft den 1 juli 1981 (prop. 1980/81:73, SfU 1980/81:17,
rskr 1980/81:133). Detta högkostnadsskydd innebär att den som har betalat
avgift för 15 läkemedelsinköp eller besök hos läkare m. fl. blir befriad från
kostnader för ytterligare läkemedel och vårdbesök. Befrielsen gäller under
en tolvmånadersperiod räknat från det första inköpet eller besöket.
Motionärerna i motion 1608, Stina Andersson och Annika Öhrström,
erinrar inledningsvis om att karensbeloppet vid sjukresor höjdes fr. o. m.
den 1 januari 1981 från 13 kr. till 30 kr. De framhåller att avstånden till läkare
i synnerhet på landsbygden och behovet hos många sjuka att ofta besöka
läkare kan medföra att resekostnaderna i samband med läkarbesök blir
ekonomiskt betungande. För att nedbringa dessa kostnader bör enligt
motionärerna regeringen överväga möjligheterna att låta högkostnadsskyddet
för läkemedel och sjukvård omfatta även sjukresor.
I proposition 1980/81:73 om ett utbyggt skydd mot höga sjukvårds- och
läkemedelskostnader anförde föredragande departementschefen beträffande
sjukresor att hon, bl. a. med hänsyn till pågående utredningsarbete inom
sjukreseutredningen (S 1979:09), f. n. inte var beredd att förorda att
sjukresor skulle ingå i ett samordnat högkostnadsskydd.
Enligt vad utskottet har erfarit kommer sjukreseutredningen att behandla
den av motionärerna aktualiserade frågan i ett betänkande som kan väntas
inom kort. Motion 1608 bör därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
I motion 1615 begär John Johnsson och Doris Håvik sådan ändring av
sjukreseförordningen att överlåtelsekvitto får användas vid sjukresa med
taxi, om den försäkrade önskar använda det. Motionärerna anför bl. a. att
särskilt de som är i behov av kontinuerlig vård kan få ligga ute med betydande
belopp i sjukresekostnader. Ett genomgående användande av överlåtelsekvitto
skulle enligt motionärerna innebära en väsentlig ekonomisk lättnad
för den försäkrade samtidigt som den administrativa hanteringen i försäkringskassan
skulle minska. Det kan också, menar motionärerna, innebära
besparingar för kommunerna eftersom färdtjänst inte behöver anlitas i
samma utsträckning som nu för färd till försäkringskassa för att hämta ut
ersättning för resekostnader. Motionärerna framhåller också att de skilda
tolkningar som tillämpas på olika håll snarast bör ersättas med för hela landet
likvärdiga bestämmelser.
SfU 1980/81:29
Frågan om överlåtelsekvitto vid taxiresor ingår enligt direktiven i
sjukreseutredningens arbete. Ett förslag på detta område kan förväntas
föreligga inom kort då sjukreseutredningen som nämnts avlämnar sitt
betänkande. Utskottet, som vill understryka angelägenheten av enhetlighet i
bedömningen av den angivna frågan, anser att resultatet av utredningens
arbete bör avvaktas. Med det anförda får motion 1615 anses besvarad.
Motioner om hjälpmedel
Fr. o. m. den 1 januari 1976 övertog sjukvårdshuvudmännen hela ansvaret
för att tillhandahålla hjälpmedel till handikappade (prop. 1975:36, SfU
1975:16, rskr 1975:125). Landstingsförbundet har därefter, gemensamt med
staten, gått in som huvudman för handikappinstitutet fr. o. m. den 1 januari
1978 (prop. 1976/77:116, SfU 1976/77:28, rskr 1976/77:297). Handikappinstitutet
har till ändamål att främja, samordna och medverka i utvecklingsoch
forskningsarbete avseende hjälpmedel för handikappade och andra
åtgärder för olika handikappgrupper samt övriga delar av den samlade
hjälpmedelsprocessen. Bl. a. åligger det institutet särskilt att ange hjälpmedelshanteringens
inriktning och därvid utfärda de riktlinjer, tillämpningsföreskrifter
m. m. som behövs. Institutet skall biträda och samarbeta med
sjukvårdshuvudmännen och statliga centrala organ med uppgifter inom
handikappområdet samt hålla kontakt med de handikappades organisationer
och övriga organisationer, företag och enskilda med uppgifter inom
handikappområdet.
I motion 1626 begär Sten Svensson och Karl Leuchovius utredning av
möjligheterna att påtagligt förkorta väntetiderna i vad avser reservdelar till
och reparation av tekniska hjälpmedel för handikappade. Motionärerna
menar att väntetiderna är oacceptabelt långa och att det krävs bättre rutiner
för att komma till rätta med problemen. Som exempel på några åtgärder som
kan vidtas för att uppnå en effektivare hjälpmedelsorganisation nämner
motionärerna telefonjour dygnet runt och interkommunalt samarbete med
utnyttjande av datatekniken.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från Landstingsförbundet
och handikappinstitutet.
Landstingsförbundet framhåller i sitt yttrande bl. a. att reparations- och
servicefrågorna på hjälpmedelsområdet ofta kan vara mycket komplicerade.
Detta var enligt yttrandet den kanske viktigaste anledningen till att man från
landstingen för ett par år sedan vände sig till handikappinstitutet med
begäran om stöd i dessa frågor. Av yttrandet framgår att det inom
handikappinstitutet sedan mer än ett år tillbaka bedrivs ett utredningsarbete
som syftar till att ge sjukvårdshuvudmännen riktlinjer för sin organisation
med hjälpmedelsförsörjningen i alla delar. I ett av utredningsarbetets
projekt behandlas frågor kring teknisk service, underhåll, lagerhållning,
distribution m. m. Enligt den tidsplan som gäller för utredningsarbetet
SfU 1980/81:29
9
kommer detta enligt yttrandet i vissa delar att vara slutfört under våren 1981.
Slutligen erinras i yttrandet om att möjligheterna att lösa reparations- och
serviceproblem också har samband med upphandlingen av produkter. I detta
sammanhang nämner förbundet att Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag
(SUB) sedan några år tillbaka för landstingens räkning successivt
utvecklar en central upphandlingsverksamhet inom handikappområdet.
Genom att SUB efter hand får större erfarenheter och kunskaper kommer
enligt yttrandet också möjligheterna att teckna underhållsavtal att öka.
Handikappinstitutet pekar i sitt remissyttrande på att landstingens verksamhet
med handikapphjälpmedel har varit mycket expansiv under de två
senaste decennierna. Utgifterna för utlämnade hjälpmedel uppgick år 1960
till 10 milj. kr., år 1970 till 100 milj. kr. och år 1980 till ca 600 milj. kr.
Volymökningen inom verksamhetsområdet samt övertagandet av kostnadsansvaret
har, framhåller institutet, ställt stora krav på utökade resurser och
förändrad inriktning och funktion för hjälpmedelsverksamhetens organisation.
I den hittillsvarande utvecklingen har bl. a. den tekniska servicen haft
problem dels med dimensionering och dels med att finna de rätta
organisatoriska formerna. Mot den bakgrunden har det enligt institutet i
begränsad utsträckning förekommit svårigheter bl. a. med väntetider för
reparation samt jourservice.
I yttrandet hänvisas till handikappinstitutets verksamhetsplan för år 1980
där det bl. a. anfördes: ”Mot bakgrund av att åtskilliga sjukvårdshuvudmän
har betydande problem i samband med hjälpmedelsförsörjningen kommer
institutet bl. a. att ägna särskild uppmärksamhet åt organisatoriska frågor i
samband med landstingens hjälpmedelsverksamhet.” Verksamhetsplanen
för år 1981 sammanfaller till nivå och inriktning i stort med 1980 års
verksamhetsplan. I planen framhålls emellertid bl. a. följande: ”Mot
bakgrund av bl. a. den samhällsekonomiska utvecklingen prioriteras aktiviteter
som syftar till att bättre utnyttja samhällets resurser, t. ex. arbetet med
att effektivisera hjälpmedelsförsörjningen.”
Av yttrandet framgår att ett utredningsarbete påbörjats under år 1980 med
huvudsyfte att få fram en generell organisationsmodell för en bra hjälpmedelsförsörjning.
Ett arbetsmaterial rörande en sådan modell har tagits fram
under första kvartalet i år.
Med hänvisning till vad som anförts i yttrandet gör handikappinstitutet den
bedömningen att pågående utredningsarbete av hjälpmedelsverksamhetens
organisation på sikt bör leda bl. a. till snabbare reparationer av handikapphjälpmedel.
Utskottet behandlade vid riksmötet 1979/80 ett motionsyrkande med
begäran om en översyn av service- och reparationsfunktionen när det gäller
tekniska hjälpmedel speciellt för glesbygderna. Av remissyttrande från
handikappinstitutet framgick att institutet i kommande utredningsarbete
skulle uppmärksamma problemen rörande tillgång till och finansiering av
reparations- och underhållsservice på hjälpmedel. I sitt av riksdagen
SfU 1980/81:29
10
godkända betänkande (SfU 1979/80:4) fann utskottet det angeläget att
frågan som tagits upp i motionen blev föremål för en snar översyn. Med
hänsyn till vad handikappinstitutet anfört om sina avsikter att bearbeta
frågan fann utskottet att syftet med motionen var tillgodosett. Yrkandet
avstyrktes därför.
Av remissyttranden från Landstingsförbundet och handikappinstitutet
över den nu aktuella motionen framgår att tidigare aviserat utredningsarbete
om organisation av hjälpmedelsförsörjningen har påbörjats och också
resulterat i att arbetsmaterial rörande en organisationsmodell har tagits
fram. Enligt handikappinstitutets bedömning bör utredningsarbetet på sikt
kunna medföra bl. a. snabbare reparationer av hjälpmedel. Landstingsförbundet
framhåller att SUB:s verksamhet med en successiv utveckling av en
central upphandlingsverksamhet inom handikappområdet efter hand kommer
att öka också möjligheterna att teckna underhållsavtal.
Enligt utskottets uppfattning är den i motionen väckta frågan om
väntetider när det gäller reservdelar till och reparation av handikapphjälpmedel
redan föremål för sådan uppmärksamhet att den av motionärerna
begärda utredningen nu inte kan anses påkallad. Mot bakgrund av det
anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1626.
Lars Werner m. fl. begär i motion 202 ett förslag snarast från regeringen
om att normalkostnaderna för anskaffande av glasögon skall infogas i
sjukförsäkringssystemet och lagen om allmän försäkring.
Motionsyrkandet har under en följd av år avslagits av riksdagen på förslag
av utskottet (senast SfU 1980/81:17). Utskottet har därvid erinrat om att
avgiftsfria eller prisnedsatta glasögon till barn och ungdom under 19 år ingår
bland de hjälpmedel som tillhandahålls av sjukvårdshuvudmännen. Utskottets
avstyrkan har också varit motiverad av att en inom socialdepartementet
företagen översyn av verksamheten med hjälpmedel till handikappade har
gett vid handen att det utöver barn och ungdom, svårt synskadade eller
starropererade personer inte torde finnas någon grupp som på medicinska
grunder eller av andra speciella skäl borde komma i fråga för ett generellt
samhällsstöd för anskaffande av glasögon.
Utskottet anser att riksdagen alltjämt bör vidhålla sin tidigare uppfattning
och avstyrker bifall till motion 202.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
a) att riksdagen antar det i proposition 1980/81:187 under
punkt 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
SfU 1980/81:29
11
b) att vad som anförts i propositionen under punkt 1 om
ersättningarna från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
inte föranleder något uttalande av riksdagen,
2. beträffande högkostnadsskydd vid sjukresor
att riksdagen avslår motion 1980/81:1608,
3. beträffande överlåtelsekvitto vid sjukresor
att riksdagen avslår motion 1980/81:1615,
4. beträffande reparation m. m. av tekniska hjälpmedel
att riksdagen avslår motion 1980/81:1626,
5. beträffande ersättning för glasögon
att riksdagen avslår motion 1980/81:202.
Stockholm den 21 maj 1981
På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING
Närvarande: Sven Aspling (s). Nils Carlshamre (m), Maj Pehrsson (c). Helge
Karlsson (s), Margareta Andrén (fp). Doris Håvik (s), Allan Åkerlind (m),
Börje Nilsson (s)*, Gösta Andersson (c), Ralf Lindström (s), Gullan
Lindblad (m), Lars-Åke Larsson (s), Elis Andersson (c), Martin Segerstedt
(s) och Larz Johansson (c)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 69178 Stockholm 1981