NU 1980/81:46

Näringsutskottets betänkande
1980/81:46

över proposition 1980/81:101 i vad avser industrigarantilån och
motioner om Vänerskog AB

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1980/81:101 med förslag om tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1980/81 bilaga 8 (industridepartementet) punkt
2, Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån (avseende
bl. a. Vänerskog AB),

dels två motioner från allmänna motionstiden år 1981 rörande Vänerskog
AB.

Propositionen och motionerna redovisas i det följande.

Statssekreterare Robert Nilsson, industridepartementet, har inför utskottet
lämnat upplysningar i ärendet.

Propositionen

Förslag

I proposition 1980/81:101 bilaga 8 föreslår regeringen under punkt 2 (s. 41)
att riksdagen medger att för budgetåret 1980/81 statlig garanti för lån enligt
förordningen (1978:507) om industrigarantilån m. m. och för lån till
turisthotell beviljas med ytterligare 150 000 000 kr. till sammanlagt högst
450 000 000 kr.

Förslagets bakgrund och innebörd

Ramen för garantier av nämnda slag uppgår för budgetåret 1980/81 till 300
milj. kr., varav 150 milj. kr. har ställts till statens industriverks disposition.
Den föreslagna ökningen av garantiramen motiveras i propositionen på
följande sätt:

Med hänsyn till dels de kreditgarantier som industriverket och regeringen
hittills under detta budgetår har beviljat, dels inneliggande ansökningar
beräknas ca 130 milj. kr. av ramen ha tagits i anspråk till den 1 mars
1981.

Därutöver har regeringen den 11 december 1980 beslutat att bevilja
Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (NCB) en lånegaranti på 100 milj. kr.
på grund av de svårigheter som har uppkommit i bolaget. Regeringen

1 Riksdagen 1980/81. 4 sami. Nr 46

NU 1980/81:46

återkommer till riksdagen våren 1981 med förslag om NCB:s framtida
struktur och finansiering. Vidare har regeringen ställt i utsikt att det
krisdrabbade Vänerskog AB under vissa villkor kommer att beviljas garanti
för ett lån på 50 milj. kr.

Motionerna

De båda motioner som behandlas här är följande:

1980/81:1020 av Raul Blucher (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om åtgärder som förhindrar att nu beslutade
och planerade inskränkningar vid Åmotfors Bruk får gå i verkställighet innan
riksdagen har tagit ställning till regeringens aviserade helhetsplan för
skogsindustrins framtid,

2. hos regeringen hemställer om åtgärder för att en motutredning i facklig
regi läggs fram om Åmotfors Bruk, att brukets samhällsekonomiska
förutsättningar utreds och att dessa utredningars alternativ allvarligt prövas
innan några förändringar får ske,

1980/81:1021 av Raul Blucher (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om åtgärder som förhindrar att nu beslutade
och planerade inskränkningar vid Rottneros Bruk får gå i verkställighet
innan riksdagen har tagit ställning till regeringens aviserade helhetsplan för
skogsindustrins framtid,

2. hos regeringen hemställer om åtgärder för att en facklig motutredning
läggs fram om Rottneros Bruk och att en sådan utrednings alternativ
allvarligt prövas innan några andra förändringar får ske.

Utskottet

Riksdagen fastställer årligen en ram för statlig garanti enligt förordningen
(1978:507) om industrigarantilån m. m. samt statlig garanti för lån till
turisthotell enligt ett beslut av Kungl. Maj:t år 1965. Ramen har de senaste
åren varit 300 milj. kr., varav hälften har ställts till statens industriverks
disposition. Garanti för lån - och numera även för bankgaranti - lämnas
enligt 1 § i den angivna förordningen för att ”främja utvecklingen av främst
små och medelstora företag”. Enligt samma paragraf ges garantin på
företagsekonomiska grunder med beaktande även av de regional- och
sysselsättningspolitiska mål som staten uppställer. I den kungörelse
(1960:372) som reglerade garantigivningen fram till år 1978 angavs syftet vara
att ”främja hemslöjd, hantverk och småindustri samt därmed jämförlig
verksamhet”. Målgruppens avgränsning har genom åren berörts i en del
uttalanden i utredningsbetänkanden, propositioner och utskottsbetänkanden.
Sammanfattningsvis torde kunna sägas att det har betraktats som
självklart att huvudregeln skulle vara att endast hantverks- och småindustriföretag
skulle komma i fråga men att de organ som handhaft låneverksam -

NU 1980/81:46

heten har fått viss frihet att röra sig på andra sidan den ”något flytande”
gränsen mellan småindustriföretag och större företag. Några regeringsbeslut
om industrigarantilån har särskilt uppmärksammats. Regeringen har själv till
riksdagen anmält ett par fall där den ansett det nödvändigt att bevilja
kreditstöd i form av lånegaranti fastän detta stöd inte stämt helt överens med
de av statsmakterna antagna grunderna för stödformen. På förslag av
näringsutskottet framhöll riksdagen våren 1980 ”betydelsen av att gällande
principer för beviljande av kreditstöd enligt förordningen (1978:507) om
garantilån iakttas” (NU 1979/80:43 s. 50 f.). Konstitutionsutskottet har
bl. a. granskat regeringens beslut om stöd till AB Järnförädling i Hälleforsnäs
(KU 1978/79:30); i detta fall lämnades det inte opåtalt att industrigarantilån
hade utnyttjats som ”rådrumsstöd”.

Utskottet har lämnat denna redogörelse som bakgrund till behandlingen
av regeringens förslag i proposition 1980/81:101 - om tilläggsbudget II till
årets statsbudget - att riksdagen skall utöka den våren 1980 fastställda
garantiramen för budgetåret 1980/81 med 150 milj. kr. Ca 130 milj. kr. av
ramen beräknas komma att ha tagits i anspråk till den 1 mars 1981, meddelas
det i propositionen. Därutöver har, sägs det vidare, regeringen den 11
december 1980 beslutat att bevilja NCB en lånegarantai på 100 milj. kr. ”på
grund av de svårigheter som uppkommit i bolaget”. Regeringen hänvisar
därvidlag till den sedermera avlämnade propositionen 1980/81:98, som
näringsutskottet kommer att behandla i sitt betänkande NU 1980/81:49.
Ytterligare anförs följande: ”Vidare har regeringen ställt i utsikt att det
krisdrabbade Vänerskog AB under vissa villkor kommer att beviljas garanti
för ett lån på 50 milj. kr.” Den utvidgning av garantiramen som begärs i
propositionen innebär i realiteten att den del av rambeloppet som tas i
anspråk för NCB och Vänerskog återställs.

De särskilt nämnda lånegarantierna till de båda skogsbolagen - en garanti
på 100 milj. kr. som redan har beviljats och en garanti på 50 milj. kr. som har
ställts i utsikt - aktualiserar frågan huruvida sådana garantibeslut står i
överensstämmelse med de av riksdagen angivna grunderna för garantigivningen.
När det gäller garantin till NCB har denna fråga tagits upp vid
konstitutionsutskottets granskning. Näringsutskottet lämnar den sålunda
åsido och konstaterar blott att den del av rambeloppet som har förbrukats
genom garantin till NCB rimligen bör återställas av riksdagen, så att det
avsedda garantiutrymmet för "främst små och medelstora företag” kommer
att stå till buds.

Det aviserade beslutet om garanti till Vänerskog AB innebär uppenbarligen
också ett extraordinärt ianspråktagande av garantiramen. Skillnaden
mot det förra fallet är att den nu nämnda garantin ännu inte har lämnats. När
regeringen begär att rambeloppet med hänsyn till denna skall utökas med 50
milj. kr. kommer ansvaret för ett beslut om kreditgaranti till Vänerskog att
de facto få bäras även av riksdagen.

På grundval av denna bedömning betraktar utskottet den senast berörda

NU 1980/81:46

delen i regeringens framställning om garantiramen som en begäran om en
särskild lånegaranti till det krisdrabbade Vänerskog. Påfallande är då att
propositionen inte innehåller några ytterligare uppgifter om Vänerskog och
om de omständigheter som har föranlett regeringens ställningstagande.
Utskottet har inhämtat kompletterande uppgifter från industridepartementet,
vars statssekreterare dessutom har lämnat muntliga upplysningar inför
utskottet. I största korthet är bakgrunden till det aviserade garantibeslutet
följande.

Vänerskog AB är ett av en skogsägarförening, Vänerskog ek. för., ägt
skogsindustriföretag med sågverk, massa- och pappersbruk, spånskivefabrik,
plywoodfabrik och husfabrik m. m. - sammanlagt ett tjugotal enheteri
Värmlands, Västmanlands, Skaraborgs, Älvsborgs samt Göteborgs och
Bohus län. År 1979 översteg antalet anställda 4 000. Vänerskog AB gjorde
under åren 1975-1979 förluster på 310 milj. kr., vilka man klarade genom att
realisera anläggningstillgångar, i huvudsak kraft. Under hela år 1980
arbetade bolaget med mycket svag likviditet. För att förebygga en
likviditetskris i juni, orsakad av arbetsmarknadskonflikten, beviljade
regeringen Vänerskog AB ett industrigarantilån på 26 milj. kr. Till följd av
fortsatt svag resultatutveckling och en påbörjad lageruppbyggnad kom
företaget mot slutet av året åter i en likviditetskris. Den 23 december 1980
överenskom banker och statens förhandlare om en rekonstruktion av
Vänerskogskoncernen. Denna rekonstruktion innefattade eftergift från
bl. a. statens och vissa kreditinstituts sida av fordringar till ett totalt belopp av
398 milj. kr. Härav svarade staten för 294 milj. kr. - lokaliseringslån,
industrigarantilån, investeringsgarantier m. m. De därnäst största fordringsägare
som deltog i uppgörelsen var Lantbrukarnas riksförbund (LRF) (42
milj. kr.) och Vänerskog ek. för. som har ca 23 000 medlemmar (30 milj.
kr.). Sedan eftergifterna skett beviljade LRF och fyra banker - däribland
Sveriges Investeringsbank AB - nya krediter till ett belopp av 95 milj. kr.,
vartill kom statens utfästelse om ett industrigarantilån på 50 milj. kr. Totalt
blev det nya kreditbeloppet sålunda 145 milj. kr. Medlemmarna i Vänerskog
ek. för. skulle medverka i rekonstruktionen genom olika åtgärder. Deras
insatskapital har spärrats i tre år och likaså deras medlemslån, vilka också har
gjorts räntefria. För industrilånekapital och skogsobligationer har beslutats
om ränteanstånd och en spärrtid av fem år. Betalningstiden för innestående
virkeslikvider har sträckts ut.

Utskottet vill mot bakgrund av inhämtade upplysningar tillstyrka att
riksdagen utökar rambeloppet för industrigarantilånen under innevarande
budgetår med, förutom tidigare nämnda 100 milj. kr., de 50 milj. kr. som
erfordras för det utlovade industrigarantilånet till Vänerskog AB.

I detta sammanhang kan utskottet inte underlåta att rikta kritik mot att
regeringen inte genom den berörda delen av proposition 1980/81:101 har
lämnat riksdagen ett tillfredsställande beslutsunderlag beträffande den
begärda utvidgningen av garantiramen. Särskilt vill utskottet påtala att det i

NU 1980/81:46

propositionen inte ens antyds att den tillämnade lånegarantin om 50 milj. kr.
till Vänerskog AB utgör slutledet i ekonomiska åtaganden från statens sida
som tillsammans uppgår till 344 milj. kr.

Regeringen har i proposition 1980/81:130 om industripolitikens inriktning
m. m. lagt fram förslag till ändrade riktlinjer i fråga om industrigarantilån
och lokaliseringsstöd i samband med rekonstruktion av krisdrabbade
företag. Näringsutskottet kommer inom kort att behandla detta förslag. Med
hänsyn härtill och till den pågående granskningen inom konstitutionsutskottet
av det stödärende som rör NCB går näringsutskottet här inte ytterligare in
på frågan om förutsättningarna för meddelande av garanti enligt förordningen
om industrigarantilån.

Till sist tar utskottet i anslutning till frågan om lånegaranti till Vänerskog
AB upp två motioner om åtgärder för att förhindra inskränkningar vid vissa
dotterbolag till Vänerskog med rörelse i västra Värmland. Det gäller
Rottneros Bruk AB i Sunne kommun och Åmotfors Bruk AB i Eda
kommun, vilka driver massafabrik resp. pappersbruk. Bakgrunden - som
inte närmare redovisas i motionerna - är att Vänerskogs styrelse har antagit
en strukturplan som innebär att bl. a. de båda nämnda bruken skall läggas
ned. Rottneros Bruk har numera sålts. I samband med ägarskiftet beräknas
antalet anställda minska från ca 240 till ca 170. Om försäljning av Åmotfors
Bruk pågår förhandlingar. Om dessa leder till resultat beräknas personalstyrkan
komma att reduceras från ca 280 till ca 250. Motionärens yrkande är
att riksdagen skall hemställa hos regeringen dels om åtgärder som förhindrar
att beslutade och planerade inskränkningar vid de båda bruken får gå i
verkställighet innan riksdagen har tagit ställning till en helhetsplan för
skogsindustrins framtid, dels om åtgärder som leder till att fackliga
motutredningar läggs fram om dessa bruk och att brukens samhällsekonomiska
förutsättningar prövas innan några förändringar får ske.

Vad gäller den strukturplan för skogsindustrin som motionären ser fram
emot vill utskottet fästa uppmärksamheten på att regeringen i proposition
1980/81:130 om industripolitikens inriktning m. m. meddelar att den av där
angivna skäl inte avser att lägga fram någon sådan strukturplan. Att vidta
åtgärder för att få till stånd ”fackliga motutredningar” kan enligt utskottets
mening inte vara statsmakternas sak utan bör ankomma på de fackliga
organisationerna. Några möjligheter för regeringen att ingripa så att
inskränkningar vid de berörda anläggningarna förhindras torde inte finnas.
Med vad här sagts avstyrker utskottet de två motionerna om Rottneros Bruk
och Åmotfors Bruk.

Utskottet hemställer

1. beträffande industrigarantilån m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:101 bilaga 8
punkt 2 medger att för budgetåret 1980/81 statlig garanti för lån
enligt förordningen (1978:507) om industrigarantilån m. m. och

NU 1980/81:46

för lån till turisthotell m. m. beviljas med ytterligare
150 000 000 kr. till sammanlagt högst 450 000 000 kr.,

2. beträffande Rottneros Bruk

att riksdagen avslår motion 1980/81:1021,

3. beträffande Åmotfors Bruk

att riksdagen avslår motion 1980/81:1020.

Stockholm den 2 april 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Sven Andersson (fp),
Nils Erik Wååg (s), Lilly Hansson (s), Bengt Sjönell (c), Rune Jonsson (s),
Hadar Cars (fp), Karl Björzén (m), Ingegärd Oskarsson (c), Birgitta
Johansson (s), Per Westerberg (m) och Ivar Franzén (c).

GOTAB 66842 Stockholm 1981