SfU 1980/81:21

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1980/81:21

om anslag till folkpensioner m. m. (prop. 1980/81:100)

Utskottet behandlar i detta betänkande de i proposition 1980/81:100,
bilaga 8 (socialdepartementet) under litt. B. Allmän försäkring m. m.
upptagna anslagen B 5. Folkpensioner, B 6. Bidrag till kommunala
bostadstillägg till folkpension och B 7. Ersättning till postverket för
pensionsutbetalningar, jämte motioner.

1. Folkpensioner. Regeringen har under punkt B 5 (s. 55-59) föreslagit
riksdagen att

1. antaga ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. till Folkpensioner för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av
34 630 000 000 kr.

I propositionen läggs fram förslag om vissa höjningar av ersättningsnivån
för handikappersättning, barnpension och barntillägg från folkpensioneringen
för att kompensera effekterna av de nya beräkningsgrunderna för
ändring av basbeloppet.

Det i propositionen intagna författningsförslaget är följande.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 6 § samt 9 kap. 1 och 3 §§ lagen (1962:381)
om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

8 kap.

6 §

Nuvarande lydelse

Barnpension utgör för år räknat
tjugufem procent av basbeloppet.
Barnpension skall dock alltid utgå
med sådant belopp att pensionen, i
förening med pensionsförmåner,
som enligt bestämmelserna i andra
stycket skola beaktas, utgör

1. för barn, vars båda föräldrar

Barnpension utgör för år räknat
tjugosex procent av basbeloppet.
Barnpension skall dock alltid utgå
med sådant belopp att pensionen, i
förening med pensionsförmåner,
som enligt bestämmelserna i andra
stycket skall beaktas, utgör

1. för barn, vars båda föräldrar

1 Lagen omtryckt 1977:630.

1 Riksdagen 1980181. 11 sami. Nr 21

SfU 1980/81:21

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

avlidit, trettio procent av basbeloppet
efter envar av föräldrarna,

2. för barn, som samtidigt uppbär
bidragsförskott enligt lagen (1964:
143) om bidragsförskott, trettio procent
av basbeloppet samt

3. för barn, som i annat fall uppbär
barnpension efter en av föräldrarna,
fyrtio procent av basbeloppet.

avlidit, trettioen procent av basbeloppet
efter envar av föräldrarna,

2. för barn, som samtidigt uppbär
bidragsförskott enligt lagen (1964:
143) om bidragsförskott, trettioen
procent av basbeloppet samt

3. för barn, som i annat fall uppbär
barnpension efter en av föräldrarna,
fyrtioen procent av basbeloppet.

Vid tillämpning av bestämmelserna i föregående stycke beaktas barnet
tillkommande tilläggspension i form av barnpension samt, i fall som avses i
punkt 3, folkpension i form av änkepension, vilken utgår till kvinna som är
moder till barnet eller varit gift med barnets fader eller har eller har haft barn
med denne, under förutsättning att barnet och kvinnan stadigvarande
sammanbo. Äro flera barn berättigade till barnpension fördelas vid
avräkning änkepensionen lika mellan barnen.

9 kap.

1§

Barntillägg utgår för varje barn under sexton år till försäkrad förälder
som åtnjuter ålderspension eller förtidspension. Har en av föräldrarna
avlidit, äger även pensionsberättigad make till den efterlevande föräldern
rätt till barntillägg, om den efterlevande har vårdnaden om den avlidnes barn
under sexton år. Barntillägg utgives ej till ålderspension, som den försäkrade
åtnjuter för tid före den månad varunder han fyller sextiofem år, eller till
pension som tillkommer någon som enligt bindande avtal åtagit sig att till
barnets underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

Barntillägg till hel ålderspension Barntillägg till hel ålderspension
eller hel förtidspension utgör för år eller hel förtidspension utgör för år

räknat tjugosex procent eller, om
barnet är berättigat till barnpension
enligt 8 kap. 5 §, tio procent av
basbeloppet. Utgår halv ålderspension
eller utgår två tredjedelar av hel
förtidspension eller halv förtidspension,
utgör barntillägget motsvarande
andel av barntillägg till hel pension.

räknat tjugufem procent eller, om
barnet är berättigat till barnpension
enligt 8 kap. 5 §, tio procent av
basbeloppet. Utgår halv ålderspension
eller utgår två tredjedelar av hel
förtidspension eller halv förtidspension,
utgör barntillägget motsvarande
andel av barntillägg till hel pension.

Åtnjuter den försäkrade tilläggspension enligt denna lag, minskas honom
tillkommande barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån denna
för år räknat överstiger halva basbeloppet.

SfU 1980/81:21

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Alltefter hjälpbehovets omfattning
eller merutgifternas storlek
utgör handikappersättning för år
räknat sextio, fyrtiofem eller trettio
procent av basbeloppet.

Alltefter hjälpbehovets omfattning
eller merutgifternas storlek
utgör handikappersättning för år
räknat sextioen, fyrtiosex eller
trettioen procent av basbeloppet.

Handikappersättning kan begränsas till viss tid. Behovet av handikappersättning
skall omprövas i samband med beslut om förtidspension och då den
försäkrade tillerkännes ålderspension enligt denna lag.

Handikappersättning till försäkrad
som är blind utgör för tid före
den månad, då hel ålderspension
eller hel förtidspension enligt denna
lag börjar utgå, för år räknat sextio
procent av basbeloppet. För tid därefter
utgör ersättningen trettio procent
av basbeloppet om ej stödbehovet
ger anledning till högre ersättning.

Handikappersättning till försäkrad
som är döv eller gravt hörselskadad
utgör trettio procent av basbeloppet
om ej stödbehovet ger anledning
till högre ersättning.

Handikappersättning till försäkrad
som är blind utgör för tid före
den månad, då hel ålderspension
eller hel förtidspension enligt denna
lag börjar utgå, för år räknat sextioen
procent av basbeloppet. För tid därefter
utgör ersättningen trettioen
procent av basbeloppet om ej stödbehovet
ger anledning till högre
ersättning.

Handikappersättning till försäkrad
som är döv eller gravt hörselskadad
utgör trettioen procent av basbeloppet
om ej stödbehovet ger anledning
till högre ersättning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Motionerna

I motion 1980/81:247 av Bengt Kindbom (c) och Tage Sundkvist (c)
hemställs att riksdagen begär att regeringen snarast framlägger förslag till
ändring av lagen om pensionstillskott innebärande att vid beviljande av
pensionstillskott till ålderspensionen skall bortses från makes undantagande
från ATP.

I motion 1980/81:297 av Sven Aspling m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen beslutar att basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring
från den 1 juli 1981 skall, i enlighet med vad som anförts i motionen, beräknas
enligt de grunder som gällde den 31 december 1980,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 1980/81:100 bil.
8.1 om ändring i lagen om allmän försäkring,

2 Senaste lydelse 1978:216.

SfU 1980/81:21

3. att riksdagen till Folkpensioner (socialdepartementet) för budgetåret
1981/82 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 241 000 000 kr.
förhöjt förslagsanslag på 34 871 000 000 kr.

I motion 1980/81:426 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att förslag skyndsamt läggs fram, innebärande en rätt
till pensionstillskott för den som begärt undantagande från ATP.

I motion 1980/81:528 av Erik Larsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om ett reallöneanknutet pensionssystem.

I motion 1980/81:529 av Georg Åberg (fp) och Jens Eriksson (m) hemställs
att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av pensionsreglerna i
lagen om allmän försäkring innebärande att alla svenska medborgare
tillförsäkras samma rätt att erhålla det minimibelopp som folkpension med
tillägg av pensionstillskott utgör.

I motion 1980/81:708 av Gullan Lindblad (m) och Sonja Rembo (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändrade regler
för hustrutillägg i enlighet med vad i motionen anförts.

I motion 1980/81:925 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

1 kap.

Inom den allmänna försäkringen
skall de beräkningar, som anges i
denna lag, göras med anknytning till
ett basbelopp.

Basbeloppet fastställs av regeringen
för varje månad och utgör 15 400
kronor multiplicerat med det tal,
(jämförelsetal), som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget
under andra månaden före den som
basbeloppet avser och prisläget i juni
1980. Därvid skall i enlighet med
föreskrifter som meddelas av regeringen
för tid efter oktober 1980
förändringarna i det allmänna prisläget
beräknas med bortseende frän
indirekta skatter, tullar, avgifter och
ändringar i energipriser samt med

Inom den allmänna försäkringen
skall de beräkningar, som anges i
denna lag, göras med anknytning till
ett basbelopp.

SfU 1980/81:21

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

tillägg för subventioner. Basbeloppet
avrundas till närmaste hundratal
kronor.

Basbeloppet får ändras endast om Basbeloppet får ändras endast om
jämförelsetalet har ändrats med jämförelsetalet har ändrats med

minst tre procent sedan närmast minst tvä procent sedan närmast

föregående ändring av basbeloppet föregående ändring av basbeloppet

gjordes. gjordes.

I motion 1980/81:1226 av Ella Johnsson (c) hemställs att riksdagen begär
att regeringen tar initiativ till en översyn av begreppet gravt hörselskadad.

I motion 1980/81:1227 av Gullan Lindblad m. fl. (m) hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
kompletterande pension till dem som på grund av undantagande från ATP
uppbär grundbeloppet från folkpensioneringen som enda ålderstrygghet.

I motion 1980/81:1228 av Blenda Littmarck (m) och Birgitta Rydle (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av
bestämmelserna om förtida uttag av ålderspension att oreducerad sådan skall
utgå senast från den månad när vederbörande återbetalat det förtida
uttaget.

I motion 1980/81:1606 av Gösta Andersson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen uttalar att det sociala reformarbetet i fortsättningen inriktas på en
förstärkt grundtrygghet inom det sociala trygghetssystemet.

I motion 1980/81:1619 av Tore Nilsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen
begär att regeringen tillsätter en snabbutredning om pensionsrätten för i
motionen omnämnda utlandssvenskar.

I motion 1980/81:1622 av Åke Polstam (c) hemställs att riksdagen beslutar
om sådan ändring i lagen om pensionstillskott att 4 § ej skall gälla
änkepension till kvinna som ej lämnat samtycke till undantagande.

Utskottet

Värdesäkring av pensioner m. m.

Fr. o. m. den 1 januari 1981 gäller ändrade bestämmelser för beräkning av
basbeloppet. Från att tidigare ha beräknats på grundval av konsumentprisindex
utgår beräkningarna numera från ett nettoprisindex. Därutöver skall
bortses från förändringar i energipriserna. De nya beräkningsgrunderna,
som fastställdes av riksdagen i december 1980, innebär mera preciserat att
basbeloppet fr. o. m. januari månad 1981 utgör 15 400 kr. multiplicerat med
det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget
under andra månaden före den som basbeloppet avser och prisläget i juni

1* Riksdagen 1980181. 11 sami. Nr 21

SfU 1980/81:21

1980. Förändringarna i det allmänna prisläget skall, i enlighet med
föreskrifter som meddelats av regeringen, för tid efter oktober 1980 beräknas
med bortseende från indirekta skatter, tullar och avgifter medan tillägg skall
göras för subventioner. Dessutom skall vid beräkningen av jämförelsetalet
bortses från direkt inverkan på prisläget av ändrade energipriser. Basbeloppet
skall liksom hittills ändras när jämförelsetalet har ändrats med minst tre
procent sedan närmast föregående ändring av basbeloppet gjordes.

Riksdagens beslut om ändrade beräkningsgrunder fattades i enlighet med
förslag i proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m.
och utskottets betänkande SfU 1980/81:14 (rskr 1980/81:84).

I motion 297 hemställer Sven Aspling m. fl. att riksdagen skall besluta att
basbeloppet fr. o. m. den 1 juli 1981 skall beräknas enligt de grunder som
gällde före den 1 januari 1981. Ett liknande yrkande framställs i motion 925
av Lars Werner m. fl., dock utan att motionärerna anger från vilken tidpunkt
en återgång till de tidigare beräkningsgrunderna för basbeloppet bör ske.

Utskottet har i det ovan nämnda betänkandet SfU 1980/81:14 utförligt
behandlat såväl regeringens förslag om ändrade beräkningsgrunder för
basbeloppet som motionsyrkanden från samma motionärer som ovan om
oförändrade regler för beräkning av basbeloppet. Med hänvisning till
ställningstagandena i detta betänkande avstyrker utskottet bifall till yrkande
1 i motion 297 och till motion 925 i motsvarande del.

För att ge kompensation för den något långsammare utvecklingen av
basbeloppet enligt de nya beräkningsgrunderna läggs i budgetpropositionen
fram förslag om att förmånsnivåerna inom handikappersättningen, barnpensioneringen
och barntillägget från folkpensioneringen skall höjas med resp.
en procentenhet fr. o. m. den 1 juli 1981. Nivåerna inom handikappersättningen
föreslås således höjda till 61, 46 och 31 % av basbeloppet. De olika
förmånsnivåerna som gäller för barnpension från folkpensioneringen bör
enligt propositionen på motsvarande sätt höjas till 26, 31 och 41 % av
basbeloppet. För pensionärer med helt barntillägg bör nivån höjas till 26 %
av basbeloppet. Enligt propositionen blir kostnadsökningarna för de höjda
förmånsnivåerna sammanlagt ca 19 milj. kr. per år.

I motion 297 begär Sven Aspling m. fl. - i konsekvens med förslaget i
samma motion om en återgång till tidigare bestämmelser för basbeloppsberäkning
- avslag på förslaget om höjda förmånsnivåer. Den budgetmässiga
effekten av motionärernas förslag om ändrat basbelopp har beräknats till 260
milj. kr., från vilket belopp skall dras 19 milj. kr. som utgör effekten av ett
avslag på förslaget om höjda förmånsnivåer. Motionärerna begär således att
anslaget till folkpensioner skall höjas med 241 milj. kr. utöver regeringens
förslag.

Vid sin behandling av förslaget i proposition 1980/81:20 om ändrade regler
för beräkning av basbeloppet underströk utskottet (SfU 1980/81:14) vikten

SfU 1980/81:21

av att regeringen noga följer utvecklingen på området och lägger fram förslag
till åtgärder som kompenserar ekonomiskt svaga grupper. Mot denna
bakgrund tillstyrker utskottet bifall till förslagen i budgetpropositionen om
höjda förmånsnivåer inom handikappersättningen, barnpensioneringen och
barntillägget inom folkpensioneringen. Det sagda innebär att utskottet
avstyrker bifall till yrkandena 2 och 3 i motion 297.

Lars Werner m. fl. begär i motion 925 att basbeloppet skall ändras när
jämförelsetalet har ändrats med minst 2 % efter närmast föregående ändring
av basbeloppet.

Riksdagen har på förslag av utskottet under en följd av år avslagit
motionsyrkanden med detta innehåll (senast SfU 1979/80:13). Enligt
utskottets mening bör riksdagen vidhålla sitt tidigare ställningstagande,
varför utskottet avstyrker bifall till motion 925 i nu aktuell del.

I två motioner tas upp övergripande frågor om bl. a. pensionssystemets
utformning.

Erik Larsson m. fl. begär i motion 528 en utredning om ett reallöneanknutet
pensionssystem. Motionärerna anför bl. a. att kritik riktades mot
värdesäkringen av pensionerna under 1960- och början av 1970-talet. Genom
att reallönerna då steg snabbare än konsumentpriserna fick pensionärerna
enligt kritikerna en långsammare standardutveckling än löntagarna. I
motionen hänvisas till att pensionskommittén i sitt betänkande (SOU
1977:46) Pensionsfrågor m. m. avvisade tanken på en standardsäkring av
pensionerna. Motionärerna anför att sedan pensionskommittén arbetade
med denna fråga i mitten av 1970-talet har landets ekonomiska situation
försämrats. De yrkesverksamma kommer enligt motionärerna att få en
långsam löneutveckling och kanske även sänkt reallön under kommande år.
Prisutvecklingen har på senare år ökat snabbare än reallönerna för
löntagarna, varför pensionärskollektivet har varit en av de få grupper som
har kunnat öka sin relativa standard samtidigt som det inte sker någon allmän
ekonomisk standardökning i samhället, anför motionärerna. Dagens situation
har enligt motionen lett till nya orättvisor. Motionärerna menar att stora
fördelar skulle vara att vinna med att anknyta pensionerna till den
standardutveckling som kommer den yrkesverksamma delen av befolkningen
till del. Därmed skulle pensionärerna i en tid då reallönerna stiger får del
av den allmänna standardutvecklingen. I den motsatta situationen med
sänkta reallöner skulle även pensionärerna solidariskt vara med och bära
ekonomiska påfrestningar. Med ett reallöneanknutet pensionssystem uppnås
enligt motionen ökad rättvisa mellan olika grupper. Det blir också ett
mer lättförståeligt system för att förändra pensionerna, hävdar motionärerna.
Fortfarande skulle det även vara möjligt att i särskild ordning förbättra
den ekonomiska standarden för de sämst ställda pensionärerna, t. ex. genom
fortsatta höjningar av pensionstillskotten.

Motionsyrkanden med förslag om standardsäkring av pensionsförmånerna

SfU 1980/81:21

har tidigare avslagits av riksdagen på förslag av utskottet. Utskottet har bl. a.
hänvisat till att pensionskommittén i betänkandet (SOU 1977:46) Pensionsfrågor
m. m. funnit, mot bakgrund av bl. a. de mycket omfattande
kostnadsbindningar som skulle följa av en standardsäkring av pensionerna
och med beaktande av nödvändigheten av andra sociala insatser, såsom
sjukvården för äldre, att pensionerna inte kan automatiskt standardsäkras.
Vidare har utskottet erinrat om att pensionskommitténs överväganden
beträffande standardsäkringen inte hade slutbehandlats i departementet.
Utskottet har dessutom i sitt senaste betänkande i frågan (SfU 1980/81:8)
pekat på förslaget i proposition 1980/81:20 om ändrade beräkningsregler för
basbeloppet.

Utskottet, som inte anser att det nu finns underlag för principiella
uttalanden om förändring i pensionssystemets uppbyggnad, anser det dock
motiverat att få belyst konsekvenserna av t. ex. reallöneanknytning av
pensionerna. Detta bör med anledning av motion 528 ges regeringen till
känna.

I motion 1606 av Gösta Andersson m. fl. begärs ett riksdagsuttalande om
att det sociala reformarbetet i fortsättningen skall inriktas på en förstärkt
grundtrygghet inom det sociala trygghetssystemet. Motionärerna menar att
en inriktning av socialpolitiken efter inkomstbortfallsprincipen leder till att
de svagaste grupperna i samhället blir missgynnade. Den som har en hög
inkomst kan då bevara denna vid sjukdom, arbetslöshet och på ålderdomen
medan den som tvingas leva under sämre ekonomiska förhållanden får
fortsätta med detta. Som ett motiv för den förordade satsningen på
grundtrygghet inom socialpolitiken anger motionärerna att vårdarbete i
hemmet är undervärderat, bl. a. eftersom ersättning vid sjukdom då utgår
med endast 8 kr. per dag. Ett annat motiv är enligt motionen att
ATP-systemet missgynnar kroppsarbetare och låginkomsttagare. Den förstnämnda
kategorin har, anför motionärerna, i regel en lång tid i produktionen
och bidrar därmed till en finansiering av ATP-systemet utöver de 30 poängår
som är tillräckliga för full pension.

Frågeställningar likartade dem som tas upp i motionen har behandlats av
utskottet i två av riksdagen godkända betänkanden under hösten 1980. I
betänkande SfU 1980/81:7 togs upp ett motionsyrkande om att riksdagen
skulle uttala sig för att fortsatt reformarbete avseende det sociala bidragssystemet
skulle utgå från vissa i motionen angivna riktlinjer om ökad
grundtrygghet. Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till att i
motionen berörda frågor om fortsatt reformarbete och översyn av det sociala
trygghetssystemet hade ingått i eller hade haft mycket nära anknytning till
socialpolitiska samordningsutredningens arbete, vars förslag i betänkandet
(SOU 1979:94) En allmän socialförsäkring var föremål för behandling inom
regeringskansliet. Frågan om bl. a. låginkomsttagares ställning inom ATPsystemet
behandlades i betänkande SfU 1980/81:8. Motioner med samma
motivering som i motion 1606 avstyrktes av utskottet. Därvid erinrade

SfU 1980/81:21

utskottet bl. a. om att pensionskommittén hade behandlat de aktuella
frågorna i betänkandet (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m. och att
utskottet tidigare hade funnit att utredningsresultatet i detta hänseende
borde kunna bli föremål för överväganden i anslutning till regeringens
ställningstagande till kommitténs övriga förslag.

Bl. a. mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte ställa sig bakom
yrkandet i motion 1606 om inriktningen av det fortsatta sociala reformarbetet.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

Pensionstillskott vid undantagande från ATP m. m.

Pensionärer utan ATP eller med låg ATP har utöver grundpension rätt till
pensionstillskott. Dessa utgår f. n. med belopp motsvarande för ålderspensionär
41 % och för folkpensionär med hel förtidspension 82 % av
basbeloppet. Pensionstillskotten höjs den 1 juli 1981 med 4 % av basbeloppet
för ålderspensionär och med 8 % av basbeloppet för förtidspensionär till
45 % resp. 90 % av basbeloppet. Därmed har det år 1974 beslutade
programmet för årliga standardförbättringar av folkpensionsförmånerna
fullföljts. I propositionen uppger departementschefen att hon har för avsikt
att senare återkomma med förslag om förbättring av pensionstillskotten
fr. o. m. den 1 juli 1982.

Försäkrad kan anmäla undantagande från ATP såvitt avser inkomst av
annat förvärvsarbete än anställning. Ett undantagande kan medföra att
pensionstillskotten helt eller delvis reduceras. Vid bedömningen av rätten till
pensionstillskott skall nämligen hänsyn tas till den ATP som skulle ha utgått
om undantagande inte hade skett.

Vid bedömningen av änkas rätt till pensionstillskott beaktas inte bara
faktiskt utgående änkepension från ATP utan även sådan änkepension som
skulle ha utgått om den avlidne maken inte hade omfattats av undantagande
från ATP. Denna inverkan av änkepension tar sikte inte enbart på
pensionstillskott till änkepension. Också för pensionstillskott till ålders- eller
förtidspension som uppbärs av änkan har sådan beräknad tilläggspension i
form av änkepension betydelse. Detta medför att, när änkan uppnår den
allmänna pensionsåldern och änkepension från folkpensioneringen avlöses
av ålderspension från folkpensioneringen, hennes rätt till pensionstillskott
alltjämt kommer att påverkas av den änkepension som skulle ha kunnat utgå
om den avlidne maken inte hade omfattats av ett undantagande. Ytterligare
en konsekvens av regelsystemet är följande. Så länge båda makarna är i livet
beviljas vardera av dem ålderspension från folkpensioneringen. Till kvinnan
utges fullt pensionstillskott medan mannen på grund av att han har varit
undantagen från ATP inte får något sådant. När mannen avlider har kvinnan
förlorat det pensionstillskott som tidigare har utgetts till hennes ålderspension.
Detta har då nämligen avräknats mot den änkepension från ATP som

SfU 1980/81:21

skulle ha utbetalats om undantagande inte hade gällt för den avlidne
mannen.

Försäkringsöverdomstolen har emellertid i dom den 18 mars 1980 prövat
ett av de ovan behandlade problemen. I målet var fråga om en gift kvinna
som uppbar ålderspension med fullt pensionstillskott och vars make, som
omfattats av undantagande från ATP, avled. I samband därmed omräknade
försäkringskassan kvinnans ålderspension bl. a. på sådant sätt att pensionstillskott
inte längre skulle utgå med hänsyn till den änkepension som skulle ha
utbetalats om maken inte hade varit omfattad av undantagande. Besvär över
detta beslut lämnades utan bifall av försäkringsrätten för Norra Sverige.
Försäkringsöverdomstolen fann emellertid - efter besvär - kvinnan vara
berättigad till pensionstillskott till ålderspensionen även efter mannens död.
I motiveringen till domen hänvisade domstolen till att det enligt 16 kap. 1 §
lagen om allmän försäkring krävs att den som önskar komma i åtnjutande av
pension skall ansöka om det hos försäkringskassan. I målet hade kvinnan inte
gjort någon ansökan om änkepension. Vid sådant förhållande skulle
storleken av den tilläggspension i form av änkepension som kvinnan skulle
haft rätt att uppbära, om hon ansökt om det och undantagande från
tilläggspensioneringen inte hade gällt, inte påverka pensionstillskottet till
hennes folkpension i form av ålderspension.

I en rad motioner tas upp frågor om rätten till pensionstillskott vid
undantagande från ATP. Motionärerna begär i huvudsak förslag i två
hänseenden. Dels begärs en mera generell rätt till pensionstillskott vid
undantagande, dels begärs en lösning i frågan om änkas rätt till pensionstillskott
vid makes undantagande. De båda nämnda frågeställningarna tas
upp i motion 426 av Rune Gustavsson m. fl. Motionärerna vill att förslag
skyndsamt läggs fram, innebärande en rätt till pensionstillskott för den som
har begärt undantagande från ATP.

Också i motion 1227 av Gullan Lindblad m. fl. berörs bägge spörsmålen.
Beträffande änkas rätt till pensionstillskott vid makes undantagande
förutsätter dock motionärerna att pensionskommittén, som prövar denna
fråga, inom kort föreslår en godtagbar lösning. När det gäller den mera
generella rätten till pensionstillskott vid undantagande hänvisar motionärerna
bl. a. till de ändrade bestämmelserna för beräkning av basbeloppet. Den
därigenom på sikt något långsammare utvecklingen av pensionerna innebär
enligt motionärerna ”ytterligare sten på börda” för den som endast har
grundpensionen från folkpensioneringen som ålderstrygghet. Motionärerna
pekar också på att de som har rätt till pensionstillskott har utlovats ytterligare
höjning av tillskottsnivån även för tiden efter den 1 juli 1981. I motionen
framhålls att några utfästelser inte har gjorts för dem som på grund av
undantagande från ATP har förlorat rätten till pensionstillskott, trots att
somliga av dem har en besvärlig försörjningssituation. Motionärerna
hänvisar vidare till de svårigheter att finna en rättvis lösning på problemet
som pensionskommittén redovisade i sitt betänkande (SOU 1977:46)

SfU 1980/81:21

Pensionsfrågor m. m. Trots att kommitténs resonemang i viss del är
obestridligt finns det ändå skäl att stödja dem som på grund av sitt
undantagande endast uppbär grundpensionen, menar motionärerna. Detta
torde enligt motionärerna visserligen komma att innebära inkomstprövning
för dem som är berörda för att undvika orättvisa följder i relation till dem som
har betalat sina avgifter till ATP. En utredning om vilka kostnader det skulle
medföra att stödja dem som genom undantagande från ATP har kommit i en
prekär ekonomisk situation bör enligt motionärernas mening snabbt kunna
genomföras på departementsnivå. Motionärerna förutsätter att finansiering
kan ske genom omfördelning av medel.

I motion 529 av Georg Åberg och Jens Eriksson begärs en översyn av
bestämmelserna i syfte att tillförsäkra alla svenska medborgare rätt att,
oavsett undantagande från ATP, erhålla det minimibelopp som folkpension
med tillägg av pensionstillskott utgör.

Motionärerna i motion 247, Bengt Kindbom och Tage Sundkvist, vill att
regeringen snarast lägger fram förslag till ändring av lagen om pensionstillskott
som innebär att vid beviljande av pensionstillskott till ålderspension för
änka skall bortses från makes undantagande från ATP. I motion 1622 av Åke
Polstam hemställs om beslut av samma innebörd såvitt avser änkepension till
kvinna som inte har lämnat samtycke till makens undantagande.

Utskottet har tidigare (SfU 1978/79:17 och 1979/80:13) behandlat motionsyrkanden
med samma syfte som de nu aktuella. Därvid har utskottet i frågan
om en mera generell rätt till pensionstillskott vid undantagande från ATP
hänvisat till att pensionskommittén i betänkandet (SOU 1977:46) Pensionsfrågor
m. m. bl. a. lagt fram förslag om att möjligheten att anmäla
undantagande från ATP skall slopas och att kommittén i det sammanhanget
prövat frågan om rätten till pensionstillskott vid undantagande. Utskottet
har ansett att beredningen inom regeringskansliet av pensionskommitténs
förslag borde avvaktas innan ställning tas till yrkanden om pensionstillskott
till dem som begärt undantagande från ATP. Beträffande änkors rätt till
pensionstillskott har utskottet erinrat om att frågan härom har överlämnats
till pensionskommittén för prövning. På förslag av utskottet har riksdagen
avslagit motionsyrkanden med ovan nämnd innebörd.

I lagrådsremiss om förenklade regler för socialförsäkringsavgifter, m. m.
föreslås att möjligheten att begära undantagande från ATP avskaffas. De
som är födda år 1923 eller tidigare och som har ett gällande undantagande
från ATP skall dock enligt förslaget också i fortsättningen ha möjlighet att stå
utanför försäkringen om de så önskar. - En proposition på grundval av
lagrådsremissen har aviserats till den 30 mars 1981.

I sammanhanget kan även nämnas att pensionskommittén enligt uppgift i
kommittéberättelsen har för avsikt att avlämna sitt slutbetänkande i början
av år 1981.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sina tidigare ställningstaganden

SfU 1980/81:21

och avvakta pågående berednings- och utredningsarbete. Motionerna 247,
426, 529, 1227 och 1622 avstyrks således.

I motion 1619 begär Tore Nilsson m. fl. att regeringen skall tillsätta en
snabbutredning som syftar till att ge vissa utlandssvenskar en tillskottspension.
Motionärerna anför att det i dag finns svenskar som har haft
anställningar utomlands och som vid hemkomsten till Sverige inte kan erhålla
annan pension än folkpensionen. Ur rättvisesynpunkt är det enligt motionärerna
angeläget att sådana personer, t. ex. äldre missionärer, kan erhålla
en kompensation.

Utskottet vill erinra om att svenska medborgare som inflyttar från utlandet
och bosätter sig i Sverige i princip genast i och med bosättningen blir
berättigade till folkpension och pensionstillskott. Enligt utskottets mening är
det med hänsyn bl. a. till de avgränsningsproblem som kan uppkomma inte
möjligt att tillmötesgå yrkandet i motion 1619.

Förtida uttag av ålderspension

Ålderspension från folkpensioneringen och ATP kan tas ut som hel eller
halv pension fr. o. m. den månad då försäkrad fyller 60 år. Pensionen
minskas därvid med 0,5 % för varje månad, som då pensionen börjar utgå
återstår till ingången av den månad då försäkrad fyller 65 år. Uttag av
ålderspension kan också skjutas upp till 70 års ålder. Påslagsfaktorn vid
uppskjutet uttag är 0,6 %. Uttag av ålderspension kan återkallas med verkan
från nästa månadsskifte.

Reduktionen av pensionen vid förtida uttag är liksom ökningen vid
uppskjutet uttag livsvarig och bygger i huvudsak på försäkringsmatematiska
beräkningsgrunder. Principen är att värdet av de sammanlagda pensionsbelopp
som den försäkrade uppbär i sin livstid skall bli detsamma oberoende av
när han börjar ta ut sin pension under förutsättning att han har en för
befolkningen genomsnittlig livslängd.

Motionärerna i motion 1228, Blenda Littmarck och Birgitta Rydle, begär
förslag till sådan ändring av bestämmelserna om förtida uttag av ålderspension
att oreducerad pension skall kunna utgå senast från den månad då den
försäkrade har återbetalat det förtida uttaget. De vänder sig mot att
reduceringen av pensionen vid förtida uttag är livsvarig och menar att
reduktionen bör upphöra och full pension utgå när pensionstagaren uppnår
en situation som innebär att han totalt sett har uppburit samma pensionsbelopp
(bortsett från pensionsförändringar och inflationseffekter) som en
jämnårig pensionär som inte har gjort förtida uttag. I motionen anförs att
frågan rör en liten grupp pensionärer som ofta befinner sig i små ekonomiska
omständigheter. Utgiften för statsverket för att tillgodose denna grupp skulle
enligt motionärerna bli ytterst begränsad.

När utskottet senast behandlade frågan i sitt av riksdagen godkända

SfU 1980/81:21

betänkande SfU 1976/77:24 erinrade utskottet om att riksdagen tidigare på
förslag av utskottet hade avstyrkt bifall till motionsyrkanden som inneburit
avsteg från principen att reduktionsfaktorn vid förtida uttag skall vara
livsvarig. Utskottet hade därvid bl. a. åberopat att en försäkrad genom det
regelsystem för ökad rörlighet i pensionssystemet som gäller fr. o. m. den 1
juli 1976 har möjlighet att när som helst återkalla eller uppskjuta uttag av
såväl hel som halv ålderspension och därigenom anpassa pensionens storlek
efter det egna behovet vid varje särskild tidpunkt.

Enligt utskottets mening i ovannämnda betänkande var det angeläget att
reglerna om förtida uttag, som bygger på en schablon, är någorlunda
lättillämpade. Ett bifall till yrkanden om ändrade regler kunde enligt
utskottet innebära en ökad belastning på försäkringens administration.
Utskottet avstyrkte på grund härav bifall bl. a. till ett motionsyrkande med
samma innebörd som det nu aktuella.

Utskottet anser av ovan angivna skäl att riksdagen bör vidhålla sitt tidigare
ställningstagande i frågan. Yrkandet i motion 1228 avstyrks således.

Hustrutillägg

Hustrutillägg utgår till hustrun till den som uppbär folkpension i form av
ålderspension eller förtidspension om hustrun har fyllt 60 år och själv inte
uppbär sådan folkpension och makarna har varit gifta i minst fem år.
Hustrutillägg utgår till dess hustrun fyller 65 år.

Hustrutillägget är inkomstprövat och minskas med de inkomster som
hustrun och maken har vid sidan av folkpensionen och eventuellt pensionstillskott.
Inkomstprövningsreglerna, som är desamma som dem som gäller
för kommunalt bostadstillägg, innebär i huvudsak att om sidoinkomsten
överstiger 1500 kr. för gift pensionsberättigad (3 000 kr. för makar
tillsammans) sker minskning med en tredjedel av inkomsten därutöver. För
ensamstående är motsvarande gränsbelopp 2 000 kr. Beloppen sänks
fr. o. m. den 1 juli 1981 till 750 kr. för gift (1 500 kr. för makar tillsammans)
och till 1 000 kr. för övriga. Föreligger rätt till såväl hustrutillägg som
kommunalt bostadstillägg minskas vid inkomstprövningen först bostadstilllägget
och därefter hustru tillägget.

I motion 708 pekar Gullan Lindblad och Sonja Rembo på att bestämmelserna
om hustrutillägg kan leda till att ett hustrutillägg om ca 1 000 kr. per år
kan utgå när makarnas gemensamma bruttoinkomst är ca 150 000 kr. per år.
Motionärerna menar att detta knappast är rimligt i en tid med mycket
begränsade ekonomiska resurser och att ekonomiskt stöd i första hand bör
ges till de mest inkomstsvaga grupperna i samhället. Enligt motionärerna bör
kretsen bidragsberättigade minskas, förslagsvis genom att ett inkomsttak
införs vid beräkningen av hustrutillägg. De begär förslag till ändrade regler
för hustrutillägg i enlighet härmed.

Såsom också framgår av motionen har socialpolitiska samordningsutred -

SfU 1980/81:21

ningen i sitt betänkande (SOU 1979:94) En allmän socialförsäkring gjort den
bedömningen att hustrutillägget i viss mån har spelat ut sin roll och att det
förefaller som om hustrutillägget inte längre behövs som en särskild
bidragsform. Betänkandet har remissbehandlats och bereds i regeringskansliet.

Pensionskommitténs pågående utredningsarbete om efterlevandepensioneringens
framtida utformning innefattar även en översyn av hustrutillägget
och överväganden om denna förmåns ställning i fortsättningen. Ett
betänkande rörande bl. a. dessa frågor har aviserats till i början av år

1981.

Även om det kan finnas fog för motionärernas uppfattning att gällande
bestämmelser för beräkning av hustrutillägg kan medföra mindre tillfredsställande
konsekvenser bör emellertid enligt utskottets mening resultaten av
pågående berednings- och utredningsarbete avvaktas. Dessförinnan är
utskottet inte berett att tillstyrka bifall till motion 708.

Begreppet gravt hörselskadad inom handikappersättningen

Handikappersättning kan f. n. utgå med 60, 45 eller 30 % av basbeloppet
per år alltefter omständigheterna i det enskilda fallet och tillkommer
försäkrad som fyllt 16 år och som, innan han fyllt 65 år, för avsevärd tid fått
sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han antingen i sin dagliga
livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller - för att kunna
förvärvsarbeta - behöver fortlöpande hjälp av annan eller eljest till följd av
handikappet får vidkännas betydande merutgifter. Ersättningen till blind
utgör för tid före den månad då hel ålderspension eller hel förtidspension
börjar utgå 60 % av basbeloppet per år. Därefter utgår 30 % av basbeloppet
om stödbehovet i det särskilda fallet inte ger anledning till högre ersättning.
Även den som är döv eller gravt hörselskadad har en ovillkorlig rätt till
handikappersättning med 30 % av basbeloppet. Såsom gravt hörselskadad
anses den som med hörapparat saknar möjlighet eller har stora svårigheter
att uppfatta tal.

I motion 1226 begär Ella Johnsson en översyn av begreppet gravt
hörselskadad. Hon anför att behovet av hörapparat och effekten av den som
värdemätare vid bedömning av rätt till handikappersättning kan ge mindre
rättvisande resultat eftersom många gravt hörselskadade, t. ex. på grund av
diskantdövhet, aldrig blir hjälpta med en hörapparat. Ett audiogram måste
exempelvis, menar motionären, vara mera tillförlitligt vid denna bedömning.

Utskottet har tidigare tagit ställning till motionsyrkanden med samma
innebörd som det nu aktuella (SfU 1978/79:17 och 1980/81:10). Därvid har
utskottet hänvisat till att riksförsäkringsverket kommer att behandla frågan
om begreppet gravt hörselskadad. Enligt vad utskottet har inhämtat kommer
frågan att tas upp i anslutning till verkets redovisning av regeringens uppdrag

SfU 1980/81:21

den 27 april 1978 att utreda frågan om skäliga merutgifter inom ramen för
handikappersättningen. Resultatet av utredningsarbetet kommer enligt
uppgift att föreligga under våren 1981. Någon åtgärd med anledning av
motion 1226 är därför enligt utskottets mening inte påkallad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändrade regler för beräkning av basbeloppet

att riksdagen avslår motion 1980/81:297 yrkande 1 och motion
1980/81:925 i motsvarande del,

2. beträffande ersättningsnivån för handikappersättning m. m.
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1980/81:297 yrkande 2 antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

3. beträffande anslaget

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1980/81:297 yrkande 3 till Folkpensioner för budgetåret
1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 34 630 000 000 kr.,

4. beträffande basbeloppets ändring

att riksdagen avslår motion 1980/81:925 i motsvarande del,

5. beträffande reallöneanknutet pensionssystem

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:528 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande det sociala reformarbetet

att riksdagen avslår motion 1980/81:1606,

7. beträffande pensionstillskott vid undantagande från ATP

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:247, 1980/81:426,
1980/81:529, 1980/81:1227 och 1980/81:1622,

8. beträffande tillskottspension till vissa utlandssvenskar
att riksdagen avslår motion 1980/81:1619,

9. beträffande förtida uttag av ålderspension
att riksdagen avslår motion 1980/81:1228,

10. beträffande hustrutillägg

att riksdagen avslår motion 1980/81:708,

11. beträffande begreppet gravt hörselskadad
att riksdagen avslår motion 1980/81:1226.

2. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension. Regeringen har
under punkt B 6 (s. 59-60) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen förordade höjningarna av hyresgränserna
för kommunalt bostadstillägg till folkpension,

SfU 1980/81:21

2. till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret
1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 1 390 000 000 kr.

Motion

I motion 1980/81:1627 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen beträffande inkomstprövningsreglerna i KBT-systemet
beslutar upphäva riksdagens tidigare beslut om lag om ändring i lagen
(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
(SFS 1980:1037),

2. att riksdagen beträffande statsbidragsreglerna för kommunalt bostadstillägg
beslutar uttala att statsbidraget skall vara 43 % även fr. o. m.
budgetåret 1981/82,

3. att riksdagen beträffande anslag beslutar att till Bidrag till kommunala
bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1981/82 anvisa ett i förhållande
till regeringens förslag med 250 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag.

Utskottet

Fr. o. m. den 1 januari 1980 utgår statsbidrag till kommunernas kostnader
för kommunala bostadstillägg till folkpension. Statsbidrag utgår under
förutsättning att kommunen före avdrag på grund av inkomst täcker minst
80 % av bostadskostnaden upp till 750 kr. per månad för ogift och 850 kr. per
månad för makar. Statsbidrag utgår med 43 % av kommunens kostnader för
bostadstillägg upp till nämnda bostadskostnader per månad.

I konsekvens med vad som har föreslagits i budgetpropositionen, bil. 16,
av chefen för bostadsdepartementet beträffande hyresgränserna för statskommunala
bostadsbidrag förordar chefen för socialdepartementet att
bostadskostnadsgränserna för statsbidrag till kommunala bostadstillägg
justeras upp till 800 kr. per månad för ensamstående och till 950 kr. per
månad för makar fr. o. m. den 1 januari 1982. Höjningen kommer inte att
påverka statsbidragsgivningen för budgetåret 1981/82.

Utskottet har inget att erinra mot de föreslagna höjningarna av hyresgränserna
för kommunalt bostadstillägg.

På grundval av förslag i proposition 1980/81:20 om besparingar i
statsverksamheten, m. m. och utskottets betänkande SfU 1980/81:14 har
riksdagen i december 1980 beslutat att inkomstprövningsreglerna för
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg fr. o. m. den 1 juli 1981 skall
ändras så att gränsen för inkomst utöver folkpension och pensionstillskott
sänks från 2 000 kr. till 1 000 kr. för ensamstående och från 1 500 kr. till 750
kr. för var och en av makar. För att den beräknade besparingen av förslaget
på ca 180 milj. kr. per år i sin helhet skulle tillföras statsbudgeten beslöt
riksdagen samtidigt att procentsatsen för statsbidraget till kommunalt
bostadstillägg skall sänkas från 43 % till 38 % fr. o. m. den 1 juli 1981.

SfU 1980/81:21

Motionärerna i motion 1627, Lars Werner m. fl., vill bibehålla nu gällande
bestämmelser för inkomstprövning och statsbidrag även efter den 1 juli 1981.
De begär därför att riksdagen dels skall besluta upphäva sitt tidigare beslut
om sänkta gränsbelopp vid inkomstprövningen, dels skall uttala att
statsbidraget skall utgöra 43 % även fr. o. m. budgetåret 1981/82. Kostnaderna
för dessa förslag beräknas i motionen uppgå till 250 milj. kr. och
motionärerna anser att riksdagen bör höja anslaget till bidrag till kommunala
bostadstillägg till folkpension med motsvarande belopp.

Som framgår ovan har riksdagen nyligen fattat beslut i frågorna om
inkomstprövningsreglerna och statsbidragsnivån inom det kommunala
bostadstilläggssystemet. Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sitt
tidigare ställningstagande och avstyrker bifall till motion 1627.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande höjda hyresgränser

att riksdagen godkänner de i propositionen förordade höjningarna
av hyresgränserna för kommunalt bostadstillägg till
folkpension,

2. beträffande inkomstprövningsreglerna

att riksdagen avslår motion 1980/81:1627 yrkande 1,

3. beträffande statsbidragsreglerna

att riksdagen avslår motion 1980/81:1627 yrkande 2,

4. beträffande anslaget

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1980/81:1627 yrkande 3 till Bidrag till kommunala
bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1981/82 anvisar ett
förslagsanslag av 1 390 000 000 kr.

3. Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar. Utskottet tillstyrker
regeringens under punkt B 7 (s. 61-62) framlagda förslag och hemställer
att riksdagen till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar
för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 40 000 000
kr.

Stockholm den 19 mars 1981

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

SfU 1980/81:21

Närvarande: Sven Aspling (s), Maj Pehrsson (c), Doris Håvik (s), Allan
Åkerlind (m), Börje Nilsson (s), Gösta Andersson (c), Ralf Lindström (s),
Gullan Lindblad (m), Lars-Äke Larsson (s), Martin Segerstedt (s), Siri
Häggmark (m), Arne Andersson i Gustafs (c), Nils-Olof Gustafsson (s), Åke
Persson (fp) och Per-Ola Eriksson (c).

Reservationer

1. Ändrade regler för beräkning av basbeloppet (punkten 1 mom. 1)

Sven Aspling, Doris Håvik, Börje Nilsson, Ralf Lindström, Lars-Åke
Larsson, Martin Segerstedt och Nils-Olof Gustafsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motsvarande del.” bort ha följande lydelse:

I en reservation till utskottets betänkande SfU 1980/81:14 lämnade de
socialdemokratiska ledamöterna i utskottet en utförlig redovisning av sina
ställningstaganden gentemot en ändrad beräkning av basbeloppet. Med
hänvisning till innehållet i denna reservation och motion 297 anser utskottet
att de ändrade beräkningsgrunderna för basbeloppet medför en urholkning
av det sociala trygghetssystemet som inte kan accepteras. Basbeloppet bör
därför, med bifall till yrkande 1 i motion 297, fr. o. m. den 1 juli 1981
beräknas enligt de grunder som gällde före den 1 januari 1981. Motion 925 i
motsvarande del får därmed anses tillgodosedd.
dels att utskottet under punkten 1 moment 1 bort hemställa

1. beträffande ändrade regler för beräkning av basbeloppet att
riksdagen med bifall till motion 1980/81:297 yrkande 1 och med
anledning av motion 1980/81:925 i motsvarande del antar
följande såsom Reservanternas förslag betecknade lagförslag:

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

1 kap.

6 §

Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna
lag, göras med anknytning till ett basbelopp.

SfU 1980/81:21

Nuvarande lydelse

Basbeloppet fastställs av regeringen
för varje månad och utgör 15 400
kronor multiplicerat med det tal,

(jämförelsetal), som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget
under andra månaden före den som
basbeloppet avser och prisläget i juni
1980. Därvid skall i enlighet med
föreskrifter som meddelas av regeringen
för tid efter oktober 1980
förändringarna i det allmänna prisläget
beräknas med bortseende frän
indirekta skatter, tullar, avgifter och
ändringar i energipriser samt med
tillägg för subventioner. Basbeloppet
avrundas till närmaste hundratal
kronor.

Basbeloppet får ändras endast om jämförelsetalet har ändrats med minst
tre procent sedan närmast föregående ändring av basbeloppet gjordes.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981 och skall tillämpas första gången vid
fastställande av basbeloppet för juli månad 1981.

2. Ersättningsnivån för handikappersättning m. m. (punkten 1 mom. 2 och

Sven Aspling, Doris Håvik, Börje Nilsson, Ralf Lindström, Lars-Åke
Larsson, Martin Segerstedt och Nils-Olof Gustafsson (alla s) anser - under
förutsättning av bifall till reservation 1 -

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Vid sin” och
på s. 7 slutar med ”motion 297.” bort ha följande lydelse:

Den i budgetpropositionen föreslagna uppräkningen av förmånsnivåerna
inom handikappersättningen, barnpensioneringen och barntillägget från
folkpensioneringen fr. o. m. den 1 juli 1981 har som nämnts tillkommit för att
ge en kompensation för den långsammare utvecklingen av basbeloppet.
Förslaget innebär i praktiken enligt utskottets uppfattning endast en
temporär kompensation för högst ca två år, varvid bör beaktas att en viss
urholkning av förmånerna ägt rum redan under första halvåret 1981. Skall
kompensation ges även fortsättningsvis krävs ytterligare höjningar av
ersättningsnivåerna. Den valda metoden för uppräkning medför vidare att
kompensationen blir relativt större för dem som har en lägre ersättningsnivå
(t. ex. handikappersättning med 30 %) än för dem som har en högre sådan

Reservanternas förslag

Basbeloppet fastställs av regeringen
för varje månad och utgör 15 400
kronor multiplicerat med det tal,
(jämförelsetal), som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget
under andra månaden före den som
basbeloppet avser och prisläget i juni
1980. Förändringarna i det allmänna
prisläget skall därvid beräknas på
grundval av konsumentprisindex.
Basbeloppet avrundas till närmaste
hundratal kronor.

SfU 1980/81:21

nivå (t. ex. handikappersättning med 60 %). Utskottet har emellertid ovan
(reservation 1) förordat att basbeloppet åter skall beräknas på grundval av
konsumentprisindex fr. o. m. den 1 juli 1981. Den föreslagna uppräkningen
av de nämnda förmånsbeloppen kan därmed undvikas. Med det anförda och
med bifall till yrkande 2 i motion 297 avstyrker utskottet förslaget i
propositionen om höjda förmånsnivåer.

Utskottets ovan nämnda förslag samt förslaget om en återgång till tidigare
beräkningsgrunder för basbeloppet medför, såsom framgår av yrkande 3 i
motion 297, att anslaget till folkpensioner för budgetåret 1981/82 bör höjas
med 241 milj. kr. utöver regeringens förslag.

dels att utskottet under punkten 1 momenten 2 och 3 bort hemställa

2. beträffande ersättningsnivån för handikappersättning m. m. att
riksdagen med bifall till motion 1980/81:297 yrkande 2 avslår
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. beträffande anslaget att riksdagen med bifall till motion
1980/81:297 yrkande 3 och med anledning av propositionen till
Folkpensioner tor budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag
av 34 871 000 000 kr.

3. Reallöneanknutet pensionssystem (punkten 1 mom. 5)

Sven Aspling, Doris Håvik, Börje Nilsson, Ralf Lindström, Lars-Åke
Larsson, Martin Segerstedt och Nils-Olof Gustafsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”till känna.” bort ha följande lydelse:

Pensionskommittén har i sitt betänkande år 1977 ingående belyst frågan
om standardsäkring av pensionsförmånerna. Det bör framhållas att kommittén
grundade sitt ställningstagande på beräkningar som utgick från tämligen
blygsamma antaganden om realinkomstökningar, nämligen 1, 2 resp. 3 %
per år. Med en inflation om 5 % per år fr. o. m. år 1977 och en
realinkomstökning på 1 % per år skulle enligt kommitténs beräkningar
folkpensionsutbetalningarna öka redan första året -1977 - med 200 milj. kr.
och ATP-utbetalningarna med 100 milj. kr. Ökningen skulle år 1985 vid
dessa antaganden uppgå till ca 3 miljarder kr. för folkpensionerna och ca 2,5
miljarder kr. för ATP.

Utskottet har tidigare främst prövat frågan om standardsäkring av
pensionsförmånerna på grundval av motionsyrkanden om att pensionärerna
har ansetts missgynnade av gällande bestämmelser och inte kunnat få del av
de aktivas standardökning. Den nu aktuella motionen 528 tar i stället i
huvudsak sikte på att pensionärerna skall följa de aktiva under en period då
standardökningen har avtagit eller vänts till en nedgång. Mot bakgrund av att
värdesäkringen av pensionerna redan har urholkats med de ändrade

SfU 1980/81:21

beräkningsgrunderna för basbeloppet och med hänvisning till att frågan
redan har utretts av pensionskommittén kan utskottet inte medverka till en
översyn med den inriktning som motionärerna åsyftar. Utskottet vill också
peka på de omfattande kostnadsökningar som blir fallet om ett reallöneanknutet
pensionssystem också skulle få gälla vid stigande reallöner. Med det
anförda avstyrker utskottet bifall till motion 528.
dels att utskottet under punkten 1 moment 5 bort hemställa

5. beträffande reallöneanknutet pensionssystem att riksdagen
avslår motion 1980/81:528.

4. Det sociala reformarbetet (punkten 1 mom. 6)

Maj Pehrsson, Gösta Andersson, Arne Andersson i Gustafs och Per-Ola
Eriksson (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Bl. a. mot”
och slutar med ”till motionen.” bort ha följande lydelse:

Såsom har anförts i motion 1606 har det sociala trygghetssystemet genom
åren byggts upp utifrån skilda principer. I början inriktades reformarbetet på
att tillgodose behoven av grundtrygghet medan senare reformer som t. ex.
sjukpenningförsäkringen och ATP-systemet har utformats efter inkomstbortfallsprincipen.
Denna princip innebär i huvudsak att de som redan har en
hög inkomst bibehåller denna standard vid bl. a. sjukdom och på ålderdomen.
De som emellertid av skilda skäl saknar möjligheter till ett avlönat
arbete eller har en låg inkomst får i nämnda fall även fortsättningsvis leva
under sämre ekonomiska förhållanden. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att en inriktning av socialpolitiken efter inkomstbortfallsprincipen
kan leda till att redan svaga grupper i samhället missgynnas.

I reservation till utskottets betänkande SfU 1980/81:7 om det sociala
bidragssystemet konstaterade centerpartiets ledamöter i utskottet att socialpolitiska
samordningsutredningens förslag utgör en vidareutveckling av nu
gällande principer för socialförsäkringssystemet. Inför behandlingen inom
regeringskansliet av utredningens förslag, borde, ansåg reservanterna bl. a.,
ytterligare överväganden ske i syfte att förstärka inslagen av grundtrygghet i
det svenska socialförsäkringssystemet.

Mot bakgrund av det anförda och på av motionärerna i motion 1606
angivna skäl anser utskottet i likhet med motionärerna att det sociala
reformarbetet i fortsättningen bör inriktas på en förstärkt grundtrygghet
inom det sociala trygghetssystemet. Utskottet föreslår därför att riksdagen
med bifall till motionen gör ett uttalande av denna innebörd.
dels att utskottet under punkten 1 moment 6 bort hemställa

6. beträffande det sociala reformarbetet att riksdagen med bifall till
motion 1980/81:1606 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

SfU 1980/81:21

5. Pensionstillskott vid undantagande från ATP (punkten 1 moni. 7)

Maj Pehrsson (c), Allan Åkerlind (m), Gösta Andersson (c), Gullan
Lindblad (m), Siri Häggmark (m), Arne Andersson i Gustafs (c) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 12 slutar med ”avstyrks således.” bort ha följande
lydelse:

Gällande bestämmelser om avräkning av pensionstillskott mot den ATP
som skulle ha utgått om undantagande inte skett kan få den konsekvensen att
en ålderspensionär som enda pension kan komma att uppbära grundbeloppet
inom folkpensioneringen. Enligt utskottets mening talar flera omständigheter
för att man inom pensionstillskottssystemets ram bör stödja dem som inte
kan uppbära den för andra försäkrade garanterade miniminivån, som utgörs
av grundpension jämte pensionstillskott. Sålunda hade de som vid tilläggspensioneringens
uppbyggnadsskede anmälde undantagande från ATP inte
möjlighet att förutse pensionstillskottens införande år 1969 och vad som
skulle bli följden av bestämmelserna härom. Vidare kan pensionstillskotten
inte ses som en förmån inom ATP-systemet utan får i princip anses vara en
skattefinansierad låginkomstutfyllnad och standardsäkring. Härtill kommer
att de flesta som uppbär pensionstillskott inte direkt har bidragit till
finansieringen av ATP. Taxeringsbestämmelserna har också medfört att
företagare, som har begärt undantagande från ATP, under sina aktiva år har
betalat högre stats- och kommunalskatt än den som med samma bruttoinkomst
av jordbruk eller rörelse har varit ansluten till ATP genom att
ATP-avgiften hela tiden har varit avdragsgill vid inkomsttaxeringen och
därmed sänkt underlaget för beräkning av skatten.

Frågan om änkas rätt till pensionstillskott vid makes undantagande från
ATP är f. n. föremål för överväganden inom pensionskommittén. Såvitt
gäller denna fråga vill utskottet särskilt framhålla att det är synnerligen
otillfredsställande att mannens villkor inom pensionssystemet i dessa fall
tillåts påverka kvinnans pensionsvillkor.

Mot denna bakgrund och med beaktande också av att regeringen i
lagrådsremiss har föreslagit att möjligheten att anmäla undantagande från
ATP skall avskaffas, anser utskottet att riksdagen snarast bör föreläggas
förslag om rätt till pensionstillskott vid undantagande från ATP. Det anförda
bör med anledning av motionerna 247, 426, 529, 1227 och 1622 ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under punkten 1 moment 7 bort hemställa

7. beträffande pensionstillskott vid undantagande frän ATP att
riksdagen med anledning av motionerna 1980/81:247, 1980/
81:426, 1980/81:529, 1980/81:1227 och 1980/81:1622 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SfU 1980/81:21

Särskilt yttrande

Kommunalt bostadstillägg till folkpension

Sven Aspling, Doris Håvik, Börje Nilsson, Ralf Lindström, Lars-Åke
Larsson, Martin Segerstedt och Nils-Olof Gustafsson (alla s) anför:

I motion 1980/81:75, som väcktes med anledning av proposition 1980/81:20
om besparingar i statsverksamheten, m. m., motsatte vi oss förslaget om att
inkomstprövningsgränserna för kommunalt bostadstillägg skulle sänkas. Vi
ansåg vidare att procentsatsen för statsbidraget till kommunalt bostadstillägg
borde bibehållas vid 43 % och inte, som föreslogs, ändras till 38 %. I
reservation till utskottets betänkande i frågan (SfU 1980/81:14) pekade vi
bl. a. på att den föreslagna ändringen i statsbidragsreglerna för kommunalt
bostadstillägg hade samband med aviserade förslag inom det statskommunala
bostadsbidragssystemet. Enligt vår principiella uppfattning borde man
avvakta förslag på sistnämnda område för att få till stånd en erforderlig
samordning. Såvitt gällde behandlingen av propositionens förslag menade vi
att man i avvaktan på resultatet av det utredningsarbete om samordning av
bostadsstöden som pågår inom bostadsbidragskommittén inte borde ändra
vare sig inkomstprövningsreglerna eller statsbidragsgränsen. Riksdagen
biföll emellertid förslagen i propositionen (rskr 1980/81:84).

Eftersom riksdagen inte följde det förslag vi då förordade utgår vi från att
de förslag som framfördes i vår motion och reservation ändå beaktas vid
prövningen av bostadsbidragskommitténs i år väntade förslag.

GOTAB 66750 Stockholm 1981