SfU 1980/81:28

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1980/81:28

om förenklade regler för socialförsäkringsavgifter, m. m., (prop.
1980/81:178 och förslag 1980/81:7)

Propositionen

I proposition 1980/81:178 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta förslag till

1. lag om socialavgifter,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

5. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.,

7. lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens
förvaltning,

8. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av
riksförsäkringsverkets fonder,

9. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

10. lag om ändring i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift
under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension,

11. lag om ändring i lagen (1979:649) om procentsats för uttag av avgift
under åren 1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen.

I propositionen läggs fram förslag om enhetligare och enklare regler för
beräkningen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Syftet härmed är bl. a.
att uppnå administrativa lättnader för myndigheter samt för arbetsgivare och
egenföretagare. De nya reglerna gör det också möjligt att införa ett
effektivare debiterings- och uppbördssystern.

Förslagen innebär i korthet följande.

De nuvarande basbelopps- och maximeringsavdragen slopas vid beräkningen
av ATP-avgiften. I likhet med vad som f. n. gäller för övriga
socialförsäkringsavgifter skall ATP-avgiften i fortsättningen beräknas på
hela lönesumman resp. hela nettoinkomsten efter schablonavdrag av rörelse
eller jordbruk. Procentsatsen för avgiftsuttaget sätts ned med hänsyn
härtill.

En gemensam övre åldersgräns för uttag av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter införs. Avgifter skall erläggas längst t. o. m. det år då

1 Riksdagen 1980/81. 11 sami. Nr 28

SfU 1980/81:28

2

arbetstagaren resp. egenföretagaren uppnår 65 års ålder.

Den särskilda byggnadsforskningsavgiften avskaffas. Byggnadsforskningen
finansieras i stället genom anslag över statsbudgeten. Samtidigt höjs
folkpensionsavgiften från 8,4 % till 8,45 %.

Möjligheten för egenföretagare att få undantagande från ATP avskaffas.
De personer som är födda år 1923 eller tidigare och som har ett gällande
undantagande från ATP skall dock också i fortsättningen ha möjlighet att stå
utanför försäkringen om de så önskar.

De materiella bestämmelserna för beräkningen av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter förs samman i en gemensam lag, benämnd lag om socialavgifter.
Som en följd härav kan nuvarande separata lagar, innehållande avgiftsbestämmelser,
upphävas.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1982.

Lagförslagen redovisas i bilaga till betänkandet.

Förslaget

I riksdagens revisorers förslag 1980/81:7 angående debitering och uppbörd
av preliminära arbetsgivaravgifter hemställs att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära

1. att regeringen med förtur utarbetar och lägger fram förslag om en ny
ordning för debitering och uppbörd av preliminära arbetsgivaravgifter som
bygger på att avgifterna tas ut efter viss schablonmässigt fastställd
procentsats av den lönesumma som redovisas i samband med källskatteredovisningen,

2. att regeringen lägger fram förslag om att statligt ackord avseende
arbetsgivaravgifter även får avse avgifter som ännu inte förfallit till
betalning.

Utskottet har inhämtat yttrande över förslaget från riksförsäkringsverket,
riksskatteverket och riksrevisionsverket.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

I motion 1980/81:2128 av Rune Torwald (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär kompletterande förslag i de avseenden som anges i
motionen.

I motion 1980/81:2154 av Filip Fridolfsson (m) hemställs att riksdagen med
bifall till proposition 178 i övrigt beslutar att alla som har ett gällande
undantagande från ATP vid propositionsförslagets ikraftträdande skall ha
full frihet att stå kvar vid detta undantagande även i fortsättningen.

SfU 1980/81:28

3

Motioner väckta under den allmänna motionstiden vid riksmötet 1980/81

I motion 1980/81:300 av Anita Johansson (s) och Nils-Olof Gustafsson (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av sättet att
beräkna pensionsgrundande inkomst och därmed sammanhängande avgiftsberäkning
i enlighet med motionen.

I motion 1980/81:705 av Stig Josefson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att uttala sig för den gränsdragning beträffande arbetstagare,
uppdragstagare och rörelseidkare som angivits i motionen.

I motion 1980/81:709 av Eric Rejdnell m. fl. (fp, c, m) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om sådana ändringar i lagen om allmän
försäkring att säsongföretag med verksamheten förlagd till sommaren ges
möjlighet att betala de sammanlagda arbetsgivaravgifterna under andra
halvårets tre betalningsterminer.

I motion 1980/81:1233 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)
hemställs att riksdagen måtte besluta att tredje stycket, ikraftträdandebestämmelserna
till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., får följande lydelse:

Bestämmelserna i 30 a § gäller inte i fråga om arbetsgivaravgift som avser
tid före 1 juli 1980.

I motion 1980/81:1464 (motivering i motion 1980/81:1462) av Olof Palme
m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen med förtur utarbetar
och lägger fram förslag om en ny ordning för debitering och uppbörd av
preliminära arbetsgivaravgifter som bygger på att avgifterna tas ut efter viss
schablonmässigt fastställd procentsats av den lönesumma som redovisas i
samband med källskatteredovisningen,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts i motionen om decentralisering av de manuella funktionerna inom
arbetsgivaravgiftssystemet.

I motion 1980/81:1610 av Lennart Blom (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till åtgärder i syfte att minska belastningen för
utlandsstationerad svensk personal vad gäller vissa socialförsäkrings- och
arbetsgivaravgifter.

I motion 1980/81:1611 av Jens Eriksson (m) och Wiggo Komstedt (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär översyn av gällande regler för
beräkning av ATP-avgifter i enlighet med vad i motionen anförts.

I motion 1980/81:1620 av Hans Nyhage m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av reglerna för förfarandet beträffande de
sociala avgifternas fastställande.

SfU 1980/81:28

4

Utskottet

Inledning

Socialförsäkringarna liksom vissa sociala ändamål utanför försäkringarna
finansieras till huvudsaklig del genom arbetsgivaravgifter och egenavgifter
från försäkrade som inte är arbetstagare. F. n. förekommer tretton olika
arbetsgivaravgifter och sex olika egenavgifter, vilka i princip beräknas var för
sig enligt särskilda bestämmelser. Även om bestämmelserna i vissa fall
överensstämmer, medför ändå skillnaderna i de olika bestämmelserna att
flera avgiftsunderlag måste fastställas för uttag av avgifterna. Härigenom
försvåras uppgiftslämnandet och myndigheternas arbete med debitering och
uppbörd av avgifterna.

I syfte att få till stånd förenklingar såväl i uppgiftslämnandet som i
adminstrationen har pensionskommittén i augusti 1977 i betänkandet SOU
1977:46, Pensionsfrågor m. m., lagt fram förslag till förenklingar av
bestämmelserna om uttag av avgifter. Den förevarande propositionen
grundar sig i allt väsentligt på kommittéförslaget och innebär främst att
reglerna för uttag av ATP-avgiften anpassas till bestämmelserna om uttag av
övriga socialförsäkringsavgifter, att en enhetlig övre åldersgräns för uttag av
avgifter införs, att uppdragsgivare blir avgiftsskyldiga i samma omfattning
som arbetsgivare, att möjligheten att anmäla undantagande från ATP
avskaffas och att bestämmelserna om avgiftsuttag förs samman i en särskild
lag om socialavgifter.

Under remissbehandlingen har allmänt framhållits fördelarna med att
reglerna för avgiftsberäkningen förenklas. Utskottet, som nedan närmare
kommer att behandla reglernas materiella innehåll, har tidigare i olika
sammanhang uttalat önskvärdheten av mer enhetliga avgiftsregler. Utskottet
vill därför uttrycka sin tillfredsställelse över att förslag härom nu förelagts
riksdagen. Med enklare och enhetligare regler som grund för avgiftsuttaget
blir det, såsom också departementschefen framhållit i propositionen, möjligt
att gå vidare på vägen att införa ett effektivare debiterings- och uppbördssystem.
Kontrollen över att avgiftsskyldigheten fullgörs kommer därmed att
kunna förbättras väsentligt.

Beräkning av ATP-avgiften

Arbetsgivaravgifterna beräknas på grundval av vad arbetsgivaren under
året utgivit till arbetstagare hos honom i kontant ersättning eller som
naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil. Egenavgifterna beräknas på
den försäkrades inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, varvid i
princip den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt läggs till grund
för beräkningen.

Beräkningen av ATP-avgiften skiljer sig från beräkningen av andra
avgifter genom att avgiften inte beräknas på hela löneunderlaget resp.

SfU 1980/81:28

5

inkomsten av annat förvärvsarbete utan på de inkomstdelar som grundar rätt
till tilläggspension. Vid beräkningen av arbetsgivares ATP-avgift utgör
underlaget den del av lönen som för varje arbetstagare och år ligger mellan
det vid årets ingång gällande basbeloppet och 7,5 gånger detta belopp.
Underlaget för egenföretagares ATP-avgift utgörs på samma sätt av den del
av inkomsten som ligger mellan ett och 7,5 basbelopp. För personer med
inkomst av såväl anställning som av annat förvärvsarbete görs basbeloppsavdraget
i första hand från inkomsten av anställning. Om inkomstsumman
överstiger 7,5 basbelopp, sker avräkning i första hand mot inkomsten av
annat arbete.

Reglerna om basbelopps- och maximeringsavdragen vid beräkning av
ATP-avgiften komplicerar beräkningen av arbetsgivaravgiften till ATP
främst därför att den förutsätter en redovisning av vilken tid varje
arbetstagare har arbetat under året. Pensionskommittén har framhållit
svårigheterna såväl för arbetsgivarna att redovisa den verkliga arbetstiden
som för riksförsäkringsverket att kontrollera de redovisade tidsuppgifterna,
och kommittén har konstaterat att en arbetsgivare många gånger kan få
betala för hög ATP-avgift lika väl som han kan undandra sig avgift genom att
medvetet lämna oriktiga uppgifter. Eftersom kommittén bedömt utsikterna
som mycket små att ens med kraftigt förstärkta resurser få till stånd en
tillräckligt effektiv kontroll av tidsredovisningen har kommittén förordat att
basbeloppsavdraget avskaffas så att uttaget av ATP-avgiften kan göras
oberoende av tidsfaktorer. För att inte företag i låglönebranschen skall
missgynnas av en omläggning till ett proportionellt avgiftsuttag på hela
lönesumman har kommittén föreslagit att även maximeringsavdraget slopas.

Departementschefen framhåller angelägenheten av att ATP-avgiften i
fortsättningen kan beräknas utan basbelopps- och maximeringsavdrag så att
en övergång kan ske till ett system för uttag av ATP-avgiften som ansluter till
vad som gäller för övriga avgifter. Mot bakgrunden av att flera remissinstanser
påtalat att en övergång till ett proportionellt avgiftsuttag på hela löneresp.
inkomstsumman medför omfördelningseffekter som kräver kompensation
hänvisar departementschefen till att kommittén undersökt sådana
effekter. Flon bedömer att omläggningen inte kan väntas medföra några
mera betydande avvikelser från nuvarande avgiftsuttag för flertalet arbetsgivare.
Samma bedömning gör departementschefen för egenföretagarnas del
och erinrar därvid om att omläggningen föranleder ett behov av en justering
av schablonavdraget för egenavgifter i förvärvskällorna inkomst av jordbruksfastighet
och rörelse. Fion uppger att chefen för budgetdepartementet
är beredd att senare lägga fram förslag för regeringen om en justering av
schablonavdragen för egenavgifter. Beträffande marginaleffektskärpningar
förordar departementschefen att kompenserande åtgärder vidtas genom en
justering av skatteskalorna i berörda inkomstlägen. Flon hänvisar till att
avsikten är att en sådan justering skall ske i samband med den sänkning av

SfU 1980/81:28

6

marginalskattesatserna som regeringen tidigare har aviserat.

Rune Torwald anför i motion 2128 att propositionens förslag medför att
löntagare med bisysslor som föranleder egenavgifter får oacceptabla
marginaleffekter i de fall deras marginalskatt redan uppgår till 70 % eller
mera. Motionären påpekar att även om avdrag för avgifterna medges
påföljande år kan en likviditetskris uppkomma under inkomståret. Han
begär därför att regeringen lägger fram förslag som löser de påtalade
problemen.

För egenavgifter som erläggs på inkomster som hänförs till förvärvskällorna
jordbruksfastighet och rörelse medges avdrag vid taxeringen för
inkomståret genom ett till viss procent av inkomsten beräknat schablonavdrag.
Avgifter på inkomster av tjänst erläggs i princip av arbetsgivaren eller,
om det är fråga om inkomst av uppdrag, av uppdragsgivaren. I vissa fall kan
det emellertid inträffa att egenavgifter måste erläggas på inkomster som i
skattehänseende hänförs till förvärvskällan tjänst och avdrag för avgifterna
medges då först vid taxeringen av nästa års inkomster. Även med nuvarande
beräkningsregler kan således de effekter som påtalas i motionen uppkomma.
Förhållandet har enligt vad utskottet erfarit uppmärksammats i budgetdepartementet
och utskottet anser sig ha anledning förutsätta att man i
samband med den aviserade översynen av schablonavdragen för egenavgifter
skall finna en lösning på de i motionen påtalade problemen. Motion 2128 får
härmed anses besvarad i nu berörd del.

I den under den allmänna motionstiden i år väckta motionen 1611 av Jens
Eriksson och Wiggo Komstedt begärs en översyn av gällande bestämmelser
för basbeloppsavdrag vid beräkning av avgiftsunderlaget för egenavgifter till
ATP. Motionärerna begär också en översyn av gällande bestämmelser i syfte
att underskott i annan förvärvskälla än inkomst av jordbruksfastighet och
rörelse skall kunna avräknas vid beräkning av underlaget för uttag av
egenavgifter.

Utskottet konstaterar att det förstnämnda motionsyrkandet mist sin
aktualitet genom propositionens förslag om slopande av basbeloppsavdraget
vid beräkning av underlaget för ATP-avgiften. Vad angår frågan om
avdrag för underskott vid fastställande av avgiftsunderlag vill utskottet
hänvisa till att ett motionsyrkande om kvittning av underskott i olika
förvärvskällor prövades av utskottet under föregående riksmöte i det av
riksdagen godkända betänkandet SfU 1979/80:16. Utskottet erinrade då om
att frågan behandlats av pensionskommittén som avvisat tanken på en
kvittning av underskott med hänsyn till att försäkringsskyddet från ATP
därvid skulle reduceras eller försvinna, något som kommittén inte kunde
medverka till. Utskottet hänvisade till att pensionskommitténs förslag
ävensom andra utredningsförslag rörande skatte- och avgiftssystemet var
föremål för beredning inom regeringskansliet och ansåg därför att det inte
fanns skäl för riksdagen att göra några särskilda uttalanden i frågan.
Utskottet förutsatte att frågan skulle bli uppmärksammad i pågående

SfU 1980/81:28

7

utredningsarbeten eller vid beredning inom regeringskansliet och avstyrkte
bifall till motionsyrkandet i fråga.

Utskottet som anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare ståndpunkt
avstyrker med det anförda bifall till motion 1611.

Övre åldersgräns för avgiftsuttag

Vid beräkning av underlag för arbetsgivaravgifter - utom såvitt avser
avgiften till ATP - gäller inte någon övre åldersgräns. Arbetsgivare är därför
skyldig att betala avgifter för alla anställda oavsett deras ålder. Underlaget
för ATP-avgiften fastställs däremot med bortseende från anställda som fyllt
65 år vid ingången av det år avgiften avser. Samma åldersgräns gäller för
egenavgifter till folkpensioneringen och delpensionsförsäkringen medan
däremot egenavgift till ATP, sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen
erläggs t. o. m. det år den försäkrade fyller 64 år. Om den försäkrade är född
under något av åren 1911-1927 påförs han dock ATP-avgift också för det år
då han fyller 65 år.

Pensionskommittén föreslog att en gemensam övre åldersgräns för uttag
av avgifter borde införas främst av administrativa skäl och för att skapa
neutralitet mellan olika företagsformer. Enligt kommitténs förslag skulle
avgifter erläggas längst t. o. m. det kalenderår då arbetstagare eller
egenföretagare fyllde 64 år.

I propositionen föreslås att kommitténs förslag om enhetlig övre åldersgräns
genomförs, dock att avgift skall erläggas längst t. o . m. det år då
arbetstagare eller egenföretagare fyller 65 år.

Propositionen har i denna del inte föranlett några motionsyrkanden.
Utskottet, som vid ett flertal tillfällen tidigare uttalat sig för en gemensam
övre åldersgräns, biträder förslaget.

Uppdragsgivares avgiftsskyldighet

Vid uppdrag åligger det uppdragsgivaren att erlägga arbetsgivaravgifter på
uppdragsersättningen. Om ersättningen utgör inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse för uppdragsgivaren skall dock denne i regel erlägga egenavgifter
på ersättningen, såvida inte parterna genom s. k. likställighetsavtal
kommit överens om att ersättningen utgör anställningsinkomst. Föreligger
sådant avtal är uppdragsgivaren avgiftsskyldig.

I propositionen föreslås att uppdragsgivares avgiftsskyldighet skall ha
samma omfattning som arbetsgivares. Förslaget innebär att det nuvarande
undantaget för uppdragsgivare från skyldighet att erlägga lönegarantiavgift
skall upphöra. Utskottet har ingen erinran häremot.

SfU 1980/81:28

8

Undantagande från ATP

Försäkrad har alltsedan den allmänna tilläggspensioneringen infördes haft
möjlighet att anmäla undantagande från ATP såvitt avser inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning. Undantagandet avser då såväl ATP som
sjukpenningförsäkringen. Egenföretagare och uppdragstagare som har ett
gällande undantagande från ATP kan inte heller omfattas av arbetsskadeförsäkringen.
Rätten till pensionstillskott påverkas också genom att sådant
inte kan utgå till den del ATP skulle ha utgått om undantagandet inte
gällt.

Om undantagande begärts bortses från inkomst av annat arbete än
anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. I de fall undantagandet
medfört att den försäkrade för något år inte tillgodoräknats
ATP-poäng eller förlorat mer än en poäng kan tilläggspensionen komma att
reduceras. Det antal år som normalt fordras för full pension, 30 år, ökas
nämligen med det antal år för vilka undantagandet medfört de nämnda
effekterna. Antalet år som krävs för full pension får dock ej överstiga 50. För
personer som är födda 1923 eller tidigare gäller förmånligare reduktionsregler.

Pensionskommittén har, mot bakgrunden av att det numera huvudsakligen
är personer i äldre åldrar som har ett gällande undantagande från ATP
och de negativa verkningarna ur trygghetssynpunkt av ett undantagande,
föreslagit att rätten till undantagande från ATP slopas. Personer som är
födda senast år 1923 och som har ett gällande undantagande bör dock enligt
kommittén själva få avgöra om de även fortsättningsvis vill omfattas av
bestämmelserna om undantagande. Kommittén har vidare föreslagit att
någon ökning av antalet poängår för full pension, 30 år, på grund av att
undantagande förelegat inte skall ske.

Propositionen följer pensionskommitténs förslag.

I motion 2154 av Filip Fridolfsson begärs att riksdagen beslutar att alla som
har ett gällande undantagande från ATP när de nya reglerna träder i kraft
skall kunna välja om de vill stå kvar vid undantagandet även i fortsättningen.

Utskottet delar bedömningen att rätten till undantagande från ATP bör
slopas. Försäkrade som berörs av de ändrade reglerna blir enligt utskottets
mening kompenserade genom de förmånliga regler som föreslås beträffande
deras möjligheter att i fortsättningen bygga upp ett ATP-skydd. Några
vägande invändningar mot att anslutningen görs obligatorisk för alla
personer som är födda år 1924 eller senare anser utskottet därför knappast
kunna resas. Härtill kommer att när sambandet mellan förmåner och avgifter
inom ATP-systemet bryts genom den föreslagna omläggningen av avgiftsuttaget
får avgifterna i fortsättningen en renodlat kollektiv karaktär. Under
sådana förhållanden är det inte längre rimligt att bibehålla valfriheten att stå
utanför ATP-systemet i vidare mån än som förordats i propositionen.

SfU 1980/81:28

9

Utskottet biträder sålunda förslaget i propositionen och avstyrker bifall till
motion 2154.

Avgiftsuttaget till ATP m. m.

Enligt beslut vid 1978/79 års riksmöte (prop. 1978/79:202, SfU 1978/79:25,
rskr 409) har ATP-avgiften för åren 1982-1984 bestämts till resp. 12,5, 12,75
och 13 % av avgiftsunderlaget. Genom förslaget om ändring av beräkningen
av ATP-avgiften kan - för att ett motsvarande avgiftsuttag skall upprätthållas
- de nämnda procentsatserna sänkas till resp. 9,35, 9,56 och 9,78 %. I
propositionen föreslås att ATP-avgiften för åren 1982-1984 bestäms till
avrundade resp. 9,4, 9,6 och 9,8 %.

Propositionen innehåller också förslag om att byggnadsforskningsavgiften,
som f. n. erläggs av vissa arbetsgivare med 0,7 % av avgiftsunderlaget,
skall slopas och att de ändamål som finansierats med avgiften i fortsättningen
skall finansieras över statsbudgeten. För att kompensera bortfallet av
inkomsten från byggnadsforskningsavgiften föreslås att folkpensionsavgiften
höjs från nuvarande 8,4 % till 8,45 % av avgiftsunderlaget fr. o. m. den 1
januari 1982.

Den förenämnda motionen 2128 av Rune Torwald innehåller också ett
yrkande om en differentiering av egenavgiften till ATP. Enligt motionären
blir de föreslagna procentsatserna alltför betungande i lägre inkomstlägen
när basbeloppsavdraget slopas. Förslagsvis bör, anför motionären, ett
avgiftsuttag mellan 3 och 9,4 % tillämpas i inkomstlägen under 60 000 kr. för
år 1982, med justeringar följande år. Motionären anser att riksdagen bör
begära förslag härom från regeringen.

Omläggningen av beräkningen av ATP-avgiften är som ovan nämnts
främst motiverad av att få till stånd enhetliga regler för beräkning av alla
sociala avgifter och därmed förenkla administrationen. Om undantagsbestämmelser
beträffande vissa avgifter införs, skulle detta syfte gå förlorat. Ett
särskilt avgiftsuttag såvitt avser ATP-avgiften för egenföretagare skulle
dessutom motverka ett annat angeläget syfte med avgiftsomläggningen,
nämligen att skapa neutralitet mellan olika företagsformer. Departementschefen
har som nämnts analyserat effekterna av de föreslagna bestämmelserna
för egenföretagarnas del och kommit till den slutsatsen att omläggningen
inte kan väntas medföra några mer betydande avvikelser från
nuvarande avgiftsuttag för flertalet egenföretagare. Hon erinrar också om att
ATP-avgiften är avdragsgill vid inkomsttaxeringen och att den föreslagna
omläggningen föranleder ett behov av en justering av schablonavdraget för
egenföretagares avgifter.

Utskottet biträder med det anförda propositionens förslag om avgiftsuttag
och avstyrker bifall till motion 2128 även i nu berörd del.

SfU 1980/81:28

10

Debitering och uppbörd av avgifter

Arbetsgivaravgifterna beräknas och debiteras av riksförsäkringsverket
medan egenavgifterna debiteras och uppbärs av lokal skattemyndighet på
samma sätt som skatter.

Under löpande år, det s. k. utgiftsåret, skall arbetsgivaren betala
preliminära avgifter vid sex tillfällen. Den preliminära avgiften för ett visst år
beräknas med utgångspunkt i underlaget för den slutliga avgift som
arbetsgivaren debiterats året före utgiftsåret. Underlaget uppräknas med
hänsyn till den allmänna löneutvecklingen med viss procentsats, som årligen
fastställs av regeringen. Den preliminära avgiften bestäms dessutom med
hänsynstagande till ändringar i de procentsatser som avgifterna utgår med
och till andra ändringar av betydelse i avgiftsbestämmelserna. Möjlighet
finns till jämkning av den preliminära avgiften i varje enskilt fall.

Riksdagens revisorer har i förslag 1980/81:7 till riksdagen hemställt
(yrkande 1) att riksdagen beslutar att begära att regeringen med förtur
utarbetar och lägger fram förslag om en ny ordning för debitering och
uppbörd av preliminära arbetsgivaravgifter som bygger på att avgifterna tas
ut efter viss schablonmässigt fastställd procentsats av den lönesumma som
redovisas i samband med källskatteredovisningen. Motsvarande yrkande
återfinns i motion 1464 av Olof Palme m. fl. I samma motion begärs
dessutom ett tillkännagivande till regeringen om att DEMA-utredningens
förslag om decentralisering av debiteringsverksamheten från riksförsäkringsverket
till lokala skattemyndigheten bör genomföras.

Revisorernas förslag bygger på en hos revisorerna upprättad granskningspromemoria.
I promemorian hänvisas till pensionskommitténs förslag om
enhetligare regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter. Vidare hänvisas
till en rapport som avlämnats i mars 1978 av utredningen för
decentralisering av de manuella funktionerna inom arbetsgivaravgiftssystemet
(den s.k. DEMA-utredningen inom riksförsäkringsverket). I rapporten
har föreslagits att riksförsäkringsverkets nuvarande verksamhet med att
fastställa avgiftsunderlag och debitera arbetsgivaravgifter fr. o. m. år 1982
skall överföras till de lokala skattemyndigheterna och att verkets uppbördsverksamhet
skall flyttas över på länsstyrelserna. I granskningspromemorian
erinras också om att företagsobeståndskommittén i betänkandet (SOU
1979:91) Företags obestånd - Samordning av statliga åtgärder ansett det vara
av stort värde om pensionskommitténs förslag genomfördes, men att
kommittén som ett alternativ - med bibehållande av nuvarande regler för
beräkning av avgifter - föreslagit ett debiterings- och uppbördssystem i
huvudsaklig överensstämmelse med vad revisorerna nu lägger fram för
riksdagen. Slutligen åberopas en promemoria av den 22 november 1979, som
upprättats inom uppbördsenheten vid länsstyrelsen i Stockholms län. Denna
promemoria innehåller förslag till nytt system för debitering och uppbörd av
preliminär arbetsgivaravgift som även det bygger på att avgiften beräknas på

SfU 1980/81:28

11

den aktuella lönekostnaden.

Revisorerna anser att de växande beloppen av kvarstående avgifter och det
ökande antalet fall av bristande betalningar motiverar att man snabbt vidtar
åtgärder för en effektivisering av de administrativa formerna för debitering
och uppbörd av avgifterna. I avvaktan på arbetet i regeringskansliet med de
mera övergripande frågorna på avgiftsområdet, bl. a. vilken myndighet som
skall svara för debitering, kontroll och uppbörd av arbetsgivaravgifterna,
anser revisorerna en interimslösning nödvändig. Denna bör, anförde, bygga
på pensionskommitténs förslag om att underlaget för de olika avgifternas
beräkning i princip endast skall vara utgiven bruttolön. Med bibehållande i
övrigt av det nuvarande avgiftssystemet föreslås att avgifterna skall debiteras
efter en årligen fastställd generell procentsats. För uppbörden av den
preliminära avgiften föreslår revisorerna - med bibehållen möjlighet till
jämkning i de enskilda fallen - att en samordning sker med det nya system för
arbetsgivares inbetalning och redovisning av innehållen preliminär A-skatt
som tillämpas fr. o. m. uppbördsåret 1980/81. En sådan ordning anser
revisorerna inte kräva några större lagtekniska eller organisatoriska förändringar.

Utskottet har inhämtat yttrande över revisorernas förslag från riksförsäkringsverket,
riksrevisionsverket och riksskatteverket. Remissinstanserna
ställer sig i och för sig positiva till att ett effektivare system för debitering och
uppbörd av arbetsgivaravgifter införs. Främst riksförsäkringsverket har
emellertid anfört en rad skäl, inte minst av administrativ art, mot att det
föreslagna provisoriet genomförs. Verket anser att förslaget är förenat med
så många problem att det bör grundligt utredas och övervägas.

I propositionen framhåller departementschefen angelägenheten av att
snarast möjligt få de närmare frågorna kring ett effektivare debiterings- och
uppbördssystem för arbetsgivaravgifter utredda. Hennes avsikt är att senare
återkomma till regeringen i frågan. Enligt uttalanden i propositionen bör den
preliminära uppbörden av arbetsgivaravgifter kunna knytas an till den
lönesumma som redovisas i samband med källskatteredovisningen eller på
något liknande sätt anknytas till de löner som löpande utbetalas. Detta
kräver emellertid, framhålls det, omfattande ändringar i nuvarande författningar
om debiteringsförfarandet. Dessutom behövs det en genomgripande
omställning av de administrativa rutinerna samt en noggrann information till
arbetsgivarna. Vidare måste problemen beaktas för de arbetsgivare som vid
en övergång har mera betydande kvarstående avgifter enligt det gamla
uppbördssystemet. I propositionen framhålls vidare att en decentralisering
av debitering och uppbörd till de lokala skattemyndigheterna också bör
kunna ske i samband med den förutskickade omläggningen eller något år
därefter.

Med hänsyn till det utredningsarbete som, enligt vad ovan anförts, inom
kort kommer att påbörjas inom regeringskansliet anser utskottet att det inte
finns anledning för riksdagen att vidta några åtgärder i enlighet med vad som

SfU 1980/81:28

12

begärts av riksdagens revisorer eller i motion 1464. Utskottet vill emellertid
framhålla angelägenheten av att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt. Det
anförda innebär att utskottet avstyrker bifall till yrkande 1 i revisorernas
förslag och till motion 1464.

I yrkande 2 i revisorernas förslag hemställs att riksdagen skall begära
förslag från regeringen om att bestämmelserna om statligt ackord avseende
arbetsgivaravgifter, som f. n. avser avgifter som förfallit till betalning, skall
utvidgas till att avse även avgifter som ännu inte förfallit till betalning.

Förslaget överensstämmer med vad företagsobeståndskommittén föreslagit
i sitt förenämnda betänkande SOU 1979:91. Kommittéförslaget har
remissbehandlats och bereds f. n. inom regeringskansliet. Utskottet anser att
resultatet av denna beredning bör avvaktas innan riksdagen gör några
uttalanden i frågan.

Eric Rejdnell m. fl. tar i motion 709 upp frågan om uppbörd av avgifter
från arbetsgivare som endast bedriver verksamhet under sommaren.
Motionärerna vänder sig mot att preliminära arbetsgivaravgifter i dessa fall
skall erläggas vid sex olika tillfällen och begär sådana ändringar av nuvarande
bestämmelser att avgifterna kan erläggas under andra halvårets tre
betalningsterminer.

Utskottet finner att syftet med motionen kommer att tillgodoses om en
omläggning av debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter genomförs
enligt de intentioner som redovisats ovan. Någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionen är därför f. n. inte påkallad.

I detta sammanhang behandlar utskottet ytterligare tre motioner från den
allmänna motionstiden i år, vilka tar upp problemställningar som sammanhänger
med skillnader i reglerna inom å ena sidan skatteområdet och å andra
sidan avgiftsområdet.

I motion 300 av Anita Johansson och Nils-Olof Gustafsson påtalas att
belopp som arbetsgivare utgivit som traktamenten eller ersättning för
kostnader i vissa fall beskattas som förtäckt lön utan att de föranleder
avgiftsskyldighet för arbetsgivaren eller medräknas i arbetstagarens pensionsgrundande
inkomst. Motionärerna menar att beloppen bör betraktas
som lön även i avgifts- och pensionshänseende och begär förslag om ändring
av gällande bestämmelser.

I motionerna 705 av Stig Josefson m. fl. och 1620 av Hans Nyhage m. fl.
berörs gränsdragningen mellan begreppen arbetstagare, uppdragstagare och
rörelseidkare inom avgiftsområdet. Motionärerna pekar på de svårigheter
som finns för den enskilde att i förväg avgöra vem som är avgiftsskyldig när
avtal träffas om utförande av ett arbete. Stig Josefson och hans medmotionärer
anför som exempel härpå att en person som normalt uppfattas som
företagare - personen har inregistrerad firma, betalar B-skatt och mervärdeskatt
etc. - i avgiftshänseende kan bedömas som uppdragstagare. Med
hänsyn till den osäkerhet som råder begär sistnämnda motionärer ett
riksdagsuttalande om att den som utför en arbetsuppgift till fast pris som

SfU 1980/81:28

13

inkluderar såväl arbete som material också skall vara avgiftsskyldig för
ersättningen. Hans Nyhage och hans medmotionärer begär en översyn av
gällande bestämmelser i syfte att skapa en klarare gränsdragning mellan
arbetstagare, uppdragstagare och rörelseidkare och undvika rättsosäkerhet
beträffande vem som är avgiftsskyldig.

I det kommande utredningsarbetet på en omläggning av debitering och
uppbörd av avgifter enligt de riktlinjer som förutskickats i propositionen
kommer enligt vad utskottet erfarit en kartläggning att göras av i vilka
hänseenden det finns skiljaktigheter mellan avgifts- och skattereglerna i
fråga om underlag och betalningsskyldighet. Utskottet anser sig därför
kunna förutsätta att de frågor som berörts i motionerna 300, 705 och 1620
kommer att bli föremål för prövning inom den aviserade utredningen.
Motionerna behöver därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Övriga frågor

Arbetsgivares avgiftsskyldighet för utomlands anställd personal är beroende
av såväl vilket avgiftsslag det är fråga om som den utsändes
bosättningsförhållanden. ATP-avgift erläggs i princip alltid av svenska
arbetsgivare för ersättning som utgått till svenska arbetstagare som
sysselsätts utomlands. Övriga avgifter erläggs endast för sådana arbetstagare
som är obligatoriskt försäkrade enligt arbetsskadeförsäkringen, vilket är
fallet cm arbetstagaren fortfarande anses bosatt i Sverige. Om det inte är
klarlagt att en försäkrad arbetstagare bosatt sig i annat land anses
vederbörande enligt praxis bosatt i Sverige intill ett år efter avresan från
Sverige.

Lennart Blom framhåller i motion 1610 att svenska arbetsgivare med
utlandsanställd personal kan få betala arbetsgivaravgifter såväl i Sverige som
i tjänstgöringslandet. På grund av att vissa förmåner endast kan åtnjutas i
Sverige och de sociala förmånerna kan vara av lägre standard i tjänstgöringslandet
kan arbetsgivaren dessutom, påpekar motionären, behöva
teckna privata försäkringar för att de anställda skall få ett fullgott skydd.
Motionären anser att riksdagen bör begära förslag från regeringen till
åtgärder i syfte att minska belastningen på företagen vad gäller vissa avgifter
för utlandsstationerad personal.

Utskottet behandlade i början av innevarande riksmöte en motion med
samma syfte som den nu förevarande. Utskottet erinrade därvid bl. a. om att
ett arbete påbörjats inom socialdepartementet med att kartlägga olika
problem vid flyttning till och från Sverige och att även frågor om
avgiftsskyldighet skulle tas upp i detta arbete. Utskottet erinrade också om
att pensionskommittén tagit upp frågan om arbetsgivares avgiftsskyldighet
för utlandsanställd personal och därvid pekat på att problemen med dubbelt
avgiftsuttag borde lösas konventionsvägen. I anslutning härtill vill utskottet
fästa uppmärksamheten på att i den nya nordiska konvention som f. n. ligger

SfU 1980/81:28

14

på riksdagens bord för godkännande har intagits bestämmelser som skall
förhindra ett dubbelt avgiftsuttag.

Med hänvisning till det pågående utredningsarbetet avstyrker utskottet
bifall till motion 1610.

Genom beslut vid föregående riksmöte (prop. 1979/80:128, SfU 1979/
80:16, rskr 299) infördes ett ställföreträdaransvar för juridiska personers
arbetsgivaravgifter. Genom beslutet blev en företrädare för en juridisk
person solidariskt ansvarig med den juridiska personen för obetalda avgifter
om företrädaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in
avgifterna i rätt tid och ordning. De nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 1980
och gällde enligt övergångsbestämmelserna inte avgifter som förfallit till
betalning före detta datum.

Förste vice talmannen Ingegerd Troedsson framhåller i motion 1233 att det
förekommer att krav framställs mot företag att inbetala socialförsäkringsavgifter
som avser tid före den 1 juli 1980 och att det solidariska betalningsansvaret
tillämpas då betalningen enligt kravet skall ske först efter den 1 juli
1980. Motionären vill att övergångsbestämmelserna till den aktuella
lagändringen utformas så att det framgår att ställföreträdaransvaret inte
gäller i fråga om arbetsgivaravgift som avser tid före den 1 juli 1980.

Av förarbetena till lagstiftningen framgår uttryckligen att den ansvarighet
som gäller för en ställföreträdare för en juridisk person endast omfattar den
nytillkommande betalningsskyldighet för bolaget som konstateras föreligga
efter den 1 juli 1980. Har preliminär avgift förfallit till betalning före detta
datum kan således inget ansvar utkrävas av ställföreträdaren.

Om emellertid preliminära avgifter inte alls debiterats och följaktligen då
inte heller förfallit till betalning före den 1 juli 1980, t. ex. på grund av att
myndigheterna inte har kännedom om att bolaget är avgiftsskyldigt men det
senare visar sig att sådan skyldighet förelegat, kan bolaget efter den 1 juli
1980 komma att debiteras avgifter. Avsikten har då varit att bolagets
ställföreträdare skall kunna göras betalningsansvarig för sådana avgifter i det
fall han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att betala in dem.
Enligt utskottets uppfattning är det fullt skäligt att ansvar kan utkrävas i
sådana situationer. Härtill kan anföras att, med hänsyn till att ställföreträdaransvaret
gäller från ett halvårsskifte medan arbetsgivaravgifterna beräknas
för kalenderår, en lagändring i enlighet med vad motionären förordat
skulle medföra betydande administrativa svårigheter att i varje enskilt fall
klarlägga om de olika avgifterna fördelar sig på tiden före eller efter den 1 juli
1980.

Utskottet kan på grund av det anförda inte biträda förslaget i motion
1233.

Mot de delar av propositionen som inte särskilt berörts ovan har utskottet
ingen erinran.

SfU 1980/81:28

15

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:178 antar de i
propositionen framlagda förslagen till

1. lag om socialavgifter,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, utom
såvitt avser punkt 3 övergångsbestämmelserna,

3. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

5. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

7. lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna
pensionsfondens förvaltning,

8. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen
av riksförsäkringsverkets fonder,

9. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

10. lag om ändring i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag
av avgift under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension,

11. lag om ändring i lagen (1979:649) om procentsats för uttag
av avgift under åren 1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen,

2. beträffande undantagande från ATP

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1980/81:2154 antar det i propositionen framlagda
förslaget till lydelse av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. beträffande åtgärder mot marginaleffekter

att riksdagen avslår motion 1980/81:2128 i motsvarande del,

4. beträffande översyn av basbeloppsavdraget

att riksdagen avslår motion 1980/81:1611 i motsvarande del,

5. beträffande underskottsavdrag

att riksdagen avslår motion 1980/81:1611 i motsvarande del,

6. beträffande differentiering av ATP-avgiften

att riksdagen avslår motion 1980/81:2128 i motsvarande del,

7. beträffande ny ordning för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter att

riksdagen avslår riksdagens revisorers förslag 1980/81:7
yrkande 1 och motion 1980/81:1464,

SfU 1980/81:28

16

8. beträffande statligt ackord

att riksdagen avslår riksdagens revisorers förslag 1980/81:7
yrkande 2,

9. beträffande avgiftsuppbörd vid säsonganställning
att riksdagen avslår motion 1980/81:709,

10. beträffande avgiftsskyldighet m. m. vid utgivande av kostnadsersättningar att

riksdagen avslår motion 1980/81:300,

11. beträffande uppdragstagarbegreppet

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:705 och 1980/
81:1620,

12. beträffande arbetsgivaravgifter för utlandsanställda
att riksdagen avslår motion 1980/81:1610,

13. beträffande ställföreträdaransvar

att riksdagen avslår motion 1980/81:1233.

Stockholm den 12 maj 1981

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s). Nils Carlshamre (m), Maj Pehrsson (c), Helge
Karlsson (s). Doris Håvik (s), Gösta Andersson (c). Ralf Lindström (s),
Gullan Lindblad (m), Lars-Åke Larsson (s), Elis Andersson (c). Martin
Segerstedt (s), Åke Persson (fp), Ingegerd Elm (s), Görel Bohlin (m) och
Larz Johansson (c).

Särskilt yttrande

Maj Pehrsson, Gösta Andersson, Elis Andersson och Larz Johansson
(alla c) anför:

Omläggningen av beräkningen av ATP-avgiften medför, såsom också
påtalats i motion 2128 av Rune Torwald, att avgiftsuttaget för egenföretagare
med låga inkomster kommer att skärpas avsevärt. Detta är en uppenbar
nackdel med de nya reglerna och fordrar fortsatta överväganden om hur man
skall kunna undvika att den nämnda gruppen egenföretagare drabbas alltför
hårt. Av skäl som anförts av utskottet avvisar vi den av motionären
föreslagna lösningen. Vi vill emellertid peka på andra framkomliga vägar för
att mildra effekterna för egenföretagare med låga inkomster.

Centerpartiets riksdagsgrupp har vid sin behandling av uppgörelsen i
frågan om en skattereform förordat att man vid prövningen av hur en sådan
reform skall finansieras bör överväga en arbetsgivaravgift som utformas så

SfU 1980/81:28

17

att den i likhet med den allmänna arbetsgivaravgift som utgick före den 1 juli
1978 innehåller ett undantagande för egenföretagare.

En annan möjlig lösning är att socialförsäkringsavgifterna för egenföretagare
differentieras med hänsyn till inkomstens storlek.

Med det anförda förutsätter vi att man inom regeringskansliet prövar olika
vägar för att undanröja effekterna av omläggningen av ATP-avgiften för
egenföretagare i låga inkomstlägen.

2 Riksdagen 1980/81. 11 sami. Nr 28

SfU 1980/81:28

18

Bilaga

1 Förslag till
Lag om socialavgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledning

1 § I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna
försäkringen och vissa andra sociala ändamål.

2 § Avgifterna skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat
förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § eller 11 kap. 3 § nämnda lag.

Vid tillämpning av denna lag skall den som har utgett sådant bidrag som
avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som
arbetsgivare.

2 kap. Arbetsgivaravgifter

1 § En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år
betala

1. sjukförsäkringsavgift med 10,50 procent,

2. folkpensionsavgift med 8,45 procent,

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

7. arbetsmarknadsavgift med 0,80 procent,

8. arbetarskyddsavgift med 0,155 procent,

9. vuxenutbildningsavgift med 0,25 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock betala endast
tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

2 § En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som
utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med 0,80
procent.

I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift
beräknas efter de procentsatser som regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna
skall utgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och 2 angivna
procentsatserna som svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän
och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31

SfU 1980/81:28

19

oktober de tre år som närmast föregått det år då procentsatserna fastställs.
Hänsyn skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet understigande
trehundra registerton. Procentsatserna beräknas med två decimaler.

Med sjöman avses i denna lag den som skall betala sjömansskatt enligt 1 § 1
mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.

3 § Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren
under året har utgett som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost,
bostad eller bil eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete. Bidrag
som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring likställs
med lön.

4 § Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått
till 500 kronor,

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn
eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap.
16 § eller 4 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i
hans förvärvsverksamhet, i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid
inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som
arbetstagare haft att täcka med ersättningen, i den mån riksförsäkringsverket
medger detta, samt

7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket
civilförsvarslagen (1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar
dagpenning.

Medgivande enligt första stycket 6 får lämnas endast om kostnaderna
beräknas uppgå till minst en tiondel av ersättningen samt får avse
arbetstagare i viss verksamhet eller, efter framställning av arbetsgivaren, viss
eller vissa arbetstagare.

I fråga om inkomst från fåmansföretag skall föreskrifterna i punkt 13 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid
bestämmande av avgiftsunderlaget.

5 § Vid bestämmande av underlaget för beräkning av tilläggspensionsavgift
skall bortses från ersättningar som inte räknas som inkomst av anställning
enligt 11 kap. 2§ tredje eller fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Vidare skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte är

SfU 1980/81:28

20

svenska medborgare och som inte heller är bosatta här, då ersättningarna
avser arbete utom riket.

Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än
tilläggspensionsavgift skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte
varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. I fråga
om arbete som har utförts för annans räkning utan att anställning förelegat
skall vid beräkningen bortses från ersättningar till personer som varit bosatta
utomlands och utfört arbetet utom riket.

3 kap. Egenavgifter

1 § En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges

1 3-5 §§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift,

2. folkpensionsavgift,

3. tilläggspensionsavgift,

4. delpensionsavgift,

5. barnomsorgsavgift samt

6. arbetsskadeavgift.

I fråga om avgiftssatserna gäller vad som föreskrivits i 2 kap. 1 §.

2 § En försäkrad för vilken sjukpenningförsäkringen enligt 3 kap. 11 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring gäller med karenstid skall dock betala
sjukförsäkringsavgift efter den procentsats som regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket fastställer med hänsyn till
den inverkan karenstiden bedöms få på försäkringens utgifter.

3 § Egenavgifter beräknas inte för år efter det då den försäkrade fyllt 65
år.

Andra avgifter än tilläggspensionsavgift betalas inte av den som vid
utgången av inkomståret ej var inskriven hos allmän försäkringskassa.
Sådana avgifter betalas ej heller av den som för någon del av samma år
uppburit hel förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag.

Tilläggspensionsavgift betalas inte för år före det då den försäkrade fyllt 16
år eller för det år då den försäkrade avlidit. Sådan avgift betalas ej heller då
den försäkrade för hela året uppburit hel ålderspension enligt lagen om
allmän försäkring.

Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 500 kronor.

4 § Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 1,5 och 6 utgörs av inkomst av
annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

SfU 1980/81:28

21

Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2-4 utgörs av inkomst av annat
förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring.

5 § Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från inkomst som
avses i 11 kap. 3 § första stycket d) lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna i 11 kap. 4§ lagen om allmän försäkring.

4 kap. Fördelning av influtna avgifter

1 § Sjukförsäkringsavgifter används, i den mån kostnaderna inte skall täckas
med statsbidrag enligt 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, för
att täcka

1. kostnader för sjukförsäkringsförmåner enligt lagen om allmän försäkring,

2. kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m.,

3. den allmänna försäkringens kostnader för förmåner enligt lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m. m.,

4. centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att sådana
återbetalningspliktiga studiemedel som belöper på en studerandes sjukperiod
enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas,

5. förvaltningskostnader för de allmänna försäkringskassorna.

För reglering av över- och underskott finns en fond, benämnd allmänna
sjukförsäkringsfonden. Grunderna för överföring av medel till och från
fonden fastställs av regeringen.

2 § Folkpensionsavgifter förs till staten som bidrag till finansieringen av
folkpensioneringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

3 § Tilläggspensionsavgifter förs till en fond, benämnd allmänna pensionsfonden,
med vars tillgångar kostnaderna för försäkringen för tilläggspension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall täckas. Fonden förvaltas
enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

4 § Delpensionsavgifter förs till en fond, benämnd delpensionsfonden, med
vars tillgångar kostnaderna för pensioner enligt lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall täckas.
Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

5 § Barnomsorgsavgifter förs till staten för finansiering av statsbidrag till
förskole- och fritidshemsverksamhet inom kommunernas barnomsorg.

SfU 1980/81:28

22

6 § Arbetsskadeavgifter förs till en fond, benämnd arbetsskadefonden, med
vars tillgångar kostnaderna för ersättningar enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall täckas.
Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

7 § Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av arbetslöshetsersättning
enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd samt utbildningsbidrag vid
arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering.

8 § Av influtna arbetarskyddsavgifter förs 16,5 procent till staten som bidrag
till kostnader för arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet.

Återstoden av influtna arbetarskyddsavgifter förs till en fond, benämnd
arbetarskyddsfonden, vars tillgångar skall utgöra bidrag till

1. kostnader i övrigt för forskning och utveckling samt utbildning och
information beträffande arbetarskydd,

2. kostnader för forskning och utveckling samt utbildning och information
beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt,

3. kostnader för skyddsarbete som utförs av skyddsombud som har utsetts
enligt 6 kap. 2 § tredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1160),

4. kostnader för utbildning av styrelserepresentanter för de anställda.

9 § Vuxenutbildningsavgifter förs till staten och används för finansiering av
timstudiestöd, dagstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen
(1973:349) samt vuxenutbildning enligt bestämmelser som regeringen
meddelar.

10 § Lönegarantiavgifter förs till en fond, benämnd lönegarantifonden, med
vars tillgångar kostnaderna för ersättningar enligt lagen (1970:741) om statlig
lönegaranti vid konkurs skall täckas.

11 § Sjömanspensionsavgifter används för beredande av pension åt sjömän
vilka som manskap varit för utrikes fart påmönstrade svenskt handelsfartyg.
Riksdagen fastställer särskilt de grunder som skall gälla för användningen av
sjömanspensionsavgifter.

12 § Fonder som avses i detta kapitel förvaltas, i den mån ej annat föreskrivs,
enligt grunder som regeringen fastställer.

5 kap. Övriga bestämmelser

1 § Har den som är skyldig att betala annan egenavgift än tilläggspensionsavgift
avlidit, skall 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas

SfU 1980/81:28

23

beträffande befrielse från skyldighet att betala avgiften.

I fråga om befrielse i vissa fall från skyldighet att betala egenavgift för
tilläggspension gäller särskilda bestämmelser.

2 § Har annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i riket bara på
fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt
denna lag som om förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redaren till följd
härav betalat avgiftsbelopp, får han fordra tillbaka beloppet av sjömannens
arbetsgivare.

3 § Om debitering och uppbörd av avgifter enligt denna lag gäller särskilda
bestämmelser i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
(0000:000) om socialavgifter samt i uppbördslagen (1953:272).

4 § Regeringen bemyndigas att efter överenskommelse med främmande
makt meddela föreskrifter om utsträckt tillämpning av denna lag eller om
undantag i vissa fall från lagens bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Genom lagen upphävs

1. lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

2. lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering,

3. lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

4. lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

5. lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift,

6. lagen (1981:15) om finansiering av statsbidrag till förskole- och
fritidshemsverksamhet samt

7. lagen (1981:000)' om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som belöper på
tid före ikraftträdandet.

Den för vilken undantagande från försäkringen för tilläggspension gäller
betalar inte egenavgifter till tilläggspensioneringen och arbetsskadeförsäkringen.
För den som nu sagts beräknas sjukförsäkringsavgiften efter den
procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket
fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet
bedöms få på utgifterna för sjukförsäkringen.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som
har ersatts av en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

'Jfrprop. 1980/81:145.

SfU 1980/81:28

24

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1 dels

att 11 kap. 7 § och 19 kap. 4 a - 11 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 2, 5 och 11 §§, 11 kap. 2 och 6 §§, 12 kap. 2 §, 13 kap. 2 §, 15
kap. 1 §, 17 kap. 1 §, 19 kap. 1-4 §§ samt 20 kap. 4 och 14 §§ skall ha nedan
angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Sjukpenninggrundande
i n k o m s t är den inkomst i penningar
eller naturaförmåner i form av
kost, bostad eller bil, som försäkrad
kan antagas för år räknat komma att
tills vidare åtnjuta av eget arbete,
antingen såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst
av anställning) eller på annan
grund (inkomst av annat
förvärvsarbete). Sjukpenninggrundande
inkomst fastställes av
försäkringskassan. Inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete
skola därvid var för sig
avrundas till närmast lägre hundratal
kronor. För tid då undantagande
från försäkringen för tilläggspension
enligt 11 kap. 7 § gäller för den
försäkrade skall inkomst av annat
förvärvsarbete icke beaktas.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst bortses från
inkomst av anställning och annat
förvärvsarbete i den män summan
därav överstiger sju och en halv
gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet. Belopp, från vilket
sålunda skall bortses, avräknas i

1 Lagen omtryckt 1977:630.

2 Senaste lydelse 1979:650.

3 kap.

2 §2

Sjukpenninggrundande
inkomst är den inkomst i pengar
eller naturaförmåner, i form av kost,
bostad eller bil, som en försäkrad
kan antas för år räknat komma att
tills vidare fä för eget arbete, antingen
såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst (inkomst av anställning)
eller på annan grund
(inkomst av annat förvärvsarbete).
Den sjukpenninggrundande
inkomsten fastställs
av försäkringskassan. Inkomst av
anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete skall därvid var för
sig avrundas till närmast lägre hundratal
kronor.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som överstiger
sju och en halv gånger det vid årets
ingång gällande basbeloppet. Det
belopp som sålunda skall undantas
skall i första hand räknas av från

SfU 1980/81:28

25

Nuvarande lydelse

första hand på inkomst av annat
förvärvsarbete. Ersättning i penningar
eller naturaförmåner som i
första stycket sagts för arbete som
någon utför för annans räkning utan
att vara anställd i dennes tjänst skall,
om ersättningen under ett år uppgått
till minst femhundra kronor, anses
såsom inkomst av anställning. Är
ersättningen att hänföra till inkomst
av rörelse som bedrivits av den som
utfört arbetet eller av jordbruksfastighet
som denne brukat skall vad nu
sagts gälla endast såvida denne och
den som utgivit ersättningen äro
ense därom. I de fall som nu nämnts
skall den som utfört arbetet anses
såsom arbetstagare och den som
utgivit ersättningen såsom arbetsgivare.

Beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst skall, där förhållandena
ej eljest äro kända för försäkringskassan,
grundas på de upplysningar,
som kassan kan inhämta av
den försäkrade eller dennes arbetsgivare
eller som må kunna framgå av
den uppskattning, som vid taxering
gjorts av den försäkrades inkomst.
Inkomst av arbete för egen räkning
må ej beräknas högre än som motsvarar
skälig avlöning för liknande
arbete för annans räkning. Utgöres
inkomst helt eller delvis av naturaförmåner
i form av kost och bostad,
skola dessa uppskattas efter de regler,
som tillämpas vid beräkning av
preliminär skatt. Värdet av naturaförmån
i form av bil skall uppskattas
enligt de grunder som gälla för
värdering av förmånen vid debitering
och uppbörd av arbetsgivarav -

Föreslagen lydelse

inkomst av annat förvärvsarbete.
Ersättning i pengar eller naturaförmåner
för arbete som någon utför
för någon annans räkning utan att
vara anställd i dennes tjänst skall
anses såsom inkomst av anställning,
om ersättningen under ett år uppgått
till minst femhundra kronor. Är
ersättningen att hänföra till inkomst
av rörelse som bedrivits av den som
utfört arbetet eller av jordbruksfastighet
som denne brukat, skall vad
nu sagts gälla endast om denne och
den som utgivit ersättningen är ense
om detta. I dessa fall skall den som
utfört arbetet anses såsom arbetstagare
och den som utgivit ersättningen
såsom arbetsgivare.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande
inkomsten skall, där förhållandena
inte är kända för försäkringskassan,
grundas på de upplysningar
som kassan kan inhämta av
den försäkrade eller dennes arbetsgivare
eller som kan framgå av den
uppskattning, som vid taxering
gjorts av den försäkrades inkomst.
Inkomst av arbete för egen räkning
får ej beräknas högre än som motsvarar
skälig avlöning för liknande
arbete för annans räkning. Om
inkomsten helt eller delvis utgörs av
naturaförmåner i form av kost och
bostad, skall dessa förmåner uppskattas
efter de regler som tillämpas
vid beräkning av preliminär skatt.
Värdet av naturaförmån i form av bil
skall uppskattas enligt de grunder
som gäller för värdering av förmånen
vid debitering och uppbörd av

SfU 1980/81:28

26

Nuvarande lydelse
gift till sjukförsäkringen.

Allmän försäkringskassa skall i
samband med inskrivning av försäkrad
besluta angående den försäkrades
tillhörighet till sjukpenningförsäkringen.
I fråga om försäkrad
som avses i 1 § första stycket skall
kassan samtidigt fastställa den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomst.
Av beslutet skall framgå i vad
mån sjukpenninggrundande inkomst
är att hänföra till anställning eller till
annat förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet
till sjukpenningförsäkringen
skall omprövas

a) när till kassans kännedom kommit
att försäkrads inkomstförhållanden
undergått ändring av betydelse
för rätten till sjukpenning eller för
sjukpenningens storlek,

b) när undantagande som avses i

2 § första stycket sista punkten blir
giltigt eller upphör att äga giltighet.

c) när förtidspension enligt denna
lag beviljas den försäkrade eller
redan utgående sådan pension ändras
med hänsyn till ändring i den
försäkrades förmåga eller möjlighet
att bereda sig inkomst genom arbete,
samt

d) när delpension enligt särskild
lag beviljas den försäkrade eller
redan utgående sådan pension ändras
med hänsyn till ändring i den
försäkrades arbets- och inkomstförhållanden.

Ändring skall i fall som avses i förs

3 Senaste lydelse 1980:315.

Föreslagen lydelse

arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen.

§3

Den allmänna försäkringskassan
skall i samband med inskrivning av
en försäkrad besluta om den försäkrades
tillhörighet till sjukpenningförsäkringen.
I fråga om en försäkrad
som avses i 1 § första stycket
skall kassan samtidigt fastställa den
försäkrades sjukpenninggrundande
inkomst. Av beslutet skall framgå i
vad mån den sjukpenninggrundande
inkomsten är att hänföra till anställning
eller till annat förvärvsarbete.
Beslut om tillhörighet till sjukpenningförsäkringen
skall omprövas

a) när kassan fått kännedom om
att den försäkrades inkomstförhållanden
undergått ändring av betydelse
för rätten till sjukpenning eller
för sjukpenningens storlek,

b) när förtidspension enligt denna
lag beviljas den försäkrade eller
redan utgående sådan pension ändras
med hänsyn till ändring i den
försäkrades förmåga eller möjlighet
att bereda sig inkomst genom arbete,
samt

c) när delpension enligt särskild
lag beviljas den försäkrade eller
redan utgående sådan pension ändras
med hänsyn till ändring i den
försäkrades arbets- och inkomstförhållanden.

stycket a) ej ske förrän trettio dagar

SfU 1980/81:28

27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

efter det försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen. Ändring
skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit eller, i fall
då sjukpenningförsäkring enligt 1 § andra stycket skall upphöra på grund av
att den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade varit gift

eller har eller har haft barn avli
dödsfallet.

Under tid, då den försäkrade
bedriver studier för vilka han uppbär
särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen
(1973:349) eller utbildningsbidrag
för doktorander enligt
förordningen (1976:536) om
utbildningsbidrag för doktorander,
eller då han är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut
eller efter förmedling
av en arbetsmarknadsmyndighet
genomgår yrkesutbildning skall
den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten ej sänkas. Sänkning
får dock ske i sådana fall som avses i
första stycket b), c) eller d). Vidare
får sänkning ske när någon undergår
arbetsträning i arbetsmarknadsinstitut,
under förutsättning att arbetsträningen
pågått sex månader.

1

Därest försäkrad gör anmälan därom
till den allmänna försäkringskassan,
skall i fråga om sjukperiod, som
börjar efter nästa månadsskifte,
sjukpenning som svarar mot inkomst
av annat förvärvsarbete icke utgå för
de första tre, trettiotre eller nittiotre
dagarna av varje sjukperiod, den
dag då sjukdomsfallet inträffade
inräknad (karenstid). Därvid
äga 10 § första-tredje styckena icke
tillämpning i fråga om sådan sjukpenning.
Vid beräkning av karenstid
skola, därest sjukperiod börjar inom
tjugu dagar efter föregående sjukpe -

, vid fjärde månadsskiftet efter

Den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten skall ej sänkas
under tid då den försäkrade bedriver
studier, för vilka han uppbär särskilt
vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen
(1973:349) eller utbildningsbidrag
för doktorander enligt förordningen
(1976:536) om utbildningsbidrag
för doktorander, eller
då han är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut
eller efter förmedling av
en arbetsmarknadsmyndighet genomgår
yrkesutbildning. Sänkning
får dock ske i sådana fall som avses i
första stycket b) eller c). Vidare får
sänkning ske när någon undergår
arbetsträning i arbetsmarknadsinstitut,
under förutsättning att arbetsträningen
pågått sex månader.

§

Om en försäkrad gör anmälan till
den allmänna försäkringskassan
skall i fråga om sjukperioder, som
börjar efter nästa månadsskifte,
sjukpenning som svarar mot inkomst
av annat förvärvsarbete inte utgå för
de första tre, trettiotre eller nittiotre
dagarna av varje sjukperiod, den
dag då sjukdomsfallet inträffade
inräknad (karenstid). I fråga
om sådan sjukpenning tillämpas inte
10 § första-tredje styckena. Vid
beräkning av karenstid skall, om en
sjukperiod börjar inom tjugu dagar
efter föregående sjukperiods slut, de

SfU 1980/81:28

28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

riods slut, de båda perioderna anses båda perioderna anses såsom en
såsom en sjukperiod. sjukperiod.

Försäkrad, som gjort anmälan En försäkrad, som gjort anmälan

enligt första stycket, må övergå till enligt första stycket, får övergå till

försäkring med kortare karenstid försäkring med kortare karenstid

eller utan karenstid, om han ej fyllt eller utan karenstid, om han har god

femtiofem år samt har god hälsa. hälsa och ej har fyllt femtiofem år.

Sådan ändring skall gälla från och En sådan ändring skall gälla från och

med månaden närmast efter den, då med månaden närmast efter den, då

framställning härom gjordes hos kas- framställningen gjordes hos kassan,

san, men må ej äga tillämpning vid men får ej tillämpas vid sjukdom

sjukdom, som inträffat innan änd- som inträffat innan ändringen blivit

ringen blivit gällande. gällande.

I fråga om försäkring med karenstid skall vid tillämpning av 5 § andra
stycket första punkten den i sagda punkt angivna tiden trettio dagar ökas med
det antal dagar som svarar mot den valda karenstiden.

Upphör undantagande som avses i
2 § första stycket sista punkten att äga
giltighet, skall beträffande sjukpenning,
som svarar mot inkomst av
annat förvärvsarbete, gälla en
karenstid av nittiotre dagar. Den
försäkrade må dock under de förutsättningar
som angivas i andra stycket
välja försäkring med kortare
karenstid eller utan karenstid; och
skall därvid jämväl i övrigt tillämpas
vad i andra stycket är stadgat.

Ej må i något fall sjukpenning som
avses i denna paragraf utgivas vid
sjukdom, som inträffat medan
undantagande ägde giltighet.

11 kap.

2 §4

Med inkomst av anställ- Med inkomst av anställning
avses den lön i penningar eller ning avses den lön i pengar eller

naturaförmåner i form av kost, naturaförmåner, i form av kost,

bostad eller bil, som försäkrad åtnju- bostad eller bil, som en försäkrad har

tit såsom arbetstagare i allmän eller fått såsom arbetstagare i allmän eller

4 Senaste lydelse 1980:315.

SfU 1980/81:28

29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

enskild tjänst. Till sådan inkomst enskild tjänst. Till sådan inkomst

hänföres dock icke från en och sam- räknas dock inte från en och samme

me arbetsgivare åtnjuten lön som arbetsgivare utgiven lön som under

under ett år ej uppgått till femhund- ett år ej uppgått till femhundra

ra kronor. Såsom inkomst av anställ- kronor. Såsom inkomst av anställning
anses även ning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning
eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i
stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbets- f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinrik- marknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpen- tad rehabilitering i form av dagpenning
och stimulansbidrag, ning,

g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,

i) dagpenning till värnpliktiga, i) dagpenning till värnpliktiga,

vapenfria tjänstepliktiga och elever i vapenfria tjänstepliktiga och elever i

bistånds- och katastrofutbildning bistånds- och katastrofutbildning

under repetitionsutbildning, frivilli- under repetitionsutbildning, frivilliga
som genomgå utbildning under ga som genomgår utbildning under

krigsförbandsövning eller särskild krigsförbandsövning eller särskild

övning inom värnpliktsutbildningen, övning inom värnpliktsutbildningen,

läkare under försvarsmedicinsk läkare under försvarsmedicinsk

tjänstgöring samt civilförsvarsplikti- tjänstgöring samt civilförsvarsplikti ga,

ga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna,

1) livränta enligt 4 kap. lagen om 1) livränta enligt 4 kap. lagen

arbetsskadeförsäkring eller motsva- (1976:380) om arbetsskadeförsäk rande

livränta som bestämmes med ring eller motsvarande livränta som

tillämpning av sagda lag, bestäms med tillämpning av sagda

lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag

SfU 1980/81:28

30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån
regeringen så förordnar.

I fråga om ersättning i penningar
eller naturaförmåner som i första
stycket sägs för arbete som någon
utfört för annans räkning utan att
vara anställd i dennes tjänst skall vad
i 3 kap. 2 § andra stycket sägs äga
motsvarande tillämpning.

Vid beräkning av inkomst av
anställning skall hänsyn tagas till lön
eller annan ersättning, som försäkrad
åtnjutit från arbetsgivare, vilken
är bosatt utom riket eller är utländsk
juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket eller
tjänstgjort som sjöman ombord på
svenskt handelsfartyg. Vad i detta
stycke sägs skall icke gälla beträffande
lön till svensk medborgare,
såframt svenska staten eller, där
lönen härrör från utländsk juridisk
person, svensk juridisk person, som
äger ett bestämmande inflytande
över den utländska juridiska personen,
enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara
för avgift till försäkringen för tilläggspension
enligt 19 kap. 1 §.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön
eller annan ersättning från främmande
makts härvarande beskickning
eller lönade konsulat eller från
arbetsgivare, vilken tillhör beskickning
eller konsulat som nu sagts och
icke är svensk medborgare. Vad i
detta stycke sägs skall icke gälla
beträffande lön till svensk medborgare
eller den som utan att vara
svensk medborgare är bosatt i riket,
såframt utländsk beskickning här i

I fraga om ersättning i pengar eller
naturaförmåner som sägs i första
stycket för arbete som någon utfört
för någon annans räkning utan att
vara anställd i dennes tjänst gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i 3
kap. 2 § andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av
anställning skall hänsyn tas till lön
eller annan ersättning, som den försäkrade
har fått från en arbetsgivare,
som är bosatt utom riket eller är
utländsk juridisk person, endast i fall
då den försäkrade sysselsatts här i
riket eller tjänstgjort som sjöman
ombord på svenskt handelsfartyg.
Vad som sägs här skall inte gälla
beträffande lön till svenska medborgare,
om svenska staten eller, där
lönen härrör från utländsk juridisk
person, en svensk juridisk person,
som äger ett bestämmande inflytande
över den utländska juridiska personen,
enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att
svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön
eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade
konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning
eller sådant konsulat och som
inte är svensk medborgare. Vad som
sägs här skall inte gälla beträffande
lön till svensk medborgare eller till
den som utan att vara svensk medborgare
är bosatt i riket, om en
utländsk beskickning här i riket

SfU 1980/81:28

31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

enligt av riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har att svara för
tilläggspensionsavgiften.

riket enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara
för avgift tillförsäkringen för tilläggspension
enligt 19 kap. 1 §.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses
såsom arbetsgivare.

För varje år, för vilket pensionsgrundande
inkomst fastställts för
försäkrad, skall pensionspoäng
tillgodoräknas honom. I den
mån pensionsgrundande inkomst
härrör från inkomst av annat förvärvsarbete
må dock pensionspoäng
tillgodoräknas den försäkrade endast
såvida tilläggspensionsavgift enligt
19 kap. 3§ för året till fullo
erlagts inom föreskriven tid. Utan
hinder av att sådan avgiftsbetalning
icke skett skall pensionspoäng tillgodoräknas
den försäkrade för de båda
år som närmast föregått det då
pension vid bifall till ansökningen
skulle börja utgå. Pensionspoäng
skall vidare alltid tillgodoräknas för
pensionsgrundande inkomst härrörande
från inkomst som avses i 3 §
första stycket d).

För varje år, för vilket pensionsgrundande
inkomst fastställts för en
försäkrad, skall pensionspoäng
tillgodoräknas honom. I den
mån den pensionsgrundande inkomsten
härrör från inkomst av
annat förvärvsarbete får dock pensionspoäng
tillgodoräknas den försäkrade
endast om tilläggspensionsavgift
för året till fullo erlagts inom
föreskriven tid. Utan hinder av att
sådan avgiftsbetalning inte skett
skall pensionspoäng tillgodoräknas
den försäkrade för de båda år som
närmast föregått det då pension vid
bifall till ansökningen skulle börja
utgå. Pensionspoäng skall vidare alltid
tillgodoräknas för pensionsgrundande
inkomst som härrör från
inkomst som avses i 3 § första stycket

d).

Pensionspoäng som i första stycket sägs är den pensionsgrundande
inkomsten delad med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Pensionspoäng
beräknas med två decimaler.

Har försäkrad under minst halva året åtnjutit halv eller två tredjedelar av
hel förtidspension enligt 13 kap. 2 §, skall han, utöver pensionspoäng enligt
första stycket tillgodoräknas, om han åtnjutit halv förtidspension, hälften
och, om han åtnjutit två tredjedelar av hel förtidspension, två tredjedelar av
det poängmedeltal som avses i andra stycket av nämnda paragraf. Vad nu
sagts skall icke gälla om pensionen enligt 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring är samordnad med livränta. Är endast en del av
pensionen samordnad med livräntan, beaktas dock så stor del av poängme -

5 Senaste lydelse 1979:127.

SfU 1980/81:28

32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

deltalet som svarar mot förhållandet mellan den del av pensionen, som icke
är samordnad med livräntan, och pensionen.

Har försäkrad under olika tider av året åtnjutit hel förtidspension, två
tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension, skall vid
tillämpning av tredje stycket den pension som utgått under den längsta tiden
anses ha utgått under hela tiden. Har pensionerna utgått under lika lång tid
av året skall den för den försäkrade gynnsammaste beräkningsgrunden
tillämpas.

Oavsett bestämmelserna i denna paragraf skall försäkrad för år, varunder
han åtnjutit förtidspension enligt 13 kap. 2 §, alltid tillgodoräknas lägst
pensionspoäng motsvarande vad enligt nämnda paragraf skall antagas hava
tillgodoräknats honom för samma år.

7 §6

Försäkrad äger göra anmälan om
undantagande från försäkringen såvitt
angår inkomst av annat förvärvsarbete.
Har sådant undantagande
skett, skall vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst för den försäkrade
för tid efter ingången av året
näst efter det då anmälan gjordes
hänsyn icke tagas till inkomst av
annat förvärvsarbete eller till delpension
som avses i 2 § första stycket

h).

Anmälan som i första stycket sägs
må återkallas av den försäkrade med
verkan från nästa årsskifte, dock
tidigast från det som inträffar sedan
undantagandet ägt giltighet i fem är.

Har anmälan återkallats, äger den
försäkrade ej ånyo göra dylik anmälan.

Anmälan eller återkallelse skall,
där den försäkrade är omyndig,
göras av förmyndaren, som därvid
har att visa att den försäkrade samtycker
till åtgärden.

Anmälan av försäkrad, som är

6 Senaste lydelse 1979:86.

SfU 1980/81:28

33

Nuvarande lydelse

gift, är utan verkan, om icke hans
make samtycker till undantagandet.

Är maken omyndig eller bortovarande,
ankommer det på förmyndare
eller god man att lämna samtycke.
Särskilt samtycke är ej erforderligt,
om den försäkrade är förmyndare
eller god man för sin make. Vägras
samtycke, äger riksförsäkringsverket
medgiva undantagandet, om särskilda
skäl föreligga.

12 kap.

2 §

Ålderspension utgör, där ej annat
följer av andra och tredje styckena
samt 3 och 4 §§, för år räknat sextio
procent av produkten av basbeloppet
för den månad, för vilken pension
skall utgivas, och medeltalet av
de pensionspoäng som tillgodoräknats
den försäkrade eller, om pensionspoäng
tillgodoräknats honom
för mer än femton år, medeltalet av
de femton högsta poängtalen. Har
pensionspoäng tillgodoräknats den
försäkrade för mindre än trettio år,
skall hänsyn tagas endast till så stor
del av nämnda produkt som svarar
mot förhållandet mellan det antal år,
för vilka pensionspoäng tillgodoräknats
honom, och talet trettio.

Har undantagande enligt 11 kap.

7 § ägt giltighet för den försäkrade,
skall honom tillkommande ålderspension
utgöra sextio procent av så
stor del av den i första stycket
angivna produkten, som svarar mot
förhållandet mellan det antal år,
dock högst trettio, för vilka pensionspoäng
tillgodoräknats den försäkrade,
och talet trettio ökat med

3 Riksdagen 1980181. 11 sami. Nr 28

Föreslagen lydelse

Ålderspension utgör, där ej annat
följer av andra och tredje styckena
samt 3 och 4 §§, för år räknat sextio
procent av produkten av basbeloppet
för den månad, för vilken pension
skall betalas och medeltalet av
de pensionspoäng som tillgodoräknats
den försäkrade eller, om pensionspoäng
tillgodoräknats honom
för mer än femton år, medeltalet av
de femton högsta poängtalen. Har
pensionspoäng tillgodoräknats den
försäkrade för mindre än trettio år,
skall hänsyn tas endast till så stor del
av nämnda produkt som svarar mot
förhållandet mellan det antal år, för
vilka pensionspoäng tillgodoräknats
honom, och talet trettio.

Har pensionspoäng enligt 11 kap.
6 § första stycket på grund av underlåten
avgiftsbetalning inte tillgodoräknats
den försäkrade, skall hans
ålderspension utgöra sextio procent
av så stor del av den i första stycket
angivna produkten, som svarar mot
förhållandet mellan det antal år,
dock högst trettio, för vilka pensionspoäng
tillgodoräknats den för -

SfU 1980/81:28

34

Nuvarande lydelse

ett för varje år, för vilket den försäkrade
till följd av undantagandet icke
tillgodoräknats pensionspoäng eller
gått förlustig mer än en poäng. Ej må
med tillämpning av vad nu sagts talet
trettio ökas till mer än femtio. Vad i
detta stycke stadgas skall äga motsvarande
tillämpning i fall då pensionspoäng
jämlikt 11 kap. 6 § första
stycket på grund av underlåten
avgiftsbetalning icke tillgodoräknats
den försäkrade.

Börjar ålderspension utgå tidigare
än från och med den månad varunder
den försäkrade fyller sextiofem
år, skall pensionen minskas med
fem tiondels procent för varje
månad, som då pensionen börjar
utgå återstår till ingången av den
månad varunder den försäkrade fyller
sextiofem år. Om pensionen börjar
utgå senare än från och med
sistnämnda månad, ökas pensionen
med sex tiondels procent för varje
månad, som då pensionen börjar
utgå förflutit från ingången av den
månad varunder den försäkrade
uppnådde nämnda ålder; härvid må
hänsyn dock ej tagas till tid efter
ingången av den månad, under vilken
den försäkrade fyllt sjuttio år,
och ej heller till tid, då den försäkrade
åtnjutit folkpension eller icke
varit berättigad till tilläggspension i
form av ålderspension.

Föreslagen lydelse

säkrade, och talet trettio ökat med
ett för varje år, för vilket den försäkrade
till följd av underlåten avgiftsbetalning
inte tillgodoräknats pensionspoäng.
Vid tillämpning av vad nu
sagts får talet trettio ej ökas till mer
än femtio.

Om ålderspensionen börjar utbetalas
tidigare än från och med den
månad varunder den försäkrade fyller
sextiofem år, skall pensionen
minskas med fem tiondels procent
för varje månad, som då pensionen
börjar utgå återstår till ingången av
den månad varunder den försäkrade
fyller sextiofem år. Om pensionen
börjar utgå senare än från och med
sistnämnda månad, ökas pensionen
med sex tiondels procent för varje
månad, som då pensionen börjar
utgå förflutit från ingången av den
månad varunder den försäkrade
uppnådde nämnda ålder; härvid får
hänsyn dock ej tas till tid efter
ingången av den månad, då den
försäkrade fyllt sjuttio år, och ej
heller till tid, då den försäkrade
åtnjutit folkpension eller inte varit
berättigad till tilläggspension i form
av ålderspension.

13 kap.

2 §7

Uppgår den försäkrades sjukpen- Uppgår den försäkrades sjukpenninggrundande
inkomst vid tidpunk- ninggrundande inkomst vid tidpunk -

7 Senaste lydelse 1979:127.

SfU 1980/81:28

35

Nuvarande lydelse

ten för pensionsfallet lägst till ett
belopp som motsvarar det vid årets
ingång gällande basbeloppet, eller
har pensionspoäng tillgodoräknats
den försäkrade för minst två av de
fyra år, som närmast föregått det år
då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension
utgå med tillämpning av
bestämmelserna i andra stycket.
Detsamma skall gälla då vid tidpunkten
för pensionsfallet sjukpenninggrundande
inkomst uppgående
till belopp som nu sagts icke fastställts,
men skulle ha fastställts,
därest den allmänna försäkringskassan
haft kännedom om samtliga de
förhållanden som skola ligga till
grund för fastställandet.

Hel förtidspension motsvarar den
tilläggspension i form av ålderspension,
som skulle tillkomma den försäkrade,
därest sådan pension skulle
börja utgå från och med den månad
varunder han fyller sextiofem år.
Härvid skall ålderspensionen beräknas
under antagande att den försäkrade
för varje år från och med det då
förtidspensionen börjar utgå till och
med det då han uppnår sextiofyra års
ålder tillgodoräknats pensionspoäng
motsvarande medeltalet av de pensionspoängtal,
vilka tillgodoräknats
honom under de fyra år som närmast
föregått det år då pensionsfallet
inträffade eller, om pensionen därigenom
blir större, under samtliga år
från och med det då han fyllt sexton
år till och med det som närmast
föregått pensionsfallet. Vid beräkningen
av nämnda medeltal bortses
från de år intill ett antal av hälften,

Föreslagen lydelse

ten för pensionsfallet lägst till ett
belopp som motsvarar det vid årets
ingång gällande basbeloppet, eller
har pensionspoäng tillgodoräknats
den försäkrade för minst två år av de
fyra år som närmast föregått det år
då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension
utgå med tillämpning av
bestämmelserna i andra stycket.
Detsamma skall gälla då vid tidpunkten
för pensionsfallet den sjukpenninggrundande
inkomsten inte
har fastställts till ett sådant belopp,
men så skulle ha skett, om den
allmänna försäkringskassan haft
kännedom om samtliga de förhållanden
som skall ligga till grund för
fastställandet.

Hel förtidspension motsvarar den
tilläggspension i form av ålderspension,
som skulle tillkomma den försäkrade,
om sådan pension skulle
börja utgå från och med den månad
varunder han fyller sextiofem år.
Härvid skall ålderspensionen beräknas
under antagande att den försäkrade
för varje år från och med det då
förtidspensionen börjar utgå till och
med det då han uppnår sextiofyra års
ålder tillgodoräknats pensionspoäng
motsvarande medeltalet av de pensionspoängtal,
vilka tillgodoräknats
honom under de fyra år som närmast
föregått det år då pensionsfallet
inträffade eller, om pensionen därigenom
blir större, under samtliga år
från och med det då han fyllt sexton
år till och med det som närmast
föregått pensionsfallet. Vid beräkningen
av nämnda medeltal bortses
från de år intill ett antal av hälften,

SfU 1980/81:28

36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats
den försäkrade eller för vilka
poängtalet är lägst.

Pension enligt denna paragraf må
ej utgå, om undantagande enligt 11
kap. 7 § ägde giltighet för den försäkrade
då pensionsfallet inträffade samt
undantagandet tillika föranlett, att
den försäkrade för något av de fyra
närmast föregående åren gått förlustig
mer än en pensionspoäng. Ej
heller må pension som nu sagts utgå,
om den försäkrade vid sextiofem års
ålder icke kan komma i åtnjutande av
ålderspension enligt 12 kap.

för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats
den försäkrade eller för vilka
poängtalet är lägst.

Pension enligt denna paragraf får
ej utgå, om den försäkrade vid
sextiofem års ålder inte kan bli berättigad
till ålderspension enligt 12
kap.

15 kap.
1 §

Är försäkrad, som är svensk medborgare,
född under något av åren
1896-1914, skall vid tillämpning av
12 kap. 2 § första stycket talet trettio
utbytas mot talet tjugu. Beträffande
försäkrad som nu sagts skall 12 kap.
2 § andra stycket icke äga tillämpning.

Om försäkrad är svensk medborgare
och född under något av åren
1915-1923, skall vid tillämpning av
12 kap. 2 § första och andra styckena
talet trettio utbytas mot talet tjugu
ökat med ett för varje år, som den
försäkrade är född senare än år 1914;
och skall för varje år, som den
försäkrade är född senare än år 1914,
ökning som i 12 kap. 2 § andra
stycket sägs ske med en tiondel av
det antal år, för vilket den försäkrade
till följd av undantagandet icke
tillgodoräknats pensionspoäng eller
gått förlustig mer än en poäng.

Om en försäkrad är svensk medborgare
och född under något av
åren 1896-1914, skall vid tillämpning
av 12 kap. 2 § första stycket
talet trettio utbytas mot talet tjugu.
Beträffande en sådan försäkrad tilllämpas
inte bestämmelserna i 12 kap.
2 § andra stycket.

Om en försäkrad är svensk medborgare
och född under något av
åren 1915-1923, skall vid tillämpning
av 12 kap. 2 § första och andra
styckena talet trettio utbytas mot
talet tjugu ökat med ett för varje år
som den försäkrade är född senare
än år 1914. Dessutom skall för varje
år, som den försäkrade är född
senare än år 1914, en ökning som i 12
kap. 2 § andra stycket sägs ske med
en tiondel av det antal år, för vilket
den försäkrade till följd av underlåten
avgiftsbetalning inte tillgodoräknats
pensionspoäng.

SfU 1980/81:28

37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap.

1 §8

Det pensionsbelopp, som först
förfaller till betalning efter beviljande
av förtidspension, skall minskas
med den försäkrade tillkommande
sjukpenning enligt denna lag i den
mån pension och sjukpenning belöpa
på samma månad. Minskning som
nu sagts skall ske även med sjukpenning
som utgår enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning
som utgår enligt annan författning
eller på grund av regeringens förordnande.
Beviljas förtidspensionen att
utgå i omedelbar anslutning till sjukbidrag,
skall minskning dock göras
endast å belopp, varmed pensionen i
anledning av ytterligare nedsättning
av den försäkrades förmåga eller
möjlighet att bereda sig inkomst
genom förvärvsarbete överstiger
sjukbidraget. I första hand minskas
folkpension. Vad i detta stycke stadgas
om minskning av pension då
sjukpenning har utgått gäller även
när dagpenning enligt 16 § arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368)
och särskilt vuxenstudiebidrag enligt
7 kap. studiestödslagen (1973:349)
har utgått.

Har vid omprövning jämlikt 3 kap.

5 § första stycket c) befunnits att den
försäkrade även efter det pensionen
beviljats är berättigad att vid sjukdom
uppbära sjukpenning, skall för
dag, då hel sjukpenning utgivits,
sjukpenningen föranleda minskning
av pensionen endast i den mån den

Det pensionsbelopp som först förfaller
till betalning sedan förtidspension
beviljats skall minskas med den
sjukpenning den försäkrade har rätt
till enligt denna lag i den mån pension
och sjukpenning belöper på
samma månad. En sådan minskning
skall ske även med sjukpenning som
utgår enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
ersättning som utgår enligt
annan författning eller på grund av
regeringens förordnande. Beviljas
förtidspensionen att utgå i omedelbar
anslutning till sjukbidrag, skall
minskningen dock göras endast på
det belopp, varmed pensionen i
anledning av ytterligare nedsättning
av den försäkrades förmåga eller
möjlighet att bereda sig inkomst
genom förvärvsarbete överstiger
sjukbidraget. I första hand minskas
folkpensionen. Vad i detta stycke
föreskrivs om minskning av pensionen
då sjukpenning har utgått gäller
även när dagpenning enligt 16 §
arbetsmarknadskungörelsen (1966:
368) och särskilt vuxenstudiebidrag
enligt 7 kap. studiestödslagen (1973:
349) har utgått.

Om den omprövning som skall ske
enligt 3 kap. 5 § första stycket b) har
lett till att den försäkrade även efter
det att pensionen beviljats är berättigad
att vid sjukdom uppbära sjukpenning,
skall för dag, då hel sjukpenning
utgivits, sjukpenningen föranleda
minskning av pensionen

Senaste lydelse 1979:1125.

SfU 1980/81:28

38

Nuvarande lydelse

överstiger vad som skulle hava utgått
om sjukdomsfallet inträffat efter det
pensionen beviljats.

Vad i första och andra styckena
sägs skall äga motsvarande tillämpning
beträffande belopp, varmed
förtidspension ökas i anledning av
ytterligare nedsättning i den försäkrades
förmåga eller möjlighet att
bereda sig inkomst genom förvärvsarbete.

Föreslagen lydelse

endast i den mån den överstiger vad
som skulle ha utgått om sjukdomsfallet
inträffat efter det pensionen
beviljats.

Vad som sägs i första och andra
styckena gäller i tillämpliga delar
beträffande belopp som förtidspensionen
ökas med, om den försäkrades
förmåga eller möjlighet att få
inkomst genom förvärvsarbete ytterligare
nedsätts.

19 kap.

Arbetsgivare skall enligt vad nedan
sägs för varje år erlägga socialförsäkringsavgift
till sjukförsäkringen,
folkpensioneringen och försäkringen
för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen och till
folkpensioneringen utgår å summan
av vad arbetsgivaren under året till
arbetstagare hos honom i penningar
eller naturaförmåner i form av kost,
bostad eller bil utgivit såsom lön eller,
där fall som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten är för handen,
annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension
utgår å summan av vad
arbetsgivaren under året till arbetstagare
hos honom i penningar eller
naturaförmåner i form av kost,
bostad eller bil utgivit såsom lön eller,
där fall som avses i 11 kap. 2 § andra
stycket är för handen, annan ersättning
för utfört arbete, sedan från
nämnda summa dragits ett belopp
motsvarande det vid årets ingång

§9

Om avgifter för finansiering av
sjukförsäkringen, folkpensioneringen
och försäkringen för tilläggspension
föreskrivs i lagen (0000:000)
om socialavgifter.

9 Senaste lydelse 1980:315.

SfU 1980/81:28

39

Nuvarande lydelse

gällande basbeloppet multiplicerat
med det beräknade genomsnittliga
antalet arbetstagare hos arbetsgivaren
under året. Härvid skall arbetstagare,
som under hela äret varit
anställd med full arbetstid, räknas
såsom en arbetstagare och arbetstagare,
som under äret varit anställd i
mindre omfattning, medräknas i
motsvarande män. Det antal arbetstimmar
per år som i allmänhet skall
anses motsvara full arbetstid fastställes
av regeringen efter förslag av
riksförsäkringsverket. Genomsnittliga
antalet arbetstagare beräknas med
en decimal. Om särskilda skäl föranleda
därtill, må avgift beräknas på
sättsom avviker från vad nu stadgats
men söm giver i huvudsak samma
resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna
paragraf skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under året ej
uppgått till femhundra kronor. Vad
gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen
skall vidare bortses från
arbetstagare, som icke är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
eller, där fråga är om arbete
som utförts för annans räkning utan
att anställning förelegat, från arbetstagare
som varit bosatt utomlands
och utfört arbetet utom riket. Såvitt
angår försäkringen för tilläggspension
skall hänsyn icke tagas till
arbetstagares lön eller ersättning i vad
den för år räknat överstiger sju och en
halv gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet. Såvitt angår
försäkringen för tilläggspension skall
vidare bortses från arbetstagare, som

Föreslagen lydelse

SfU 1980/81:28

40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vid årets ingång uppnått sextiofem års
ålder, så ock från arbetstagare i fall
då lön eller annan ersättning till
honom antingen enligt 11 kap. 2 §
tredje eller fjärde stycket icke räknas
såsom inkomst av anställning eller,
om arbetstagaren icke är svensk medborgare
och ej heller är bosatt härstädes,
avser arbete utom riket.

Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av barn eller med anledning av
barns födelse till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning,
som arbetsgivare äger uppbära
enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 12 §.

Avgift erlägges ej heller för lön som
arbetsgivare utgivit till barn för arbete
utfört i hans förvärvsverksamhet i de
fall avdrag för lönen ej får ske vid
inkomsttaxeringen eller för ersättning
för vilken bevillningsavgift erlagts
enligt lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner
och rättigheter.

Den som har utgivit ett bidrag som
avses i 11 kap. 2 § första stycket m)
skall erlägga avgift till försäkringen
för tilläggspension som om bidraget
hade utgjort lön från honom som
arbetsgivare. Vid beräkningen av
avgiften skall den som fått bidraget
anses som en arbetstagare som under
hela året varit anställd med full
arbetstid.

2 §10

Försäkrad, som vid utgången av Sjukförsäkringen finansieras, förvisst
år är inskriven hos allmän för- utom genom avgifter som avses i 1 §,

säkringskassa och ej fyllt sextiofem år av statsmedel.

10 Senaste lydelse 1979:127.

SfU 1980/81:28

41

Nuvarande lydelse

och ej heller för någon del av samma
år åtnjutit hel förtidspension enligt
denna lag eller för hela året åtnjutit
hel ålderspension enligt samma lag,
skall för nämnda år till kassan erlägga
sjukförsäkringsavgift
under förutsättning att han under året
haft inkomst av annat förvärvsarbete
enligt 3 kap. 2 §.

Vid beräkning av avgift enligt första
stycket äger 3 § andra och fjärde
styckena samt 11 kap. 4 § motsvarande
tillämpning.

Föreslagen lydelse

Statsbidrag lämnas med femton
procent av kostnaderna för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat
försäkringens kostnader enligt lagen
(1974:525) om ersättning för viss
födelsekontrollerande verksamhet
m. m., samt för förvaltning.

Statsbidrag lämnas vidare med
femton procent av kostnaderna för
den allmänna försäkringen för förmåner
enligt lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader,
m. m., samt för centrala studiestödsnämnden
med anledning av att
sådana återbetalningspliktiga studiemedel
som belöper på en studerandes
sjukperiod enligt studiestödslagen
(1973:349) inte skall återbetalas.

3

Försäkrad, som vid utgången av
visst år är inskriven hos allmän försäkringskassa,
skall för nämnda år
erlägga socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen
under förutsättning att han
under äret haft inkomst av annat
förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 §.
Avgift erlägges dock ej av den som
vid årets ingång uppnått sextiofem års
ålder och ej heller av den som för
någon del av samma år åtnjutit hel
förtidspension enligt denna lag eller
för hela året åtnjutit hel ålderspension
enligt samma lag.

Vid beräkning av avgift enligt första
stycket tages icke hänsyn till
inkomst som för år räknat ej uppgått

Folkpensioneringen finansieras,
förutom genom avgifter som avses i
1 §, av statsmedel, om ej annat särskilt
föreskrivits.

11 Senaste lydelse 1979:127.

SfU 1980/81:28

42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till femhundra kronor.

Försäkrad, för vilken för visst år
fastställts pensionsgrundande inkomst
på grundval av inkomst av
annat förvärvsarbete, skaliför nämnda
är erlägga tilläggspensionsavgift
ä den pensionsgrundande
inkomsten, i vad denna härrör
från inkomst av annat förvärvsarbete.

Avgift erlägges icke för inkomst,
som avses i 11 kap. 3 § första stycket

d).

Avgift till sjukförsäkringen enligt

1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt

2 § skall utgå med tio och fem tiondels
procent av det belopp, varå
avgiften skall beräknas. För försäkrad
som på grund av undantagande
enligt 11 kap. 7 § ej omfattas av
sjukpenningförsäkringen eller för vilken
försäkringen enligt 3 kap. 11 §
gäller med karenstid, beräknas dock
avgift enligt 2 § efter den lägre procentsats
som regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, myndighet
fastställer med hänsyn till den
inverkan undantagandet eller karenstiden
bedömes få på försäkringens
utgifter. Influtna avgifter fördelas
mellan de allmänna försäkringskassorna
till täckande av deras utgifter
under året för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de kostnader enligt
lagen (1974:525) om ersättning för
viss födelsekontrollerande verksamhet
m. m., som åvila kassorna, samt
för förvaltning, till den del utgifterna

Avgiftsuttaget till försäkringen för
tilläggspension skall vara så avvägt
att avgifterna i förening med andra
tillgängliga medel finansierar pensionsutbetalningar,
förvaltningskostnader
och andra utgifter för försäkringen
samt den fondering som
behövs.

Beslut om avgiftsuttaget för ett visst
är skall fattas senast under äret dessförinnan.
Riksförsäkringsverket
skall vart femte är föreslå avgiftsuttag
för nästföljande sju år, i den mån
uttaget inte redan beslutats.

12 Senaste lydelse 1980:1039.

SfU 1980/81:28

43

Nuvarande lydelse

icke täckas av statsbidrag enligt 7 §.
Influtna avgifter skola även täcka de
kostnader som under året uppkommit
för den allmänna försäkringen
för förmåner enligt lagen (1954:519)
om kostnadsfria och prisnedsatta
läkemedel m. m. samt för centrala
studiestödsnämnden i anledning av
att återbetalningspliktiga studiemedel,
som belöpa på studerandes sjukperiod,
enligt studiestödslagen
(1973:349) icke skola återbetalas, till
den del kostnaderna icke skola täckas
med statliga medel enligt 7 § andra
stycket. För reglering av över- och
underskott skall finnas en fond,
benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden.
Regeringen
fastställer grunderna för överförandet
av medel till och frän fonden.

Ifråga om sjöman som avses il § 1
mom. första stycket lagen (1958:295)
om sjömansskatt beräknas avgiften
till sjukförsäkringen enligt procentsats
som regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, myndighet
fastställer. Procentsatsen skall för
visst år utgöra bestämd andel av den i
första stycket angivna procentsatsen.
Nämnda andel skall svara mot förhållandet
mellan antalet svenska sjömän
och hela antalet sjömän på
svenska handelsfartyg i medeltal för
den 31 oktober under de tre år, som
närmast föregått det år då procentsatsen
fastställes. Hänsyn tages härvid ej
till fartyg med en bruttodräktighet
understigande trehundra registerton.
Procentsatsen beräknas med tvä decimaler.

Föreslagen lydelse

SfU 1980/81:28

44

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 a §

13

Avgift till folkpensioneringen enligt
1 eller 3 § skall utgå med åtta och
fyra tiondels procent av det belopp,
på vilket avgiften skall beräknas. I
fråga om sjöman som avses i 1 § 1
mom. första stycket lagen (1958:295)
om sjömansskatt beräknas dock
avgiften efter den lägre procentsats
som regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, myndighet fastställer
med motsvarande tillämpning
av 4 § andra stycket. Avgifterna tillföras
staten.

Avgift till försäkringen för tilläggspension
enligt 1 § samt tilläggspensionsavgift
enligt 3 § skola utgå efter
en procentsats, som fastställes i särskild
lag. Procentsatsen skall vara så
avvägd att avgifterna i förening med
andra tillgängliga medel förslå till
bestridande av pensionsutbetalningar,
förvaltningskostnader och andra
försäkringen för tilläggspension åvilande
utgifter ävensom till den fondering
som finnes erforderlig.

Beslut om den procentsats, som
skall tillämpas för visst är, skall fattas
senast under året dessförinnan. Riksförsäkringsverket
åligger att vart femte
år framlägga förslag beträffande
procentsatserna under nästföljande
sju år, i den män uttaget icke redan
beslutats.

De avgifter, som avses i första
stycket, skola ingå till en fond, benämnd
allmänna pensions 13

Senaste lydelse 1980:1039.

14 Senaste lydelse 1979:127.

5 §

14

SfU 1980/81:28

45

Nuvarande lydelse

fonden, med vars tillgångar kostnaderna
för försäkringen för tilläggspension
skola bestridas.

Allmänna pensionsfonden förvaltas
enligt grunder som riksdagen
fastställer särskilt.

t

Saknar annan arbetsgivare för sjöman
än redare fast driftställe i riket
annorstädes än på fartyg, svarar
redaren för att arbetsgivaren fullgör
sina förpliktelser enligt denna lag
som om förpliktelserna ålegat redaren
själv. Har redare till följd härav
erlagt avgiftsbelopp, äger han söka
beloppet åter av sjömannens arbetsgivare.

7

Statsbidrag utgår för varje är
med femton procent av allmän försäkringskassas
utgifter för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de
kostnader enligt lagen (1974:525) om
ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m., som åvila
kassan, samt för förvaltning.

Statliga medel utgår vidare för
varje är med femton procent av de
kostnader som under året uppkommit
för den allmänna försäkringen
för förmåner enligt lagen (1954:519)
om kostnadsfria och prisnedsatta
läkemedel m. m., samt för centrala
studiestödsnämnden i anledning av
att återbetalningspliktiga studiemedel,
som belöpa på studerandes sjukperiod,
enligt studiestödslagen
(1973:349) icke skola återbetalas.

Föreslagen lydelse

§

15 Senaste lydelse 1979:1134.

SfU 1980/81:28

46

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Förutom genom avgifter enligt 1
och 3 §§ bestridas kostnaderna för
folkpensioneringen av statsmedel,
om ej annat särskilt föreskrivits.

9 §16

Om debitering och uppbörd av
avgifter enligt 1 § samt av tilläggspensionsavgifter
enligt 3 § ävensom
angående befrielse i vissa fall från
skyldighet att erlägga avgift av sistnämnda
slag gälla särskilda bestämmelser.

10 §

Om debitering och uppbörd av
sjukförsäkringsavgifter och avgifter
till folkpensioneringen enligt 2 och
3 §§ stadgas i uppbördslagen.

Har försäkrad, som är pliktig att
erlägga sjukförsäkringsavgift enligt
2 § eller avgift till folkpensioneringen
enligt 3 §, avlidit skall 75 § 1 mom.
kommunalskattelagen (1928:370)
äga motsvarande tillämpning beträffande
befrielse från skyldighet att
erlägga sådan avgift.

11 §

I avräkning å de avgifter, som
tillkomma allmän försäkringskassa,
äger kassan av statsverket erhålla
förskott enligt de föreskrifter regeringen
utfärdar.

20 kap.

4 §

Har någon genom oriktiga uppgif- Har någon genom oriktiga uppgifter
eller genom underlåtenhet att ter eller genom underlåtenhet att

16 Senaste lydelse 1979:127.

SfU 1980/81:28

47

Nuvarande lydelse

fullgöra honom åvilande uppgiftseller
anmälningsskyldighet eller annorledes
förorsakat att ersättning
utgått obehörigen eller med för högt
belopp, eller har någon eljest obehörigen
eller med för högt belopp
uppburit ersättning och har han skäligen
bort inse detta, skall återbetalning
ske av vad för mycket utbetalats,
där ej i särskilt fall anledning
föreligger att helt eller delvis eftergiva
återbetalningsskyldighet.

Har återbetalningsskyldighet
ålagts någon enligt första stycket, må
vid senare utbetalning till honom i
avräkning å vad för mycket utgått
innehållas skäligt belopp. Avdrag ä
tilläggspension må tillika göras för
ogulden tilläggspensionsavgift, såvida
enligt 11 kap. 6 § första stycket
pensionspoäng som svarar mot
avgiften tillgodoräknats den försäkrade
för det år som avgiften avser.

Föreslagen lydelse

fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet
eller på annat sätt
förorsakat att ersättning utgått obehörigen
eller med för högt belopp,
eller har någon eljest obehörigen
eller med för högt belopp uppburit
ersättning och har han skäligen bort
inse detta, skall återbetalning ske av
vad som för mycket utbetalats, om
inte i särskilt fall anledning föreligger
att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten.

Har återbetalningsskyldighet
ålagts någon enligt första stycket, får
vid senare utbetalning till honom i
avräkning på vad som för mycket
utgått innehållas ett skäligt belopp.
Avdrag på tilläggspension får även
göras för obetald egenavgift för tilläggspension,
om enligt 11 kap. 6 §
första stycket pensionspoäng som
svarar mot avgiften tillgodoräknats
den försäkrade för det år som avgiften
avser oavsett att avgiften inte
er lagts.

Beträffande fullföljd av talan i
vissa fall skall gälla vad därom är
stadgat i författning som avses i 11
kap. 4 § eller 19 kap. 9 § eller 10 §
första stycket. Ifråga om besvär över
beslut i ärende, som avses i 19 kap.
10 § sista stycket skall vad som gäller
beträffande besvär över beslut enligt
15 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt äga motsvarande tilllämpning.

Beträffande fullföljd av talan i
vissa fall skall gälla vad därom föreskrivs
i författning som avses i 11
kap. 4 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

2. Äldre bestämmelser i 3 kap. 11 § gäller fortfarande för försäkrade för

SfU 1980/81:28

48

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vilka undantagande enligt 11 kap. 7 § i dess äldre lydelse ägt giltighet.

3. För försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare och för vilka
undantagande enligt 11 kap. 7 § i dess äldre lydelse ägt giltighet, gäller
fortfarande bestämmelserna i 12 kap. 2 § och 15 kap. 1 § i deras förutvarande
lydelse. För försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare och för vilka
sådant undantagande varit gällande under år 1981 gäller alltjämt äldre
bestämmelser i 3 kap. 2 och 5 §§, 11 kap. 7 §, 13 kap. 2 § och 17 kap. 1 §.
Anmälan som avses i 11 kap 7 § första stycket i dess äldre lydelse får utan
hinder av andra stycket nämnda paragraf återkallas med verkan från och med
ingången av året näst efter det då anmälan har återkallats. Ny anmälan får
inte göras.

4. Äldre bestämmelser i 11 kap. 2 och 6 §§, 19 kap. samt 20 kap. 4 § gäller
fortfarande i fråga om avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

5. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som
har ersatts av en bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

SfU 1980/81:28

49

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring1 dels

att 4 kap. 8 § samt 7 kap. 3 och 4 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 6 §, 6 kap. 1 § samt 7 kap. 1 och 2 §§ skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Den som förvärvsarbetar är försäkrad för arbetsskada enligt denna lag.
Försäkringen skall även gälla den som genomgår utbildning i den mån
utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada. Regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter
härom.

Annan förvärvsarbetande än ar- Annan förvärvsarbetande än arbetstagare
är försäkrad under förut- betstagare är försäkrad under förut sättning

att han är bosatt i Sverige sättning att han är bosatt i Sverige.
och att undantagande från försäkringen
för tilläggspension enligt 11
kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring ej gäller för honom.

3 kap.

6 §2

Sjukpenningunderlag utgöres av

1. för den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring:

hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag,

2. för den som ej är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen om allmän
försäkring men likväl har inkomst av förvärvsarbete:

den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst för
honom enligt 3 kap. 2 § nämnda lag, om han hade varit sjukpenningförsäkrad,
dock lägst 6 000 kronor,

3. för försäkrad som avses i 1 kap. 1 § andra stycket eller som i annat fall
genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade:

hans livränteunderlag enligt 4 kap.

Bestämmelserna i 4 kap. 8 § äger Sjukpenningunderlaget får ej be 1

Lagen omtryckt 1977:264.

2 Senaste lydelse 1979:1165.

4 Riksdagen 1980181. 11 sami Nr 28

SfU 1980/81:28

50

Nuvarande lydelse

motsvarande tillämpning i fråga om
sjukpenningunderlag. Sjukpenningunderlaget
får ej beräknas till högre
belopp än som motsvarar sju och en
halv gånger det basbelopp enligt 1
kap. 6 § lagen om allmän försäkring
som gällde vid årets början.

Föreslagen lydelse

räknas till högre belopp än som
motsvarar sju och en halv gånger det
basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen om
allmän försäkring som gällde vid
årets början.

4 kap.

8 §

Inkomst som enligt 11 kap. 7 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring
har undantagits från försäkringen
för tilläggspension inräknas i livränteunderlaget
utan hinder av 3 kap.

2 § första stycket fjärde meningen
samma lag.

6 kap.

1 §

Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad
till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller familjepension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med anledning av den
inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån
den överstiger pensionen.

Livränta enligt 5 kap. till änka eller kvinna som avses i 5 kap. 6 § utgår från
och med den månad under vilken hon fyller 65 år endast i den mån hon ej har
rätt till folkpension i form av ålderspension och tilläggspension i form av
änkepension med belopp som motsvarar en livränta som är beräknad på 65
procent av livränteunderlaget enligt 5 kap. 2 §. Bestämmelserna i 4 kap. 4 §
tredje stycket har därvid motsvarande tillämpning.

Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system
för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.

Börjar undantagande från försäk- Om den försäkrade till följd av
ringen för tilläggspension enligt 11 underlåten avgiftsbetalning ej har

kap. 7 § lagen om allmän försäkring tillgodoräknats pensionspoäng en att

gälla efter det att arbetsskadan har ligt 11 kap. 6§ lagen om allmän

inträffat, skall vid tillämpning av försäkring för år efter det då arbets denna

paragraf och 4 kap. 4 § hänsyn skadan har inträffat, skall vid tilltagas
till tilläggspension som skulle lämpning av denna paragraf och 4

ha utgått om undantagande ej hade kap. 4 § hänsyn tas till den tilläggs -

SfU 1980/81:28

51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anmälts. Motsvarande skall gälla, pension som skulle ha utgått om

om den försäkrade till följd av avgift hade erlagts.

underlåten avgiftsbetalning ej har
tillgodoräknats pensionspoäng enligt
11 kap. 6 § nämnda lag för år
efter det då skadan har inträffat.

7 kap.

1 §

För finansiering av arbetsskadeförsäkringen
erlägges årligen avgifter
enligt detta kapitel. För staten
gäller särskilda bestämmelser som
meddelas av regeringen.

2

Arbetsgivare erlägger avgift på
summan av vad han under året har
utgivit som lön till arbetstagare i
pengar eller naturaförmåner i form
av kost, bostad eller bil eller, i fall
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket
sista meningen lagen (1962:381) om
allmän försäkring, annan ersättning
för utfört arbete. Vid beräkningen av
avgiften tages ej hänsyn till arbetstagare
vars lön under året har understigit
500 kronor.

Om avgifter för finansiering av
arbetsskadeförsäkringen föreskrivs i
lagen (0000:000) om socialavgifter.
För staten gäller särskilda bestämmelser
som meddelas av regeringen.

§3

Avgiften till arbetsskadeförsäkringen
skall utgå efter en procentsats
som skall vara så avvägd att avgifterna
tillsammans med andra tillgängliga
medel täcker

1. ersättningar enligt denna lag
samt ersättningar på grund av obligatorisk
försäkring enligt lagen
(1916:235) om försäkring för olycksfall
i arbete, lagen (1929:131) om
försäkring för vissa yrkessjukdomar
och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

2. kostnader som föranleds av
lagen (1955:469) angående omreglering
av vissa ersättningar enligt lagen
den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring
för olycksfall i arbete m. m.,
lagen (1962:303) om förhöjning av
vissa ersättningar i anledning av
yrkesskada m. m., lagen (1967:919)
om värdesäkring av yrkesskadelivräntor
m. m. och lagen (1977:268)

3 Senaste lydelse 1979:653.

SfU 1980/81:28

52

Nuvarande lydelse

Avgift erlägges icke för arbetstagares
lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av barn till den del lönen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning
som arbetsgivare äger uppbära
enligt 3 kap. 16 § lagen om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej heller
för lön som arbetsgivare har utgivit
till barn för arbete utfört i hans
förvärvsverksamhet i de fall avdrag
för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Försäkrad som under året har haft
inkomst av annat förvärvsarbete
enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän
försäkring erlägger avgift enligt de
grunder som anges för sjukförsäkringsavgift
i 19 kap. 2 § samma lag.

Föreslagen lydelse

om uppräkning av yrkesskadelivräntor
m. m.,

3. förvaltningskostnader,

4. behövlig fondbildning.

Med förvaltningskostnader enligt
första stycket 3 avses omkostnader
för riksförsäkringsverkets och de
allmänna försäkringskassornas verksamhet
beträffande arbetsskadeförsäkringen.
Den del av avgifterna som
skall anses svara mot förvaltningskostnader
fastställs genom särskild
lag.

Beslut om procentsats och förvaltningskostnadsandel
för ett visst år
skall fattas senast under året dessförinnan.
Riksförsäkringsverket skall
vart femte år föreslå procentsats och
förvaltningskostnadsandel för de sju
följande åren, i den mån beslut ej
redan har fattats.

Avgift utgår efter procentsats som
fastställes i lag. Procentsatsen skall
vara avvägd så att avgifterna tillsammans
med andra tillgängliga medel
täcker

1. ersättningar enligt denna lag
samt ersättningar på grund av obligatorisk
försäkring enligt lagen
(1916:235) om försäkring för olycksfall
i arbete, lagen (1929:131) om
försäkring för vissa yrkessjukdomar
och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

2. kostnader som föranledes av
lagen (1955:469) angående omreglering
av vissa ersättningar enligt lagen

SfU 1980/81:28

53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den 17juni 1916 (nr235) omförsäkring
för olycksfall i arbete m. m.,
lagen (1962:303) om förhöjning av
vissa ersättningar i anledning av
yrkesskada m. m., lagen (1967:919)
om värdesäkring av yrkesskadelivräntor
m. m. och lagen (1977:268)
om uppräkning av yrkesskadelivräntor
m. m.,

3. förvaltningskostnader,

4. behövlig fondbildning.

Med förvaltningskostnader enligt
första stycket 3 avses omkostnader
för riksförsäkringsverkets och de
allmänna försäkringskassornas verksamhet
beträffande arbetsskadeförsäkringen.
Den del av avgifterna som
skall anses svara mot förvaltningskostnader
fastställes genom särskild
lag.

Beslut om procentsats och förvaltningskostnadsandel
för visst är skall
fattas senast under året dessförinnan.
Riksförsäkringsverket skall vart femte
år föreslå procentsats och förvaltningskostnadsandel
för de sju följande
åren, i den män beslut ej redan har
fattats.

4 §

Om debitering och uppbörd av
avgift gäller särskilda bestämmelser.

Avgifterna föres till en fond, kallad
arbetsskadeförsäkringsfonden, som
förvaltas enligt grunder som riksdagen
fastställer särskilt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

2. Äldre bestämmelser i 1 kap. 1 §, 3 kap. 6 §, 4 kap. 8 § och 6 kap. 1 §
gäller fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet
samt i fråga om försäkrade för vilka undantagande från försäkringen för

SfU 1980/81:28

54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring äger giltighet
efter ikraftträdandet.

3. Äldre bestämmelser i 7 kap. gäller fortfarande i fråga om avgifter som
belöper på tid före ikraftträdandet.

SfU 1980/81:28

55

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1969:205) om pensionstillskott skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

i

Vid tillämpning av 3 § skall, då
undantagande enligt 11 kap. 7 §
lagen om allmän försäkring gällt,
hänsyn tagas till tilläggspension, som
skulle ha utgått om undantagande ej
ägt rum. Motsvarande skall gälla, då
pensionspoäng enligt II kap. 6 §
första stycket lagen om allmän försäkring
på grund av underlåten
avgiftsbetalning icke tillgodoräknats
försäkrad.

Föreslagen lydelse

Vid tillämpning av 3 § skall, då
pensionspoäng enligt 11 kap. 6 §
första stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring på grund av underlåten
avgiftsbetalning icke tillgodoräknats
den försäkrade, hänsyn tas
till den tilläggspension, som skulle
ha utgått om avgift erlagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Har undantagande från
försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
gällt för försäkrad skall vid beräkning av pensionstillskott enligt 3 § hänsyn
tagas till den tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande ej ägt
rum.

SfU 1980/81:28

56

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 4, 13 och 21 §§ lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

För att någon skall vara försäkrad för delpension fordras vidare att han
från och med det år då han fyllde 45 år har varit förvärvsverksam i sådan
utsträckning att han för minst tio år har tillgodoräknats pensionsgrundande
inkomst för tilläggspension enligt 11 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Vid tillämpning av första stycket Vid tillämpning av första stycket

skall i förekommande fall tagas hän- skall i förekommande fall tas hänsyn

syn även till år, för vilket den för- även till år, för vilket den förvärvsar värvsarbetande

skulle ha tillgodo- betande skulle ha tillgodoräknats

räknats pensionsgrundande inkomst pensionsgrundande inkomst om han

om han inte hade anmält undanta- inte hade underlåtit att erlägga till gande

från försäkringen för tilläggs- läggspensionsavgift.
pension eller hade underlåtit att
erlägga tilläggspensionsavgift.

13 §

För försäkrad som avses i 7 § utgörs pensionsunderlaget av hälften av hans
genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen. Överstiger den
förvärvsinkomst, som han efter arbetstidsminskningen kan antagas tills
vidare ha, hälften av den tidigare inkomsten, minskas pensionsunderlaget
med hänsyn härtill. Vidare tillämpas 8 § och 9 § andra stycket vid

beräkningen av pensionsunderlaget.

Den försäkrades genomsnittliga
förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen
beräknas med ledning
av dels de pensionspoäng för tilläggspension
som han har tillgodoräknats
för de närmaste tre åren före
arbetstidsminskningen, dels det basbelopp
som gällde vid arbetstidsminskningen.
Därvid skall tilläggas
en pensionspoäng för varje år. Har
inkomsten något år understigit vad
som motsvarar en pensionspoäng för
året, skall i stället tillgodoräknas

Den försäkrades genomsnittliga
förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen
beräknas med ledning
av dels de pensionspoäng för tilläggspension
som han har tillgodoräknats
för de närmaste tre åren före
arbetstidsminskningen, dels det basbelopp
som gällde vid arbetstidsminskningen.
Därvid skall tilläggas
en pensionspoäng för varje år. Har
inkomsten något år understigit vad
som motsvarar en pensionspoäng för
året, skall i stället tillgodoräknas

SfU 1980/81:28

57

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

motsvarande del av en pensionspoäng.
I förekommande fall skall hänsyn
tas även till pensionspoäng som
den försäkrade skulle ha tillgodoräknats
om han inte hade underlåtit att
erlägga tilläggspensionsavgift.

motsvarande del av en pensionspoäng.
I förekommande fall skall tagas
hänsyn även till pensionspoäng som
den försäkrade skulle ha tillgodoräknats
om han inte hade anmält undantagande
från försäkringen för tillläggspension
eller hade underlåtit att
erlägga tilläggspensionsavgift.

För den som före arbetstidsminskningen under den ettårsperiod som avses
i 3 § endast förvärvsarbetade som anställd, som uppdragstagare eller som
bådadera skall inkomsten före minskningen beräknas enligt 12 §. En
förutsättning härför är att ersättningen vid inkomsttaxeringen är att hänföra
till inkomst av tjänst.

21 §

För finansiering av delpensionsförsäkringen
erlägger arbetsgivare
årligen avgift enligt de grunder som
anges för socialförsäkringsavgift till
sjukförsäkringen i 19 kap. 1 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Avgift erläggs med 0,50 procent av
avgiftsunderlaget.

Den som under året har haft
inkomst av annat förvärvsarbete
enligt 11 kap. 3 § lagen om allmän
försäkring erlägger avgift till delpensionsförsäkringen
enligt de grunder
som anges för socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen i 19 kap. 3 §
samma lag och efter procentsats som
anges i första stycket.

Ifråga om debitering och uppbörd
av avgifterna gäller lagen (1959:552)
om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.
och uppbördslagen (1953:272). Avgifterna
skall ingå till en fond, som
förvaltas av riksförsäkringsverket.

Om avgifter för finansiering av
delpensionsförsäkringen föreskrivs i
lagen (0000:000) om socialavgifter.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

2. För den som har anmält undantagande från försäkringen för tilläggs5
Riksdagen 1980181. 11 sami. Nr 28

SfU 1980/81:28

58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall 4 och 13 §§ i deras
äldre lydelse alltjämt gälla.

3. Äldre bestämmelser i 21 § gäller fortfarande i fråga om avgifter som
belöper på tid före ikraftträdandet.

Sfi! 1980/81:28

59

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1

dels att rubriken till lagen skall ha nedan angivna lydelse,
dels att 1-4, 28 och 39 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Lag om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring,
m. m.

1

Angående debitering och uppbörd
av avgifter från arbetsgivare
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring, lagen

(1960:77) om byggnadsforskningsavgift,
lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,
lagen (1971:282) om
arbetarskyddsavgift samt lagen
(1973:372) om arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen och det
kontanta arbetsmarknadsstödet skall
gälla vad nedan stadgas.

2

I denna lag förstås med

arbetsgivaravgift: sum man

av arbetsgivarens avgifter enligt
1 § första stycket;

avgiftsunderlag: belopp

varå avgift, som avses i 1 § första
stycket, skall beräknas för arbetsgivaren; u

t g i f t s å r : det kalenderår för

Föreslagen lydelse

Lag om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen (0000:000) om socialavgifter.

§2

Angående debitering och uppbörd
av avgifter från arbetsgivare
enligt lagen (0000:000) om socialavgifter
skall gälla vad som föreskrivs
nedan.

|3

I denna lag förstås med

avgiftsunderlag: det belopp
pä vilket avgifter, som avses i 1 §,
skall beräknas för arbetsgivaren;

utgiftsår: det kalenderår för

1 Lagen omtryckt 1974:938.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.

2 Senaste lydelse 1977:283.

3 Senaste lydelse 1979:652.

SfU 1980/81:28

60

Nuvarande lydelse

vilket avgiftsunderlag skall bestämmas; slutlig

avgift: arbetsgivaravgift
som påföres vid den årliga
avgiftsdebiteringen för nästföregående
utgiftsår;

preliminär avgift: belopp
som enligt debitering skall erläggas
eller eljest erlägges i avräkning på
slutlig avgift;

kvarstående avgift: av giftsbelopp

som återstår att erlägga
sedan preliminär avgift avräknats
från slutlig avgift;

tillkommande avgift: arbetsgivaravgift
som skall erläggas
enligt beslut om debitering fattat
sedan den årliga avgiftsdebiteringen
avslutats.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag
för avgift till sjukförsäkringen,
folkpensioneringen, försäkringen
för tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen
samt för arbetarskyddsavgift
och arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen och det
kontanta arbetsmarknadsstödet skall
med lön enligt denna lag förstås
jämväl sådan ersättning, som enligt 3
kap. 2 § andra stycket sista punkten
och 11 kap. 2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
anses såsom inkomst av anställning.
Vad nu sagts äger dock icke tillämpning
i fall där ersättningen utgått till
utomlands bosatt person och avser
arbete utom riket eller där bevillningsavgift
erlagts enligt lagen
(1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter.

Föreslagen lydelse

vilket avgiftsunderlaget skall bestämmas; slutlig

avgift: summan av de
arbetsgivaravgifter som en arbetsgivare
påförs vid den årliga avgiftsdebiteringen
för det nästföregående
utgiftsåret;

preliminär avgift: det belopp
som enligt debitering skall betalas
eller annars betalas i avräkning på
den slutliga avgiften;

kvarstående avgift: det
avgiftsbelopp som återstår att betala
sedan den preliminära avgiften avräknats
från den slutliga avgiften;

tillkommande avgift: den
arbetsgivaravgift som skall betalas
enligt ett beslut om debitering som
har fattats sedan den årliga avgiftsdebiteringen
avslutats.

Med lön förstås i denna lag detsamma
som i lagen (0000:000) om
socialavgifter.

SfU 1980/81:28

61

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

l fråga om inkomst från fåmansföretag
skola föreskrifterna i punkt 13
av anvisningarna till32 § kommunalskattelagen
(1928:370) äga motsvarande
tillämpning vid beräkning av
avgiftsunderlag.

Vad i 19 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring föreskrives om avgift som
där avses äger motsvarande tillämpning
på annan avgift som uppbäres
enligt förevarande lag.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala skatterätten,
om inte annat framgår av omständigheterna.

Vid tillämpning av denna lag skall
sådant bidrag som avses i 11 kap. 2 §
första stycket m) lagen om allmän
försäkring anses som lön och den
som utgivit bidraget som arbetsgiva -

Avgiftsunderlagetfastställs av riksförsäkringsverket
och avrundas till
närmast lägre hundratal kronor.

3 §

Avgiftsunderlag bestämmes av
riksförsäkringsverket och angives i
hela hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår
till helt hundratal kronor, bortfaller.

Avlider arbetsgivare, skall för det utgiftsår, då dödsfallet inträffade,
avgiftsunderlag bestämmas för dödsboet efter honom och avse både lön, som
den avlidne utgivit, och lön, som utgivits av dödsboet.

4 §4

Vid bestämmande av avgiftsunderlag
skall utöver vad som framgår
av de i 1 § angivna författningarna
gälla följande.

Värdet av naturaförmån i form av
kost, bostad eller bil skall uppskattas
efter regler, som fastställas av regeringen
eller efter regeringens be -

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget
skall värdet av naturaförmån
i form av kost, bostad eller bil
uppskattas efter regler, som fastställs
av regeringen eller efter regeringens
bemyndigande av riksförsäkringsverket.
Värdet av bilförmån skall
bestämmas enligt schablon på

4 Senaste lydelse 1979:652.

g Riksdagen 1980/81. 11 sami. Nr 28

SfU 1980/81:28

62

Nuvarande lydelse

myndigande av riksförsäkringsverket.
Värdet av bilförmån skall
bestämmas enligt schablon på
grundval av genomsnittliga faktiska
kostnader för innehav av bilar i olika
pris- och årsklasser vid en årlig
körsträcka i privat bruk om 1 000
mil. Vad angår naturaförmån i form
av kost och bostad åt arbetstagare,
som avses i 1 § första stycket lagen
om sjömansskatt, skall dock värdet
beräknas efter de grunder, enligt
vilka motsvarande naturaförmåner
till ombordanställt manskap som
erlagt sjömansskatt värderas vid
bestämmande av pensionsgrundande
inkomst.

Avdrag för kostnader, som arbetstagare
haft att av sin lön bestrida i
anställningen, må göras i den män
riksförsäkringsverket sä medgiver.
Sådant medgivande må lämnas
endast om kostnaderna beräknas
uppgå till minst en tiondel av lönen
samt må avse arbetstagare i viss
verksamhet eller, efter framställning
av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.

Ersättning för tjänstgöring i verkskydd
enligt 47 § tredje stycket civilförsvarslagen
(1960:74) skall i den
mån ersättningen utgör eller motsvarar
dagpenning icke beaktas vid
bestämmande av avgiftsunderlag.

Föreslagen lydelse

grundval av genomsnittliga faktiska
kostnader för innehav av bilar i olika
pris- och årsklasser vid en årlig
körsträcka i privat bruk om 1 000
mil. Värdet av naturaförmån i form
av kost och bostad åt sådana arbetstagare
som avses i 1 § i mom. första
stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt
skall dock beräknas efter
de grunder, enligt vilka motsvarande
naturaförmåner till ombordanställt
manskap som erlagt sjömansskatt
värderas vid bestämmande av pensionsgrundande
inkomst.

Arbetsgivaravgift, som uppbäres
av riksförsäkringsverket, skall, där
verket ej medgivit annat betalningssätt,
erläggas genom inbetalning till

Arbetsgivaravgift skall, om riksförsäkringsverket
ej medger annat
betalningssätt, betalas genom insättning
pä verkets postgirokonto med

5 Senaste lydelse 1976:1016.

SfU 1980/81:28

63

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

verkets postgirokonto medelst inbetalningskort,
vilka skola vara fogade
vid räkning som avses i 27 §. Inbetalning
medelst sådant kort sker kostnadsfritt.

Avgiftsbelopp och räntor skola i
den mån de inflyta eller utbetalas till
arbetsgivare fördelas mellan avgifter,
som avses i 1 § första stycket eller
eljest uppbäras med tillämpning av
denna lag, enligt följande:

preliminär avgift för visst utgiftsår,
så som avgifterna ingå i summan
av de under samma utgiftsår debiterade
preliminära avgifterna;

kvarstående avgift och överskjutande
preliminär avgift, så som
avgifterna ingå i summan av motsvarande
slutliga avgifter;

tillkommande avgift och avgiftsbelopp,
som visst år återbetalas
enligt 31 §, så som avgifterna ingå i
summan av de slutliga avgifter som
påförts vid närmast föregående årliga
avgiftsdebitering; samt

inbetalningskort som skall vara
fogade vid räkning som avses i 27 §.
Inbetalning med sådant kort sker
kostnadsfritt.

Avgiftsbelopp och räntor skall i
den mån de inflyter eller utbetalas till
arbetsgivare fördelas mellan olika
avgiftsändamål enligt följande:

preliminär avgift för visst utgiftsår,
så som avgifterna ingår i summan
av de under samma utgiftsår debiterade
preliminära avgifterna;

kvarstående avgift och överskjutande
preliminär avgift, så som
avgifterna ingär i summan av motsvarande
slutliga avgifter;

tillkommande avgift och avgiftsbelopp,
som visst år återbetalas
enligt 31 §, så som avgifterna ingår i
summan av de slutliga avgifter som
påförts vid närmast föregående årliga
avgiftsdebitering; samt

särskild avgift och ränta, så som fördelning sker av det avgiftsbelopp, på
vilket den särskilda avgiften eller räntan beräknats.

Sedan den årliga avgiftsdebiteringen
avslutats, skall influten preliminär
avgift för utgiftsåret i fråga
omfördelas enligt de bestämmelser
som gälla för kvarstående avgift.

Sedan den årliga avgiftsdebiteringen
avslutats, skall influten preliminär
avgift för utgiftsåret omfördelas
enligt de bestämmelser som gäller
för kvarstående avgift.

39 §

Tilläggspensionsavgift enligt 19 Egenavgifter till försäkringen för

kap. 3 § lagen om allmän försäkring tilläggspension skall, med iakttagan -

skall, med iakttagande av vad i 40 § de av vad som sägs i 40 §, debiteras

sägs, debiteras och uppbäras i enlig- och uppbäras enligt bestämmelserna i

het med vad som stadgas i uppbörds- uppbördslagen (1953:272).

lagen.

SfU 1980/81:28

Nuvarande lydelse

64

*

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

SfU 1980/81:28

65

7 Förslag till
Lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens
förvaltning

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 4 §§ reglementet (1959:293) angående
allmänna pensionsfondens förvaltning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1

De penningmedel, som enligt 19
kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall ingå till allmänna
pensionsfonden, skall på det sätt
som nedan stadgas förvaltas av fyra
särskilda styrelser, benämnda första,
andra, tredje och fjärde fondstyrelserna.
Därvid får dock de medel
som överförs till fjärde fondstyrelsens
förvaltning uppgå till högst
1 850 miljoner kronor.

2

Det åligger riksförsäkringsverket
att i fråga om avgifter till försäkringen
för tilläggspension överföra

1. till första fondstyrelsens förvaltning
avgifter, som enligt 19 kap.

1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
erläggas av staten, kommuner
och därmed jämförliga samfälligheter
samt bolag, föreningar och
stiftelser, i vilka staten, kommun
eller därmed jämförlig samfällighet
äger ett bestämmande inflytande;

2. till andra fondstyrelsens förvaltning
jämlikt nämnda lagrum
inflytande avgifter från andra arbetsgivare
än under 1 sägs, som i genomsnitt
för det år, varå avgifterna
belöpa, sysselsätta minst femtio
arbetstagare;

1 Senaste lydelse 1981:182.

2 Senaste lydelse 1979:1056.

Föreslagen lydelse

De penningmedel, som enligt 4
kap. 3 § lagen (0000:000) om socialavgifter
skall ingå till allmänna pensionsfonden,
skall på det sätt som
föreskrivs nedan förvaltas av fyra
särskilda styrelser, benämnda första,
andra, tredje och fjärde fondstyrelserna.
Därvid får dock de medel
som överförs till fjärde fondstyrelsens
förvaltning uppgå till högst
1 850 miljoner kronor.

2

Riksförsäkringsverket skall överföra 1.

till första fondstyrelsens förvaltning
tilläggspensionsavgifter,
som erläggs av staten, kommuner
och därmed jämförliga samfälligheter
samt bolag, föreningar och stiftelser,
i vilka staten, kommun eller
därmed jämförlig samfällighet har
ett bestämmande inflytande;

2. till andra fondstyrelsens förvaltning
tilläggspensionsavgifter,
som erläggs av andra arbetsgivare än
under 1 sägs, vilka i genomsnitt för
det år som avgifterna avser sysselsätter
minst femtio arbetstagare;

SfU 1980/81:28

66

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3. till tredje fondstyrelsens förvaltning
övriga avgifter enligt samma
lagrum samt avgifter som erläggas
jämlikt 19 kap. 3 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring; samt

4. till fjärde fondstyrelsens förvaltning
medel, som av styrelsen
rekvirerats hos riksförsäkringsverket
och som avräknas på medel som
belöpa på de övriga styrelserna i
förhållande till kapitalbehållningarna
enligt styrelsernas balansräkningar
avseende ställningen vid utgången
av närmast föregående år.

3. till tredje fondstyrelsens förvaltning
övriga tilläggspensionsavgifter;
samt

4. till fjärde fondstyrelsens förvaltning
medel, som av styrelsen
rekvirerats hos riksförsäkringsverket
och som avräknas på medel som
belöper på de övriga styrelserna i
förhållande till kapitalbehållningarna
enligt styrelsernas balansräkningar
avseende ställningen vid utgången
av närmast föregående år.

Till varje fondstyrelses förvaltning skall jämväl hänföras avkastning av de
av styrelsen förvaltade medlen. Av avkastningen varje år av de medel fjärde
fondstyrelsen förvaltar skall dock, efter avdrag av sådana kostnader som
anges i 3 § andra stycket, fyra femtedelar överföras till de övriga fondstyrelsernas
förvaltning i förhållande till de avräkningar som har skett enligt
första stycket 4 till och med det år som avkastningen avser.

4 r

Envar av första, andra och tredje fondstyrelserna skall bestå av nio och
fjärde fondstyrelsen av tolv ledamöter, vilka alla förordnas av regeringen. Av
ledamöterna utses

i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräder
kommunerna och landstingskommunerna, och tre efter förslag av
rikssammanslutningar av arbetstagare;

i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av
arbetsgivare, en efter förslag av sammanslutning, som företräder konsumentkooperationen,
och fyra efter förslag av rikssammanslutningar av
arbetstagare;

i tredje fondstyrelsen två efter
förslag av rikssammanslutningar av
arbetsgivare, fyra efter förslag av
rikssammanslutningar av arbetstagare
och två efter förslag av sammanslutningar,
som företräder personer
vilka erlägger avgifter enligt 19

i tredje fondstyrelsen två efter
förslag av rikssammanslutningar av
arbetsgivare, fyra efter förslag av
rikssammanslutningar av arbetstagare
och två efter förslag av sammanslutningar,
som företräder personer
vilka erlägger egenavgifter för

3 Senaste lydelse 1981:182.

SfU 1980/81:28

67

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän tilläggspension; samt
försäkring; samt

i fjärde fondstyrelsen två efter förslag av sammanslutning, som företräder
kommunerna, tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare och
fem efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare.

Avges inte förslag, förordnar regeringen ändå ledamöter.

För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.

Ledamöter och suppleanter skall vara myndiga, här i riket bosatta svenska
medborgare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre bestämmelser gäller i
fråga om avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

SfU 1980/81:28

68

8 Förslag till

Lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av
riksförsäkringsverkets fonder

Härigenom föreskrivs i fråga om reglementet (1961:265) angående
förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder1

dels att i 9 § ordet ”arbetsskadeförsäkringsfonden” skall bytas ut mot
”arbetsskadefonden”,

dels att 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 §2

Folkpensioneringsfonden, arbetsskadeförsäkringsfonden,
särskilda
yrkesskadefonden, fonden för frivillig
yrkesskadeförsäkring, samt de
fonder, som avses i 22 kap. lagen om
allmän försäkring och i 7 § lagen
(1975:380) om delpensionsförsäkring,
skola på sätt nedan stadgas
förvaltas av fondfullmäktige.

Föreslagen lydelse

Folkpensioneringsfonden, arbetsskadefonden,
särskilda yrkesskadefonden,
fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring,
delpénsionsfonden
samt fonden för den frivilliga pensionsförsäkringen
skall på sätt nedan
föreskrivs förvaltas av fondfullmäktige.

Arbetsskadefondens inkomster utgörs
av

arbetsskadeavgifter enligt lagen
(0000:000) om socialavgifter;

2 §3

Arbetsskadeförsäkringsfondens
inkomster utgöras av

avgifter enligt 7 kap. lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring; återbetalda

belopp enligt 12 § andra stycket lagen om försäkring för
olycksfall i arbete och 51 § andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring;
bötesmedel enligt 34 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete;
kapitalbelopp, som inflyta vid inköp i riksförsäkringsverket av livräntor
enligt 10 § lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete
eller på grund av verkets övertagande jämlikt 35 § lagen om försäkring för
olycksfall i arbete samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av annan
åvilande skyldighet att utgiva ersättning i anledning av olycksfall eller
sjukdom; samt

räntor och annan avkastning.

Arbetsskadeförsäkringsfondens Arbetsskadefondens utgifter urutgifter
utgöras av ersättningar och görs av ersättningar och andra kost andra

kostnader, som i anledning av nader, som i anledning av inträffade

1 Senaste lydelse av 9 § 1977:273.

2 Senaste lydelse 1977:273.

3 Senaste lydelse 1977:273.

SfU 1980/81:28

69

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

inträffade skadefall skola utbetalas
av riksförsäkringsverket eller allmän
försäkringskassa på grund av obligatorisk
försäkring enligt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete,
lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar,
lagen om krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande
personer, lagen om yrkesskadeförsäkring,
lagen om krigsförsäkring
för sjömän m. fl. och lagen om
arbetsskadeförsäkring, ävensom
kostnader för omreglering, förhöjning,
uppräkning och värdesäkring
av ersättningar enligt dessa lagar;

ersättningar, som skola utbetalas
av riksförsäkringsverket på grund av
övertagande jämlikt 10 § lagen angående
ersättning för skada till följd av
olycksfall i arbete, 35 § lagen om
försäkring för olycksfall i arbete
samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring
av annan åvilande
ersättningsskyldighet;

skadefall skall utbetalas av riksförsäkringsverket
eller allmän försäkringskassa
på grund av obligatorisk
försäkring enligt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete, lagen om
försäkring för vissa yrkessjukdomar,
lagen om krigsförsäkring för ombord
å fartyg tjänstgörande personer,
lagen om yrkesskadeförsäkring, lagen
om krigsförsäkring för sjömän
m. fl. och lagen om arbetsskadeförsäkring,
ävensom kostnader för
omreglering, förhöjning, uppräkning
och värdesäkring av ersättningar
enligt dessa lagar;

ersättningar, som skall utbetalas
av riksförsäkringsverket på grund av
övertagande jämlikt 10 § lagen angående
ersättning för skada till följd av
olycksfall i arbete, 35 § lagen om
försäkring för olycksfall i arbete
samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring
av annan åvilande
ersättningsskyldighet;

belopp, som av riksförsäkringsverket eller eljest återbetalas på grund av
att för mycket influtit till verket i avgift som i första stycket sägs;

belopp, som skola utbetalas för
bestridande av förvaltningskostnader
enligt 7 kap. 3 § andra stycket
lagen om arbetsskadeförsäkring;
samt

belopp, som skall utbetalas för
finansiering av förvaltningskostnader
enligt 7 kap. 2 § andra stycket
lagen om arbetsskadeförsäkring,
samt

belopp, som utbetalas till följd av vad nedan i 3 § stadgas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som belöper
på tid före ikraftträdandet.

SfU 1980/81:28

70

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

3

Pensionsgrundande inkomst behöver
icke fastställas om pensionspoängen
beräknad enligt 11 kap. 6 §
första och tredje styckena lagen
(1962:381) om allmän försäkring
uppenbarligen skulle understiga
pensionspoäng som avses i sista
stycket samma paragraf och tilläggspensionsavgift
enligt 19 kap. 3 §
nämnda lag ej heller skall påföras
den försäkrade för året.

Föreslagen lydelse
§2

Pensionsgrundande inkomst behöver
inte fastställas om pensionspoängen
beräknad enligt 11 kap. 6§
första och tredje styckena lagen
(1962:381) om allmän försäkring
uppenbarligen skulle understiga
pensionspoäng som avses i sista
stycket samma paragraf och tilläggspensionsavgift
ej heller skall påföras
den försäkrade för året.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1976:1015.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:1015.

2 Senaste lydelse 1979:128.

SfU 1980/81:28

71

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift
under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension

Härigenom föreskrivs att lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av
avgift under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Enligt riksdagens beslut föreskrivs,
att den i 19 kap. 5 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
nämnda procentsatsen för uttag av
avgift till försäkringen för tilläggspension
skall utgöra 12,00 procent
för år 1980, 12,25 procent för år
1981, 12,50 procent för år 1982,
12,75 procent för år 1983 och 13,00
procent för år 1984.

Föreslagen lydelse

Enligt riksdagens beslut föreskrivs,
att procentsatsen för uttag av
tilläggspensionsavgift skall utgöra
12,00 procent för år 1980, 12,25
procent för år 1981, 9,40 procent för
år 1982, 9,60 procent för år 1983 och
9,80 procent för år 1984.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre bestämmelser gäller

fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

SfU 1980/81:28

72

11 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:649) om procentsats för uttag av avgift
under åren 1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen

Härigenom föreskrivs att lagen (1979:649) om procentsats för uttag av
avgift under åren 1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Enligt riksdagens beslut föreskrivs,
att den i 7 kap. 3 § lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring
nämnda procentsatsen för uttag
av försäkringsavgift skall utgöra 0,60
procent för åren 1980-1984 och att
1/30 av försäkringsavgifterna skall
anses svara mot förvaltningskostnader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre bestämmelser gäller

fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

Föreslagen lydelse

Enligt riksdagens beslut föreskrivs,
att procentsatsen för uttag av
arbetsskadeavgift skall utgöra 0,60
procent för åren 1980-1984 och att
1/30 av avgifterna skall anses svara
mot förvaltningskostnader.

SfU 1980/81:28 73

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Förslaget 2

Motionerna 2

Motioner väckta med anledning av propositionen 2

Motioner väckta under den allmänna motionstiden vid riksmötet
1980/81 3

Utskottet

Inledning 4

Beräkning av ATP-avgiften 4

Övre åldersgräns för avgiftsuttag 7

Uppdragsgivares avgiftsskyldighet 7

Undantagande från ATP 8

Avgiftsuttaget till ATP m. m 9

Debitering och uppbörd av avgifter 10

Övriga frågor 13

Hemställan 15

Särskilt yttrande (c) 16

Bilaga (lagförslagen) 18

1. Förslag till lag om socialavgifter 18

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring 24

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
49

4. Förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott
55

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring
56

6. Förslag till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av

vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m 59

7. Förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående

allmänna pensionsfondens förvaltning 65

8. Förslag till lag om ändring i reglementet (1961:265) angående

förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder 68

9. Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av

pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring 70

10. Förslag till lag om ändring i lagen (1979:648) om procentsatser

för uttag av avgift under åren 1980-1984 till försäkringen för
tilläggspension 71

SfU 1980/81:28

74

11. Förslag till lagom ändring i lagen (1979:649) om procentsats
för uttag av avgift under åren 1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen
72

GOTAB 69111 Stockholm 1981