NU 1980/81:54

Näringsutskottets betänkande
1980/81:54

över proposition 1980/81:130 i vad avser skogsindustrin jämte
motioner
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1980/81:130 om industripolitikens inriktning m. m.
(industridepartementet) i vad avser frågor rörande skogsindustrin,

dels tre motioner som har väckts med anledning av propositionen,

dels fjorton motioner om skogsindustrifrågor, vilka har väckts under
allmänna motionstiden.

Utskottet har tidigare under våren behandlat frågor rörande de båda
skogsindustriföretagen Vänerskog AB (NU 1980/81:46) och Norrlands
Skogsägares Cellulosa AB (NU 1980/81:49).

Propositionen behandlas i sin huvuddel i betänkandet NU 1980/81:64.

Proposition 1980/81:130
Förslag

I propositionen föreslås, såvitt här är i fråga, (1) att riksdagen skall
godkänna den inriktning av industripolitiken som föredragande statsrådet
har förordat.

Huvudsakligt innehåll

Vissa frågor rörande skogsindustrin behandlas i ett särskilt avsnitt i
propositionen (s. 150-158). I detta uttalas att det nu finns anledning att
närmare precisera statens roll i skogsindustrins strukturomvandling under
1980-talet (s. 151). Mot denna bakgrund redogörs för regeringens syn på
behovet av statliga insatser inom skogsindustrin i syfte att främja dels
regional balans, dels utbudet av virke. Vidare redovisas regeringens syn på
frågorna om strukturplaner för skogsindustrin och om råvaruprövningen
enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385).

Motionsyrkanden

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1980/81:130 och
behandlas i detta betänkande är följande:

1 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 54

NU 1980/81:54

1980/81:2021 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt avser hemställan att
riksdagen

14. begär att regeringen snarast framlägger förslag till handlingsprogram
för skogsindustrin i enlighet med vad som anges i motionen,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående ett strukturbolag för skogsindustrin,

16. begär att regeringen under våren 1981 för riksdagen redovisar
riktlinjer för statlig medverkan i skogsindustrins branschutveckling i enlighet
med vad som anförs i motionen,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen förordas
angående insatser för att främja vidareförädlingen inom sågverksindustrin,

1980/81:2076 av Jörn Svensson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
begär att regeringen omgående inleder överläggningar med Munksjö AB om
ett statligt övertagande av virkesfabriken i Vaggeryd,

1980/81:2078 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen med
avslag på regeringens hemställan under punkt 1 i proposition 1980/81:130 [i
vad avser skogsindustrin] beslutar förorda riktlinjer för industripolitiken i
enlighet med vad som anförs i denna motion och i motion 1980/81:806.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas i detta betänkande
är följande:

1980/81:479 av Ingvar Svanberg (s) och Curt Boström (s), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av initiativ för att snabbt få i gång vidareförädlingsprojektet vid
ASSI:s anläggningar i Norrbotten,

1980/81:847 av Raul Blucher (vpk), såvitt avser hemställan att riksdagen 1.

uttalar att utarbetandet av regeringens aviserade helhetsplan för
skogsindustrins framtid bör bedrivas med målsättningen att arbetsstyrkan ej
skall minskas,

2. hos regeringen hemställer om åtgärder som förhindrar att nu beslutade
och planerade nedläggningar och inskränkningar får gå i verkställighet innan
riksdagen har tagit ställning till regeringens aviserade helhetsplan för
skogsindustrins framtid,

1980/81:851 av Eric Holmqvist m. fl. (s), såvitt avser hemställan (8) att
riksdagen hos regeringen hemställer om snara åtgärder för att trygga
sysselsättningen vid Östanå pappersbruk,

1980/81:1031 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening uttalar att resurser för vidareförädling av plywoodindustrins
produkter prioriteras och att branschens råvaruförsörjning tryggas,

NU 1980/81:54

1980/81:1032 av Bertil Måbrink (vpk), vari hemställs att riksdagen begär
att regeringen snarast inför riksdagen redovisar ett förslag om att förlägga ett
träkemiskt forskningsinstitut till Söderhamnsregionen,

1980/81:1049 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande åtgärder
mot onödig blekning av pappersprodukter,

1980/81:1050 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om skyndsamt förslag till omfördelning av transportkostnader
enligt vad som anförs i motionen,

1980/81:1104 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hemställer att regeringen tar upp överläggningar med förpackningsindustrin
som syftar till en överenskommelse om att papper och papp för förpackningsändamål
skall vara oblekt,

1980/81:1405 av Arne Nygren m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om behov av
snabba näringspolitiska insatser i Västerbottens inlandskommuner [i vad
avser skogsindustrin],

1980/81:1414 av Olle Östrand (s), såvitt avser hemställan att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet
av

1. att Stora Kopparberg/Bergvik erhåller tillstånd att bygga ett LWCpappersbruk
inom Söderhamns kommun,

3. att den totala massaproduktionen inom Söderhamns kommun skall
behållas på nivån 450 000 årston,

1980/81:1468 av Sven Aspling m. fl. (s), såvitt avser hemställan att
riksdagen

6. beslutar inrätta en särskild forskningsstation vid Rikssågverksskolan i
Skoghall,

7. begär att regeringen framlägger detaljerade förslag rörande den under
punkten [6] förordade verksamhetens organisation, dimensionering och
finansiering enligt riktlinjer som angivits i motionen,

1980/81:1787 av Bertil Måbrink (vpk) och Lars-Ove Hagberg (vpk), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning som gör
en samhällsekonomisk utvärdering av det i motionen anförda utvecklingsalternativet
för Hammarby sulfitfabrik,

1980/81:1789 av Bertil Måbrink m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
hemställer hos regeringen om förslag till en statlig satsning på ett
utvecklingsbolag för återvinningsteknik, förlagt till Fridafors,

1* Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 54

NU 1980/81:54

1980/81:1800 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om skyndsamt förslag till en nationell
utvecklingsplan för skogsindustrin,

2. uttalar

a) att den övergripande riktlinjen för framtidens skogsindustripolitik bör
vara satsning på ökad vidareförädling av de svenska skogsprodukterna,

b) att skogsindustripolitiken bör innebära en satsning på pappersindustrins
utbyggnad och på utbyggnaden av hyvlerier vid exportsågverken,

c) att massaindustrins nuvarande maximala virkesförbrukningskapacitet ej
får öka,

d) att målsättningen för satsningen på träkemisk forskning och utveckling
under 1980-talet bör vara att den träkemiska industrin skall förädla minst 5 %
av det svenska industrivirket i mitten på 1990-talet,

3. hos regeringen hemställer

a) om förslag till hur den i motionen föreslagna utbyggnaden av
sågverksindustrin skall geomföras,

b) om förslag till en statlig satsning på forskning och utveckling av träkemin
och på träkemiska produkter under 1980-talet,

c) om förslag till en statlig satsning på vidareförädling av rayonfibrer till
kläder och andra textilier under 1980-talet,

d) om tillsättande av regionala arbetsgrupper på länsnivå som får i uppdrag
att utarbeta regionala utvecklingsplaner för skogsindustrin i enlighet med de
av riksdagen uttalade målsättningarna för skogsindustripolitiken,

e) om att söka träffa bilaterala handelsavtal med de oljeexporterande
länderna om export av bl. a. svenska skogsindustriprodukter,

f) om att skyndsamt skapa ett effektivt samordningsorgan för svensk
export av trävaruprodukter till de oljeexporterande länderna och för
marknadsföring av sådan export,

g) om att i avvaktan på en av riksdagen fastställd nationell utvecklingsplan
för skogsindustrin förhindra nedläggningar av större arbetsplatser inom
skogsindustrin och träförädlingsindustrin,

h) om att i den mån nedläggningar aktualiseras innan riksdagen fastställt
en nationell utvecklingsplan för skogsindustrin tillsätta utredning i enlighet
med vad som anförs i motionen, med uppdrag att utvärdera de samhällsekonomiska
konsekvenserna av olika utvecklingsalternativ för den berörda
arbetsplatsen,

i) om förslag utifrån de utredningar enligt punkt 3 h som kan ha genomförts
i samband med att riksdagen beslutar om en nationell utvecklingsplan för
skogsindustrin,

j) om att förslag om särskilt investeringsstöd för virkesterminaler för
sortering i såg-, kok- och brännvedssortiment bör utarbetas, varvid
kommunerna bör ges ett stort inflytande över dessa terminaler.

NU 1980/81:54

Motionerna behandlas i övrigt enligt följande:

motion

betänkande

NU 1980/81:43, 1980/81:44
NU 1980/81:43, 1980/81:58, 1980/81:60
NU 1980/81:60
NU 1980/81:43, 1980/81:64
JoU 1980/81:25, NU 1980/81:60
NU 1980/81:64

1980/81:847

1980/81:1405

1980/81:1414

1980/81:1468

1980/81:2021

1980/81:2078

Vissa uppgifter om skogsindustrin

Skogsindustrin omfattar delbranscherna massa- och pappersindustri,
sågverksindustri och skivindustri. Totalt var år 1979 ca 87 000 personer
sysselsatta inom branschen. På många orter är ett skogsindustriföretag den
helt dominerande arbetsplatsen. Större delen av skogsindustrins produktion
exporteras, och branschen är i hög grad beroende av den internationella
ekonomiska utvecklingen. Skogsindustriprodukter svarar för ca 20% av
Sveriges totala export.

Utförligare uppgifter om skogsindustribranschen har redovisats av utskottet
i ett betänkande våren 1980 (NU 1979/80:47). De uppgifterna byggde på
promemorian (Ds I 1979:5) Skogsindustrins nuläge och utvecklingsmöjligheter.

Förluster under åren 1976-1978 medförde för vissa företag och företagsgrupper,
speciellt inom skogsägarrörelsen, en akut kris. Betydande belopp
har anslagits av riksdagen i syfte att lösa likviditetsproblem och underlätta
branschens strukturomvandling. Här kan erinras om att riksdagen våren
1978 beslöt om statliga garantier för lån till skogsindustrin inom en
medelsram av 900 milj. kr. (prop. 1977/78:123, NU 1977/78:74, rskr
1977/78:360) och om ett lån till Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb) -med villkorlig återbetalningsskyldighet - av 400 milj. kr. (prop. 1977/78:180,
NU 1977/78:74, rskr 1977/78:360). Ett år senare beslöt riksdagen att efterge
nämnda lån till Ncb samt att teckna aktier i detta företag och i Södra
Skogsägarna AB till ett sammanlagt belopp av 1 100 milj. kr. (prop.
1978/79:150 bil. 2 mom. 12, prop. 1978/79:207, NU 1978/79:61, rskr
1978/79:451). Genom sistnämnda beslut blev staten majoritetsägare i Ncb
med 74 % av aktierna och minoritetsägare i Södra Skogsägarna AB med
40% av aktierna. Våren 1979 anslog riksdagen vidare 500 milj. kr. som
förlagslån till domänverket. Detta lån var avsett att möjliggöra markköp som
kunde medverka till att konsolidera skogsindustriföretagens finansiella
ställning (prop. 1978/79:125 bil. 11 punkt 7, NU 1978/79:54 punkt 9, rskr
1978/79:447).

I betänkandet NU 1980/81:46 (s. 5) har utskottet nyligen redovisat statliga
ekonomiska åtaganden vad gäller Vänerskog AB till ett belopp av

NU 1980/81:54

sammanlagt 344 milj. kr. På förslag av utskottet har riksdagen vidare bifallit
ett regeringsförslag om finansiell rekonstruktion av Ncb och sålunda anslagit
ytterligare 300 milj. kr. för aktieteckning i Ncb och 100 milj. kr. som lån till
företaget (prop. 1980/81:98, NU 1980/81:49, rskr 1980/81:282).

Uppgifter i anslutning till vissa motionsförslag
Handlingsprogram för skogsindustrin, m. m.

Motioner

Svensk skogsindustri är till övervägande delar rationell och internationellt
konkurrenskraftig, anförs i motion 1980181:2021 (s). För att branschens
konkurrenskraft även framdeles skall kunna hållas på en tillräckligt hög nivå
måste tillverkningen fortlöpande anpassas till de förändringar som sker i den
internationella efterfrågan, uttalar motionärerna. De anför vidare att
vidareförädlings- och integrationsgraden måste ökas, att anläggningarna
måste moderniseras fortlöpande och att satsningar måste ske på forskning
och utvecklingsarbete. Skogsindustrins utveckling kommer sålunda att ställa
stora krav på företagen och på samhället. För socialdemokraterna och de
anställdas organisationer är det en självklarhet att denna utveckling inte helt
kan få bestämmas av de enskilda företagen och ske på deras villkor, säger
motionärerna och slår fast att planeringen för framtiden måste ske i
samverkan mellan samhället, företagen och de anställda.

Motionärerna återger med instämmande ett uttalande i propositionen
(s. 156) att staten bör ingripa då företagens agerande tenderar att ge upphov
till en utveckling som inte är önskvärd från samhällsekonomisk synpunkt.
Den totala avsaknaden i propositionen av konstruktiva förslag om hur
samhället skall delta i och påverka skogsindustrins utveckling visar emellertid,
anför de, klart och tydligt att regeringens tal om samhällsekonomiska
överväganden är tomma ord. Motionärernas slutsats är att riksdagen bör
begära att regeringen omedelbart tar initiativ till en ”ramplanering” för
svensk skogsindustri. Planeringsarbetet, som bör göras tillsammans med
företagen och de anställdas organisationer, bör enligt motionärerna resultera
i ett förslag till ”handlingsprogram” för skogsindustrin och redovisas för
riksdagen. En första redovisning bör ske redan i år, varvid den dock får
begränsas till frågan hur det långsiktiga planeringsarbetet skall organiseras
och genomföras samt hur den planerade utvecklingen skall initieras och
styras. Frågor som därvid bör beaktas är enligt motionärerna behovet av ett
system för fortlöpande information rörande bl. a. marknadsutvecklingen,
planerade strukturförändringar, lönsamhet och kapitalbehov samt råvaruförsörjningen.

Som grund för arbetet med ett handlingsprogram anför motionärerna i
huvudsak följande. Det måste ske en ökad samordning och samverkan
rörande de stora, övergripande besluten, t. ex. i vad avser nedläggningar,

NU 1980/81:54

kapacitetsinskränkningar, kapacitetshöjande investeringar och förändringar
i produktionsinriktningen. Någon detaljplanering är det sålunda inte fråga
om. Sådana statliga åtgärder som diskuteras i proposition 1980/81:130
(s. 156) - att staten skulle utarbeta detaljerade planer för branschens
utveckling och sedan genomdriva dessa - saknar helt aktualitet. En statlig
detaljplanering av det slaget är olämplig, eftersom det är bland företagen och
deras anställda som det finns kunskaper om marknadsutveckling, konkurrensförhållanden,
produktionsteknik etc.

I motion 1980181.1800 föreslår vänsterpartiet kommunisterna att riksdagen
skall begära att regeringen skyndsamt lägger fram ett förslag till en
”nationell utvecklingsplan” för skogsindustrin. Mot bakgrund av de stora
skillnaderna mellan olika regioner är det enligt motionärerna viktigt att en
sådan nationell plan delas upp i ett antal regionala utvecklingsplaner.

Tidigare behandling i riksdagen, m. m.

För att skaffa underlag för statsmakternas bedömningar av skogsindustrins
framtida utveckling påbörjade man i början av år 1976 ett omfattande
utredningsarbete inom industridepartementet. Under de närmast följande
åren avslog riksdagen vid flera tillfällen motioner med förslag om att
regeringen skulle uppmanas lägga fram ”handlingsprogram” eller liknande
för skogsindustrin.

Resultatet av industridepartementets utredningsarbete redovisades år
1979 i promemorian (Ds I 1979:5) Skogsindustrin - nuläge och utvecklingsmöjligheter.

I promemorian anges (s. 38) att denna syftar till att redovisa nuläge och
utvecklingsmöjligheter för olika delar av svensk skogsindustri. De grundläggande
problem som branschen har att möta under 1980-talet analyseras. På
vissa områden anges möjliga lösningar och förslag till handlingslinjer.
Rapporten innehåller, sägs det vidare, inte någon övergripande plan eller
strukturplan. Det redovisade materialet är avsett att utgöra underlag vid
beslut som berör skogsindustrins framtid inom företag, organisationer och
offentliga myndigheter.

I en socialdemokratisk partimotion våren 1979 krävdes att ett samlat
handlingsprogram snarast skulle föreläggas riksdagen. Näringsutskottet
avstyrkte förslaget med hänvisning till uttalanden som hade gjorts av
regeringen i proposition 1978/79:207 om förvärv av aktier i Södra Skogsägarna
AB och Norrlands Skogsägares Cellulosa AB. Utskottet anförde
bl. a. följande:

Av propositionen framgår att det arbete som har påbörjats på att söka
finna strukturlösningar över ägargränserna inom skogsindustrin skall fortsätta.
Industriministern uttalar att regeringen kommer att aktivt delta i detta

1** Riksdagen 1980/81. 17 sami. Nr 54

NU 1980/81:54

arbete genom bl. a. den särskilda förhandlingsgrupp som har tillkallats för
detta ändamål. Underlag för en bedömning av möjliga utvecklingsalternativ
inom skogsindustrin föreligger i den ovan nämnda utredningen om skogsindustrins
utveckling och remissinstansernas yttranden.

Häremot reserverade sig det socialdemokratiska partiets företrädare i
utskottet. Riksdagen följde utskottet.

I december 1979 besvarade industriminister Nils Åsling en interpellation
(1979/80:62) av Sven Lindberg (s). Denne hade frågat bl. a. om regeringen
var beredd att ta initiativ till en ramplanering för den framtida strukturomvandlingen
inom skogsindustrin där statens och de enskilda skogsägarnas
intressen, som gemensamma företagsägare, skulle tas till vara. I sitt svar på
denna fråga anförde industriministern bl. a. följande (RD 1979/80:55
s. 177):

Den svenska skogsindustrin måste även fortsättningsvis genomgå en
successiv omstrukturering. En sådan process innebär ofrånkomligt tillväxt
inom vissa delar av branschen och för vissa företag och tillbakagång för
andra. Detta är helt nödvändigt för att skogsindustrin skall kunna
upprätthålla och stärka den internationella konkurrenskraft som är avgörande
för branschens långsiktiga överlevnad. Vidare måste skogsindustrins
fortsatta utveckling inriktas på ökad vidareförädling medan de direkt
råvarukrävande delarna av branschen inte kan tillåtas expandera totalt
sett.

Vad gäller de nedläggningar inom skogsindustrin som under senare tid har
aktualiserats är det min principiella uppfattning att produktionsenheter som
inte kan bedömas som långsiktigt livskraftiga måste tas ur drift. Företagens
resurser måste i stället inriktas på enheter som är lönsamma och utvecklingsbara.
Ett sådant synsätt måste vara vägledande även för framtiden. Vad
gäller NCB och Södra Skogsägarna, där staten och skogsägarna är
gemensamma ägare, måste självfallet samma principiella synsätt gälla. Dessa
två företag har genom riksdagens beslut 1979 anvisats ekonomiska ramar för
de strukturåtgärder som skall leda till en godtagbar lönsamhet.

Vad gäller den expansiva delen i strukturomvandlingen, dvs. utbyggnader,
har regeringen redan nu möjlighet att dels med regionalpolitiska medel, dels
inom ramen för 136 a § byggnadslagen påverka skogsindustrins utbyggnad.
Som jag har framhållit i andra sammanhang kan det emellertid finnas skäl att
närmare överväga de framtida formerna för statsmakternas medverkan i
denna utvecklingsprocess. Detta gäller inte minst de större utbyggnader som
kommer under 1980-talet.

F. n. arbetar vi med dessa frågor inom industridepartementet. I detta
arbete ingår som en naturlig del överläggningar med företrädare för såväl
branschen som de fackliga organisationerna.

I flera motioner våren 1980 föreslogs att ett handlingsprogram skulle
upprättas för massa- och pappersindustrin och sågverksindustrin med
riktlinjer för statens medverkan i branschutvecklingen. Näringsutskottet
avstyrkte motionerna och uttalade bl. a. följande (NU 1979/80:47
s. 36 f.):

NU 1980/81:54

Det är uppenbart att skogsindustrin nu står inför en besvärlig omställningsperiod.
En omstrukturering av branschen är påkallad för att skogsindustrin
skall kunna upprätthålla och stärka sin konkurrenskraft internationellt.
Att så kan ske är nödvändigt om branschens förmåga att överleva på
lång sikt skall kunna tryggas. En konsekvens kan därvid bli att sådana
produktionsenheter som inte bedöms vara livskraftiga successivt måste
avvecklas. Utskottet vill emellertid understryka att omställningsprocessen
inte bör uppfattas negativt. Den innebär att man syftar framåt och inriktar
produktionen på lönsamma och utvecklingsbara områden. Ökad vidareförädling
av skogsråvaran är ett viktigt inslag.

Av redogörelsen i det föregående (s. 21) framgår att flera skogsindustriföretag
har planer på en utbyggnad av vissa anläggningar. De råvarukrävande
delarna av branschen kan emellertid inte tillåtas att expandera totalt sett.
För att tillgängliga resurser skall användas optimalt bör förändringar inom
branschen naturligen komma till stånd i nära samarbete mellan företagen, de
fackliga organisationerna och samhället. Ett sådant samarbete pågår också
inom det särskilda branschråd för skogsindustrin som är knutet till
industridepartementet. Mot bakgrund av industriministerns nyss refererade
interpellationssvar konstaterar utskottet att frågor som rör skogsindustrins
utveckling noga följs inom regeringskansliet. Utskottet delar industriministerns
uppfattning att det kan finnas skäl att närmare överväga formerna för
statsmakternas roll i branschens strukturförändring. Ett övergripande
handlingsprogram av det slag som motionärerna förespråkar synes dock inte
vara påkallat.

I en socialdemokratisk reservation stöddes däremot tanken på en
handlingsplan. Reservanterna anförde bl. a. följande (NU 1979/80:47
s. 45):

En positiv utveckling inom skogsindustrin torde inte kunna säkras utan en
fortsatt strukturomvandling av branschen. Förändringarna måste syfta till att
åstadkomma en långsiktig balans mellan råvarutillgång och industrikapacitet
och ett bättre utnyttjande av skogsråvaran. Förädlingsgraden i skogsindustrin
måste höjas. Detta kommer att kräva betydande insatser av kapital. En
omställning enligt dessa riktlinjer kan i vissa fall komma att medföra
svårigheter för de anställda liksom för berörda orter och regioner. Men det är
viktigt att påpeka att en strukturomvandling också - och kanske framför allt -måste betyda utveckling och satsningar på framtiden. Det är därför viktigt att
samhället, de anställda och företagen gemensamt planerar för den framtida
utvecklingen.

Regeringens åtgärder för skogsindustrin har i huvudsak varit av kortsiktig
natur. En samordnad planering av åtgärderna saknas. Branschens problem -inte minst de långsiktiga - är nu sådana att ett näringspolitiskt program för
skogsindustrin snarast måste utformas. Detta innebär inte en detaljplanering
för de enskilda företagen. Däremot bör en ökad samordning och samverkan
rörande de övergripande besluten komma till stånd. Detta handlingsprogram
kommer naturligen även att omfatta sågverksindustrin. Resultatet av
industriverkets utredning av denna branschs framtida omställning och
fortsatta utveckling kommer naturligen att ingå som en viktig del i
utformningen av programmet för denna industri.

Riksdagen beslöt enligt utskottets förslag.

NU 1980/81:54

Strukturbolag

Motion

I motion 1980/81:2021 (s) anförs att det även i framtiden kommer att
krävas finansiella resurser från samhällets sida för att trygga en positiv
utveckling inom skogsindustrin. Motionärerna erinrar om att socialdemokraterna
vid flera tidigare tillfällen har föreslagit att statsmakternas
deltagande i branschutvecklingen skall ske genom ett statligt strukturbolag.
Enligt motionärerna bör riksdagen nu uttala att ett sådant bolag bör utgöra
ett väsentligt inslag i det förslag till statlig medverkan i skogsindustrins
strukturutveckling som regeringen bör lägga fram.

Tidigare behandling i riksdagen

Näringsutskottet (NU 1978/79:61) behandlade våren 1979 förslag i tre
motioner om inrättande av ett strukturbolag. Motionerna var väckta av
företrädare för resp. det socialdemokratiska partiet och centerpartiet.
Gemensamt för de tre motionerna var uppfattningen att det fanns behov av
ett strukturbolag för att förvalta statens aktier i Ncb och Södra Skogsägarna
samt för att följa upp de statliga insatserna i dessa företag. Däremot förelåg
det stora skillnader mellan motionerna i fråga om strukturbolagets uppgifter.

Inrättande av ett strukturbolag såsom förvaltningsorgan direkt under
regeringen tillstyrktes av utskottet, vars ställningstagande dikterades av de
socialdemokratiska ledamöterna, och i en reservation av centerpartiets
representanter. Enligt utskottsmajoriteten skulle en primär uppgift för
bolaget vara att utarbeta en strukturplan. Centerpartiets uppfattning var att
bolaget skulle förvalta statens aktier i kooperativa företag oavsett branschinriktning
och att det inte skulle spela någon aktiv roll i utformningen av
statens insatser på det skogsindustriella området. Riksdagen beslöt i enlighet
med en reservation av moderata samlingspartiets och folkpartiets representanter
att avvisa förslagen om strukturbolag.

På förslag av näringsutskottet avvisade riksdagen förra året ett socialdemokratiskt
motionsyrkande om inrättande av ett strukturbolag. Utskottet
(NU 1979/80:47 s. 40) anförde att det kunde finnas skäl att närmare överväga
formerna för statsmakternas roll i olika branschers förändring. Inrättande av
ett strukturbolag enligt motionärernas förslag skulle, sade utskottet,
medföra att staten på ett genomgripande sätt skulle styra branschens
utveckling, något som utskottet inte ansåg vara motiverat.

De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet underströk i en reservation
(NU 1979/80:47 s. 46 f.) att det föreslagna strukturbolaget skulle kunna spela
en viktig roll genom att kanalisera tillgängliga resurser till de delar av
skogsindustribranschen som är framtidsinriktade och expansiva.

NU 1980/81:54

Utskottet

Inledning

Skogsindustrin - massa- och pappersindustri, sågverksindustri och skivindustri
- är starkt exportinriktad. I motsats till många andra branscher med
stor export innehåller skogsindustrins produkter en mycket liten andel av
importerade insatsvaror. Branschens betydelse för svensk ekonomi illustreras
bl. a. av det faktum att inte mindre än ca 20 % av Sveriges totala export
utgörs av produkter från skogsindustrin.

Som helhet betraktad är skogsindustrin f. n. en framgångsrik bransch. En
rad problem både av kortsiktig och av långsiktig natur finns emellertid. Till
de kortsiktiga hör den bristande lönsamheten i vissa företag, sysselsättningssvårigheter
i anslutning till aktuella strukturförändringar samt industrins
råvaruförsörjning under den närmaste tiden. Till de långsiktiga hör bl. a. den
framtida balansen mellan industrikapacitet och råvarutillgång, produktionsinriktningen
och utvecklingen av förädlingsgraden. Möjligheterna att finna
lösningar och säkra branschens utveckling är av vital betydelse för den
svenska ekonomin.

Utskottet har tidigare i år tagit upp två ärenden som båda gällt större
företag inom skogsindustrin, nämligen Vänerskog AB (NU 1980/81:46) och
Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (NU 1980/81:49). Dessutom behandlar
utskottet frågor kring skogsråvarans roll i energiproduktionen i betänkandet
NU 1980/81:60.

I det nu föreliggande betänkandet behandlar utskottet dels det avsnitt i
proposition 1980/81:130 om industripolitikens inriktning m. m. där vissa
frågor rörande skogsindustrin tas upp, dels återstående motionsyrkanden om
skogsindustrin. Motion 1980/81:2078 (vpk) utmynnar i ett yrkande om avslag
på propositionen i dess helhet, sålunda också avsnittet om skogsindustrin.
Utskottet avstyrker motionsyrkandet. Från samma håll har i två andra
motioner framförts en rad förslag rörande skogsindustrin vilka utskottet
behandlar i det följande.

Statens roll i skogsindustrins strukturomvandling

Enligt propositionen (s. 151) är det två förhållanden som gör att
utvecklingen inom skogsindustrin bör följas med särskild uppmärksamhet,
nämligen den regionala betydelsen och den begränsade råvarutillgången.
Det är med utgångspunkt i dessa förhållanden som statens huvudsakliga
uppgifter i skogsindustrins strukturomvandling kan preciseras, sägs det i
propositionen, varefter regeringen anger två konkreta mål för sin politik.
Dessa mål är att främja regional balans och att främja utbudet av virke. De
medel som används är enligt propositionen temporära stimulans- och
stödåtgärder, det regionalpolitiska stödet, prövningen enligt 136 a § byggnadslagen
(1947:385, nu gällande lydelse 1976:213) av industriella nyanläggningar
och utvidgningar samt utövandet av ägarfunktion i de fyra stora

NU 1980/81:54

skogsindustriföretagen AB Statens Skogsindustrier (ASSI), domänverket,
Ncb och Södra Skogsägarna AB. Härefter förs i propositionen ett kortfattat
resonemang kring skogsindustrin från regionalpolitisk synpunkt och lämnas
en redogörelse för de förslag till åtgärder för att på kort sikt förbättra
virkesförsörjningen som regeringen har lagt fram i propositionerna 1980/
81:118 och 1980/81:136. Dessa - vissa skattelättnader och stöd till återväxtåtgärder
- har nyligen beslutats av riksdagen (SkU 1980/81:44, rskr
1980/81:285 resp. JoU 1980/81:25, rskr 1980/81:295). Vidare omtalas att
regeringen avser att lägga fram förslag för riksdagen beträffande prövningen
av träfiberförbrukande verksamheter enligt 136 a § byggnadslagen.

I ett särskilt avsnitt (s. 155-157) redogör regeringen för sin syn på frågan
om strukturplaner för skogsindustrin. Därvid uttalas att det i vårt ekonomiska
system är företagen som har det huvudsakliga ansvaret för att
industristrukturen utvecklas så att konkurrenskraften successivt stärks. Det
decentraliserade beslutsfattande som marknadsekonomin innebär är enligt
propositionen det bästa sättet att säkerställa en konkurrenskraftig industristruktur.
Regeringen anser att företagen som hittills bör ta på sig detta ansvar
genom att på egen hand utarbeta strukturplaner eller på något annat sätt.

I vissa fall kan det emellertid, sägs det också i propositionen, hända att
resultatet av företagens strukturarbete inte står i överensstämmelse med de
övergripande samhälleliga målsättningarna, t. ex. i vad gäller den regionala
balansen. Statsmakterna kan givetvis inte avhända sig möjligheten att i
sådana situationer med regionalpolitiska och andra befintliga medel påverka
utvecklingen i önskad riktning, anförs det. Utvecklingen inom branschen
behöver därför bevakas kontinuerligt. Denna bevakning sker dels inom
industridepartementet - bl. a. genom kontakter med enskilda företag
(genom lokaliseringssamrådet) och inom ramen för skogsbranschrådets
arbete - dels inom statens industriverk. Staten har också god inblick i
branschens utveckling genom det relativt omfattande statliga ägandet,
framhålls det även i propositionen.

En rad invändningar redovisas i propositionen mot tanken att staten skulle
utarbeta detaljerade planer för branschens utveckling och sedan genomdriva
dessa. Sammanfattningsvis, slås det fast, bör staten inte ta över ansvaret för
strukturutvecklingen inom skogsindustrin. Strukturarbetet inom branschen
sköts bäst av företagen själva i samråd med de anställda. Statens uppgift bör
enligt propositionen vara att noga följa utvecklingen inom branschen med
möjlighet att ingripa då företagens agerande tenderar att ge upphov till en
utveckling som inte är önskvärd från samhällsekonomisk synpunkt.

Den socialdemokratiska partimotionen 1980/81:2021 innehåller kritik mot
det nyss refererade avsnittet i propositionen. Motionärerna hävdar att
tanken på en detaljplanering av den innebörd som regeringen vänder sig mot
inte har många förespråkare och att argumentationen därför är ett slag i
luften. Motionärerna menar att det måste ske en ökad samordning och
samverkan mellan samhället, företagen och de anställda rörande de stora,

NU 1980/81:54

övergripande besluten av typ nedläggningar, kapacitetsneddragningar,
kapacitetshöjande investeringar och förändringar i produktionsinriktningen.
Enligt motionärerna bör riksdagen begära att regeringen snarast lägger fram
ett förslag till handlingsprogram för skogsindustrin i enlighet med vad som
anges i motionen. De vill vidare att regeringen redan under våren 1981 skall
redovisa för riksdagen hur det långsiktiga planeringsarbetet skall organiseras
och genomföras och hur den planerade utvecklingen skall initieras och
styras.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1980/81:1800 att riksdagen
skall begära att regeringen skyndsamt lägger fram ett förslag till en
nationell utvecklingsplan för skogsindustrin. På länsnivå bör enligt motionärerna
tillsättas regionala arbetsgrupper med uppgift att utarbeta regionala
utvecklingsplaner för skogsindustrin. I motionen, liksom också i motion
1980/81:847, föreslås vidare att riksdagen skall begära att regeringen
förhindrar nedläggningar av större arbetsplatser inom skogsindustrin i
avvaktan på att en nationell utvecklingsplan för skogsindustrin fastställs.
Enligt motion 1980/81:847 bör riksdagen också uttala att ett mål för
planeringen bör vara att arbetsstyrkan inom skogsindustrin ej skall minskas.
Motion 1980/81:1800 (vpk) innehåller vidare förslag om att regeringen, i den
mån frågor om nedläggningar aktualiseras, skall låta utvärdera de samhällsekonomiska
konsekvenserna av olika utvecklingsalternativ och lägga fram
förslag i aktuella ärenden för riksdagen.

Utskottet har inga erinringar mot vad som anförs i propositionen om att
statliga insatser i skogsindustrins strukturomvandling huvudsakligen skall
syfta till att främja regional balans och till att främja utbudet av virke. De
argument mot statliga strukturplaner som redovisas i propositionen är också
enligt utskottets mening välgrundade.

Slutsatsen är sålunda att staten inte bör ta över ansvaret för strukturomvandlingen
inom skogsindustrin. Strukturarbetet inom branschen sköts bäst
av företagen själva i samråd med de anställda. I vissa fall kan det vara
ändamålsenligt att företagen gemensamt och i samråd med de anställda
arbetar fram en plan för hur detta arbete skall ske.

Statens uppgift bör vara att noga följa utvecklingen inom branschen med
möjlighet att ingripa då företagens agerande tenderar att ge upphov till en
utveckling som inte är önskvärd från samhällsekonomisk synpunkt. Staten
har i sådana fall flera styrmedel till förfogande, såsom temporära stimulansoch
stödåtgärder, det regionalpolitiska stödet och prövningen enligt 136 a §
byggnadslagen av industriella nyanläggningar och utvidgningar. Till detta
kan läggas ägarfunktionen i de båda helägda skogsindustriföretagen ASSI
och domänverket, i det majoritetsägda Ncb och i det minoritetsägda Södra
Skogsägarna.

Av vad utskottet här anfört följer att utskottet inte ansluter sig till förslaget
i motion 1980/81:2021 (s) att riksdagen skulle uppmana regeringen att
utarbeta ett handlingsprogram för skogsindustrin. Också förslagen i motion

NU 1980/81:54

1980/81:1800 (vpk) om nationella och om regionala utvecklingsplaner för
skogsindustrin avstyrks. De ger enligt utskottets mening uttryck för en
övertro på statens förmåga att ta över ansvaret för skogsindustrins
strukturomvandling. Av samma skäl avstyrker utskottet även förslagen att
riksdagen skulle göra uttalanden om förhindrande av nedläggningar av större
arbetsplatser inom skogsindustrin (motionerna 1980/81:847 och 1980/
81:1800), om att ett mål för planeringen inom skogsindustrin skulle vara att
arbetsstyrkan ej minskas (motion 1980/81:847) och om att vissa samhällsekonomiska
utredningar bör komma till stånd (motion 1980/81:1800).

Strukturbolag

Motion 1980/81:2021 (s) innehåller ett förslag om inrättande av ett statligt
strukturbolag för skogsindustrin. Motionärerna anser att inrättande av ett
sådant bör utgöra en väsentlig beståndsdel i det förslag till handlingsprogram
för skogsindustrin som regeringen bör lägga fram.

Motionsyrkanden av motsvarande innebörd har avslagits av riksdagen
åren 1979 och 1980.

Som utskottet påpekade förra året (NU 1979/80:47 s. 40) har omstruktureringen
av branschen inneburit stora statliga insatser. Innevarande år har
riksdagen anslagit väsentliga belopp för att möjliggöra omstruktureringar
inom Vänerskog AB och Ncb. Utskottet har i det föregående anslutit sig till
den syn på statens uppgift när det gäller skogsindustrins strukturomvandling
som regeringen har redovisat i proposition 1980/81:130. Förslaget i motion
1980/81:2021 (s) att ett statligt strukturbolag skulle inrättas är inte förenligt
med utskottets grundsyn på statens roll. Därför avstyrker utskottet motionen
i denna del.

Vidareförädling, forskning och utveckling

Både i motion 1980/81:2021 (s) och i motion 1980/81:1800 (vpk)
understryks att syftet med den föreslagna planeringen är att främja en ökad
vidareförädling av skogsindustrins produkter och en ökad satsning på
forskning och utveckling.

I den sistnämnda motionen föreslås att riksdagen skall uttala att den
övergripande riktlinjen för framtidens skogsindustripolitik bör vara satsning
på ökad vidareförädling av de svenska skogsprodukterna och att skogsindustripolitiken
bör innebära en satsning på pappersindustrins utbyggnad och på
utbyggnaden av hyvlerier vid exportsågverken. I samma motion föreslås
också att riksdagen i ett uttalande skall ange ett visst mål för satsning på
träkemisk forskning och utveckling under 1980-talet. Vidare föreslår
motionärerna att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram förslag till
en statlig satsning på detta område och på vidareförädling av rayonfibrer till
kläder och andra textilier under 1980-talet. Ett förslag om att ett träkemiskt

NU 1980/81:54

forskningsinstitut skall förläggas till Söderhamnsregionen finns i motion
1980/81:1032.

Utskottet vill understryka vikten av att skogsindustriföretagen ägnar
största uppmärksamhet åt frågor rörande vidareförädling samt forskning och
utveckling. Något särskilt uttalande av riksdagen enligt de nyss refererade
förslagen i motion 1980/81:1800 (vpk) finner utskottet dock inte anledning att
förorda. Inte heller kan utskottet tillstyrka att riksdagen skulle göra ett
sådant uttalande till förmån för ett träkemiskt forskningsinstitut i Söderhamnsregionen
som föreslås i motion 1980/81:1032.

Flera motioner innehåller förslag som avser utbyggnad av olika anläggningar
i syfte att bl. a. öka graden av vidareförädling vid dessa.

I motion 1980/81:479 erinras om riksdagens beslut år 1978 att anslå 550
milj. kr. för bl. a. utbyggnad av massaproduktion vid ASSI:s anläggningar i
Karlsborg, Norrbottens län (prop. 1978/79:25 bil. 11 punkterna 8 och 9, NU
1978/79:16, rskr 1978/79:122). Denna investering är nu avslutad. Motionärerna
vill att riksdagen skall uppmana regeringen att ta initiativ i syfte att få i
gång vidareförädlingsprojekt såväl vid Karlsborg som vid ASSI:s övriga
anläggningar i Norrbotten.

Betydelsen av ökad satsning på vidareförädling inom skogsindustribranschen
har påpekats av utskottet i det föregående. Det kan emellertid inte
vara riksdagens eller regeringens sak att uppmana ett företag att göra en viss
investering. I stället måste det ankomma på företagsledning och styrelse att
utifrån kommersiella bedömningar ta de initiativ som behövs. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1980/81:479.

Motion 1980/81:1414 innehåller ett förslag om att riksdagen skulle begära
att Stora Kopparberg/Bergvik erhåller sökt tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen
att bygga ett LWC-pappersbruk inom Söderhamns kommun.

Utskottet avstyrkte våren 1980 en motion av samma innebörd (NU
1979/80:47) och hänvisade därvid till att frågan om tillstånd enligt 136 a §
byggnadslagen till utbyggnad av ifrågavarande LWC-pappersbruk vid den
tidpunkten övervägdes inom regeringen. Utskottet har nu erfarit att bolaget i
april i år har informerats om att den dåvarande regeringen var beredd att i
positiv anda pröva ansökan ifall driften kunde påbörjas inom en femårsperiod.
Något åtagande med den innebörden har emellertid inte erhållits från
bolaget. Frågan är därför föremål för vidare överväganden inom regeringskansliet.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet att riksdagen skulle göra
något uttalande i frågan.

I motion 1980/81:1414 föreslås också att riksdagen skall uttala att den
totala massaproduktionen inom Söderhamns kommun skall behållas på
nivån 450 000 årston. Utskottet anser inte att riksdagen skall uttala sig om
vilken inriktning eller nivå den industriella verksamhet skall ha som bedrivs

NU 1980/81:54

inom en viss kommun. Därför avstyrker utskottet motionen också i denna
del.

En forskningsstation bör inrättas vid Rikssågverksskolan i Skoghall,
anförs det i motion 1980/81:1468. Motionärerna räknar med investeringskostnader
om ca 2 milj. kr. och årliga driftskostnader om ca 1,5 milj. kr. De
vill att regeringen snarast skall lägga fram ett förslag om forskningsverksamhetens
organisation, dimensionering och finansiering.

Motionsyrkanden av samma innebörd väcktes också våren 1980. De
förslagen avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen i samband med
behandlingen av proposition 1979/80:110 om en träteknisk utvecklingsenhet i
Skellefteå. I betänkandet NU 1979/80:48 finns en utförlig redogörelse för
bakgrunden till motionsyrkandena om en forskningsstation vid Rikssågverksskolan.

Utskottets ställningstagande förra året var enhälligt. Utskottet pekade på
det aktuella läget när det gällde organisation och planering av träteknisk
forskning. Sågverks-, trämanufaktur- och skivindustriernas branschsammanslutningar
hade bildat en ny gemensam forskningsstiftelse. Från dess sida
hade kraftigt betonats att det var angeläget att resurserna för träteknisk
forskning och utveckling inte splittrades på ytterligare enheter. Utskottet
sade sig instämma i att det är betydelsefullt att de ekonomiska och personella
resurser som står till buds för sådan verksamhet används så rationellt som
möjligt. Det finns skäl att med intresse avvakta resultatet av det programarbete
som nu sätts i gång, anförde utskottet och fortsatte:

Rikssågverksskolan har en maskinutrustning som otvivelaktigt kan ha
stort värde även för forsknings- och utvecklingsarbete. Utskottet har också
erfarit att denna utrustning utnyttjas av forskare vid Träforskningsinstitutet
och att den tilldrar sig intresse även bland företrädare för forskningen vid de
tekniska högskolorna. Utskottet utgår från att man vid planeringen av den
trätekniska forskningen beaktar de resurser som finns vid Rikssågverksskolan.
Vad man från värmländskt håll föreslår är att särskild personal skall
anställas för att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete i Skoghall.
Utskottet kan mot bakgrund av vad som nyss sagts inte tillstyrka att
riksdagen nu skulle uttala sig för att ytterligare en enhet för träteknisk
forskning och utveckling skall komma till stånd.

Utskottet har samma uppfattning nu och avstyrker alltså ifrågavarande del
av motion 1980/81:1468.

Förutsättningarna för att öka vidareförädlingen vid sågverken har nyligen
varit föremål för en utredning av statens industriverk. Utredningen har
genomförts på uppdrag av industridepartementet. Resultatet har redovisats i
rapporten (SIND 1980:16) Sågverkens vidareförädling - en omvärldsanalys.

Utredningen utmynnar i förslag om att omställningen till ökad vidareförädling
inom sågverksindustrin skall stödjas och stimuleras genom ett s. k.

NU 1980/81:54

branschprogram. Detta skulle genomföras under fem år och omfatta
omställnings- och utvecklingsstöd, exportfrämjande åtgärder samt statliga
kreditgarantier.

I flera motioner förordas att utredningens förslag skall genomföras. Enligt
motion 1980/81:2021 (s) bör riksdagen uttala sig för att regeringen behandlar
förslaget med största skyndsamhet och lägger fram ett förslag under hösten
1981. Också i motion 1980/81:1800 (vpk) begärs att regeringen skall lägga
fram förslag för riksdagen om utbyggnad av sågverksindustrin. Motion
1980/81:1405 innehåller önskemål om näringspolitiska insatser i Västerbottens
inlandskommuner, bl. a. i syfte att möjliggöra en ökad vidareförädling
så nära skogsråvarans avverkningsplats som möjligt.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att frågan om åtgärder för att
främja en ökad vidareförädling vid sågverken har uppmärksammats av
regeringen. Det framgår av propositionen (s. 152) att industriverkets förslag
f. n. remissbehandlas. I propositionen anförs vidare att ställning därefter
kommer att tas till behovet av eventuella statliga insatser inom branschen.
Utskottet utgår från att regeringen, sedan remissbehandlingen har avslutats,
snabbt fattar beslut i ärendet. Mot denna bakgrund finns det, anser utskottet,
inte f. n. anledning för riksdagen att göra något uttalande i hithörande
frågor. Utskottet avstyrker därför här behandlade delar av motionerna
1980/81:1405, 1980/81:1800 (vpk) och 1980/81:2021 (s).

I motion 1980/81:1031 begärs att riksdagen skall uttala sig för en
prioritering av forsknings- och utvecklingsarbete inom plywoodindustrin i
syfte att dess produkter skall vidareförädlas. Vidare bör riksdagen, föreslår
motionären, uttala att branschens råvaruförsörjning skall tryggas.

Utskottet noterar att regeringens förslag till medelsanvisning till styrelsen
för teknisk utveckling (STU) bl. a. innefattar området träteknik. Det
framgår av propositionen (s. 103) att medel har beräknats för fortsatta
insatser på hög nivå inom detta område. I fråga om råvaruförsörjningen
hänvisar utskottet till redogörelsen i det föregående (s. 11 f.).

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion 1980/81:1031.

Vissa åtgärder för att främja virkesförsörjningen

Som framgått av det föregående (s. 12) har riksdagen nyligen beslutat om
åtgärder som i det korta perspektivet kan förbättra virkesförsörjningen.
Enligt propositionen (s. 154) finns det anledning att avvakta virkesförsörjningsutredningens
(I 1979:18) förslag innan mer genomgripande åtgärder
vidtas. Utskottet tar i detta sammanhang upp tre motionsyrkanden med
anknytning till frågan om skogsindustrins virkesförsörjning.

I motion 1980/81:1800 (vpk) begärs att regeringen skall lägga fram förslag
om särskilt investeringsstöd för s. k. virkesterminaler. Sådana terminaler bör
enligt motionärerna ugprättas av kommunerna i samverkan med skogsindu -

NU 1980/81:54

strin och skogsägarna. Vid dessa terminaler sorteras virket i olika kvalitetsklasser,
t. ex. sågvirke, massaved och brännved.

Utskottet har erfarit att lovande försök med virkesterminaler pågår på
flera håll i landet. Bl. a. har ett projekt i Lycksele fått ekonomiskt stöd av
oljeersättningsfonden. Eftersom försöksverksamhet pågår anser utskottet
att det inte finns anledning för riksdagen att begära åtgärder från regeringens
sida enligt motionärernas förslag.

I detta sammanhang tar utskottet upp ytterligare ett yrkande i motion
1980/81:1800 (vpk). Detta förslag går ut på att riksdagen skall uttala att
massaindustrins nuvarande maximala virkesförbrukningskapacitet ej får
öka. Utskottet, som konstaterar att motionen inte innehåller någon
motivering till förslaget, avstyrker motionen också i denna del.

I syfte att stimulera leveranser av klenvirke från Norrlands inland till
skogsindustrin föreslås i motion 1980/81:1050 att transportkostnaderna skall
omfördelas mellan olika skogsägare eller genom avgifter från skogsindustrin.
Motionärerna hävdar att priset på skogsindustrins råvara bör anges ”fritt
bilväg, flottled eller terminal vid järnväg” i stället för nuvarande ordning som
vanligen innebär att priset anges ”fritt fabrik”. Ett förslag av denna innebörd
bör skyndsamt utarbetas av regeringen, anser motionärerna.

Utskottet avstyrker motionen. Enligt utskottets uppgift ankommer det
inte på riksdag och regering utan på berörda företag att utreda och ta
ställning i frågor av denna art. Utskottet vill tillägga att, som omtalas i
propositionen (s. 154 f.), virkesmarknadens parter har enats om att massavedspriserna
i ökad utsträckning skall få karaktär av bilvägspriser.

Övriga frågor

Två motioner, 1980/81:1049 (vpk) och 1980/81:1104, innehåller önskemål
om åtgärder för att oblekt papper skall komma till ökad användning. I båda
motionerna framhålls att blekningen av pappersmassa medför ökad energiåtgång,
skapar större miljöproblem och ökar råvaruåtgången vid massaproduktionen.

Förslaget i motion 1980/81:1049 (vpk) går ut på dels att ”statliga
styråtgärder” skall vidtas i syfte att inrikta den inhemska konsumtionen mot
oblekta pappersprodukter, dels att rekommendationer skall utfärdas till
statliga myndigheter och företag samt till kommuner och landsting att
använda papper av viss kvalitet. I motion 1980/81:1104 uppmanas regeringen
att ta upp överläggningar med förpackningsindustrin i syfte att nå en
överenskommelse om att papper och papp för förpackningsändamål skall
vara oblekt.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att en ökad
andel av pappers- och pappkonsumtionen i vårt land utgörs av oblekta
produkter. Åtgärder av den art som föreslås i de båda motionerna finner
utskottet emellertid inte skäl att tillstyrka. Utskottet vill tillägga att frågor

NU 1980/81:54

som gäller normer för offentlig upphandling handläggs av finansutskottet,
som avser att under hösten 1981 behandla motioner med förslag liknande
dem som återfinns i motion 1980/81:1049 (vpk).

Åtgärder för att främja exporten av skogsindustrins produkter krävs i
motion 1980/81:1800 (vpk). Motionärerna vill att regeringen skall söka träffa
bilaterala handelsavtal med de oljeexporterande länderna om export av
bl. a. svenska skogsindustriprodukter. Vidare önskar motionärerna att
regeringen skyndsamt skall skapa ett effektivt samordningsorgan för svensk
export av trävaruprodukter till de oljeexporterande länderna och för
marknadsföring av sådan export.

Utskottet är ense med motionärerna om vikten av att exporten av bl. a.
skogsindustrins produkter främjas på olika sätt. I det pågående branschprogrammet
för den träbearbetande industrin (jfr prop. 1980/81:100 bil. 17 s. 37)
ingår bl. a. exportfrämjande verksamhet. När det gäller handelsförbindelser
med de oljeexporterande länderna vill utskottet erinra om dels att de svenska
ambassaderna i dessa stater i betydande omfattning sysslar med exportfrämjande
verksamhet, dels att det i Jeddah, Saudiarabien, finns en svensk
handelssekreterare.

Mot här angiven bakgrund avstyrker utskottet motionen i denna del.

Utskottet tar slutligen upp några motioner med förslag till åtgärder
avseende olika enheter inom skogsindustrin.

I motion 1980/81:1787 hemställs om en utredning med ”samhällsekonomisk
utvärdering” av ett i motionen nämnt utvecklingsalternativ för
Hammarby sulfitfabrik (Sandvikens kommun). Beslut har fattats
om nedläggning av tillverkningen sommaren 1982 vid denna anläggning, som
ingår i Kopparfors AB (Papyrus-koncernen).

Enligt utskottets uppfattning finns det i detta fall inte anledning för
statsmakterna att ifrågasätta de bedömningar som har lett fram till beslutet
att driften vid Hammarby sulfitfabrik skall läggas ned. Utskottet har erfarit
att Kopparfors AB gör ansträngningar att finna ersättningssysselsättning för
de anställda. Motionen avstyrks sålunda.

Motion 1980/81:1789 innehåller förslag om att ett statligt utvecklingsbolag
för återvinningsteknik skall inrättas och förläggas till Fridafors (Tingsryds
kommun). Motionärerna vill att riksdagen skall begära att regeringen
utarbetar förslag till en statlig satsning på ett sådant utvecklingsbolag.

Av motionen framgår att det föreslagna utvecklingsbolaget skulle syssla
med teknik för återvinning av papper. Motionärerna erinrar om att Fridafors
bruk - som ingår i Södra Skogsägarna AB och vars arbetsstyrka kommer att
minskas under år 1981 - har en lång tradition när det gäller returpappersbaserad
produktion. Om det föreslagna utvecklingsbolaget lyckas med sin
uppgift kan det, uttalar motionärerna, utvecklas till en betydande verkstads -

NU 1980/81:54

industri för tillverkning av utrustning för återvinning och därigenom skapa
många nya arbetstillfällen till Fridafors.

Utskottet vill peka på att frågor om återvinningsteknik faller inom
arbetsområdet för två av de nationella utvecklingsbolag - för energi resp. för
miljövård - som diskuteras i propositionen (s. 119 f.) och som utskottet avser
att behandla i betänkandet NU 1980/81:64. Det finns enligt utskottets
mening inte anledning för riksdagen att nu aktualisera frågan om ytterligare
insatser på detta område. I detta sammanhang vill utskottet erinra om att den
i motionen nämnda minskningen av antalet anställda i Fridafors bruk får ses
mot bakgrund av den pågående strukturomvandlingen av Södra Skogsägarna
AB (jfr NU 1979/80:47 s. 10 f. och 33 f.). Utskottet avstyrker motionen.

Med hänvisning till situationen för skogsbruket och skogsindustrin i norra
Skåne föreslås i motion 1980/81:851 att regeringen skall vidta snara åtgärder
för att trygga sysselsättningen vid Östanå pappersbruk (Östra
Göinge kommun).

Östanå pappersbruk ingår i Södra Skogsägarna AB. I februari 1981, dvs.
efter det att motionen väcktes, har de anställda - ca 160 personer - varslats
om uppsägning. Driften avses upphöra under sommaren 1981.

Vid en nedläggning av det slag det här gäller är det uppenbart att samhället
bör vidta åtgärder för att se till att avvecklingen äger rum i socialt acceptabla
former. Utskottet förutsätter att arbetsmarknadsmyndigheterna sätter in de
olika åtgärder som finns i form av förstärkta förmedlingsinsatser, arbetsmarknadsutbildning
och eventuellt beredskapsarbeten. Därutöver vill
utskottet framhålla att regeringen har möjlighet att bevilja regionalpolitisk!
stöd enligt de principer som tillämpas för utsatta orter utanför stödområdena.
Utskottet avstyrker motionen.

Staten bör överta Munksjö AB:s s. k. virkesfabrik i Vaggeryd,
anförs det i motion 1980/81:2076. Motionärerna föreslår att regeringen
omgående inleder överläggningar med Munksjö AB i detta syfte. Som skäl
för förslaget nämns att företaget har gett till känna sin avsikt att lägga ned
denna enhet. Vaggerydsfabriken är emellertid en industripolitiskt riktig
satsning, anser motionärerna och hävdar att orsaken till Munksjö AB:s
beslut om nedläggning är företagets brist på tillräckliga ekonomiska resurser.
Enligt motionärerna kan domänverket vara en lämplig statlig huvudman för
virkesfabriken i Vaggeryd.

Utskottet har erfarit att det har förekommit kontakter mellan företrädare
för domänverket och för Munksjö AB om en överlåtelse av Vaggerydsanläggningen.
Det har emellertid visat sig att domänverket inte bedömer det
vara lämpligt att engagera sig i denna anläggning. Utskottet finner att det mot
bakgrund av vad som här har sagts inte finns anledning för riksdagen att
begära ytterligare initiativ från regeringens sida. Därför avstyrker utskottet
motion 1980/81:2076.

NU 1980/81:54

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen såvitt avser avsnittet om
skogsindustrin

att riksdagen avslår motion 1980/81:2078 i ifrågavarande del,

2. beträffande handlingsplan för skogsindustrin
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1980/81:130 moment 1 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1980/81:1800 yrkande 1 och
motion 1980/81:2021 yrkandena 14 och 16 godkänner i propositionen
angivna riktlinjer,

b) avslår motion 1980/81:847 yrkandena 1 och 2 samt motion
1980/81:1800 yrkandena 3 d, 3 g, 3 h och 3 i,

3. beträffande strukturbolag

att riksdagen avslår motion 1980/81:2021 yrkande 15,

4. beträffande vidareförädling

att riksdagen avslår motion 1980/81:1800 yrkandena 2 a och
2 b,

5. beträffande forskning och utveckling
att riksdagen

a) avslår motion 1980/81:1800 yrkandena 2 d, 3 b och 3 c,

b) avslår motion 1980/81:1032,

6. beträffande ASSI.s anläggningar i Norrbottens län
att riksdagen avslår motion 1980/81:479,

7. beträffande skogsindustrin i Söderhamns kommun
att riksdagen

a) avslår motion 1980/81:1414 yrkande 1,

b) avslår motion 1980/81:1414 yrkande 3,

8. beträffande forskningsstation vid Rikssågverksskolan i Skoghall att

riksdagen avslår motion 1980/81:1468 yrkandena 6 och 7,

9. beträffande sågverksindustrin

att riksdagen avslår motion 1980/81:1405 i ifrågavarande del,
motion 1980/81:1800 yrkande 3 a och motion 1980/81:2021
yrkande 17,

10. beträffande plywoodindustrin

att riksdagen avslår motion 1980/81:1031,

11. beträffande vissa virkesförsörjningsfrågor

att riksdagen avslår motion 1980/81:1050 och motion 1980/
81:1800 yrkandena 2 c och 3 j,

12. beträffande användning av oblekt papper
att riksdagen

a) avslår motion 1980/81:1049,

b) avslår motion 1980/81:1104,

NU 1980/81:54

13. beträffande vissa exportfrämjande åtgärder

att riksdagen avslår motion 1980/81:1800 yrkandena 3e och

3 f,

14. beträffande åtgärder avseende olika enheter inom skogsindustrin att

riksdagen

a) avslår motion 1980/81:1787 (Hammarby sulfitfabrik),

b) avslår motion 1980/81:1789 (Fridafors bruk),

c) avslår motion 1980/81:851 (Östanå pappersbruk),

d) avslår motion 1980/81:2076 (virkesfabriken i Vaggeryd).

Stockholm den 14 maj 1981

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Hugo Bengtsson (s),
Sven Andersson (fp), Margaretha af Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Rune
Jonsson (s), Karl Björzén (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Ingegärd Oskarsson
(c), Sivert Andersson (s), Birgitta Johansson (s), Sven Munke (m), Ivar
Franzén (c) och Christer Eirefelt (fp).

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s).

1. Handlingsplan för skogsindustrin (mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 14 med ”(motion 1980/81:1800)” bort ha följande
lydelse:

En positiv utveckling inom skogsindustrin torde inte kunna säkras utan en
fortsatt strukturomvandling av branschen. En sådan kommer att ställa stora
krav på företagen och på samhället. Förändringarna måste syfta till att
åstadkomma en långsiktig balans mellan råvarutillgång och industrikapacitet.
Kapital för investeringar måste finnas tillgängligt. En omställning kan i
vissa fall komma att medföra svårigheter för de anställda liksom för berörda
orter och regioner. Det är viktigt att nödvändiga förändringar kan ske på ett

NU 1980/81:54

sådant sätt att de accepteras av de människor som berörs. Planeringen för
framtiden måste därför ske i samverkan mellan samhället, företagen och de
anställda.

Regeringens åtgärder för skogsindustrin har i huvudsak varit av kortsiktig
natur och har ofta präglats av motsägelser och långa stridigheter inom
regeringen.

Proposition 1980/81:130 innehåller inte några konkreta förslag till åtgärder
för att främja utvecklingen inom skogsindustrin. Utskottet betraktar detta
förhållande som en väsentlig brist i propositionen. Branschens problem - inte
minst de långsiktiga - är nu sådana att ett näringspolitiskt program för
skogsindustrin, ett handlingsprogram, måste utformas.

Endast i ett hänseende innehåller propositionen ett ställningstagande från
regeringens sida. Det gäller frågan om strukturplaner för skogsindustrin, i
vilken fråga det redovisas en rad argument mot tanken på statligt deltagande i
planeringsarbetet. Men regeringens argumentation slår in öppna dörrar,
eftersom något förslag med den innebörd som regeringen vänder sig emot
inte har lagts fram.

Utskottet anser att det behövs en ökad samordning och samverkan
rörande de stora, övergripande besluten. Här syftas på beslut av typen
nedläggningar, kapacitetsinskränkningar, kapacitetshöjande investeringar
och förändringar i produktionsinriktningen. Någon detaljplanering av den
art som kritiseras i propositionen är det således inte fråga om.

Regeringen bör således, anser utskottet, ta initiativ till en samordnad
planering inom skogsindustrin och lägga fram ett förslag till handlingsprogram
för riksdagen. En första redovisning bör, som anförs i motion
1980/81:2021 (s), presenteras för riksdagen under innevarande år.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av här angiven innebörd.
Ett sådant uttalande ligger väl i linje med förslaget i motion 1980/81:1800
(vpk) om en nationell utvecklingsplan för skogsindustrin. Om riksdagen
beslutar enligt utskottets förslag finns det enligt utskottets uppfattning ingen
anledning för riksdagen att nu också göra uttalanden om att nedläggningar av
större arbetsplatser inom skogsindustrin skall förhindras, om att ett mål för
planeringsarbetet skulle vara att ej minska arbetsstyrkan och om att vissa
samhällsekonomiska utredningar bör komma till stånd. Förslagen av denna
innebörd i motionerna 1980/81:847 och 1980/81:1800 (vpk) avstyrks alltså av
utskottet.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande handlingsplan för skogsindustrin
att riksdagen

a) med bifall till motion 1980/81:2021 yrkande 14, med
anledning av motion 1980/81:1800 yrkande 1 och motion
1980/81:2021 yrkande 16 och med avslag på proposition

NU 1980/81:54

1980/81:130 moment 1 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

2. Strukturbolag (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening viktigt att ett statligt strukturbolag för
skogsindustrin inrättas. För att en positiv utveckling inom denna industrigren
skall tryggas kommer det även framdeles att krävas finansiella insatser från
samhällets sida. Dessa måste ingå som led i en planerad utveckling. Härvid
skulle ett sådant strukturbolag som motionärerna förespråkar kunna spela en
viktig roll genom att kanalisera tillgängliga resurser till de delar av branschen
som är framtidsinriktade och expansiva. I det förslag till statlig medverkan i
skogsindustrins strukturutveckling som regeringen bör lägga fram bör
inrättandet av ett sådant bolag utgöra ett väsentligt inslag. Utskottet föreslår
att riksdagen gör ett uttalande av här angiven innebörd och tillstyrker alltså
förslaget härom i motion 1980/81:2021 (s).

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande strukturbolag

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:2021 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

3. ASSI:s anläggningar i Norrbottens län (mom. 6)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Betydelsen
av” och slutar med ”motion 1980/81:479” bort ha följande lydelse:

Som utskottet nyss påpekade är det betydelsefullt att en ökad satsning på
vidareförädling sker inom skogsindustriföretagen. Regeringen har ett
särskilt ansvar för att så blir fallet i statsägda företag. Vid ASSI:s
anläggningar i Karlsborg har nyligen slutförts ombyggnader som gjort
fabriken mera rationell och möjliggjort en ökad produktion med ett minskat
antal anställda. För att en ökad sysselsättning och en förbättrad lönsamhet
skall tryggas måste en ökad förädling av råvaran ske. Framsynta investeringar
i detta syfte behövs också för att skapa nya arbeten i en del av Sverige som
brottas med stora sysselsättningsproblem. Mot denna bakgrund föreslår
utskottet ett uttalande av riksdagen med uppmaning till regeringen att ta
initiativ till att ASSI snarast planerar och lägger fram förslag till vidareför -

NU 1980/81:54

ädlingsprojekt vid företagets anläggningar i Norrbotten. Ett sådant uttalande
ligger i linje med önskemålet i motion 1980/81:479.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande ASSl.s anläggningar i Norrbottens län

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:479 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Forskningsstation vid Rikssågverksskolan i Skoghall (mom. 8)
Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottets
ställningstagande” och slutar med ”motion 1980/81:1468” bort ha följande
lydelse:

När utskottet för ett år sedan avstyrkte motsvarande förslag var ett
avgörande argument risken att resurserna för träteknisk forskning och
utveckling skulle splittras (NU 1979/80:48 s. 9 f.). Vid ytterligare överväganden
har utskottet emellertid funnit att dessa farhågor var överdrivna.
Regeringen bör därför utarbeta och för riksdagen lägga fram förslag om en
sådan forskningsstation vid Rikssågverksskolan i Skoghall som förordas i
motion 1980/81:1468. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av
denna innebörd.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande forskningsstation vid Rikssågverksskolan i Skoghall att

riksdagen med anledning av motion 1980/81:1468 yrkandena
6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Särskilt yttrande

Virkesfabriken i Vaggeryd (mom. 14 d)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s)
anför:

Munksjökoncernens ekonomiska svårigheter har i stor utsträckning
orsakats av bristen på råvara och en dyr virkesimport. De borgerliga
regeringarnas oförmåga och ovilja att ta itu med skogsindustrins råvaruproblem
har försatt Munksjö AB och flera andra svenska skogsindustriföretag i
stora ekonomiska svårigheter.

För att lätta på företagets akuta kris beviljade regeringen den 29 januari
1981 statlig garanti för ett s. k. industrigarantilån på 20 milj. kr. Men

NU 1980/81:54

företagets problem blev därmed inte lösta. Regeringen förutsatte för beslutet
en omstrukturering av företaget.

Regeringen kan därför nu inte springa ifrån sitt ansvar för den fortsatta
strukturomvandlingen inom Munksjökoncernen. Det är viktigt att det
fortsatta strukturarbetet sker under medverkan av de anställda. Vi utgår
ifrån att regeringen noga följer det pågående strukturarbetet.

NU 1980/81:54

Innehåll

Ärendet 1

Proposition 1980/81:130 1

Förslag 1

Huvudsakligt innehåll 1

Motionsyrkanden 1

Vissa uppgifter om skogsindustrin 5

Uppgifter i anslutning till vissa motionsförslag 6

Handlingsprogram för skogsindustrin, m. m 6

Motioner 6

Tidigare behandling i riksdagen, m. m 7

Strukturbolag 10

Motion 10

Tidigare behandling i riksdagen 10

Utskottet 11

Inledning 11

Statens roll i skogsindustrins strukturomvandling 11

Strukturbolag 14

Vidareförädling, forskning och utveckling 14

Vissa åtgärder för att främja virkesförsörjningen 17

Övriga frågor 18

Hemställan 21

Reservationer 22

1. Handlingsprogram för skogsindustrin (s) 22

2. Strukturbolag (s) 24

3. ASSI:s anläggningar i Norrbottens län (s) 24

4. Forskningsstation vid Rikssågverksskolan i Skoghall (s) 25

Särskilt yttrande

Virkesfabriken i Vaggeryd (s) 25