SfU 1980/81:14

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1980/81:14

om besparingar i statsverksamheten, m. m. (prop. 1980/81:20, bil. 4
och bil. 6 punkt 2)

Sammanfattning

Till socialförsäkringsutskottet har hänvisats

dels de i proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten,
m. m., i bilaga 4 framlagda förslagen till besparingar m. m. inom socialdepartementets
verksamhetsområde,
dels det i propositionen bilaga 6 punkt 2 under ekonomidepartementets
verksamhetsområde intagna avsnittet om ändrade principer för beräkning
av prisindex till grund för fastställande av basbelopp,
dels den med anledning av propositionen väckta motionen 1980/81:75 av
Sven Aspling m. fl. (s),
dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1980/81:97
och 1980/81:103 av Lars Werner m.fl. (vpk), den först nämnda motionen
såvitt angår beräkningen av basbeloppet.

Bilaga 6 punkt 2 i propositionen samt motion 97 såvitt nu är i fråga har
överlämnats till socialförsäkringsutskottet från finansutskottet.

Socialförsäkringsutskottet behandlar nedan under olika rubriker de
skilda förslagen i propositionen och motionerna. 1 bilaga 4 till propositionen
lägger socialministern fram vissa konkreta förslag till ändringar i
nuvarande bestämmelser. Därutöver aviseras förslag eller åtgärder som
socialministern avser att återkomma till senare. 1 den mån sådana aviserade
förslag eller åtgärder inte har föranlett motionsyrkanden har utskottet
inte funnit skäl att nu särskilt kommentera dem.

Propositionens lagförslag om besparingar innebär i huvudsak
att basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring fr. o. m.
januari 1981 i princip skall grundas på nettoprisindex med bortseende från
direkt inverkan på prisläget av ändrade energipriser,
att inkomstprövningsreglerna för kommunalt bostadstillägg ändras så
att gränsen för inkomst utöver folkpension och pensionstillskott sänks från
2000 kr. till 1000 kr. för ensamstående och från 1 500 kr. till 750 kr. för var
en av makar fr. o. m. den 1 juli 1981,
att pensionsnivån inom delpensionsförsäkringen sänks från 65% till
50% fr. o. m. den 1 januari 1981,
att den högsta kostnaden för vaije inköp av prisnedsatta läkemedel höjs
från 25 kr. till 40 kr. fr. o. m. den 1 januari 1981,
samt att sjukförsäkringsavgiften sänks och folkpensionsavgiften höjs
med resp. 0,1 % fr. o. m. den 1 januari 1981.

1 Riksdagen 1980181. 11 sami. Nr 14

SfU 1980/81:14

2

I propositionen uttalas bl. a. att regeringen har för avsikt
att införa en enhetlig ersättningsnivå inom tandvårdsförsäkringen så att
kostnader för ädla metaller m. m. ersätts på samma sätt som övriga kostnader,

att höja karensbeloppen för ersättning vid sjukresor från 13 kr. till 30 kr.,
att låta avgifterna vid läkemedelsinköp vara vägledande för patientavgifterna
i den öppna vården,

att föreslå ett högkostnadsskydd vid läkemedelsinköp och sjukbesök,
samt att i tilläggsdirektiv ge sjukpenningkommittén i uppdrag att före
den 1 mars 1981 utreda bl. a. ett sjuklöne- och karensdagssystem.

I propositionen föreslås också att riksdagen skall godkänna att statsbidragsprocenten
till kommunalt bostadstillägg sänks från 43 % till 38 % den
1 juli 1981.

Över förslaget om ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring har utskottet inhämtat yttrande
från finansutskottet, skatteutskottet och lagutskottet samt från riksförsäkringsverket
och statistiska centralbyrån. Utskottet har vidare berett
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Centralorganisationen
SACO/SR tillfälle avge yttrande över nämnda förslag. Yttrandena
bifogas betänkandet som bilaga 1—9.

Den borgerliga majoriteten i resp. finansutskottet, skatteutskottet och
lagutskottet samt SAF tillstyrker förslaget om ändrade beräkningsregler
för basbeloppet, medan LO, TCO och SACO/SR avstyrker förslaget.

Socialförsäkringsutskottet biträder propositionen. Beträffande förslaget
rörande delpensionsförsäkringen gör utskottet dock en korrigering som
innebär att gränsen för när ansökan skall ha kommit in för att få åberopa
äldre bestämmelser flyttas från den 1 december 1980 till den 1 januari 1981.

I reservation från socialdemokraterna i utskottet yrkas avslag på förslagen
om ändrade beräkningsregler för basbeloppet, ändrade bestämmelser
om inkomstprövning m.m. för kommunalt bostadstillägg, ändrade regler
om delpension för anställda och förslaget om höjda läkemedelskostnader.
Därutöver föreslås bl. a. att karensbeloppet för sjukresekostnaderna skall
höjas endast till 20 kr. och att förebyggande tandvård skall ersättas med
75% av arvodet. Reservanterna anser också att sjukpenningkommitténs
ursprungliga direktiv skall stå fast. Slutligen läggs fram vissa alternativa
förslag till besparingar på delpensionens område.

1 Inledning

Socialministern anför i inledning till bilaga 4 i propositionen:

Från socialdepartementets huvudtitel på statsbudgeten bekostas främst
olika sociala trygghetsanordningar som skall ge vård och service samt

SfU 1980/81:14

3

ekonomisk trygghet åt medborgarna. Dessa samhällsinsatser riktar sig
främst till barnfamiljer, åldringar, sjuka och handikappade. Det kan självfallet
inte komma i fråga att i besparingssyfte vidta några åtgärder som
skulle kunna äventyra vård och ekonomisk trygghet för dessa grupper. De
åtgärder inom socialdepartementets verksamhetsområde som omnämnts
av chefen för budgetdepartementet tidigare denna dag och som jag skall
redovisa närmare i det följande tar sikte på att medverka till en viss
uppbromsning av kostnadsökningarna för staten och den allmänna försäkringen
utan att leda till försämringar av de grundläggande trygghetsanordningarna.
Särskilt väsentligt är att skydda de mest utsatta grupperna. Det
är mot denna bakgrund man skall se det förslag jag i det följande aviserar
om skydd mot höga läkemedels- och sjukvårdskostnader. För att särskilt
värna om de pensionärer som har enbart folkpension och pensionstillskott
kommer jag senare att återkomma med förslag om förbättring av pensionstillskotten.

2 Ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring

(Bil. 4, p. 1 och bil. 6, p. 2 i prop.)

2.1 Yrkandena

Propositionen

Regeringen föreslår riksdagen att anta följande förslag till lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

6§

Inom den allmänna försäkringen Inom den allmänna försäkringen

skola de beräkningar, som angivas i skall de beräkningar, som anges i

denna lag, göras på grundval av ett denna lag, göras med anknytning

basbelopp. till ett basbelopp.

Basbeloppet fastställes av rege- Basbeloppet fastställs av regeringen
för vatje månad och utgör ringen för vaije månad och utgör

fyratusen kronor multiplicerat med 15400 kronor multiplicerat med det

det tal, vilket angiver förhållandet tal, (jämförelsetal), som anger för mellan

det allmänna prisläget under hållandet mellan det allmänna pris andra

månaden före den som bas- läget under andra månaden före den

' Lagen omtryckt 1977:630.

SfU 1980/81:14

4

Föreslagen lydelse
som basbeloppet avser och prisläget
i juni 1980. Därvid skall i enlighet
med föreskrifter som meddelas
av regeringen för tid efter oktober
1980förändringarna i det allmänna
prisläget beräknas med bortseende
från indirekta skatter, tullar, avgifter
och ändringar i energipriser
samt tillägg göras för subventioner.
Basbeloppet avrundas till
närmaste hundratal kronor.

Basbeloppet får ändras endast
om jämförelsetalet har ändrats
med minst tre procent sedan närmast
föregående ändring av basbeloppet
gjordes.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och skall tillämpas första
gången vid fastställande av basbeloppet för januari månad 1981.

Motionerna

1 motion 1980/81:75 av Sven Aspling m. fl. (s) hemställs att riksdagen

1. avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

I motion 1980/81:97 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås - såvitt nu är i
fråga — att riksdagen uttalar att beräkningen av basbelopp icke bör förändras
i enlighet med de riktlinjer regeringen förordar.

I motion 1980/81: 103 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring, 1 kap. 6§.

2.2 Gällande bestämmelser

Basbeloppet fastställs av regeringen för vaije månad på grundval av
konsumentprisindex två månader före den månad basbeloppet skall gälla.
Basbeloppet utgör 4000 kr. multiplicerat med det tal som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget (konsumentprisindex) under andra månaden
före den som basbeloppet avser och prisläget i september 1957. Basbeloppet
förändras när detta jämförelsetal har ökat eller minskat med minst
3% sedan närmast föregående förändring av basbeloppet skedde. Basbeloppet
avrundas till närmaste hundratal kronor.

Basbeloppet för oktober månad 1980 har fastställts till 15400 kr. Detta
belopp har varit oförändrat sedan juli månad 1980. För november månad
har basbeloppet fastställts till 16100 kr.

Nuvarande lydelse
beloppet avser och prisläget i september
1957. Ändring av nämnda
tal må ej föranleda ändring av basbeloppet,
med mindre talet stigit eller
nedgått med minst tre procent
sedan närmast föregående ändring
av basbeloppet vidtogs. Det sålunda
beräknade basbeloppet avrundas
till närmaste hundratal kronor.

SfU 1980/81:14

5

2.3 Propositionen

I propositionen under bilaga 6 punkt 2 redovisar ekonomiministern bl. a.
motiven för de föreslagna ändrade beräkningsgrunderna för fastställande
av basbelopp. Ekonomiministern anför:

Besluten om indexuppräkning av pensionerna m. m. fattades under en
period när tillväxten var hög i den svenska ekonomin och medan antalet
pensionärer var relativt lågt. Den lägre tillväxten under 1970-talet har
tillsammans med att antalet pensionärer ökat och pensionsbeloppen höjts
medfört att utrymmet för de aktiva generationernas standardökning hållits
tillbaka. Medan de totala reallönerna efter skatt för hela löntagarkollektivet
ökat med 8% sedan 1973 har motsvarande ökning för pensionärskollektivet
uppgått till 50%. Detta beror i betydande grad på att antalet
pensionärer ökat samt att nytillkommande pensionärer får allt högre pensioner.
De enskilda pensionärernas standardökning har i relation härtill
varit mer begränsad, men inte desto mindre utgör den redovisade situationen
en speciell komplikation för den ekonomiska politiken och för
löneförhandlingarna. Pensionerna utgör en betydande del av landets totala
hushållsinkomster. Om exempelvis krav på återhållsamhet med den inhemska
efterfrågan föranleder beslut om höjning av mervärdeskatt eller
punktskatter, påverkas inte pensionärernas möjligheter till konsumtion
eftersom de kompenseras genom att pensionsbeloppen räknas upp automatiskt.
Därigenom reduceras effekten av statsmakternas beslut om åtgärder
av detta slag.

Ekonomiministern framhåller vidare att det s.k. bytesförhållandet har
sjunkit, dvs. importpriserna har stigit snabbare än exportpriserna. Det är
enligt propositionen främst i samband med de kraftiga oljeprishöjningarna
åren 1973-1974 och 1978-1980 som bytesförhållandet har försämrats. För
att undvika att sådana höjningar i framtiden skall försämra balansen i
utrikeshandeln måste således en del av det tillgängliga produktionsutrymmet
avsättas för att betala för den dyrare importen. Den inhemska efterfrågan
måste därför öka långsammare än produktionen och standardtillväxten
i hela samhället dämpas i ett sådant läge. Nuvarande system för indexuppräkning
av basbeloppet motverkar detta genom att pensionerna höjs, anför
ekonomiministern.

De ändrade beräkningsgrunder som mot denna bakgrund skall gälla vid
fastställande av basbelopp för januari månad 1980 och framöver innebär
enligt socialministern i bilaga 4 punkt 1 att jämförelsetalet liksom f. n. skall
följa förändringarna i det allmänna prisläget. Vid beräkningen skall emellertid
enligt propositionen i fortsättningen bortses från indirekta skatter,
tullar och avgifter men tillägg göras för subventioner. Avgränsningen av
indirekta skatter, tullar, avgifter och subventioner skall göras i enlighet
med de grunder statistiska centralbyrån tillämpar vid beräkning av den
s. k. nettoprisindex. Dessutom skall vid beräkningen av jämförelsetalet
bortses från direkt inverkan på prisläget av ändrade energipriser. De
energipriser som f. n. ingår i konsumentprisindex avser fjärrvärme, eldningsolja,
hushållsgas, elström och bensin.

SfU 1980/81:14

6

Enligt propositionen skall basbeloppet fastställas enligt nuvarande regler
t. o. m. december månad 1980, dvs. t. o. m. prisläget för oktober 1980. För
november månad skall prisindex beräknas med tillämpning av de nya
reglerna som underlag för fastställande av basbeloppet för januari månad
1981. Därefter skall basbeloppet följa den nya indexen och ändras liksom
hittills när indexen stigit med 3 % sedan föregående basbeloppsändring.

Den nya indexen bör, liksom f. n. konsumentprisindex och nettoprisindex,
falla under den till statistiska centralbyrån anknutna indexnämndens
kompetensområde.

De förändringar som föreslås torde enligt ekonomiministern i första
hand påverka folkpensioner, ATP-pensioner, delpensioner, studiemedel
och bidragsförskott. Därutöver, anges det, påverkas en del mera begränsade
utgiftsområden.

De totala bruttobesparingarna för 1981/82 av förslaget kan enligt ekonomiministern
uppskattas till 700—800 milj. kr. för statsbudgetens och socialförsäkringens
utgiftssida. Med hänsyn till att beskattningsunderlaget minskar
kommer nettoeffekten efter beräknat skattebortfall att uppgå till ca 500
milj. kr. Ekonomiministern framhåller att osäkerheten bakom beräkningarna
är mycket stor och att beräkningarna i hög grad påverkas av vad som
kommer att ske på den internationella oljemarknaden.

2.4 Motionerna

I motion 75 anför motionärerna, Sven Aspling m.fl., att regeringens
förslag innebär en väsentlig urholkning av värdesäkringen. Hade det nya
basbeloppet använts efter regeringsskiftet 1976 skulle pensionärerna i år ha
förlorat ungefär en månads pension, menar motionärerna. I motionen
riktas kritik mot att regeringen som ett motiv för att urholka värdesäkringen
har hänvisat till att pensionstillskotten kommer att höjas. Detta är,
anser motionärerna, en sammanblandning av syftet med resp. åtgärd. De
påpekar att syftet med pensionstillskotten aldrig har angetts vara att de
skall utgöra en kompensation för en urholkad värdebeständighet. De framhåller
att den försämrade värdebeständigheten inte bara kommer att drabba
pensionärerna utan också andra grupper som har sina trygghetsförmåner
värdesäkrade genom basbeloppsanknytning. Som exempel nämner
motionärerna bl. a. handikappade som uppbär handikappersättning, föräldrar
med handikappat barn som får vårdbidrag och de som skadat sig i
sitt arbete och får ersättning från arbetsskadeförsäkringen.

När det gäller konstruktionen av den nya index som skall ligga till grund
för basbeloppsberäkningen anser motionärerna att det är både besynnerligt
och konstlat att om några år räkna med de energipriser som gäller i dag, när
samtidigt sammansättningen av konsumtionen påverkats av prisstegringarna.
Eftersom energipriserna fortfarande skall vägas in i index med sin
nuvarande vikt och således inte ens nominella förändringar skall tillåtas slå

SfU 1980/81:14

7

igenom, kan förlusterna på litet sikt bli betydande, anför motionärerna.

1 motionen påpekas också att basbeloppet används i en rad olika sammanhang
och återfinns i betydligt fler lagar och författningar än de som
regeringen nämner i propositionen. Basbeloppet används enligt motionärerna
också bl. a. i olika avtal av trygghetskaraktär på arbetsmarknaden.
Införandet av ett nytt basbelopp kommer enligt motionen att skapa rättsosäkerhet
om innebörden av avtal och överenskommelser.

Motionärerna begär mot denna bakgrund att förslaget skall avslås av
riksdagen.

Motionärerna hänvisar i motionen till partimotion 1980/81:71 av Olof
Palme m. fl. där det (s. 9-11, 19-20) ges ytterligare motivering för avslagsyrkandet
i motion 75. I motion 71 kritiseras regeringens handläggning
av propositionen. Bl. a. sägs att propositionen inte fyller ens mycket lågt
ställda krav på hur förslag från regeringen bör vara utformade. Som det
mest uppseendeväckande exemplet på detta nämner motionärerna förslaget
om en ny metod för fastställande av basbeloppet. I motion 71 anges
även vissa fördelningspolitiska effekter av förslaget om ändrad beräkning
av basbeloppet.

I motion 97 av Lars Werner m. fl. begärs att riksdagen uttalar att beräkningen
av basbeloppet inte skall förändras i enlighet med de riktlinjer som
regeringen förordar. Motionärerna anför att själva grundtanken med indexreglering
går förlorad om regeringens förslag genomförs. Förslaget innebär
enligt motionen en social nedrustning.

Samma motionärer anför i motion 103 att ett genomförande av regeringens
förslag skulle komma att hårt drabba pensionärer, handikappade och
sjuka med pension eller basbeloppsrelaterade bidrag och familjer som har
bidragsförskott. Det ligger enligt motionärerna en djup oanständighet i att
låta även dessa grupper vara med och bära en bit av besparingsprogrammet.

Motionärerna hänvisar till att vänsterpartiet kommunisterna i riksdagen
under en följd av år har krävt att pensionärerna skulle garanteras en andel
av den allmänna standardhöjningen i samhället. Det kravet har hittills
avvisats av riksdagen. Motionärerna konstaterar att nu, när regeringen
föreslår en rad åtgärder för att sänka den allmänna standardnivån i samhället,
har det plötsligt blivit aktuellt att ta med pensionärerna. I motionen
föreslås att riksdagen skall avslå förslaget om ändrade beräkningsgrunder
för basbeloppet.

2.5 Remissyttrandena

Som nämnts ovan har yttrandena bifogats betänkandet som bilaga 1-9.

Finansutskottet framhåller att konsekvenserna av olika ekonomisk-politiska
åtgärder har varit svåra att överblicka genom att förändringarna i
indirekta skatter och subventioner har påverkat bl. a. pensionerna. Kom -

SfU 1980/81:14

8

pletterande åtgärder har ofta krävts för att de ursprungligen vidtagna
åtgärderna skulle få avsedd effekt. Behovet av sådana åtgärder torde enligt
finansutskottets mening bli mindre om de förändringar som föreslås i
propositionen genomförs vad gäller beräkning av underlaget för basbelopp.

Beträffande det motiv som framförs i propositionen rörande de stora
skillnaderna i ökningstakt mellan löntagarkollektivets och pensionärskollektivets
inkomster gör finansutskottet följande kommentar.

De siffror som redovisas i propositionen får inte tolkas så att standardtillväxten
under den redovisade perioden 1973—1980 för vaije enskild
löntagare varit väsentligt lägre än för den enskilde pensionären. Den kraftiga
ökningen av pensionsutbetalningarna med 50% sedan 1973 förklaras
till stor del av att antalet pensionärer ökat kraftigt eller med ca 45%. I
övrigt beror ökningen på att de senast tillkomna pensionärerna har en
högre pension än de pensionärer som faller bort ur pensionssystemet.

De pensionärer som enbart har folkpension och ingen eller låg ATP har
genom pensionstillskotten fått en standardförbättring. Pensionärer med
kommunalt bostadstillägg har genom dessa fått kompensation för ökade
boendekostnader utöver vad som ges via priskompensationen. Men det
finns sannolikt pensionärer i högre inkomstlägen som under senare år inte
har fått någon standardökning.

Vad löntagarkollektivet beträffar bör man uppmärksamma att totala
antalet arbetstimmar minskat med ett par procent sedan 1973. Ersättningen
per arbetstimme torde således ha ökat med ca 10% sedan 1973.

Ser man på utvecklingen sedan år 1976 har pensionärskollektivets inkomster
efter skatt - inberäknat ökningen av antalet pensionärer — stigit
med ca 20%. Löntagarkollektivets inkomster efter skatt har under samma
period minskat med 2%. Räknat per arbetstimme har ersättningen till
löntagarna varit ungefär oförändrad.

Finansutskottet påpekar att tillväxten i ekonomin har blivit väsentligt
lägre än vad man räknade med när beslutet om indexreglering av pensionerna
fattades. Förutsättningarna som låg bakom reformen är enligt finansutskottet
nu helt annorlunda när vi måste räkna med stagnerande eller
sjunkande reallöner efter skatt för stora grupper av löntagare. Enligt finansutskottets
mening är det inte rimligt att det mycket begränsade utrymme
för ökad privat konsumtion som kan förutses för de närmaste åren inte
till någon del skall komma löntagarna till godo. Finansutskottet anför att
det finns starka skäl för att ändra nuvarande principer för indexuppräkning
av basbeloppet som underlag för olika sociala förmåner.

För att i någon mån kunna bedöma effekterna av förslaget har ekonomidepartementet
och konjunkturinstitutet på finansutskottets initiativ gjort
vissa beräkningar för perioden från år 1973 och framåt. Beräkningarna
visar enligt yttrandet att om de ändrade principerna för beräkning av
basbelopp hade införts fr. o. m. år 1973 så skulle den korrigerade indexen
under perioden från december 1973 till december 1978 ha utvecklats i
ungefär samma takt som konsumentprisindex gjorde. Det innebär att effekterna
på pensionerna i stort sett skulle ha varit desamma om den justerade

SfU 1980/81:14

9

indexen använts i stället för konsumentprisindex som underlag för basbeloppsberäkningen.
Därav följer att eventuella besparingseffekter dessa år
skulle ha varit relativt måttliga. Räknat från december 1978 skulle besparingseffekterna
ha ökat påtagligt eftersom, enligt beräkningarna, ökningen
enligt konsumentprisindex är betydligt större än ökningen skulle ha varit
enligt en justerad index.

Finansutskottet anför att uppgiften i bl. a. motion 75 om att pensionärerna
i år skulle ha förlorat en månads pension (drygt 8%) om det nya
systemet hade tillämpats från regeringsskiftet 1976 är felaktig. Enligt finansutskottets
beräkningar skulle den justerade indexen ha varit endast
mellan 5 och 6% lägre än konsumentprisindex i september 1980; det
exakta talet är beroende på vilken månad man utgår från under år 1976.

I yttrandet redovisas också vissa beräkningar som finansutskottet har
gjort över hur den föreslagna indexen kan komma att utvecklas i framtiden
i förhållande till konsumentprisindex. Av dessa räkneexempel framgår
enligt finansutskottet att en övergång till en index beräknad på det sätt som
föreslås i propositionen med olika, såvitt nu kan bedömas, rimliga antaganden
ger viktiga besparingseffekter.

Förslaget att ändra principerna för beräkning av basbelopp får, framhåller
finansutskottet, konsekvenser på en mängd områden, såväl inom det
offentligrättsliga som inom det civilrättsliga området. Enligt vad finansutskottet
har erfarit pågår inom regeringskansliet visst utredningsarbete om
hur den nya basbeloppsberäkningen slår i olika avseenden och om det
behövs några lagändringar.

Finansutskottet pekar på att en omläggning av värdesäkringen av det
slag som nu föreslås på sikt också får betydande konsekvenser för relationerna
mellan den allmänna tjänstepensioneringen och tjänstepensioneringen
i stat och kommun och därmed också på statlig och kommunal ekonomi.
Om nu beräkningen av basbeloppet ändras på föreslaget sätt kommer,
anför finansutskottet, den pension som är intjänad inom ATP-systemet att
bli en lägre andel av slutlönen än vad systemet nu föreskriver. Genom
avtal är emellertid statligt och kommunalt anställda tillförsäkrade en viss
andel av slutlönen i pension. Det innebär — om avtalen inte ändras — att
de statliga och kommunala arbetsgivarna skulle svara för en större kostnadsandel
än f. n. av de tjänstepensioner som stat och kommun skall betala
ut. Finansutskottet förutsätter att dessa frågor blir föremål för överläggningar
mellan berörda parter.

När det gäller frågan om hur man rent tekniskt skall gå till väga för att
korrigera den index som skall ligga till grund för basbeloppet anför finansutskottet
bl. a., att det enligt utskottets mening synes vara en god lösning
att i enlighet med förslaget i propositionen låta samtliga energikomponenter
som ingår i konsumtionen få spegla hushållens konsumtion av
oljeprodukter. Dessa komponenter är fjärrvärme, eldningsolja, hushållsgas,
elström och bensin. Finansutskottet framhåller att korrigeringen för

SfU 1980/81:14

10

ändrade energipriser enligt förslaget skall gå så till att energipriserna i
fortsättningen beräknas som om de var oförändrade jämfört med i oktober
1980 och att de vägs in med sin andel av konsumtionen. För år 1980 uppgår
andelen energikonsumtion till 9,6% av den totala konsumtionen enligt
konsumentprisindex. Det är enligt finansutskottets mening rimligt att den
energiandel som tillämpas i konsumentprisindex också tillämpas för den
justerade indexen. Det skulle, anför finansutskottet, efter några år te sig
egendomligt om man t. ex. utgick från den andel energikonsumtion man
hade i oktober 1980 och inte förändrade den med hänsyn till den faktiska
utvecklingen. Bl. a. frågor om vad som skall anses vara indirekta skatter
och subventioner bör enligt finansutskottets mening i tveksamma fall underställas
statsmakterna för beslut eftersom sådana frågor i framtiden
kommer att få en ökad politisk betydelse med bl. a. fördelningspolitiska
konsekvenser.

Finansutskottet anför avslutningsvis:

Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande studerar den valda metodens
effekter i ett längre perspektiv. Det blir då naturligt att beakta den
sannolika ekonomiska utvecklingen i vårt land under kommande år. Det är
den ekonomiska tillväxten och näringslivets utbyggnad som ytterst blir
bestämmande för möjligheten att tillförsäkra pensionärerna en rimlig standard.

Finansutskottets majoritet tillstyrker förslaget om ändrade principer för
beräkning av basbeloppet. Utskottets socialdemokratiska ledamöter har i
en avvikande mening avstyrkt förslaget.

Skatteutskottets majoritet tillstyrker förslaget medan de socialdemokratiska
ledamöterna avstyrker det. I yttrandet påpekas bl. a. att basbeloppets
storlek direkt påverkar vissa regler vid beskattningen, t. ex. existensminimum,
avdrag för pensionsförsäkringspremier och beräkning av arvsskatt i
vissa fall. Skatteutskottet antar att effekterna av den föreslagna indexen på
kort sikt blir marginella. Effekterna på längre sikt är enligt yttrandet svåra
att bedöma.

Lagutskottet konstaterar att den föreslagna ändringen får effekter även
på det civilrättsliga området. Utskottet pekar bl. a. på bestämmelser inom
familjerätten, skadeståndsrätten och associationsrätten. I yttrandet anförs
också att det inte torde vara helt ovanligt att det i olika civilrättsliga avtal
tas in villkor med anknytning till basbeloppet. Lagutskottet nämner i det
sammanhanget bl. a. att det finns en mängd standardavtalsvillkor inom
försäkringsbranschen som bygger på basbeloppet och att kollektiva och
privata försäkringar ofta innehåller villkor om att ersättning skall utgå i
relation till basbeloppet.

Enligt lagutskottets mening borde effekterna på det civilrättsliga området
av det nya beräkningsunderlaget för basbeloppet närmare ha kartlagts
och analyserats i propositionen. I avsaknad av en sådan genomgång anser
sig lagutskottet ändock kunna förmoda att följderna på kort sikt, såvitt

SfU 1980/81:14

11

avser lagutskottets beredningsområde, blir förhållandevis obetydliga.
Först i ett längre tidsperspektiv kan det antas att förslaget i propositionen
mera påtagligt kommer att påverka civilrättsliga förhållanden. Enligt lagutskottet
är sådana antaganden givetvis mycket osäkra.

Utskottet framhåller vidare att - i den mån ekonomiska konsekvenser
uppkommer för enskilda — det ter sig rimligt att även vissa andra grupper i
samhället än pensionärer m.fl. får finna sig i att en kompensation uteblir
för förändringar av energipriser och indirekta skatter m. m. Vad särskilt
gäller förslagets effekter på ingångna avtal och andra bestående rättsförhållanden
vill lagutskottet peka på att det först efter en tolkning av villkoren
i vaije enskilt fall kan avgöras huruvida det nya basbeloppet kommer
att slå igenom.

Från civilrättsliga utgångspunkter finns det enligt lagutskottets majoritet
inte några hinder mot att förslaget i propositionen genomförs. Lagutskottet
framhåller emellertid att det kan finnas skäl som talar för att gällande
ordning inte bör rubbas när det gäller vissa civilrättsliga regler. Det får
enligt yttrandet ankomma på regeringen att följa utvecklingen och göra en
närmare genomgång av i vilka fall det kan anses motiverat att det nya
basbeloppet inte skall användas. Enligt vad lagutskottet har inhämtat har
en sådan kartläggning påböljats inom bl. a. justitiedepartementet.

Lagutskottets socialdemokratiska ledamöter föreslår i en avvikande mening
att propositionen i nu aktuell del avslås.

Riksförsäkringsverket belyser i sitt yttrande vissa effekter av ett genomförande
av propositionens förslag. Verket understryker inledningsvis att
förutsättningar har saknats för det utredningsarbete som en allsidig belysning
av förslagets effekter skulle kräva.

I yttrandet ges exempel på inom vilka områden och hur basbeloppet
används.

Såvitt gäller förslagets effekter på index och basbelopp anför verket att
det inte finns några möjligheter att ha någon uppfattning om hur de båda
indexserierna kommer att utvecklas i framtiden och därmed vilken betydelse
de föreslagna ändringarna av basbeloppsberäkningen kommer att få
annat än på mycket kort sikt. Med utgångspunkt i antagandet att den nya
indexen utvecklas 2 % långsammare per år än konsumentprisindex har
verket emellertid gjort vissa beräkningar för att belysa den principiella
innebörden av förslaget.

När det gäller effekterna på socialförsäkringsområdet framhåller verket
inledningsvis att effekterna av ändrade beräkningsregler inte är entydiga
eftersom basbeloppet används i flera olika funktioner. Delvis är verkningarna
motstridiga och det är inte möjligt att utan en mycket ingående analys
få en helhetsbild av vad nya basbeloppsregler skulle leda till, anför verket.

Verket konstaterar att en ändring av underlaget för beräkning av basbeloppet,
vilken medför att basbeloppet inte följer den allmänna prisutvecklingen,
leder till att förmånerna inom socialförsäkringssystemet inte blir

SfU 1980/81:14

12

värdesäkrade fullt ut. Detta betyder att löpande förmåner successivt blir
mindre värda. Samtidigt blir också ingångsvärdena förändrade. Exempelvis
får en nybeviljad ålderspension från folkpensioneringen, som f. n.
uppgår till 95 % av basbeloppet för en ensamstående, allt lägre köpkraft
allteftersom åren går. Detta gäller, framhålls i yttrandet, alla basbeloppsanknutna
förmåner.

Verket anför vidare:

I de fall basbeloppet används för att fastställa den övre gränsen för de
inkomster som skall beaktas inom ett visst förmånssystem blir effekten av
en långsammare basbeloppsutveckling att den maximala ersättningens
storlek relativt sett sänks. På sikt uppnår allt flera personer gränsen för den
högsta ersättningen och detta sker snabbare med den nya indexen som
beräkningsunderlag. Detta gäller förutom tilläggspensioneringen också
sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring och lagen om arbetsskadeförsäkring,
havandeskapspenning, föräldrapenning, smittbärarersättning,
vissa värnpliktsförmåner m. m. och delpension.

Inom ATP-systemet kommer också den nedre inkomstgränsen för intjänande
av ATP-poäng räknat i fast penningvärde att successivt bli lägre än
enligt nuvarande regler. Det ställs därigenom allt lägre krav för att uppnå
”poängår”, vilket kan fa direkt betydelse för storleken av en tilläggspension
och ev. också påverka rätten till delpension. Till detta kommer att
pensionspoängen vid samma reala inkomst efter hand blir allt högre ju
lägre basbeloppet blir i förhållande till ett basbelopp beräknat enligt nu
gällande regler. Verkningarna av dessa förskjutningar blir olika för å ena
sidan dem som nu uppbär pension eller har kort tid kvar till pensioneringen
och å andra sidan dem som i framtiden tjänar in successivt högre pensionspoäng.
Under förutsättning att den inkomsten inte kommer att ligga över
den övre gränsen blir den senare gruppen bättre ställd.

Uppskattningsvis kommer enligt verkets beräkningar 350000-400000
försäkrade under en tioårsperiod att uppnå maximala pensionspoäng även
med oförändrad reallön. På samma tid skulle ungefär 50000 personer som
nu har inkomster under den nedre gränsen för pensionsgrundande inkomst
komma att tillgodoräknas pensionspoäng. I fråga om den övre gränsen för
sjukpenninggrundande inkomst kommer enligt yttrandet ett ungefär lika
stort antal personer som inom ATP-systemet att på tio års sikt ha passerat
den övre inkomstgränsen även vid oförändrat reallöneläge.

Verket påpekar:

En annan följd av ändrade beräkningsförutsättningar för basbeloppet är
att förutsättningarna för rätten till vissa förmåner kan komma att påverkas.
För en kostnadsersättning som t. ex. handikappersättningen kommer den
tillämpade nedre gränsen för rätt till ersättning att sänkas successivt, vilket
kan leda till en betydande vidgning av personkretsen, samtidigt som värdet
av varje utgående förmån blir allt lägre.

De nämnda effekterna kommer i kostnadshänseende att verka i olika
riktningar. Genom begränsningen av värdesäkring och de inkomstskikt
som täcks av försäkringsskyddet begränsas statsbudgetens och socialförsäkringens
utgifter. Andra förhållanden ger motsatta effekter, som i vissa
fall kan bli betydande i ett längre tidsperspektiv. På kort sikt torde den
samlade effekten bli att kostnaderna minskar, men i det långa loppet är

SfU 1980/81:14

13

bilden ganska oklar. Det står dock klart att den föreslagna ändringen av
sättet att beräkna basbeloppet på lång sikt kan komma att förändra socialförsäkringens
innehåll i basala avseenden.

Verket redovisar slutligen i en särskild sammanställning hur en besparing
av den storleksordning som har förutskickats i propositionen skulle
fördelas på olika förmånsslag inom verkets och försäkringskassornas ansvarsområde: Konsekvenser

av en basbeloppsbegränsning budgetåret 1981/82 med i genomsnitt 200
kr.

Förmånsslag Utgiftsbegränsning Minskning av utför
statsverket, gående förmåner,

milj kr. totalt medelbelopp kr.

Folkpension1		400		200
Därav:
Ålderspension	296		210
Förtidspens/sjuk-
bidrag	70		230
Änkepension	14		180
Hustrutillägg	10		210
Övriga förmåner2	10		70
ATP		290		215
Därav:
Ålderspension	190		230
Förtidspens/sjuk-
bidrag	70		310
Änkepension	26		110
Barnpension	4		90
Delpension		20		280
Studiemedel		30
Bidragsförskott		10
Sjukpenning och för-
äldrapenning		4-6
Arbetsskadelivräntor
m. m.		10
Samtliga förmåner		760-770

1 Inklusive pensionstillskott. Av utgiftsbegränsningen på 400 milj. kr. avser 74 milj.
kr. pensionstillskott.

2 Handikappersättning, vårdbidrag, barnpension och barntillägg.

Statistiska centralbyrån (SCB) anför i sitt yttrande att det finns frågor
rörande det tekniska utförandet av beräkningarna som måste lösas utifrån
andra värderingar än rent statistiska utgångspunkter. En sådan fråga är om
de vikter med vilka energislagen skall ingå i den nya indexen fortsättningsvis
skall hänföra sig till konsumtionsvärdet i oktober 1980 eller om de skall
förändras i takt med konsumtionsvärdet för ett år till nästa i enlighet med
de principer som f. n. tillämpas i konsumentprisindex och nettoprisindex.
Skillnaderna i utfall mellan de två beräkningssätten samt utfallet av en
alternativ beräkningsmodell som innebär att energipostens vikt sätts lika

SfU 1980/81:14

14

med noll redovisas i en bilaga till yttrandet. SCB förutsätter att vägledning
vad gäller frågor av nämnda slag ges i de föreskrifter som regeringen skall
meddela enligt den föreslagna nya lydelsen av 1 kap. 6§ i lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

SCB framhåller att det i vissa fall kan komma att uppstå svårigheter att
tolka och tillämpa principerna för nettoprisindex vid införandet av nya
avgifter och subventioner. SCB finner det önskvärt att regeringen i vissa
fall ger kompletterande direktiv för att undvika tolkningstvister.

De parter som använder basbeloppet för avtal m. m. av olika slag måste
enligt SCB ges möjlighet att genom avtal bestämma om de nuvarande eller
de föreslagna riktlinjerna för värdesäkringen skall följas i fortsättningen.
Detta förutsätter att de avtalsslutande parterna kan få tillgång till basbeloppet
också enligt de gamla riktlinjerna. I ett sådant läge kan enligt SCB båda
slagen av basbelopp behöva ges officiell status och få lov att publiceras
parallellt. SCB pekar på risken för sammanblandning om det inte genom
skilda benämningar görs en klar åtskillnad mellan de två basbeloppen.

SAF tillstyrker förslaget och anför att det mot bakgrund av realinkomstminskningen
för de aktiva under de senaste åren framstår som helt nödvändigt
att dämpa de kraftiga höjningarna av utgående pensioner. SAF framhåller
att arbetsgivareföreningen också tidigare har hävdat att effekterna
av den minskning av de reala tillgångarna i det svenska folkhushållet som
de kraftiga oljeprisstegringarna innebär måste delas av alla medborgargrupper.
Det framstår enligt SAF som orimligt att den aktiva delen av
befolkningen skall bära den dubbla bördan av att inte kunna kompenseras
för dessa effekter men ändå få ta på sig att ge full kompensation åt den
växande pensionärsgruppen. SAF tillägger att pensionärer kan få dubbelkompensation
för energiprishöjningar. Detta gäller, anförs det, för de fall
hyrorna stiger till följd av energiprisstegringar och kommunen helt eller
delvis betalar hyran.

LO, TCO och SACO/SR avstyrker förslaget och betonar samtliga att
förslaget är ofullständigt och saknar redovisning av konsekvenserna.

LO uttrycker sin oro över bl. a. förslagets långsiktiga effekter på ATPsystemet
och på relationerna mellan pensionsförmåner och löner. I yttrandet
påpekas att ett stort antal avtal på arbetsmarknaden är knutna till
basbeloppet. LO framhåller att en speciellt stötande effekt av en basbeloppsförändring
består i att olika grupper av pensioner och pensionstagare
drabbas olika, varvid de privatanställda arbetstagarna skulle drabbas allra
hårdast. LO ställer också frågan hur de minskade ATP-kostnaderna skall
tillgodogöras den offentliga verksamheten. I yttrandet anförs vidare att
kompensationsinsatser till pensionärer med ingen eller låg ATP ökar de
budgetfinansierade kostnaderna. Med sådana insatser åstadkoms enligt
LO inte en spareffekt utan dess motsats.

TCO anför bl. a. att det kan bli nödvändigt för de fackliga organisationer -

SfU 1980/81:14

15

na att aktualisera nya avtalskonstruktioner för att förhindra försämringar
av avtalens materiella innehåll. Mot bakgrund av uttalandet i propositionen
om att förslag senare skall läggas fram om en utbyggnad av pensionstillskotten
uppges i yttrandet att TCO inte kan acceptera att man genom en
sådan utbyggnad försämrar de pensioner som grundas på intjänade inkomster.
Detta skulle enligt TCO missgynna löntagarna och i stället gynna
bl. a. grupper som har lågt taxerade inkomster.

SACO/SR konstaterar i sitt yttrande bl. a. att en följd av förslaget blir en
omfördelning av kostnaden dels inom den statliga sektorn, dels från stat till
kommuner på grund av den så kallade bruttosamordningen av de offentiiganställdas
pensioner. Arbetare och tjänstemän inom den privata sektorn
med STP- resp. ITP-pensioner kommer däremot att få försämrade pensioner,
anför SACO/SR.

2.6 Utskottet

Basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring beräknas på
grundval av konsumentprisindex. Genom anknytning till basbeloppet har
utgående pensioner och andra förmåner som regleras i lagen blivit automatiskt
värdesäkrade i förhållande till den allmänna prisutvecklingen. Basbeloppet
används inom lagens tillämpningsområde emellertid inte bara för
beräkning av utgående förmåners storlek. Det styr också t. ex. intjänandet
av pensionspoäng inom ATP-systemet och avgiften till ATP. Vidare är den
maximala ersättningen inom bl. a. sjukpenningförsäkringen och föräldrapenningen
reglerad av basbeloppet. Genom att vissa förmåner, t. ex. folkpension
och handikappersättning, är uttryckta som en viss andel av basbeloppet
blir värdet av förmånerna i princip detsamma oberoende av när
förmånen beviljas.

Basbeloppet, som beräknas sedan år 1960, styr numera inte bara förmåner
och inkomstgränser m.m. inom lagen om allmän försäkring utan har
också kommit till användning inom närliggande områden. Som exempel
kan nämnas bestämmelser i lagarna om pensionstillskott, delpensionsförsäkring,
arbetsskadeförsäkring, bidragsförskott samt i studiestödslagen
och i kommunalskattelagen (existensminimum). Därutöver har basbeloppet
successivt fått betydelse inom vitt skilda fält på såväl det allmänna som
det privaträttsliga området, vilket belyses bl. a. i remissyttrandena till
utskottet.

I propositionen hänvisas bl. a. till att besluten om indexuppräkning av
pensionerna m.m. fattades under en period när tillväxten var hög i den
svenska ekonomin medan antalet pensionärer var relativt lågt. Den lägre
tillväxten under 1970-talet har, anförs i propositionen, tillsammans med att
antalet pensionärer har ökat och pensionsbeloppen har höjts, medfört att
utrymmet för de aktiva generationernas standardökning har hållits tillbaka.
Härtill kommer enligt propositionen att effekten av statsmakternas beslut

SfU 1980/81:14

16

om olika åtgärder i syfte att minska den inhemska efterfrågan reduceras
eftersom pensionärernas möjligheter till konsumtion inte påverkas. I propositionen
redogörs också för oljeprisernas utveckling och dess samband
med bytesförhållandet (relationen mellan export- och importpriser). Bruttobesparingama
för statsbudgetens och socialförsäkringens utgiftssida av
den föreslagna förändringen av basbeloppet kan enligt propositionen uppskattas
till 700 å 800 milj. kr. för 1981/82 medan nettoeffekten kommer att
stanna vid ca 500 milj. kr. Det framhålls att osäkerheten bakom beräkningarna
är mycket stor och i hög grad påverkas av vad som kommer att ske på
den internationella oljemarknaden.

Förslaget i propositionen innebär att basbeloppet fr. o. m. januari månad
1981 skall utgöra 15400 kr. multiplicerat med det tal som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget under andra månaden före den som
basbeloppet avser och prisläget i juni 1980. Förändringarna i det allmänna
prisläget skall, i enlighet med föreskrifter som skall meddelas av regeringen,
för tid efter oktober 1980 beräknas med bortseende från indirekta
skatter, tullar och avgifter medan tillägg skall göras för subventioner.
Statistiska centralbyrån tillämpar redan en sådan beräkningsmetod vid
fastställande av nettoprisindex. Därutöver skall vid beräkningen av jämförelsetalet
bortses från direkt inverkan på prisläget av ändrade energipriser.
De energipriser som f. n. ingår i konsumentprisindex avser fjärrvärme,
eldningsolja, hushållsgas, elström och bensin.

I såväl motion 75 av Sven Aspling m.fl. som motionerna 97 och 103 av
Lars Werner m. fl. begärs att riksdagen avslår förslaget om ändrade beräkningsgrunder
för basbeloppet. Motionärerna menar i huvudsak att förslaget
innebär en oacceptabel urholkning av värdesäkringen och att det hårt
kommer att drabba bl. a. pensionärer, handikappade och arbetsskadade
samt dem som uppbär bidragsförskott och studiemedel.

Finansutskottet anför i sitt yttrande till socialförsäkringsutskottet att
åtagandena mot pensionärerna innebär stora svårigheter att upprätthålla
reallönerna för löntagarna de närmaste åren. Såsom framhållits av finansutskottet
är det knappast rimligt att det mycket begränsade utrymme för
ökad privat konsumtion som kan förutses för de närmaste åren inte till
någon del skall komma löntagarna till godo. Socialförsäkringsutskottet
delar den uppfattning som kommit till uttryck i finansutskottets yttrande,
nämligen att det är angeläget att åtgärder vidtas för att åstadkomma en
sådan fördelning av tillväxten i ekonomin att den även kommer den förvärvsarbetande
delen av befolkningen till godo. Det bör i sammanhanget
erinras om att besluten om indexreglering av pensioner m. m. fattades
under en period då de ekonomiska förhållandena var helt annorlunda än i
dag.

När det gäller frågan om i vilken utsträckning pensionärskollektivet och
andra som har sina sociala förmåner knutna till basbeloppet skall medverka
till de önskvärda besparingarna får utskottet framhålla följande. Vårt

SfU 1980/81:14

17

svenska sociala trygghetssystem bygger på solidaritet mellan olika grupper
— mellan generationerna, mellan den som är i aktivt arbete och den som är
pensionär. Solidariteten måste innebära att den som har höga förvärvsinkomster
via samhället får bidra till att stödja de ekonomiskt svagare
grupperna. På samma sätt är det rimligt att de som har höga pensionsinkomster
medverkar till att de som har de lägsta pensionerna kan få en
förbättring. Utskottet anser att det är särskilt viktigt att solidariteten med
de sämst ställda kommer till uttryck i kärva tider och att det bedrivs en
socialt medveten fördelningspolitik. I det sammanhanget kan erinras om
att socialministern inledningsvis i propositionen uttalar att det självfallet
inte kan komma i fråga att i besparingssyfte vidta några åtgärder som
skulle kunna äventyra vård och ekonomisk trygghet för sådana grupper
som barnfamiljer, åldringar, sjuka och handikappade. Hon anför också att
de åtgärder som föreslås tar sikte på att medverka till en viss uppbromsning
av kostnadsökningarna för staten och den allmänna försäkringen utan
att leda till försämringar av de grundläggande trygghetsanordningarna.
Särskilt väsentligt är det enligt propositionen att skydda de mest utsatta
grupperna.

Ändringen av basbeloppsberäkningen kommer inte heller att få så stora
konsekvenser för pensionärerna som det görs gällande i motion 75. Av
finansutskottets yttrande framgår att om de nu föreslagna reglerna hade
tillämpats från hösten 1976 skulle den justerade indexen ha varit endast
mellan 5 och 6% lägre än konsumentprisindex i september 1980, i stället
för, såsom påståtts i motionen, drygt 8%.

De som bara har folkpension eller folkpension och en låg ATP bör enligt
utskottets uppfattning få en fortsatt förbättring. Enligt tidigare riksdagsbeslut
skall pensionstillskotten höjas den 1 juli 1981 med 4 % av basbeloppet
för ålderspensionär och med 8 % av samma belopp till förtidspensionär.
Detta kommer att medföra en ökad trygghet för denna grupp av pensionärer.
Dessutom har socialministern i propositionen anfört att hon senare
kommer att återkomma med förslag om förbättring av pensionstillskotten.

Som svar på en fråga i riksdagen den 27 november 1980 om basbeloppets
betydelse för socialt svaga grupper har budgetministern bekräftat att ett
nyligen påbörjat utredningsarbete inom regeringskansliet kommer att leda
till förslag som skyddar bl. a. de handikappade. Därutöver, anförde budgetministern,
får regeringen i budgetpropositionen återkomma till frågan i
de fall där det finns särskilda motiv för det. Budgetministern nämnde
därvid särskilt sådana områden som handikappersättning, vårdbidrag,
barnpension, barntillägg och bidragsförskott. Vidare anförde budgetministern
att han under år 1981 kommer att lägga fram förslag om att existensminimibeloppen
också i fortsättningen skall anknytas till utvecklingen av
konsumentpriserna.

Utskottet får i anslutning härtill nämna att en ändrad beräkning av
basbeloppet i enlighet med förslaget i vissa fall - genom att den nedre
2 Riksdagen 1980181. 11 sami. Nr 14

SfU 1980/81:14

18

gränsen för tillhörighet till försäkringen sänks — kan medföra att fler
personer än f. n. kommer att omfattas av försäkringen. Detta, som bl.a.
gäller för handikappersättningen, kommer att medföra ökad grundtrygghet
för fler grupper försäkrade.

Utskottet är medvetet om att basbeloppet har fått en vidsträckt användning
även utanför den sociala försäkringens område. Såvitt angår författningsreglerade
områden så framgår såväl av det ovan anförda som av
finansutskottets och lagutskottets yttranden att ett utredningsarbete pågår
inom regeringskansliet i syfte att klarlägga i vilka fall det kan krävas
lagändringar. När det gäller förslagets effekter på ingångna avtal och andra
bestående rättsförhållanden har lagutskottet framhållit att det först efter en
tolkning av villkoren i varje enskilt fall kan avgöras huruvida det nya
basbeloppet kommer att slå igenom. Finansutskottet har pekat på att en
omläggning av värdesäkringen på sikt får betydande konsekvenser för
relationerna mellan ATP och de statliga och kommunala kompletterande
tjänstepensionsanordningarna. Genom att statligt och kommunalt anställda
i avtal är tillförsäkrade en viss andel av slutlönen i pension och ATP i
fortsättningen kommer att svara för en lägre andel av slutlönen kommer
stat och kommun — om inte avtalen ändras — att kraftigt få öka sina
pensionsåtaganden. Motsvarande gäller för bl. a. delpensioneringen. Såsom
finansutskottet har förutsatt utgår också socialförsäkringsutskottet
från att dessa frågor som rör den statliga och kommunala ekonomin blir
föremål för överläggningar mellan berörda parter.

Mot bakgrund av det ovan anförda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen
om ändrade beräkningsgrunder för basbeloppet. Utskottet får
emellertid understryka vikten av att regeringen noga följer utvecklingen på
området och lägger fram förslag till åtgärder som kompenserar ekonomiskt
svaga grupper.

När det gäller frågan om hur man rent tekniskt skall gå till väga för att
korrigera den index som skall ligga till grund för basbeloppet i fortsättningen
vill socialförsäkringsutskottet hänvisa till finansutskottets yttrande i
dessa frågor. Finansutskottet biträder förslaget i propositionen att samtliga
energikomponenter som ingår i konsumtionen, nämligen fjärrvärme, eldningsolja,
hushållsgas, elström och bensin, får spegla hushållens konsumtion
av oljeprodukter. Finansutskottet har också ansett det rimligt att den
energiandel som tillämpas i konsumentprisindex också tillämpas för den
justerade indexen. Frågor om vad som skall anses vara t. ex. indirekta
skatter och subventioner bör, såsom finansutskottet har funnit, i tveksamma
fall underställas statsmakterna för beslut, i stället för att som nu
avgöras enbart av indexnämnden. Utskottet förutsätter också i likhet med
finansutskottet att regeringen fortlöpande studerar den valda metodens
effekter i ett längre perspektiv och till riksdagen återkommer med de
förslag som motiveras av utvecklingen.

Bruttobesparingama beräknas i propositionen till 700 å 800 milj. kr. för

SfU 1980/81:14

19

1981/82 medan nettoeffekten av förslaget anges till ca 500 milj. kr. Utskottet
är införstått med att ytterligare höjningar av pensionstillskotten och
andra kompletterande åtgärder som kan behöva vidtas för att skydda svaga
grupper i samhället kan reducera besparingseffekten.

Den ändring av författningsförslaget som utskottet föreslår nedan innebär
endast en språklig korrigering av förslaget.

Slutligen avstyrker utskottet med hänvisning till det anförda yrkande 1 i
motion 75, yrkande 1 i motion 103 samt motion 97 såvitt nu är i fråga.

2.7 Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

beträffande ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och
med avslag på motion 1980/81:75 yrkande 1, motion 1980/81:97 i
motsvarande del och motion 1980/81:103 yrkande 1 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring med den ändringen att författningsrummet
erhåller följande såsom Utskottets förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag
1 kap.

6§

Inom den allmänna försäkringen
skall de beräkningar, som anges i
denna lag, göras med anknytning
till ett basbelopp.

Basbeloppet fastställs av regeringen
för varje månad och utgör
15400 kronor multiplicerat med det
tal, (jämförelsetal), som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget
under andra månaden före den
som basbeloppet avser och prisläget
i juni 1980. Därvid skall i enlighet
med föreskrifter som meddelas
av regeringen för tid efter oktober
1980 förändringarna i det allmänna
prisläget beräknas med bortseende
från indirekta skatter, tullar, avgifter
och ändringar i energipriser
samt tillägg göras för subventioner.
Basbeloppet avrundas till närmaste
hundratal kronor.

Basbeloppet får ändras endast
om jämförelsetalet har ändrats med

Utskottets förslag
1 kap.

6§

Inom den allmänna försäkringen
skall de beräkningar, som anges i
denna lag, göras med anknytning
till ett basbelopp.

Basbeloppet fastställs av regeringen
för varje månad och utgör
15400 kronor multiplicerat med det
tal, (jämförelsetal), som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget
under andra månaden före den
som basbeloppet avser och prisläget
i juni 1980. Därvid skall i enlighet
med föreskrifter som meddelas
av regeringen för tid efter oktober
1980 förändringarna i det allmänna
prisläget beräknas med bortseende
från indirekta skatter, tullar, avgifter
och ändringar i energipriser
samt med tillägg för subventioner.
Basbeloppet avrundas till närmaste
hundratal kronor.

Basbeloppet får ändras endast
om jämförelsetalet har ändrats med

SfU 1980/81:14

20

Propositionens förslag

minst tre procent sedan närmast föregående
ändring av basbeloppet
gjordes.

U t skottets förslag

minst tre procent sedan närmast föregående
ändring av basbeloppet
gjordes.

3 Ändring av reglerna för kommunalt bostadstillägg till folkpension

(Bil. 4, p. 2 i prop.)

3.1 Yrkandena

Propositionen

Regeringen föreslår riksdagen att

1. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

2. godkänna de av regeringen förordade ändringarna i statsbidragsreglerna
för kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Det i propositionen intagna författningsförslaget är följande.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Hustrutillägg och kommunalt Hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg minskas med en tred- bostadstillägg minskas med en tredjedel
av den pensionsberättigades jedel av den del av den pensions årsinkomst

i vad den må överstiga berättigades årsinkomst som överför
den som är gift ettusenfemhund- stiger 750 kronor för den som är gift

ra kronor och för annan tvåtusen och / 000 kronor och för annan.

kronor.

Minskning skall, där rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg
föreligger, göras först å bostadstillägget och därefter å hustrutillägget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller i fråga
om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg som avser tid före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1976:1014.

SfU 1980/81:14

21

Motionerna

1 motion 1980/81:75 av Sven Aspling m. fl. (s) hemställs att riksdagen

2. avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

3. avslår regeringens förslag om ändringar i statsbidragsreglerna för
kommunalt bostadstillägg till folkpension.

I motion 1980/81: 103 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås

2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

3.2 Gällande bestämmelser

Kommunalt bostadstillägg (KBT) kan utgå till den som är mantalsskriven
i kommun och uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension,
änkepension eller hustrutillägg. Kommunerna får själva bestämma
grunderna för utgivande av bostadstillägg men är bundna av vissa bestämmelser
om inkomstprövning. Dessa innebär i huvudsak att bostadstillägget
minskas med en tredjedel av den inkomst som överstiger folkpensionen
(inkl. pensionstillskott) jämte ett belopp på 1 500 kr. per år för den som är
gift (3 000 kr. för makar tillhopa) och 2 000 kr. per år för ensamstående. För
förtidspensionärer med partiell förtidspension gäller vissa särregler.

Samtliga kommuner i landet utger KBT. Fr. o.m. den 1 januari 1980
beviljas statsbidrag till kommunernas kostnader för KBT. Statsbidrag
medges under förutsättning att kommunen genom KBT täcker minst 80%
av bostadskostnaden upp till en övre hyresgräns som är densamma som
gäller för statskommunala bostadsbidrag. För år 1980 innebär det en bostadskostnad
av 700 kr./mån. för ensamstående pensionär och 800 kr./
mån. för makar. Fr.o.m. den 1 januari 1981 höjs den övre hyresgränsen
för statsbidrag till 750 kr./mån. för ensamstående och 850 kr./mån. för
makar. Statsbidrag utgår med 43 % av kommunernas kostnader för KBT
upp till nämnda bostadskostnader per månad. Kommunerna har möjlighet
att medge KBT även för bostadskostnader som överstiger dessa nivåer,
men dessa kostnader är inte statsbidragsgrundande. Inom det statskommunala
bostadsbidragssystemet uppgår statsbidragsandelen fr. o. m. den 1
januari 1981 också till 43%.

3.3 Propositionen

I propositionen anför socialministern bl. a. följande:

Inkomstprövningsreglerna för KBT skiljer sig från reglerna för de statskommunala
bostadsbidragen (SKBB) bl. a. genom att inkomstgränsen som
nyss har nämnts genom lag är knuten till folkpensionens utveckling inkl.

SfU 1980/81:14

22

ett belopp på 2000 kr. för ensamstående och 3000 kr. för makar tillsammans.
Genom basbeloppsförändringarna justeras dessa inkomstgränser
upp automatiskt. Inom SKBB-systemet fastställer däremot statsmakterna
årligen vissa beloppsgränser för inkomstprövningen. Den för år 1981 fastställda
gränsen för när inkomsten för ensamstående utan barn börjar reducera
utgående SKBB har varit oförändrad sedan år 1978. Under samma tid
har motsvarande inkomstgräns för KBT genom folkpensionens och pensionstillskottens
utveckling i realiteten höjts med över 6000 kr. för en
ensam pensionär. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna
dag att anmäla sin avsikt att i 1981 års budgetproposition föreslå att
inkomstgränsen i SKBB-systemet skall differentieras med avseende på om
hushållet består av en person eller av makar, att differentieringen bör göras
genom att inkomstgränsen för ensamstående utan barn sänks samt att
ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1982.

Socialministern menar att det inte är självklart att utbyggnaden av pensionstillskotten
och de indexmässiga pensionshöjningarna skall leda till
automatiska höjningar av den reella gränsen för inkomstprövningen av
KBT. Mot bakgrund av att inkomstgränsen inom SKBB-systemet har legat
stilla under flera år och kommer att föreslås sänkt för de ensamståendes
del medan motsvarande inkomstgräns för KBT i realiteten har höjts avsevärt,
finns det enligt socialministerns mening anledning att ompröva inkomstprövningsreglerna.
Socialministern pekar i det sammanhanget på att
pensionstillskotten enligt tidigare riksdagsbeslut kommer att höjas den 1
juli 1981 samt att hon inledningsvis har uttalat att hon senare kommer att
återkomma med förslag om förbättring av pensionstillskotten. I avvaktan
på resultatet av den översyn av de olika bostadsstöden som pågår bör
ändringen i KBT-reglerna enligt socialministern begränsas till en justering
av beloppsgränsen för inkomster utöver folkpension och pensionstillskott.

Mot bakgrund av det anförda föreslår socialministern att inkomstprövningsreglerna
för hustrutillägg och KBT fr. o. m. den 1 juli 1981 ändras så
att gränsen för inkomst utöver folkpension och pensionstillskott sänks från
f. n. 2000 kr. till 1 000 kr. för ensamstående och från f. n. 1 500 kr. till 750
kr. för var och en av makar. Ändringen innebär enligt socialministern att
den som utöver folkpension och pensionstillskott har inkomster över
nämnda belopp får en minskning av KBT-beloppet med högst 333 kr. per
år jämfört med nuvarande regler.

Socialministern uttalar att den beräknade besparingen - ca 180 milj. kr.
per år — liksom den besparing som senare kommer att föreslås inom
SKBB-systemet i sin helhet bör tillföras statsbudgeten. Detta bör ske
genom att procentsatsen för statsbidraget till KBT och SKBB ändras från
43 % till 38 % den 1 juli 1981. Eftersom de ändrade bidragsreglerna kommer
att påveka utbetalningen av statsbidraget till KBT först under år 1982
ämnar socialministern återkomma till anslagsberäkningen i budgetpropositionen
för budgetåret 1981/82.

SfU 1980/81:14

23

3.4 Motionerna

I motion 75 anför Sven Aspling m.fl. att man från socialdemokratisk
sida har krävt en samordning av bostadsstöden inom KBT- och SKBBsystemen.
I avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete om en
sådan samordning anser motionärerna att någon ändring nu inte skall göras
i fråga om KBT. Regeringsförslaget skall enligt motionärerna också bedömas
mot bakgrunden av att stora hyreshöjningar förestår och att värdebeständigheten
i pensionerna föreslås urholkad.

I motion 103 avvisar motionärerna, Lars Werner m.fl., förslaget om
ändring av inkomstprövningsgränserna.

3.5 Utskottet

I propositionen föreslås att inkomstprövningsreglerna för hustrutillägg
och KBT ändras så att gränsen för inkomst utöver folkpension och pensionstillskott
sänks fr. o. m. den 1 juli 1981 från 2000 kr. till 1000 kr. för
ensamstående och från 1500 kr. till 750 kr. för var och en av makar. För att
den beräknade besparingen av förslaget på ca 180 milj. kr. per år i sin
helhet skall tillföras statsbudgeten föreslås samtidigt en sänkning av procentsatsen
för statsbidraget till KBT från 43% till 38%. Den föreslagna
ändringen av statsbidragsandelen har beräknats med utgångspunkt i dels
besparingen inom KBT, dels aviserade besparingar inom SKBB-systemet.

I propositionen hänvisas till att bostadsministern har för avsikt att i 1981
års budgetproposition lägga fram förslag som innebär en besparing på 260
milj. kr. (bil. 12 s. 2—4). Under förutsättningen att också denna besparing
skall tillföras statsbudgeten medför summan av besparingarna inom de
båda systemen enligt propositionen att bidragsgränserna inom såväl KBT
som SKBB-systemet kan ändras till 38% den ljuli 1981.

Med hänvisning i huvudsak till pågående utredning om samordning av
bostadsstöden begär Sven Aspling m.fl. i motion 75 att riksdagen skall
avslå de framlagda förslagen om inkomstprövnings- och statsbidragsgränser
inom KBT-systemet. I motion 103 av Lars Werner m.fl. yrkas
avslag på förslaget om ändrade bestämmelser för inkomstprövning.

Civilutskottet har i sitt betänkande CU 1980/81:5 om besparingar i
statsverksamheten, m.m., funnit att de aviserade besparingseffekterna
inom SKBB-systemet blir lägre än vad som antagits i propositionen. Enligt
vad civilutskottet har erfarit kommer bostadsministern i 1981 års budgetproposition
— delvis på grundval av nytt statistiskt material — att presentera
ytterligare beräkningar i avsikt att bl. a. belysa besparingseffekterna.
Vidare kan, enligt civilutskottet, ytterligare förslag komma att aktualiseras
av bostadsministern i anslutning till de definitiva ställningstagandena.

Socialförsäkringsutskottets majoritet har den 25 november 1980 i yttrande
(SfU 1980/81:1 y) till skatteutskottet över vissa förslag i proposition

SfU 1980/81:14

24

1980/81:42 om ändrade regler för villabeskattningen, m. m., tillstyrkt bifall
till ett förslag om sänkning av inkomstprövningsgränsen från 2000 kr. till
1000 kr. för pension till änka efter man som avlidit före den 1 juli 1960.
Förslaget är enligt proposition 1980/81:42 en följdändring till den i förevarande
proposition föreslagna ändringen av beloppsgränserna för inkomst
utöver folkpension och pensionstillskott inom KBT-systemet.

I konsekvens med ställningstagandet i det förenämnda yttrandet tillstyrker
utskottet förslaget om att inkomstprövningsreglerna för hustrutillägg
och KBT fr. o. m. den 1 juli 1981 ändras så att gränsen för inkomst utöver
folkpension och pensionstillskott sänks till 1000 kr. för ensamstående och
till 750 kr. för var och en av makar. Det sagda innebär att utskottet
avstyrker yrkande 2 i såväl motion 75 som motion 103. — Det av utskottet i
hemställan framlagda förslaget till lagändring saknar materiellt innehåll
och innebär endast att utskottet rättar en felskrivning.

Förslaget i propositionen om en ändring av procentsatsen för statsbidraget
till KBT från 43 % till 38 % den 1 juli 1981 har samband med en aviserad
besparing och motsvarande ändring av statsbidragsreglerna inom SKBBsystemet.
Utskottet godkänner den förordade ändringen av statsbidragsreglerna
för KBT. Utskottet avstyrker med det anförda bifall till yrkande 3
i motion 75.

3.6 Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträtfande inkomstprövningsreglerna

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och
med avslag på motion 1980/81:75 yrkande 2 och motion 1980/
81:103 yrkande 2 antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension med den ändringen att författningsrummet
erhåller följande såsom Utskottets förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag

t

Hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg minskas med en tredjedel
av den del av den pensionsberättigades
årsinkomst som överstiger
750 kronor för den som är gift
och 1000 kronor och för annan.

Utskottets förslag

§

Hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg minskas med en tredjedel
av den del av den pensionsberättigades
årsinkomst som överstiger
750 kronor för den som är gift
och 1 000 kronor för annan.

Minskning skall, där rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg
föreligger, göras först å bostadstillägget och därefter å hustrutillägget.

SfU 1980/81:14

25

2. beträffande statsbidrcigsreglerna för kommunalt bostadstillägg
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och
med avslag på motion 1980/81:75 yrkande 3 godkänner de av
regeringen förordade ändringarna i statsbidragsreglerna för kommunalt
bostadstillägg till folkpension,

4 Ändrad kompensationsnivå inom delpensionsförsäkringen

(Bil. 4, p. 3 i prop.)

4.1 Yrkandena

Propositionen

Regeringen föreslår riksdagen att anta följande förslag till lag om ändring
i lagen (1979: 84) om delpensionsförsäkring.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1979: 84) om delpensionsförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

II §

Delpension fastställs till belopp Delpensionen fastställs till det
som motsvarar 65 procent av den belopp som motsvarar 50 procent

försäkrades pensionsunderlag. av den försäkrades pensionsunder lag.

Fastställd delpension anknyts till basbeloppet och omräknas vid förändring
av detta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande för den som har rätt till delpension för december månad 1980.
under förutsättning att delpensionen grundar sig på ansökan som kommit
in till den allmänna försäkringskassan före den 1 december 1980.

Motionerna

I motion 1980/81:75 av Sven Aspling m.fl. (s) hemställs att riksdagen

4. avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring i vad avser den som efter arbetstidsminskningen
förvärvsarbetar enbart som anställd,

5. begär förslag av regeringen rörande de ändringar av delpensionsförsäkringen
för egenföretagare som förordats i motionen.

SfU 1980/81:14

26

6. begär förslag av regeringen rörande fördelning av de administrativa
kostnaderna för delpensionsförsäkringen.

I motion 1980/81:103 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

3. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.

4.2 Gällande bestämmelser

Delpensionsförsäkringen för arbetstagare trädde i kraft den 1 juli 1976.
Fr. o. m. den 1 januari 1980 har möjligheten att få delpension utsträckts till
att omfatta i princip alla förvärvsarbetande, dvs. även egna företagare och
uppdragstagare. De förvärvsarbetande i åldrarna mellan 60 och 65 år har
genom denna pensionsform ekonomisk möjlighet att minska sin arbetsinsats
genom att övergå till deltidsarbete i kombination med delpension.

För att delpension skall utgå krävs enligt huvudregeln att den försäkrade
har haft ATP-grundande inkomst under sammanlagt minst tio år fr. o. m. 45
års ålder. Härvid inräknas också år då försäkrad på grund av bl. a. undantagande
från ATP inte har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst.
Vidare krävs att den försäkrade har förvärvsarbetat under fem av de
senaste tolv månaderna före övergången till delpension. Arbetstiden för
anställda skall minskas med minst fem timmar i veckan medan egna företagare
måste reducera sin arbetstid med i genomsnitt minst hälften. Arbetstiden
skall efter arbetstidsminskningen uppgå till i genomsnitt minst 17
timmar i veckan.

Delpension utgår med 65% av den försäkrades pensionsunderlag. För
anställd är pensionsunderlaget skillnaden mellan hans normala förvärvsinkomst
före arbetstidsminskningen och den förvärvsinkomst som han kan
antas ha tills vidare efter arbetstidsminskningen. För egna företagare m. fl.
är pensionsunderlaget hälften av den genomsnittliga förvärvsinkomsten för
de tre närmaste åren före arbetstidsminskningen. Delpensionen är pensionsgrundande
för ATP och är knuten till basbeloppet.

Delpension får inte beviljas för längre tid tillbaka än tre månader före
ansökningsmånaden.

Försäkringen finansieras genom avgifter från arbetsgivare och egna företagare.
Avgiften, som f. n. uppgår till 0,50% av avgiftsunderlaget, tillförs
en särskild fond som förvaltas av riksförsäkringsverket.

4.3 Propositionen

I propositionen föreslås att pensionsnivån inom delpensionsförsäkringen
fr. o. m. den 1 januari 1981 sänks från 65% till 50%. De nuvarande reglerna
bör enligt propositionen också i fortsättningen gälla för dem som har rätt
till delpension för december månad 1980 under förutsättning att delpensionen
grundar sig på en ansökan som kommit in före den 1 december 1980.

SfU 1980/81:14

27

Avsikten är att de äldre reglerna skall gälla för dessa personer även när det
blir fråga om omprövning av delpensionen.

Förslaget läggs fram mot bakgrund av vissa uppgifter om antalet delpensionärer,
kostnåderna för försäkringen och delpensionsfondens underskott.
Socialministern hänvisar till budgetministerns uttalanden i propositionen
om att det i det rådande ekonomiska läget och med hänsyn till de
fortgående kostnadsökningarna inom delpensionssystemet är nödvändigt
att nu ompröva förmånsnivån inom delpensioneringen. I propositionen
noteras bl. a. att industriarbetarlönen ökade med i genomsnitt 24% mellan
åren 1976 och 1979 medan motsvarande ökning av basbeloppet och därmed
delpensionsbeloppen var 32%. Socialministern ifrågasätter om det mot
bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen framstår som tillräckligt lönsamt
att utföra heltidsarbete i jämförelse med att uppbära delpension. En
något lägre kompensationsnivå inom delpensioneringen skulle enligt socialministern
ge en klarare motivering för fortsatt heltidsarbete utan att
syftet med delpensioneringen därmed behöver äventyras.

En sänkning av pensionsnivån till 50% av inkomstbortfallet motsvarar
enligt propositionen en kompensationsnivå på drygt 80% av den föregående
inkomsten, mätt i disponibel inkomst för en industriarbetare med genomsnittsinkomst.
Med nuvarande bestämmelser är motsvarande siffra
85 - 90%.

Besparingseffekten, som enligt propositionen är svår att beräkna, har
angetts till ca 150 milj. kr. per år i nuvarande prisläge. Med hänvisning till
det betydande underskottet i delpensionsfonden — 473 milj. kr. vid utgången
av andra kvartalet 1980 — och till osäkerheten i beräkningarna om
kostnadsförändringarna finner socialministern f. n. inte skäl att justera
avgiften till delpensioneringen.

4.4 Motionerna

Motionärerna i motion 75, Sven Aspling m.fl., hänvisar till en rapport
från riksförsäkringsverket i september 1980 - Erfarenheter av delpensioneringen
t. o.m. augusti 1980. I motionen anförs bl. a. att av riksförsäkringsverkets
rapport framgår att det inte finns fog för uppfattningen att det
skulle ha blivit mer gynnsamt att delpensionera sig än att förvärvsarbeta.

Mot bakgrund av den tveksamhet som motionärerna uttalade i motion
1978/79:183 med anledning av proposition 1978/1979:69 om delpension för
egenföretagare m. m. finner de - vid den förnyade prövning som gjorts i
anledning av föreliggande proposition — att de av besparingsskäl kan godta
propositionens förslag om en kompensationsnivå på 50% för egenföretagare.
Riksförsäkringsverkets rapport ger enligt motionärerna inte något
stöd för en försämrad kompensationsnivå för de anställda, varför propositionens
förslag i denna del bör avslås. — Med utgångspunkt i den i propositionen
beräknade besparingen uppskattar motionärerna att den av dem
godtagna besparingen uppgår till ca 20 milj. kr.

SfU 1980/81:14

28

I motionen begärs vidare, med hänvisning till motion 1978/79:183 och till
besparingssynpunkten, förslag om vissa restriktioner i fråga om delpension
för egenföretagare. Förslagen är följande. Endast den som är ansluten till
ATP-systemet skall kunna få delpension. Egenföretagares och uppdragstagares
genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen skall beräknas
med ledning av de pensionspoäng som kan tillgodoräknas för de
närmaste fem åren före arbetstidsminskningen. Avgiften från dessa kategorier
skall tillföras en särskild fond, från vilken delpensioner jämte administrativa
kostnader skall betalas. — Den kostnadsmässiga besparingen
beräknas till ca 5 milj. kr. i ett fullfunktionsstadium.

Enligt motionärernas mening är det också rimligt att delpensionsfonden
fr. o. m. nästa budgetår ersätter riksförsäkringsverket och försäkringskassorna
deras kostnader för administration av försäkringen. I motionen
begärs förslag härom i 1981 års budgetproposition. — Effekterna på budgeten
beräknas till ca 6 milj. kr.

I motion 103 av Lars Werner m.fl. betecknas förslaget i propositionen
som oacceptabelt. Motionärerna yrkar därför avslag på förslaget.

4.5 Utskottet

I propositionen föreslås att pensionsnivån inom delpensionsförsäkringen
sänks fr.o. m. den 1 januari 1981 från nuvarande 65% till 50% av det
inkomstbortfall som uppstår vid övergången till deltidsarbete. De nuvarande
reglerna skall enligt propositionen gälla även fortsättningsvis för dem
som har rätt till delpension för december månad 1980, förutsatt att delpensionen
grundas på en ansökan som kommit in till försäkringskassan före
den 1 december 1980.1 sammanhanget bör också erinras om att delpension
utges månadsvis och inte får beviljas för längre tid tillbaka än tre månader
före ansökningsmånaden.

I motion 103 begär Lars Werner m. fl. avslag på förslaget i propositionen
medan Sven Aspling m.fl. i motion 75 yrkar avslag såvitt förslaget rör
anställda förvärvsarbetande.

Såsom kommit till uttryck i propositionen är det också utskottets uppfattning
att det i rådande ekonomiska läge och av kostnadsskäl är nödvändigt
att något sänka förmånsnivån inom delpensionsförsäkringen. En sänkning
av pensionsnivån till 50% av inkomstbortfallet innebär enligt propositionen
att kompensationsnivån mätt i disponibel inkomst för en industriarbetare
med genomsnittsinkomst skulle motsvara drygt 80% av inkomsten
före arbetstidsminskningen. Motsvarande siffra är f. n. 85 —90%. Utskottet
finnér mot bakgrund av det anförda att den föreslagna ändringen till 50%
kan tillstyrkas eftersom den innebär att den som har behov av att minska
sin arbetsinsats alltjämt kommer att få ett starkt ekonomiskt stöd. Syftet
bakom delpensionsreformen kan därmed inte anses äventyrat.

Med hänsyn till att riksdagen kommer att behandla de föreliggande

SfU 1980/81:14

29

förslagen i propositionen först efter den 1 december 1980 anser utskottet
att gränsen för när ansökan skall ha kommit in bör flyttas fram till den 1
januari 1981. Den av utskottet förordade ändringen innebär att äldre bestämmelser
fortfarande skall gälla för den som har rätt till delpension för
december månad 1980 under förutsättning att ansökan har kommit in före
den 1 januari 1981. De äldre reglerna skall i dessa fall gälla också när fråga
uppkommer om omprövning av delpensionen.

För att oklarhet inte skall råda om vad som skall gälla för den som har
rätt till delpension för oktober, november eller december månader 1980
men som kommer in med ansökan efter den I januari 1981 föreslår utskottet
att ett förtydligande sker på denna punkt i övergångsbestämmelserna.
Förslaget innebär att pensionsnivån bestäms till 65% för aktuella pensionsbelopp
för tiden före den 1 januari 1981 och till 50% för tiden därefter.

Utskottet, som anser att samtliga här föreslagna ändringar skall omfatta
alla förvärvsarbetande, avstyrker med det anförda bifall till yrkande 4 i
motion 75 och yrkande 3 i motion 103.

1 motion 75 begärs också, som framgår ovan, förslag om vissa ändrade
regler för delpension till egenföretagare m. m. samt förslag om att delpensionsfonden
skall ersätta riksförsäkringsverket och försäkringskassorna
för deras administrativa kostnader för försäkringen.

I sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1978/79:14 med anledning
av proposition 1978/79:69 om delpension för egenföretagare m.m. avstyrkte
utskottet bifall till de förslag om bestämmelser och fondbildning
rörande egenföretagares delpension som nu på nytt förs fram i motion 75.
Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sitt tidigare ställningstagande
och avstyrker därför bifall till yrkande 5 i förevarande motion.

Mot bakgrund bl. a. av det betydande underskott som delpensionsfonden
f. n. uppvisar finnér utskottet inte skäl tillstyrka bifall till yrkande 6 i
motion 75.

I propositionen har besparingseffekten beräknats till ca 150 milj. kr. per
år i nuvarande prisläge. Det betonas i propositionen att kostnadsförändringarna
är svåra att bedöma. Det har inte heller angetts eller gått att få
någon uppfattning om vid vilken tidpunkt besparingen kan bedömas uppgå
till 150 milj. kr. per år.

4.6 Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande pensionsnivån inom de/pensionsförsäkringen

att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del
och med avslag på motion 1980/81:75 yrkande 4 och motion
1980/81:103 yrkande 3 antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring
med den ändringen att övergångsbestämmelserna erhåller följande
såsom Utskottets förslag betecknade lydelse:

SfU 1980/81:14

30

Ut skottets förslag
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1981. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande för den som har
rätt till delpension för december
månad 1980, under förutsättning att
delpensionen grundar sig på en ansökan
som kommit in till den allmänna
försäkringskassan före
ikraftträdandet. Har en ansökan
om delpension gjorts efter ikraftträdandet
och avser ansökningen rätt
till delpension från och med oktober,
november eller december månader
1980, skall äldre bestämmelser
gälla för de pensionsbelopp
som avser dessa månader.

2. beträffande ändrade regler för delpension till egenföretagare
att riksdagen avslår motion 1980/81:75 yrkande 5,

3. beträffande ersättning från delpensionsfonden
att riksdagen avslår motion 1980/81:75 yrkande 6.

5 Sjuklöneperiod inom sjukförsäkringen, m. m.

(Bil. 4, p. 4 i prop.)

5.1 Propositionen

I propositionen anmäler socialministern att hon senare skall föreslå
regeringen att sjukpenningkommittén (S 1978:04) får i uppdrag att senast
den 1 mars 1981 komma in med dels en redovisning av sitt utredningsuppdrag
i vad avser ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom, dels underlag
till olika alternativ för att uppnå kostnadsbesparingar inom ersättningssystemet
vid sjukdom.

5.2 Yrkandena

Motionerna

I motion 1980/81:75 av Sven Aspling m.fl. (s) hemställs att riksdagen

7. beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjuklöneperiod inom sjukförsäkringen m. m.

I motion 1980/81:103 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås
9. att riksdagen uttalar att sjukpenningersättningen även framgent bör
administreras av försäkringskassan under hela den försäkrades sjukperiod.

Propositionens förslag
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1981. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande för den som har
rätt till delpension för december
månad 1980, under förutsättning att
delpensionen grundar sig på ansökan
som kommit in till den allmänna
försäkringskassan före den I
december 1980.

SfU 1980/81:14

31

5.3 Utskottet

Sjukpenningförsäkringen omfattar förvärvsarbetande över 16 år, som
har en sjukpenninggrundande inkomst om minst 6 000 kr. Sjukpenningen,
som utgår fr. o. m. dagen efter det försäkringskassan fått anmälan om
sjukdomsfallet, kompenserar i princip 90% av inkomstbortfallet. Försäkrade
som inte har en sjukpenninggrundande inkomst som överstiger 6000
kr. kan i vissa fall vara försäkrade genom den s. k. hemmamakeförsäkringen.

Sjukpenningkommittén tillsattes år 1978 för att göra en översyn av
sjukpenningförsäkringen i syfte att mildra vissa ogynnsamma effekter av
det nuvarande sjukpenningsystemet. I direktiven år 1978 påtalas effekter
p.g. a. att sjukpenning inte utges för insjuknandedagen, effekter p.g. a.
den s. k. fridagsregeln, effekter för delårs- och deltidsanställda och effekter
p. g. a. att sjukpenningen inte påverkas av retroaktiva lönehöjningar. Som
ett alternativ för att komma till rätta med de nämnda effekterna skall
kommittén pröva förutsättningarna att införa en period under vilken arbetsgivarna
skall svara för sjukersättningen. Kommittén bör enligt de
nämnda direktiven bedriva sitt arbete skyndsamt och med sikte på att
kunna redovisa ett samlat utredningsförslag.

I propositionen erinras om att det helt övervägande antalet sjukfall är
kortvariga och att det är av stor betydelse att ersättningssystemet för de
första dagarnas sjukfrånvaro är smidigt och effektivt.

Enligt propositionen kan de sammanlagda sjukpenningkostnaderna för
den första resp. de två första veckorna i sjukfallen beräknas till omkring
3000 resp. 5000 milj. kr. Införandet av en sjuklöneperiod som omfattar de
första en eller två veckorna av en sjukperiod kan beräknas minska sjukförsäkringens
utgifter med i första hand den del av de nyssnämnda beloppen
som utgör sjukpenning till anställda. För statens del skulle detta innebära
en minskning av statsbidragskostnaden i storleksordningen 500—700 milj.
kr.

Mot bakgrunden härav anser socialministern det angeläget att snarast
möjligt få de nämnda frågorna kring ett sjuklönesystem klarlagda och hon
uppger att hon avser att senare föreslå regeringen att sjukpenningkommittén
skall få i uppdrag att senast den 1 mars 1981 komma in med en
redovisning av sitt utredningsuppdrag i vad avser ersättning för inkomstbortfall
vid sjukdom. Mot bakgrund av sjukförsäkringens kostnadsutveckling
och det samhällsekonomiska läge som cheferna för ekonomi- och
budgetdepartementen har redovisat i propositionen finns det enligt socialministern
också anledning överväga möjligheterna att uppnå kostnadsbesparingar
genom ett ökat inslag av självrisk inom sjukförsäkringssystemet.
Utöver vad som angetts i kommitténs direktiv från år 1978 bör därför
sjukpenningkommittén få i uppdrag att senast ovannämnda dag inkomma
med underlag till olika alternativ för att uppnå kostnadsbesparingar inom

SfU 1980/81:14

32

ersättningssystemet vid sjukdom, t. ex. i form av lägre kompensationsnivå
under de första dagarna i en sjukperiod eller införande av system med
karens. Kommittén bör därvid ha som utgångspunkt att besparingarna
skall påverka olika grupper på i princip likartat sätt.

Tilläggsdirektiv till kommittén i enlighet med ovanstående har utfärdats
enligt beslut vid regeringssammanträde den 2 oktober i år.

Sven Aspling m.fl. framhåller i motion 75 att det är nödvändigt att det
arbete som skall ske för att belysa för- och nackdelar med olika sätt att lösa
problem inom nuvarande sjukförsäkringssystem ges tillräcklig tid. Det är
vidare angeläget att sjukpenningkommitténs arbete får fullföljas i enlighet
med den arbetsplanering som nu föreligger och att den inte ställs inför en
omdiskuterad uppgift att på diktat från regeringen föreslå ett återinförande
av karensdagar inom sjukförsäkringen. Motionärerna pekar också på en
rad problem som enligt deras mening skulle följa med ett sjuklönesystem.
Genom att arbetsgivaren får en kontrollapparat kan trycket på anställda
som har problem med hälsan öka och en hårdare sortering bland arbetssökande
bli följden. Motionärerna menar också att de administrativa vinsterna
är tveksamma och att ett sjuklönesystem bl. a. medför särskilda problem
för arbetsgivare med få anställda. Motionärerna begär att riksdagen
ger regeringen till känna vad de anfört om inriktningen av arbetet och
tidsförhållandena för sjukpenningkommittén.

Lars Werner m.fl. anser i motion 103 att det mot bakgrund av det
resonemang som förts i propositionen om införande av en sjuklöneperiod
inom sjukförsäkringen finns anledning för riksdagen att uttala att administrationen
av sjukpenningersättningen även framgent bör skötas av försäkringskassan
under hela den försäkrades sjukperiod.

Utskottet delar socialministerns uppfattning att det med hänsyn till det
ekonomiska läget är nödvändigt att snarast få fram underlag för bedömning
av om sjukförsäkringens kostnader kan minskas och administrationen
förenklas. I propositionen och även i de tilläggsdirektiv som sjukpenningkommittén
numera erhållit har särskilt framhållits att det kan finnas behov
av särskilda åtgärder för att förhindra att vissa handikappade och andra
personer med svag hälsa utestängs från anställning p.g. a. risken att de
kommer att medföra högre sjuklönekostnader. Angelägenheten av att
kommittén uppmärksammar behovet av särskilda åtgärder för att eliminera
vissa ogynnsamma effekter som kan uppkomma för företag med ett fåtal
anställda vid införandet av ett sjuklönesystem har också understrukits.
Likaså har angivits att en utgångspunkt för kostnadsbesparingen inom
systemet skall vara att besparingarna skall påverka olika grupper på i
princip likartat sätt. Den kritik som framförts i motion 75 saknar därför
enligt utskottets mening grund och utskottet avstyrker bifall till nämnda
motion såvitt avser yrkande 7 ävensom till yrkande 9 i motion 103.

SfU 1980/81:14

33

5.4 Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sjukpenningkommitténs arbete

att riksdagen avslår motion 1980/81:75 yrkande 7,

2. beträffande administrationen av sjukpenningförsäkringen
att riksdagen avslår motion 1980/81: 103 yrkande 9.

6 Enhetlig ersättningsnivå inom tandvårdsförsäkringen

(Bil. 4, p. 5 i prop.)

6.1 Propositionen

I propositionen förordar socialministern att reglerna för kostnadsfördelningen
i tandvårdstaxan (1973:638) fr. o.m. den 1 januari 1981 ändras så,
att kostnader för ädla metaller och annat material, som används i tandtekniskt
arbete, fördelas mellan patienten och försäkringen på samma sätt
som övriga kostnader enligt tandvårdstaxan.

6.2 Yrkandena

Motionerna

I motion 1980/81:75 av Sven Aspling m. fl. (s) hemställs att riksdagen
9. beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändringar i tandvårdsförsäkringen.

I motion 1980/81:103 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

6. att riksdagen uttalar att förändringar av tandvårdstaxan (1973:638) så
som förordas i propositionen ej bör ske.

6.3 Utskottet

Tandvårdsförsäkringen ersätter den försäkrades kostnader för tandvård
enligt den av regeringen utfärdade tandvårdstaxan med 50% av arvodet för
vården upp till 2 500 kr. och med 75 % av arvodet över detta belopp. Vidare
ersätts hela kostnaden för ädla metaller och annat material som används i
tandtekniskt arbete och som finns upptaget på en av riksförsäkringsverket
utfärdad prislista.

Förslaget i propositionen innebär att försäkringen i fortsättningen kommer
att svara för 50% av samtliga tandvårdskostnader upp till 2500 kr. och
för 75 % av de kostnader som överstiger detta belopp. Ändringen beräknas
medföra en minskning av försäkringens kostnader med 150 milj. kr. per år.

Motionärerna i motion 75 av Sven Aspling m.fl. anför att de kan acceptera
förslaget om en sänkt ersättningsnivå för ädla metaller m. m. endast
3 Riksdagen I980I8I. II sami. Nr 14

SfU 1980/81:14

34

under förutsättning att arvodet för förebyggande tandvård ersätts med
75 % i enlighet med vad som var fallet före den 1 juli i år. En återgång till en
ersättningsnivå om 75% för förebyggande vård kan enligt motionärerna
beräknas kosta ca 50 milj.kr. per år.

Lars Wemer m.fl. anför i motion 103 att regeringens förslag kraftigt
fördyrar tandvårdsbehandlingen för patienterna. Motionärerna motsätter
sig att förslaget genomförs.

Utskottet, som tidigare i år (se SfU 1979/80:14) godtagit att nivån för
ersättning för förebyggande vård sänktes från 75 % till 50% när arvodet för
tandvård inte överstiger 2 500 kr., har ingen erinran mot att en enhetlig
ersättningsnivå genomförs för samtliga tandvårdskostnader. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till motionerna 75, yrkande 9 och 103, yrkande 6.

6.4 Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ersättning för förebyggande tandvård
att riksdagen avslår motion 1980/81:75 yrkande 9,

2. beträffande ändringar i tandvårdstaxan

att riksdagen avslår motion 1980/81:103 yrkande 6.

7 Ändrade karensbelopp för ersättning vid sjukresor

(Bil. 4, p. 6 i prop.)

7.1 Propositionen

I propositionen förordar socialministern att sjukreseförordningens ersättningsbestämmelser
ändras såvitt avser den försäkrades kostnader för
sjukresor m. m.

7.2 Yrkandena

Motionerna

I motion 1980/81:75 av Sven Aspling m. fl. (s) hemställs att riksdagen

8. beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrade karensbelopp för ersättning vid sjukresor.

I motion 1980/81:103 av Lars Wemer m.fl. (vpk) föreslås

7. att riksdagen uttalar att förändringar av sjukreseförordningen så som
förordas i propositionen ej bör ske.

7.3 Utskottet

1 samband med ersättningsberättigad läkarvård, sjukhusvård och sjukvårdande
behandling utgår resekostnadsersättning till patienten från sjuk -

SfU 1980/81:14

35

försäkringen i den mån resekostnaderna vid varje besök överstiger 13 kr.
Vid tandvård och rådgivning i födelsekontrollerande syfte utgår ersättning
för resekostnader över 21 kr.

De närmare bestämmelserna om resekostnadsersättning finns intagna i
sjukreseförordningen (1975:964). Bestämmelserna kompletteras av närmare
föreskrifter som utfärdats av riksförsäkringsverket för verkställighet av
förordningen.

I propositionen framhåller socialministern att administrationskostnaderna
för utbetalning av sjukreseersättningar år 1979 uppgick till ca 50 milj.
kr. eller 16% av utbetalt belopp. Hon anser att en höjning av nuvarande
belopp är motiverad bl. a. för att minska antalet ersättningsfall. Karensbeloppen
föreslås därför höjda fr. o. m. den 1 januari 1981 till 30 kr. vid resor i
anledning av sjukvård och till 38 kr. vid resor i anledning av tandvård och
preventivmedelsrådgivning. Den föreslagna höjningen av karensbeloppen
beräknas minska försäkringens kostnader med ca 70 milj. kr./år räknat i
1979 års kostnadsnivå.

Sven Aspling m. fl. vill i motion 75 begränsa höjningarna av karensbeloppen
till 20 resp. 30 kr., vilket skulle medföra en besparing på ca 35 milj.
kr. Motionärerna menar att det visserligen är angeläget att man förenklar
nuvarande system men att man i avvaktan på resultatet av
sjukreseutredningens (S 1979:09) arbete inte bör avlägsna sig från det
grundläggande syftet med försäkringen i denna del.

Lars Werner m.fl. motsätter sig i motion 103 att karensbeloppen höjs.
Utskottet biträder de i propositionen föreslagna höjningarna av karensbeloppen
i sjukreseförordningen och avstyrker bifall till motionerna 75,
yrkande 8 och 103, yrkande 7.

7.4 Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande oförändrade karensbelopp inom sjukreseförordningen att

riksdagen avslår motion 1980/81: 103 yrkande 7,

2. beträffande höjningar av karensbeloppen inom sjukreseförordningen att

riksdagen avslår motion 1980/81:75 yrkande 8.

8 Patientavgifter vid läkemedelsinköp och sjukvård

(Bil. 4, p. 7 och 8 iprop.)

8.1 Yrkandena

Propositionen

Regeringen föreslår riksdagen att anta följande förslag till lag om ändring
i lagen (1954: 519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.

SfU 1980/81:14

36

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel
m. m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1954:519) om kostnadsfria och
prisnedsatta läkemedel m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §'

I annat fall än vad som avses i 2 § I annat fall än vad som avses i 2 §
första stycket äger vid sjukdom den första stycket äger vid sjukdom den

som är omfattad av sjukförsäkring som är omfattad av sjukförsäkring

enligt lagen om allmän försäkring enligt lagen om allmän försäkring

eller här i riket är i allmän eller en- eller här i riket är i allmän eller enskild
tjänst vid inköp av läkemedel skild tjänst vid inköp av läkemedel

åtnjuta nedsättning av fastställt pris åtnjuta nedsättning av fastställt pris

för samtidigt förskrivna och inköp- för samtidigt förskrivna och inköpta
läkemedel med hälften av det be- ta läkemedel med hälften av det belopp
varmed priset överstiger tio lopp varmed priset överstiger tjugo

kronor och hela det belopp varmed kronor och hela det belopp varmed

priset överstiger fyrtio kronor. Är priset överstiger sextio kronor. Är

förskrivning avsedd att expedieras förskrivning avsedd att expedieras

mer än en gång, skall nedsättningen mer än en gång, skall nedsättningen

hänföra sig till varje avsett expedi- hänföra sig till vaije avsett expedi tionstillfälle.

tionstillfalle.

Bestämmelserna i första stycket äga motsvarande tillämpning på
skyddsläkemedel som i annat fall än som avses i 2 § andra stycket förskrives
till havande eller ammande kvinna eller barn som omfattas av
sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring.

Vad nu sagts om den som är omfattad av sjukförsäkring enligt lagen om
allmän försäkring skall beträffande försäkrad, som är bosatt utom riket,
gälla allenast för tid varunder han vistas härstädes.

Från prisnedsättning enligt denna paragraf äger regeringen undantaga
visst läkemedel eller viss grupp av läkemedel som i första stycket avses.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Motionen

I motion 1980/81:103 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås
5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.,

8. att riksdagen uttalar att en höjning av patientavgifterna inom sjukvården
så som förordas i propositionen ej bör ske.

8.2 Utskottet

Enligt lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel
m.m. erhålls vid sjukdom läkemedel som har ordinerats av läkare eller
tandläkare kostnadsfritt eller till nedsatt pris.

' Senaste lydelse 1977:526.

SfU 1980/81:14

37

Kostnadsfria läkemedel finns angivna i en särskild förteckning och används
vid behandling av vissa långvariga och allvarliga sjukdomar. För
prisnedsatta läkemedel gäller att prisnedsättning görs med hälften av det
belopp som överstiger 10 kr. och med hela kostnaden som överstiger 40 kr.
Högsta kostnaden för varje inköp blir således 25 kr.

Förutom läkemedel omfattas också specialdestinerade livsmedel som
förskrivs av läkare vid vissa sjukdoms- och bristtillstånd och inköps på
apotek till barn under 16 år och skyddsläkemedel som förskrivs till havande
eller ammande kvinnor av bestämmelserna om prisnedsättning.

I propositionen anför socialministern att en höjning av patientavgifterna
vid läkemedelsinköp, vilkas nuvarande nivå gäller sedan den 1 januari
1978, är motiverade bl. a. med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen.
Fr. o. m. den 1 januari 1981 bör därför prisnedsättning göras med hälften av
det belopp som överstiger 20 kr. och med hela det belopp som överstiger
60 kr. Den högsta avgiften vid ett läkemedelsinköp blir därmed 40 kr.
Motsvarande höjning bör göras även för de specialdestinerade livsmedel
som inköps till barn under 16 års ålder och för skyddsläkemedel som
förskrivs till havande eller ammande kvinnor. De höjda patientavgifterna
beräknas minska sjukförsäkringens kostnader med ca 250 milj. kr. om året.

I anslutning till förslaget om höjda läkemedelsavgifter berörs i propositionen
även andra frågor om patientavgifter. Sålunda erinras om att frågan
om patientavgifter i den öppna vården kommer att behandlas i samband
med de förestående överläggningarna mellan företrädare för socialdepartementet
och landstingsförbundet om sjukförsäkringens ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen efter år 1981. De föreslagna höjningarna av
patientavgifterna vid läkemedelsinköp bör därvid, framhåller socialministern,
vara vägledande för justeringen av patientavgifterna i den öppna
vården. Även frågan om vårdavgifter vid långtidsvård kommer att tas upp
vid överläggningarna.

Enligt beslut vid 1978/79 års riksmöte (prop. 1978/79:177, SfU 1978/
79:22, rskr 338) kommer patientavgiften vid offentlig öppen vård att höjas
från 20 till 25 kr. fr. o. m. den 1 januari 1981. I inledningen till den förevarande
propositionen 1980/81:20 uttalar statsministern att de höjda avgifterna
vid läkarbesök och medicinuttag skall kombineras med ett samtidigt
införande av högkostnadsskydd för de mest utsatta grupperna.

Den av socialministern i proposition 20 förutskickade propositionen om
utbyggt skydd mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader (prop. 1980/
81:73) har nyligen lagts på riksdagens bord. Förslaget innebär att en
person som betalat avgift för 15 läkemedelsinköp eller besök hos läkare
m.fl. blir befriad från kostnader för ytterligare läkemedel och vårdbesök.
Befrielsen skall gälla under en tolvmånadersperiod räknat från första inköpet
eller besöket. För barn i samma familj föreslås ett gemensamt
kostnadstak. Den nuvarande kostnadsfriheten för läkemedel vid vissa
sjukdomar kommer att behållas. Enligt förslaget skall de nya reglerna träda
i kraft den 1 juli 1981.

SfU 1980/81:14

38

Lars Wemer m.fl. yrkar i motion 103 avslag på förslaget om höjda
läkemedelskostnader. Motionärerna avvisar också en höjning av patientavgifterna
inom sjukvården. De pekar på att de stora sjukvårdskonsumenterna
är äldre, handikappade och barnfamiljer, som således kommer att få
bära huvudbördan av de 500 milj. kr. som beräknas inbesparade genom
höjda vård- och läkemedelskostnader.

Utskottet vill understryka att förslagen om höjda patientavgifter har sin
bakgrund i nödvändigheten av att strama åt utgifterna i budgeten. Såsom
framhålls i propositionen har en huvudpunkt i spararbetet varit att se till att
de mest utsatta grupperna skyddas. Så kommer också att bli fallet vid ett
genomförande av det högkostnadsskydd som föreslagits i proposition 1980/
81:73 och som är särskilt generöst utformat för barnfamiljerna. Utskottet
vill också erinra om det ytterligare skydd mot höga kostnader för sjukdom
och handikapp som handikappersättningen utgör.

Med det anförda biträder utskottet förslaget om höjda läkemedelskostnader
och avstyrker bifall till motion 103, yrkandena 5 och 8.

8.3 Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande höjning av patientavgiften vid läkemedelsinköp
m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och
med avslag på motion 1980/81:103 yrkande 5 antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1954:519)
om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.,

2. beträffande höjning av patientavgifterna vid sjukvård
att riksdagen avslår motion 1980/81:103 yrkande 8.

9 Överföring till statsbudgeten av besparingar inom socialförsäkringen (Bil.

4, p. 9 i prop.)

9.1 Yrkandena

Propositionen

Regeringen föreslår riksdagen att anta följande förslag till lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 4 och 4 a §§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

1 Lagen omtryckt 1977:630.

SfU 1980/81:14

39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

4 §2

Avgift till sjukförsäkringen enligt

1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt

2 § skall utgå med tio och sex tiondels
procent av det belopp, varå avgiften
skall beräknas. För försäkrad
som på grund av undantagande enligt
11 kap. 7 § ej omfattas av sjukpenningförsäkringen
eller för vilken
försäkringen enligt 3 kap. 11 § gäller
med karenstid, beräknas dock
avgift enligt 2 § efter den lägre procentsats
som regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, myndighet
fastställer med hänsyn till
den inverkan undantagandet eller
karenstiden bedömes få på försäkringens
utgifter. Influtna avgifter
fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna
till täckande av deras
utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de kostnader
enligt lagen (1974:525) om ersättning
för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m., som åvila
kassorna, samt för förvaltning, till
den del utgifterna icke täckas av
statsbidrag enligt 7 §. Influtna avgifter
skola även täcka de kostnader
som under året uppkommit för
den allmänna försäkringen för förmåner
enligt lagen (1954:519) om
kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel
m. m., samt för centrala studiestödsnämnden
i anledning av att
återbetalningspliktiga studiemedel,
som belöpa på studerandes sjukperiod,
enligt studiestödslagen
(1973:349) icke skola återbetalas,
till den del kostnaderna icke skola
täckas med statliga medel enligt 7 §
andra stycket. För reglering av
över- och underskott skall finnas en
fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden.
Regeringen
fastställer grunderna för överförandet
av medel till och från fonden.

2 Senaste lydelse 1979:1134.

Avgift till sjukförsäkringen enligt

1 § eller sjukförsäkringsavgift enligt

2 § skall utgå med tio och fem tiondels
procent av det belopp, varå avgiften
skall beräknas. För försäkrad
som på grund av undantagande enligt
11 kap. 7 § ej omfattas av sjukpenningförsäkringen
eller för vilken
försäkringen enligt 3 kap. 11 § gäller
med karenstid, beräknas dock
avgift enligt 2 § efter den lägre procentsats
som regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, myndighet
fastställer med hänsyn till
den inverkan undantagandet eller
karenstiden bedömes få på försäkringens
utgifter. Influtna avgifter
fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna
till täckande av deras
utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat de kostnader
enligt lagen (1974:525) om ersättning
för viss födelsekontrollerande
verksamhet m. m., som åvila
kassorna, samt för förvaltning, till
den del utgifterna icke täckas av
statsbidrag enligt 7 §. Influtna avgifter
skola även täcka de kostnader
som under året uppkommit för
den allmänna försäkringen för förmåner
enligt lagen (1954:519) om
kostnadsfria och .prisnedsatta läkemedel
m. m., samt för centrala studiestödsnämnden
i anledning av att
återbetalningspliktiga studiemedel,
som belöpa på studerandes sjukperiod,
enligt studiestödslagen
(1973:349) icke skola återbetalas,
till den del kostnaderna icke skola
täckas med statliga medel enligt 7 §
andra stycket. För reglering av
över- och underskott skall finnas en
fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden.
Regeringen
fastställer grunderna för överförandet
av medel till och från fonden.

SfU 1980/81:14

40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 fråga om sjöman som avses i 1 § 1 mom. första stycket lagen (1958:295)
om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen enligt procentsats
som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer.
Procentsatsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första
stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet
mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg
i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast
föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till
fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatsen
beräknas med två decimaler.

4 a §

Avgift till folkpensioneringen enligt
1 eller 3 § skall utgå med åtta
och tre tiondels procent av det belopp,
på vilket avgiften skall beräknas.
I fråga om sjöman som avses i
1 § 1 mom. första stycket lagen
(1958: 295) om sjömansskatt beräknas
dock avgiften efter den lägre
procentsats som regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
myndighet fastställer med motsvarande
tillämpning av 4 § andra
stycket. Avgifterna tillföras staten.

Avgift till folkpensioneringen enligt
1 eller 3 § skall utgå med åtta
och fyra tiondels procent av det belopp,
på vilket avgiften skall beräknas.
1 fråga om sjöman som avses i
1 § 1 mom. första stycket lagen
(1958:295) om sjömansskatt beräknas
dock avgiften efter den lägre
procentsats som regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
myndighet fastställer med motsvarande
tillämpning av 4 § andra
stycket. Avgifterna tillföras staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

Motion

I motion 1980/81: 103 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

4. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring, 19 kap. 4 och 4 a§§.

9.2 Utskottet

Sjukförsäkringen finansieras med socialförsäkringsavgifter till 85 % och
med statsbidrag till 15 %. Socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen
utgår f. n. med 10,6% av avgiftsunderlaget. Även folkpensioneringen finansieras
med socialförsäkringsavgifter och statsbidrag. Avgiften utgör

8.3 % av avgiftsunderlaget. De influtna avgiftsmedlen tillförs statsbudgeten
som bidrag till folkpensionskostnader. F. n. finansieras ca 73 % av folkpensionskostnaderna
med avgifter.

I propositionen förordas att socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen
sänks fr. o. m. den 1 januari 1981 till 10,5% samtidigt som socialförsäkringsavgiften
till folkpensioneringen höjs till 8,4%. Ändringarna är föranledda
av att de förordade kostnadsbesparingarna inom sjukförsäkringen i
sin helhet ansetts böra tillföras statsbudgeten.

SfU 1980/81:14

41

I motion 103 av Lars Werner m. fl. avstyrks förslaget med hänsyn till att
motionärerna motsatt sig besparingar inom sjukförsäkringens område.

Utskottet biträder propositionens förslag och avstyrker bifall till motion
103, yrkande 4.

9.3 Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

beträffande överföring till statsbudgeten av besparingar inom socialförsäkringen att

riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och
med avslag på motion 1980/81:103 yrkande 4, antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Stockholm den 4 december 1980

På socialförsäkringsutskottets vägnar

SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Maj Pehrsson (c), Helge Karlsson (s),
Margareta Andrén (fp), Doris Håvik (s), Allan Åkerlind (m), Börje Nilsson
(s), Gösta Andersson (c), Ralf Lindström (s), Gullan Lindblad (m), LarsÅke
Larsson (s), Elis Andersson (c), Martin Segerstedt (s), Arne Lindberg
(c) och Görel Bohlin (m).

10 Reservationer

Sven Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik, Börje Nilsson, Ralf Lindström,
Lars-Åke Larsson och Martin Segerstedt (alla s) har avgett sju
reservationer till betänkandet.

10.1 Ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring

Reservanterna anser

dels att utskottets yttrande under 2.6 (s. 15 ff) bort ha följande lydelse:
2.6 Utskottet

Såvitt gäller regeringens handläggning av förslaget får utskottet inledningsvis
anföra följande.

Såsom framhålls i den socialdemokratiska motionen 71 måste vissa
grundläggande krav vara uppfyllda när riksdagen föreläggs en proposition
av regeringen.

SfU 1980/81:14

42

Förslagen skall vara klart och tydligt redovisade till innebörd och konsekvenser.
Det skall vara möjligt för riksdagen - liksom för den intresserade
allmänheten — att bedöma det sakliga innehållet. Kostnadsberäkningar
måste redovisas så att de kan härledas och följas. Det är särskilt viktigt att
dessa krav är uppfyllda när det gäller regeringsförslag som förs fram i en
proposition som inte tidigare har varit föremål för utredning och remissbehandling.

Regeringens förslag till ändring av principerna för beräkning av basbelopp
redovisas i propositionen på flera ställen. Den mest utförliga redovisningen
görs i bilaga 6, Ekonomidepartementet, där förslaget ägnas tre (!)
sidor. På övriga ställen i propositionen görs endast sammanfattningar av
förslaget och hänvisningar till den nu nämnda bilagan.

Utskottet konstaterar för det första att redovisningen av förslaget som
sådant är oklart utformad. Statsministern påstår sålunda att det skulle vara
”oljeprisstegringar och höjda indirekta skatter” som inte längre skall ingå i
värdesäkringen. Såsom framgår ovan av redovisningen av lagförslaget i
socialdepartementets förevarande bilaga till propositionen är emellertid
effekterna betydligt vidare. Vid beräkningen skall nämligen i fortsättningen
bortses från indirekta skatter, tullar och avgifter men tillägg göras för
subventioner. Dessutom skall vid beräkningen bortses från direkt inverkan
på prisläget av ändrade energipriser (dvs. fjärrvärme, eldningsolja, hushållsgas,
elström och bensin).

För det andra är den närmare konstruktionen av det nya basbeloppet
inte särskilt tydligt redovisad. Av propositionen framgår att regeringen
anser att oljeprishöjningarna är kostnader som hela samhället måste vara
med och bära och som vi inte kan kompensera oss för. Förslaget om
ändrad basbeloppsberäkning innebär emellertid att även om energipriserna
på sikt skulle stiga långsammare än övriga priser — vilket i och för sig
skulle vara en för den svenska ekonomin och utrikeshandeln mycket
gynnsam utveckling — så kommer någon kompensation inte att ges ens i
detta fall.

För det tredje tycks regeringen inte ha haft klart för sig vilka effekter den
föreslagna ändringen av basbeloppet får. 1 propositionen anför ekonomiministern
att förslaget ”torde ... i första hand påverka folkpensioner, ATPpensioner,
delpensioner, studiemedel och bidragsförskott”. Därutöver,
anger ekonomiministern, påverkas en del mera begränsade utgiftsområden.
Utskottet får erinra om att det i regeringskansliet finns två dataregister
från vilka det är möjligt att inhämta information om vilka lagar och
förordningar som kan beröras av förslaget. Utskottet kan vidare erinra om
att, förutom de ca 40 författningar som administreras av riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna, berörs bl. a. bestämmelser i så pass central
lagstiftning som giftermålsbalken, föräldrabalken, rättegångsbalken,
konkurslagen, lagen om arvsskatt och gåvoskatt, uppbördslagen, rättshjälpslagen,
lagen om statlig lönegaranti vid konkurs, bokföringslagen,

SfU 1980/81:14

43

trafikskadelagen och brottsskadelagen. Underlåtenheten i propositionen
att ens nämna bl. a. dessa författningar tyder enligt utskottets uppfattning
på att regeringen inte har haft ens en elementär kunskap om vilka effekter
förslaget kan medföra. Till detta skall läggas att regeringen över huvud
taget inte anger att basbeloppet har fått en vidsträckt användning utanför
lagstiftningsområdet, bl. a. i avtal mellan arbetsmarknadens parter om
tilläggsförmåner till den allmänna försäkringen och i andra försäkringsavtal.

Socialförsäkringsutskottet har funnit skäl föreligga att inhämta yttranden
över förslaget från - förutom riksdagens finansutskott, skatteutskott
och lagutskott - riksförsäkringsverket, statistiska centralbyrån, SAF, LO,
TCO och SACO/SR. Det kan nämnas att LO i sitt yttrande anför att det är
LO veterligt första gången som organisationen har fått en proposition på
remiss men att utskottets behov av ett kompletterande underlag utöver
regeringsförslaget framstår som uppenbart sedan LO tagit del av de olika
delar i propositionen som behandlar det aktuella förslaget.

Socialförsäkringsutskottet kan instämma i det omdöme om regeringens
presentation av förslaget som framförs av de socialdemokratiska ledamöterna
i finansutskottet i en avvikande mening till nämnda utskotts remissyttrande.
Där anförs bl. a. att det sätt på vilket regeringen har presenterat
förslaget saknar motstycke och att det är ett uttryck för nonchalans mot
den lagstiftande församlingen och medborgarna. Vidare anges att förslaget
faller helt utanför den praxis i arbetsfördelning som hittills har rått mellan
den exekutiva och den lagstiftande makten. Beslutsunderlaget skall, framhålls
det, tillhandahållas av regeringen; något som inte föreligger i det här
fallet. Det ifrågasätts vidare med hänvisning till regeringsformen om inte
förslaget är grundlagsstridig!. Regeringens agerande och presentation av
förslaget vittnar sammanfattningsvis inte bara om en nonchalans utan även
om en inkompetent handläggning inom regeringskansliet.

I propositionen anförs som ett motiv för att ändra basbeloppsberäkningen
att pensionärskollektivets inkomster har ökat mycket kraftigt. Det
anges att medan de totala reallönerna efter skatt för hela löntagarkollektivet
har ökat med 8% sedan år 1973 har motsvarande ökning för pensionärskollektivet
uppgått till 50%. Det antyds i propositionen att en urholkning
av pensionsförmånerna skulle skapa större rättvisa mellan löntagare
och pensionärer. Utskottet anser, liksom de socialdemokratiska ledamöterna
i finansutskottet, att beskrivningen i propositionen är direkt vilseledande.
Såsom framhålls i den avvikande meningen förklaras pensionärskollektivets
inkomstökning till den helt övervägande delen av att antalet
pensionärer ökat mycket kraftigt, bl. a. beroende på sänkt pensionsålder
och delpensionsreformen. Dessutom har antalet ATP-pensionärer med
högre inkomster blivit fler, vilket drar upp medelinkomsten. Med undantag
för de pensionärer som har fått höjda pensionstillskott har standardökningen
uteblivit för den enskilde pensionären.

SfU 1980/81:14

44

Från regeringens sida söker man nu göra gällande att de höjningar av
pensionstillskotten som efter tidigare riksdagsbeslut förestår den 1 juli
1981, liksom de beslut i frågan som kan komma, skulle vara ett motiv för
att urholka värdesäkringen. Detta är emellertid, som framhålls i motion 75,
en sammanblandning av syftet med resp. åtgärd. Genom reglerna om
värdesäkring enligt nuvarande metod skall pensionärerna - såväl folkpensionärer
som ATP-pensionärer -- vara förvissade om att deras reella köpkraft
behålls även om priserna stiger. Genom pensionstillskotten avses de
som har folkpension med låg eller ingen ATP få en ökad köpkraft. Syftet
med pensionstillskotten har däremot aldrig angetts vara att de skall utgöra
en kompensation för en urholkad värdebeständighet.

Utskottet vill påminna om att den borgerliga regeringen hösten 1976
deklarerade att ”de garantier som getts om värdesäkring av pensionerna
infrias”. Aret därpå angavs i regeringsdeklarationen att ”pensionärerna
får genom höjda pensioner kompensation för prishöjningarna”. Efter det
senaste valet utlovades att ”de löften som har givits till pensionärerna i
fråga om värdesäkring av folkpensioner ... skall hållas”, något som så
sent som den 9 juni i år upprepades av statsministern i riksdagen.

Som framgår ovan hänvisas i propositionen - som ett annat motiv för att
ändra basbeloppsberäkningen - till oljeprishöjningarna, vilka anges ha
inneburit en inkomstminskning för hela samhället som den svenska ekonomin
och de svenska hushållen inte kan kompensera sig för. Oljeprishöjningarna
har lett till att det s.k. bytesförhållandet, dvs. relationen mellan
export- och importpriser, har försämrats. Den av regeringen i propositionen
valda tekniska konstruktionen för beräkning av basbeloppet i fortsättningen
innebär emellertid, som anförs i den avvikande meningen till finansutskottets
yttrande, att även oljeprishöjningar som är lägre än höjningarna
på andra varor medför en standardsänkning för dem med basbeloppsanknutna
förmåner. En logisk konsekvens av resonemanget i propositionen
skulle ha varit att oljepriserna helt lyftes ur indexen. Misstanken att
regeringens främsta avsikt har varit att sänka bl. a. pensionärernas standard
förstärks av att det enligt förslaget inte heller skall utgå kompensation
för höjda priser på elström och hushållsgas.

En annan anmärkningsvärd omständighet när det gäller den tekniska
konstruktionen av det föreslagna basbeloppet är att det av redovisningen i
propositionen inte framgår om de vikter med vilka energislagen skall ingå i
den nya indexen fortsättningsvis skall hänföra sig till konsumtionsvärdet i
oktober 1980 eller om de skall förändras i takt med konsumtionsvärdet från
ett år till nästa i enlighet med de principer som f. n. tillämpas i konsumentprisindex
och nettoprisindex. Denna oklarhet har påtalats av statistiska
centralbyrån (SCB) i remissyttrandet till utskottet. SCB har därför
fått förutsätta att vägledning i frågor av detta slag - vars lösningar kräver
värderingar utifrån andra än rent statistiska utgångspunkter — ges av
regeringen i de föreskrifter som regeringen enligt lagtexten tydligen har för

SfU 1980/81:14

45

avsikt att utfärda. SCB redovisar i sitt yttrande skillnaden i utfall mellan de
två nämnda beräkningssätten. 1 yttrandet framhåller SCB också att det i
vissa fall kan uppstå svårigheter att tolka och tillämpa principerna för
nettoprisindex, som enligt förslaget i propositionen skall ligga till grund för
beräkningen, när det gäller införandet av nya avgifter och subventioner.
SCB finnér det därför önskvärt att regeringen i vissa fall ger kompletterande
direktiv för att undvika tolkningstvister. Såväl SCB som SACO/SR i sitt
yttrande påtalar svårigheterna för allmänheten att följa beräkningarna och
riskerna för sammanblandning mellan olika index och basbelopp. SCB
förutsätter, mot bakgrund av att basbeloppet enligt nuvarande riktlinjer av
avtalsslutande parter bestäms gälla även i fortsättningen, att båda slagen
av basbelopp kan behöva ges officiell status och få lov att publiceras
parallellt.

När det gäller verkningarna av förslaget inom socialförsäkringsområdet
får utskottet framhålla följande.

Som framgår ovan finns ca 40 författningar enligt vilka basbeloppet har
betydelse vid fastställande eller beräkning av förmåner som administreras
av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Av dessa kan i första
hand nämnas lagen om allmän försäkring, lagen om arbetsskadeförsäkring
och lagen om yrkesskadeförsäkring, lagarna om delpensionsförsäkring,
lagen om bidragsförskott, lagen om ändring av vissa underhållsbidrag,
lagen om pensionstillskott, lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension, lagen om värdesäkring av livräntor, lagen om
uppräkning av yrkesskadelivräntor m.m., lagen om ändring av skadeståndslivräntor,
lagen om statligt personskadeskydd, studiestödslagen och
kommunalskattelagen.

Av riksförsäkringsverkets remissyttrande framgår bl. a. att av de
1378000 ålderspensionärerna och 290000 förtidspensionärerna som i oktober
i år uppbar folkpension får 786000 resp. 209000 också pension från
ATP. Pensionstillskott utgick vid samma tid till 940000 pensionärer. Bidragsförskott
utgick till 113000 förmånstagare, barnpension från folkpensioneringen
till 41000 och från ATP till ungefär lika många. Handikappersättning
utgick till 9000 personer, barntillägg till 32000 och vårdbidrag till
12000, totalt 53000 personer. Handikappersättning, som utgår jämsides
med annan förmån, uppbars av ca 30000 personer. Antalet studiemedelstagare
uppgår till ca 130000.

Såsom riksförsäkringsverket konstaterar i sitt remissyttrande leder den
föreslagna ändrade basbeloppsberäkningen till att förmånerna inom socialförsäkringssystemet
inte blir värdesäkrade fullt ut. Som framhålls i yttrandet
betyder detta att löpande förmåner successivt blir mindre värda samtidigt
som ingångsvärdena blir förändrade. Exempelvis får, nämner verket,
en nybeviljad ålderspension från folkpensioneringen, som f. n. uppgår till
95% av basbeloppet för ensamstående, allt lägre köpkraft allteftersom
åren går. Detta gäller alla basbeloppsanknutna förmåner. Verket pekar

SfU 1980/81:14

46

vidare på att i de fall då basbeloppet används för att fastställa den övre
gränsen för de inkomster som skall beaktas inom ett visst förmånssystem
— t. ex. inom ATP, sjukpenning, föräldrapenning, arbetsskadeersättning
och delpension — så blir effekten av en långsammare basbeloppsutveckling
att den maximala ersättningens storlek relativt sett sänks. På sikt uppnår
således allt fler personer gränsen för den högsta ersättningen och detta
sker snabbare med den nya indexen som beräkningsunderlag. Enligt riksförsäkringsverket
står det klart att den föreslagna ändringen av sättet att
beräkna basbeloppet på lång sikt kan komma att förändra socialförsäkringens
innehåll i basala avseenden.

I den avvikande meningen till finansutskottets yttrande redovisas följande
beräkningar av effekterna.

Antar man att energipriserna och nettopriserna kommer att utvecklas i
samma takt som konsumentpriserna de närmaste åren kommer det justerade
indexvärdet, beräknat med nuvarande vikt för energikonsumtionen,
att öka med 90% av prisökningen enligt konsumentprisindex. Det betyder
vid en antagen ökning av konsumentpriserna om 10% att det justerade
indexvärdet ligger 4,5% lägre efter fem år än indextalet för konsumentprisindex.
Efter tio år kan skillnaden beräknas till knappt 9%.

Om energipriserna ökar med 15 % samtidigt som övriga konsumentpriser
ökar med 10%, så kommer konsumentprisindex att öka med 10,5% per år.
Det nya basbeloppet skulle i detta exempel öka med 9% per år. Det
innebär att skillnaden mellan det gamla och det nya basbeloppet skulle
vara ca 6,5 % efter fem år och knappt 13 % efter tio år.

Relationen mellan nettoprisindex och konsumentprisindex kommer att
få en avgörande betydelse för hur den nya föreslagna prisindexen kommer
att utvecklas. Det framgår av regeringens sparplan att man avser att sänka
subventionsgraden i konsumentpriserna. Detta medför att nettopriserna
kommer att öka långsammare än konsumentpriserna. Det blir också resultatet
om de indirekta skatterna höjs. Antas exempelvis att skillnaden
mellan nettopriser och konsumentpriser skulle uppgå till en procentenhet
årligen från en antagen konsumentprisökning på 10% så skulle det justerade
indextalet efter fem år vara knappt 9 % lägre än motsvarande tal för
konsumentprisindex. Efter tio år skulle skillnaden uppgå till ca 16%. Allt
under förutsättning att energipriserna utvecklas i samma takt som konsumentpriserna
i övrigt. Skulle relativpriset för energi öka blir skillnaderna
än större.

Om den för pensionärerna ofördelaktiga utvecklingen skulle inträffa att
relativpriset på energi stiger samtidigt som de indirekta skatterna ökar och
subventionsgraden avtar, kommer urholkningen av pensionsvärdet att ske
ännu snabbare. Om energipriserna exempelvis ökar med 15% och övriga
konsumentpriser med 10% kommer konsumentprisindex att öka med
10,5%. Den justerade indexen skulle öka med endast 8% om nettopriserna
ökar en procentenhet långsammare än övriga konsumentpriser. Skillnaden
mellan de båda indexserierna efter 5 år skulle vara ca 11 % och efter 10 år
ca 20%. Andelen energikonsumtion har antagits vara konstant, 10%. Om
denna andel skulle öka skulle skillnaden bli ännu större.

I de nu redovisade exemplen har effekten på det justerade prisindexet
beräknats. Med olika rimliga antaganden för energiprisernas, de indirekta

SfU 1980/81:14

47

skatternas och subventionernas utveckling kommer ökningen de närmaste
åren enligt den föreslagna indexberäkningen att bli betydligt mindre än
enligt konsumentprisindex.

Nuvarande regler inom ATP-systemet är avsedda att ge en pensionär en
inkomst som motsvarar sammanlagt ca 65 % av inkomsten före pensioneringen.
Effekten av regeringens förslag om ändrad basbeloppsberäkning
blir en successiv urholkning av kompensationsnivån inom ATP. Riksförsäkringsverket
visar i sitt yttrande att en pensionär, som fått pensionen
beräknad enligt nuvarande regler och som haft heltidsarbete med relativt
genomsnittlig inkomst, på 20 års sikt kan få sitt skydd inom den allmänna
pensioneringen sänkt från ca 65% till mellan 45 och 50% av den tidigare
inkomsten.

Också för framtida pensionärer kan likartade effekter uppstå. Den som
har inkomster i närheten av eller över inkomsttaket inom ATP-systemet
(dvs. 7,5 gånger basbeloppet) får en allt mindre del av sin inkomst pensionsgrundande.
Enligt riksförsäkringsverkets beräkningar betyder detta
att för en person som har inkomster motsvarande inkomsttaket sjunker
pensionsbeloppet vid oförändrad reallön så att det vid pensionering efter
20 år motsvarar ca 45% av den tidigare inkomsten.

Förslaget innebär också att den nedre inkomstgränsen för intjänande av
ATP-poäng räknat i fast penningvärde successivt blir lägre än enligt nuvarande
regler. Det blir därmed lättare att tillgodoräknas ATP-poäng, vilket,
som riksförsäkringsverket har påpekat, kan få direkt betydelse för storleken
av en tilläggspension och ev. också påverka rätten till delpension.
Pensionspoängen vid samma reala inkomst blir också efter hand allt högre
ju lägre basbeloppet blir i förhållande till ett basbelopp beräknat enligt
nuvarande regler. Riksförsäkringsverket anför att verkningarna av dessa
förskjutningar blir olika för å ena sidan dem som nu uppbär pension eller
har kort tid kvar till pensioneringen och å andra sidan dem som i framtiden
tjänar in successivt högre pensionspoäng. Under förutsättning att den
inkomsten inte kommer att ligga över den övre gränsen blir den senare
gruppen bättre ställd.

Under antagande att den årliga skillnaden i utvecklingen av basbeloppet
enligt gamla och nya regler uppgår till 2% har riksförsäkringsverket beräknat
att 350000- 400000 försäkrade under en tioårsperiod kommer att uppnå
maximala pensionspoäng även med oförändrad reallön. Liknande siffror
gäller i fråga om den övre gränsen för sjukpenninggrundande inkomst.
På samma tioårstid skulle ungefär 50000 personer som nu har inkomster
under den nedre gränsen för pensionsgrundande inkomst komma att tillgodoräknas
pensionspoäng.

För t. ex. handikappersättningen innebär förslaget också att den nedre
gränsen för rätt till ersättning kommer att sjunka. Detta kan, som riksförsäkringsverket
har påpekat, leda till en betydande vidgning av personkretsen,
samtidigt som värdet av varje utgående förmån blir allt lägre.

SfU 1980/81:14

48

Riksförsäkringsverkets beräkningar visar att det reella värdet av en
utgående handikappersättning minskar efter fem år med 7,3%. efter tio år
med 15,4% och efter 20 år med 30,2%. Detsamma gäller enligt verket för
förtidspension. Av beräkningarna framgår också att kompensationsnivån
inom arbetsskadeförsäkringen på 20 års sikt sjunker från f. n. 100% till ca
70%.

I detta sammanhang går det enligt utskottets mening inte att bortse från
den påverkan som förslaget får på bl. a. de olika kompletteringsanordningar
till den allmänna försäkringen som finns på arbetsmarknaden.
Sålunda är bl. a. stats-, kommunal- och landstingsanställda garanterade en
viss procent av sin slutlön i pension. Denna tjänstepension är samordnad
med pensionen från den allmänna försäkringen. Samordningen, som är en
bruttosamordning, innebär att förmånerna från den allmänna försäkringen
utgår fullt ut medan tjänstepensionsförmånerna ”fyller på” upp till den
garanterade nivån. Genomförs förslaget i propositionen innebär det att den
allmänna försäkringen kommer att svara för en lägre andel av den totala
pensionen än enligt nuvarande regler. Stat, kommun och landsting får
alltså — om inte avtalen ändras — svara för en större kostnadsandel än f. n.
och kan få öka sina pensionsåtaganden kraftigt. Detta påverkar givetvis
den statliga och kommunala ekonomin. Det strider också mot riksdagens
uttalande (FiU 1979/80:25, rskr 287) om att regeringen bör se till att ingen
proposition läggs fram utan att eventuella kommunalekonomiska konsekvenser
av de framlagda förslagen är ingående analyserade och utförligt
redovisade. Från remissyttrandena kan i detta sammanhang framhållas att
LO anger att den tydligaste effekten av regeringens förslag är att de
privatanställda arbetarna drabbas hårdast, medan TCO anför att organisationen
inte kan acceptera att man försämrar de pensioner som grundas på
intjänade inkomster och i stället bygger ut pensionstillskotten, något som
missgynnar löntagarna och i stället gynnar bl. a. grupper med lågt taxerade
inkomster.

Besparingseffekten av förslaget kan enligt utskottets mening ifrågasättas.

I propositionen har de totala bruttobesparingarna för 1981/82 uppskattats
till 700 å 800 milj. kr. och nettoeffekten av förslaget till ca 500 milj. kr.
1 propositionen betonas också att osäkerheten bakom beräkningarna är
mycket stor och i hög grad beroende av vad som kommer att ske på den
internationella oljemarknaden.

Något beräkningsunderlag redovisas inte i propositionen, varför det med
ledning av den har varit omöjligt att bedöma den angivna besparingseffektens
skälighet. Riksförsäkringsverket har emellertid i sitt yttrande till utskottet
för varje angivet förmånsslag redogjort för konsekvenserna av en
basbeloppsbegränsning med i genomsnitt 200 kr. budgetåret 1981/82. Utgiftsbegränsningen
beräknas därvid uppgå till totalt 760—770 milj. kr.
under denna period. Riksförsäkringsverket anför i sitt yttrande att på kort

SfU 1980/81:14

49

sikt torde den samlade effekten bli att kostnaderna minskar, men i det
långa loppet är bilden ganska oklar.

Utskottet erinrar om att besparingar inom ATP-systemet och delpensioneringen
inte påverkar statsbudgeten eftersom dessa försäkringar i deras
helhet är avgiftsfinansierade. Besparingarna inom dessa system har av
riksförsäkringsverket beräknats till 310 milj. kr. för budgetåret 1981/82.
Nettoeffekten kan antas-uppgå till drygt 200 milj. kr., ett belopp som alltså
skall dras från ovan angivna 500 milj. kr. Kvar skulle alltså bli en besparing
på ca 300 milj. kr.

Företrädare för regeringen har emellertid ställt ut löften om kompensation
för de negativa effekterna av förslaget till stora grupper försäkrade,
något som rimligen kommer att reducera besparingseffekten högst väsentligt.
Sålunda anför socialministern i propositionen att det självfallet inte
kan komma i fråga att i besparingssyfte vidta några åtgärder som skulle
kunna äventyra den ekonomiska tryggheten för barnfamiljer, åldringar,
sjuka och handikappade. Hon uttalar också att hon senare kommer att
återkomma med förslag om förbättring av pensionstillskotten. Budgetministern
har som svar på en fråga i riksdagen den 27 november 1980
bekräftat att förslag kommer att läggas fram som skyddar svaga grupper,
t. ex. handikappade. Han anförde också att regeringen i budgetpropositionen
kommer att återkomma till denna fråga i de fall där det finns
särskilda motiv för det. Han nämnde i det sammanhanget sådana områden
som handikappersättning, vårdbidrag, barnpension, barntillägg och bidragsförskott.
Dessutom utlovades förslag om att existensminimibeloppen
även i fortsättningen skall knytas till konsumentpriserna.

Storleken på de grupper det således kan bli aktuellt att kompensera
framgår av den ovan lämnade redogörelsen. Som en anvisning om vilka
belopp som är relevanta i det här sammanhanget kan nämnas att enbart
kostnaden för höjningen av pensionstillskotten den 1 juli i år enligt 1980 års
budgetproposition uppgick till 240 milj. kr.

Till detta skall läggas att staten — liksom kommuner och landsting -som framgår ovan, enligt pensionsavtal har åtagit sig att svara för en viss
andel av de anställdas pension. Staten samt kommuner och landsting
kommer alltså att få betydligt ökade utgifter för sina tjänstepensionsåtaganden
samtidigt som inbesparade ATP- och delpensionsutgifter inte tillförs
statsverket utan de särskilda fonderna.

Mot denna bakgrund kan ifrågasättas om inte hela den aviserade besparingseffekten
vänds till en utgift för statsbudgeten. Den kvarstående effekten
skulle då bli en urholkning av ATP-systemet.

Såsom framhållits i lagutskottets yttrande av de socialdemokratiska
ledamöterna får den föreslagna ändringen av basbeloppsberäkningen allvarliga
konsekvenser även utanför den allmänna försäkringens område.
Basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring förekommer, som anförts
ovan, i en mängd olika civilrättsliga regler och avtal. Enligt lagutskottets
4 Riksdagen I980I8I. II sami. Nr 14

SfU 1980/81:14

50

yttrande har ett kartläggningsarbete påbörjats i bl. a. justitiedepartementet
i syfte att undersöka i vilka fall det kan vara motiverat att inte använda det
nya basbeloppet. Ett sådant arbete borde enligt utskottets mening i stället
ha föregått ett eventuellt förslag. Till detta skall läggas de svårigheter med
upprivna avtal, tolkningstvister m. m. som kan förutses för avtal på arbetsmarknaden
och privata avtal. SCB förutsätter i sitt remissyttrande att
såväl det gamla som ett nytt basbelopp får publiceras parallellt, vilket —
om de inte klart åtskiljs — bidrar till att öka förvirringen. Sammanfattningsvis
anser utskottet att regeringen genom sitt förslag har skapat en betydande
rättsosäkerhet på områden i samhällslivet som berör varje medborgare.

Med det anförda avstyrker utskottet förslaget i propositionen om ändrade
regler för beräkning av basbeloppet och tillstyrker bifall till yrkande 1 i
motion 75, yrkande 1 i motion 103 och motion 97 såvitt nu är i fråga.

dels att utskottet under 2.7 bort hemställa

beträffande ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet att
riksdagen med bifall till motion 1980/81:75 yrkande 1, motion
1980/81:97 i motsvarande del och motion 1980/81:103 yrkande 1
avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

10.2 Ändring av reglerna för kommunalt bostadstillägg till folkpension

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”1
konsekvens” och slutar med "motion 75.” bort ha följande lydelse:

Utskottets socialdemokratiska ledamöter anför i en avvikande mening i
yttrandet (SfU 1980/81:1 y) till skatteutskottet bl. a.:

Den sakbehandling av de till skatteutskottet remitterade frågorna som
tillstyrks i majoritetsyttrandet innebär att man föreslår att skatteutskottet
och riksdagen skall fatta beslut som berör en ytterst liten grupp personer,
änkor till män avlidna före den 1 juli 1960, men som samtidigt föregriper
kommande beslut om förmåner till närmare en miljon pensionärshushåll
och — som följd av den samordning som föreligger mellan kommunala
bostadstillägg och statliga och statskommunala bostadsbidrag - även närmare
en halv miljon andra hushåll. Vi kan inte acceptera en sådan handläggningsordning.
Vi anser att socialförsäkringsutskottet i stället bort hemställa
att skatteutskottet flyttar över behandlingen av de aktuella lagförslagen
jämte motionsyrkandena till socialförsäkringsutskottet, så att det blir
möjligt att behandla dem i anslutning till förslagen i proposition
1980/81: 20 och motion 1980/81:75.

Frågor om samordning mellan systemen för SKBB och KBT har behandlats
bl. a. vid 1978/79 års riksmöte (prop. 1978/79:95, SfU
1978/79:1 y, CU 1978/79:3 y, FiU 1978/79:35). Civilutskottet ansåg i sitt
yttrande till finansutskottet att det var viktigt att reformer genomförs som
ökar samordningen mellan de båda systemen och som så långt möjligt

SfU 1980/81:14

51

utjämnar de skillnader i bidragsgivningen mellan de olika kommunerna
som är en följd av systemens tekniska utformning. - Samordningsfrågor
behandlas f. n. av bostadsbidragskommittén.

Mot denna bakgrund och med hänvisning till att de föreslagna ändringarna
i statsbidragsreglerna för KBT har samband med aviserade förslag inom
SKBB-systemet är det utskottets principiella uppfattning att riksdagen nu
inte bör behandla de föreliggande förslagen i propositionen och motionerna
75 och 103. Ett uppskov i avvaktan på bostadsministerns förslag i 1981 års
budgetproposition skulle innebära att en erforderlig samordning kunde
komma till stånd. Behovet av en sådan samordning — framför allt då det
gäller att fastställa den för KBT och SKBB gemensamma statsbidragsprocenten
— framstår enligt utskottets mening som helt nödvändig mot bakgrund
av att civilutskottets socialdemokratiska ledamöter i en reservation
till betänkande CU 1980/81: 5 har uttalat att den totala besparingen genom
beslutade och aviserade åtgärder blir ca 300 milj. kr. i stället för i propositionen
antagna 440 milj. kr.

Beträffande behandlingen av propositionsförslaget och motionsyrkandena
får utskottet anföra följande. I avvaktan på resultatet av det utredningsarbete
om samordning av bostadsstöden som pågår inom bostadsbidragskommittén
bör enligt utskottets uppfattning någon ändring inte göras
i bestämmelserna om inkomstprövning för KBT. Givetvis bör då inte
heller statsbidraget till KBT sänkas. Utskottet avstyrker således förslagen
i propositionen i dessa delar och tillstyrker bifall till yrkandena 2 och 3 i
motion 75 och till yrkande 2 i motion 103.
dels att utskottet under 3.6 moment 1 och 2 bort hemställa

1. beträffande inkomstprövningsreglerna att riksdagen med bifall
till motion 1980/81:75 yrkande 2 och motion 1980/81: 103 yrkande
2 avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension,

2. beträffande statsbidragsreglerna för kommunalt bostadstillägg
att riksdagen med bifall till motion 1980/81:75 yrkande 3 avslår
det i propositionen framlagda förslaget att riksdagen skall godkänna
de av regeringen förordade ändringarna i statsbidragsreglerna
för kommunalt bostadstillägg till folkpension.

10.3 Ändrad kompensationsnivå inom delpensionsförsäkringen

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Såsom
kommit” och på s. 29 slutar med ”motion 103.” bort ha följande lydelse:
Av den rapport om erfarenheter av delpensioneringen som riksförsäkringsverket
har avlämnat i september i år får enligt utskottets mening anses

SfU 1980/81:14

52

framgå att delpensionsreformen har fungerat på avsett sätt för anställda
förvärvsarbetande. Utskottet har, mot bakgrund av det material som läggs
fram i rapporten, inte funnit något som talar för att pensionsnivån för
anställda bör försämras. Av besparingsskäl kan emellertid utskottet godta
propositionens förslag om en pensionsnivå på 50% för egenföretagare.

Med hänsyn av delpensionen.

För att tiden därefter.

Det anförda innebär att utskottet med anledning av motsvarande delar i
propositionens förslag och yrkande 3 i motion 103 tillstyrker bifall till
yrkande 4 i motion 75 om en oförändrad pensionsnivå för anställda och en
pensionsnivå på 50% för bl. a. egna företagare. Besparingen kan, med
utgångspunkt i den i propositionen angivna besparingen på 150 milj. kr. i
ett fullfunktionsstadium, uppskattas till ca 20 milj. kr.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”1 sitt”
och slutar med ”per år.” bort ha följande lydelse:

De förslag till ytterligare kostnadsbegränsningar som begärs i motion 75
medför att bestämmelserna om rätt till delpension för egenföretagare m. fl.
skulle få en något mera restriktiv utformning än f. n. Förslagen innebär att
endast den som är ansluten till ATP-systemet skall kunna få delpension,
att egenföretagares och uppdragstagares genomsnittliga förvärvsinkomst
före arbetstidsminskningen beräknas med ledning av de pensionpoäng som
kan tillgodoräknas för de närmaste fem åren före arbetstidsminskningen
samt att avgiften från dessa kategorier försäkrade skall tillgodoföras en
särskild fond, från vilken delpensioner jämte administrativa kostnader
skall betalas. Utskottet, som noterar att riksdagen tidigare har avslagit ett
liknande yrkande (prop. 1978/79:69, SfU 1978/79:14, rskr 1978/79:133),
tillstyrker emellertid nu av bl. a. kostnadsskäl att riksdagen i enlighet med
yrkande 5 i motion 75 begär förslag av regeringen med nämnda innehåll.
Besparingen av ett sådant förslag kan i ett fullfunktionsstadium beräknas
till ca 5 milj. kr.

Utskottet delar också motionärernas uppfattning att delpensionsfonden
fr. o.m. nästa budgetår bör ersätta riksförsäkringsverket och försäkringskassorna
för deras kostnader för administration av försäkringen. Ett förslag
härom bör framläggas i 1981 års budgetproposition. Effekterna på
budgeten kan därvid beräknas till ca 6 milj. kr. Med det anförda tillstyrker
utskottet bifall till yrkande 6 i motion 75.

Som framgår ovan har utskottet vid sin beräkning av besparingseffekten
utgått från den i propositionen angivna besparingen, 150 milj. kr. per år i
nuvarande prisläge. Det betonas emellertid i propositionen att kostnadsförändringarna
är svåra att bedöma. Det har inte heller angetts eller gått att
få någon uppfattning om vid vilken tidpunkt besparingen kan bedömas
uppgå till 150 milj. kr. per år. Under hänvisning till denna osäkerhet i
beräkningarna uppskattar utskottet således att de av utskottet förordade

SfU 1980/81:14

53

förslagen medför en besparing på ca 20 milj. kr. för den nuvarande delpensionsfonden.
Det kan tilläggas att riksförsäkringsverket i sitt remissyttrande
över förslaget om ändrade regler för basbeloppsberäkningen har bedömt
att effekterna av basbeloppsändringen skulle innebära en utgiftsbegränsning
med 20 milj. kr. för delpensioneringen budgetåret 1981/82. Utskottet
får slutligen erinra om att besparingar inom delpensionsförsäkringen
inte påverkar statsbudgeten eftersom försäkringen i sin helhet i princip
är avgiftsfmansierad.

dels att utskottet under 4.6 moment 1-3 bort hemställa

1. beträffande pensionsnivån inom delpensionsförsäkringen att
riksdagen med bifall till motion 1980/81:75 yrkande 4 och med
anledning av propositionen i motsvarande del och motion
1980/81:103 yrkande 3 i motsvarande del antar följande såsom
Reservanternas förslag betecknade lagförslag:

Utskottets förslag Reservanternas förslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979: 84) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

11 § 11 §

Delpensionen fastställs till det För försäkrad som avses i 6 §

belopp som motsvarar 50 procent fastställs delpensionen till det beav
den försäkrades pensionsunder- lopp som motsvarar 65 procent av
lag. den försäkrades pensionsunderlag.

För försäkrad som avses i 7 § fastställs
delpensionen till det belopp
som motsvarar 50 procent av den
försäkrades pensionsunderlag.

Fastställd delpension anknyts till basbeloppet och omräknas vid förändring
av detta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande för den som har rätt till delpension för december månad 1980,
under förutsättning att delpensionen grundar sig på en ansökan som kommit
in till den allmänna försäkringskassan före ikraftträdandet. Har en
ansökan om delpension gjorts efter ikraftträdandet och avser ansökningen
rätt till delpension från och med oktober, november eller december månader
1980, skall äldre bestämmelser gälla för de pensionsbelopp som avser
dessa månader.

2. beträffande ändrade regler för delpension till egenföretagare att
riksdagen med bifall till motion 1980/81:75 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande ersättning från delpensionsfonden att riksdagen med
bifall till motion 1980/81:75 yrkande 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

SfU 1980/81:14

54

10.4 Sjuklöneperiod inom sjukförsäkringen, m. m.

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”motion 103.” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening inte rimligt, att ett så omfattande utredningsarbete
som sjukpenningkommittén enligt sina direktiv år 1978 fått i
uppdrag att genomföra nu i väsentliga delar skall forceras fram under stor
tidspress. De tilläggsdirektiv som utfärdats för kommittén i syfte att få till
stånd besparingar inom sjukpenningförsäkringen inger också allvarliga
farhågor - inte minst ur fördelningssynpunkt - för att försäkringen kommer
att försämras. Än allvarligare är det att även underlaget för denna
urholkning av försäkringsskyddet skall tas fram under stor brådska.

I motion 75 har pekats på olika problem som följer av ett sjuklönesystem.
Enligt utskottets uppfattning måste kommittén ges tillräcklig tid att
grundligt belysa dessa problem.

Tilläggsdirektiven till kommittén bör därför återkallas så att kommittén
kan återgå till sin ursprungliga planläggning och arbeta enligt de direktiv
som utfärdades år 1978. Vad utskottet anfört bör med anledning av yrkande
7 i motion 75 ges regeringen till känna. Utskottet avstyrker bifall till
motion 103, yrkande 9.

dels att utskottet under 5.4 moment 1 bort hemställa

1. beträffande sjukpenningkommitténs arbete att riksdagen med
bifall till motion 1980/81:75 yrkande 7 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

10.5 Enhetlig ersättningsnivå inom tandvårdsförsäkringen

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”yrkande 6.” bort ha följande lydelse:

I en socialdemokratisk reservation till betänkande SfU 1979/80: 14, vilket
behandlade förslag från regeringen om bl. a. en sänkning av ersättningsnivån
för förebyggande tandvård från 75% till 50% när tandvårdsarvodet
understeg 2500 kr., framhöll reservanterna att det var viktigare att
ha kvar en hög ersättningsnivå för bl. a. förebyggande insatser än att
ersätta hela kostnaden för ädla metaller o.d. I reservationen föreslogs
därför att besparingar inom tandvårdsförsäkringen skulle göras genom att
ersättningsnivån sänktes för ädla metaller m. m. Utskottet delar detta
synsätt och kan därför, under förutsättning att ersättningsnivån för förebyggande
vård fastställs till 75%, biträda förslaget att kostnader för ädla
metaller m.m. skall ersättas på samma sätt som övriga kostnader enligt
tandvårdstaxan. Det anförda bör med bifall till yrkande 9 i motion 75 ges
regeringen till känna. Yrkande 6 i motion 103 avstyrks.

SfU 1980/81:14

55

dels att utskottet under 6.4 moment 1 bort hemställa

1. beträffande ersättning för förebyggande tandvård att riksdagen
med bifall till motion 1980/81:75 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

10.6 Ändrade karensbelopp för ersättning vid sjukresor

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet
biträder” och slutar med ”yrkande 7.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning innebär de föreslagna höjningarna av sjukreseförordningens
karensbelopp en alltför kännbar belastning för de försäkrade.
1 synnerhet barnfamiljer, handikappade och kroniskt sjuka drabbas
hårt. Som exempel härpå kan utskottet peka på att riksförbundet för
njursjuka i en skrivelse till utskottet framhållit att personer som får dialys
utanför hemmet tre gånger i veckan får sina resekostnader kraftigt höjda.
Utskottet anser att propositionen med detta förslag avlägsnar sig alltför
mycket från det grundläggande syftet med sjukförsäkringen. I avvaktan på
resultatet av sjukreseutredningens arbete bör i stället förslaget i motion 75,
yrkande 8, genomföras, vilket bör ges regeringen till känna. Det sagda
innebär att utskottet avstyrker bifall till yrkande 7 i motion 103.
dels att utskottet under 7.4 moment 2 bort hemställa

2. beträffande höjningar av karensbeloppen inom sjukreseförordningen
att riksdagen med bifall till motion 1980/81:75 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10.7 Patientavgifter vid läkemedelsinköp och sjukvård

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”och 8.” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i och för sig biträda förslaget om att läkemedelskostnaderna
höjs men kan inte godta att höjningarna skall träda i kraft redan den 1
januari 1981. Den i propositionen av statsministern uttalade avsikten, att
de höjda avgifterna vid läkarbesök och medicinuttag skall kombineras med
ett samtidigt införande av ett högkostnadsskydd, har nämligen inte fullföljts.
Ett högkostnadsskydd föreslås nu enligt proposition 1980/81:73
infört först den 1 juli 1981. Det är dessutom, med hänsyn till att förhandlingar
med sjukvårdshuvudmännen om högkostnadsskyddets införande
ännu inte har kommit till stånd, högst tveksamt om ett högkostnadsskydd
kan införas ens vid nämnda tidpunkt. Enligt utskottets mening är det helt
nödvändigt att den i propositionen föreslagna höjningen av läkemedelskostnaderna
samordnas med genomförandet av ett högkostnadsskydd.
Utan ett sådant skydd får höjningen av läkemedelskostnaderna oaccep -

SfU 1980/81:14

56

tabla effekter för personer med hög läkemedelsförbrukning. Riksdagen bör
därför dels avslå lagförslaget om höjda läkemedelskostnader och dels
begära att regeringen lägger fram ett nytt förslag vars tidpunkt för ikraftträdande
är samordnad med den tidpunkt riksdagen senare kommer att fastställa
för ikraftträdande av högkostnadsskyddet.

Det anförda innebär att yrkande 5 i motion 103 blir tillgodosett.
dels att utskottet under 8.3 moment 1 bort hemställa

1. beträffande höjning av patientavgiften vid läkemedelsinköp
m. m.

a. att riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande del
och med bifall till motion 1980/81:103 yrkande 5 avslår det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.,

b. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om ett nytt förslag och en samordnad tidpunkt
för ikraftträdande.

SfU 1980/81:14

57

Finansutskottets yttrande Bilaga I

1980/81: 2 y

om ändrade principer för beräkning av prisindex tili grund för
fastställande av basbelopp

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har den 4 november 1980 beslutat inhämta
yttrande från finansutskottet över det i proposition 1980/81:20 bilaga 4
punkt 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän
försäkring (ändring av beräkningsunderlaget för basbelop. t enligt lagen
om allmän försäkring) jämte eventuella motionsyrkanden i anslutning härtill.

I propositionen hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen antar vid
bilaga 4 till proposition 20 fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1962: 381) om allmän försäkring.

I ärendet har följande motioner väckts:

1980/81: 75 av Sven Aspling m. fl. (s) vari såvitt nu är i fråga hemställs

1. att riksdagen avslår det som bilaga 4.1 fogade förslaget till lag om
ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring samt

1980/81:103 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs 1.

att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till Lag om ändring i
lagen (1962: 381) om allmän försäkring, 1 kap. 6§.

Till finansutskottet har hänvisats

dels proposition 20 bilaga 6 punkt 2 Ändrade principer för beräkning av
prisindex till grund för fastställande av basbelopp och basenhet,

dels följande motioner:

1980/81:71 av Olof Palme m.fl. (s) vari (s. 15—18 och 31—33) ges en
ytterligare motivering för yrkandet i motion 75 (se ovan),

1980/81:97 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs
att riksdagen uttalar att beräkningen av basbelopp icke bör förändras i
enlighet med de riktlinjer regeringen förordar.

Finansutskottet har beslutat att med det begärda yttrandet till socialförsäkringsutskottet
överlämna proposition 20 bilaga 6 punkt 2 och motion 97,
såvitt nu är i fråga.

SfU 1980/81:14

58

Prupositionen

Motiven för att ändra principerna för beräkning av det prisindex som
ligger till grund för fastställande av basbelopp och basenhet anges i bilaga 6
punkt 2.

Ett motiv är skillnader i inkomsttillväxten mellan löntagare och pensionärer
under de senaste åren. Beslutet om indexuppräkning av pensionerna
fattades under en period när tillväxten var snabb i den svenska ekonomin
och medan antalet pensionärer var relativt lågt. Under 1970-talet har den
ekonomiska tillväxten avtagit samtidigt som antalet pensionärer har ökat
kraftigt. Enligt propositionen har detta medfört att utrymmet för de aktiva
generationernas standardökning har hållits tillbaka. För att åskådliggöra
detta resonemang nämns i propositionen hur ökningen de senaste åren av
den disponibla inkomsten för hushållen fördelar sig på å ena sidan löntagarkollektivet
och å andra sidan pensionärer. Sedan 1973 har reallönen
efter skatt för hela löntagarkollektivet ökat med 8%. Under samma period
har motsvarande ökning för pensionärskollektivet varit 50%. Pensionerna
har därmed kommit att utgöra en betydande andel av hushållens samlade
inkomster. Detta utgör enligt propositionen en speciell komplikation för
den ekonomiska politiken och för löneförhandlingarna.

Det s.k. bytesförhållandet har sjunkit, dvs. importpriserna har stigit
snabbare än exportpriserna. Det är främst i samband med de kraftiga
oljeprishöjningarna 1973—1974 och 1978-1980 som bytesförhållandet har
försämrats. För att undvika att sådana höjningar i framtiden skall försämra
balansen i utrikeshandeln måste en del av det tillgängliga produktionsutrymmet
avsättas för att betala för den dyrare importen. Den inhemska
efterfrågan måste därför öka långsammare än produktionen. Standardtillväxten
i hela samhället måste dämpas i ett sådant läge. Nuvarande system
för indexuppräkning av basbeloppet motverkar detta genom att pensionerna
höjs.

Beräkningen av basbeloppet bör enligt propositionen ändras så att kompensation
inte längre skall utgå för köpkraftspåverkande åtgärder som
statsmakterna fattar beslut om genom att ändra indirekta skatter och
subventioner. Genom den nuvarande konstruktionen reduceras effekten
av statsmakternas beslut.

Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att en ny prisindex skall
beräknas som utgår från konsumentprisindex men bortser från indirekta
skatter, tullar och avgifter med tillägg för subventioner. En sådan index,
kallad nettoprisindex, beräknas redan nu av SCB. Dessutom bör bortses
från förändringar i energipriser efter oktober 1980. Denna justerade index
skall ligga till grund för beräkning av basbeloppet.

De förändringar som föreslås torde enligt propositionen i första hand
påverka folkpensioner, ATP-pensioner, delpensioner, studiemedel och bidragsförskott.
Därutöver påverkas en del mera begränsade utgiftsområden.

SfU 1980/81:14

59

De totala besparingarna av förslaget för budgetens och socialförsäkringens
utgifter uppskattas till 700-800 milj. kr. Med hänsyn till att beskattningsunderlaget
minskar kommer nettoeffekten efter beräknat skattebortfall
att uppgå till ca 500 milj. kr.

Den nya indexen bör liksom för närvarande konsumentprisindex och
nettoprisindex falla under indexnämndens kompetensområde.

Motionerna

1 motion 71 (s) anförs att när en proposition föreläggs riksdagen av
regeringen måste vissa grundläggande krav vara uppfyllda. De förslag som
läggs fram skall vara klart och ordentligt redovisade till innebörd och
konsekvenser. Det skall vara möjligt att bedöma det sakliga innehållet.
Kostnadsberäkningar måste redovisas så att de kan härledas och följas.
Det är särskilt viktigt att dessa krav uppfylls när det gäller regeringsförslag
som förs fram i en proposition utan att tidigare ha utretts eller remissbehandlats.
I motionen anförs att den nu framlagda propositionen i detta
avseende inte fyller ens mycket lågt ställda krav. Som det mest uppseendeväckande
exemplet på detta pekar motionärerna på förslaget om en ny
metod för att fastställa basbeloppet.

Motionärerna anser att förslaget är oklart utformat. Vidare är konstruktionen
av det nya basbeloppet inte särskilt tydligt redovisad. Motionärerna
påpekar att regeringens modell innebär att även om energipriserna långsiktigt
kommer att stiga långsammare än övriga priser - vilket skulle vara en
för den svenska ekonomin och utrikeshandeln mycket gynnsam utveckling
— kommer någon kompensation inte ens att ges i detta fall. Motionärerna
anser vidare att regeringen inte har klart för sig vilka effekterna blir av den
föreslagna försämringen av värdesäkringen. Motionärerna redovisar som
exempel på detta ett 30-tal författningar, förutom de som nämns i propositionen,
som innehåller ordet basbelopp. Det innebär att nära nog alla
departementsområden berörs av förändringen i basbelopp. Man kritiserar
regeringen för att inte belysa de konsekvenser ändringen får. Regeringen
skulle ha låtit utreda och remissbehandla frågan i överensstämmelse med
vår lagstiftningspraxis, anser motionärerna. Enbart av dessa skäl borde
propositionen avslås och skickas tillbaka till regeringen.

I motion 71 redovisas även vissa fördelningspolitiska effekter av förslaget.
Bl. a. anges vilka grupper som påverkas och hur stora de är. Vidare
påstår man att om det nya systemet hade tillämpats från regeringsskiftet
1976 skulle t. ex. pensionärerna i år ha förlorat en månads pension. Man
redovisar även framskrivningar baserade på utfallet sedan 1976. Även
resultatet av andra framskrivningar med andra antaganden redovisas.

I motion 75 (s) kritiserar man förslaget att kompensera urholkningen av
värdebeständigheten med att höja pensionstillskotten. Det är att blanda

SfU 1980/81:14

60

samman syftet med resp. åtgärd, hävdar motionärerna. När det gäller
konstruktionen av den nya index som skall ligga till grund för basbeloppsberäkningen
anser motionärerna det både besynnerligt och konstlat att om
några år räkna med de energipriser som gäller i dag. när samtidigt sammansättningen
av konsumtionen påverkats av prisstegringarna. Denna egendomliga
konstruktion saknar motstycke i nu befintliga indexkonstruktioner,
anför man. Pensionärerna kommer att få vidkännas betydande
förluster om energipriserna skall vägas in i index med sin nuvarande vikt
(ca 10%) utan att ens nominella förändringar skall få slå igenom. Socialdemokratin
kan för sin del inte acceptera den urholkning av värdebeständigheten
i den sociala välfärden som regeringen vill genomdriva.

Motionärerna påpekar att basbeloppet används i en rad olika sammanhang.
betydligt fler än de som regeringen nämner i propositionen. Införandet
av ett nytt basbelopp kommer att skapa en rättsosäkerhet om innebörden
av avtal och överenskommelser. Den föreslagna ändringen i lagen om
allmän försäkring bör därför avslås, anser motionärerna.

Vänsterpartiet kommunisterna tar upp frågan om ändringar av beräkning
av prisindex till grund för fastställande av basbelopp i tre olika motioner,
nr 96, 97 och 103. Motionärerna karaktäriserar förslaget som en omfattande
social nedrustning. Det kommer att hårt drabba pensionärer, handikappade
och sjuka med pension eller basbeloppsrelaterade bidrag och
familjer som har bidragsförskott. Det ligger enligt motionärerna en djup
oanständighet i att låta även dessa grupper vara med och bära en bit av
besparingsprogrammet.

Motionärerna anför att vänsterpartiet kommunisterna i riksdagen under
en följd av år har krävt att pensionärerna skulle garanteras en andel av den
allmänna standardhöjningen i samhället. Det kravet har hittills avvisats av
riksdagen. Motionärerna konstaterar att nu, när regeringen föreslår en rad
åtgärder för att sänka den allmänna standardnivån i samhället, har det
plötsligt blivit aktuellt att ta med pensionärerna. Man föreslår att riksdagen
skall avslå regeringens förslag till ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Utskottet

Det är angeläget att ekonomisk-politiska åtgärder utformas så att de får
avsedd effekt och att olika åtgärder inte motverkar varandra. Förslaget att
lyfta ut indirekta skatter och lägga till subventioner i den prisindex som
reglerar basbeloppet bör ses i detta perspektiv. Med nuvarande ordning
motverkas olika köpkraftspåverkande åtgärder i form av ändrade indirekta
skatter och subventioner genom att bl. a. pensionerna påverkas i motsatt
riktning. En höjd indirekt skatt medför att de basbeloppsrelaterade pensionerna
ökar.

SfU 1980/81:14

61

Utskottet vill i sammanhanget peka på några av de svårigheter som
nuvarande ordning har inneburit. Sedan mitten av 1970-talet har det skett
en successiv omläggning av skatterna från direkt beskattning till indirekt
beskattning. Budgetåret 1976/77 var andelen direkta och indirekta skatter
33 resp. 57 % av totala statsinkomsterna. Återstående inkomster bestod
huvudsakligen av avgifter, ränteinkomster och inlevererade överskott från
statlig verksamhet. Budgetåret 1978/79 var motsvarande andelar 27 resp.
61 %. Det har medfört att när inkomstskatten justerats nedåt och detta
inkomstbortfall finansierats med höjningar av de indirekta skatterna så har
genom den nuvarande automatiken pensionerna ökat. Detta har verkat i
den riktningen att budgetunderskottet vuxit.

Genom att förändringar i indirekta skatter och subventioner har påverkat
bl. a. pensionerna har konsekvenserna av olika ekonomisk-politiska
åtgärder varit svåra att överblicka. Kompletterande åtgärder har ofta
krävts för att de ursprungligen vidtagna åtgärderna skulle få avsedd effekt.
Behovet av sådana åtgärder torde enligt utskottets mening bli mindre om
de förändringar som föreslås i propositionen genomförs vad gäller beräkning
av underlaget för basbelopp.

Beträffande det motiv som framförs i propositionen rörande de stora
skillnaderna i ökningstakt mellan löntagarkollektivets och pensionärskollektivets
inkomster vill utskottet göra följande kommentar. De siffror som
redovisas i propositionen får inte tolkas så att standardtillväxten under den
redovisade perioden 1973—1980 för varje enskild löntagare varit väsentligt
lägre än för den enskilde pensionären. Den kraftiga ökningen av pensionsutbetalningarna
med 50 % sedan 1973 förklaras till stor del av att antalet
pensionärer ökat kraftigt eller med ca 45 %. I övrigt beror ökningen på att
de senast tillkomna pensionärerna har en högre pension än de pensionärer
som faller bort ur pensionssystemet.

De pensionärer som enbart har folkpension och ingen eller låg ATP har
genom pensionstillskotten fått en standardförbättring. Pensionärer med
kommunalt bostadstillägg har genom dessa fått kompensation för ökade
boendekostnader utöver vad som ges via priskompensationen. Men det
finns sannolikt pensionärer i högre inkomstlägen som under senare år inte
har fått någon standardökning.

Vad löntagarkollektivet beträffar bör man uppmärksamma att totala
antalet arbetstimmar minskat med ett par procent sedan 1973. Ersättningen
per arbetstimme torde således ha ökat med ca 10 % sedan 1973.

Ser man på utvecklingen sedan år 1976 har pensionärskollektivets inkomster
efter skatt — inberäknat ökningen av antalet pensionärer - stigit
med ca 20 %. Löntagarkollektivets inkomster efter skatt har under samma
period minskat med 2 %. Räknat per arbetstimme har ersättningen till
löntagarna varit ungefär oförändrad.

Den inteckning av utrymmet för privat standardökning som åtagandena
mot pensionärskollektivet utgör innebär för de närmaste åren stora svårig -

SfU 1980/81:14

62

heter att upprätthålla reallönerna för löntagarna. Tillväxten av antalet
pensionärer har kunnat förutses sedan länge och är alltså inte någon
nytillkommande faktor. Däremot har tillväxten i ekonomin blivit väsentligt
lägre än vad man räknade med när beslutet om indexering av pensionerna
fattades. Vid ATP-systemets införande utgick man från att standarden för
de förvärvsarbetande skulle stiga i stadig takt. Tjänstepensionerna skulle
vara värdesäkrade. Förutsättningarna som låg bakom reformen är nu helt
annorlunda när vi måste räkna med stagnerande eller sjunkande reallöner
efter skatt för stora grupper av löntagare.

Det är enligt utskottets mening mot denna bakgrund inte rimligt att det
mycket begränsade utrymme för ökad privat konsumtion som kan förutses
för de närmaste åren inte till någon del skall komma löntagarna till godo.
Som utskottet utvecklat närmare i betänkande FiU 1980/81:10 torde det
vara mycket svårt att klara en nödvändig omstrukturering av vår ekonomi
om det inte finns ekonomiska incitament för en ökad arbetsinsats av de
yrkesverksamma, för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, för att
stimulera till enskilt företagande etc. Möjligheterna att få till stånd en
harmonisk utveckling på arbetsmarknaden är i hög grad beroende av om
man vid löneförhandlingarna har något realt utrymme att förhandla om.
Det är enligt utskottets mening således angeläget att åtgärder vidtas för att
åstadkomma en sådan fördelning av tillväxten i ekonomin att de även
kommer den förvärvsarbetande delen av befolkningen till godo. I sammanhanget
bör hänsyn tas till att de basbeloppsrelaterade förmånerna räknats
upp så att både 1979 och 1980 års energiprishöjningar och indirekta skattehöjningar
kompenserats genom höjningar av utgående förmåner.

I propositionen föreslås att ändrade energipriser i framtiden inte skal! få
slå igenom på den prisindexserie som skall ligga till grund för beräkning av
basbeloppet. Som motiv för detta anges att importprishöjningar och då
särskilt oljeprishöjningarna har inneburit en kostnad för den svenska ekonomin
som vi inte kan kompensera oss för. Utskottet delar denna uppfattning
och har vid flera tillfällen pekat på konsekvenserna av detta för
Sveriges ekonomi.

Det finns således som utskottet anfört starka skäl för att ändra nuvarande
principer för indexuppräkning av basbeloppet som underlag för olika
sociala förmåner. Hänsyn måste tas till de ändrade förutsättningar i vår
omvärld och inom landet som nu föreligger jämfört med när beslutet om
nuvarande indexuppräkning av basbeloppet fattades.

Att såsom i motion 71 (s) helt bortse från de ändrade förutsättningar som
vår ekonomi nu står inför vittnar enligt utskottets mening om en bristande
insikt om problemens verkliga omfattning. Även i ett läge med begränsad
resurstillväxt är det enligt utskottets mening angeläget att utrymmet för
konsumtionsökning i rimlig omfattning kommer den yrkesverksamma delen
av befolkningen till godo. När det gäller hur man rent tekniskt skall gå

SfU 1980/81:14

63

till väga för att korrigera den index som skall ligga till grund för basbeloppet
är enligt utskottets mening flera vägar tänkbara. Höjda importpriser
påverkar konsumentprisnivån på flera sätt. Dels direkt genom importen av
konsumtionsvaror, dels indirekt genom att importråvaror och importerade
halvfabrikat ingår som komponenter i våra konsumtionsvaror. Högre oljekostnader
påverkar t. ex. transportkostnaderna och därigenom också priset
på varorna i konsumentledet. Det torde vara förenat med betydande
svårigheter att beräkna importprisgenomslaget på konsumentprisnivån om
samtliga importvaror och tjänster skulle beaktas. En möjlighet är att med
hjälp av s. k. input-outputanalys göra uppskattningar av importinnehållet i
olika varor och tjänster. De tekniska svårigheterna med en sådan metod är
emellertid betydande.

Det finns enligt utskottets mening starka skäl att välja en metod att
beräkna den korrigerade indexen som är så enkel som möjligt och som
någorlunda lätt låter sig prognoseras. Det är ett viktigt allmänintresse att
beräkningarna kan överblickas och att de inte ger utrymme för godtycke.
En metod som ur denna synvinkel är tilltalande är ätt låta vissa varor eller
varugrupper som ingår i konsumentprisindex få representera importvarorna.
Det främsta skälet till att importpriskorrigeringar bör göras över
huvud taget är de kraftiga och svårkompenserade oljeprishöjningarna.
Oljan skiljer sig från flertalet övriga importvaror också på det sättet att det
åtminstone på kort sikt saknas inhemska alternativ. Det är därför viktigt
att oljeprishöjningarna så långt möjligt kan rensas bort ur konsumentprisindex.
Hushållens direkta konsumtion av oljeprodukter (bensin och eldningsolja
för uppvärmning av bostäder) är emellertid betydligt mindre än
deras totala oljekonsumtion — som indirekt ingår i privata konsumtionen.
Att välja ut endast denna lilla grupp ger en felaktig bild av oljans betydelse
för hushållen. Det synes därför enligt utskottets mening vara en god
lösning på problemet att i enlighet med förslaget i propositionen låta
samtliga energikomponenter som ingår i konsumtionen få spegla hushållens
konsumtion av oljeprodukter. Det finns också ett visst samband
mellan prisutvecklingen på dessa komponenter. Komponenterna är fjärrvärme,
eldningsolja, hushållsgas, elström och bensin.

I propositionen anges den beräknade budgeteffekten av att beräkningen
för basbeloppet föreslås ändrad till 500 milj. kr. netto. Det framhålls att
beräkningen är mycket osäker, främst beroende på svårigheter att förutse
oljeprisernas förändringar. För att underlätta riksdagens ställningstagande
till förslaget och för att i någon mån kunna bedöma effekterna av förslaget
har ekonomidepartementet och konjunkturinstitutet på utskottets initiativ
gjort vissa beräkningar för perioden från 1973 och framåt. Avsikten är att
utifrån det historiska materialet försöka bedöma rimligheten i olika antaganden
för framtiden.

I tabell 1 redovisas den årliga utvecklingen enligt olika prisindexserier

SfU 1980/81:14

64

för perioden från december 1972 till och med oktober 1980. Ökningstalen
avser utvecklingen under loppet av året. dvs. från december det närmast
föregående året till december beräkningsåret.

Tabell 1. Procentuella förändringar för olika prisindexserier under perioden 1973—
1980

Period	KPI1	KPI rensat	NP1'	NP1 rensat	Differens
(från dec.		för energi-		för energi-	mellan (5)
föreg år)		priser		priser	och (2)
(1)	(2)	(3)	(4)	(5)	(6)
1973	7,9	5.5	7,2	5.0	-2.9
1974	11,9	10,2	14.4	12,7	+0.8
1975	10,2	9,5	9.5	9.0	-1.2
1976	9,8	9,3	10,6	10.1	+0,3
1977	13.1	12,3	10,5	9,8	-3,3
1978	7,6	6.4	9.5	8.7	+ 1,1
1979	9,8	8,0	9,9	8.1	-1,7
okt 1980	13,1	10,6	9.7	8.3	-4.8

1 enligt korttidsindex

I kolumn (2) redovisas utvecklingen av konsumentprisindex (KPI), dvs.
den index som ligger till grund för beräkningen av det nuvarande basbeloppet.

Den föreslagna korrigeringen för ändrade energipriser föreslås gå till så
att energipriserna i fortsättningen beräknas som om de var oförändrade
jämfört med i oktober 1980. De vägs in med sin andel av konsumtionen.
Det betyder att den för ändrade energipriser justerade indexen i framtiden
kommer att öka långsammare än konsumentprisindex så länge energipriserna
ökar i nominella tal. Först när dessa sjunker i nominella tal kommer
konsumentprisindex att visa en långsammare ökningstakt än den för ändrade
energipriser justerade indexen. 1 kolumn (3) i tabell 1 har den årliga
ökningen av konsumentprisindex korrigerats för ändrade energipriser räknat
från december det närmast föregående året på det sätt som avses i
propositionen. Av tabellen framgår att räknat på detta sätt blir de årliga
höjningarna genomgående lägre än för de totala konsumentpriserna. Skillnaden
blir särskilt stor 1973, 1979, 1980 och relativt stor 1974 och 1975.

Förslaget i propositionen innebär att konsumentprisindex också skall
korrigeras med avdrag för indirekta skatter, tullar och avgifter samt med
tillägg för subventioner. Det är den s. k. nettoprisindex som kan sägas
mäta förändringar i den nettointäkt per styck som producenten får för de
saluförda varorna och tjänsterna. De årliga förändringarna i nettoprisindex
framgår av kolumn (4). Jämför man utvecklingen för denna index med
konsumentprisernas utveckling finnér man att konsumentpriserna under
perioden 1973—1980 har stigit mer än nettopriserna under fyra av åtta
redovisade år. Under de övriga åren har förhållandet varit det omvända.
Nettopriserna ökar snabbare än konsumentpriserna de år då, något förenk -

SfU 1980/81:14

65

lat uttryckt, subventionerna ökar kraftigt eller de indirekta skatterna
sänks. Sålunda kan noteras att under 1974, då nettopriserna ökade väsentligt
snabbare än konsumentpriserna, höjdes livsmedelssubventionerna
med 1 miljard kr. Mervärdeskatten sänktes tillfälligt under del av detta år.
Åren 1976 och 1978 då nettopriserna också ökade mer än konsumentpriserna
sänktes den allmänna arbetsgivaravgiften. Första gången begränsades
sänkningen till det inre stödområdet. De år då konsumentpriserna
ökade snabbare än nettopriserna höjdes flera indirekta skatter. De stora
skillnaderna åren 1977 och 1980 förklaras exempelvis av att mervärdeskatten
höjdes liksom vissa punktskatter på alkohol och tobak. Sett över hela
den studerade perioden 1973-1980 har nettopriserna ökat obetydligt mer
än konsumentpriserna.

I den följande kolumnen (5) i tabell 1 redovisas de årliga ökningarna av
konsumentpriserna korrigerade för indirekta skatter, tullar, avgifter, subventioner
och ändrade energipriser på det sätt som föreslås i propositionen.
Om de ändrade principerna för beräkning av basbelopp trätt i kraft
från och med år 1973 skulle ökningen enligt den justerade indexen första
året varit 2,9 procentenheter mindre än ökningen enligt konsumentprisindex.
Under perioden från december 1973 till december 1978 skulle den
korrigerade indexen ha utvecklats i ungefär samma takt som konsumentprisindex
gjorde. Det innebär att effekterna på pensionerna i stort sett
skulle ha varit desamma om den justerade indexen använts i stället för
konsumentprisindex som underlag för basbeloppsberäkningen. Därav
följer att eventuella besparingseffekter dessa år skulle ha varit relativt
måttliga. Räknat från december 1978 skulle besparingseffekterna ha ökat
påtagligt, vilket framgår av att ökningen enligt konsumentprisindex är
betydligt större än ökningen skulle ha varit enligt en justerad index (se
kolumn (6) i tabell 1). Det är således framför allt utvecklingen de två sista
åren som föranlett att förslag lagts fram till ändrad beräkning av basbeloppet.

I de två socialdemokratiska motionerna anges att om det nya systemet
hade tillämpats från regeringsskiftet 1976 skulle t. ex. pensionärerna i år ha
förlorat en månads pension, dvs. drygt 8 %. Detta är felaktigt. Enligt
utskottets beräkningar skulle den justerade indexen ha varit endast mellan
5 och 6 % lägre än konsumentprisindex i september 1980; det exakta talet
är beroende på vilken månad man utgår från 1976.

Inför riksdagens ställningstagande till förslaget om ändrad beräkning av
underlaget för fastställande av basbeloppet har utskottet gjort vissa beräkningar
av vad effekterna kan väntas bli om förslaget genomförs. En utgångspunkt
för att bedöma dessa effekter är att försöka ange hur den av
regeringen föreslagna indexen kan komma att utvecklas i framtiden i
förhållande till konsumentprisindex.

Den första fråga som därvid inställer sig är hur stor andel som energikonsumtionen
kommer att utgöra av den totala konsumtionen. Sedan 1973 har
5 Riksdagen 1980181. II sami. Nr 14

SfU 1980/81:14

66

de svenska hushållen fått avsätta en växande andel av sin totala konsumtion
för konsumtion av energi. År 1973 var energikonsumtionen (som den
definieras i propositionen) 6,6 % av totala konsumtionen (enligt KPI). För
år 1980 uppgår andelen energikonsumtion till 9,6 %. Det torde vara realistiskt
att räkna med en viss höjning av relativpriserna för oljan åren framöver.
Det kan vidare hållas för sannolikt att energikonsumtionen kommer
att hålla jämna steg med konsumtionsutvecklingen i övrigt, även om en
viss omfördelning av energikonsumtion mot en mindre andel oljekonsumtion
måste ses som eftersträvansvärd. Det är enligt utskottets mening
rimligt att den energiandel som tillämpas i konsumentprisindex också
tillämpas för den justerade indexen. Det skulle efter några år te sig egendomligt
om man t. ex. utgick från den andel energikonsumtion man hade i
oktober 1980 och inte förändrade den med hänsyn till den faktiska utvecklingen.

Antar man att energipriserna och nettopriserna kommer att utvecklas i
samma takt som konsumentpriserna de närmaste åren kommer det justerade
indexvärdet beräknat med nuvarande vikt för energikonsumtionen att
öka med 90 % av prisökningen enligt konsumentprisindex.

Det betyder vid en antagen ökning av konsumentpriserna om 10% att
det justerade indexvärdet ligger 4.5% lägre efter fem år än indextalet för
konsumentprisindex. Efter tio år kan skillnaden beräknas till knappt 9%.

Om energipriserna ökar med 15 % samtidigt som övriga konsumentpriser
ökar med 10%, så kommer konsumentprisindex att öka med 10,5% per år.
Det nya basbeloppet skulle i detta exempel öka med 9% per år. Det
innebär att skillnaden mellan det gamla och det nya basbeloppet skulle
vara ca 6,5 % efter fem år och knappt 13 % efter tio år.

Det finns enligt utskottets mening också anledning att peka på en omständighet
som påverkar relationen mellan nettoprisindex och konsumentprisindex.
De indirekta skatterna kan vara utformade som antingen
värdeskatter eller som kvantitetsskatter. Flertalet punktskatter är kvantitetsskatter.
Om skatterna är utformade som kvantitetsskatter och skattesatserna
inte anpassas efter prisutvecklingen så kommer i en situation med
prisstegringar nettoprisindex att öka snabbare än konsumentprisindex.
Detta kan åskådliggöras med följande exempel. Antag att priset 10 kr. på
en vara består av 2 kr. kvantitetsskatt och 8 kr. producentpris. Om nettopriset
höjs med 12,5%, dvs. 1 kr. (från 8 till 9) blir konsumentprishöjningen
endast 10% (från 10 till II kr.).

Det torde vara en realistisk bedömning att subventionsgraden kommer
att avta framöver. Samtidigt finns starka skäl som talar för att övergången
från direkt beskattning till indirekt beskattning fortsätter. Om utvecklingen
går i den riktningen att marginalskatterna sjunker inom ramen för en
oförändrad skattekvot kan detta väntas innebära att nettopriserna i framtiden
kommer att öka långsammare än konsumentpriserna.

Antas exempelvis skillnaden uppgå till en procentenhet årligen från en

SfU 1980/81:14

67

antagen konsumentprisökning på 10% så skulle det justerade indextalet
efter fem år vara knappt 9% lägre än motsvarande tal för konsumentprisindex.
Efter tio år skulle skillnaden uppgå till ca 16%. Allt under förutsättning
att energipriserna utvecklas i samma takt som konsumentpriserna i
övrigt. Skulle relativpriset för energi öka blir skillnaderna än större.

De nu redovisade framskrivningarna utgör inte några prognoser för den
sannolika utvecklingen på fem eller tio års sikt. De är endast olika hypotetiska
räkneexempel. Av dessa framgår emellertid att en övergång till en
index beräknad på det sätt som föreslås i propositionen med olika, såvitt
nu kan bedömas, rimliga antaganden ger viktiga besparingseffekter. Utskottet
har i betänkande FiU 1980/81:10 utförligt motiverat behovet av
besparingsåtgärder för den statliga verksamheten. Det är enligt utskottets
mening nödvändigt att dessa åtgärder vidtas så snabbt som möjligt och i en
målsätt takt för att budgetunderskottet skall kunna utvecklas i den takt
som riksdagen beslutade om i våras.

Vid beräkningen i propositionen av besparingseffekterna för budgetåret
1981/82 har antagits en svag ökning av realpriserna på olja. Därigenom
skulle den index som ligger till grund för det nya basbeloppet stiga med ca
6% mot en konsumentprisökning om 7%. Besparingseffekten härav i
förhållande till det gamla basbeloppet beräknas i propositionen till 700—
800 milj. kr. brutto och 500 milj. kr. efter det att skattebortfallseffekten
beaktats.

Urvalet och avgränsningen av de olika poster som konsumentprisindex
enligt förslaget skall korrigeras för kommer att utgöra en betydelsefull
faktor för beräkning av det nya basbeloppet. Det gäller exempelvis frågor
om vad som skall anses vara indirekta skatter och subventioner. Med
hänsyn till att sådana frågor i framtiden kommer att få en ökad politisk
betydelse med bl. a. fördelningspolitiska konsekvenser kan det enligt utskottets
mening vara lämpligt att de i tveksamma fall underställs statsmakterna
för beslut, i stället för att de som nu avgörs av indexnämnden.

Förslaget att ändra principerna för beräkning av basbelopp får konsekvenser
på en mängd områden, såväl inom det offentligrättsliga som inom
det civilrättsliga området. Utskottet förutsätter att beredningen av förslaget
vad gäller konsekvenserna på dessa områden sker i annat utskott.
Enligt vad utskottet erfarit pågår inom regeringskansliet visst utredningsarbete
om hur den nya basbeloppsberäkningen slår i olika avseenden och
om det behövs några lagändringar.

Utskottet vill i sammanhanget påpeka att en omläggning av värdesäkringen
av det slag som nu föreslås på sikt också får betydande konsekvenser
för relationerna mellan den allmänna tjänstepensioneringen och tjänstepensioneringen
i stat och kommun och därmed också på statlig och
kommunal ekonomi. De pensioner som utgår enligt kommunala och statliga
pensionsavtal baseras i huvudsak på den lön den anställde har vid
pensioneringen. Pensionssystemen är samordnade på så sätt att arbetsgi -

SfU 1980/81:14

68

varén, stat eller kommun, får ersättning från allmänna pensionsfonden för
den del av pensionen som täcks in av ATP. Om nu beräkningen av
basbeloppet ändras på föreslaget sätt kommer den pension som är intjänad
inom ATP-systemet att bli en lägre andel av slutlönen än vad systemet nu
föreskriver. Genom avtal är emellertid statligt och kommunalt anställda
tillförsäkrade en viss andel av slutlönen i pension. Det innebär — om
avtalen ej ändras - att de statliga och kommunala arbetsgivarna skulle
svara för en större kostnadsandel än f. n. av de tjänstepensioner som stat
och kommun skall betala ut och sålunda få öka sina pensionsåtaganden
kraftigt. Detta får konsekvenser för staten och kommunerna. Utskottet
förutsätter att dessa frågor blir föremål för överläggningar mellan berörda
parter.

Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande studerar den valda metodens
effekter i ett längre perspektiv. Det blir då naturligt att beakta den
sannolika ekonomiska utvecklingen i vårt land under kommande år. Det är
den ekonomiska tillväxten och näringslivets utbyggnad som ytterst blir
bestämmande för möjligheten att tillförsäkra pensionärerna en rimlig standard.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet förslaget om ändrade
principer för beräkning av basbeloppet.

Stockholm den 21 november 1980

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Lars Tobisson (m). Torsten Gustafsson (c),
Paul Jansson (s). Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s). Rolf Rämgård (c).
Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s), Christina Rogestam (c), Christer
Nilsson (s), Mona S:t Cyr (m), Karin Flodström (s) och Åke Persson (fp).

Avvikande mening

Paul Jansson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Roland Sundgren, Christer
Nilsson och Karin Flodström (alla s) anser att utskottets yttrande bort ha
följande lydelse:

I den socialdemokratiska motionen 71 redovisas några av de grundläggande
krav som måste vara uppfyllda när riksdagen föreläggs en proposition
av regeringen.

Förslagen skall vara klart och ordentligt redovisade till innebörd och
konsekvenser. Det skall vara möjligt för riksdagen att bedöma det sakliga
innehållet. Kostnadsberäkningen måste redovisas så att de kan härledas
och följas. Dessa krav är särskilt viktiga att uppfylla när det gäller rege -

SflJ 1980/81:14

69

ringsförslag som förs fram i en proposition utan att tidigare ha varit föremål
för utredning och remissbehandling.

Regeringens förslag till ändring av principerna för beräkning av basbelopp
redovisas i propositionen på flera ställen. Den mest utförliga redovisningen
görs i bilaga 6, Ekonomidepartementet, där förslaget ägnas tre (!)
sidor. På övriga ställen i propositionen görs endast sammanfattningar av
förslaget och hänvisningar till den nu nämnda bilagan. De tre sidorna i
bilaga 6 disponeras så att en sida beskriver den nuvarande ordningen.
Därefter redovisas på en dryg sida tre motiv för att ändra nuvarande
principer. Slutligen ägnas en knapp sida till att beskriva själva förslaget till
ändring av en index som skall ligga till grund för beräkningen av basbeloppet.

Beträffande förslagets effekter sägs endast att förändringarna i första
hand påverkar folkpensioner, ATP-pensioner, delpensioner, studiemedel
och bidragsförskott. Därutöver, sägs det i propositionen, påverkas en del
mera begränsade utgiftsområden. Därefter anges den totala besparingseffekten.

Enligt statistisk årsbok uppgår antalet folk- och ATP-pensionärer till 1,8
miljoner, delpensionärerna till 50000, barn med bidragsförskott till ca
220000 och studiemedelstagarna till 130000. Konsekvenserna för dessa
över två miljoner människor berörs inte med ett ord i propositionen. Vilka
får högre eller lägre förmåner om förslaget genomförs? Hur stora blir
effekterna, när slår de, etc.?

Utskottet anser att det sätt på vilket regeringen presenterat förslaget
saknar motstycke. Det är ett uttryck för nonchalans mot den lagstiftande
församlingen och medborgarna. Förslaget faller enligt utskottets mening
helt utanför den praxis i arbetsfördelning som hittills rått mellan den
exekutiva och den lagstiftande makten. Beslutsunderlag skall tillhandahållas
av regeringen. Något sådant föreligger enligt utskottets mening inte.
Det kan rent av ifrågasättas om inte förslaget är grundlagsstridigt. Regeringen
har inte inhämtat yttranden från berörda myndigheter. Ej heller har
berörda sammanslutningar eller enskilda getts tillfälle att yttra sig över
förslaget såsom föreskrivs i regeringsformen. Riksdagens beredningsorgan,
i detta fall socialförsäkringsutskottet, har tvingats skicka propositionen
på remiss (!) till några av regeringen underställda organ (riksförsäkringsverket
och statistiska centralbyrån) samt till löntagarorganisationerna
vars medlemmar i hög grad berörs av förslaget.

Intrycket av att regeringen har betraktat förslaget endast som en teknisk
fråga förstärks av att besparingseffekten av förslaget redovisas av ekonomidepartementet
i stället för under de huvudtitlar som direkt berörs.
Regeringen visar genom sitt agerande och i sin presentation av förslaget att
man inte i tid insett vilka konsekvenser förslaget får. Detta vittnar inte
enbart om en nonchalans utan även om en inkompetent handläggning inom
regeringskansliet.

SfU 1980/81:14

70

Utskottet vill efter att här ha redovisat sin syn på handläggningen av
förslaget även kommentera förslagets motiv och innehåll.

Statsministern påstår i inledningen till propositionen att en huvudpunkt i
regeringens spararbete har varit att skydda de mest utsatta. 1 vissa fall har
inga ingrepp alls gjorts, anför statsministern. Som exempel på detta nämner
han de handikappade. Utskottet ser sig med anledning härav föranlåtet
att påpeka att förtidspensioner, sjukbidrag, handikappersättning och barntillägg
är förmåner som utgår till handikappade och är knutna till basbeloppet.
Det kan i sammanhanget nämnas att handikappade ofta erhåller handikappersättning
för merutgifter för egen bil, då de inte kan utnyttja allmänna
kommunikationsmedel. Bensinkostnaden är ofta den största utgiftsposten
fpr dessa personer. Eftersom förslaget innebär att någon kompensation
inte skall utgå för höjda energipriser efter oktober 1980 innebär
detta att de handikappade drabbas särskilt hårt.

Ett motiv som framhålles i propositionen för att ändra på beräkningen av
basbeloppet är att pensionärskollektivets inkomster ökat mycket kraftigt,
med 50% sedan 1973, samtidigt som löntagarnas inkomster ökat betydligt
långsammare. Det antyds att en urholkning av pensionsförmånerna skulle
skapa större rättvisa mellan löntagare och pensionärer. Utskottet anser att
beskrivningen i propositionen är direkt vilseledande. Pensionärskollektivets
inkomstökning förklaras til! den helt övervägande delen av att antalet
pensionärer ökat mycket kraftigt, bl. a. beroende på sänkt pensionsålder
och delpensionsreformen. Dessutom har antalet ATP-pensionärer med

högre inkomster blivit fler, vilket drar upp medelinkomsten. Med undantag
)

för de pensionärer som fått pensionstillskott har standardökningen helt
uteblivit för den enskilde pensionären.

Den ekonomiska tillväxten har varit svag de senaste åren. Detta får
emellertid inte vara en målsättning för den framtida ekonomiska politiken
och användas som argument för att de sämst ställda grupperna i samhället
skall acceptera en standardsänkning. En förutsättning för att samhället
skall fungera är att inte spänningarna mellan olika grupper växer. Det går
inte att upprätthålla arbetsvilja och en strävan till att höja levnadsstandarden
om inte samhället utvecklas i harmoni och i varje fall de sämst ställda
får behålla sin standard.

Beskrivningen i propositionen av förändringarna i beräkningen av basbeloppet
är på flera sätt vilseledande. Man argumenterar att oljeprishöjningarna
är kostnader som hela samhället måste vara med och bära och
som vi inte kan kompensera oss för. Oljeprishöjningarna har lett till att det
s.k. bytesförhållandet, dvs. relationen mellan export- och importpriser,
försämrats. Detta leder emellertid inte till att även oljeprishöjningar som är
lägre än höjningarna på andra varor måste medföra standardsänkningar för
pensionärerna. En sådan sänkning av relativpriserna på olja skulle innebära
en för den svenska ekonomin och utrikeshandeln mycket gynnsam
utveckling. Det skulle i hög grad underlätta möjligheterna att öka standardtillväxten
som pensionärerna enligt förslaget inte skulle få del av. En logisk

SfU 1980/81:14

71

konsekvens av resonemanget i propositionen skulle ha varit att oljepriserna
helt lyftes ur indexen. Den av regeringen valda lösningen, som alltså
inte är en naturlig följd av argumenteringen, vittnar i stället om att regeringens
främsta avsikt varit att sänka pensionärernas standard, inte att de i
samhällssolidaritetens anda skulle bära sin andel av de höjda oljekostnaderna.
Regeringens avsikter framstår än tydligare när det av den praktiska
utformningen av förslaget framgår att pensionärerna inte heller skall få
kompensation för höjda priser på elström och hushållsgas.

Intrycket av att regeringen försökt vilseleda både riksdagen och allmänheten
förstärks av att det i propositionen inte finns någon som helst ansats
att redovisa de faktiska effekterna av den nya ordningen. Det hade enligt
utskottets mening varit naturligt och i enlighet med god praxis att man
hade redovisat de skilda möjligheter som finns för att begränsa energiprisernas
genomslag på basbeloppets utveckling och genom exempel sökt
belysa de olika effekterna. Att regeringen i stället försökt dölja effekterna
av förslaget framgår av det faktum att man inte någonstans i propositionen
säger något om vad konsekvensen blir för den enskilde pensionären. Det
talas allmänt om förändringar och om att basbelopp och index påverkas.
Huruvida förändringarna innebär minskningar eller ökningar för den enskilde
individen framgår inte någonstans i propositionen.

Enligt utskottets mening är det angeläget att i varje fall riksdagen inför
sitt ställningstagande till förslaget något försöker belysa de konsekvenser
som förslaget i propositionen skulle få. En utgångspunkt för en sådan
belysning skulle kunna vara att redovisa vilka konsekvenserna av förslaget
skulle ha blivit om det införts tidigare, säg någon gång under 1970-talet.
Utifrån detta historiska material är det möjligt att bedöma rimligheten i
olika antaganden för framtiden. Utskottet har därför låtit ekonomidepartementet
och konjunkturinstitutet utföra vissa beräkningar för perioden från
1973 och framåt.

I tabell 1 redovisas den årliga utvecklingen enligt olika prisindexserier
för perioden från december 1972 till och med oktober 1980. Ökningstalen
avser utvecklingen under loppet av året, dvs. från december det närmast
föregående året till december beräkningsåret.

Tabell 1. Procentuella förändringar för olika prisindexserier under perioden 1973—
1980

Period	KP11	NP1 rensat	Differens
(från dec.		för energi-	mellan (3)
föreg, år)		priser	och (2)
(1)	(2)	(3)	(4)
1973	7,9	5,0	-2,9
1974	11,9	12,7	+0,8
1975	10,2	9,0	-1,2
1976	9,8	!0.1	+0,3
1977	13,1	9,8	-3,3
1978	7,6	8,7	+ 1,1
1979	9,8	8,1	-1.7
okt 1980	13,1	8,3	-4,8

' Enligt korttidsindex.

SfU 1980/81:14

72

I kolumn (2) redovisas utvecklingen av konsumentprisindex (KPI), dvs.
den index som ligger till grund för beräkningen av det nuvarande basbeloppet.

Den föreslagna korrigeringen för ändrade energipriser skall gå till så att
energipriserna i fortsättningen beräknas som om de var oförändrade jämfört
med i oktober 1980. De vägs in med sin andel av konsumtionen. Det
betyder att den för ändrade energipriser justerade indexen i framtiden
kommer att öka långsammare än konsumentprisindex så länge energipriserna
ökar i nominella tal. Först när dessa sjunker i nominella tal kommer
konsumentprisindex att visa en långsammare ökningstakt än den för ändrade
energipriser justerade indexen.

Förslaget i propositionen innebär att konsumentprisindex också skall
korrigeras med avdrag för indirekta skatter, tullar och avgifter samt med
tillägg för subventioner. Det är den s. k. nettoprisindex, som kan sägas
mäta förändringar i den nettointäkt per styck som producenten får för de
saluförda varorna och tjänsterna. I kolumn (3) i tabell 1 framgår de årliga
ökningarna av konsumentpriserna korrigerade för indirekta skatter, tullar,
avgifter, subventioner och ändrade energipriser på det sätt som föreslås i
propositionen. Om de ändrade principerna för beräkning av basbelopp
trätt i kraft från och med år 1973 skulle ökningen enligt den justerade
indexen första året varit 2,9 procentenheter mindre än ökningen enligt
konsumentprisindex. Under perioden från december 1973 till december
1978 skulle den korrigerade indexen ha utvecklats i ungefär samma takt
som konsumentprisindex gjorde. Det innebär att effekterna på pensionerna
i stort sett skulle ha varit desamma om den justerade indexen använts i
stället för konsumentprisindex som underlag för basbeloppsberäkningen.
Det är således tveksamt om man valt rätt metod utifrån de syften man
angett, nämligen att göra besparingar. Detta vittnar enligt utskottet om hur
illa förberett förslaget är.

Inför riksdagens ställningstagande till förslaget om ändrad beräkning av
underlaget för fastställande av basbeloppet har utskottet gjort vissa beräkningar
av vad effekterna kan väntas bli om förslaget genomförs. En utgångspunkt
för att bedöma dessa effekter är att försöka ange hur den av
regeringen föreslagna indexen kan komma att utvecklas i framtiden i
förhållande till konsumentprisindex.

Den första frågan som därvid inställer sig är hur stor andel som energikonsumtionen
kommer att utgöra av den totala konsumtionen. Sedan 1973
har de svenska hushållen fått avsätta en växande andel av sin totala
konsumtion för konsumtion av energi. År 1973 var energikonsumtionen
(som den definieras i propositionen) 6,6% av totala konsumtionen (enligt
KPI). För år 1980 uppgår andelen energikonsumtion till 9,6%. Det torde
vara realistiskt att räkna med en viss höjning av relativpriserna för oljan
åren framöver. Det kan vidare hållas för sannolikt att energikonsumtionen
kommer att hålla jämna steg med konsumtionsutvecklingen i övrigt, även

SfU 1980/81:14

73

om en viss omfördelning av energikonsumtion mot en mindre andel oljekonsumtion
måste ses som eftersträvansvärd.

Antar man att energipriserna och nettopriserna kommer att utvecklas i
samma takt som konsumentpriserna de närmaste åren kommer det justerade
indexvärdet, beräknat med nuvarande vikt för energikonsumtionen,
att öka med 90% av prisökningen enligt konsumentprisindex. Det betyder
vid en antagen ökning av konsumentpriserna om 10% att det justerade
indexvärdet ligger 4,5 % lägre efter fem år än indextalet för konsumentprisindex.
Efter tio år kan skillnaden beräknas till knappt 9%.

Om energipriserna ökar med 15 % samtidigt som övriga konsumentpriser
ökar med 10%, så kommer konsumentprisindex att öka med 10,5% per år.
Det nya basbeloppet skulle i detta exempel öka med 9% per år. Det
innebär att skillnaden mellan det gamla och det nya basbeloppet skulle
vara ca 6,5% efter fem år och knappt 13% efter tio år.

Relationen mellan nettoprisindex och konsumentprisindex kommer att
få en avgörande betydelse för hur den nya föreslagna prisindexen kommer
att utvecklas. Det framgår av regeringens sparplan att man avser att sänka
subventionsgraden i konsumentpriserna. Detta medför att nettopriserna
kommer att öka långsammare än konsumentpriserna. Det blir också resultatet
om de indirekta skatterna höjs. Antas exempelvis att skillnaden
mellan nettopriser och konsumentpriser skulle uppgå till en procentenhet
årligen från en antagen konsumentprisökning på 10% så skulle det justerade
indextalet efter fem år vara knappt 9% lägre än motsvarande tal för
konsumentprisindex. Efter tio år skulle skillnaden uppgå till ca 16%. Allt
under förutsättning att energipriserna utvecklas i samma takt som konsumentpriserna
i övrigt. Skulle relativpriset för energi öka blir skillnaderna
än större.

Om den för pensionärerna ofördelaktiga utvecklingen skulle inträffa att
relativpriset på energi stiger samtidigt som de indirekta skatterna ökar och
subventionsgraden avtar, kommer urholkningen av pensionsvärdet att ske
ännu snabbare. Om energipriserna exempelvis ökar med 15% och övriga
konsumentpriser med 10% kommer KPI att öka med 10,5%. Den justerade
indexen skulle öka med endast 8% om nettopriserna ökar en procentenhet
långsammare än övriga konsumentpriser. Skillnaden mellan de båda
indexserierna efter 5 år skulle vara ca 11% och efter 10 år ca 20%.
Andelen energikonsumtion har antagits vara konstant, 10%. Om denna
andel skulle öka skulle skillnaden bli ännu större.

I de nu redovisade exemplen har effekten på det justerade prisindexet
beräknats. Med olika rimliga antaganden för energiprisernas, de indirekta
skatternas och subventionernas utveckling kommer ökningen de närmaste
åren enligt den föreslagna indexberäkningen att bli betydligt mindre än
enligt konsumentprisindex. Vilka blir då de allmänna ekonomiska konsekvenserna
av att värdesäkringen försämras? Ekonomiministern påstår att
den torde i första hand påverka folkpensioner, ATP-pensioner, delpen -

SfU 1980/81:14

74

sioner, studiemedel och bidragsförskott. Som framgår av motion 71 drabbar
förändringen av basbeloppet ett långt större antal förmåner från rättshjälpen
till handikappersättningen och yrkesskadelivräntorna. Det finns ett
40-tal olika författningar som berörs av att basbeloppsberäkningen ändras.
Dessutom används basbeloppet även utanför lagstiftningen i många försäkringsavtal
och i andra privata avtal. Det är enligt utskottets mening helt
uteslutet att riksdagen utan föregående utredning och på detta nästan
slumpartade sätt ändrar innehållet i olika civilrättsliga avtal.

Nuvarande regler i ATP-systemet är avsedda att ge en pensionär en
inkomst som motsvarar sammanlagt ca 65 % av den inkomst han hade före
pensioneringen. Effekten av regeringens förslag om ändrad basbeloppsberäkning
blir en successiv sänkning av kompensationsnivån inom ATPsystemet.
Den mest kännbara effekten uppstår för en person med inkomster
motsvarande inkomsttaket (dvs. 7,5 gånger basbeloppet) och som skall
pensioneras nu och som fått pensionen beräknad enligt nuvarande regler
för basbeloppet. Den personen får en successivt sänkt standard.

Framtida pensionärer som ännu ej nått upp till inkomsttaket kommer
genom att basbeloppet urholkas även vid en oförändrad realinkomst att få
allt fler ATP-poäng. Verkningarna av regeringens förslag blir således olika
för individerna i ATP-systemet. De som nu är pensionärer eller har kort tid
kvar till pensioneringen kommer att bli sämre ställda än de som skall tjäna
in ATP-poäng i framtiden. Detta ändrar hela ATP-systemets innebörd.
Detta är effekter som enligt utskottets mening borde ha belysts och utretts
närmare innan förslaget förelädes riksdagen.

Personer som f. n. inte är berättigade till ATP-poäng kommer att kunna
få det genom att den nedre gränsen sänks. Systemet kommer således att
utvidgas till att omfatta allt fler personer. Detsamma gäller för sjukförsäkringen
och en rad andra sociala förmåner. Detta minskar besparingseffekten
på längre sikt.

Riksförsäkringsverket anför i ett remissyttrande till socialförsäkringsutskottet
att på kort sikt torde den samlade effekten bli att kostnaderna
minskar men i det långa loppet är bilden ganska oklar. Dessa konsekvenser
på längre sikt nämns inte i propositionen trots att det måste anses vara en
relevant faktor sett ur besparingssynpunkt. Allt detta vittnar enligt utskottet
om att förslaget är illa genomtänkt.

Omläggningen av värdesäkringen får betydande konsekvenser för relationerna
mellan den allmänna tjänstepensioneringen och tjänstepensioneringen
i stat och kommun. Det finns risk för att systemet skapar betydande
inkomstskillnader. De statliga och kommunala pensionerna är reglerade i
avtal som inte utan vidare kan ändras. Dessa frågor borde enligt utskottets
mening klarläggas innan beslut om ändringar fattas. Förslaget påverkar
även statens och kommunernas pensionsutbetalningar och kan därigenom
reducera besparingseffekten.

Regeringens i hast ihopkomna förslag har skapat en utomordentligt

SfU 1980/81:14

75

allvarlig situation i svensk politik. Det är nu 20 år sedan ATP infördes. Det
skedde efter hårda politiska strider. Det har emellertid växt upp en trygg
förvissning bland Sveriges löntagare att pensionsreformen stod fast, att
den vilade på en utbredd enighet inte bara bland folket utan också i
riksdagen.

Detta har visat sig vara en illusion. Regeringens förslag som inte föregåtts
av utredning och remissbehandling har presenterats som en teknisk
ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet. Ändringen slår sönder
den värdesäkring som var huvudanledningen till att de svenska löntagarna
valde den allmänna tjänstepensioneringen för att klara sin ålderstrygghet.
Det system man betalat avgifter för i 20 år skulle brytas sönder om
förslaget genomfördes.

Förslaget är enligt utskottet illa genomtänkt, det har en rad orimliga
konsekvenser och framför allt är det ett svek både mot pensionärerna och
löntagarna i det här landet.

Med det anförda vill utskottet avstyrka förslaget till ändrad basbeloppsberäkning.

SfU 1980/81:14

76

Bilaga 2

Skatteutskottets yttrande
1980/81:3 y

om ändrade principer för beräkning av prisindex vid fastställande av
basbelopp

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har beslutat inhämta skatteutskottets yttrande
över proposition 1980/81: 20 om besparingar i statsverksamheten m. m.
såvitt avser ett i bilaga 4 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1962: 381)
om allmän försäkring jämte eventuella motionsyrkanden i anslutning härtill.

1 två motioner, 1980/81: 75 av Sven Aspling m. fl. (s) och 1980/81: 103 av
Lars Werner m. fl. (vpk), har yrkats avslag på propositionen i denna del.

Basbeloppet beräknas f. n. med ledning av ett ”jämförelsetal”, som
bestäms på grundval av konsumentprisindex. Nytt basbelopp beräknas när
det allmänna prisläget ändrats med minst tre procent efter närmast
föregående ändring av basbeloppet.

Förslaget i propositionen innebär att jämförelsetalet liksom nu skall följa
ändringarna i det allmänna prisläget. Vid beräkning av basbeloppet skall
emellertid efter oktober 1980 bortses från indirekta skatter, tullar, avgifter
och förändringar i energipriser samt tillägg göras för subventioner. Den nya
index motsvarar nuvarande nettoprisindex med den kompletteringen att man
i fortsättningen också skall bortse från förändringar i energipriser.

Skattesystemet är i vissa delar indexreglerat. Detta gäller bl. a. skatteskalorna,
som bestäms med utgångspunkt i en basenhet. Denna enhet berörs
inte av det nu aktuella förslaget men skall enligt förslag i proposition
1980/81: 50 ändras i överensstämmelse med de principer som nu föreslås i
fråga om basbeloppet.

Basbeloppets storlek påverkar däremot direkt vissa andra regler vid
beskattningen. Detta gäller bl. a existensminimum, avdrag för pensionsförsäkringspremier
och beräkning av arvsskatt i vissa fall.

Effekterna av den föreslagna index kan på kort sikt antas bli marginella.
Effekterna på längre sikt är svåra att bedöma, eftersom den nya index i vissa
fall ökar snabbare och i andra fall långsammare än konsumentprisindex.
Osäkerheten beror bl. a på energiprisernas utveckling i framtiden och på
vilka politiska beslut som kommer att tas i fråga om indirekta skatter och
subventioner.

Skattereglerna är föremål för en fortlöpande omprövning, och effekterna
av index är givetvis en av de faktorer som måste beaktas i det sammanhanget.
Mot den bakgrunden anser utskottet sig, från de synpunkter utskottet har att

SfU 1980/81:14

77

företräda, kunna förorda att socialförsäkringsutskottet tillstyrker bifall till
propositionen och således avstyrker motionerna i motsvarande del.

Stockholm den 20 november 1980

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c),
Rune Ångström (fp), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle
Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c), Bo Lundgren (m), Curt Boström
(s), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Egon Jacobsson (s)*, Anita
Johansson (s), Bo Södersten (s) och Kerstin Andersson i Hjärtum (c)*.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

Erik Wärnberg, Olle Westberg i Hofors, Curt Boström, Bo Forslund,
Egon Jacobsson, Anita Johansson och Bo Södersten (alla s) anser att det
avsnitt av utskottets yttrande som börjar med ”Skattesystemet är” och slutar
med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Frågan om principerna för basbeloppets beräkning är av vital betydelse för
stora befolkningsgrupper. Det är enligt utskottets mening därför anmärkningsvärt
att den i motionen aktualiserade frågan om nytt prisindex inte varit
föremål för utredning och remissbehandling.

Såvitt utskottet kan bedöma innebär förslaget i propositionen en
urholkning av vårt nuvarande värdesäkringssystem som - i varje fall på sikt -måste få klart negativa konsekvenser även på skatteområdet. Utskottet
tänker härvid särskilt på att storleken av existensminimum bestäms med
utgångspunkt i basbeloppet och att utrymmet för avdragsrätt i fråga om
pensionsförsäkringspremier i kommunalskattelagen är beroende av storleken
av detta belopp.

Mot den bakgrunden kan utskottet - från de synpunkter utskottet har att
företräda - inte acceptera en devalvering av basbeloppet i enlighet med
förslaget i propositionen.

Enligt utskottets mening bör således socialförsäkringsutskottet avstyrka
bifall till detta förslag och tillstyrka bifall till motionerna i motsvarande del.

SfU 1980/81:14 78

Bilaga 3

Lagutskottets yttrande
1980/81:3 y

över proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten,
m. m., såvitt avser ett i bilaga 4 framlagt förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring, jämte motioner

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har beslutat inhämta lagutskottets yttrande
över proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m.m.,
såvitt avser ett i bilaga 4 (socialdepartementet) framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring jämte eventuella motionsyrkanden
i anslutning härtill.

Med anledning av propositionen har väckts bl. a. motion 1980/81:75 av
Sven Aspling m.fl. (s) och motion 1980/81:103 av Lars Werner m.fl.
(vpk). I båda motionerna yrkas, såvitt nu är i fråga, avslag på förslaget till
ändring i lagen om allmän försäkring (yrkande 1 i båda motionerna).

Lagutskottet får anföra följande.

I 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring föreskrivs att pensioner och
andra sociala förmåner som utgår enligt lagen skall beräknas med ledning
av ett basbelopp. Basbeloppet fastställs av regeringen för varje månad på
grundval av konsumentprisindex två månader före den månad basbeloppet
skall gälla. Basbeloppet utgör 4000 kr. multiplicerat med det tal som anger
förhållandet mellan å ena sidan det allmänna prisläget (konsumentprisindex)
under andra månaden före den som basbeloppet skall avse, och å
andra sidan prisläget i september 1957. Basbeloppet ändras när jämförelsetalet
ökat eller minskat med minst tre procent sedan närmast föregående
förändring av basbeloppet skedde.

I propositionen föreslås att beräkningsunderlaget för basbeloppet skall
ändras. Förslaget innebär följande. Liksom f. n. skall jämförelsetalet följa
förändringarna i det allmänna prisläget. Vid beräkningen skall dock
bortses från indirekta skatter, tullar och avgifter men tillägg göras för
subventioner. Dessutom skall bortses från direkt inverkan på prisläget av
ändrade priser på fjärrvärme, eldningsolja, hushållsgas, elström och bensin.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1981 och skall
tillämpas första gången vid fastställande av basbeloppet för januari 1981.

Som motiv för förslaget anges i propositionen (bilaga 6) att det är
angeläget att indexuppräkningen av pensioner och andra sociala förmåner
begränsas av statsfinansiella skäl. Det framhålls att de föreslagna förändringarna
i första hand torde påverka folkpensioner, ATP-pensioner, delpensioner,
studiemedel och bidragsförskott men. att även en del mera
begränsade utgiftsområden påverkas. I propositionen nämns däremot inte
om och i vad mån förslaget får konsekvenser även i andra avseenden.

SfU 1980/81:14

79

Lagutskottet konstaterar att den föreslagna ändringen får effekter även
på det civilrättsliga området. Under senare år har olika regler på civilrättens
område utformats så att de rättigheter och skyldigheter som reglerna
innebär inte skall urholkas genom förändringar av penningvärdet. Man har
därvid valt lösningen att anknyta till basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring. Inom familjerätten finns ett flertal sådana bestämmelser. Enligt
13 kap. 12 § giftermålsbalken gäller sålunda att vid bodelning efter makes
död har den efterlevande maken alltid rätt att få egendom ur boet till ett
värde som motsvarar fyra basbelopp. Genom lagen (1966:680) om ändring
av vissa underhållsbidrag har underhållsbidrag till frånskild make och barn
indexreglerats. Bidragen ändras den 1 april varje år i förhållande till förändringar
i basbeloppet under föregående kalenderår. Ändringen av underhållsbidrag
till barn sker dock med endast 7/10 av basbeloppsförändringen.
Även vid fastställande av underhållsbidrag till barn är basbeloppet av
betydelse. Av 7 kap. 3 § föräldrabalken (FB) följer att när den underhållsskyldiges
förmåga att utge underhållsbidrag skall bedömas får han eller
hon förbehållas dels ett belopp motsvarande 120% av basbeloppet för egna
levnadsomkostnader, dels under vissa förutsättningar ett belopp som motsvarar
60% av basbeloppet för makes eller samboendes underhåll, dels
ock ett belopp motsvarande 40% av basbeloppet för underhåll av hemmavarande
barn. Även vissa av FB:s regler om förmynderskap innehåller
hänvisningar till basbeloppet. Bl. a. gäller enligt 12 kap. 1 § att förmynderskap
skall inskrivas när underårig får tillgångar värda mer än två basbelopp.

Inom skadeståndsrätten gäller att utgående skadeståndslivräntor höjs i
förhållande till förändringar av basbeloppet. Närmare bestämmelser härom
finns i lagen (1973:213) om ändring av skadeståndslivräntor och vissa
andra författningar. Av skadeståndslagen (1972:207) följer att förändringar
av basbeloppet indirekt påverkar skadeståndsskyldighetens omfattning.
När skadestånd skall fastställas gäller nämligen att avdrag skall ske för vad
som utgår enligt bl. a. lagen om allmän försäkring. Förändras dessa förmåner
påverkar det skadeståndsbeloppet i motsvarande mån.

Också inom associationsrätten finns regler med anknytning till basbeloppet.
Sålunda är aktiebolag skyldigt att ha kvalificerad revisor om bl. a.
bolagets tillgångar överstiger ett visst värde uttryckt i basbelopp (10 kap.
3 § aktiebolagslagen). I den av utskottet nyligen behandlade propositionen
1979/80:144 med förslag till nya redovisningsregler för ekonomiska föreningar
föreslås en liknande regel för ekonomiska föreningar (se LU 1980/
81:4). I proposition 1979/80: 143 med förslag till ny lagstiftning om handelsbolag
m.m. vilken också behandlats i betänkandet LU 1980/81:4 föreslås
en ny lag om årsredovisning m.m. i vissa företag. Enligt förslaget beror
årsredovisningsskyldigheten bl. a. på om företagets omsättning överstiger
1000 basbelopp. Vidare gäller enligt bokföringslagen (1976: 141) och jordbruksbokföringslagen
(1979: 141) att skyldighet att upprätta årsbokslut inte

SfU 1980/81:14

80

föreligger för enskild näringsidkare när omsättningen understiger 20 basbelopp.

Slutligen finns, såvitt utskottet kunnat utröna, regler med anknytning till
basbeloppet i konkurslagen (1921:225) och trafikskadelagen (1975:141).

1 anslutning till den lämnade redogörelsen vill utskottet också peka på
att det inte torde vara helt ovanligt att i olika civilrättsliga avtal tas in
villkor med anknytning till basbeloppet. Enligt vad utskottet inhämtat
används sålunda inom försäkringsbranschen en mängd olika standardavtalsvillkor
som bygger på basbeloppet. Ofta föreskriver villkoren att ersättningar
ur försäkringar utgår i viss närmare angiven relation till basbeloppet.
Detta gäller vissa kollektiva försäkringar som industrins och handelns
tilläggspension (ITP) samt avtalsgruppsjukförsäkring och tjänstegrupplivförsäkring
men också en mängd privata försäkringar som trafikförsäkring,
barn- och ungdomsförsäkring och privata olycksfallsförsäkringar. Beträffande
hemförsäkringen använder flera bolag villkor om försäkringsbeloppens
storlek som är anknutna till basbeloppet. Ibland är den självrisk som
försäkringstagaren skall stå för bestämd i relation till basbeloppet. Så är
exempelvis i allmänhet fallet med företagsförsäkringar. I vissa försäkringsbolag
förekommer det vidare att premierna för livförsäkringar bestäms i
förhållande till basbeloppet.

Enligt utskottets mening borde effekterna på det civilrättsliga området
av det nya beräkningsunderlaget för basbeloppet närmare ha kartlagts och
analyserats i propositionen. I avsaknad av en sådan genomgång anser sig
utskottet ändock kunna förmoda att följderna på kort sikt, såvitt avser
lagutskottets beredningsområde, blir förhållandevis obetydliga. Först i ett
längre tidsperspektiv kan det antas att förslaget i propositionen mera
påtagligt kommer att påverka civilrättsliga förhållanden. Sådana antaganden
är dock givetvis mycket osäkra. Utskottet vill vidare framhålla att — i
den mån ekonomiska konsekvenser uppkommer för enskilda - det ter sig
rimligt att även vissa andra grupper i samhället än pensionärer m.fl. får
finna sig i att en kompensation uteblir för förändringar av energipriser och
indirekta skatter m. m. Vad särskilt gäller förslagets effekter på ingångna
avtal och andra bestående rättsförhållanden vill utskottet peka på att det
först efter en tolkning av villkoren i varje enskilt fall kan avgöras huruvida
det nya basbeloppet kommer att slå igenom.

Det ankommer inte på lagutskottet att ta ställning till huruvida indexuppräkningen
av pensioner m. m. bör begränsas och vilken lösning som i så fall
bör väljas. Vad utskottet ovan anfört innebär att det från civilrättsliga
utgångspunkter inte finns några hinder mot att förslaget i propositionen
genomförs. Utskottet vill också peka på att praktiska skäl kan tala för att
basbeloppet är enhetligt och inte varierar mellan olika rättsområden. I
anslutning härtill vill utskottet dock framhålla att när det gäller vissa
civilrättsliga regler kan det — med hänsyn till de intressen som bär upp
reglerna — finnas skäl som talar för att gällande ordning inte bör rubbas. I

SfU 1980/81:14

81

förevarande lagstiftningsärende saknas underlag för en bedömning av frågan
om en särreglering bör ske i vissa fall. Det får ankomma på regeringen
att följa utvecklingen och göra en närmare genomgång av i vilka fall det
kan anses motiverat att det nya basbeloppet inte skall användas. Enligt vad
utskottet inhämtat har en sådan kartläggning påbörjats inom bl. a. justitiedepartementet.

Utskottet vill också peka på att såväl inom justitiedepartementet som i
olika utredningar pågår f. n. översyn av flera av de ovan redovisade författningarna
från andra utgångspunkter. Detta gäller bl. a. bestämmelsen i 13
kap. 12 § giftermålsbalken. Beträffande reglerna om uppräkning av skadeståndslivräntor
finns det vidare skäl att erinra om att riksdagen hos
regeringen hemställt att möjligheterna till en förbättring av livräntetagarnas
ställning skall utredas (se LU 1979/80:29). Utskottet förutsätter att
regeringen i samband med ställningstagandena till resultaten av det pågående
och begärda utredningsarbetet överväger frågan om de aktuella
reglerna även fortsättningsvis bör vara knutna till basbeloppet.

Ställningstagandet innebär att lagutskottet med utgångspunkt i de intressen
utskottet har att bevaka inte kan tillstyrka de i motionerna 75 och 103
framställda yrkandena om avslag på propositionen i förevarande del.

Stockholm den 20 november 1980

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s). Bernt Ekinge (fp). Ivan Svanström
(c)*, Stig Olsson (s), Elvy Nilsson (s), Joakim Ollén (m), Arne Andersson i
Gamleby (s). Martin Olsson (c), Ingemar Konradsson (s), Owe Andréasson
(s), Marianne Karlsson (c). Bengt Silfverstrand (s), Margot Håkansson
(fp), Margareta Gard (m)* och Göran Allmér (m).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

Lennart Andersson, Stig Olsson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby,
Ingemar Konradsson, Owe Andréasson och Bengt Silfverstrand
(samtliga s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med
”Enligt utskottets” och slutar på s. 4 med ”förevarande del” bort ha
följande lydelse.

Som berörs i motion 75 och som närmare utvecklas i en med anledning
av propositionen väckt motion 1980/81:71 av Olof Palme m. fl. (s) måste
det anses djupt otillfredsställande att konsekvenserna i olika avseenden av
den nya beräkningsgrunden för basbeloppet inte närmare kartlagts och
6 Riksdagen 1980181. 11 sami. Nr 14

SfU 1980/81:14

82

analyserats i propositionen. Inte heller har förslaget i propositionen blivit
föremål för remissbehandling eller granskats av lagrådet. Dessa brister i
handläggningen av lagstiftningsärendet medför att riksdagen helt saknar
underlag för en bedömning av förslaget. Redan på grund av det anförda
kan utskottet dela uppfattningen i motion 71 att propositionen i aktuell del
bör avslås.

Enligt utskottets mening talar emellertid också andra omständigheter för
att förslaget inte bör genomföras. Trots bristerna i propositionen kan
utskottet sålunda med ledning av redogörelsen ovan konstatera att den
föreslagna ändringen av basbeloppsberäkningen får allvarliga konsekvenser
vid tillämpningen av en mängd olika civilrättsliga regler och avtal. Att
basbeloppet fått ett vidsträckt användningsområde sammanhänger självfallet
med att det är den enda lagreglerade metoden för värdesäkring men
också med att det ansetts ge en i allt väsentligt korrekt bild av det allmänna
kostnadsläget i samhället. Enligt utskottets mening innebär propositionen
ett första steg i riktning mot en rasering av nuvarande metod för värdesäkring.
Risken för att nya omständigheter i framtiden skall åberopas till stöd
för justeringar i beräkningsunderlaget för basbeloppet kan inte uteslutas.
Med hänsyn till de intressen som bär upp lagbestämmelserna med anknytning
till basbeloppet anser sig utskottet kunna utgå från att en annan metod
för värdesäkring skulle ha valts på det civilrättsliga området om man
kunnat förutse att beräkningen av basbeloppet skulle komma att ändras i
betydelsefulla avseenden.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att förslaget i propositionen
inger starka betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Härtill kommer
att det ingriper i bestående avtalsförhållanden och andra rättsförhållanden
och därmed i praktiken kan leda till rättsförluster och i vart fall kommer att
medföra en betydande osäkerhet för den enskilde om hur avtal och överenskommelser
skall tolkas och tillämpas. När det gäller lagstiftning som på
detta sätt påverkar bestående rättsförhållanden på förmögenhetsrättens
område vill utskottet erinra om vad som uttalats under förarbetena till
regeringsformen, nämligen att stor vikt måste fästas vid den enskildes
möjligheter att vid en rättshandlings ingående kunna överblicka konsekvenserna
av denna (se KU 1975/76:56 s. 36 och 37). Endast tungt vägande
sociala hänsyn kan enligt förarbetena föranleda att lagstiftning ges retroaktiv
verkan på förmögenhetsrättens område. Några sådana skäl föreligger
inte i det nu aktuella lagstiftningsärendet. Enligt utskottets mening står
således förslaget i propositionen klart i strid med förarbetena till regeringsformen.

Även från andra utgångspunkter kan kritik riktas mot propositionen i
aktuell del. Enligt utskottets mening kommer förslaget sålunda att medföra
försämringar för olika utsatta grupper, bl. a. de underhållsskyldiga och
dem som är berättigade till underhållsbidrag. Sådana konsekvenser kan
över huvud taget inte anses motiverade med hänsyn till de statsfinansiella

SfU 1980/81:14

83

skälen som åberopas i propositionen. Detsamma gäller de ekonomiska
följder som kan uppstå inom försäkringsbranschen och för andra näringsidkare.

Det ankommer inte på lagutskottet att ta ställning till huruvida indexuppräkningen
av pensioner m. m. bör begränsas och vilken lösning som i så fall
bör väljas. På grund av vad ovan anförts kan emellertid lagutskottet med
utgångspunkt i de intressen utskottet har att bevaka inte förorda att förslaget
i propositionen genomförs. Utskottet föreslår således att propositionen
i aktuell del avslås och tillstyrker därmed bifall till yrkandena i motionerna
75 och 103.

SfU 1980/81:14

84

RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET

Bilaga 4

REMISSYTTRANDE 1 (15)

1980-11-18 Dnr 216/80

T 3867/80

Riksdagens socialförsäkringsutskott

Yttrande över förslag om ändring av beräkningsunderlaget för
basbelopp (prop 1980/81:20)

Socialförsäkringsutskottet har i skrivelse den 4 november 1980
begärt yttrande över det i bilaga 4.1 till propositionen
1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m m framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
(AFL) (ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet
enligt AFL). Utskottets skrivelse kom in till riksförsäkringsverket
den 6 november och anmäldes för verksstyrelsen påföljande
dag. Därvid uppdrogs åt verkschefen att utarbeta ett yttrande
vari effekterna av ett genomförande av propositionens förslag
skulle belysas så långt tiden och förhållandena medgav.

Med anledning härav får riksförsäkringsverket anföra följande
med understrykande av att förutsättningar saknats för det
utredningsarbete som en allsidig belysning av förslagets effekter
skulle kräva. Ärendet har handlagts så, att man inom verkets
olika berörda enheter försökt kartlägga förslagets effekter i
skilda avseenden. I det följande lämnas en mera sammanfattande
redovisning medan i bilagor till yttrandet beröres vissa särskilda
frågor.

1 BAKGRUND

Genom basbeloppet enligt AFL följer pensioner och en lång rad
andra förmåner den allmänna prisutvecklingen i samhället. Basbeloppet
beräknas fr 0 u år 1960. Fr 0 n ingången av år 1963
sker det månadsvis. Hur detta görs framgår av 1 kap 6 § AFL
och kungörelsen (1962:383) med föreskrifter för beräkning av
basbeloppet. I vissa sammanhang används den aktuella månadens
basbelopp, medan det i andra sammanhang är basbeloppet vid en
viss tidpunkt, vanligen vid årets ingång, som används under
ett visst år.

SfU 1980/81:14

85

Basbeloppet har efter hand fått betydelse i allt fler sammanhang
och styr numera förmåner och inkomstgränser m m inom större delen
av socialförsäkringen liksom de kollektivavtalsreglerade försäkringarna
som kompletterar den allmänna försäkringen. Också
inom det privata försäkringsväsendet har basbeloppet vidsträckt
användning.

Det är emellertid inte bara inom det allmänna och enskilda försäkringsområdet
som basbeloppet har betydelse. Hven i andra vitt
skilda sammanhang kommer det till användning. Några exempel härpå
är följande. De statliga studielånen anknöts år 1965 till basbeloppet
och numera används det för olika ändamål inom regelsystemen
för studiemedel, vuxenstudiestöd och utbildningsbidrag. Inom
familjerättens område sker t ex beräkning och förhöjning av underhållsbidrag
till barn med ledning av basbeloppet. Också bidragsförskottet
är basbeloppsanknutet. Inkomstgränserna för beräkning
av kostnadsbidrag enligt reglerna om allmän rättshjälp och storleken
av avgiften för rådgivning i rättsliga angelägenheter bestäms
med ledning av basbeloppet. Inom beskattningen kommer basbeloppet
till användning för exempelvis beräkning av arvsskatt och av skattereduktion
för folkpensionsförmåner och personskadelivräntor.

Också bestämningen av existensminimum knyter an till basbeloppet.
Enligt bestämmelserna om statlig lönegaranti vid konkurs
avgränsas skyddet för arbetstagarna med ledning av basbeloppet. I
det följande begränsas yttrandet till att avse sådana förmåner som
faller inom riksförsäkringsverkets ansvarsområde.

Inom socialförsäkringen och övriga regelsystem som handhas av
riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna och de
lokala skattemyndigheterna används basbeloppet för flera olika
ändamål. De undre och övre gränserna för pensionsgrundande inkomst

SfU 1980/81:14

enligt reglerna om försäkring för tilläggspension (ATP) bestäms
liksom ATP-avgiften med ledning av basbeloppet för januari
månad inkomståret. Detsamma gäller maximigränsen för sjukpenninggrundande
inkomst, som ligger till grund för beräkning
av sjukpenning enligt AFL och lagen om arbetsskadeförsäkring,

. föräldrapenning, havandeskapspenning, smittbärarersättning, vissa
värnpliktsförmåner och delpension. Vidare används basbeloppet
för att ange förmånsnivåer genom att olika förmåner m m uttrycks
som andelar av basbeloppet. Värdet av olika förmåner
blir härigenom i reala termer detsamma, oberoende av när förmånen
beviljas. Detta gäller bland annat folkpensionsförmåner
och bidragsförskott. Genom anknytning till basbeloppet blir
utgående pensions- och andra förmåner automatiskt värdesäkrade
i förhållande till den allmänna prisutvecklingen. Vidare skall
i vissa fall höjning av basbeloppet föranleda uppräkning av
redan utgående förmåner, t ex utbildningsbidrag och yrkesskade 1

i vräntor m m.

I bilaga 1 finns en förteckning över ett 40-tal författningar
enligt vilka basbeloppet har betydelse vid beräkning av förmåner
m m som administreras av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
I bilaga 2 är olika förmånsslag förtecknade,
varvid noterats dels storleken av förmånen i förhållande till
basbeloppet, dels antalet förmånstagare.

2 EFFEKTER PA INDEX OCH BASBELOPP

Förslaget innebär att basbeloppet från och med januari månad 1981
skall utgöra 15 400 kr multiplicerat med det tal som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget under andra månaden före
den som basbeloppet avser och prisläget i juni 1980. Vid beräkning
av förändringar i det allmänna prisläget skall efter oktober
1980 bortses från indirekta skatter, tullar, avgifter och ändringar
i energipriser samt tillägg göras för subventioner. Basbeloppet
får ändras endast om det nämnda förhållandet har ändrats
med minst tre procent sedan basbeloppet senast ändrades.

SfU 1980/81:14

Det allmänna prisläget mats i dag med konsumentprisindex. Denna
beräknas av statistiska centralbyrån (SCB). SCB beräknar redar,
också er, nettoprisindex. Denna visar utvecklingen av konsumenter
serna när man bortser från indirekta skatter, tullar och avgift
men lägger till subventioner (se t ex prop 1980/81:20, bilaga G
sid 4). Från och med 1981 skall basbeloppet enligt propositions,
baseras på en ny index, som motsvarar nettoprisindex med den
kompletteringen att man bortser från förändringar i energipriser
efter oktober 1980.

Utvecklingen av den nya indexen och därmed effekten av da föreslagna
förändringarna av basbeloppsberäkningen beror i stor utsträckning
på den framtida utvecklingen av energipriserna, men
även pa eventuella framtida politiska beslut rörande indirekta
skatter och subventioner..

Den föreslagna indexen ökar långsammare än konsumentprisindex
om t ex de indirekta skatterna ökar snabbare och subventionerna
långsammare än konsumentpriserna och om energipriserna stiger.
Däremot skulle konsumentprisindex öka långsammare an den nya
indexen om t ex subventionerna stiger i snabbare och de indirekta
skatterna i långsammare takt än konsumentpriserna
och om energipriserna inte ökar alls eller endast långsamt.Det
kan noteras att propositionens förslag inte innebär att nan
vid indexberäkningen helt och hållet skall bortse från energipriserna.
En sådan uppläggning skulle lia fatt till resultat
att endast ökningar av dessa socr, är kraftigare än ökningen av d
allmänna prisnivån skulle påverka indexutvecklingen. Med propor.
tionsförslaget får istället alla framtida nctninella energiprishöjningar
betydelse.

Det finns inga möjligheter att ha någon uppfattning om hur do
båda indexserierna kommer att utvecklas i framtiden och därmed
vilken betydelse de föreslagna ändringarna av basbeloppsöeräkningen
kommer att få annat än på mycket kort sikt. Osäkerheten
beror i stor utsträckning på att den framtida utvecklingen av
energipriserna inte kan förutsägas, särskilt inte på lång sikt
nion även på att inriktningen av eventuella framtida politiska
beslut rörande indirekta skatter och subventioner inte kan bedöaias.
Erfarenheterna från tidigare tyder på att utvecklingen
ät mycket olikartad för olika år.

SfU 1980/81:14

Konjunkturinstitutet har åt riksdagens finansutskott gjort beräkningar
över hur den nya indexen skulle ha utvecklats om den
hade använts fr o m år 1974. Riksförsäkringsverket har under
hand fått del av dessa (se bilaga 3). Beräkningarna visar att
utvecklingen av den nya indexen och konsumentprisindex under
de första åren skulle ha skett i ungefär samma takt. Under de senaste
åren skulle den nya indexen utvecklats i långsammare takt
än konsumentprisindex. Resultatet beror på att nettoprisindex
(konsumentprisindex med bortseende från indirekta skatter och
med tillägg för subventioner) utvecklats så mycket snabbare än
konsumentprisindex att effekten av att energipriserna hälls
konstanta efter år 1973 inte skulle slagit igenom på den nya indexen
förrän under de senaste åren.

Resultatet av konjunkturinstitutets beräkningar innebär grovt
sett att ett basbelopp baserat på den nya indexen under de
första åren efter 1973 skulle varit av samma storleksordning
som det faktiska basbeloppet. Under de senaste åren skulle
dock det "nya basbeloppet" ha utvecklats långsammare än det
faktiska. Det bör här noteras att även en relativt liten förändring
av basbeloppet ger en ganska stor förändring på statsbudgetens
och socialförsäkringens utgiftssida.

Med hänsyn till den stora olikheten i utvecklingen av indexserierna
mellan olika år är det knappast meningsfullt att försöka göra
några prognoser avseende effekterna av ändringsförslaget, åtminstone
inte med någon längre räckvidd.

3 EFFEKTER INOM SOCIALFÖRSÄKRINGSOMRÅDET

3.1 Inledning

I det föregående har redovisats att basbeloppet har en mycket
vidsträckt användning och det har också framhållits att det är
omöjligt att med någon säkerhet bedöma effekterna av förslaget
om ändrade beräkningsgrunder, i synnerhet på längre sikt.Även
i propositionen har framhållits att osäkerheten redan i vad galle
beräkningen av effekterna för det närmast kommande budgetåret är
mycket stor och att resultatet i hög grad kommer att påverkas

SfU 1980/81:14

89

av vad som händer på den internationella oljemarknaden. Det
finns anledning att här också framhålla att den tid - mindre än
två veckor - som stått till förfogande för verket efter utskottets
remiss inte varit tillräcklig för att nöjaktigt belysa
olika tänkbara effekter av förslaget om ändring av beräkningsunderlaget
för basbeloppet.

Utgångspunkten för den följande redovisningen av förslagets
effekter på olika förmånsslag är att den nya indexen utvecklas
långsammare än konsumentprisindex. I de olika beräkningar verket
gjort har i flera fall förutsatts att den genomsnittliga
skillnaden uppgår till 2 procent per år. Ett sådant antagande
ansluter sig till den bedömning av besparingseffekten som
gjorts i propositionen. Det måste dock starkt understrykas att
stora förskjutningar kan inträffa mellan olika år och att det
inte är möjligt att förutse den framtida utvecklingen. Alla beräkningar
är därför helt schematiska och utgör endast räkneexempel
för att belysa den principiella innebörden av förslaget.

3.2 Allmänt om effekterna på socialförsäkringsförmåner

Basbeloppet används i flera olika funktioner. Effekterna av ändrade
beräkningsregler är därför inte entydiga. Delvis är verkningarna
motstridiga och det är inte möjligt att utan en mycket
ingående analys få en helhetsbild av vad nya basbeloppsregler
skulle leda till.

En ändring av underlaget för beräkning av basbeloppet vilken medför
att basbeloppet inte följer den allmänna prisutvecklingen
leder till att förmånerna inom socialförsäkringssystemet inte
blir värdesäkrade fullt ut. Detta betyder att löpande förmåner
successivt blir mindre värda. Samtidigt blir också ingångsvärdena
förändrade. Exempelvis får en nybeviljad ålderspension från
folkpensioneringen, som f n uppgår till 95 procent av basbeloppet
för en ensamstående, allt lägre köpkraft allt eftersom åren går.
Detta gäller alla basbeloppsanknutna förmåner.

I de fall basbeloppet används för att fastställa den övre gränsen
för de inkomster som skall beaktas inom ett visst förmånssystem
blir effekten av en långsammare basbeloppsutveckling att
den maximala ersättningens storlek relativt sett sänks. På sikt
uppnår allt fler personer gränsen för den högsta ersättningen

SfU 1980/81:14

och detta sker snabbare med den nya indexen som beräkningsunderlag.
Detta gäller förutom tilläggspensioneringen också sjukpenning
enligt lagen om allmän försäkring och lagen om arbetsskadeförsäkring,
havandeskapspenning, föräldrapenning, smittbärarersättning,
vissa värnpliktsförmåner m m och delpension.

Inom ATP-systemet kommer också den nedre inkomstgränsen för intjänande
av ATP-poäng räknat i fast penningvärde att successivt
bli lägre än enligt nuvarande regler. Det ställs därigenom allt
lägre krav för att uppnå "poängår", vilket kan få direkt betydelse
för storleken av en tilläggspension och ev också påverka
rätten till delpension. Till detta kommer att pensionspoängen
vid samma reala inkomst efter hand blir allt högre ju lägre
basbeloppet blir i förhållande till ett basbelopp beräknat
enligt nu gällande regler. Verkningarna av dessa förskjutningar
blir olika för å ena sidan dem som nu uppbär pension eller har
kort tid kvar till pensioneringen och å andra sidan dem som i
framtiden tjänar in successivt högre pensionspoäng. Under förutsättning
att den inkomsten inte kommer att ligga över den övre
gränsen blir den senare gruppen bättre ställd.

Effekterna på inkomstgränserna inom ATP-systemet redovisas närmare
i en särskild PM, bilaga 4. Av denna framgår bl a på vilket
sätt pensionspoängen successivt höjs till följd av en reducerad
prisföljsamhet i basbeloppsutvecklingen. Beräkningarna har
baserats på de uppgifter sorn redovisats i verkets skrivelse
(1977-12-16) till regeringen angående avgiftsuttag för allmän
tilläggspension för åren 1980-84. Om man vidare antar en årlig
skillnad i utvecklingen av basbeloppet enligt gamla och nya
regler på 2 %, kan det uppskattas att 350 000-400 000 försäkrade
under en tioårsperiod kommer att uppnå maximala pensionspoäng
även med oförändrad reallön. På samma tid skulle ungefär
50 000 personer som nu har inkomster under den nedre gränsen
för pensionsgrundande inkomst komma att tillgodoräknas pensionspoäng.

I fråga om den övre gränsen för sjukpenninggrundande inkomst
kommer ett ungefär lika stort antal personer som inom ATPsystemet
att på tio års sikt ha passerat den övre inkomstgränsen
även vid oförändrat real löneläge.

SfU 1980/81:14

91

ATP-avgiften för lågavlönade arbetstagare är högre ju lägre basbeloppet
är. För arbetstagare vars löner ligger över "taket" är
däremot ATP-avgiften proportionsvis lägre vid lägre basbelopp
beroende på att det belopp som ligger mellan 1 och 7,5 basbelopp
blir lägre. I den mån arbetstagarens lön ligger i närheten av
"taket" påverkas ATP-avgiften av ändringar av basbeloppet i betydligt
mindre grad. Ändringar av basbeloppet torde inte ha alltför
stor inverkan på ATP-avgiften, om arbetsgivaren sysselsätter
såväl lågavlönade som högavlönade arbetstagare. En höjning eller
sänkning av basbeloppet påverkar där basbeloppsavdraget och maximeringsavdraget
i olika riktningar.

Hur en ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet på sikt
kommer att påverka storleken av ATP-avgifterna är inte möjligt
att förutsäga, eftersom detta beror på bl a löneutvecklingen i
landet.|

Slutligen finns det anledning att peka på att ovannämnda avgiftsproblem
kommer att helt falla bort, om pensionskommitténs
förslag om enhetliga avgiftsregler genomförs.

Yrke s ska deljyrän tor

Inom riksförsäkringsverkets yrkesskadeavdelning handläggs ärenden
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och militärersättningslagen
m fl äldre författningar avseende ersättning med anledning av sjukdom
eller kroppsskada som inträffat under vissa betingelser. Antalet
livräntor enligt denna äldre lagstiftning uppgår till ca
98 000 och det nyanmäls fortfarande mellan 5 000 och 10 000 ärenden
per år, huvudsakligen yrkessjukdomsärenden med yppandetid före
den 1 juli 1977, för reglering enligt de äldre bestämmelserna.
Effekterna av den föreslagna basbeloppsändringen på dessa yrkes skadeärenden

har beskrivits i en särskild PM som fogats till
yttrandet som bilaga 5.

i dragsförskott och underhållsbidrag

Bidragsförskott och underhållsbidrag är anknutna till basbeloppet
genom föräldrabalken, bidragsförskottslagen och socialstyrelsens
riktlinjer för fastställande av skäligt underhållsbidrag
(bilaga till S0SFS (S) 1979:28).

SfU 1980/81:14

En annan följd av ändrade beräkningsförutsättningar för basbeloppet
är att förutsättningarna för rätten till vissa förmåner
kan komma att påverkas. För en kostnadsersättning som t ex
handikappersättningen kommer den tillämpade nedre gränsen för
rätt till ersättning att sänkas successivt, vilket kan leda
till en betydande vidgning av personkretsen, samtidigt som
värdet av varje utgående förmån blir allt lägre.

De nämnda effekterna kommer i kostnadshänseende att verka i
olika riktningar. Genom begränsningen av värdesäkring och de
inkomstskikt som täcks av försäkringsskyddet begränsas statsbudgetens
och socialförsäkringens utgifter. Andra förhållanden
ger motsatta effekter, som i vissa fall kan bli betydande
i ett längre tidsperspektiv. På kort sikt torde den samlade
effekten bli att kostnaderna minskar, men i det långa loppet
är bilden ganska oklar. Det står dock klart att den föreslagna
ändringen av sättet att beräkna basbeloppet på lång sikt kan
komma att förändra socialförsäkringens innehåll i basala avseenden,
vilket belyses i några exempel i det följande.

3.3 Särskilda frågor

Avgifter

Ur avgiftssynpunkt har basbeloppet betydelse för beräkningen av
avgift till försäkringen för tilläggspension. Arbetsgivare erlägger
ATP-avgift med viss procentandel av de löner, som per år
och arbetstagare ligger mellan basbeloppet vid årets ingång och
sju och en halv gånger detta belopp (det s k taket). För varje
årsarbetare görs således avdrag dels med ett belopp, motsvarande
basbeloppet vid årets ingång, dels med den del av lönen som ligger
över "taket". För arbetstagare, som endast arbetar under del av
året, beräknas basbeloppsavdraget och "taket" efter relationen
mellan arbetstagarens arbetstid och det s k normalmåttet pä full
årsarbetstid.

SfU 1980/81:14

93

Vid införsel av underhållsbidrag tillämpas särskilda av riksskatteverket
utfärdade anvisningar om förbehåll sbelopp, som
är relaterade till basbeloppet. Höjning av underhållsbidrag sker
årligen i förhållande till basbeloppet med stöd av den s k indexlagen
(1966:680).

Effekter som kan uppstå inom detta område till följd av nya regler
för beräkning av basbeloppet är att höjningarna av underhållsbidrag
enligt indexlagen blir mindre, vilket får betydelse
såväl för underhål 1 sskyldig som för bidragsberättigad. Bidragsförskotten
får liksom andra förmåner som är storleksbestämda i
förhållande till basbeloppet efter hand ett lägre realvärde. Kravhandläggningen
enligt bidragsförskottslagen, bedömningen av ärenden
rörande införsel för underhållsbidrag och prövningen av om
eftergift kan meddelas blir snävare med en långsammare utveckling
av basbeloppet.

3.4 Räkneexempel

Schematiskt utförda räkneexempel kan illustrera de individuella
effekterna på några olika förmånsslag av ändringen av beräkningsunderlaget
för basbeloppet. Den årliga ökningen i KPI1^ har antagits
uppgå till högst 9 %. Detta motsvarar den genomsnittliga
utvecklingen under perioden 1976-1980. Resultatet blir att basbeloppet,
som för januari 1981 antagits uppgå till 16 700 kronor,
enligt nu gällande beräkningsregler kan beräknas uppgå till
35 700 kronor efter 10 år och 84 100 kronor efter 20 år. Förutsättningarna
för beräkningen är vidare att basbeloppet utvecklas
i genomsnitt 2 procent långsammare per år enligt de föreslagna
reglerna än enligt nuvarande. Valet av detta alternativ är inte
självklart. Därför anges i nedanstående tablå utvecklingen av
basbeloppet enligt de nya reglerna även under två andra antaganden,
nämligen att det nya basbeloppet utvecklas 1 % resp 3 * långsammare
per år.

1) Konsumentprisindex

SfU 1980/81:14

94

Basbeloppets storlek under olika antaganden.
Ärlig förändring av KPI högst 9 *.

Ar			Nuv.	KPI	Ny	index,	årlig skillnad	mot nuv.KPI
					1 5	i	2 *	3 1	t
1981			15	700	16	700	16 700	16	700
Efter	10	år	35	700	32	800	30 200	27	900
Efter	20	år	84	100	64	400	58 700	45	600

Beräkningarna i det följande bygger pä 2 *-alternativet.

Det första exemplet nedan avser handikappersättning. Storleken
av denna förmän uttrycks som en viss andel av basbeloppet och
den utgär oberoende av inkomstförhällandena. Detta exempel avser
att belysa inverkan av ett ändrat basbelopp på förmåner till
vilka man inte knyter tilläggsförmåner.

I de därefter följande exemplen illustreras tänkbara konsekvenser
av basbeloppsändringen för förtids- och älderspensioner och
för dessa förmåner i kombination med livränta från arbetsskadeförsäkringen.
Till dessa förmäner kan inkomstprövade och andra
tilläggsförmåner kopplas, exempelvis kommunalt bostadstillägg,
pensionstillskott och barntillägg. På olika sätt blir också
tidigare inkomster av betydelse i dessa fall.

Handikappersättning

Handikappersättning kan utges med 30, 45 eller 60 procent av
basbeloppet, beroende på den försäkrades merutgifter och hjälpbehov.

Beräkningarna visar att det reella värdet av en utgående handikappersättning
under de angivna förutsättningarna minskar efter
5 är med 7,3 %, efter 10 år med 15,4 % och efter 20 år med

30,2 S.

Speciellt för handikappersättningen gäller att den är en merkostnadsersättning
där förmånens storlek bestäms av den försäkrades
faktiska merutgifter. Detta leder till att - samtidigt
som utgående förmåner successivt sjunker - också kvalifikationsgränserna
förskjuts.

SfU 1980/81:14

Utvecklingen av handikappersättningens (HE:s) värde i förhållande
till nuvarande basbeloppskonstruktion framgår av
följande tablå.

Nuvarande nivåer	HE:s "reella värden" med nytt basbelopp efter
5 år	10 år	20 år
30 %	27,8 %	25,4 %	20,9 %
45 %	41,7 %	38,1 %	31,4 *
60 %	55,6 %	50,8 %	41,9 %

En annan speciell effekt kan också noteras. Åtskilliga handikappade
erhåller handikappersättning på grund av merutgifter för
egen bil då de inte på grund av handikappet kan resa med allmänna
kommunikationsmedel. En betydande kostnadspost för dessa personer
är kostnaden för bensin. Någon kompensation för fördyring
för detta kostnadsslag kan inte erhållas vid ett genomförande
av de föreslagna reglerna för basbeloppsberäkning, då prisutvecklingen
för energi fryses fr o m oktober 1980.

Förtidspension

I beräkningarna har någon fortsatt utbyggnad av pensionstillskott
(PTS) efter den 1 juli 1981 inte beaktats. En framtida
höjning av PTS begränsar naturligtvis den värdeminskning av
folkpensionen för pensionärer utan eller med låg ATP som skulle
följa av ändrade basbeloppsregler. I sammanhanget bör också
påpekas att skiktet mellan grundpensionens nivå och folk- och
tilläggspensionens högsta sammanlagda värde krymper. Samtidigt
bör framhållas att ev framtida PTS-höjningar reducerar den besparingseffekt
som förutsatts.

Också i dessa fall sänks under de angivna förutsättningarna
förmånernas relativa värde med 7,3, 15,4 och 30,2 procent på
5, 10 och 20 års sikt.

Effekten blir alltså en successiv sänkning av kompensationsnivån
inom ATP-systemet. Nuvarande regler syftar till att ge en
pensionär en inkomst som motsvarar sammanlagt ca 65 % av den
inkomst han hade före pensioneringen. Det kan inträffa

SfU 1980/81:14

%

att exempelvis en pensionär, som fått pensionen beräknad enligt
nuvarande regler och som haft heltidsarbete med relativt
genomsnittlig inkomst, på 20 års sikt kan få sitt skydd inom
den allmänna pensioneringen sänkt från ca 65 till mellan 45
och 50 procent av den tidigare inkomsten.

Också för framtida pensionärer kan likartade effekter uppstå i
vad gäller pensionsnivån vid beviljandetidpunkten. Visserligen
kan, såsom berörts i det föregående, pensionspoängen efter
hand bli högre, men å andra sidan beräknas pensionsbeloppet
med ledning av ett lägre basbelopp. Personer som har inkomster
i närheten av eller över inkomsttaket inom ATP-systemet (7,5
gånger basbeloppet) får en allt mindre del av sin inkomst pensionsgrundande
inom den allmänna pensioneringen. För en person
med inkomster motsvarande inkomsttaket betyder detta att pensionsbeloppet
vid oförändrad reallön sjunker, så att det vid pensionering
efter 20 år motsvarar ca 45 procent av den tidigare
inkomsten.

Arbetsskada

Exemplet illustrerar ett fall där en person efter en arbetsskada
tillerkänns 100-procentig livränta jämte hel förtidspension.
Förmånerna samordnas och syftar enligt den grundläggande principen
inom arbetsskadeförsäkringen till att ge full kompensation
för inkomstbortfallet.

Som framgår av exemplet kan denna princip inte upprätthållas om
grunderna för basbeloppsberäkningen ändras. Förmånernas värde
sänks i stället på samma sätt som redovisats i de tidigare exemplen.
På 20 års sikt blir kompensationsnivån under de angivna
förutsättningarna inte längre 100 procent, utan i stället ca
70 procent.

SfU 1980/81:14

4 KOSTNADSEFFEKTER

I det föregående har framhållits att det är ytterst vanskligt
att beräkna effekterna på statsbudgetens och socialförsäkringens
utgiftssida av den föreslagna basbeloppsändringen. Det har också
påpekats att osäkerheten är betydande särskilt på lång sikt.

Innan remissen kom riksförsäkringsverket till handa hade inom
verket gjorts ett försök att uppskatta de kostnadsändringar
inom den allmänna pensioneringen för budgetåret 1981/82 som skul
le bli en följd av förslaget om ändrade basbeloppsregler. Därvid
beaktades den redan tidigare beslutade höjningen av pensions
tillskotten den 1 juli 1981 samt de föreslagna ändringarna i reg
lema för kommunalt bostadstillägg till folkpension. Resultatet
redovisas i bilaga 6.

I propositionen har de totala bruttobesparingarna till följd
av den föreslagna förändringen av beräkningsunderlaget för basbeloppet
sammantaget för statsbudgetens och socialförsäkringens
utgiftssida uppskattats till 700-800 milj kr för budgetåret
1981/82. Innebörden härav är att man bedömt att de nya reglerna
för basbeloppsberäkningen skulle leda till att basbeloppets
årsgenomsnitt skulle bli runda tal 200 kr lägre än enligt
nuvarande regler. Detta motsvarar ungefär den begränsning av
basbeloppsnivån som använts för räkneexemplen i föregående
avsnitt. I tabellen på nästa sida redovisas hur en besparing
av den storleksordning som förutskickats i propositionen skulle
fördelas på olika förmånsslag inom verkets och försäkringskassornas
ansvarsområde.

7 Riksdagen 1980181. 11 sami. Nr 14

SfU 1980/81:14

98

Konsekvenser av en basbeloppsbegränsning budgetåret 1981/82
med i genomsnitt 200 kr

Förmånsslag	Utgiftsbegränsning för statsverket, milj kr totalt	Minskning av ut-gående förmåner, medel belopp kr
Folkpension 1 Därav: Ålderspension Förtidsoens/sjuk-bidrag Änkepension Hustrutillägg „ övriga förmåner	296 70 14 10 10	400	210 230 180 210 70	200
ATP		290		215
Därav: Ålderspension Förtidspens/sjuk- bidrag Änkepension Barnpension	190 70 26 4		230 310 110 90
Delpension		20		280
Studiemedel		30
Bidragsförskott		10
Sjukpenning och för-äldrapenning		4-6
Arbetsskadelivräntor m m		10
Samtliga förmåner		760-770

1 Inklusive pensionstillskott. Av utgiftsbegränsningen på
400 milj kr avser 74 milj kr pensionstillskott

2 Handikappersättning, vårdbidrag, barnpension och barntillägg.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknad
Aström, deltagit överdirektören Sjönell, t f avdelningscheferna
Brogren och Eriksen samt byråcheferna Burström, Edvardsson,
Smedmark och Bjurén.

L-A Aström

Göran ^moHtnarlf

SfU 1980/81:14

99

RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET

FÖRTECKNING Bilaga 1

1980-11-18 1 (3)

Författningar enligt vilka basbeloppet enligt AFL har betydelse
vid fastställande eller beräkning av förmåner som administreras
av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna

1. Kommunal skattelagen (1928:370)

Skattereduktion för folkpensionärer och skattefrihet för
livränta p g a personskada.

2. Lag (1950:261) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.

Storleken av vissa förmåner.

3. Förordning (1950:250) omersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under vistelse å anstalt m m.

Storleken av vissa förmåner.

4. Lag (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Storleken av vissa förmåner.

5. Lag (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m fl.

Storleken av vissa förmåner.

6. Förordning (1954:247) om ersättning av statsmedel vid olycksfall,
som till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m fl.

Storleken av vissa förmåner.

7. Förordning (1954:248) om ersättning av statsmedel vid olycksfall,
som till följd av krigsåtgärd drabba fiskare.

Storleken av vissa förmåner.

8. Förordning (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada
ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret.

Storleken av vissa förmåner.

9. Lag (1956:293) om smittbärarersättning.

3 § maximering av ersättning.

10. Kungörelse (1961:457) om ersättning på grund av medverkan
vid olyckor i atomanläggningar m m.

Storleken av vissa förmåner.

11. Kungörelse (1961:564) om ersättning av statsmedel för medverkan
i flygräddningstjänst m m.

Storleken av vissa förmåner.

12. Kungörelse (1962:607) om^ersättning på grund av verksamhet
för brandsläckning m m.

Storleken av vissa förmåner.

13. Lag (1962:381) om allmän försäkring.

3:2,4 maximering av sjukpenning

3:9 maximering av havandeskapspenning

4:4,10,14 maximering av föräldrapenning

6:2, 7:4 storleken av folkpension i form av ålders- och fp

S;a storleken av folkpension, änkepension

8:6 " “ folkpension, barnpension

9:1 11 " barntillägg till folkpension

9:3 förutsättningar för och storleken av handikappersättning

9:4 “ * M vårdbidrag

SfU 1980/81:14

100

RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET

11:5 lägsta och högsta pensionsgrundande inkomst
11:6 beräkning av pensionspoäng

12:1 minsta antal år för rätt till tilläggspension i

form av ålderspension
12:2 beräkningen av tilläggspension i form av ålderspensic'

13:1 förutsättningen för tilläggspension i form av

förtidspension

13:2 förutsättningen för beräkningen av antagandepoäng
13:2,3 beräkningen av tilläggspension i form av förtidspension 14:1

förutsättningarna för familjepension i form av
tilläggspension
14:3 storleken av tillägspension i form av änkepension

14:5 storleken av tilläaspension i form av barnpension

19:1 underlaget för tilläggspensionsavgift

19:3 underlaget för tilläggspensionsavgift

14. Lag (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension.

1 § storleken av hustrutillägg

5 § inkomstberäkningen

15. Kungörelse (1962:393) om rätt i vissa fall för kommun eller
annan att uppbära folkpension.

4 § storleken av rorbehålIsbelopp.

16. Lag (1964:143) om bidragsförskott

4 § storleken av bidragsförskott

15 § betalning av underhållsbidrag till försäkringskassa,

indexberäkningen av underhållsbidrag enligt lagen
(1966:68) om ändring av underhållsbidrag
18 § förbehåll sbelopp vid eftergift.

17. Arbetsmarknadskungörelsen (1966:368)

20 § underlag för beräkning av dagpenning.

18. Lag (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag.

19. Lag (1969:205) om pensionstillskott.

Förutsättningarna för och storleken av.

20. Lag (1967:919) om värdesäkring av livräntor.

Värdesäkring.

21. Lag (1967:920) om värdesäkring av yrkesskadeli vräntor som
utgår av statsmedel m m.

Värdesäkring.

22. Kungörelse (1971:380) om avgifter vid ålderspension

2 § förbehåll sbelopp.

23. Kungörelse (1971:831) om pensionsbelopp enligt första stycket
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

FörbehållsbeloDP.

24. Lag (1973:213) om ändring av skadeståndsli vräntor.

Förhöjning av förmåner.

25. Lag (1973:214) om tillägg till vissa ansvarslivräntor.

Förhöjning av förmåner.

SfU 1980/81:14

101

RIKSFÖRSÄKR1NGSVERKET

26. Lag (1973:216)om ändring i lagen (1967:663) om tillägg
till vissa trafi kli vräntor.

Förhöjning av förmäner.

27. Kungörelse (1973:218) om ändring i kungörelsen (1971:14)
om tillägg till vissa statliga skadelivräntor m m.

Förhöjning av förmåner.

28. Studiestödslag (1973:349).

7:3 förutsättningar för rätt till vuxenstudiestöd

7:7 beräkning av vuxenstudiestöd.

8 kap Återbetalning

29. Brandlag (1974:80)

Storleken av ersättningen.

30. Lag (1975:380) om delpensionsförsäkring

5 § värdesäkring m m.

31. Lag (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

3:6 maximering av sjukpenningunderlag

4:1 minsta 1ivräntegrundande inkomstförlust

4:11 maximering av 1ivränteunderlag

4:10 garantiregel för 1ivränteunderlag

5:1 storleken av begravningshjälp

5:2 maximering av efterlevandeli vränta

6:2 värdesäkring av livränta.

32. Värnpliktsförmånsordningen (1976:1008)

7 § maximering av dagpenning.

33. Förordning (1976:1011) om förmåner till civilförsvarspliktiga.

6 § maximering av dagpenning.

34. Lag (1977:265) om statligt personskadeskydd

10 § maximering av sjukpenning och underlag för

livränta.

Storlek av begravningshjälp

12 § garanti regel för beräkning av livränta

13 § underlag för beräkning av särskild sjukpenning.

35. Lag (1977:267) om krigsskadeersättning för sjömän.

Beräkning av ersättning.

36. Lag (1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m m.

Värdesäkring.

37. Lag (1977:269) om uppräkning av statliga yrkesskadelivräntor
m m.

Värdesäkring.

38. Lag (1979:84) om delpensionsförsäkring.

4 § förutsättningarna för delpension

8 § förutsättningar för bortseende från bisyssla

11 § värdesäkring av delpension

12 § begränsning av pensionsunderlaget (anställda)

13 § beräkning av pensionsunderlaget (företagare)

39. Vissa av Kungl Majit eller regeringen beslutade livräntor
utgår med viss procent av gällande basbelopp.

SfU 1980/81:14

102

RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET PM Bilaga 2

1980-11-18 1(2)

Ersättningar vars storlek bestäms av basbeloppet

Förmånsslag Procent av Antal förmåns basbeloppet

tagare
1000-tal
okt 1980

Folkpension

Ålderspension, hel	77,5 - 95 1	377
, 1/2	38,75 - 47,5	1
Förtidspension, hel	77,5 - 95	207
, 2/3	av hel pension	10
, 1/2	38,75 - 47,5	19
Sjukbidrag, helt	77,5 - 95	39
, 2/3	av hel pension	3
. 1/2	38,75 - 47,5	12
Änkepension	95	82
Barnpension	25 - 60	41
Handikappersättning, hel	60	3
, 3/4	45	1
. 1/2	30	5
Barntillägg	10 - 25	32
Vårdbidrag, helt	95	7
, halvt	47,5	5
Pensionstillskott	högst 41 resp 82	940
Hustrutillägg	60	53
ATP
Ålderspension, hel	I förhållande till pensions-poäng	785
, 1/2	N	1
Förtidspension, hel	M	144
. 2/3	N	5
, 1/2	M	17

SfU 1980/81:14

103

RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET Bilaga 2

2

Förmånsslag Procent av Antal förmåns basbeloppet

tagare
1000-tal
okt 1980

Sjukbidrag, helt I förhållande 30

till pensionspoäng ,

2/3 " 2

, 1/2 " 11

Änkepension " 228

Barnpension “ 43

Livränta enligt YFL (värdesäkrad) 98

Begravningshjälp enligt YFL 20 (ca 100/år)

Livränta enligt LAF 2

Begravningshjälp enligt LAF 30 0,4

Bidragsförskott 30-40 113

Ersättningar, vars maximibelopp bestäms av basbeloppet

Sjukpenning enligt AFL
Havandeskapspenning
Föräldraförsäkring
Smittbärarersättning
Dagpenning till vissa vpl
Sjukpenning enligt LAF
Livränta 11 "

Ersättning enligt lagen om statligt personskadeskydd

I samtliga uppräknade förmåner maximeras grunden för ersättningen
till 7,5 ggr basbeloppet. Antalet försäkrade med sä hög
sjukpenninggrundande inkomst uppgick den 30 juni 1980 till
211 402.

Ersättningar i övrigt som påverkas av basbeloppet

Utbildningsbidrag

Vuxenstudiestöd

Vid studier som pågår längre tid än ett år räknas förmånen för
de som tillhör erkänd arbetslöshetskassa upp årligen enligt basbeloppsutvecklingen
under året.

SfU 1980/81:14

RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET

PH

1980-11-18

104

Bilaga 3

Utvecklingen av konsumentprisindex och ny index för beräkning
av basbeloppet enligt prop 1980/81:20

Uppgifterna har erhållits under hand från konjunkturinstitutet
och visar hur indexserierna skulle ha utvecklats om den nya indexen
hade införts år 1973.

Tidpunkt Utvecklingen frän 1973 av ~

Konsumentprisindex Nettoprisindex rensat
från direkt inverkan
av ändrade energipriser -

1973 (dec)	100,00	100,00
1974 (" )	110,50	111,49
1975 (" )	121,62	122,25
1976 (" )	133,09	134.70
1977 (" )	150,16	148,14
1978 (" )	161,42	161,31
1979 (" )	177,09	173,38
1980 (sep)	197,45	186,78

SfU 1980/81:14

105

RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET

Matematisk-statistiska

C-G Sjögren

byrån 1980-11-18

PM D/Dnr 3200:1*1*0/80

Synpunkter på förslaget till ändring av beräkningsunderlaget
för basbeloppet med avseende på utvecklingen av det s k "taket"
inom ATP

Bakgrund

De pensionsgrundande inkomsterna utgörs av inkomster mellan
1-7.5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Pensionspoängen
är den pensionsgrundande inkomsten dividerad med nämnda
basbelopp. Maximal pensionspoäng är således 6,50.

Antal personer som hade en pensionspoäng på 6,50, dvs som låg i
"taket" var drygt 311 000 för år 1978 fördelat på 287 000 män och
drygt 21* 000 kvinnor. Antalet .var högst år 1976 med drygt
350 000 personer. Nedgången sedan 1976 kan till övervägande delen
förklaras av att den nominella löneökningen för denna grupp
varit lägre än ökningen i konsumentprisindex, som styr basbeloppsförandringen.
Utvecklingen sedan 1965 av antalet och den
procentuella andelen i "taket" framgår av nedanstående tabell 1.

Tabell 1 Antal försäkrade med 6,50 pensionspoäng samt detta
antal i procent av antal personer i ålder 16-65 år
exklusive pensionärer med förtidspension eller förtida
uttag av ålderspension, åren 1965-1978.

År	Män		Kvinnor
	Antal	Procent	Antal	Proc
	(1000-tal)		(1000-tai)
19651’	158,7	6,6	6,8	0,3
19662)	176,1	7,1	7,9	0,3
1967	195,8	7,7	11,3	0,5
1968	208,2	8,2	12,7	0,5
1969	233,5	9,0	15,8	0,6
1970	262,0	10,1	18,6	0,7
1971	256,1	9,9	18,3	0,7
1972	226,2	8,8	15,9	0,6
1973	251,8	9,9	18,1*	0,7
1971*	258,6	10,2	18,8	0,8
1975	290,6	11,1*	22,0	0,9
1976	325,9	12,8	26,5	1,1
1977	313,1	12,3	27,3	1,1
1978	287,0	11,1*	21»,5	1,0

1) ålder 16-63 år

2) ålder 16—6U år

SfU 1980/81:14

I samband med det beräkningsarbete som föregick verkets skrivelse
(1977-12-16) till regeringen angående avgiftsuttag för allmän
tilläggspension för åren 1980-81* utfördes vissa kalkyler
avseende utvecklingen av andelen med 6,50 under olika antaganden
om årlig reallöneökning. Resultaten kan sammanfattas i
nedanstående tabell 2. Det bör påpekas att verket i dessa beräkningar
utgick från kända förhållanden avseende pensionspoäng
m m fram till 1977-

Tabell 2 Beräknad procentuell andel av personer i aktiv ålder
med 6,50 i pensionspoäng, under olika antaganden om
årlig reallöneökning 1980-2020

Ar Reallöneökning

	0 % Män	Kvinnor	1 % Män	Kvinnor	2 * Män	Kvinnor	3 % Män	Kvinnc
1980	11,6	0,8	12,5	0,9	13,9	1,1	15,7	1,1*
1985	11,6	0,9	15,0	1,3	21,1	2,6	27,3	1*,0
1990	11,9	0,9	19,3	2,3	29,9	5,3	1*5,2	11 ,0
1995	12,1	1,0	23,1*	3,1*	1*2,9	10,3	62,0	25,0
2000	12,1*	1,0	27,1*	1* ,3	51*.1	17,6	72,9	37,8
2005	12,1*	1,1	33,1*	6,7	63,7	26,5	77,5	1*7,7
2010	12,1*	1,1	39,5	9,2	71,1*	35,1*	81,0	56,1*
2015	12,5	1,1	1*5,2	11,U	71*,7	1*2,6	83,1	63,0
2020	12,5	1,1	50,5	11*,1*	77,8	1*9,3	81*.9	69,0

Hågra räkneexempel

Om man som ett räkneexempel antar att det nya "basbeloppet" (BBj..)
skulle utvecklas två procent långsammare årligen än det nuvarande
basbeloppet (BB^pj) kan man i tabell 3 nedan jämföra hur

"taket" respektive undre gränsen för beräkning av pensionspoäng
skulle utvecklas under en 10-årsperiod. Basbeloppet år 0 antages
vara 16 100 i båda fallen. Den årliga förändringen av kpi antages
vara densamma som huvudalternativet i verkets skrivelse angående
avgiftsuttaget, dvs 7«5 % per år.

Tabell 3	Utvecklingen av gränserna för beräkning av pensions-poäng under olika antaganden om basbeloppsutveckling
	Intervallet 1-7	,5 basbelopp i kronor, räknat på:
Ar	bbni	BIfel
0	16100 - 120750	16100 - 120750
1	17000 - 127500	17300 - 129750
5	20900 - 156750	23100 - 173250
10	27200 - 201*000	33200 - 21*9000

SfU 1980/81:14

107

Jämfört med nuvarande regler skulle således "taket" om 10 år
vara 1*5 000 kr lägre (2l*9 000 - 20U 000). 20U 000 kr som skulle
motsvara 6,50 enligt BBNT blir 5,15 pensionspoäng räknat i
BBjjpj (33 200). 1,1

Under ovan gjorda antaganden om utvecklingen av kpi (dvs 7,5 %/
år) samt under antagande om oförändrat reallöneläge (dvs 7,5 %
årlig nominell löneökning) lämnas nedan en jämförelse av pensionspoängens
utveckling enligt de två alternativa sätten att
beräkna basbeloppet, BB^ respektive BB^^, för 3 inkomstlägen

år 0 (Fall A = 50 000 kr i inkomst, B = 75 000 samt C = 100 000
kr/år).

Tabell It Beräkning av pensionspoäng vid 7,5 % årlig nominell
inkomstökning samt alternativa sätt för beräkning
av basbeloppet. BB^-j. är räknat på 7,5 ' årlig förförändring
och BBjjj på en ökningstakt som är två
procent lägre

	bb„t NI	BBKP!	Tnkomst					Pensionspoäng NI	Pensionspoäng, KPI
			A	B		c		A	3	C	A	B C
0	16 100	16 100	50 000	75	000	100	000	2,11	3,66	5,21	2,11 3,66 5,21
1	17 000	17 300	53 750	80	625	107	500	2,16	3,7U	5,32	ti	tt tl
5	20 900	23 100	71 781	107	672	1U3	563	2,1*3	1* »15	5,87	It	tt tt
10	27 200	33 200	103 052	15!* ■	577	206	103	2,79	1*,68	6,50	tr	tt It

Som framgår av tabell 1 skulle en försäkrad med 5,21 i pensionspoäng
år 0 (fall C) komma upp i "taket" inom en 10-årsperiod
även i ett för honom oförändrat reallöneläge jämfört med utvecklingen
av kpi. Ovanstående poängutveckling får beräkningstekniskt
samma innebörd som en årlig två-procentig reallöneökning.

0m beräkningarna görs enligt alternativet 7,5 J årlig förändring
av kpi och + 1 5» årlig reallöneökning så får man på samma sätt
en utveckling för personer under 6,50 i pensionspoäng som beräkningstekniskt
motsvaras av en årlig tre-procentig reallöneökning
. Se nedanstående tabell 5.

Tabell 5

Ar	bbni	bbkpi	Inkomst					Pensionspoäng NI	Pensionspoäng KPI
			A	B		C		ABC	ABC
0	16 100	16 100	50 000	75	000	100	000	2,11 3,66 5,21	2,11 3,66 5,21
1	17 000	17 300	5*1 300	81	1*50	108	600	2,19 3,79 5,39	2,11* 3,71 5,28
5	20 900	23 100	75 550	113	325	151	100	2,62 1* ,1*2 6,23	2,71 3,90 5,51*
10	27 200	33 200	11U 100	171	150	228	200	3,20 5,29 6,50	2,1*1* 1*,16 5,87

SfU 1980/81:14

108

Tabell 6 Som tabell i* och 5 men under antagande om + 2 %
årlig reallöneökning

Ar	bbni	bbkpi	Inkomst A	B	C		Pensionspoäng NI ABC	Pensionspoäng KPI ABC
0	16100	16 100	50 000	75 000	100	000	2,11 3,66 5,21	2,11 3,66 5,21
1	17 000	17 300	5U 850	82 275	109	700	2,22 3,8U 5,1*5	2,17 3,75 5,31*
5	20 900	23 100	79 **33	119 150	158	867	2,80 1*,70 6,50	2,1*1* 1*,16 5,87
10	27 200	33 200	126 193	189 290	252	387	3,61* 5,96 6,50	2,80 U.70 6,50

Det som redovisas i tabell 6 motsvarar en U—procentig ökning
av pensionspoängen per år, enligt samma resonemang som ovan.

Mot bakgrund av vad som redovisats i tabellerna U,5 och 6
samt med utgångspunkt från schabloniserade antaganden från
tabell 2 kan följande bedömningar göras

• Vid en utveckling med 0 % årlig reallöneökning - och med
ett nytt basbelopp som utvecklas 2 t långsammare än utvecklingen
av kpi - skulle andelen med 6,50 under en 10-årsperiod
stiga från cirka 11 % till cirka 25 % för män.

• Vid en utveckling med 1 f årlig reallöneökning skulle samma
andel under en 10-årsperiod stiga till cirka 35 %.

• För kvinnornas del skulle motsvarande ökning - från nuvarande
1 t - bli till en nivå på mellan 5 och 10 %.

Några antalsbedömningar

En överslagsberäkning har gjorts över hur många ytterligare
personer som vid oförändrat reallöneläge skulle komma att-under
en 10-årsperiod - erhålla 6,50 i pensionspoäng. Utgångspunkten
är då fortfarande att skillnaden är 2 % mellan "nytt" och
"gammalt" basbelopp.

Antalet kan under dessa premisser uppskattas till storleksordningen
350-UOO 000 försäkrade. Antalet försäkrade som skulle
"fylla på" i botten kan uppskattas till cirka 50 000.

Avgiftsinkomster (ATP)

Förändringen i basbeloppsberäkningen kommer i det kortare tidsperspektivet
att medföra en viss ökning av avgiftsinkomsterna
beroende på att en större del av förvärvsinkomsterna kommer att
ligga över ett basbelopp.

På längre sikt kan dock - beroende på reallöneutveckling -effekten av att allt fler når taket ge en motsatt effekt.

SfU 1980/81:14

Pensionsutgifter (ATP)

Om det nya basbeloppet kommer att ligga till grund för pensionsberäkningar
kommer en individ som har pension såväl vid
utgångsläget som 10 år senare att ha fått en real försämring
av sin pension med ca 16 % under förutsättning att BB^j.

årligen ökar 2 % mer än BB„T.

NI

Av verkets skrivelse till regeringen 1977-12-16 framgår (Sidö)
att vid oförändrade reallöner beräknas pensionsutgifterna
öka med ca 101 jC (dvs en fördubbling sker) mellan år 1980-1990.
Den i föregående avsnitt omtalade höjningen av pensionspoängen
vid införandet av en ny index resulterar under denna 10-årsperiod
i att medelpensionsbeloppen uttryckta i det nya BB^
höjs. De genomsnittliga höjningarna blir större för förtidspensionärer
än för ålderspensionärer vilket sammanhänger
med att reglerna för antagandepoängberäkning gör att höjningar
av pensionspoängen snabbare slår igenom.

Med hjälp av uppgifter ur ATP-prognosen 1977 kan nu uppskattas
att under förutsättning att BBj-py årligen ökar 2 % mer än BB„j
och vid oförändrade reallöner mexlan år 1980-1990 kommer
pensionsutgifterna för år 1990 att ligga ca 16 % under den
nivå som man skulle ha uppnått med bibehållande av nuvarande
BBj_.. Den höjda pensionspoängen för inkomster efter &r 1980
medför således att man inte får lika stor reducering av de
samlade pensionsbeloppen vid jämförelse med det enskilda pensionsfallet
som beskrivits ovan. Detta innebär att den kalkylerade
ökningen mellan år 1980 och 1990 blir ca 69 it i
stället för ca 101 Jt. Se underbilaga.

Även på kortare alternativt längre sikt blir effekterna likartade
vid oförändrade antaganden.

RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET
Matematisk-statistiska byrån

SKISS ÖVER FÖRÄNDRI.O AV PENSIONSUTGIFTER (ATP)

EN INDIVIDS
PENSIONSNIVA
(Pension såväl
1980 som 1990)

1980

1990

'T

ca 18 i

BB,

KPI

BB,

NI

PENSIONSUTGIFTER,
TOTALT
ATP

ca 16 %

SfU 1980/81:14

SfU 1980/81:14

lil

RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET PM Bilaga 5

Yrkesskadeavdelningen 1980-11-18 1 (2)

M Brogren

Vissa frågor rörande anknytningen till basbeloppet av de av
riksförsäkringsverkets yrkesskadeavdelning administrerade
livräntorna

I underbilaga 5:1 finns en särskild förteckning över de författningar
enligt vilka basbeloppet påverkar yrkesskadelivräntor mm.

§59Cl§!s§D-äv.Yissa_förmåner

Har den försäkrade avlidit till följd av yrkesskada utgår begravningshjälp
med ett belopp motsvarande tjugu procent av basbeloppetvid
ingången av det år då dödsfallet inträffade. Antalet
sådana dödsfall särenden uppgår f n till omkring 100 per år.

9 § sjätte stycket YFL: “Har försäkrad, som ådragit sig skada
genom långvarig inverkan av sådan beskaffenhet som avses i 6 §
första stycket b) eller c), först avsevärd tid efter skadans
yppande varaktigt upphört att arbeta i verksamhet, i vilken fara
föreligger för dylik skada, må den årliga arbetsförtjänsten vid
bestämmande av ersättning för tid efter arbetsavbrottet icke beräknas
till lägre belopp än som skolat fastställas, om skadan
yppats vid tiden för arbetsavbrottet". En eventuell sjukpennings
storlek kan i sådant fall bli beroende av basbeloppet vid ingången
av det år då den försäkrade avbröt det farliga arbetet
och livräntans storlek kan även den påverkas genom att reglerna
för ersättningsunderlagets beräkning anknyter till basbeloppets
storlek vid ingången av det år då det farliga arbetet avbröts.

Antal ärenden på vilka denna regel tillämpas torde f n inte
överstiga tio per år men kan konna att påverkas genom en nyligen
erhållen dom av försäkringsöverdomstolen.

E2Cb2jQi29-?v_liYränta

Vissa livräntor - främst skadeståndslivräntor - kan förhöjas en
gång årligen efter en jämförelse mellan det aktuella basbeloppet
och basbeloppet ett år tidigare. Denna förhöjningsmetod används
främst i fråga om vissa skadeståndslivräntor, ansvarslivräntor
och trafiklivräntor. Inalles cirka 350 livräntor är berörda. 340
av dessa livräntor finani si eras av statsmedel.

Värdesäkring

Reglerna angående värdesäkring återfinnes bl a i 3 § lagen
(1967:919)om värdesäkring av livräntor: “Livränta utgår med belopp
motsvarande produkten av det för varje tid gällande basbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring och det tal, beräknat med två decimaler, som anger
förhållandet mellan livräntans belopp och basbeloppet för januari
månad 1968 eller, om skadan inträffat efter den 31 december 1968,
basbeloppet för januari månad det år då skadan inträffade. Livräntebeloppet
avrundas till närmaste lägre hela krontal som är
jämnt delbart med tolv".

112

Bilaga S

PM 2

1980-11-18

Genom denna lagregel och motsvarande regler i lag 1967:920,
1977:268 och 1977:269 blir livräntan till sitt belopp anknuten
till det för varje tidsperiod gällande basbeloppet. Samtliga
av yrkesskadeavdelningen administrerade livräntor, som utgår
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring m fl äldre lagar, - inalles
cirka 98 000 -, är därför till sin storlek bestämd av
gällande basbelopp. Av dessa finansieras det övervägande
antalet, omkring 86 000, genom arbetsgivaravgifter.

§§5B?55Dil]2.äy.löpande_l i vränta

Av livränta till invalid på grund av skada som inträffat/yppats
1955-1977 är halva livräntans årsbelopp dock högst ett belopp
som motsvarar halva basbeloppet vid årets ingång ej beskattningsbart.
Cirka 65 000 livräntor omfattas av denna lindring. För
dessa skulle den ändrade basbeloppsberäkningen leda till en
försämring i form av lägre skattefritt belopp.Försämringen blir
allt större i den mån skillnaden ökar mellan basbeloppet enligt
nuvarande beräkningsmetod och beloppet enligt den föreslagna.

§§5!S2££DlQ3_?¥-¥l§§§-§Q9åD3§^§l2E?£-¥l‘L§!s§s!3..!?:?5;1977

Efter ansökm kan den skadade få sin livränta utbytt mot ett engångsbelopp.
Cirka 130 sådana utbyten sker årligen. Genom ändring
i kommunal skattelagen är så stor del av engångsbeloppet iCKe
skattepliktigt som svarar mot förhållandet mellan den skattefria
delen av det till året för utbytet hänförliga livräntebeloppet
och hela detta livräntebelopp, beräknat som om livräntan
utgått hela året på oförändrade villkor.

Av det enligt föregående stycke skattepliktiga beloppet skall
därjämte enligt anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen 40
procent av beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del.

Anm. Det ej beskattningsbara beloppet får ej överstiga 15 basbelopp.

Den ändrade basbeloppsberäkningen skulle medföra att engångsbeloppet
blir lägre och att den skattefria delen av engångsbeloppet
reducerades.

Sammanfattning

Ett ändrat basbelopp kommer som ovan angetts att beröra samtliga
av verket administrerade livräntor. Den väsentligaste påverkan sker
genom värdesäkringen som omfattar nästan alla livräntorna. Det
torde dock observeras att statens utgifter kommer att påverkas
endast genom en långsammare förhöjning av de cirka 12 000 livräntor
som helt eller delvis utgår av statsmedel, övriga 86 000
livräntor finansieras helt genom arbetsgivaravgifter.

SfU 1980/81:14

RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET
Yrkesskadeavdelningen

SfU 1980/81:14

113

RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET FÖRTECKNING

Yrkesskadeavdelningen 1980-11-18

M Brogren, mw

Författningar enligt vilka basbelopp enligt AFL (1962:381) har betydelse
vid beräkningen av förmåner som administreras av riksförsäkringsverkets
yrkesskadeavdelning

A. Beräkning av storleken av vissa förmåner.

1. Lag (1950:261) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.

2. Förordning (1950:250) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under vistelse å anstalt m m.

3. Lag (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

4. Lag (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m fl.

5. Förordning (1954:247) om ersättning av statsmedel vid
olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m fl

6. Förordning (1954:248) om ersättning av statsmedel vid olycks
fall, som till följd av krigsåtgärd drabba fiskare.

7. Förordning (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada
ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret.

8. Kungörelse (1961:457) om ersättning på grund av medverkan
vid olyckor i atomanläggningar m m.

9. Kungörelse (1961:564) om ersättning av statsmedel för medverkan
i flygräddnifigstjänst m m.

10. Kungörelse (1962:607) om ersättning på grund av verksamhet
för brandsläckning m m.

11. Brandlag (1974:80).

B. Förhöjning

1. Lag (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag.

2. Lag (1973:213) om ändring av skadeståndsli vräntor.

3. Lag (1973:214) om tillägg till vissa ansvarslivräntor.

4. Lag (1973:216) om ändring i lagen (1967:663) om tillägg

till vissa trafiklivräntor.

5. Kungörelse (1973:218) om ändring i kungörelsen (1971:14)
om tillägg till vissa statliga skadel i vräntor m m.

8 Riksdagen 1980181. 11 sami. Nr 14

Sfi) 1980/81:14

114

RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET

C.

FÖRTECKNING

1980-11-18

Värdesäkring

1. Lag (1967:919) om värdesäkring av livräntor.

2. Lag (1967:920) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor som

utgår av statsmedel m m.

3. Lag (1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m m.

4. Lag (1977:269) om uppräkning av statliga yrkesskadeliv räntor

m m.

5. Vissa av Kungl Maj:t eller regeringen beslutade livräntor
utgår med viss procent av gällande basbelopp.

0. Beskattningsregler.

Lag (1977:41) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Uppskattning av kostnadsändringar för pensioner 191 1/82 vid bifall till sparpropositionen (1980/81:20)

1) Folkpensioner

a) med pensionstillskott
KBT är reducerat

oreducerat

" saknas

b) utan pensionstillskott
KBT är reducerat

oreducerat

" saknas

S:a

2) Andra folkpensionsförmåner
3)

1 + 2

3) ATP

Antal

0 CVJ	000	+	85
180	000	+	35
300	000	+	60

150 000
60 000
728 000

1 838 000

132 000

1 970 000
1 350 000

Besparing, milj kr
+ PTS m ni') - KBT

- 125

+ 10

20'

,2)

+ 210

+ 15

+ 225

U5

- 10'

|2)

- Index

- 105

- U5

- 80

- 25

- 10
-125

- 180

- 390

10

- 180 - 1*00

- 290

S:a

1»*5

10

20

60

10

115

360

*■ 5

- 355

- 290

Minskning av pensionsbelopp
i genomsnitt, kr

3**5

55

65

- uoo

- 165

- 155

- 195

61*5

- 215

1) PTS = pensionstillskott; höjning 1.7.1981 enligt lagändring 1975:381

2) Avser hustrutillägg

3) Vårdbidrag m m

Uppskattningen är schematisk och bygger på basbeloppet 17 200 kr, som efter indexändring begränsas till 17 000 kr

SfU 1980/81:14 116

Bilaga 5

Betäckning

Dnr 534/80

Er beteckning

PROTOKOLL 1930/81:4

Till

Socialförsäkringsutskottet

SCB STATISTISKA CENTRALBYRÅN

Datum

1980-11-18

Ert datum

1980-11-04

SCBs yttrande över förslag till ändring av beräkningsunderlaget för
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring

1. Enligt beslut den 4 november 1980 har socialförsäkringsutskottet
anmodat statistiska centralbyrån (SCB) att avge yttrande över
det i bilaga 4.1 till proposition 1980/81:20 (besparingspropositionen)
framlagda lagförslaget jämte eventuella motionsyrkanden i anslutning
härtill. I lagförslaget föreslås en ändring av beräkningsunderlaget
för basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. SCB
får med anledning härav framföra följande.

2. Basbeloppet beräknas med ledning av ett tal, som visar förändringen
i det allmänna prisläget. Enligt nu gällande riktlinjer (kungörelse
1962:383) sker beräkningen av detta tal på grundval av konsumentprisindex.
Nytt basbelopp beräknas när det allmänna prisläget
ändrats med minst tre procent sedan närmast föregående ändring av
basbeloppet.

3. Konsumentprisindex visar den genomsnittliga utvecklingen av
priserna på de varor och tjänster som ingår i den totala privata konsumtionen.
Därvid mätes förändringarna i de priser som konsumenterna
faktiskt får betala (marknadspriserna inklusive mervärdeskatt etc).

4. Som ett komplement till konsumentprisindex beräknas nettoprisindex.
Denna index visar den genomsnittliga utvecklingen av konsumentpriserna
efter avdrag för indirekta skatter (häri inräknas även vissa
avgifter och tullar) och efter tillägg för subventioner. Det kan
framhållas att utvecklingen av nettoprisindex inte självfallet understiger
utvecklingen av konsumentprisindex. Utvecklingen av de båda
indexserierna under 1979 och 1980 belyses i bifogat diagram, bilaga

1. Det kan nämnas att medan nettoprisindex under perioden 1959-71 utvecklades
ca 11 % långsammare än konsumentprisindex, har den under
perioden 1971-79 utvecklats 3,6 % snabbare.

SfU 1980/81:14

117

5. I lagförslaget införes den begränsningen att förändringarna i
det allmänna prisläget skall beräknas med bortseende frår indirekta
skatter, tullar, avgifter och ändringar i energipriser samt tillägg
göras för subventioner. Det förordas att nettoprisindex läggs till
grund för dessa beräkningar.

6. I ekonomidepartementets bilaga till besparingspropositionen anges
att den nya index, som enligt förslaget skall ligga till grund
för det på ovannämnda sätt ändrade basbeloppet, skall falla under
den till SCB anknutna indexnämndens kompetensområde. SCB finner det
naturligt att tillstyrka detta. Efter granskning av förslaget till
ändrat beräkningsunderlag har SCB funnit att det går tekniskt att
genomföra. Frågan om den nya indexens konstruktion är ännu ej behandlad
i indexnämnden men en förberedande diskussion kommer att äga rum
vid nämndens sammanträde den 19 november 1980.

7. SCB har i sammanhanget påvisat en fråga rörande det tekniska
utförandet av beräkningarna vilkens lösning kräver värderingar utifrån
andra än rent statistiska utgångspunkter. Frågan gäller om de
vikter med vilka energislagen skall ingå i den nya indexen fortsättningsvis
skall hänföra sig till konsumtionsvärdet i oktober 1980 -den tidpunkt från vilken förändringar i energipriserna skall bortses
vid beräkningarna - eller om de skall förändras i takt med konsumtionsvärdet
från ett år till nästa i enlighet med de principer som
för närvarande tillämpas i konsumentprisindex och nettoprisindex.
Skillnaderna i utfall mellan de två beräkningssätten visas för tiden
1973-80 i medföljande bilaga 2. SCB förutsätter att vägledning
vad gäller frågor av nämnda slag ges i de föreskrifter som regeringen
skall meddela enligt den föreslagna nya lydelsen av 1 kap 6 § i
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

8. I lagförslaget stadgas att den nya indexen till grund för basbeloppet
skall beräknas med bortseende från ändringar i energipriser
för tid efter oktober 1980. SCB vill fästa uppmärksamheten på en alternativ
beräkningsmodell som har kommit att beröras i debatten.
Innebörden av denna modell är att indexen beräknas med bortseende
från hela energiposten, vilket åstadkommes genom att dennas vikt vid
beräkningarna sättes lika med noll. Detta skulle komma att ge samma
resultatmässiga utfall som om energipriserna utvecklades på samma
sätt som den genomsnittliga prisutvecklingen på all övrig konsumtion.
I bilaga 2 visas utfallet av denna alternativa beräkningsmodell tilllämpad
på tiden 1973-80. Modellen innebär att kompensation skulle utgå
för energiprishöjningar så länge dessa inte är större än den allmänna
prisutvecklingen men utebli för den del av energiprishöjningarna
som överstiger densamma. Vidare skulle överkompensation uppkomma
om energipriserna steg långsammare än den allmänna prisnivån.

SfU 1980/81:14

118

9. Det bör också påpekas att förslaget att bortse från ändringar
i energipriserna förutsätter vissa förenklingar. Bland • .lat måste
antagandet göras att energiskatterna inte har effekt på andra varuområden
än energislag och omvänt att övriga indirekta skatter inte
har effekt på energislagen. SCB utgår från att sådana effekter kan
anses ge ett försumbart utslag på indexberäkningarna. Av beräkningstekniska
skäl är det vidare nödvändigt att avstå från att rensa bort
indirekta effekterna på prisläget av energiprisändringar, vilket också
har förutsatts i socialdepartementets bilaga till propositionen.

10. I socialdepartementets bilaga till propositionen anges att
avgränsningen av indirekta skatter, avgifter, tullar och subventioner
skall göras i enlighet med de grunder SCB tillämpar vid beräkningen
av nettoprisindex. SCB är av samma mening men önskar samtidigt
framhålla att det i vissa fall kan uppstå svårigheter att tolka
och tillämpa dessa principer vid införandet av nya avgifter och
subventioner. SCB finner det önskvärt att regeringen i vissa fall
ger kompletterande direktiv för att undvika tolkningstvister.

11. Basbeloppet har fått en vidsträckt användning som ett alternativ
till konsumentprisindex. Basbeloppet har den fördelen att det
inte ändras lika ofta som det månadsvis beräknade konsumentprisindextalet.
Utöver värdesäkring av folkpensioner, tilläggspensioner,
pensionstillskott etc används sålunda basbeloppet även i många olika
avtal, t ex försäkringsavtal.

12. Den föreslagna begränsningen skulle medföra att utvecklingen
av basbeloppet i fortsättningen skulle ges en ny innebörd jämfört
med nu tillämpade principer. För de användningsområden där basbeloppet
används som ett mått på förändringar i marknadspriserna skulle
ett genomförande av den föreslagna ändringen få icke avsedda konsekvenser.
Följden av detta skulle kunna bli svårigheter vid avtalstolkning
och kunna leda till rättstvister.

13. De parter som använder basbeloppet för avtal m m av olika slag
måste därför ges möjlighet att genom avtal bestämma huruvida de
hittills gällande riktlinjerna för värdesäkringen skall följas även
i fortsättningen eller om man önskar att gå över till de föreslagna
nya riktlinjerna. Detta förutsätter att de avtalsslutande parterna,
sedan nya riktlinjer börjat tillämpas vid beräkning av basbeloppet,
kan få tillgång till basbeloppet också enligt de gamla riktlinjerna.

I ett sådant läge kan båda slagen av basbelopp behöva ges officiell
status och få lov att publiceras parallellt.

14. Publiceringen av två olika basbelopp skulle emellertid samtidigt
kunna få negativa konsekvenser genom risk för sammanblandning.
Detta skulle kunna medföra allvarlig förvirring och risk för
tolkningstvister om vilket basbelopp som skall tillämpas i varje
särskilt fall. Det synes därför nödvändigt att genom skilda benämningar
göra en klar åtskillnad mellan de två

SfU 1980/81:14

119

serierna. En sådan åtskillnad skulle alternativt kunna åstaikcmmas
genom att bibehålla det hittillsvarande basbeloppet och till detta
knyta ett särskilt reduceringsbelopp som drogs från basbeloppet vid
tillämpningen av de föreslagna nya riktlinjerna.

15. Sammanfattningsvis vill SCB framhålla att en övergång enligt
lagförslaget till nya riktlinjer för beräkning av basbeloppet medför
vissa tekniska problem, vilka kommer att behandlas av indexnämnden.
Med hänsyn till basbeloppets vidsträckta användning i avtal etc,
där en ändring i riktlinjerna inte är påkallad, förutsätter SCB att
basbeloppet enligt hittills gällande riktlinjer beräknas och publiceras
även i fortsättningen.

16. I den slutliga handläggningen av detta ärende, som avgjorts av
generaldirektören Lennart Nilsson, har i övrigt deltagit överdirektören
Lennart Fastbom, avdelningschefen Åke Lönnqvist, statistikchefen
Gunnar Stolpe (föredragande) och avdelningsdirektören Hugo Johannesson

STATISTISKA CENTRALBYRÅN
Lennart Nilsson

Gunnar Stolpe

SfU 1980/81:14

120

Utvecklingen av nettoprisindex och konsumentprisindex
under 1979 Och 1980

Långtidsindex för december föregående år = 100

Ökning

%

16

14

1980

,• 1979

Nettoprisindex

Konsumentprisindex

Månad

SfU 1980/81:14

121

Olika alternativ för indexberäkning tillämpade på perioden december 1973 -oktober 1980

A. December 1973 = 100
Tidpunkt	Den i besparingspropo-sitionen föreslagna nya indexen metod 1 metod 2	Alternativ beräknings-mode11	Konsument- prisindex	Netto-prisindex
1974 dec11	111,5	111,5	112,2	110,5	113,2
1975 "	121,5	121,6	123,0	121 ,6	123,8
1976 "	133,8	134,3	136,5	133,1	137,1
1977 "	147,1	147,9	151,0	150,2	151,9
1978 "	159,9	161,1	165,1	161 ,4	166,5
1979 "	171,9	173,6	178,5	177,1	182,9
1980 sept	184,5	187,2	193,0	197,5	199,6
1980 okt	185,4	188,1	194,0	200,3	200,7
Metod 1:	Vägningstalen	för energislag hänför sig	till konsumtionsvärden
räknade enligt prisläget	i december	föregående år	(vägningstalen för ener-

gislag har inför ny årslänk i indexberäkningarna justerats med hänsyn till
såväl prisförändringar som förändringar i konsumtionsvolymen i enlighet
med de principer som tillämpas i konsumentprisindex och nettoprisindex).

Metod 2: Vägningstalen för energislag hänför sig till konsumtionsvärden

räknade enligt prisläget i december 1973 (vägningstalen för energislag har
inför ny årslänk i indexberäkningarna justerats endast med hänsyn till förändringar
i konsumtionsvolymen).

Alternativ beräkningsmodell: Indexen är beräknad med bortseende från hela

energiposten, vilket åstadkommits genom att vägningstalen för energislag
har satts lika med noll.

B. December föregående år = 100

Tidpunkt	Den i besparingspropo-sitionen föreslagna nya indexen metod 1 metod 2	Alternativ beräknings-mode11	Konsument- prisindex	Netto- prisindex
1974 dec1}	111,5	111,5	112,2	110,5	113,2
1975 "	109,0	109,1	109,7	110,1	109,3
1976 "	110,2	110,4	110,9	109,4	110,7
1977 "	109,9	110,1	110,6	112,8	110,8
1978 "	108,7	108,9	109,3	107,5	109,6
1979 M	107,5	107,8	108,1	109,7	109,9
1980 sept	107,4	107,8	108,1	111,5	109,1
1980 okt	107,9	108,3	108,7	113,1	109,7
* ^Indextalen	för 1974	- 1979 utgörs	av långtidsindextal.

SfU 1980/81:14

122

Bilaga 6

SVENSKA ARBETSGIVAREFÖRENINGEN

Swedish Employers' Conferieration Contedérjtion Patronale Suecoise Zeritraiverband S -hwodisoher Arbeitgeber

Ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet
(prop 1980/81:20)

Regeringen föreslår i den s k besparingspropositionen
att vid beräkning av basbeloppet skall bortses från
indirekta skatter, tullar, avgifter och ändringar i
energipriser samt tillägg göras för subventioner.

SAF avstår i detta yttrande från att ta ställning
till frågor som rör själva tekniken för den föreslagna
indexändringen men vill principiellt anföra
följande.

Vad till en början avser energiprisfrågan instämmer
SAF i de motiv för förändringen som framförs i propositionen.
SAF har också tidigare hävdat att effekterna
av den minskning av de reala tillgångarna i
det svenska folkhushållet som de kraftiga oljeprisstegringarna
innebär måste delas av alla medborgargrupper.
Det framstår som orimligt att den aktiva
delen av befolkningen skall bära den dubbla bördan
av att inte kunna kompenseras för dessa effekter men
ändå få ta på sig att ge full kompensation åt den
växande pensionärsgruppen. Det kan tilläggas att
pensionärer kan få dubbelkompensation för energiprishöjningar.
Detta gäller för de fall hyrorna stiger
till följd av energiprisstegringar och kommunen helt
eller delvis betalar hyran.

Oljeprishöjningarna innebär en stor påfrestning på
samhällsekonomin som torde bestå under de närmaste
åren. På längre sikt är det emellertid svårt att med
bestämdhet förutse såväl energiprisernas utveckling
som sammansättningen av energislag. Frågan hur energi
prisförändringar skall behandlas i index bör därför
efterhand kunna omprövas med hänsyn till utvecklingen

REMISSYTTRANDE

Till

Riksdagens Socialförsäkringsutskott

Vår ref
A Modig/KHt

Stockholm
1980-11-19

(Vsnks.idrrss V‘sitors
:> Ulasieliolmshamnon 1

Postadress Aoel-ess T.-.-fon Phone Tolecopier
08 762 60 00

»CJ 10 STOCKHOL M (CireWval' 08 - 762 6? 90

Telegram Cable Tele* Bankgiro Postgiro

National Gno Account

:> uiasieimims
STOCKHOLM

Arbetsgivarna

Employers

SfU 1980/81:14

I propositionen föreslås att beräkningsunderlaget
även skall rensas från indirekta skatter etc. SAF
ansluter sig även härvidlag till de motiveringar
som anförs i propositionen. Det är principiellt
riktigt att en index som bestämmer pensioner och
andra förmåner inte påverkas av den indirekta beskattningen.
I likhet med vad som anförts ovan
beträffande energipriserna anser vi det inte vara
rimligt att höjningar av mervärdesskatt och punktskatter
skall riktas enbart mot den aktiva befolkningen
medan övriga kompenseras genom automatiska
förmånshöjningar. En index som påverkas av indirekta
skatter leder dessutom vid omläggningar från direkt
till indirekt skatt till dubbelkompensation för
pensionärerna därigenom att dessa får tillgodoräkna
sig såväl sänkt direkt skatt som höjda pensionsbelopp
till följd av höjda indirekta skatter.

SAFs grundsyn att förändringar i den indirekta beskattningen
inte skall påverka pensionerna gäller
även tjänstepensionssystemen. Reglerna för pensionstillägg
(återbäring) inom tjänstepensionssystemen
på SAF-området (ITP och STP) följer för närvarande
det s k pensionspristalet som i likhet med
basbeloppet baseras på konsumentprisindex. När det
gäller pensionstilläggen på ITP-planens område har
dock SPPs styrelse, vari ingår representanter för
såväl tjänstemannasidan som arbetsgivarsidan, i
protokoll från den 22 november 1965 uttalat bl a
följande: "För den händelse ett från indirekta
skatter rensat index framdeles kommer att tillämpas
vid beräkning av de allmänna pensionerna, avser dock
styrelsen att lägga samma rensade index till grund
för beräkning av SPPs pensionstillägg." I samband
med överenskommelsen den 22 juni 1971 mellan SAF och
LO om införande av STP-planen enades parterna vid upprättandet
av regler för uppbyggnad av finansieringssystemet
för STP-planen om att därest en nettoprisindex
framdeles kommer att tillämpas vid bestämmande
av pensioner enligt AFL skall samma index användas
vid bestämmande av pensionstillägg för STP.

Som framgår av det ovan framförda gäller, enligt SAFs
mening, som en förutsättning för överenskommelserna
om ITP- respektive STP-planen att ett borttagande
av indirekta skatter ur index också skall påverka
pensionstilläggen i nämnda system.

En förändring av basbeloppet får för ATP-systemets
del inte bara direkt effekt på nu utgående pensioner
utan även på intjänandet av ATP-poäng. Om basbeloppet
stiger långsammare än med nuvarande beräkningsgrunder
leder detta till högre ATP-poäng. Denna effekt motverkas
av att en lägre nivå på basbeloppet ger lägre
framtida utgående pensioner. Den fullständiga effekten
är svår att förutsäga eftersom den måste bygga på

SfU 1980/81:14

124

antaganden om den framtida pris- och löneutvecklingen.
Principiellt bör dock såväl direkt utgående pensioner
som intjänande av pensionspoäng rensas från inverkan
av indirekta skatter etc.

Förutom de allmänna pensionerna påverkar basbeloppet
även en rad övriga förmåner inom det allmänna bidragssystemet.
Även vissa förmåner inom avtalsförsäkringarna
är beroende av basbeloppet. Vi anser dock att de motiv
som anförts för en rensad index är giltiga även i
dessa fall.

När systemet med basbelopp genomfördes förelåg helt
andra förutsättningar än de som gäller idag. Man antog
då som lägsta alternativ en årlig realinkomstökning
på 1,5 % för den aktiva befolkningen. Vi har nu under
en fyraårsperiod istället haft en realinkomstminskning
på i genomsnitt 1,5 % . Det framstår också mot denna
bakgrund som helt nödvändigt att dämpa de kraftiga
höjningarna av utgående pensioner.

Med hänvisning till ovanstående tillstyrker SAF att den
i proposition 1980/81:20 angivna reformen genomförs.

Stockholm som ovan

Lars-Gunnar Albåge

Arne Sandell

SfU 1980/81:14 125

Bilaga 7

LANDSORGANISATIONEN I SVERIGE

<

LANDSSEKRETARI AT ET

Till Socialförsäkringsutskottet

Landsorganisationen i Sverige har beretts tillfälle att avge yttrande
över det i bilaga 4.1. till propositionen 1980/81:20 om besparingar
i statsverksamheten mm framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381)om allmän försäkring,(Ändring av beräkningsunderlaget för
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring). LO får med anledning av
remissen anföra följande.

Förslaget innebär ändrade riktlinjer för beräkningsunderlaget vid fastställande
av basbelopp mm. Basbeloppsberäkningen skall enligt förslaget
baseras på utvecklingen av ett prisindex i vilket bortses från indirekta
skatter, tullar och avgifter men där tillägg görs för subventioner.
Avgränsningen av indirekta skatter, tullar avgifter och subventioner skall
göras i enlighet med de grunder Statistiska Centralbyrån tillämpar vid
beräkning av det s k nettoprisindex. Dessutom skall vid beräkning av
jämförelsetalet bortses från direkt inverkan på prisläget av ändrade
energipriser efter oktober 1980. De energipriser som för närvarande ingår
i konsumentprisindex avser fjärrvärme, eldningsolja, hushållsgas, elström
och bensin.

SfU 1980/81:14

126

Ofullständigt förslag

Det är oss veterligt första gången som LO har fått en proposition på
remiss. Socialförsäkringsutskottets behov av ett kompletterande underlag
utöver regeringsförslaget framstår emellertid som uppenbart sedan man
tagit del av de olika delar i propositionen som behandlar hithörande
fråga. Förslaget är ofullständigt och uppfyller inte de mest elementära
krav på redovisning av motiv och konsekvenser som man rimligtvis kan
ställa på regeringsförslag i allmänhet, men förslag med förändringar av
viktiga principer och långtgående konsekvenser i synnerhet.

Värdesäkringen är en av hörnpelarna i vårt allmänna pensionssystem och
är starkt förankrat i alla generationers syn på pensionsförmånerna. Den
tillämpas också på allt fler områden med lagfästa och avtalsbaserade
rättigheter och förmåner. Den nuvarande basbeloppsberäkningen har med
sin starka förankring hos politiker, organisationer och enskilda fått en
sådan omfattning också utanför pensionsområdet att rubbningar i principer
och beräkningar skulle förorsaka stor förvirring och rättsosäkerhet i
fråga om innebörder i en mängd lagar och avtal.

Det finns också många exempel på hur företrädare för regeringspartierna
under de senaste åren och till och med helt nyligen ställt upp garantier
för bibehållande av värdesäkringen i pensionssystemet. De i propositionen
åberopade motiveringarna för regeringens förslag har varit helt kända
under denna tid. Regeringspartiernas uttalanden och regeringens åtgöranden
överensstämmer därför mycket dåligt också i detta fall och utgör ett
bevis på hur illa genomtänkt förslaget och dess konsekvenser är.

De långsiktiga konsekvenserna mest skrämmande

Vad gäller konstruktionen av förslaget till ny metod för fastställande av
basbeloppet anges i ekonomi departementets motiveringar för bortseende från
energiprisstegringar de kraftiga oljeprisstegringar som ägt rum under
1970-talet. Det mäste betraktas som anmärkningsvärt och stötande när man
med denna motivering läser fast indexberäkningen för hela energiområdet
på den nuvarande nivån och för all framtid. En sådan konstruktion leder
tveklöst till omfördelningseffekter som idag bara kan anas men som på
något längre sikt kan förändra hela ATP-systemet. Därtill kemmer att levnadsstandarden
också för andra stora grupper påverkas på såväl kort som
lång sikt.

SflJ 1980/81:14

127

Effekterna av regeringens förslag är naturligtvis till stor del beroende
på hur snabbt de indirekta skatterna kommer att höjas och omfattningen
av energiprisökningarna. Ett exempel kan emellertid vara talande nog,
nämligen att pensionärerna idag skulle ha förlorat en månads pension
per år om det nya basbeloppssystemet hade tillämpas under de senaste fyra
åren.

Vi har på LO gjort vissa preliminära beräkningar av förslagets effekter.
Vid antagandet att utvecklingen i fråga om energipriser, indirekta skatter
och prisnivå under de kommande åren blev densamma som under de senaste
fyra åren skulle det ge följande procentulla minskning av köpkraften:

Antal år efter Procentuell minskning

basbeloppsändringen av köpkraften

1	2,3
2	4,5
3	6,7
4	8,8
5	10,9
6	12,9
7	14,9
8	16,8
9	18,7
10	20,5

Om prisökningarna på varor och tjänster uppgår till 10 procent per år och
prisökningarna på energi sätts till resp. 10 och 15 % får man följande
serie som belyser minskningen av pensioner mm:

Ar Minskning av pensioner mm vid energi pri sokn.

10 %/år 15 Vår

1980

1985 4 % 6 %

1990 8 % 12 %

1995 12 % 18 %

1999 15 % 22 %

Försämringen av pensionsförmånerna slår alltså igenom redan i det korta
perspektivet men blir särskilt skrämmande när man ser till de långsiktiga
verkningarna. De totala effekterna pä ATP-systemet i det längre perspektivet
går heller inte att utläsa ur regeringsförslaget och är också svåra att

SfU 1980/81:14

128

beräkna. Hur kommer exempelvis ATP-poängen att utvecklas under de nya
beräkningsförutsättningarna?

På kort sikt kan också konstateras att regeringens aviserade sänkningar
av matsubventionerna kommer att få den effekten att matpriser, konsumentprisindex
och levnadskostnader höjs utan att pensionärerna får kompensation
för detta. Denna effekt slår åt motsatt håll jämfört med föregående
period. Under föregående period har nämligen de ökade matsubventionerna
hållit konsumentprisökningarna nere och därmed har också pensionsökningen
blivit lägre. Pensionärerna tvingas alltså med den nya konstruktionen
bära matprisstegringar som de aldrig fått någon kompensation för, vilket
också innebär en minskning av värdesäkringen som inte öppet har redovisats
i propositionen.

Vilken blir spareffekten?

En annan fråga är hur de minskade ATP-kostnaderna skall tillgodogöras den
offentliga verksamheten. Skall beslutade ökningar av ATP-avgiften inte
tas ut eller hur tänker sig regeringen att nå påstådd effekt.- Avsikten
med regeringsförslaget är väl ändå att åstadkomma besparingar i statsverksamheten
och att minska budgetunderskottet. Men de kraftiga försämringar
av ATP-pensionerna som kan förutses kommer sannolikt att framtvinga
kompensationsinsatser till pensionärer med ingen eller låg ATP. Därmed
ökar de budgetfinansierade kostnaderna och sålunda åstadkoms inte en spareffekt
utan dess motsats.

Realekonomiskt leder inte heller åtgärderna till inskränkningar i den
statliga verksamheten utan i stället till inskränkningar i den privata
konsumtionen för vissa grupper. Dock inte för de grupper som har de bästa
förutsättningarna att bära sådana inskränkningar. Statsministern har i
sina kommentarer till förslaget gett exempel på det han menar vara den
typiske ATP-pensionären som bör ha förutsättningar att klara försämrade
förmåner. Det kan noteras att 75 000 kr i pension som var den siffra som
nämndes, utgår till några tusental personer. Den helt avgörande andelen
av de föreslagna försämringarna kommer att få bäras av dem som nu och i
framtiden har betydligt lägre pension. De verkligt välbeställda

pensionärerna finns för övrigt bland dem som har kompletteringspensioner av
olika slag och som påverkas i ringa grad av de här föreslagna inskränkningarna.

SfU 1980/81:14

129

Vår största oro gäller sålunda förslagets långsiktiga effekter på ATPsystemet
och på relationerna mellan pensionsförmåner och löner. Det
förefaller svagt underbyggt och ur alla synpunkter betänkligt att låta
relationerna mellan de här två inkomstslagen och inkomstgrupperna bli
beroende av energiprisernas utveckling. Efter en tids tillämpning av de
nya normerna har sannolikt förmåner och förmånsunderlag dessutom förändrats
så att stora svårigheter skulle föreligga för att återigen förändra
systemet.

Ytterligare en oklarhet och tveksamhet i detta sammanhang gäller för
övrigt hur stor del av den totala konsumtionen som energikostnaderna
skall anses representera i fortsättningen och därmed hur tungt undantagen
skall väga. Blir det 10 % som idag eller mer eller mindre? Viktens tyngd
blir av avgörande betydelse för ATP-systemets utveckling och dess förhållande
till löner och andra förmånsslag.

I detta sarrmanhang bör också Indexnämndens vidgade uppgifter kommenteras.
Enligt förslaget skall nämligen den nya indexen falla under nämndens
kompetensområde. Indexnämnden skulle härigenom få uppgifter med långtgående
fördelningspolitiska effekter och detta är ytterligare ett skäl
till tveksamhet inför förslaget.

Andra förmånsslag

Också andra pensionsförmåner än grundbeloppen kommer att beröras av
ändrade basbeloppsregler. Som exempel härpå kan nämnas handikappersättning
och vårdbidrag. Det finns anledning att markera dessa förmåners speciella
betydelse och de konsekvenser som försämringar av dessa kan leda till.

Om en sänkning av vårdbidragen exempelvis leder till ökat institutionsberoende
är den samhällsekonomiska vinsten av regeringsförslaget mycket
tveksamt. Andra liknande exempel kan anföras.

Basbeloppsberäkningen har emellertid mycket stor betydelse också utanför
pensionsområdet. I regeringsförslaget anges att utöver folkpensioner,
ATP-pensioner, delpensioner, studiemedel och bidragsförskott "påverkas
en del mera begränsade utgiftsområden". Regeringen har tydligtvis här helt
underlåtit att undersöka denna mycket väsentliga funktion för basbeloppet
och därmed vittgående konsekvenser vid förändringar och försämringar.
Enligt tillgängliga uppgifter finns ordet basbelopp i inte mindre än 130
författningar i statsrådsberedningens register. Många av de sålunda
reglerade förmånerna har samband med arbetsmarknaden och är därmed av stor

9 Riksdagen 1980/81. 11 sami. Nr 14

SfU 1980/81:14

130

betydelse för LOs medlemmar. Basbeloppet spelar emellertid en väsentlig
roll också utanför lagstiftningens område. Sålunda finns på arbetsmarknaden
ett stort antal avtal med anknytning till detta belopp. Det gäller exempelvis
den särskilda tilläggspensionen STP som utgår till arbetare inom den
privata sektorn men det gäller också övriga avtalsförsäkringar. I särskilt
hög grad skulle en urholkning av basbeloppet bli kännbar för tjänstegrupplivförsäkringen.
Men basbeloppsanknytning gäller också för avgångsbidragsförsäkring,
avtalsgruppsjukförsäkring och trygghetsförsäkring vid arbetsskada.

En alldeles speciellt stötande effekt av basbeloppsförändringen uppstår
på så sätt att olika grupper av pensioner och pensionstagare drabbas olika.
Sålunda påverkas pensionerna för statsanställda, kommunal anställ da, privatanställda
tjänstemän och privatanställda arbetare olika för varje grupp,
beroende på de olika konstruktionerna av pensionssystemet. Den tydligaste
effekten av regeringens förslag är emellertid att de privatanställda
arbetarna drabbas allra hårdast.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis anser LO sålunda att regeringens förslag till ändrade
normer för basbeloppsberäkning är ytterst bristfällig och i avsaknad av
de analyser av förslagets konsekvenser på kort och lång sikt för såväl
pensionssystemet som för andra områden, som mäste uppfattas som ett
elementärt krav för ett förslag i en så väsentlig och principiellt viktig
fråga som det här gäller. LO finner att förslaget inte bör genomföras.

imber 1980

>

LANDSORGANISATIONEN I

Gunnar Nilsson

SVERIGE

Håkan Walander

SfU 1980/81:14

Hö TJÄNSTEMÄNNENS CENTRALORGANISATION

STOCKHOLM

IjanilCktiille Handläggare

Utr-avd Nelander/KW

Riksdagens socialförsäkringsutskott
Fack

100 12 Stockholm 42

Remiss 1980-11-14

Ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet enligt lagen om

allmän försäkring.

TCO har givits tillfälle att yttra sig över det förslag om ändring
av beräkningsunderlaget för basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring som ingär i den av regeringen nyligen framlagda propositionen
om besparingar i statsverksamheten m m (prop 1980/81:20).

F n fastställs basbeloppet av regeringen för varje månad på grundval
av konsumentprisindex tvä månader före den månad basbeloppet
skall gälla. Basbeloppet utgör 4 000 kr multiplicerat med det tal
som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget (konsumentprisindex)
under andra månaden före den som basbeloppet avser och
pris1äget i september 1957. Basbeloppet förändras när detta jämförelsetal
har ökat eller minskat med minst 3 % sedan närmast
föregående förändring av basbeloppet skedde.

Det föreslås nu att man vid beräkningen av jämförelsetalet skall
bortse från indirekta skatter, tullar och avgifter men tillägg göras
för subventioner. Avgränsningen av indirekta skatter, tullar, avgifter
och subventioner skall göras i enlighet med de grunder statistiska
centralbyrån tillämpar vid beräkning av det s k nettoprisindex.
Därutöver skall bortses från direkt inverkan på prisläget
av ändrade energipriser. De energipriser som f n ingår i konsumentprisindex
avser fjärrvärme, eldningsolja, hushällsgas, elström och
bens in

De nya reglerna töresläs tillämpas första gången vid fastställande
av basbeloppet för januari månad 1981. Det innebär att basbeloppet
fastställs t o m december 1980 enligt nuvarande regler, dvs tom
prisläget för oktober 1980. För november manad föresläs prisindex
beräknas med tillämpning av de nya reglerna som underlag för fastställande
av basbeloppet för januari 1981. Därefter skall basbeloppet
följa det nya index och ändras när indexen stigit med 3 sedan
föregående basbeloppsändring.

Det skulle alitsa innebära att man vid beräkningen av prisutvecklingen
"fryser" de indirekta skatterna, avgifterna m m samt energipriserna
vid den nivå som gällde i oktober 1980. De skall dock fortfarande
vägas in i index. Detta medför att aven om priset pa
energi kommer att öka långsammare än andra priser, ges inte någon
kompensation för denna energiprisökning.

Postadress Gotuadress Telefonadrets Telax Bankgirokonto Postgirokonto

Box 5252 linnégatan 14 (08) 22 17 60 19104 teo s 721-7367 5 92 06 -3

102 45 STOCKHOLM

Bilaga 8

YTTRANDE y 168

Utgivningsdatum Sakregisternummer

1980-11-17

TCO 14 41 Spridbrevsblankelt 80.02 HCB

SfU 1980/81:14

132

Värdesäkringen genom anknytning till basbeloppet är en viktig
del i det sociala trygghetssystemet. Ett mycket stort antal
socialpolitiska bidrag och andra ersättningar är idag knutna
till basbeloppet. Det gäller bl a ålderspension, förtidspension,
änkepension och barnpension frän folkpensioneringen och ATP,
delpension, arbetsskadelivränta, studiemedel, vårdbidrag, handikappersättning
och bidragsförskott.

Det sociala trygghetssystemet i dess nuvarande utformning har
tillkommit genom ett långvarigt successivt reformarbete. Beslut
om kompletteringar och andra förändringar har föregåtts av noggranna
utredningar inom olika statliga kommittéer. Framlagda
förslag har belysts ur olika synvinklar. I dessa kommittéer
eller utredningar har vanligtvis ingått representanter för de
politiska partierna och berörda myndigheter men också för arbetsmarknadens
parter som därigenom kunnat tillföra kommittéarbetet
väsentliga kunskaper och erfarenheter. Kommittéförslagen
har remissbehandlats och först därefter har de lagts fram för
riksdagen. Denna metodik har inte använts i det här aktuella
fallet. Nagra utredningar om förslagets effekter tycks inte
ha gjorts, åtminstone har inte några sådana redovisats offent1
igt.

TCO kan konstatera att det förslag om ändring av basbeloppets
beräkning som regeringen nu har framlagt skulle medföra en
väsentlig urholkning av värdesäkringen inom det sociala trygghetssystemet.
Bl a kan det på lång sikt få mycket allvarliga
konsekvenser för hela ATP-systemet. Det påverkar inte bara de
utgående pensionerna utan också de pensionsgrundande inkomsterna
och beräkningsgrunderna för ATP-avgiften. Det underlag som redovisas
i propositionen för en sådan förändring är enligt TCOs
uppfattning helt otillfredsställande. Förslagets innebörd framgar
inte klart av propositionen, och förslagets effekter i olika
avseenden är överhuvudtaget inte belysta. Några exempel skall
ges.

Det framgår inte av vare sig lagtexteller text i övrigt hur vikten
förenergi i det föreslagna nya konsumentprisindex skall beräknas.
Man kan här tänka sig tre olika alternativ, vilka får helt olika
konsekvenser. Ett alternativ är att energin skall ha kvar sin
nuvarande vikt (ca 10 ) Om alla priser ökar med 10 ökar da
index med 9 Ett annat alternativ är att man later energins

vikt öka vid en kraftig höjning av priset på energi, eftersom
energins andel av den samlade konsumtionen dä ökar. Detta alter-,
nativ skulle innebära en ännu kraftigare urholkning av inflationsskyddet
Ett tredje alternativ skulle kunna vara att man vid fastställande
av vikten bortser från pri sökningarna pä energin. Dä
skulle energins vikt i index minska.

SfU 1980/81:14

Det finns i propositionen inte någon beskrivning av vilka socialpolitiska
bidrag och andra ersättningar som skulle beröras av
förslaget. I propositionens bilaga 4 nämns bara lagen om allmän
försäkring. I bilaga 6 nämns därutöver delpensioner, studiemedel
och bidragsförskott. Men basbeloppet har betydelse pä en
rad andra områden än de som nämnts. Aven pä den här punkten
kännetecknas propositionen alltså av allvarliga brister.

Förslagets fördelningspolitiska effekter, vad avser vilka grupper
som berörs och i vilken omfattning, redovisas inte alls i
propositionen.

TCO vill understryka att basbeloppet har stor betydelse också
inom avtalsförsäkringarna. Det gäller bl a pensioner, tjänstegrupplivförsäkringar
och trygghetsförsäkringar vid arbetsskada.
Det får också verkningar för de allmänna anställningsvillkoren,
särskilt sjuklönekonstruktionen, samt för den s k lönegarantin.
Parterna har träffat sina avtal utifrån de förutsättningarna
att basbeloppskonstruktionen skall vara intakt. Ett annorlunda
underlag för beräkning av basbeloppet enligt det förslag som
regeringen nu lägger fram ändrar på dessa förutsättningar. Detta
skapar en rättsosäkerhet vad beträffar innebörden av träffade
avtal. För att förhindra försämringar av avtalens materiella
innehåll kan det bli nödvändigt för de fackliga organistionerna
att aktualisera nya avtalskonstruktioner.

I propositionen sägs att för att skydda de pensionärer som har
enhart folkpension och pensionstillskott skall ett förslag om
utbyggnad av pensionstillskotten senare läggas fram. En utveckling
som innebär, att man försämrar de pensioner som grundas på
intjänade inkomster och istället bygger ut pensionstillskotten,
kan TCO inte acceptera. Detta skulle missgynna löntagarna och
istället gynna grupper som har lågt taxerade inkomster eller
som begärt undantagande från ATP.

TCO vill av de olika skäl som redovisats ovan bestämt avstyrka
förslaget om ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet
enligt lagen om allmän försäkring.

TJÄNSTEMÄNNENS CENTRALORGANISATION (TCO)
Lennart Bodström

Sven Nelander

SfU 1980/81:14

134

Bilaga 9

CENTRALORGANISATIONEN SACO/SR REMISSVAR Unr 173.80 1

Lilla Nygatan 14, Box 2206

103 15 STOCKHOLM 1980-11-16 Dnr R 175.80

Tel 08/22 52 00

Tuve Lindeberg/MSm

Till Socialförsäkringsutskottet

ÄNDRING I LAGEN (1962:381) OM ALLMÄN FÖRSÄKRING
(BERÄKNINGSUNDERLAG FÖR BASBELOPPET)

Genom remiss 1980-11-07 har Centralorganisationen
SACO/SR beretts tillfälle avge yttrande över rubricerade
förslag. SACO/SR får med anledning härav
anföra följande.

Förslaget till ändring av beräkningsunderlaget
för basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring
är enligt SACO/SR:s uppfattning inte tillfredsställande.
Förslaget är otillräckligt underbyggt och
dess konsekvenser inte uppmärksammade i tillräcklig
utsträckning. SACO/SR kan nämna följande skäl för
denna bedömning.

Basbeloppet har betydelse inte bara i pensionssammanhang
utan också i många andra sammanhang inom
sjuk- och försäkringsområdena. Det styr bl a också
totalbeloppets storlek i studiemedelssvstemef.
Olika avtal knyts också till basbeloppet.

SACO/SR kan inte acceptera en urholkad värdesättning
av studiemedlen särskilt mot bakgrund av de
försämringar i övrigt som i besparingsproposit•onen
föreslås inom studiemedelssystemet. En annan
oacceptabel konsekvens uppstår för sjuk- och föräldrapenningen
där maximibeloppet är knutet till
7,5 basbelopp. Likaså påverkas grupplivbeloppen
negativt.

Inte heller konsekvenserna i pensionssammanhar.c
är acceptabla. SACO/SR konstaterar att en följd
av förslaget blir en omfördelning av kostnaden
dels inom den statliga sektorn, dels från stat
till kommuner på grund av den så kallade bruttosamordningen
av de offentliganställdas pensioner.
Arbetare och tjänstemän inom den privata sektorn
med STP respektive ITP pensioner kommer däremot
att få försämrade pensioner.

SfU 1980/81:14

Pensionärernas standardutveckling i relation till de
yrkesverksamma bör studeras närmare i detta sammanhang.
I dagsläget ger basbeloppsanknytningen pensionärerna
oförändrad standard oavsett om de yrkesverksamma
får höjd eller sänkt standard.

SAC0/SR:s negativa inställning beror även på ett
antal faktorer i övrigt. En av dem är behandlingen
av indirekta skatter m m via nettoprisindex. Förslaget
innebär att pensionärerna i denna del blir
"överkompenserade" om de indirekta skatterna m m
stiger långsammare än priserna i övrigt eftersom
nettoprisindex då ökar snabbare än konsumentprisindex.
Om de indirekta skatterna höjs snabbare
blir pensionärerna i stället "underkompenserade".
Detta tycker SACO/SR inte är rimligt.

Behandlingen av ändrade energipriser är enligt
SACO/SR:s uppfattning också otillfredsställande.
Förslaget i denna del innebär att pensionärerna
fortsättningsvis inte får kompensation för nominella
energiprishöjningar. Det är således inte
endast fråga om att få avstå från kompensation
för energiprishöjningar utöver prisökningstakten
för övriga varor och tjänster. Konsekvensen av
förslaget blir på sikt att pensionärernas kompensation
alltmer kommer att fjärma sig från den verkliga
prisökning som drabbar dem.

Vidare anser SACO/SR att den tekniska konstruktionen
för basbeloppsberäkningen inte är tillfredsställande.
En kombination av rensad nettoprisinea*
och korrigerad konsumentprisindex för beräkning av
jämförelsetalet är principiellt olycklig. Förslaget
är dessutom oklart i åtskilliga tekniska avseenden.
Preciserade föreskrifter från regeringen
krävs för arbetet inom indexnämnden och statistiska
centralbyrån. En annan negativ effekt är att
allmänhetens förståelse för uppräkningen med säkerhet
kommer att minska kraftigt. Basbeloppets uppräkning
kommer ju inte att följa vare sig nettoprisindex
eller konsumentprisindex. Allmänheten kommer
därför inte att kunna följa beräkningarna om ir.te
en särskild basbeloppsindex konstrueras.

Vissa tekniska felaktigheter finns även i förslaget
till lagtext. Som SACO/SR har tolkat förslaget kemmer
prisökningen mellan mai och juni 1980 inte med
vare sig i den "gamla" eller "nya" basbeloppsuppräkningen.
Detta är enligt organisationen otillfreds -

SfU 1980/81:14

136

ställande. En annan teknisk felaktighet finns i
skrivningen. "Basbeloppet får ändras endast om Jämförelsetalet
har ändrats med minst tre procent sedan
närmast föregående ändring av basbeloppet gjordes.
" SACO/SR menar att formuleringen måste ändras
till .... jämförelsetalet uttryckt i procent har
ändrats med minst tre procentenheter .... för att
konstruktionen skall motsvara vad som nu gäller,
vilket är avsikten enligt den inledande texten.
Följden kommer annars att bli en successivt större
och större prisökning innan basbeloppet korrigeras,
dvs en allt större eftersläpning i priskompensationen
.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan avstyrker
SACO/SR det framlagda förslaget. SACO/SR anser det
olyckligt att i samband med besparingspropositionen
hasta fram en så genomgripande förändring av
bl a pensionernas basbeloppsanknytning både i principiellt
och tekniskt avseende.

SACO/SR avvisar också att basenheten räknas upp enligt
de för basbeloppet föreslagna principerna av
skäl som tidigare framförts.

CENTRALORGANISATIONEN SACO/SR

SfU 1980/81:14

137

Innehållsförteckning Sid.

Sammanfattning 1

1 Inledning 2

2 Ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring

2.1 Yrkandena (prop. bil. 4 p. 1, bil. 6 p. 2, mot. 1980/81:75, yrk.

1, mot. 1980/81:97, mot. 1980/81:103, yrk. 1) 3

2.2 Gällande bestämmelser 4

2.3 Propositionen 5

2.4 Motionerna 6

2.5 Remissyttrandena 7

2.6 Utskottet 15

2.7 Utskottets hemställan 19

3 Ändring av reglerna för kommunalt bostadstillägg till folkpension

3.1 Yrkandena (prop. bil. 4 p. 2, mot. 1980/81:75, yrk. 2 och 3,
mot. 1980/81:103, yrk. 2) 20

3.2 Gällande bestämmelser 21

3.3 Propositionen 21

3.4 Motionerna 23

3.5 Utskottet 23

3.6 Utskottets hemställan 24

4 Ändrad kompensationsnivå inom delpensionsförsäkringen

4.1 Yrkandena (prop. bil. 4 p. 3, mot. 1980/81:75, yrk. 4-6, mot.
1980/81:103, yrk. 3) 25

4.2 Gällande bestämmelser 26

4.3 Propositionen 26

4.4 Motionerna 27

4.5 Utskottet 28

4.6 Utskottets hemställan 29

5 Sjuklöneperiod inom sjukförsäkringen, m. m.

5.1 Propositionen (bil. 4 p. 4) 30

5.2 Yrkandena (mot. 1980/81:75, yrk. 7, mot. 1980/81:103, yrk. 9) 30

5.3 Utskottet 31

5.4 Utskottets hemställan 33

6 Enhetlig ersättningsnivå inom tandvårdsförsäkringen

6.1 Propositionen (bil. 4 p. 5) 33

6.2 Yrkandena (mot. 1980/81:75, yrk. 9, mot. 1980/81:103, yrk. 6) 33

6.3 Utskottet 33

6.4 Utskottets hemställan 34

7 Ändrade karensbelopp för ersättning vid sjukresor

7.1 Propositionen (bil. 4 p. 6) 34

7.2 Yrkandena (mot. 1980/81:75, yrk. 8, mot. 1980/81:103, yrk. 7) 34

7.3 Utskottet 34

SfU 1980/81:14

138

7.4 Utskottets hemställan 35

8 Patientavgifter vid läkemedelsinköp och sjukvård

8.1 Yrkandena (prop. bil. 4 p. 7 och 8, mot. 1980/81:103, yrk. 5

och 8) 35

8.2 Utskottet 36

8.3 Utskottets hemställan 38

9 Överföring till statsbudgeten av besparingar inom socialförsäkringen 9.

1 Yrkandena (prop. bil. 4 p. 9, mot. 1980/81:103, yrk. 4) 38

9.2 Utskottet 40

9.3 Utskottets hemställan 41

10 Reservationer (s)

10.1 Ändring av beräkningsunderlaget för basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring 41

10.2 Ändring av reglerna för kommunalt bostadstillägg till folkpension
50

10.3 Ändrad kompensationsnivå inom delpensionsförsäkringen . 51

10.4 Sjuklöneperiod inom sjukförsäkringen, m. m 54

10.5 Enhetlig ersättningsnivå inom tandvårdsförsäkringen 54

10.6 Ändrade karensbelopp för ersättning vid sjukresor 55

10.7 Patientavgifter vid läkemedelsinköp och sjukvård 55

Bilagor Bil. Sid.

Yttranden från

Finansutskottet 1 57

Skatteutskottet 2 76

Lagutskottet 3 78

Riksförsäkringsverket 4 84

Statistiska centralbyrån 5 116

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) 6 122

Landsorganisationen i Sverige (LO) 7 125

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) 8 131

Centralorganisationen SACO/SR 9 134

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

I