NU 1980/81:5

Näringsutskottets betänkande
1980/81:5

över motion om användningen av vissa jordbruksprodukter vid
framställning av klister

Ärendet

I motion 1979/80:170 av Sven-Gösta Signell m. fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
framhållits och begär att åtgärder vidtas för att inte majs-, potatis- och
vetestärkelse skall behöva användas vid framställning av klister i den svenska
industrin.

Motionen

Inledningsvis anges i motionen att enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation
(FAO) ungefär 60 % av jordens befolkning är konstant
undernärda. Det är självklart att världens livsmedelsproduktion måste öka,
säger motionärerna. Det borde, menar de, vara lika självklart att alla
livsmedel som produceras skall användas enbart till föda. Som exempel på
motsatsen anför motionärerna att majsmjöl används inom pappersindustrin
för framställning av klister.

Motionen innehåller bl. a. följande uppgifter, som har tagits fram av
riksdagens upplysningstjänst.

Sverige importerade år 1978 ca 30 000 ton majsstärkelse. Härav användes
ca 20 000 ton inom pappers-, textil- och byggnadsindustrin, ca 5 000 ton inom
wellpappindustrin och ca 5 000 ton för framställning av stärkelsederivat, en
produkt som huvudsakligen utnyttjas inom livsmedelsindustrin. Förutom
majsstärkelse används även potatis- och vetestärkelse för samma ändamål -utom i wellpappindustrin, där man enbart använder majsstärkelse.

Inom wellpappindustrin används majsstärkelse som klister. Inom pappersindustrin
används stärkelse (huvudsakligen potatisstärkelse) som tillskott i
massan för att göra papperet starkare.

För att producera 100 kg majsstärkelse krävs 161 kg majskorn (dvs.
1,6 ton majs ger 1 ton stärkelse). En person i ett u-land har ett ungefärligt
nettointag av majs på ca 180 kg per år (dvs. ca 0,5 kg per person och dag).
30 000 ton majsstärkelse (ca 48 000 ton majs) skulle således räcka till ca 96
miljoner dagsportioner i ett u-land.

Omräknat skulle detta, säger motionärerna, innebära att omkring 270 000
personer - vilket är mer än hela Skaraborgs läns befolkning - skulle kunna
livnära sig under ett år på den mängd majsmjöl som används för industriellt
ändamål enbart i Sverige.

1 Riksdagen 1980/81. 17 sami. Nr 5

NU 1980/81:5

2

Mot bakgrund av dessa uppgifter och uppgifter om majsproduktionen i
olika länder anser motionärerna att industrins behov av klister och stärkelse
borde tillgodoses med syntetiska medel. Finns det inte tillgång till sådana
medel borde forskningsresurser omgående ställas till förfogande för att få
fram medlen.

Utredningsförslag med anknytning till motionen

En särskild utredare (f. d. statssekreterare Per Wramner). som haft i
uppdrag att utreda de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för
tillverkning av etanol ur sockerbetor och andra produkter, har nyligen avgett
betänkandet (Ds Jo 1980:7) Etanol ur jordbruksprodukter.

Utredningen anför i betänkandet (s. 147) bl. a.:

Det ökade intresset för att utnyttja jordbruksprodukter för energiändamål
har gett upphov till en debatt om det etiskt och moraliskt försvarbara i ett
sådant utnyttjande. En ökande odling av energigrödor framställs allt oftare
som ett hot mot livsmedelsförsörjningen. En konflikt mellan att använda
jordbruksmarken för livsmedelsproduktion och för energiproduktion har
börjat uppstå i vissa länder .

Utan att på något sätt vilja förringa denna konflikt vill utredningen
framhålla att odling av industriråvaror, t. ex. spånadsväxter, redan förekommer
i betydande omfattning på de flesta håll i världen. Odling av
energiråvaror är därför inget principiellt nytt. För övrigt bidrar sådan odling
till att täcka betydligt mer grundläggande mänskliga behov än t. ex. odling av
tobak, även om en betydande lyxkonsumtion av energi förvisso förekommer.
För Sveriges del kan också en jämförelse göras med gångna tiders odling av
foder för dragare. Dessutom bevaras proteinet och kan användas som fodereller
livsmedel.

Om en betydligt större etanolproduktion baserad på jordbruksprodukter
skulle bli aktuell på 1990-talet, kan saken däremot komma i ett annat läge,
särskilt om den globala livsmedelssituationen då skulle vara värre än i
dag.

Enligt utredningen är det möjligt att producera i storleksordningen
400 000 m3 etanol per år i slutet av 1980-talet ur sockerbetor och spannmål
vid en oförändrad jordbrukspolitik. Den angivna nivån skall ses mot
bakgrund av bl. a. den osäkerhet som gäller för bedömningar av skördeutvecklingen
inom jordbruket. Utredningen föreslår att sockerbetor odlas på
25 000 ha för etanolproduktion. Därutöver bör enligt utredningen fodersäd
eller skadad brödsäd utnyttjas. Spannmålsöverskottet skulle då, beräknar
utredningen, vid normalskörd bli i storleksordningen 700 000 ton.

Av utredningen framgår att i Sverige under senare år i genomsnitt ca
300 000 ha jordbruksmark har använts för produktion av spannmål för
export. Under redovisningsåret 1978/79 exporterade Sverige 480 000 ton
brödsäd och 568 000 ton fodersäd. Under samma period importerades 63 000
ton majs. Potatis har under senare hälften av 1970-talet odlats på ca 45 000 ha
per år. och produktionen uppgick under redovisningsåret 1978/79 till

NU 1980/81:5

3

1 338 000 ton. Produktionen av stärkelse, baserad på potatis, uppgick till
55 000 ton, vilket motsvarar en potatisareal av ungefär 8 000 ha. Samtidigt
importerades 41 000 ton stärkelse.

Utskottet

Med hänvisning till vissa uppgifter om i huvudsak majsstärkelse och dess
användning för industriella ändamål begärs i motion 1979/80:170 att åtgärder
skall vidtas för att inte majs-, potatis- och vetestärkelse skall behöva
användas vid framställning av klister i den svenska industrin. Motionärerna
pekar bl. a. på att 60 % av jordens befolkning lider av undernäring. De
menar att det är självklart att alla livsmedel som produceras skall användas
enbart till föda.

Som framgår av det föregående behandlas i betänkandet (Ds Jo 1980:7)
Etanol ur jordbruksprodukter en fråga liknande den som tas upp i motionen.

I betänkandet anförs bl. a. att det ökade intresset för att utnyttja
jordbruksprodukter för energiändamål har gett upphov till en debatt om det
etiskt och moraliskt försvarbara i en sådan förbrukning. Det framhålls att
odling av industriråvaror redan förekommer i betydande omfattning på de
flesta håll i världen och att sådan odling bidrar till att täcka betydligt mer
grundläggande mänskliga behov än t. ex. odling av tobak.

Av det sagda framgår att frågan om den speciella användning av
jordbruksprodukter som motionärerna behandlar ingår i ett större sammanhang
som gäller de allmänna principerna för resursutnyttjandet i världen.
Utskottet menar att detta frågekomplex i första hand bör angripas globalt.
Överväganden och initiativ rörande begränsade geografiska och tekniska
produktionsområden är givetvis därvid av betydelse. Utskottet finner
emellertid inte att vad motionärerna anför motiverar statliga insatser för en
produktionsomläggning som skulle ändra villkoren för den berörda svenska
industrin på ett ingripande sätt, samtidigt som den blott ytterst marginellt
skulle påverka världens Iivsmedelstillgångar. Därför avstyrker utskottet
motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1979/80:170.

Stockholm den 13 november 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c). Erik Hovhammar (m).
Sven Andersson (fp). Birgitta Hambraeus (c). Lennart Pettersson (s). Rune
Jonsson (s). Karl Björzén (m). Wivi-Anne Radesjö (s). Sivert Andersson (s).
Birgitta Johansson (s). Ivar Franzén (c) och Lennart Blom (m).

.