NU 1980/81:63

Näringsutskottets betänkande
1980/81:63

över proposition 1980/81:131 om vissa varvsfrågor, m. m., jämte
motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels - i sina huvuddelar - proposition 1980/81:131 om vissa varvsfrågor,
m. m. (industridepartementet),

dels - helt eller delvis - fyra motioner som har väckts med anledning av
propositionen,

dels - helt eller delvis - tre motioner från allmänna motionstiden år 1981
vilka rör varvsindustrin.

Arbetsmarknadsutskottet behandlar i sitt betänkande AU 1980/81:17 dels
övriga delar av propositionen och av vissa motioner (se s. 3), dels ytterligare
några motioner som har föranletts av propositionen. Försvarsutskottet har
avgivit yttrande (FöU 1980/81:7 y) i ärendet (bilaga, s. 20).

Företrädare för Sveriges redareförening har inför utskottet framfört
synpunkter i ärendet. Dessa synpunkter har sammanfattats i en skrivelse.
Vidare har en skrivelse inkommit från Lunde Varv och Verkstads AB.

Propositionen
Huvudsakligt innehåll

I propositionen föreslås att Svenska Varv AB utöver tidigare anvisade
medel får ett finansiellt stöd om 672 milj. kr. för att täcka kostnaderna för
avveckling av Öresundsvarvet AB under perioden 1980-1983. I samband
härmed redovisas de åtgärder som regeringen har vidtagit för att underlätta
bildandet av ett särskilt finansbolag i Landskronaregionen. Ett anslag om 100
milj. kr. föreslås bli anvisat för att sysselsättningsfrämjande åtgärder snabbt
skall kunna sättas in vid Karlskronavarvet. Vidare föreslås att 59 milj. kr.
anvisas för att täcka statens beräknade räntekostnader för ett skuldebrev till
Svenska Varv AB. Nämnden för fartygskreditgarantier föreslås till utgången
av år 1983 få möjlighet att besluta om fortsatt räntestöd till beställare av
fartyg. Ett anslag om 1 milj. kr. föreslås bli anvisat för detta ändamål
avseende budgetåret 1981/82. Vissa frågor om användningen av tidigare
beviljade anslag och garantier till varvsindustrin tas också upp. För täckande

1 Riksdagen 1980/81. 17 sami. Nr 63

NU 1980/81:63

av statens beräknade kostnader för att infria garantier till Svenska Varv AB
avseende förlusttäckning föreslås att ett anslag på 800 milj. kr. anvisas.

Förslag

I propositionen föreslås, såvitt här är i fråga, att riksdagen

1. godkänner de ändrade riktlinjer för att lämna garantier till svensk
varvsindustri för finansiering av alternativ produktion som föredragande
statsrådet har förordat,

2. godkänner att regeringen får utfärda skuldebrev till Svenska Varv AB
för sammanlagt 663 000 000 kr. enligt de riktlinjer som föredragande
statsrådet har förordat,

3. godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om användningen av
det i statsbudgeten för budgetåret 1980/81 uppförda reservationsanslaget
Medelstillskott till Svenska Varv AB,

5. till Tillskott av medel till Karlskronavarvet AB för sysselsättningsfrämjande
åtgärder på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1980/81
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 100 000 000
kr.,

6. till Tillskott av medel till Svenska Varv AB för nedläggning av
Öresundsvarvet AB för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 672 000 000 kr.,

7. till Kostnader för skuldebrev till Svenska Varv AB för budgetåret
1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 59 000 000
kr.,

8. till Täckande av förluster på grund av garantier till den statliga
varvskoncernen för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln - i stället
för i proposition 1980/81:100 (bil. 17 s. 358) föreslaget belopp - anvisar ett
förslagsanslag av 800 000 000 kr.,

9. till Räntestöd till varvsindustrin för budgetåret 1981/82 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.

Motioner

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1980/81:131 och
behandlas här är

1980/81:2119 av Margot Håkansson m. fl. (fp, m, c), såvitt gäller
hemställan (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
framtida marina beställningar och reparationer bör placeras på Karlskronavarvet,

1980/81:2120 av Sven Munke (m) och Åke Persson (fp), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att om Svenska Varv eller
något annat företag finner nämnda verksamhet kommersiellt motiverad, bör

NU 1980/81:63

en lokalisering av denna till Landskrona inte försvåras genom konkurrenshämmande
restriktioner från samhällets sida,

1980/81:2121 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs rörande
utvecklingen vid Karlskronavarvet AB,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs rörande
medelsanvisningen till Landskrona Finans AB,

1980/81:2124 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. i första hand uttalar sig för att Öresundsvarvet skall bevaras som varv i
enlighet med tidigare riksdagsbeslut,

2. i andra hand - därest yrkande 1 ej vinner bifall - hos regeringen anhåller
om ett åtgärdsprogram beträffande Öresundsvarvet innefattande följande
förutsättningar:

a) Öresundsvarvet behålls som arbetsplats,

b) stödproduktion av fartyg eller annan lämplig verkstadsproduktion
införs under omstruktureringsperioden,

c) befintlig fartygsreparationsverksamhet behålls och utvecklas,

d) verksamheten vid varvets treåriga verkstadsskola tryggas,

4. uttalar att varvet i Sölvesborg skall bevaras och hos regeringen begär
nödvändiga åtgärder i enlighet därmed,

5. hos regeringen begär ett långsiktigt utvecklingsprogram för varvsnäringen,
grundat på förutsättningen att kapaciteten skall bevaras och
utvecklas,

8. hos regeringen begär att denna verkar för att en ny koncernledning,
som har de anställdas förtroende, utses för Svenska Varv AB.

Yrkande 5 i motion 1980/81:2121 behandlas i näringsutskottets betänkande
NU 1980/81:60. I övrigt behandlas denna motion liksom övriga delar av
motionerna 1980/81:2119 och 1980/81:2124 av arbetsmarknadsutskottet i
betänkande AU 1980/81:17.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är

1980/81:593 av Kerstin Ekman m. fl. (fp, m), vari hemställs att riksdagen 1.

fattar beslut om statliga stödåtgärder för byggande av fiskefartyg i plast
lämpade för såväl civilt som militärt bruk,

2. hos regeringen begär tillsättande av en utredning med uppgift att
föreslå lämplig utformning av stödåtgärder, varvid såväl alternativet
anskaffningslån som alternativet statligt finansierad anskaffning för ”leasing”
utreds,

NU 1980/81:63

1980/81:1044 av Jörn Svensson (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om en snar redogörelse för varvssituationen i
och för diskussion och beslut i riksdagen,

2. i avvaktan på redogörelsen från regeringen och riksdagsbeslut, uttalar
att åtgärder beslutade av koncernledningen bör anstå,

1980/81:1489 av Hans Petersson i Röstånga m. fl. (fp), såvitt gäller
hemställan (1) att riksdagen uttalar att Öresundsvarvet bör finnas kvar som
arbetsplats med annan inriktning än fartygsproduktion.

Motion 1980/81:1489 behandlas i övrigt i NU:s betänkande NU 1980/
81:60.

Utskottet

Allmänt

Sedan år 1974 har frågor om statliga insatser för den svenska varvsindustrin
varje år behandlats av riksdagen. Mellan det året - då planeringen ännu tog
sikte på en expansion för de svenska varvens del - och det innevarande ligger
en välbekant utveckling av till övervägande delen negativ karaktär. En
långtgående strukturrationalisering har gått ut över såväl antalet varv som
sysselsättningen vid de kvarvarande varven. Den statliga koncern, Svenska
Varv AB, som har fått ansvaret för merparten av varvsindustrin har uppvisat
kraftiga förluster. År 1980 var förlusten ca 1 800 milj. kr., och för år 1981
beräknas den komma att uppgå till drygt 900 milj. kr. Med början år 1977 har
varvsindustrin i olika former fått ett statligt stöd av dimensioner som saknar
motsvarighet i svensk näringspolitik. För tiden t. o. m. år 1984 har staten
bundit sig för åtaganden gentemot Svenska Varv som medför en påtaglig
belastning på statsbudgeten.

Proposition 1980/81:131 behandlar ”vissa varvsfrågor, m. m.”. Regeringen
har alltså inte haft syftet att nu ge riksdagen underlag för en fullständig
genomgång av varvsindustrins problem. Förslagen gäller till stor del ett
fullföljande av den strukturplan för Svenska Varv som förelädes riksdagen
våren 1980. I första hand är det Öresundsvarvet AB som kommer i
blickfältet. Propositionen rör i väsentlig mån sysselsättningspolitiska insatser
som tillhör arbetsmarknadsutskottets beredningsområde. Även åtskilliga av
de motionsyrkanden som propositionen har föranlett behandlas av det
utskottet. Utöver Öresundsvarvets framtid är det dels Karlskronavarvets
förhållanden, dels olika finansiella åtaganden avseende Svenska Varv som
näringsutskottet i första hand har att ta ställning till. Till en början går
utskottet emellertid in på övergripande frågor.

Med utgångspunkt i aviserade eller vidtagna åtgärder rörande varv i Skåne
och Blekinge - Öresundsvarvet, Kockums AB, Götaverken Sölvesborg AB
och Karlskronavarvet - har i motion 1980/81:1044, som väcktes under

NU 1980/81:63

allmänna motionstiden, föreslagits vissa temporära åtgärder. Regeringen
skulle anmodas att lämna en snar redogörelse för varvssituationen till
underlag för diskussion och beslut i riksdagen. I avvaktan på denna
redogörelse skulle riksdagen uttala att åtgärder - rörande nedläggning eller
nedskärning av verksamhet - som beslutats av Svenska Varvs koncernledning
borde anstå. Utskottet har inte funnit förutsättningar för att varvsfrågan
skulle tas upp på detta sätt under den relativt korta tid som förgick innan
propositionen lades fram. I denna finns en redogörelse, låt vara till dels
kortfattad, för det aktuella läget vid bl. a. de enheter i Skåne och Blekinge
som motionen i första hand avser. Motionären är medundertecknare av en
partimotion som har väckts med anledning av propositionen. Flera yrkanden
däri behandlas av näringsutskottet i det följande. Utskottet anser att motion
1980/81:1044 bör lämnas utan åtgärd.

I den just nämnda nya motionen 1980/81:2124 (vpk) föreslås bl. a. att
riksdagen skall hos regeringen begära ett långsiktigt utvecklingsprogram för
varvsnäringen, grundat på förutsättningen att kapaciteten inom branschen
skall bevaras och utvecklas. Regeringens varvspolitik betecknas i motionen
som destruktiv. Regeringen går det privata storkapitalets ärenden, menar
motionärerna och hänvisar till att de stora kapitalintressentema bl. a. i
Malmö och Landskrona med åren har förflyttat sina engagemang från
industrin till andra områden.

Mera utförligt tas frågan om varvsindustrins framtida utveckling upp -utan särskilt yrkande - i den socialdemokratiska partimotionen 1980/
81:2121. Grundsatsen här är att varvspolitiken måste vara långsiktig.
Varvsnäringen är, framhåller motionärerna, en tung industri, som inte kan
utvecklas genom snabba kapacitetsförändringar eller produktionsomläggningar.
Motionärerna är införstådda med att strukturomvandling och
kapacitetsminskningar har varit nödvändiga. De kräver emellertid att alla
möjligheter till utveckling av livskraftiga verksamheter vid varven skall tas
till vara. Målet skall vara att ge svensk varvsnäring en långsiktigt
konkurrenskraftig produktionsinriktning och struktur, som medger att
företagen kan bära sina kostnader. Motionärerna säger sig utgå från att
regeringen så snart som möjligt redovisar en samlad och aktuell utvecklingsplan
och finansieringsanalys för Svenska Varv. Vid ärendets behandling har
inom utskottet framställts ett yrkande som går ut på att riksdagen skall hos
regeringen begära en sådan plan och analys.

Av den svenska varvsnäringen är den övervägande delen - de stora
nybyggnadsvarven, det ledande reparationsvarvet och några medelstora varv
- sammanförd hos den statliga varvskoncernen. De mindre och medelstora
varven utanför Svenska Varv har i allmänhet vart för sig särartade
förutsättningar genom rederianknytning eller speciell produktionsinriktning.
Svenska Varv arbetar enligt den strukturplan som presenterades för
riksdagen förra året och då låg till grund för beslut om omfattande åtgärder i

1* Riksdagen 1980/81. 17 sami. Nr 63

NU 1980/81:63

syfte att skapa förutsättningar för en konkurrenskraftig svensk varvsindustri.
Det är enligt utskottets mening naturligt och angeläget att Svenska Varv,
med utgångspunkt i det krav på lönsamhet fr. o. m. år 1985 som ägaren-staten
har ställt upp, självt får ta ansvar för de anslutna företagens utveckling.
Den fortlöpande planeringen inom koncernen bör för dess del resultera i ett
sådant långsiktigt utvecklingsprogram som åsyftas i de båda motionerna. På
regeringen som utövare av ägarfunktionen ankommer det givetvis att med
ansvar inför riksdagen aktivt följa planeringen inom Svenska Varv och ta
ställning till de centrala utvecklingslinjerna. Det kan förutsättas att
regeringen vid sin näringspolitiska bevakning kontinuerligt uppmärksammar
varvsindustrin i dess helhet. Utskottet finner inte att riksdagen bör begära en
särskild plan för varvsindustrin i form av ett politiskt dokument. Det nämnda
yrkandet i motion 1980/81:2124 (vpk) avstyrks alltså.

Ett annat yrkande i denna motion går ut på att regeringen skall verka för
att en ny koncernledning, som har de anställdas förtroende, utses för Svenska
Varv. Den hittillsvarande ledningen har enligt motionärerna aktivt motarbetat
varvens rehabilitering och varvens egna initiativ.

Det bör enligt utskottets uppfattning vara regeringens sak att utan
detaljerade anvisningar från riksdagens sida tillse att den statliga varvskoncernen
har en väl fungerande ledning. Självfallet är det angeläget att
koncernledningen har de anställdas förtroende. Även i förhållande till övriga
intressenter - inte minst varvens nuvarande och presumtiva kunder - måste
den, för att kunna fullgöra sin uppgift framgångsrikt, framstå som på en gång
auktoritativ och samarbetsvillig. Utskottet utgår från att regeringen och de
som direkt eller indirekt har fått dess förtroende att leda Svenska Varv
eftersträvar sådana relationer som på allt sätt främjar en positiv utveckling
för koncernen. Med vad här sagst avstyrker utskottet motion 1980/81:2124 i
nu berörd del.

Öresundsvarvet AB

I den strukturplan för Svenska Varv som låg till grund för regeringens
varvsproposition (prop. 1979/80:165) våren 1980 ingick att ett av de
kvarvarande fyra storvarven, Öresundsvarvet AB i Landskrona, skulle
läggas ned senast vid utgången av år 1983. Från företagsekonomisk synpunkt
bedömdes det vara angeläget att fördela den totala varvskapaciteten, som
ofrånkomligen måste reduceras, på ett minskat antal enheter. Regeringen
anslöt sig till koncernledningens önskemål om en s. k. trevarvslösning men
ville hålla frågan om tidpunkten för avveckling öppen. Svenska Varv borde
enligt den nämnda propositionen få i uppdrag att driva verksamheten vid
Öresundsvarvet vidare på ekonomiskt minst förlustbringande sätt. Merkostnaderna
för fortsatt drift, vilka inte kunde preciseras, skulle täckas av staten.
Sedan Svenska Varv hade utfört nödvändiga beräkningar avseende åren
1980-1982 skulle regeringen hösten 1980 återkomma till riksdagen i
frågan.

NU 1980/81:63

Riksdagen godtog emellertid inte regeringens förslag. Med tre rösters
majoritet beslöt den, med bifall till en reservation i näringsutskottets
betänkande i ärendet (NU 1979/80:69), om fortsatt verksamhet vid
Öresundsvarvet i enlighet med en plan som hade utarbetats inom företaget.
Denna plan innebar bl. a. att antalet produktionstimmar per år under en
femårsperiod skulle minska från ca 2,2 miljoner till ca 1,3 miljoner, att
nybyggnadsproduktionen av fartyg skulle reduceras kraftigt och inriktas mot
specialfartyg samt att företaget i ökad utsträckning skulle satsa på
reparationsverksamhet och industriverksamhet. För åren 1980-1982 beräknades
enligt planen att Öresundsvarvet skulle visa förluster om sammanlagt
drygt 200 milj. kr. Företaget bedömdes kunna bli vinstgivande fr. o. m. år
1983.

I den nu framlagda propositionen meddelar regeringen att de ekonomiska
beräkningarna visade sig inte vara realistiska. Enbart under år 1980 uppstod
en förlust av 344 milj. kr., och fortsatta mycket stora förluster kunde förutses
för tiden fram t. o. m. år 1984. Styrelsen för Svenska Varv har, sägs det i
propositionen, mot denna bakgrund konstaterat att den långsiktsplan för
Öresundsvarvet som låg till grund för riksdagens beslut våren 1980 inte är
genomförbar inom givna ekonomiska ramar och att varvet inte bedöms bli
lönsamt senast år 1985. Detta styrelsens ställningstagande gjordes den 30
oktober 1980. En vecka senare hemställde styrelsen hos ägaren att få
finansiellt stöd för att täcka kostnaderna för avveckling av Öresundsvarvet
under perioden 1981-1983. I februari 1981 har styrelsen tillställt regeringen
en avvecklingsplan. En nedläggning under första halvåret 1983 - enligt
Svenska Varv ekonomiskt oförmånligare än en snabb avveckling - beräknas
medföra kostnader om sammanlagt 1004 milj. kr. Sedan olika befintliga
finansieringsresurser har tagits i anspråk återstår nedläggningskostnader om
672 milj. kr. Enligt regeringens förslag skall detta belopp ställas till Svenska
Varvs förfogande som ägartillskott. Regeringen räknar med att denna insats
skall möjliggöra en mjuk avveckling. Den betonar samtidigt att de beräknade
nedläggningskostnaderna inte får överskridas.

Gentemot regeringens förslag framställs i motion 1980/81:2124 (vpk) i
första hand ett yrkande om att riksdagen skall uttala sig för att Öresundsvarvet
bevaras som varv i enlighet med tidigare riksdagsbeslut. Motionärernas
omdöme är att regeringen, sedan den lidit nederlag genom riksdagens
beslut våren 1980 om Öresundsvarvet, systematiskt har arbetat på att
förverkliga sin egen nedläggningslinje. Dess handlande är, säger motionärerna,
ett sabotage mot riksdagens beslut. Enligt motionärerna kännetecknas
Öresundsvarvet av en förmåga till mångsidighet och omställning som
skall kunna skapa framgång på längre sikt.

I motion 1980/81:2121 (s) väcks inget liknande motförslag. Möjligheterna
att framgångsrikt genomföra den tidigare beslutade utvecklingen vid
Öresundsvarvet torde nu vara obefintliga, uttalar motionärerna. Detta
konstaterande föregås emellertid av en skarp kritik mot Svenska Varvs

NU 1980/81:63

styrelse och mot regeringen. Man har, menar motionärerna, på ansvarigt håll
inte velat ge Öresundsvarvet en reell chans att genomföra omstruktureringar
enligt dess plan. Inga åtgärder har vidtagits för att omorientera produktionen
och anpassa verksamheten till lägre nivå. Svenska Varvs ledning har
offentligt förklarat Öresundsvarvet odugligt, säger motionärerna, och från
regeringens sida har man inte tagit avstånd från koncernledningen och
understött riksdagens beslut. Detta har enligt motionärernas omdöme
åsidosatts på ett högst anmärkningsvärt sätt.

Med anledning av kritiken i de båda motionerna mot regeringens agerande
i fråga om Öresundsvarvet vill utskottet erinra om att konstitutionsutskottet i
år har till granskning upptagit regeringens handläggning av frågan om statligt
stöd till Öresundsvarvet (KU 1980/81:25, s. 63; reservation 8, s. 87) och att
riksdagen den 20 maj 1981 har tagit ställning till konstitutionsutskottets
granskningsbetänkande.

Utskottet anslöt sig förra året till regeringens förslag att Öresundsvarvet
skulle läggas ned och preciserade dessutom tidpunkten då nedläggningen
skulle vara slutförd till utgången av år 1985. Mot bakgrund av den bedömning
som detta beslut baserade sig på ter sig den nu uppkomna situationen
följdriktig. Utskottet konstaterar att riksdagsmajoritetens större optimism
om varvets framtidsmöjligheter visade sig vara ogrundad. Det yrkande i
motion 1980/81:2124 (vpk) som går ut på att varvet skulle bevaras i enlighet
med förra årets riksdagsbeslut framstår som klart orealistiskt och avstyrks
följaktligen. Utskottet godtar regeringens beräkning av avvecklingskostnaderna
och tillstyrker dess förslag att Svenska Varv skall få ett ägartillskott av
672 milj. kr. för att kunna finansiera nedläggning av Öresundsvarvet enligt de
principer som anges i propositionen.

I andra hand - om bevarandelinjen inte segrar - föreslås i motion
1980/81:2124 (vpk) att riksdagen skall begära att regeringen presenterar ett
åtgärdsprogram för Öresundsvarvet. Den grundläggande förutsättningen för
detta program skall vara att Öresundsvarvet behålls som arbetsplats, varvid
”stödproduktion av fartyg” eller annan lämplig verkstadsproduktion skall
införas under omstruktureringsperioden. Motionärerna önskar särskilt att
den befintliga fartygsreparationsverksamheten vid varvet skall behållas och
utvecklas och att verksamheten vid varvets treåriga yrkesskola skall tryggas.
Ett närbesläktat yrkande finns i motion 1980/81:1489, som väcktes under
allmänna motionstiden. Här begärs att riksdagen skall uttala att Öresundsvarvet
bör finnas kvar som arbetsplats med annan inriktning än fartygsproduktion.

I propositionen redovisas olika insatser som görs eller planeras för att
skapa ny sysselsättning i Landskrona till ersättning för den som faller bort vid
Öresundsvarvet. Särskilt märks bildandet av Landskrona Finans AB, bakom
vilket står både samhälleliga och privata intressen. Avsikten är att detta
företag skall disponera Öresundsvarvets mark och byggnader. I dess
ekonomiska resurser skall ingå bl. a. 100 milj. kr. av de 900 milj. kr. som

NU 1980/81:63

riksdagen för budgetåret 1980/81 har anvisat sorn bidrag till Svenska Varv för
vissa utvecklingskostnader. Det nya bolaget kan, sägs det i propositionen, i
samarbete med Svenska Varv pröva i vilken utsträckning verksamheten inom
Öresundsvarvet kan drivas vidare när fartygsproduktionen vid företaget
avvecklas. Inom Svenska Varv pågår, enligt vad utskottet har erfarit, en
utredning om de kommersiella förutsättningarna för fortsatt fartygsreparationsverksamhet
i de lokaler vid Öresundsvarvet som nu används för sådant
ändamål. När det gäller verkstadsskolan vid varvet hänvisar utskottet till vad
arbetsmarknadsutskottet anför därom i betänkandet AU 1980/81:17 (s.
15 f.).

Vad nu redovisats ger enligt utskottets mening vid handen att det pågår
seriösa strävanden att utnyttja Öresundsvarvets resurser för fortsatt verksamhet
av olika slag. Utskottet vill understryka betydelsen av att så kan ske.
Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av de båda nu
behandlade motionsyrkandena finner utskottet inte påkallad.

Fartygsreparationsverksamheten i Landskrona berörs även i motion
1980/81:2121 (s) - utan särskilt yrkande - och i motion 1980/81:2120. I den
sistnämnda anges en rad skäl som enligt motionärernas mening talar för att
denna verksamhet bör få fortsätta. Motionärerna fruktar emellertid att detta
kan komma att förhindras med hänvisning till ett uttalande i förra årets
varvsproposition (prop. 1979/80:165 s. 12) att man när Öresundsvarvet skulle
drivas vidare måste ta hänsyn till att produktionsinriktningen inte skulle
skada andra enheter inom koncernen eller övrig svensk industri. Den nu
tilltänkta reparationsverksamheten skulle i mycket ringa utsträckning
komma att konkurrera med andra svenska företag, säger motionärerna. De
vill att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om att samhället inte
genom konkurrenshämmande restriktioner bör försvåra att en fartygsreparationsverksamhet
som Svenska Varv eller något annat företag finner
kommersiellt motiverat lokaliseras till Landskrona.

Som nyss sagts är det Svenska Varv som nu prövar förutsättningarna för
fortsatt fartygsreparationsverksamhet i Landskrona. Landskrona Finans AB
engageras också i denna fråga. Utskottet finner det naturligt att Svenska
Varvs koncernledning vid sitt kommande ställningstagande i frågan söker
göra en totalbedömning av vilka verkningar olika handlingsalternativ kan få
för de berörda företagen. Önskemålet att den personella kapacitet och de
tekniska resurser som finns hos Öresundsvarvet skall bli utnyttjade kommer
rimligen därvid att väga tungt. Det av motionärerna åberopade uttalandet i
1980 års varvsproposition är emellertid enligt utskottets mening en viktig
påminnelse till beslutsfattarna. Utskottet utgår från att en skälig avvägning
mellan olika intressen skall kunna göras och avstyrker motionen.

Som nyss nämnts skall enligt propositionen Öresundsvarvets mark och
byggnader framdeles disponeras av Landskrona Finans AB. I motion
1980/81:2121 (s) begärs ett uttalande av riksdagen innebärande att detta
bolag bör få förvärva de tillgångar det gäller antingen mot en enbart

NU 1980/81:63

symbolisk ersättning eller med hjälp av ytterligare medel som tillförts av
staten. Vad motionärerna inte skulle godta är med andra ord att en väsentlig
del av finansbolagets kapital skulle behöva tas i anspråk för förvärv av mark
och byggnader. Utskottet har inhämtat att meningen just är att det nya
finansbolaget bara skall behöva betala ett symboliskt pris för de anläggningar
som det övertar. Någon framställning till regeringen i denna fråga synes inte
motiverad, varför utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Vissa andra varv

En enhet inom Svenska Varv som f. n. befinner sig i en bekymmersam
situation är Karls kronavarvet AB. Produktion för den svenska marinen,
export av marina fartyg samt utveckling av vindkrafts- och plastskrovsteknologi
är enligt koncernens strukturplan de rörelsegrenar som skall bära upp
denna enhet. Utskottet har vid sin behandling av proposition 1980/81:90 om
riktlinjer för energipolitiken fått en redogörelse för Karlskronavarvets
verksamhet på vindkraftsområdet.

Såsom belyses i propositionen har kapacitetsutnyttjandet vid Karlskronavarvet
avtagit kraftigt under våren 1981. Den i strukturplanen beräknade
kapaciteten, ca 1 miljon arbetstimmar per år, finns det inte order för.
Strukturplanen skulle för Karlskronavarvets del resultera i en personalminskning
från 1 550 till 1 250 anställda. Företagets styrelse har emellertid,
såsom redovisas i propositionen, funnit det nödvändigt att den kvarvarande
personalstyrkan vid årets slut har reducerats med ytterligare drygt 400
anställda. I detta läge föreslår regeringen att staten skall gripa in för att
förbättra varvets möjligheter att nå den av styrelsen avsedda tillverkningsvolymen.
Ett medelstillskott till Karlskronavarvet av 100 milj. kr. för
sysselsättningsfrämjande åtgärder föreslås i propositionen.

I motion 1980/81:2121 (s) förespråkas att Karlskronavarvet skall få
ytterligare tid för sin marknadsbearbetning och omorientering innan
kapaciteten dras ned enligt varvsstyrelsens intentioner. Motionärerna vill att
riksdagen skall uttala sig för att en kapacitet på 1 miljon timmar behålls under
ett år. Kostnaderna för den uteblivna kapacitetsminskningen skulle finansieras
med medel från det nämnda anslaget av 100 milj. kr.

Försvarsutskottet har i yttrande till näringsutskottet över den del av
ärendet som rör Karlskronavarvet tagit upp frågan om möjliga insatser från
försvarsmaktens sida för att upprätthålla sysselsättningen vid varvet och
därmed varvets kompetens som marint nybyggnads- och underhållsvarv. På
något längre sikt kan Karlskronavarvet påräkna beställningar från marinen
som kan ge ett betydande sysselsättningstillskott under åren 1982-1986. För
att den nuvarande svackan i beläggningen skall fyllas föreslår försvarsutskottet
att riksdagen ger regeringen ett beställningsbemyndigande som möjliggör
inledande beställningar vid varvet för marinens räkning under sommaren
1981. Försvarsutskottet är emellertid inte enigt om storleken av detta

NU 1980/81:63

beställningsbemyndigande. Majoriteten förordar att beställningar skall få
göras för 100 milj. kr. utöver tidigare beslutad kostnadsram, dvs. för ett
belopp av samma storlek som det föreslagna särskilda medelstillskottet. De
socialdemokratiska ledamöterna vill begränsa beloppet till 50 milj. kr. De
räknar emellertid med att utrymme för beställningar om ytterligare
uppskattningsvis 50 milj. kr. skall kunna åstadkommas genom omdisponering
av tidigare givna bemyndiganden. Minoriteten menar således att dess
förslag för Karlskronavarvets del är likvärdigt med majoritetens.

Näringsutskottet tar först upp försvarsutskottets förslag. Utskottet vill då
erinra om att riksdagen förra året på dess rekommendation uttalade att
regeringen har ett särskilt ansvar för Karlskronavarvets beläggning, eftersom
varvet med sin marina inriktning har begränsade möjligheter att genom egna
insatser påverka sin försäljningsvolym. En tidigareläggning av vissa beställningar
som försvarsmakten planerar inom disponibel kostnadsram ter sig
som en från olika synpunkter fördelaktig metod att i dagens läge stärka
Karlskronavarvets position och ge företaget förutsättningar att behålla så
stor kapacitet att det även fortsättningsvis kan fylla sin funktion som ett
tekniskt och personellt välutrustat marint varv. Näringsutskottet föreslår
alltså att riksdagen ger regeringen ett kompletterande beställningsbemyndigande
avseende materielanskaffning för marinförband.

När det gäller beloppet för detta beställningsbemyndigande ansluter sig
näringsutskottet till försvarsutskottets förslag. Beloppet bör alltså bestämmas
till 100 milj. kr. Minoriteten inom försvarsutskottet hävdar visserligen
att samma effekt kan uppnås för Karlskronavarvet med ett tilläggsbemyndigande
av halva storleken; ett lika stort beställningsutrymme skulle då
skapas genom omdisposition av tidigare givna bemyndiganden. Om en sådan
omdisposition är möjlig är emellertid risken stor för att den drabbar ett eller
flera andra svenska företag som åtminstone för en tid går miste om
beställningar som de eljest skulle ha kunnat få. Näringsutskottet finner det
inte tilltalande att riksdagen skulle ta initiativ till en omdisposition som kan få
sådana verkningar.

Ett yrkande i motion 1980/81:2119 har aktualitet i detta sammanhang.
Motionärerna föreslår att det skall tillkännages för regeringen att framtida
marina beställningar och reparationer enligt riksdagens mening ”till alla
delar” bör placeras på Karlskronavarvet. Det är, som framgår av det
föregående, ett samfällt intresse för statsmakterna, marinen och Karlskronavarvet
att en avsevärd del av dess kapacitet utnyttjas för marina ändamål.
Utskottet finner det emellertid inte motiverat med en sådan restriktion för
försvarets upphandling och för andra svenska varvs möjligheter att få marina
beställningar som ett bifall till motionsyrkandet skulle resultera i. Motionen
avstyrks alltså i angiven del.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att 100 milj. kr. skall anvisas som
medelstillskott till Karlskronavarvet för sysselsättningsfrämjande åtgärder.

NU 1980/81:63

Yrkandet i motion 1980/81:2121 (s) att riksdagen i detta sammanhang skall
uttala sig för bibehållande under ett år av en årskapacitet vid Karlskronavarvet
av 1 miljon arbetstimmar kan utskottet inte tillstyrka. Till följd av det
föreslagna beställningsbemyndigandet kan sysselsättningsvolymen komma
att bli större än den regeringen har räknat med i propositionen. En
bibehållen större kapacitet än den i propositionen förutskickade ter sig också
önskvärd, om den kan uppnås utan ytterligare finansiella uppoffringar från
statens sida. Enligt utskottets mening saknas det emellertid grund för att i
dagens läge uppställa ett så högt mål för sysselsättningen vid Karlskronavarvet
som att den av varvsstyrelsen i år planerade minskningen av
personalstyrkan helt skall utebli.

Som nämnts är fartyg med plastskrov en av Karlskronavarvets huvudprodukter.
Sådana används bl. a. inom fiskerinäringen. Vid sin behandling av
varvsfrågor våren 1980 uttalade riksdagen (NU 1979/80:69, rskr 1979/80:405)
- med regeringen som adressat - intresse för ett förslag som fiskeristyrelsen
hade lagt fram år 1979 om statligt stöd för utskrotning av äldre fiskefartyg och
investeringar i nya. Ett sådant stöd skulle medföra betydande nybyggnadsmöjligheter
för de mindre och medelstora svenska varven, framhölls det.

Frågan om stöd av detta slag har i år tagits upp i motion 1980/81:593, som
väcktes under allmänna motionstiden. Motionärerna vill att riksdagen skall
fatta principbeslut om statliga stödåtgärder för byggande av fiskefartyg i
plast, lämpade även för militärt bruk, och hos regeringen begära en
utredning om hur sådana stödåtgärder skulle utformas. Två uppslag berörs i
motionen: anskaffningslån till fiskare och leasing av fiskefartyg i statlig
regi.

På grundval av förslag i proposition 1980/81:125 rörande tilläggsbudget III
till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 har riksdagen nyligen fattat ett
beslut som delvis tillgodoser önskemålet i den nämnda motionen (JoU
1980/81:30, rskr 1980/81:337). Staten kommer inom en ram av 1 milj. kr. att
lämna bidrag för kondemnering av äldre fiskeskepp. Syftet är att de äldsta
och sämsta fiskefartygen skall skrotas. Med hänvisning till den nya stödform
som sålunda har beslutats avstyrker utskottet motion 1980/81:593.

En annan mindre enhet inom Svenska Varv, Götaverken Sölvesborg AB,
berörs i motion 1980/81:2124 (vpk). Motionärerna vill att riksdagen skall
uttala att varvet i Sölvesborg skall bevaras och hos regeringen begära de
stödåtgärder som krävs för detta. I propositionen (s. 3, 15) lämnas en del
uppgifter om Götaverken Sölvesborg. Redan år 1978 inleddes en strukturförändring
som syftade till att företaget skulle upphöra att vara nybyggnadsvarv
och i stället inrikta sig på annan produktion. Enligt Svenska Varvs
strukturplan skulle företagets verksamhet avvecklas om strukturändringen
inte senast år 1981 gjorde verksamheten företagsekonomiskt motiverad. Ett
beslut av riksdagen våren 1980 syftade till att förlänga fristen för Götaverken
Sölvesborg. Man skulle enligt riksdagens uttalande kunna avvakta med
kravet på lönsamhet ytterligare någon tid, dock inte så länge som till år 1983.

NU 1980/81:63

Det aktuella läget är att Svenska Varv avser att avveckla varvet i Sölvesborg.

I propositionen föreslås mot denna bakgrund statliga insatser för att bidra till
sysselsättningsfrämjande åtgärder i Sölvesborgs kommun. I denna del har
propositionen behandlats av arbetsmarknadsutskottet (AU 1980/81:17).
Näringsutskottet finner inte att det nu föreligger förutsättningar för ett beslut
av riksdagen om att varvsrörelsen i Sölvesborg skall bibehållas. Motion
1980/81:2124 (vpk) avstyrks följaktligen i här berörd del.

En tredje av de mindre enheterna inom Svenska Varv är AB Finnboda
Varf. Dess existens har länge varit i farozonen. I propositionen redovisas nu
att regionala intressenter har visat starkt intresse för att en tung verkstadsindustri
som Finnboda Varf bibehålls i Stockholmsregionen. En ekonomisk
analys har, uppges det, visat att en omedelbar avveckling av varvet blir ca 10
milj. kr. dyrare än en eventuell avveckling som följd av misslyckad
omstrukturering. Med hänvisning härtill föreslås i propositionen att av
anslaget Medelstillskott till Svenska Varv AB ett belopp av ca 42 milj. kr.,
som har avsetts för nedskrivning av anläggningar vid Finnboda Varf men inte
kan utnyttjas för detta ändamål, i stället skall få användas för förlusttäckning
under omstruktureringstiden vid varvet. Utskottet tillstyrker att riksdagen
lämnar ett sådant medgivande.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om riksdagens uttalande förra
året om vikten av att visst isbrytarunderhåll kan förläggas till Lunde Varv.
Aktuella problem beträffande isbrytarunderhåll vid Lunde Varv har i april i
år tagits upp av Rolf Sellgren (fp) och Nils-Olof Grönhagen (s) i två till
industriministern riktade frågor (1980/81:387,1980/81:389), vilka till följd av
den dåvarande regeringens avgång har förblivit obesvarade.

Vissa anslag, m. m.

Flera förslag i propositionen gäller olika finansiella dispositioner med
avseende på Svenska Varv eller varvsindustrin i dess helhet.

En väsentligen formell ändring föreslås i fråga om vissa skuldebrev som
regeringen har fått bemyndigande att utfärda för Svenska Varv. Genom
ändringen minskas det totala skuldebrevsbeloppet från 713 milj. kr. till 663
milj. kr. I stället för skuldebrev gällande nedskrivning av speciella
anläggningar inom Svenska Varv skall skuldebrev få utfärdas för nedskrivning
av anläggningar vid samtliga varv inom koncernen. Utskottet har ingen
erinran mot förslaget och inte heller mot det därmed sammanhängande
förslaget om ett anslag av 59 milj. kr. avsett att täcka kostnader för ränta på
skuldbeloppet.

Som inledningsvis antytts har staten - genom garantier utfärdade av
riksgäldskontoret - åtagit sig att täcka förluster hos Svenska Varv på
kundfordringar och fartygsproduktion. Riksdagen har sedan år 1977 årligen
anvisat ett förslagsanslag till det formella beloppet av 1 000 kr. för infriande
av garantierna. Sedan slutliga förluster nu kunnat konstateras och garantier

NU 1980/81:63

sålunda kommit att infrias föreslås för det kommande budgetåret ett mera
realistiskt anslagsbelopp av 800 milj. kr. Utskottet tillstyrker även detta
förslag.

Enligt beslut av riksdagen år 1978 får statliga kreditgarantier utfärdas för
alternativ produktion vid varven. I vissa fall bildar emellertid varvsföretagen
särskilda bolag för att genomföra viss alternativ produktion. Även sådana
bolag föreslås nu få möjlighet att erhålla garanti. Utskottet har ingen erinran
häremot.

Våren 1980 anvisade riksdagen 300 milj. kr. att användas för räntestöd till
svenska beställare av fartyg. Syftet var att de svenska varven skulle få
möjlighet att erbjuda samma räntor vid fartygsfinansieringen som utländska
varv kan erbjuda. Räntestödet avser beställningar som tecknas före utgången
av år 1983. Räntenivåerna är f. n. allmänt lägre än motsvarande marknadsräntor.
Kostnadsskillnaderna bärs av staten.

Nämnden för fartygskreditgarantier, som administrerar räntestödet, har
anmält hos regeringen att det angivna beloppet av 300 milj. kr. inte beräknas
räcka. Samtidigt är det svårt att ta reda på hur stort medelsbehovet kan bli.
Mot denna bakgrund föreslås i propositionen en omläggning som innebär att
regeringen årligen får begära ett särskilt förslagsanslag varmed de löpande
kostnaderna för räntestödet kan täckas.

Riksdagen uttalade vid sitt beslut om räntestödet att systemet borde
utformas på sådant sätt att kravet på likställighet mellan svenska och
utländska beställare skulle bli tillgodosett. Industriministern anför i propositionen
att detta krav är uppfyllt. Han påpekar samtidigt att de av riksdagen
beslutade principerna för räntestödet leder till ökade utgifter för staten. Med
hänsyn härtill har övrigt varvsstöd räknats ned med ett belopp av sammanlagt
135 milj. kr.

I de fall där lånevillkoren för svenska beställare vid svenska varv är
förmånligare än vad som gäller vid export eller det i övrigt är fördelaktigare
för en beställare att beställa vid svenska varv är det enligt industriministern
rimligt att sådana fördelar balanseras t. ex. genom en höjning av räntesatsen.
Med anledning av vad sålunda anförs i propositionen finns det enligt
utskottets mening skäl för riksdagen att i anslutning till sitt uttalande förra
året understryka vikten av att jämförelsen baseras på en totalvärdering av de
villkor som är förenade med den affär som krediten gäller.

I övrigt lämnar utskottet regeringens förslag beträffande räntestöd till
beställare av fartyg utan erinran.

NU 1980/81:63

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vissa temporära åtgärder

att riksdagen avslår motion 1980/81:1044,

2. beträffande långsiktigt utvecklingsprogram för varvsindustrin
att riksdagen avslår motion 1980/81:2124 yrkande 5,

3. beträffande ny koncernledning för Svenska Varv AB
att riksdagen avslår motion 1980/81:2124 yrkande 8,

4. beträffande nedläggning av Öresundsvarvet AB
att riksdagen

a) avslår motion 1980/81:2124 yrkande 1,

b) med bifall till proposition 1980/81:131 momentötill Tillskott
av medel till Svenska Varv AB för nedläggning av Öresundsvarvet
AB för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 672 000 000 kr.,

5. beträffande fortsatt verksamhet vid Öresundsvarvets anläggningar att

riksdagen avslår

a) motion 1980/81:1489 yrkande 1 och motion 1980/81:2124
yrkande 2,

b) motion 1980/81:2120,,

6. beträffande resurser för Landskrona Finans AB

att riksdagen avslår motion 1980/81:2121 yrkande 6,

7. beträffande marina beställningar vid Karlskronavarvet AB
att riksdagen

a) på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1980/81
under anslaget Marinförband: Materielanskaffning under fjärde
huvudtiteln bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m. m. för marinförband får läggas ut inom en
kostnadsram av ytterligare 100 000 000 kr.,

b) avslår motion 1980/81:2119 yrkande 2,

8. beträffande sysselsättningsskapande åtgärder vid Karlskronavarvet
AB

att riksdagen

a) avslår motion 1980/81:2121 yrkande 1,

b) med bifall till proposition 1980/81:131 moment 5 till Tillskott
av medel till Karlskronavarvet AB för sysselsättningsfrämjande
åtgärder på tilläggsbudget lil till statsbudgeten för budgetåret
1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 100 000 000 kr.,

9. beträffande stödåtgärder för byggande av fiskefartyg av plast
att riksdagen avslår motion 1980/81:593,

NU 1980/81:63

10. beträffande Götaverken Sölvesborg AB

att riksdagen avslår motion 1980/81:2124 yrkande 4,

11. beträffande AB Finnboda Varf

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:131 moment 3
godkänner vad som i propositionen anförs om användningen av
det i statsbudgeten för budgetåret 1980/81 uppförda reservationsanslaget
Medelstillskott till Svenska Varv AB,

12. beträffande skuldebrev till Svenska Varv AB

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:131 momenten
2 och 7

a) godkänner att regeringen får utfärda skuldebrev till Svenska
Varv AB för sammanlagt 663 000 000 kr. enligt de riktlinjer
som anges i propositionen,

b) till Kostnader för skuldebrev till Svenska Varv AB för
budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag av 59 000 000 kr.,

13. beträffande garantier till Svenska Varv AB avseende förlusttäckning att

riksdagen med bifall till proposition 1980/81:131 moment 8
till Täckande av förluster på grund av garantier till den statliga
varvskoncernen för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln
- i stället för i proposition 1980/81:100 (bil. 17 s. 358)
föreslaget belopp - anvisar ett förslagsanslag av 800 000 000
kr.,

14. beträffande kreditgaranti för finansiering av alternativ produktion att

riksdagen med bifall till proposition 1980/81:131 moment 1
godkänner de ändrade riktlinjer för lämnande av garantier till
svensk varvsindustri för finansiering av alternativ produktion
som anges i propositionen,

15. beträffande räntestöd till beställare av fartyg

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:131 moment 9
till Räntestöd till varvsindustrin för budgetåret 1981/82 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.
och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Stockholm den 21 maj 1981

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1980/81:63

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg(s), Margaretha af
Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c), Lennart Pettersson (s), Bengt Sjönell
(c), Rune Jonsson (s) (mom. 1-6), Hadar Cars (fp), Wivi-Anne Radesjö (s),
Birgitta Johansson (s), Per Westerberg (m) och Karl-Erik Häll (s) (mom.
7-15).

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson,
Rune Jonsson (nr 1, 2), Wivi-Anne Radesjö, Birgitta Johansson och
Karl-Erik Häll (nr 3, 4) (alla s)

1. Långsiktigt utvecklingsprogram för varvsindustrin (mom. 2)
Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Av den” och
slutar på s. 6 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till detta yrkande. Den nödvändiga strukturomvandlingen
inom varvsindustrin kan, som framhålls i motion 1980/81:2121, inte
genomföras utan stöd från samhällets sida. Varvsfrågornas behandling i
riksdagen under senare år ger, även om viktiga meningsmotsättningar har
förekommit, belägg för att denna uppfattning är allmänt omfattad. Om
stödet skall vara effektivt får det emellertid inte lämnas planlöst. På denna
punkt ger regeringens agerande anledning till stark kritik. Som motionärerna
betonar präglas den statliga varvspolitiken under den nuvarande parlamentariska
majoriteten av passivitet och uppgivenhet. Regeringen har inte
utformat något konkret åtgärdsprogram som kan hjälpa varvsnäringen ut ur
krisen. Den har försummat att aktivt utöva sitt ägaransvar gentemot Svenska
Varv. Dess handläggning av frågan om finansiell rekonstruktion av Kalmar
Varv AB vittnar påtagligt om bristande förmåga att genomföra en
konstruktiv och konsekvent varvspolitik. Att en samlad utvecklingsplan görs
upp för varvsnäringen är mot denna bakgrund ett oeftergivligt krav. En
central uppgift vid arbetet på en sådan plan blir att genomföra en långsiktig
finansieringsanalys för Svenska Varv. Utskottet föreslår att riksdagen uttalar
sig för en sådan planering från riksdagens sida som utskottet här har talat om.
Det berörda yrkandet i motion 1980/81:2124 blir om så sker tillgodosett i det
väsentliga.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande långsiktigt utvecklingsprogram för varvsindustrin
att riksdagen

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

NU 1980/81:63

om en utvecklingsplan och finansieringsanalys för Svenska
Varv AB,

b) avslår motion 1980/81:2124 yrkande 5 i den mån motionen
inte i denna del tillgodoses enligt utskottets hemställan under
a.

2. Nedläggning av Öresundsvarvet AB (mom. 4)

Reservanterna anser att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med ”Utskottet anslöt” och slutar med ”i propositionen” bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan i allt instämma i den kritik som framförs i motion
1980/81:2121 (s). De socialdemokratiska ledamöterna i konstitutionsutskottet
har på ett klargörande sätt dokumenterat vilka allvarliga brister som
kännetecknar regeringens handläggning av frågan om Öresundsvarvet efter
1980 års riksdagsbeslut. I dagens läge befinner sig riksdagen i en tvångssituation.
Den avveckling av varvet som Svenska Varvs ledning med
regeringens goda minne har satt i gång har gått så långt att det inte längre är
möjligt att framgångsrikt genomföra riksdagsbeslutet. Utskottet ser sig
följaktligen nödsakat att dels avstyrka det yrkande i motion 1980/81:2124
(vpk) som går ut på att varvsrörelsen i Landskrona skall bevaras, dels
tillstyrka regeringens förslag att Svenska Varv skall få ett ägartillskott för att
kunna finansiera nödvändiga nedläggningskostnader. Med givna förutsättningar
godtar utskottet regeringens medelsberäkning. Ägartillskottet bör
alltså bestämmas till 672 milj. kr. Om det visar sig att nedläggningskostnaderna
kan begränsas, så att inte hela det angivna beloppet behöver utnyttjas,
skall överskottet få användas för sysselsättningsskapande åtgärder i Landskrona.

3. Marina beställningar vid Karlskronavarvet AB (mom. 7)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”När det”
och slutar med ”sådana verkningar” bort ha följande lydelse:

När det gäller beloppet för detta beställningsbemyndigande ansluter sig
näringsutskottet till det förslag som har lagts fram av socialdemokraterna i
försvarsutskottet. Eftersom det bedöms finnas förutsättningar att genom
omdisposition av tidigare givna bemyndiganden skapa ett beställningsutrymme
av ca 50 milj. kr. är ett kompletterande beställningsbemyndigande om 50
milj. kr. tillräckligt för att möjliggöra den beställningsvolym som försvarsutskottet
i sin helhet synes betrakta som önskvärd.

NU 1980/81:63

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande marina beställningar vid Karlskronavarvet AB
att riksdagen

b) (= alternativ 1).

4. Sysselsättningsskapande åtgärder vid Karlskronavarvet AB (mom. 8)
Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Yrkandet i”
och slutar med ”skall utebli” bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i motion 1980/81:2121 (s) är det angeläget att Karlskronavarvet
får möjlighet att t. v. bibehålla den kapacitet som Svenska Varv i sin
strukturplan har räknat med. En ytterligare sänkt sysselsättning är liktydig
med en minskning av varvets förutsättningar att upprätthålla hög kompetens
och framdeles hävda sig på marknaden. Ett sådant beställningsbemyndigande
som har föreslagits i det föregående medför ökade möjligheter att
motionärernas intentioner kan förverkligas.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande sysselsättningsskapande åtgärder vid Karlskronavarvet
AB

att riksdagen

a) med bifall till motion 1980/81:2121 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= alternativ 1).

NU 1980/81:63 (FöU 1980/81:7 y)

Bilaga

Försvarsutskottets yttrande
1980/81:7 y

över proposition 1980/81:131 om vissa varvsfrågor m. m. jämte
motionerna 1980/81:2119 och 2121, såvitt rör Karlskronavarvet AB

Till näringsutskottet

Näringsutskottet beslöt den 12 maj 1981 att bereda försvarsutskottet
tillfälle att avge yttrande över de delar av proposition 1980/81:131 om vissa
varvsfrågor m. m. jämte motioner som rör Karlskronavarvet AB.

Utskottet

Karlskronavarvet har en bekymmersam beläggningssituation och vidtar
åtgärder för att anpassa sig nedåt till en tillverkningsvolym som motsvarar
0,75 miljoner produktionstimmar per år. Enligt proposition 1980/81:131
överväger regeringen olika åtgärder för att förbättra möjligheterna för varvet
att uppnå denna tillverkningsvolym. För finansiering av sådana åtgärder
föreslår regeringen att 100 milj. kr. skall anvisas på tilläggsbudget III till
statsbudgeten för budgetåret 1980/81.

I motion 1980/81:2119 (fp, m, c) hävdas att all nytillverkning och alla
reparationer för marinens behov bör ske vid Karlskronavarvet.

Motion 1980/81:2121 (s) gäller bl. a. utvecklingen vid Karlskronavarvet.
Enligt motionärerna bör varvet ges ytterligare tid för sin marknadsbearbetning
och omorientering.

Försvarsutskottet underströk för ett år sedan i ett yttrande till näringsutskottet
(FöU 1979/80:4 y) att Karlskronavarvet har stor betydelse för den
svenska marinen, inte minst vid mobilisering och i krig. Varvets beställningar
från marinen var vid den tiden inte tillräckliga för att upprätthålla
sysselsättningen och behålla varvets kompetens som marint nybyggnads- och
underhållsvarv. Försvarsutskottet lämnade vissa synpunkter och förslag som
näringsutskottet och riksdagen anslöt sig till (NU 1979/80:69, rskr 1979/
80:405). På näringsutskottets förslag uttalade riksdagen bl. a. att regeringen
har ett särskilt ansvar för sysselsättningen vid Karlskronavarvet.

Som framgår av propositionen och de båda motionerna har Karlskronavarvet
nu ett beställningsläge som är mycket bekymmersamt. Detta gäller
framför allt arbeten för plåtfartyg. Särskilt påtagligt är att företaget, trots
beräknad minskning av tillverkningskapaciteten, har stor ledig kapacitet
mellan leveransen av minfartyget Carlskrona och förväntade arbeten på
ubåtar typ A 17.

Enligt vad försvarsutskottet har inhämtat ger det i propositionen
föreslagna medelstillskottet för Karlskronavarvet inte tillräcklig handlings -

NU 1980/81:63 (FöU 1980/81:7 y)

frihet för regeringen att besluta om stödbeställningar för marinens räkning.
Inom försvarsmakten tas nu med hög prioritet fram underlag för beställning
av några fartygsenheter som motsvarar angelägna behov och relativt snart
ger Karlskronavarvet sådan sysselsättning att inte ytterligare varsel om
uppsägning måste lämnas till personal vid varvet. Arbetena med sådana
fartyg, inom en kostnadsram av 450 milj. kr., skulle ge betydande
sysselsättning vid varvets plåtverkstad under åren 1982-1986.

Utskottet har tagit del av föreliggande beslutsunderlag och inhämtat
synpunkter från regeringskansliet. Det står klart att effektiva åtgärder för att
stödja Karlskronavarvet bör innefatta beställningar för försvarsmaktens
räkning. Medel för vissa beställningar beräknas stå till förfogande inom
utgiftsramen för det militära försvaret. Medelstillgången behöver dock
klarläggas ytterligare. I avvaktan bl. a. härpå har överbefälhavaren ännu inte
tagit ställning i ärendet. Tillgängliga försvarsmedel kommer av budgettekniska
skäl inte att kunna utnyttjas för fartygsbeställningar utan ytterligare
beställningsbemyndiganden.

Utskottet tillstyrker regeringsförslaget om medel för sysselsättningsfrämjande
åtgärder vid Karlskronavarvet. I enlighet med den beslutade
inriktningen för varvet bör sådana åtgärder till huvuddelen avse marina
objekt. För att ge regeringen handlingsfrihet att efter sin prövning medge
beställningar vid varvet för försvarsmaktens behov bör riksdagen ge
regeringen ett beställningsbemyndigande av samma storlek som varvsstödet,
dvs. om 100 milj. kr. Bemyndigandet bör lämnas på tilläggsbudget under
anslaget Marinförband: Materielanskaffning. Regeringen får därmed möjlighet
att under sommaren 1981 medge inledande beställningar vid varvet om
sammanlagt 200 milj. kr. Om riksdagen ger regeringen denna möjlighet
ligger detta i linje med önskemålen i de båda motionerna.

Utskottet kan däremot inte tillstyrka att riksdagen beslutar i enlighet med
yrkande 2 i motion 1980/81:2119.

Stockholm den 14 maj 1981

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gunnar Björk i Gävle
(c), Gudrun Sundström (s), Hans Lindblad (fp), Gunnar Oskarson (m), Åke
Gustavsson (s), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Karl-Erik Svartberg
(s), Anders Gernandt (c), Holger Bergman (s), Eric Hägelmark (fp), Eivor
Nilson (c) och Ralf Lindström (s).

NU 1980/81:63 (FöU 1980/81:7 y)

Avvikande mening

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg,
Karl-Erik Svartberg, Holger Bergman och Ralf Lindström (alla s) anser att
den del av utskottets anförande som på s. [21] börjar ”Utskottet har tagit del”
och slutar ”de båda motionerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringen vid beredning av
varvspropositionen vad avser Karlskronavarvet inte närmare övervägt
förutsättningarna för tidigareläggning av marina beställningar och andra
åtgärder som vore ägnade att underlätta den omställning som varvet
genomgår och som drabbar sysselsättningen.

Utskottet tillstyrker regeringsförslaget om medel för sysselsättningsfrämjande
åtgärder vid Karlskronavarvet. I enlighet med den beslutade
inriktningen för varvet bör sådana åtgärder till huvuddelen avse marina
objekt. För att ge regeringen ökade möjligheter att efter prövning medge
beställningar vid varvet för försvarsmaktens behov bör riksdagen ge
regeringen ett beställningsmyndigande om 50 milj. kr. Genom omdisponering
av tidigare givna bemyndiganden bör enligt utskottets mening ytterligare
uppskattningsvis 50 milj. kr. kunna användas för här avsedda beställningar.
Därmed skulle för ifrågavarande ändamål uppnås ett bemyndigandebelopp
av samma storlek som varvsstödet, dvs. 100 milj. kr. Det nya bemyndigandet
bör lämnas på tilläggsbudget under anslaget Marinförband: Materielanskaffning.
Regeringen får därmed möjlighet att under sommaren 1981 medge
inledande beställningar vid varvet om sammanlagt 200 milj. kr. Om
riksdagen ger regeringen denna möjlighet ligger detta i linje med önskemålen
i de båda motionerna.

GOTAB 69082 Stockholm 1981