SfU 1980/81:15
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1980/81:15
om besparingar i statsverksamheten m. m. såvitt avser studiestöd
(prop. 1980/81:20, bilaga 8, punkt 5)
Propositionen
I proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten m. m.,
bilaga 8 (utbildningsdepartementet) punkt 5 har regeringen föreslagit
riksdagen att godkänna att 70 milj. kr. av de medel som flyter in från
vuxenutbildningsavgiften fr. o. m. budgetåret 1981/82 används för att
finansiera andra vuxenutbildningsändamål än studiestöd och administrationen
av dessa.
Motionerna
I motion 1980/81:74 av Sven Aspling m. fl. (s) hemställs att riksdagen
1. begär förslag av regeringen om återgång till de regler om äktamakeprövning
i studiemedelssystemet, vilka gällde den 30 juni 1979,
2. begär förslag av regeringen om höjning av tilläggsavgiften för
kvarstående avgift vid återbetalning av studiemedel enligt vad som anförts i
motionen,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
återbetalning av studiemedel,
4. avslår regeringens förslag att 70 000 000 kr. av de medel som flyter in
från vuxenutbildningsavgiften budgetåret 1981/82 används för att finansiera
andra vuxenutbildningsändamål än vuxenstudiestöd och administration av
dessa,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om plan
för successiv återgång till principen att från vuxenutbildningsavgiften skall
finansieras särskilt vuxenstudiestöd, timstudiestöd och dagstudiestöd samt
administrationen m. m. av dessa.
I motion 1980/81:104 (yrkande 1 i) av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att
riksdagen beslutar avslå propositionen vad avser minskade anslag till
studiemedel.
Utskottet
Vuxenstudiestöd
Vuxenstudiestöd utgår i form av särskilt vuxenstudiestöd, dagstudiestöd
eller timstudiestöd. Det särskilda vuxenstudiestödet, som är avsett för längre
1 Riksdagen 1980/81. 11 sami. Nr 15
SfU 1980/81:15
2
studier, utgår dels som ett skattepliktigt bidrag motsvarande 65 % av det
utbildningsbidrag som den studerande skulle ha fått vid arbetsmarknadsutbildning,
dels i form av återbetalningspliktiga studiemedel. De senare kan
utgå med så stort belopp att vuxenstudiestödet når samma nivå som ett
beskattat utbildningsbidrag.
Vuxenstudiestödet och dess administration finansieras genom en arbetsgivaravgift,
vuxenutbildningsavgiften, om 0,25 % av lönesumman. Avgiftsmedlen,
liksom medlen från de beskattade vuxenstudiestöden, har tidigare
år använts för att finansiera inte bara vuxenstudiestödet utan även
studiecirkelverksamhet och bidrag till studieförbund. Denna ordning har
successivt ändrats. Fr. o. m. innevarande budgetår används avgiftsmedlen
till att finansiera vuxenstudiestödet och administrationen av detta samt
timersättningen vid grundutbildning för vuxna. Dessutom tillförs medlen
från de beskattade vuxenstudiestöden inte längre vuxenutbildningsavgiften
(prop. 1979/80:100, SfU 1979/80:12, rskr 199).
I propositionen föreslås att 70 milj. kr. av de medel som flyter in från
vuxenutbildningsavgiften fr. o. m. nästa budgetår skall användas för att
finansiera andra vuxenutbildningsändamål än vuxenstudiestöd och administrationen
av dessa. I anslutning till förslaget erinrar departementschefen om
att de budgeterade medlen för timstudiestöd underutnyttjats tidigare år. Han
finner det därför skäligt att i ett läge där det är nödvändigt att göra
besparingar ompröva beslutet om avgiftsmedlens användning. Departementschefen
avser att återkomma i 1981 års budgetproposition med närmare
förslag om hur de influtna medlen från vuxenutbildningsavgiften skall
fördelas budgetåret 1981/82.
Sven Aspling m. fl. vänder sig i motion 1980/81:74 mot att ett underutnyttjande
av timstudiestöden i vuxenutbildningsreformens inledningsskede
tas till intäkt för att ändra användningen av medlen från vuxenutbildningsavgiften,
och de erinrar om att utnyttjandegraden av timstudiestöden
successivt stigit från ca 40 % till ca 80 %. Motionärerna framhåller att en
urholkning även tidigare skett av vuxenutbildningsreformen genom att
medlen från de beskattade vuxenstudiestöden inte längre kan disponeras för
vuxenstudiestöd och genom att vuxenutbildningsavgiften numera finansierar
timersättningen vid grundutbildning av vuxna. Motionärerna pekar vidare på
att företagarorganisationerna fått rätt till medel till sina utbildningsåtgärder
trots att egenföretagarna inte erlägger vuxenutbildningsavgift. Om de
principer som var avsedda då vuxenutbildningsreformen beslöts 1975 hade
tillämpats nu skulle enligt motionärerna ett 200 milj. kr. högre belopp stått
till förfogande för olika vuxenstudiestöd och deras administration.
I motionen yrkas (yrkande 4) avslag på förslaget i propositionen och
(yrkande 5) att riksdagen skall begära en plan av regeringen i 1981 års
budgetproposition om en successiv återgång till principen att från vuxenutbildningsavgiften
skall finansieras särskilt vuxenstudiestöd, timstudiestöd
och dagstudiestöd samt administrationen m. m. av dessa.
SfU 1980/81:15
3
Utskottet delar bedömningen att det i det nuvarande statsfinansiella läget
är rimligt att en del av vuxenutbildningsavgiften, i likhet med vad som
tidigare varit fallet, kan användas för andra ändamål än vuxenstudiestöd och
administration. Det är enligt utskottets uppfattning inte nu möjligt att
förutsäga hur länge den föreslagna omfördelningen av medlen från
vuxenutbildningsavgiften är nödvändig, och utskottet kan följaktligen inte
ställa sig bakom motionärernas begäran om en plan i 1981 års budgetproposition.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen och
avstyrker bifall till motion 1980/81:74, yrkandena 4 och 5.
Som inledningsvis nämnts är storleken av det särskilda vuxenstudiestödet
beroende av vilka förmåner vederbörande studerande skulle ha fått om han
genomgått arbetsmarknadsutbildning.
I bilaga 11 (arbetsmarknadsdepartementet) i den förevarande propositionen
föreslås att stimulansbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen skall
avvecklas. För de elever som erhåller dagpenning med lägsta belopp, 155 kr.,
och som inte är arbetslöshetsförsäkrade skall stimulansbidrag inte längre
utgå efter den 1 januari 1981 i de fall eleven beviljas utbildning efter samma
tidpunkt.
Propositionen i denna del jämte motion 1980/81:80 av Anna-Greta Leijon
m. fl. (s) och motion 1980/81:108 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari bl. a.
yrkats avslag på förslaget om avveckling av stimulansbidraget, behandlas i
arbetsmarknadsutskottets betänkande AU 1980/81:11.
Enligt uttalanden av chefen för utbildningsdepartementet i bilaga 8 till
propositionen synes avsikten ha varit att bortfallet av stimulansbidraget inte
skall få återverkningar på vuxenstudiestödets nivå. Något förslag härom har
dock inte lagts fram i propositionen.
Utskottet utgår från att de vuxenstudiestöd som beviljas i år för studier
under våren 1981 inte skall beröras av ändringarna av stimulansbidraget.
Vidare förutsätter utskottet att regeringen under våren 1981 återkommer till
riksdagen med förslag om vuxenstudiestödets fortsatta nivå.
Studiemedelssystemet
I propositionen föreslår chefen för utbildningsdepartementet en minskning
av högskoleorganisationen genom nedläggning och minskning av vissa
kurser. Härigenom minskar antalet årsstudieplatser med ca 2 700 platser.
Förslaget jämte motionsyrkanden i anslutning härtill behandlas i utbildningsutskottets
betänkande UbU 1980/81:12. Till följd av propositionens förslag
beräknar utbildningsministern att kostnaderna för studiemedel under nästa
budgetår minskar med ca 35 milj. kr.
I motion 1980/81:104 av Lars Werner m. fl. (yrkande 1 i) föreslås avslag på
propositionens förslag i vad avser ”minskade anslag till studiemedel”.
Belastningen på anslaget för studiemedel är beroende av riksdagens
SfU 1980/81:15
4
ställningstagande till vilken dimensionering högskoleorganisationen skall ha.
Det ankommer inte på socialförsäkringsutskottet utan på utbildningsutskottet
att bereda denna fråga. Yrkandet 1 i) i motion 1980/81:104 avstyrks
följaktligen.
I motion 1980/81:74 av Sven Aspling m. fl. föreslås vissa alternativa
besparingsåtgärder. Motionärerna anser (yrkande 1) att man bör återgå till
en prövning mot makes ekonomi vid studiemedelstilldelningen enligt de
regler som gällde den 30 juni 1979. Detta beräknar motionärerna skulle
medföra ett minskat medelsbehov under anslaget Studiemedel m. m. med ca
40 milj. kr. Vidare föreslår motionärerna (yrkande 2) att tilläggsavgiften för
kvarstående avgift vid återbetalning av studiemedel skall höjas från nio till tio
öre per krona och att miniminivån för tilläggsavgiften skall höjas från 10 till
15 kr. Slutligen erinrar motionärerna (yrkande 3) om att CSN i sin
anslagsframställning för budgetåret 1980/81 tagit upp frågan om att
undersöka möjligheterna att anlita exekutiva myndigheter i andra nordiska
länder för att få en effektivare återbetalning av studiemedel. Motionärerna
begär ett tillkännagivande till regeringen om att det är angeläget att man
undersöker om den av CSN föreslagna vägen är framkomlig.
Avvecklingen av äkta-makeprövningen har genomförts i tre etapper enligt
beslut vid riksmötena 1976/77,1978/79 och 1979/80. Avvecklingen har främst
ur jämlikhetssynpunkt prioriterats framför andra reformer på det studiesociala
området. Utskottet kan inte medverka till att regler om äktamakeprövning
ånyo införs och avstyrker bifall till yrkande 1 i motion
1980/81:74.
Utskottet utgår från att regeringen i budgetarbetet prövar lämpligheten av
de förslag som framförts om ändring av tilläggsavgiften för kvarstående
studiemedelsavgifter och om en effektivisering av indrivningen av sådana
avgifter. Någon riksdagens åtgärd med anledning av yrkandena 2 och 3 i
nämnda motion är enligt utskottets mening inte påkallad.
Utskottet hemställer
1. beträffande vuxenutbildningsavgiftens användning
att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:20 i motsvarande
del och med avslag på motion 1980/81:74, yrkande 4
godkänner att 70 milj. kr. av de medel som flyter in från
vuxenutbildningsavgiften fr. o. m. budgetåret 1981/82 används
för att finansiera andra vuxenutbildningsändamål än studiestöd
och administrationen av dessa,
2. beträffande plan för vuxenutbildningsavgiftens användning
att riksdagen avslår motion 1980/81:74, yrkande 5,
3. beträffande anslag till studiemedel
att riksdagen avslår motion 1980/81:104, yrkande 1 i,
4. beträffande återinförande av äkta-makeprövningen
att riksdagen avslår motion 1980/81:74, yrkande 1,
SfU 1980/81:15
5
5. beträffande tilläggsavgiften för kvarstående studiemedelsavgift
att riksdagen avslår motion 1980/81:74, yrkande 2,
6. beträffande återbetalning av studiemedel
att riksdagen avslår motion 1980/81:74, yrkande 3.
Stockholm den 4 december 1980
På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING
Närvarande: Sven Aspling (s). Maj Pehrsson (c), Helge Karlsson (s),
Margareta Andrén (fp), Doris Håvik (s), Allan Åkerlind (m), Gösta
Andersson (c), Ralf Lindström (s), Gullan Lindblad (m), Lars-Åke Larsson
(s), Elis Andersson (c), Martin Segerstedt (s), Arne Lindberg (c), Siri
Häggmark (m) och Ingegerd Elm (s).
Reservationer
Sven Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik, Ralf Lindström, Lars-Åke
Larsson, Martin Segerstedt och Ingegerd Elm (alla s) har avgivit tre
reservationer till betänkandet.
1. Vuxenutbildningsavgiftens användning och en plan härför
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”och 5.” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att förslaget i propositionen ytterligare kommer att
urholka vuxenstudiestödsreformen. Under de senare åren har flera åtgärder i
denna riktning vidtagits av den borgerliga majoriteten i riksdagen. Sålunda
har företagarorganisationerna fått rätt till medel från vuxenutbildningsavgiften
till sina vuxenutbildningsåtgärder trots att egenföretagarna inte erlägger
någon sådan avgift. Vidare har man fr.o.m. innevarande år slopat systemet
med att använda skattemedlen från de beskattade vuxenstudiestöden till
olika vuxenstudiestöd och administrationen av dessa. Fr.o.m. innevarande
år används också medlen från vuxenutbildningsavgiften för att till en del
finansiera timersättning vid grundutbildning för vuxna. De nämnda åtgärderna
och ett genomförande av förslaget i den förevarande propositionen
innebär att ca 560 milj. kr. finns tillgängliga för vuxenstudiestöd under nästa
budgetår i stället för, enligt de ursprungligen avsedda principerna, ca
750-775 milj. kr.
Utskottet kan på grund av det anförda inte biträda propositionens
SfU 1980/81:15
6
förslag.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget anser utskottet det inte möjligt att
med en gång anvisa de medel som rätteligen skulle använts för vuxenstudiestöden
och deras administration. Regeringen bör därför lägga fram en
plan i 1981 års budgetproposition om successiv återgång till principen att från
vuxenutbildningsavgiften skall finansieras särskilt vuxenstudiestöd, timstudiestöd
och dagstudiestöd samt administration m.m. av dessa.
dels att utskottet under momenten 1 och 2 bort hemställa
1. beträffande vuxenutbildningsavgiftens användning
att riksdagen med bifall till motion 1980/81:74, yrkande 4,
avslår förslaget i proposition 1980/81:20 att 70 milj. kr. av de
medel som flyter in från vuxenutbildningsavgiften fr.o.m.
budgetåret 1981/82 används för att finansiera andra vuxenutbildningsändamål
än studiestöd och administration av dessa.
2. beträffande plan för vuxenutbildningsavgiftens användning
att riksdagen med bifall till motion 1980/81:74, yrkande 5, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Återinförande av äkta-makeprövningen
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med
”Avvecklingen av” och slutar med ”motion 1980/81:74.” bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att nödvändiga besparingar
inom statsverksamheten sker från utgångspunkten att man får acceptabla
fördelningspolitiska effekter. En besparing som inte behöver väcka någon
gensaga från denna utgångspunkt är att man återinför äkta-makeprövningen
vid tilldelningen av studiemedel i den omfattning som gällde den 30 juni 1979.
Detta skulle innebära att makes inkomst påverkade studiemedelstilldelningen
först då inkomsten överstiger 3 basbelopp per kalenderhalvår. Regeringen
bör återkomma med förslag härom i den kommande budgetpropositionen.
Vad utskottet anfört bör med bifall till motion 1980/81:74, yrkande 1,
ges regeringen till känna.
dels att utskottet under moment 4 bort hemställa
4. beträffande återinförande av äkta-makeprövningen
att riksdagen med bifall till motion 1980/81:74, yrkande 1, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
SfU 1980/81:15
7
3. Tilläggsavgiften för kvarstående studiemedelsavgift och återbetalning av
studiemedel
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet
utgår” och slutar med ”inte påkallad.” bort ha följande lydelse:
En ytterligare möjlighet att öka intäkterna på det studiesociala området är
att höja tilläggsavgifterna för kvarstående avgifter vid återbetalning av
studiemedel. Riksdagen har tidigare i år uttalat sig för en höjning av den s.k.
påminnelseavgiften till 15 kr. (SfU 1979/80:12) och också beslutat att
tilläggsavgiften till kvarstående arbetsgivaravgift skall höjas. Utskottet
förordar i anslutning härtill att tilläggsavgiften för kvarstående avgift vid
återbetalning av studiemedel höjs till tio öre per krona och att miniminivån
för avgiften fastställs till 15 kr.
CSN har två år i rad lämnat förslag om ändringar i det nordiska avtalet om
handräckning i skatteärenden så att även obetalda studiemedelsavgifter
skulle kunna omfattas av överenskommelsen. Enligt CSN:s bedömning
skulle en sådan ändring innebära en kraftig förbättring av indrivningsresultatet
beträffande obetalda avgifter från låntagare som är bosatta i annat
nordiskt land. Utskottet anser det angeläget att regeringen snarast prövar om
CSN:s förslag kan genomföras.
Vad utskottet anfört bör med bifall till yrkandena 2 och 3 i motion
1980/81:74 ges regeringen till känna.
dels att utskottet under momenten 5 och 6 bort hemställa
5. beträffande tilläggsavgiften för kvarstående studiemedelsavgift
att riksdagen med bifall till motion 1980/81:74, yrkande 2, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande återbetalning av studiemedel
att riksdagen med bifall till motion 1980/81:74, yrkande 3, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.