NU 1980/81:44

Näringsutskottets betänkande
1980/81:44

över proposition 1980/81:67 om vissa frågor angående stålindustrin,
m. m., del av proposition 1980/81:100 och motioner om stålindustrinÄrendet I

detta betänkande behandlas

dels proposition 1980/81:67 om vissa frågor angående stålindustrin, m. m.
(utom moment 5)och elva motioner som har väckts med anledning av denna
proposition,

dels proposition 1980/81:100 bilaga 17 (industridepartementet) punkterna
G 5 och G 6 (anslag till SSAB Svenskt Stål AB, m. m.),

dels sju motioner från allmänna motionstiden om stålindustrin m. m.

Proposition 1980/81:67 moment 5 behandlas av arbetsmarknadsutskottet i
betänkande AU 1980/81:23.

Utskottet avser att senare i vår avlämna ett betänkande om mineralförsörjning
m. m. (NU 1980/81:43).

Företrädare för SSAB Svenskt Stål AB har inför utskottet lämnat
upplysningar i ärendet. Företrädare för Lindesbergs kommun och för de
fackliga organisationerna vid Stråssa gruva har inför utskottet framfört
synpunkter och därvid överlämnat skrivelser.

Upplysningar om stålverkens skrotförsörjning har inför utskottet lämnats
av ordföranden i Jernkontorets fullmäktige bruksdisponent Wilhelm
Ekman.

Skrivelser har vidare inkommit från Svenska gjuteriföreningen, Gävleborgs
läns TCO-distrikt och Svenska metallindustriarbetareförbundet avdelning
63 Järnbruksklubben (Borlänge).

Proposition 1980/81:67
Förslag

I propositionen föreslås, såvitt här är i fråga, att riksdagen

1. till Lån till SSAB Svenskt Stål AB för rekonstruktionsändamål på
tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 85 000 000 kr.,

1 Riksdagen 1980/81. 17 sami. Nr 44

NU 1980/81:44

2. till Lån till SSAB Svenskt Stål AB för strukturändamål på tilläggsbudget
II till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 17 000 000 kr.,

3. till Bidrag till SSAB Svenskt Stål AB på tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 1 645 000 kr.,

4. medger att 454 000 000 kr. av de under anslaget Lån till ett nytt
handelsstålbolag för rekonstruktionsändamål [anvisade medlen] används
som avskrivningslån för förvärv av aktierna i AB Doman i enlighet med vad
föredragande statsrådet har anfört,

6. till Medelstillskott till vissa utvecklingsbolag på tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 20 000 000 kr.

Huvudsakligt innehåll

I propositionen redogörs för stålindustrins utveckling i Sverige och
utlandet. Dessutom presenteras SSAB:s Perspektivplan 1980, som utgör en
utvecklingsplan för företaget.Vidare redovisas regeringens syn på stålindustrins
skrotförsörjning och på vissa andra aktuella problem inom branschen.

Innebörden av förslagen i propositionen är i huvudsak att närmare 104
milj. kr. anvisas till SSAB i form av lån och bidrag bl. a. för en ny ugn till
universalvalsverket i Luleå och för ombyggnad av plastbeläggningslinjen i
Borlänge. För att sysselsättningen i Borlänge, Ludvika och Oxelösunds
kommuner skall stärkas föreslås vidare att 20 milj. kr. anvisas som
medelstillskott till utvecklingsbolag med verksamhet inom dessa kommuner.

Proposition 1980/81:100

Under här aktuella punkter i proposition 1980/81:100 bilaga 17 föreslås
följande:

G 5. Betalning av ränta och amortering på statens
skuld till SSAB Svenskt Stål AB (s. 158 f.)

att riksdagen till Betalning av ränta och amortering på statens skuld till
SSAB Svenskt Stål AB för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag
av 42 300 000 kr.

G 6. Lå n t i 11 e 11 n y 11 h a n d e 1 s s t å 1 bo 1 a g f ö r r e k o n s t r u ktionsändamål
(s. 159)

att riksdagen till Lån till ett nytt handelsstålbolag för rekonstruktionsändamål
för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 200 000 000
kr.

NU 1980/81:44

Motioner

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1980/81:67 och
som behandlas i detta betänkande är följande:

1980/81:1923 av Ingemar Konradsson m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. hos regeringen begär en plan för hur specialstålverkens råvarubas skall
tryggås,

2. som sin mening ger regeringen till känna att verksamheten vid
Spännarhyttan och gruvbrytningen i Stråssa bör fortsätta till dess en sådan
plan redovisats för riksdagen,

6. hos regeringen hemställer om åtgärder så att prospekteringsarbetet vid
Håkansboda kan fullföljas på sätt som anges i motionen,

7. hos regeringen hemställer om åtgärder för att trygga den långsiktiga
verksamheten vid Mineralprocesser AB i Stråssa,

1980/81:1926 av Karl Björzén m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen framförts
om förberedelse för regeringsmedverkan vid eventuellt förhandlingssammanbrott
i pågående förhandlingar om skrotfördelningsprinciperna,

2. under förutsättning av bifall till regeringens hemställan i proposition
1980/81:67 punkt 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att beviljat lån för rekonstruktionsändamål ej bör vara
bundet vid viss angiven investering,

1980/81:1927 av Erik Larsson m. fl. (c, m), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar sig för ett fullföljande av prospekteringen vid Håkansboda,

2. uttalar sig för att ingen inskränkning av gruvdriften i Stråssa sker förrän
prospekteringen vid Håkansboda fullföljts,

3. uttalar att fortsatt och utvidgat samarbete bör ske mellan gruvorna i
Grängesberg och Stråssa,

4. hos regeringen begär att förhandlingar förs med berörda parter i syfte
att garantera fortsatt drift av processlaboratoriet i Stråssa,

1980/81:1928 av Karl-Gustaf Mathsson m. fl. (s), såvitt gäller hemställan
att riksdagen

1. uttalar sig för att Bondgruvan i Norberg inte får vattenfyllas,

3. hos regeringen begär att ett administrationsanslag på 300 000 kr. utgår
till utvecklingsfonden i Västmanlands län inom propositionens angivna
ramar,

1980/81:1929 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen beslutar
att tidigare anvisade 197,7 milj. kr. i fortsättningen får utnyttjas av
SS AB för i motionen angivna ändamål,

1980/81:1930 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att

NU 1980/81:44

riksdagen

1. begär att regeringen inrättar en särskild kommission med uppgift att
planera stålindustrins metallurgiutveckling,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
åtgärder för att säkerställa en fortsatt drift av masugnen i Spännarhyttan och
stålverket i Surahammar,

3. begär att regeringen tar initiativ till att en plan utarbetas för en fortsatt
samordning inom den svenska handelsstålsindustrin,

4. begär att regeringen framlägger förslag till en struktur-, investeringsoch
sysselsättningsplan för specialstålsindustrin i enlighet med vad som
anförts i motionen,

6. som sin mening uttalar att den för granultillverkningen i Grängesberg
erforderliga investeringen igångsätts snarast,

7. som sin mening uttalar att förutsättningarna för en ökad vidareförädling
av malmen från SSAB:s gruvor snarast skall utvärderas och redovisas för
riksdagen,

8. som sin mening uttalar vad som i motionen anförts angående åtgärder
som påverkar förutsättningarna för gruvdriften inom SSAB,

9. begär att regeringen tar initiativ till en förändring av ägarstrukturen i
Mineralprocesslaboratoriet AB i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. som sin mening uttalar att SSAB :s produktion av järnvägsräls överförs
till Luleå,

11. som sin mening uttalar vad som i motionen anförts angående en
modernisering av finvalsverket i Luleå,

12. begär att regeringen tar initiativ till en förändring av ägarstrukturen i
SSAB i enlighet med vad som anförts i motionen,

13. som sin mening uttalar vad som i motionen anförts angående
finansieringen av sysselsättnings- och utvecklingsfrämjande åtgärder inom
SSAB,

14. till Lån till SSAB Svenskt Stål AB för rekonstruktionsändamål på
tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 115 000 000 kr.,

15. till Medelstillskott till vissa utvecklingsbolag på tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 45 000 000 kr.,

1980/81:1931 av Sten-Ove Sundström (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att en ombyggnad av
finvalsverket i Luleå bör komma till stånd utan onödigt dröjsmål [och mjedel
för de första årens kostnader för ombyggnaden, 120 milj. kr., tas ur de av
riksdagen tidigare anvisade 197,7 milj. kr. till Svenskt Stål AB som utgörs av
rekonstruktions- och strukturlån,

2. som sin mening ger regeringen till känna att de uppräknade åtgärderna

NU 1980/81:44

för att fullfölja satsningarna vid järnverket i Luleå snarast bör komma till
stånd,

1980/81:1932 av Olle Svensson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
utvecklingen inom handels- och specialstålsindustrierna,

1980/81:1933 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att svensk järnmalmsbrytning och stålpolitik i framtiden bör
inriktas på att befrämja en rättvis och global fördelningspolitik,

2. uttalar att grundvalen för en ny gruv- och stålpolitik skall vara
följande:

- hela gruv- och stålindustrin nationaliseras och samordnas i ett ”svenskt
metallbolag”,

- gruv- och stålindustrin skall byggas upp efter samhällsekonomiska
intressen,

- en satsning görs på ny teknik och nya produkter samt högt driven förädling
enligt vad i motionen anförs,

- en samordning av gruv-, stål- och verkstadsindustrin sker där planer
fastställs för lokalisering av förädlingsindustrier till hotade och drabbade
bruksorter,

- nya marknader inom landet skapas genom en offensiv industripolitik,

- självförsörjningsgraden av stålprodukter ökas,

- långsiktiga handelsavtal bör ingås med planekonomierna och länderna i
den tredje världen,

- inom stål- och gruvsektorn förverkligas en samhällsstyrd forskning och
utveckling enligt vad i motionen anförs,

- processteknik, teknik för vidareförädling och gruvteknik utvecklas med
sikte på att utnyttja svenskt kunnande,

3. hemställer hos regeringen om att konsortialavtalet om SSAB upptas till
ny förhandling varvid samhällsekonomiska utgångspunkter skall vara
vägledande i ett nytt avtal där samhället är ensamägare,

4. hemställer hos regeringen om åtgärder för att lösa ut de privata ägarna -Stora Kopparberg och Gränges/Electrolux - ur SSAB med ett symboliskt
belopp och att deras fordringar på SSAB skall anses förverkade enligt vad i
motionen anförs,

5. hemställer hos regeringen om initiativ för att den kraftförsörjning som
vid SSAB:s bildande ställdes utanför bolaget tillförs samhället enligt vad i
motionen anförs,

6. uttalar att stålindustrin bör betraktas som en basnäring som kräver
resurser från samhället och att riksdagen hemställer hos regeringen om
förslag om erforderliga medel för investeringar i SSAB enligt vad i motionen
anförs,

7. uttalar att en ny plan för SSAB:s framtidsinriktning bör utarbetas,
vilken grundas på samhällsekonomi, integrerad produktion, ny teknik,

NU 1980/81:44

förädling och i övrigt enligt vad i motionen anförs,

8. hos regeringen begär förslag till investeringsmedel till SSAB för att
tillverka granuler (mikropellets) i Grängesberg,

9. hemställer hos regeringen om att vidta erforderliga åtgärder för att
trygga gruvbrytningen i SSAB:s gruvor i Grängesberg, Stråssa och Dannemora,
varvid ingen gruvbrytning bör tilllåtas upphöra förrän malmen är
utbruten och ersättningsjobb anskaffats,

10. hemställer hos regeringen om erforderliga åtgärder för att omedelbart
stoppa nedläggningen av Spännarhyttan och ytterligare nedläggningar och
avskedanden inom specialstålsindustrin i avvaktan på att en samhällsekonomiskt
grundad plan för framtida verksamhet och råvaruförsörjning presenterats,

11. hemställer hos regeringen om att framlägga en krispian för de mindre
handelsstålverken, med målsättning att rädda stålindustrin och sysselsättningen
på de berörda orterna,

12. hemställer hos regeringen om att ta initiativ för att samordna
metallurgikapaciteten för handels- och specialstålsindustrin för att minska
andelen importerat skrot och säkerställa behovet av malmbaserad metallurgi.

13. hemställer hos regeringen om att ta initiativ för att de nya reduktionsprocesserna
uppförs i full skala enligt vad i motionen anförs,

1980/81:1934 av Olle Westberg i Hofors (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

2. hos regeringen begär en plan för hur specialstålverkens råjärns- och
skrotförsörjning skall tryggas,

3. som sin mening ger regeringen till känna behovet av ett aktivt stöd för
utvecklingen av plasmateknologin,

1980/81:1938 av Sune Johansson m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. uttalar att en samordnad plan för specialstålsindustrin skyndsamt skall
utarbetas,

4. begär att regeringen medverkar till att ett långsiktigt avtal om
skrotfördelningsprinciperna kommer till stånd.

Yrkande 3 i motion 1980/81:1938 avser utskottet att behandla i betänkandet
NU 1980/81:43 (jfr s. 1).

Återstående delar av motionerna 1980/81:1923, 1980/81:1928, 1980/
81:1930,1980/81:1934 och 1980/81:1938 har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet,
som behandlar dem i sitt betänkande AU 1980/81:23.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas i detta betänkande
är följande:

1980/81:324 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos

NU 1980/81:44

regeringen begär en utredning om den svenska specialstålsindustrins
råjärnsförsörjning samt att i avvaktan på resultatet av en sådan utredning
beslutet om Spännarhyttans nedläggande inte får verkställas,

1980/81:325 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en omedelbar översyn och redovisning av möjligheterna till
stödjande åtgärder för gruvhanteringens framtida utveckling, varvid särskild
hänsyn tas till situationen vid gruvfälten i Mellansverige i enlighet med vad i
motionen anförts,

1980/81:599 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
beslutar tillförsäkra utvecklingsfonden i Kopparbergs län för stöd till Dala
Invest AB sådana successiva resurser som förutsattes i riksdagens beslut i
anslutning till proposition 1978/79:126,

1980/81:602 av Bo Södersten m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen begär
att regeringen upptar en omförhandling med Stora Kopparbergs Bergslag
AB som utmynnar i att den del av bolagets kraftresurser som utgjort en
integrerad del av dess tidigare stålframställning i framtiden överförs i
samhällets ägo,

1980/81:847 av Raul Blucher (vpk), såvitt gäller hemställan (3) att
riksdagen hos regeringen begär åtgärder dels för att beslutade och planerade
inskränkningar inom specialstålsindustrin inte verkställs, dels för att
motutredningar i facklig regi läggs fram för de aktuella produktionsenheternas
framtid och att dessa utredningars alternativ allvarligt prövas innan några
andra förändringar får äga rum,

1980/81:1022 av Raul Blucher (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder dels för att beslutade och planerade inskränkningar
vid Storfors rörverk i Värmland inte verkställs, dels för att motutredningar
i facklig regi läggs fram för Storfors Bruks framtid och att dessa utredningsalternativ
allvarligt prövas innan några andra förändringar får äga rum,

1980/81:1385 av Sven Andersson (fp) och Christer Eirefelt (fp), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en fördelningsplan av skrot så
att specialstålsindustrins och de mindre handelsstålverkens råvarubas
tryggås.

Uppgifter i anslutning till vissa av de aktuella förslagen
Stålindustrins skrotförsörjning*

Sedan 1910-talet samarbetar nästan alla stålverk om inköp av det skrot som
behövs i stålframställningen. Samarbetet sker enligt i huvudsak följande
system.

* Utförligare redogörelser finns bl. a. i betänkande NU 1974:46 och i Pris- och
kartellfrågor 1980:6.

in’U 1980/81:44

Allt skrot - även importerat - som verken behöver upphandlas i princip
genom AB Järnbruksförnödenheter (JBF). Detta företag ägs till 100 % av 17
samverkande stålverk. JBF fördelar det tillgängliga skrotet mellan verken.
Till grund för fördelningen och prissättningen ligger ett särskilt avtal mellan
järnbruken.

För att få leverera skrot till svenska stålverk måste skrotförsäljarna träffa
s. k. verksleverantörsavtal med JBF. Dessa avtal förutsätter att leverantören
kan utfästa sig att leverera vissa minimikvantiteter till JBF. Samtidigt
garanterar JBF avsättningen för allt skrot som verksleverantörerna kan
uppbringa inom landet.

Sedan mitten av 1920-talet råder exportförbud för skrot.

Under den senaste tioårsperioden har behovet av importerat skrot
varierat. I slutet av 1970-talet var emellertid importen relativt obetydlig. Den
omfattade år 1979 ca 80 000 ton, dvs. ca 2,7 % av förbrukningen.

Prognoser som gjordes inom JBF kring årsskiftet 1979-1980 pekade på en
kraftig ökning av behovet av importerat skrot under de närmaste åren. Vissa
bedömare bland stålverken menade att det årliga importbehovet skulle stiga
mot en nivå av 800 000 ton redan i mitten av 1980-talet. Bakgrunden angavs
vara bl. a. SSAB:s planer att basera en ökad andel av sin stålframställning på
skrot. Förhandlingar mellan stålverken om ett nytt avtal rörande leveranserna
från JBF ledde inte till någon uppgörelse. Som redovisas i proposition
1980/81:67 (s. 27) - liksom av utskottet våren 1980 (NU 1979/80:51 s. 17 f.) -begärde vissa järnbruk åtgärder av regeringen i syfte att lösa skrotförsörjningsfrågan.

Kraven på statliga åtgärder avvisades av industriminister Nils Åsling, som i
olika sammanhang under år 1980 har uttalat att frågan om stålindustrins
skrotförsörjning och fördelningsprinciperna bör lösas genom överläggningar
mellan företagen i branschen.

En promemoria rörande skrotförbrukningen har utarbetats inom industridepartementet
och förelåg i maj 1980.

Vid ungefär denna tidpunkt inleddes överläggningar mellan företrädare
för vissa stålverk om situationen på skrotmarknaden. Överläggningarna,
vilka fortfarande pågår, leds av ordföranden i Jernkontorets fullmäktige
bruksdisponent Wilhelm Ekman. Som ett led i dessa överläggningar har
ytterligare underlagsmaterial avseende bl. a. det framtida skrotbehovet
tagits fram inom Jernkontoret. Av uppgifter som den 16 mars 1981
publicerats i personaltidningen Svenskt Stål framgår att Jernkontorets
senaste bedömningar indikerar ett väsentligt lägre behov av importerat skrot
än som antogs för ett år sedan.

I ett anförande i Borlänge den 20 februari 1981 tog industriministern upp
frågan om fördelningen av skrot inom stålbranschen. Anförandet har
sammanfattats i ett pressmeddelande från industridepartementet (1981:17)
av följande lydelse:

NU 1980/81:44

Fördelningen av skrot är en fråga som stålbranschen har alla förutsättningar
att klara internt, utan statlig inblandning. De överläggningar som
pågår inom branschen bör kunna leda fram till en principöverenskommelse
mellan de berörda stålverken om skrotförsörjningen.

De krav som nu reses på att staten skall ingripa i branschens förhandlingar
om skrotet och därmed ta ett kostnadsansvar för stålindustrins skrotförsörjning,
är inte rimliga. Detta inte minst mot bakgrund av att vi har ett
betydande kapacitetsöverskott i råstålstillverkningen i Sverige. Det är bättre
att stålföretagen ägnar sig åt att gå igenom möjligheterna att utnyttja landets
stålresurser, i stället för att ropa på staten, sade industriministern.

Bakgrunden är att ett ökande behov från stålbranschens sida att köpa skrot
kan förutses för de närmaste åren. Flera faktorer ligger bakom denna
utveckling. Såväl specialstålverken som handelsstålverken har under de
senaste åren investerat i stränggjutningsanläggningar, som ger en mer
rationell och lönsam drift, men mindre spill i form av skrot. SKF Steel, som i
likhet med ett par andra specialstålföretag lämnat malmbasen i sin
stålframställning, planerar ett ökat behov av att köpa skrot. SSAB kommer
att förbruka skrot som kylmedel i konvertrarna om man går över till enbart
stränggjutning. I dagarna läggs dessutom metallurgin i Domnarvet ned. När
dessa åtgärder fått full effekt kan det resultera i en ökad skrotförbrukning
som kan göra det nödvändigt att importera skrot i betydande omfattning.

Men industriministern pekade på fyra alternativ för att möta en växande
skrotförbrukning. Dessa alternativ har tagits fram av en branschexpert på
industridepartementets uppdrag:

1. Ökad användning av tackjärn i elektrostålugnarna.

2. Kylning av LD-konvertrar i Luleå och Oxelösund med malm och
tackjärn.

3. Ökning av järnsvampsproduktionen i Hofors respektive Sandviken i
befintliga anläggningar med ny teknik.

4. Leverans av malmbaserade stränggjutna ämnen från Luleå och
Oxelösund till mellansvenska stålverk.

Industriministern konstaterade att det på detta sätt är möjligt att med
inhemska råvaror täcka det väntade skrotbehovet. Avgörande för vilken
stålproduktion och råvaruförbrukning vi får inom branschen är självfallet
den internationella efterfrågan på stål, som för närvarande är starkt
vikande.

Eftersom man även internationellt ökar användningen av skrot i stålindustrin
kommer sannolikt prisnivån på importskrot att öka betydligt, oavsett
vilka åtgärder vi vidtar i Sverige. Det är därför bättre att de svenska
stålverken går in för att utnyttja den malm och det stål som står till förfogande
inom landet och träffar avtal om råvaruförsörjningen som gagnar hela
branschen. Därmed minskar faran för en växande skrotimport, som skulle
medföra stora merkostnader och sämre konkurrenskraft för svensk stålindustri.

Samordning av handelsstålsindustrin

Utanför SSAB finns ett antal mindre handelsstålföretag, nämligen
Boxholms AB, Smedjebackens Valsverks AB, Halmstads Järnverk AB,
Kockums Järnverk AB, Gullspångs Elektrokemiska AB, Hallstahammar

NU 1980/81:44

AB och AB Qvarnshammars Jernbruk.

Vid riksdagsbehandlingen våren 1978 av proposition 1977/78:87 om statligt
engagemang inom handelsstålsindustrin m. m. tog näringsutskottet särskilt
upp situationen för dessa mindre handelsstålverk (NU 1977/78:45). Utskottet
underströk (s. 21) vad som hade anförts i proposition 1977/78:87 (s. 46 f.)
om det angelägna i att dessa verk även i framtiden kan bevara sin
konkurrenskraft. Åtgärder som SS AB vidtar som ett led i sin strukturomvandling
får, anförde utskottet, inte utformas så att de leder till väsentliga
svårigheter för de mindre verken.

När dessa uttalanden gjordes pågick samtal mellan de mindre handelsstålsföretagen
och med SS AB. Dessa samtal leddes av förre LO-ordföranden
Arne Geijer, som i december 1977 hade tillkallats av regeringen för denna
uppgift. I september 1978 redovisade Geijer till industriministern resultatet
av sitt arbete. Han skisserade därvid vissa förslag till ändringar av
ägarstrukturen.

Folkpartiregeringen beslöt i december 1978 att inte vid den tidpunkten ta
initiativ till förhandlingar om ägarmässig och organisatorisk samordning
mellan SS AB och andra företag i branschen. Skälen till beslutet har
redovisats i näringsutskottets betänkande NU 1979/80:51 (s. 13 f.). Ett
socialdemokratiskt motionsyrkande om uppmaning till regeringen att ta
initiativ till samordningsförhandlingar avslogs av riksdagen våren 1979 på
förslag av utskottet (NU 1978/79:43 s. 25).

Våren 1980 föreslogs på nytt i en socialdemokratisk partimotion att
riksdagen skulle uppmana regeringen att ta initiativ angående en fortsatt
samordning inom svensk handelsstålsindustri. Utskottet (NU 1979/80:51 s.
28) redovisade att samråd mellan industriministern och företrädare för de
mindre handelsstålverken hade inletts under hösten 1979.1 början av år 1980
hade kontakt också tagits med de berörda fackliga organisationerna.
Diskussionerna torde, anförde utskottet, i väsentlig mån påverkas av
resultatet av SSAB:s pågående utredningsarbete om ett nytt mediumvalsverk
i Luleå. Utskottet, som hade erfarit att SSAB avsåg att diskutera
mediumvalsverksutredningens resultat med övriga handelsstålverk, sade sig
räkna med att regeringen, när resultatet av dessa diskussioner förelåg, skulle
ta de initiativ som kunde behövas. Det fanns därför enligt utskottets mening
inte något behov av att riksdagen gjorde ett sådant uttalande som hade
föreslagits i motionen.

I en reservation pekade utskottets socialdemokratiska ledamöter på att
företrädare för branschen hade krävt åtgärder för samordning mellan
handelsstålverken. De ansåg statlig medverkan fordras för att en önskvärd
samordning inom svensk handelsstålsindustri skulle komma till stånd.

Riksdagen följde utskottet.

NU 1980/81:44

Planering för specialstålsindustrin

För att underlätta strukturomvandlingen inom specialstålsindustrin - och
även stålgjuteriindustrin - beslöt riksdagen år 1977 om vissa tidsbegränsade
stödåtgärder (prop. 1977/78:47, NU 1977/78:30, rskr 1977/78:84). Förslagen i
propositionen utgick från bedömningar och förslag som specialstålsutredningen
hade lagt fram i rapporten (Ds I 1977:3) 1977 års specialstålsutredning.

De beslutade åtgärderna innebar att berörda företag under åren 1978 och
1979 gavs möjlighet att få statliga lån med sammanlagt högst 700 milj. kr. och
lånegarantier med sammanlagt högst 600 milj. kr. De närmare villkoren
framgår av förordningen (1977:1123) om statligt stöd till strukturåtgärder
inom specialstålsindustrin m. m.

En delegation för strukturfrågor inom vissa branscher (strukturdelegationen)
inrättades av regeringen. I strukturdelegationens instruktion
(1977:1124) angavs två uppgifter, nämligen dels att pröva frågor om lån och
lånegaranti enligt nyssnämnda förordning, dels att ta initiativ till, följa och
stödja strukturomvandling inom specialstålsindustrin. Strukturdelegationens
verksamhetsberättelse för åren 1978 och 1979 har fogats till proposition
1980/81:67 som bilaga 3.

Formerna för det statliga stödet till specialstålsindustrin var omstridda
under riksdagsbehandlingen år 1977. I socialdemokratiska reservationer till
utskottets betänkande NU 1977/78:30 (s. 17 f.) anfördes bl. a. att några
riktlinjer för strukturdelegationens handlande inte hade lämnats, att
regeringen borde lägga fram förslag till strukturprogram för specialstålsindustrin
och att en bättre samordning mellan det föreslagna stödet och det
regional- och arbetsmarknadspolitiska stödet borde komma till stånd.

I en reservation till utskottets betänkande NU 1978/79:44 - med anledning
av proposition 1978/79:194 om ändring av lån till Uddeholms AB -upprepade de socialdemokratiska ledamöterna sin kritik (s. 5 f.). De
uttalade härvid att regeringen snarast borde lägga fram en investerings-,
struktur- och sysselsättningsplan för specialstålsindustrin. Planen borde
också innehålla ett samlat program avseende forsknings- och utvecklingsarbetet
inom branschen. Vidare borde, ansåg reservanterna, regeringen ta
initiativ till en ägarsamordning inom specialstålsindustrin så att en sådan
branschplanering skulle bli möjlig.

I den del av betänkandet som reservanterna vände sig mot anförde
utskottet bl. a. följande (s. 3 f.). Statsmakterna tar aktiv del i strukturomvandlingsprocessen
genom att lämna erforderligt finansiellt stöd till angelägna
projekt. Härigenom skapas förutsättningar för lönsamhet på sikt inom
branschen och ökad trygghet för dess anställda. Det ankommer på företagen
och de anställdas företrädare att närmare utforma planerna för hur
strukturomvandlingen skall genomföras. Utskottet fann det mot denna
bakgrund inte vara motiverat att statsmakterna fastställer en övergripande

NU 1980/81:44

plan för hela branschen eller att åtgärder vidtas i syfte att öka det statliga
ägandet inom den svenska specialstålsindustrin. - Riksdagen följde utskottet.

Under en interpellationsdebatt den 18april 1980(RD 1979/80:124s. 126 f.)
om sysselsättningen vid Surahammars Bruks AB:s anläggningar i Surahammar
och Norberg (Spännarhyttan) krävde Karl-Gustaf Mathsson (s) att
regeringen skulle ta initiativ till ”en samlad lösning av hela specialstålsindustrins
strukturproblem”. Han åberopade härvid särskilt fyra skäl: läget i
Surahammar och Spännarhyttan, möjligheterna att nya processer för
råjärnstillverkning införs, skrotförsörjningssituationen och behovet av
samverkan för annan råvaruförsörjning än skrot. Industriministern efterlyste
en mer konkret debatt om innebörden av begreppet ”samlad lösning”.

Näringsutskottet (NU 1979/80:51) avstyrkte i maj 1980 ett socialdemokratiskt
motionsyrkande om att regeringen skulle lägga fram förslag till en
struktur-, investerings- och sysselsättningsplan för specialstålsindustrin.
Utskottet uttalade härvid att ansvaret för strukturförändringar främst åvilar
företagen och deras anställda. Statsmakterna har tagit aktiv del i strukturomvandlingsprocessen
genom att lämna erforderligt finansiellt stöd till
angelägna projekt. I en reservation anslöt sig utskottets socialdemokratiska
ledamöter till förslaget om en plan för specialstålsindustrin och utvecklade
närmare vad en sådan plan borde innehålla. Riksdagen följde utskottet.

Håkansboda-projektet

Håkansboda ligger i anslutning till Stråssagruvan. Vissa mineralfyndigheter,
innehållande bl. a. koppar, har gjorts.

I de statliga lån till SSAB för rekonstruktionsändamål som riksdagen
beslöt om våren 1979 (prop. 1978/79:126, NU 1978/79:43, rskr 1978/79:369)
ingick 5 milj. kr. för utredningsarbete om Håkansbodamalmen.

En utvärdering av pågående prospekteringsarbeten avses ske under
senhösten 1981, varefter beslut kan fattas om fortsatt prospektering. Om
fyndigheten visar sig brytvärd torde SSAB komma att överlåta brytningen till
något annat svenskt mineralföretag.

Utskottet
Inledning

I det följande lämnas en kort redogörelse för riksdagens behandling sedan
år 1977 av frågor kring stålindustrin.

Hösten 1977 beslöt riksdagen om tidsbegränsat statligt stöd för att
underlätta strukturomvandlingen inom specialstålsindustrin och stålgjuteriindustrin
(prop. 1977/78:47, NU 1977/78:30, rskr 1977/78:84). Under åren
1977-1979 har riksdagen dessutom anslagit särskilda medel för lån till vissa

NU 1980/81:44

specialstålsföretag, nämligen Uddeholms AB, Nyby Uddeholm AB och AB
Bofors-Kilsta.

Ett riksdagsbeslut om statlig finansiell medverkan vid bildandet av SSAB
Svenskt Stål AB (SSAB) fattades våren 1978 (prop. 1977/78:87, NU
1977/78:45, rskr 1977/78:198). Styrelsen för SSAB fastställde i maj 1978 en
övergripande strukturplan för utvecklingen av företaget.

Under våren 1979 hade riksdagen att ta ställning till förslag om ytterligare
lån till SSAB i syfte att överbrygga sysselsättningssvårigheter i samband med
genomförandet av strukturplanen (prop. 1978/79:126, NU 1978/79:43, rskr
1978/79:369). Vid detta tillfälle begärde riksdagen att regeringen skulle för
riksdagen presentera en utvecklingsplan för SSAB. I sitt betänkande
behandlade näringsutskottet då även frågor om bl. a. samordning av
handelsstålsindustrin och om alternativa råjärnsprocesser.

Samtidigt berördes också frågor kring specialstålsindustrins strukturfrågor
(NU 1978/79:44).

Våren 1980 behandlade näringsutskottet (NU 1979/80:51) ett tiotal
motioner rörande bl. a. handelsstålsindustrin (inkl. SSAB), specialstålsindustrin
samt järn- och stålgjuteriindustrierna. Flera av motionsyrkandena
anknöt till ett åtgärdsprogram för SSAB som hade offentliggjorts av
företagsledningen i december 1979 mot bakgrund av att en betydande förlust
förutsågs för år 1980. Efter beredning av utskottet tog riksdagen ställning till
bl. a. frågor om ägarförhållandena inom SSAB, om riktlinjer för den tidigare
nämnda utvecklingsplanen för SSAB, om SSAB:s järnmalmsgruvor, om
samordning av handelsstålsindustrin, om alternativa processer för råjärnstillverkning,
om stålindustrins skrotförsörjning och om planering för
specialstålsindustrin.

Förslagen i den nu framlagda propositionen 1980/81:67 gäller i huvudsak
åtgärder avseende SSAB. I propositionen lämnas redogörelser för stålindustrins
utveckling i Sverige och i utlandet, för SSAB:s Perspektivplan 1980 -dvs. den utvecklingsplan som riksdagen begärde våren 1979 - och för
regeringens syn på stålindustrins skrotförsörjning och på vissa andra aktuella
problem inom stålbranschen.

Strukturomvandlingen inom bl. a. stålindustrin har lett till att vissa
kommuner i Bergslagen har drabbats hårt. Näringsutskottet vill fästa
uppmärksamheten på att arbetsmarknadsutskottet nyligen har föreslagit - i
betänkande AU 1980/81:23 om regionalpolitik (s. 36 och 46 ) - att i orter i
Bergslagen som drabbats av den nämnda strukturkrisen bl. a. skall kunna
utgå förstärkt regionalpolitisk! stöd efter i princip de regler som gäller för
stödområde 4.

I detta betänkande tar utskottet först upp frågor av mer branschövergripande
betydelse, bl. a. ett förslag i den socialdemokratiska partimotionen
1980/81:1930 om tillsättande av en särskild kommission med uppgift att
planera stålindustrins metallurgiutveckling. 1 det sammanhanget aktualiseras
frågor om stålindustrins skrotförsörjning och om alternativa råjärnsprocesser.
Därefter behandlas frågorna om samordning av handelsstålsindustrin

NU 1980/81:44

och om planering av specialstålsindustrin. Vid behandlingen av föreliggande
förslag avseende SSAB ägnas särskild uppmärksamhet åt frågor rörande
företagets gruvdivision. Avslutningsvis behandlas frågor om medelstillskott
till vissa utvecklingsbolag.

Metallurgi och insatsvaror, m. m.

Näringsutskottet redovisade förra året att frågan om stålindustrins
skrotförsörjning kommit att tilldra sig ökat intresse. Bakgrunden är att olika
bedömningar har tytt på en kraftig ökning av behovet av importerat skrot.
Samtidigt har möjligheterna att köpa erforderliga kvantiteter utomlands
satts i fråga. En kort redogörelse för frågan om stålindustrins skrotförsörjning
har lämnats i det föregående (s. 7).

Hithörande frågor behandlas i ett särskilt avsnitt i propositionen (s. 27).
Det framgår att regeringen anser att frågan bör lösas genom överläggningar
mellan företagen i branschen och att regeringen förutsätter att branschen
kommer att nå någon form av överenskommelse om ett långsiktigt avtal om
skrotfördelningsprinciperna. I propositionen redovisas att företrädare för
stålverken under våren och sommaren 1980 har överlagt om den framtida
skrotförsörjningen.

Flera motioner innehåller yrkanden som direkt tar sikte på hithörande
frågor.

I motion 1980/81:1385 föreslås att riksdagen skall hos regeringen begära en
plan för fördelningen av skrot så att specialstålsindustrins och de mindre
handelsstålsverkens råvarubas tryggas.

En viss kritik mot regeringens ställningstagande i skrotförsörjningsfrågan
framförs i motion 1980/81:1926. Motionärerna instämmer visserligen i
förhoppningen att ett avtal om skrotfördelningsprinciperna skall kunna
ingås. De säger sig emellertid inte våga förutsätta att en sådan överenskommelse
kan uppnås i tid, dvs. före den 30 juni 1981, då nuvarande avtal upphör
att gälla. Mot denna bakgrund föreslår de ett riksdagsuttalande av innebörd
att regeringen bör vara beredd att medverka vid ett eventuellt sammanbrott
av förhandlingarna.

Förslaget i motion 1980/81:1938 går ut på att riksdagen skall begära att
regeringen medverkar till att ett långsiktigt avtal om skrotfördelningsprinciperna
kommer till stånd. Också motionerna 1980/81:1923 och 1980/81:1934
innehåller förslag i samma riktning.

Av den föregående redogörelsen med vissa uppgifter om stålindustrins
skrotförsörjning (s. 7 f.) framgår bl. a. att det finns olika alternativ för att
möta en växande skrotförbrukning. Det är sålunda möjligt att öka
användningen av tackjärn i elektrostålugnar, att kyla LD-konvertrar i Luleå
och i Oxelösund med malm och tackjärn, att med ny teknik öka
järnsvampproduktionen i Hofors och i Sandviken och att utnyttja malmbaserade
stränggjutna ämnen från Luleå och Oxelösund i mellansvenska
stålverk.

NU 1980/81:44

De nyssnämnda överläggningarna rörande skrotförsörjningen pågår
fortfarande och leds av ordföranden i Jernkontorets fullmäktige bruksdisponent
Wilhelm Ekman. Denne har lämnat utskottet upplysningar om hur
överläggningarna fortskrider.

Utskottet förutsätter att, som också uttalas i propositionen (s. 27) och som
utskottet betonade i sitt betänkande våren 1980 (NU 1979/80:51 s. 31),
regeringen fortlöpande följer utvecklingen på skrotområdet och tar de
initiativ som erfordras. Då förhandlingar f. n. pågår mellan de berörda
företagen anser sig utskottet dock inte ha anledning att föreslå riksdagen
begära att regeringen nu vidtar åtgärder i frågan. Resultatet av de pågående
förhandlingarna bör avvaktas. Om dessa förhandlingar inte leder till resultat
bör regeringen ta de initiativ som krävs för att få till stånd en överenskommelse
för att lösa skrotfrågan. Vad utskottet nu anfört innebär att
motionerna 1980/81:1385 och 1980/81:1938 avstyrks, liksom motionerna
1980/81:1926, 1980/81:1923 och 1980/81:1934 i här behandlade delar.

Utöver redovisningen av regeringens syn på skrotförsörjningsfrågan
innehåller propositionen också redogörelser för pågående, statligt stödda,
utvecklingsarbeten med nya råjärnsprocesser (s. 25 f.) och för den
händelseutveckling som har lett till att Surahammars Bruks AB - som ingår i
ASEA-koncernen - hösten 1980 har beslutat lägga ned landets enda
kvarvarande masugn för framställning av kvalitetstackjärn, Spännarhyttan
(Norbergs kommun), och en del av stålverket i Surahammar (s. 29 f.).
Regeringen gör i båda dessa frågor bedömningen att ytterligare insatser från
dess eller från riksdagens sida inte är aktuella f. n.

I den socialdemokratiska partimotionen 1980/81:1930 kritiseras regeringen
för passivitet i de tre nyssnämnda frågorna. Motionärerna menar att den
industripolitiska huvudfrågan i detta sammanhang är hur den samlade
svenska stålindustrin skall kunna trygga en rationell och konkurrenskraftig
metallurgisk produktion och säkra råvarutillgången under de närmaste 10-20
åren. Mot denna bakgrund föreslår de att riksdagen skall begära att
regeringen inrättar en särskild kommission med uppgift att planera
stålindustrins metallurgiutveckling. Kommissionen skulle belysa frågor om
skrotförsörjning, Spännarhyttan och nya råjärnsprocesser. Vidare vill
motionärerna att riksdagen skall begära att regeringen omedelbart tar upp
förhandlingar med Surahammars Bruks AB och ASEA om fortsatt drift -under den tid kommissionen arbetar - av masugnen i Spännarhyttan och
stålverket i Surahammar.

I motionerna 1980/81:324, 1980/81:1923, 1980/81:1932 och 1980/81:1934
finns förslag som ligger i linje med motion 1980/81:1930 (s) i här behandlad
del. Motion 1980/81:1928 innehåller ett yrkande att riksdagen skall uttala sig
för att Bondgruvan i Norberg inte får vattenfyllas. Ett beslut att lägga ner
driften i denna gruva har fattats i anslutning till beslutet om nedläggning av
masugnen i Spännarhyttan. I avvaktan på resultatet av den av socialdemo -

NU 1980/81:44

kraterna föreslagna kommissionens arbete bör, anser motionärerna, driften
av gruvan fortsätta. I vart fall bör gruvan länspumpas, uttalar de.

Utskottet tar i detta sammanhang också upp motion 1980/81:325. I denna
föreslås att riksdagen hos regeringen begär en omedelbar översyn och
redovisning av möjligheterna för stödjande åtgärder för gruvhanteringens
framtida utveckling, varvid särskild hänsyn skall tas till situationen vid
gruvfälten i Mellansverige. Motionärerna menar att i en sådan utredning
”givetvis” skall ingå bedömningar av vilken effekt en nedläggning av
masugnen i Spännarhyttan får för gruvdriften i olika mellansvenska
gruvor.

Också förslagen i motion 1980/81:1933 (vpk) avspeglar en kritisk syn på
regeringens inställning. Sålunda föreslås bl. a. att riksdagen skall begära att
regeringen tar initiativ för att samordna metallurgikapaciteten för handelsoch
specialstålsindustrin. Syftet skulle därvid vara att minska andelen
importerat skrot och att säkerställa behovet av malmbaserad metallurgi.
Vidare bör regeringen, anför motionärerna, ta initiativ till att anläggningar
för de nya reduktionsprocesserna uppförs i full skala. Samma motion
innehåller också ett förslag om att riksdagen skall begära att regeringen
”omedelbart” stoppar nedläggningen av Spännarhyttan, liksom ytterligare
nedläggningar och avskedanden inom specialstålsindustrin, i avvaktan på att
en samhällsekonomiskt grundad plan för framtida verksamhet och för
råvaruförsörjning har presenterats.

Utskottet kan inte finna några bärande skäl för förslaget om en
kommission med uppgift att planera stålindustrins metallurgiutveckling.
Överläggningar i skrotförsörjningsfrågan pågår mellan företagen. Det
statliga stödet till nya råjärnsprocesser kanaliseras genom Fonden för
industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden). Några samordningsproblem
som skulle kunna lösas av en kommission förekommer inte.

Av propositionen framgår att det inte är ändamålsenligt att ytterligare låta
utreda frågan om hur metallurgin i Spännarhyttan skall kunna bevaras. De
berörda företagen har klart deklarerat att de kan tillgodose sitt råjärnsbehov
på annat sätt.

Utskottet avstyrker sålunda dels förslagen i motion 1980/81:1930 (s) om en
särskild kommission för stålindustrins metallurgiutveckling, dels motionerna
1980/81:324, 1980/81:1923, 1980/81:1928, 1980/81:1932 och 1980/81:1934 i
motsvarande delar. Av det ställningstagandet följer att även de delar av
motion 1980/81:1933 (vpk) som behandlas i detta avsnitt avstyrks.

Inte heller förslaget i motion 1980/81:325 om utredningar om stöd för den
mellansvenska gruvindustrin stöds av utskottet. Ett ingående utredningsarbete
kring situationen för dessa gruvor har nyligen redovisats i Rapport (Ds I
1981:2) från delegationen för mellansvensk gruvindustri. Motionen avstyrks
sålunda.

NU 1980/81:44

Som redovisas i proposition 1980/81:67 (s. 25) - liksom i utskottets
betänkande NU 1979/80:51 (s. 14 och 28)-har under flera år pågått försök att
ersätta masugnsprocessen med nya smältreduktionsprocesser för framställning
av flytande råjärn. Tre processer står i centrum för intresset, nämligen
ELRED-processen som har utarbetats av Stora Kopparbergs Bergslags AB
och ASEA, Boliden AB:s INRED-process och SKF Steels process Plasmasmelt.
I propositionen redogörs för statliga insatser under år 1980 i syfte att
främja utvecklingsarbetet kring dessa tre processer.

I motion 1980/81:1934 föreslås att riksdagen skall uttala att det är angeläget
att regeringen på ett aktivt sätt stödjer den fortsatta utvecklingen av
plasmateknologin vid SKF Steel.

Utskottet finner det mycket glädjande att svensk industri ligger långt
framme när det gäller utveckling av ny teknik och nya processer på
råjärnsområdet. Statens stöd till långsiktigt industriellt utvecklingsarbete
sker i första hand genom lån från Industrifonden. Som framgår av
propositionen har SKF Steel anmält behov av att från fonden låna 45 milj. kr.
för projektet Plasmasmelt. Flittills har 7 milj. kr. beviljats. Frågan om
ytterligare lån till SKF Steel för detta projekt torde komma att tas upp av
fonden efter hand som resultatet föreligger av successivt utförda utvärderingar.

Mot denna bakgrund finner utskottet inte att riksdagen nu har anledning
att göra ett sådant uttalande som föreslås i motion 1980/81:1934. Denna
avstyrks sålunda i här behandlad del.

I motion 1980/81:1933 anger vänsterpartiet kommunisterna sin syn på
orsakerna till stålindustrins kris och på svensk stålindustris framtid.
Motionärerna föreslår att riksdagen skall uttala att svensk järnmalmsbrytning
och stålpolitik i framtiden bör inriktas på att befrämja en rättvis och
global fördelningspolitik. Vidare föreslår de att riksdagen skall göra ett
uttalande i olika punkter om grundvalen för en ny gruv- och stålpolitik.
Uttalandet skulle gå ut på följande. Hela gruv- och stålindustrin nationaliseras
och samordnas i ett ”svenskt metallbolag”. Gruv- och stålindustrin
byggs upp efter samhällsekonomiska intressen. Satsningar görs på ny teknik,
nya produkter och på högt driven förädling. Gruv-, stål- och verkstadsindustrin
samordnas varvid planer fastställs för lokalisering av förädlingsindustrier
till hotade och drabbade bruksorter. Nya marknader skapas inom landet
genom en offensiv industripolitik. Självförsörjningsgraden av stålprodukter
ökas. Långsiktiga handelsavtal ingås med planekonomierna och länderna i
den tredje världen. Inom stål- och gruvsektorn förverkligas en samhällsstyrd
forskning. Processteknik, teknik för vidareförädling och gruvteknik utvecklas
med sikte på att utnyttja svenskt kunnande.

En motion av likartad innebörd avslogs av riksdagen våren 1980 på förslag
av näringsutskottet (NU 1979/80:51 s. 32). Utskottet står fast vid sin tidigare

2 Riksdagen 1980/81. 17 sami. Nr 44

NU 1980/81:44

inställning och avstyrker sålunda motion 1980/81:1933 i här behandlade
delar.

Samordning av handelsstålsindustrin

Som framgår av det föregående (s. 9) har frågan om samordning av
handelsstålsindustrin varit aktuell i riksdagen alltsedan SSAB bildades år
1978. Motioner med förslag till riksdagsuttalanden av innebörd att regeringen
skulle ta initiativ till en ägarsamordning inom hela handelsstålsindustrin
har på förslag av utskottet vid upprepade tillfällen avslagits av riksdagen.
Senast skedde detta våren 1980. Härvid anförde utskottet bl. a. att det
räknade med att regeringen skulle komma att ta de initiativ som kunde
behövas när resultatet förelåg av SSAB:s diskussion med de mindre verken
med anledning av då pågående utredning om ett mediumvalsverk i Luleå.
Det fanns därför enligt utskottets mening inte något behov av ett sådant
uttalande av riksdagen angående samordning av handelsstålsindustrin som
hade föreslagits i de då aktuella motionerna (NU 1979/80:51 s. 28).

I proposition 1980/81:67 (s. 28) anknyter industriministern till en skrivelse
den 14 april 1980 till regeringen från Fagersta AB och Halmstads Järnverks
AB. Skrivelsen har utförligt redovisats för riksdagen våren 1980 (se NU
1979/80:51 s. 19 f.). I skrivelsen hemställs om regeringsinitiativ till ”snara och
kraftfulla åtgärder för ytterligare strukturering av den svenska handelsstålsindustrin”.
Det framgår av propositionen att regeringen anser det angeläget
att strukturomvandlingsprocessen fortsätter inom handelsstålsindustrin för
att branschen skall stå bättre rustad inför framtiden. Industriministern säger
sig förutsätta att berörda företag var för sig aktivt bedriver ett strukturrationaliseringsarbete
i syfte att förbättra sin konkurrensförmåga och även tar
initiativ till gemensamma åtgärder som kan visa sig ändamålsenliga i ett
längre perspektiv.

I den socialdemokratiska partimotionen 1980/81:1930 betecknas regeringens
inställning som en total likgiltighet för de mindre handelsstålverken och
deras anställda. Motionärerna föreslår att riksdagen skall begära att
regeringen tar initiativ till att en plan utarbetas för en samordnad utveckling
av den svenska handelsstålsindustrin.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1980/81:1933 att riksdagen
skall hemställa hos regeringen att den lägger fram en krispian för de
mindre handelsstålverken. Målet skall enligt motionärerna vara att rädda
stålindustrin och sysselsättningen på de berörda orterna.

Utskottet ansluter sig till den bedömning som görs i propositionen.
Utgångspunkten måste vara att företagen själva skall söka åstadkomma
nödvändiga och ändamålsenliga förändringar. I detta sammanhang bör
framhållas att SSAB:s beslut att f. n. inte investera i ett nytt mediumvalsverk
i Luleå innebär att det t. v. inte föreligger något hot att SSAB skulle erövra
betydande marknadsandelar från den övriga handelsstålsindustrin. Något

NU 1980/81:44

regeringsinitiativ av den innebörd som föreslås i motion 1980/81:1930 (s) är
enligt utskottets mening inte lämpligt. Av vad utskottet har anfört följer att
också motion 1980/81:1933 (vpk) avstyrks i här behandlad del.

Planering för specialstålsindustrin

Utskottet har inledningsvis (s. 12) erinrat om riksdagens beslut år 1977 om
åtgärder för att stödja strukturomvandlingen inom specialstålsindustrin.
Genomförandet av dessa åtgärder under åren 1978 och 1979 har ankommit
på delegationen för strukturfrågor inom vissa branscher - strukturdelegationen.
Delegationens uppgift har sålunda varit att dels pröva frågor om lån och
lånegaranti för att främja strukturomvandlingen inom specialståls- och
stålgjuteriindustrierna, dels ta initiativ till, följa och stödja strukturomvandlingen
inom specialstålsindustrin.

Strukturdelegationens verksamhetsberättelse för åren 1978 och 1979 har
fogats till proposition 1980/81:67 som bilaga 3. I en kommentar till
verksamhetsberättelsen anförs i propositionen (s. 29) bl. a. att de statligt
stödda investerings- och omstruktureringsaktiviteter som nu pågår inom
specialstålsindustrin väsentligt bör förbättra möjligheten för de flesta företag
i branschen att bli långsiktigt livskraftiga. Inom branschen återstår dock
allvarliga problem som behöver lösas, uttalas det vidare. I anslutning till
denna kommentar redovisas i propositionen två exempel på ”problemföretag”,
nämligen Surahammars Bruks AB och Nyby Uddeholm AB.

Socialdemokraterna delar uppfattningen att det återstår allvarliga problem
inom specialstålsindustrin, sägs det i motion 1980/81:1930. Motionärerna
kritiserar regeringen för att den inte i propositionen presenterar några
förslag till åtgärder i syfte att lösa problemen. Motionen utmynnar i förslag
om att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram förslag till en
struktur-, investerings- och sysselsättningsplan för specialstålsindustrin.

Även i motionerna 1980/81:1932 och 1980/81:1938 begärs att regeringen
skall utarbeta en plan för specialstålsindustrin. Förslagen framförs mot
bakgrund av de aviserade neddragningarna av sysselsättningen vid Nyby
Uddeholm AB:s anläggningar i Torshälla resp. i Storfors och Blombacka.

I motion 1980/81:847 föreslås att riksdagen skall begära att regeringen
vidtar åtgärder dels för att beslutade och aviserade inskränkningar inom
specialstålsindustrin inte skall verkställas, dels för att ”motutredningar i
facklig regi” skall läggas fram om de aktuella produktionsenheternas
framtid. Motionären tillägger att dessa utredningars alternativ skall prövas
allvarligt innan några andra förändringar får äga rum. I motion 1980/81:1022
om åtgärder för att förhindra inskränkningar vid Storfors rörverk upprepas
samma förslag.

Utskottet delar regeringens uppfattning att de statligt stödda investeringsoch
struktureringsaktiviteter som nu pågår inom specialstålsindustrin
väsentligt bör förbättra möjligheterna för de flesta företag i branschen att bli

NU 1980/81:44

långsiktigt livskraftiga. Ansvaret för strukturförändringar åvilar främst
företagen och de anställda. Utskottet finner det mot denna bakgrund inte
vara motiverat att statsmakterna fastställer en sådan plan för specialstålsbranschen
som förordas i motionerna 1980/81:1930 (s), 1980/81:1932 och
1980/81:1938. Också förslagen i motionerna 1980/81:847 och 1980/81:1022
om regeringsåtgärder för att beslutade nedläggningar inte skall verkställas
och om motutredningar i facklig regi avstyrks av utskottet.

SSAB

1978 års beslut om rekonstruktionslån m. m.

I samband med bildandet av det halvstatliga SSAB Svenskt Stål AB beslöt
riksdagen år 1978 bl. a. att SSAB under en femårsperiod skulle ha möjlighet
att få statliga lån med högst 3 100 milj. kr. Av detta belopp skulle högst 1 800
milj. kr. avse lån för rekonstruktionsändamål. Under åren 1978-1980 har
riksdagen anslagit 1 600 milj. kr. som lån för rekonstruktionsändamål och
900 milj. kr. som lån för investeringsändamål.

Under våren 1979 anslog riksdagen dessutom 850 milj. kr. som lån för
strukturändamål och 255 milj. kr. som lån för rekonstruktionsändamål.
Dessa medel är avsedda för tidigareläggning av vissa investeringar för att
överbrygga sysselsättningssvårigheter i samband med genomförandet av
SSAB:s strukturplan.

I proposition 1980/81:100 bilaga 17 föreslås (punkt G 6) att ytterligare 200
milj. kr. anvisas till SSAB som lån för rekonstruktionsändamål. Som grund
för förslaget anges riksdagens nyss nämnda beslut från år 1978.

Regeringen föreslår i samma proposition (punkt G 5) att 42,3 milj- kr. skall
anslås under rubriken Betalning av ränta och amortering på statens skuld till
SSAB Svenskt Stål AB. Också detta förslag motiveras med riksdagsbeslutet i
samband med bildandet av SSAB.

En annan fråga med anknytning till förutsättningarna för bildandet av
SSAB år 1978 tas upp i proposition 1980/81:67.1 denna föreslås att riksdagen
skall medge att 454 milj. kr. av det ovan nämnda rekonstruktionslånet av
1 800 milj. kr. skall få användas som avskrivningslån för förvärv av aktierna i
AB Doman. Detta företag var vid tiden för överenskommelsen om bildandet
av SSAB ett dotterbolag till Stora Kopparbergs Bergslags AB (jfr prop.
1977/78:87 bil. 3 s. 56). Som skäl för förslaget anförs (s. 24) att detta belopp
eljest skulle träffas av beskattning, något som enligt den nu framlagda
propositionen ej varit avsikten när överenskommelsen om bildandet av
SSAB ingicks och godkändes av riksdagen.

Utskottet tillstyrker regeringens tre här nämnda förslag.

NU 1980/81:44

Ägarförhållanden m. m.

Aktierna i SS AB ägs till 50 % av Statsföretag AB, 25 % av Gränges AB -som numera är ett helägt dotterbolag till Electrolux AB - och 25 % av Stora
Kopparbergs Bergslags AB. Ägarfördelningen är ett resultat av en förhandlingsöverenskommelse
mellan staten och de privata intressenterna i samband
med företagets bildande. Samarbetet mellan ägarna till SS AB regleras i ett
konsortialavtal (se prop. 1977/78:87 bil. 4). I detta stadgas bl. a. att
företagets rörelse skall bedrivas efter affärsmässiga och företagsekonomiska
principer.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1980/81:1933 att riksdagen
skall begära att regeringen tar upp nya förhandlingar med de privata
intressenterna i SS AB. Dessa förhandlingar bör enligt motionärerna syfta till
att samhällsekonomiska utgångspunkter skall vara vägledande vid driften av
SSAB och till att de privata delägarna löses ut med ett symboliskt
belopp.

På förslag av utskottet har motioner med samma syfte avslagits av
riksdagen åren 1978 (NU 1977/78:45 s. 13), 1979 (NU 1978/79:43 s. 11) och
1980 (NU 1979/80:51 s. 22). Liksom vid dessa tillfällen konstaterar utskottet
att ett förstatligande av SSAB inte är nödvändigt för att samhällets intressen
skall tillgodoses. Utskottet finner inte heller nu skäl att i detta sammanhang
gå in i en närmare diskussion av hithörande principfrågor.

I den socialdemokratiska partimotionen 1980/81:1930 föreslås att riksdagen
skall uttala sig för en förändring av ägarförhållandena i SSAB så att de
motsvarar de olika parternas verkliga insatser. Motionärerna hänvisar till
tidigare kritik från socialdemokratiskt håll mot den nuvarande ägarfördelningen.

År 1978 anslöt sig utskottet till regeringens bedömning att den överenskomna
fördelningen av aktierna i SSAB skulle komma att vara av stor
betydelse på så sätt att staten och de privata intressenterna skulle få ett
gemensamt ansvar för bolagets utveckling (NU 1977/78:45 s. 17). Utskottet,
som åren 1979 och 1980 har avvisat motionsförslag av liknande innebörd som
det nu aktuella (NU 1978/79:43 s. 11, NU 1979/80:51 s. 22), finner
fortfarande inte något skäl att frångå denna uppfattning. Utskottet avstyrker
alltså förslaget i motion 1980/81:1930 (s) om åtgärder i syfte att få till stånd en
förändring av ägarstrukturen i SSAB.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1980/81:1933 att regeringen
skall ta initiativ att till samhället överföra den kraftrörelse inom Gränges och
Stora Kopparberg som inte tillfördes SSAB vid bildandet. I den under
allmänna motionstiden väckta motionen 1980/81:602 föreslås en omförhandling
med Stora Kopparberg i syfte att den del av bolagets kraftresurser som
har utgjort en integrerad del av dess tidigare stålframställning skall överföras
till samhället.

3 Riksdagen 1980/81. 17 sami. Nr 44

NU 1980/81:44

Statens vattenfallsverk har den 16 mars 1981 i skrivelse till regeringen
redovisat ett avtal som ingåtts med Gränges AB om köp av viss kraftrörelse
som f. n. ingår i Gränges. Avtalet är för sin giltighet beroende av
statsmakternas godkännande.

Genom det träffade avtalet synes de två här behandlade motionsförslagen i
viss mån komma att tillgodoses. Hithörande frågor fordrar emellertid
ytterligare beredning inom regeringskansliet. Utskottet avstyrker nu motion
1980/81:602 och motion 1980/81:1933 (vpk) i här behandlad del.

Perspektivplaner m. m.

I proposition 1980/81:67 lämnas (s. 12 f.) en redogörelse för innehållet i
SSAB:s Perspektivplan 1980. Planen har fogats till propositionen som bilaga

1. De förslag beträffande SS AB som framläggs i propositionen och i de
motioner som behandlas i det följande utgår från bedömningarna i denna
perspektivplan.

Efter det att propositionen lades fram för riksdagen och motionstiden gått
ut har styrelsen för SSAB beslutat inleda MBL-förhandlingar med de
anställdas organisationer om en översyn av 1978 års strukturplan och 1980 års
perspektivplan. Underlaget för dessa förhandlingar utgörs av Perspektivplan
81, ett dokument som företagets styrelse ställt sig bakom den 5 mars 1981.
Syftet är bl. a. att genomföra en anpassning till lägre produktionsnivå vid
SSAB:s metallurgiska enheter och att upphöra med järnmalmsbrytningen i
Stråssa. Enligt företagsledningen finns det små möjligheter att få till stånd en
långsiktig lönsamhet för SSAB:s mellansvenska järnmalmsgruvor. Ett
utdrag ur SSAB:s pressinformation om innehållet i Perspektivplan 81 är
fogat till detta betänkande som bilaga.

Enligt propositionen (s. 12) uppskattas SSAB:s förlust för år 1980 bli ca
500 milj. kr. Utskottet har inhämtat att senare bedömningar inom SSAB
tyder på att driftsresultatet kommer att vara ytterligare ca 100 milj. kr.
sämre. Resultatet efter avskrivningar och finansiella kostnader torde sålunda
för år 1980 uppgå till storleksordningen -600 milj. kr. De nyss nämnda
besluten av styrelsen i mars 1981 får ses mot bl. a. denna bakgrund.
Företagsledningen har inför utskottet framhållit att det f. n. är ytterst svårt
att bedöma resultatet för år 1981.

I motion 1980/81:1933 (vpk) föreslås att riksdagen som sin mening skall
uttala att stålindustrin bör betraktas som en basnäring som kräver resurser
från samhället och hemställa att regeringen lägger fram förslag om
”erforderliga” medel för investeringar i SSAB så att nuvarande personal kan
ges sysselsättning. Vidare önskar motionärerna ett riksdagsuttalande med
begäran om att en ny plan för SSAB:s framtidsinriktning utarbetas. Denna
plan bör enligt motionen grundas på bl. a. samhällsekonomi, integrerad
produktion, ny teknik och förädling.

NU 1980/81:44

På förslag av utskottet har motionsyrkanden av samma innebörd avslagits
av riksdagen vid tidigare tillfällen. Senast skedde detta våren 1979 (NU
1978/79:43 s. 23 f.) och våren 1980 (NU 1979/80:51 s. 24 f.). Utskottet har
fortfarande samma inställning och avstyrker alltså de här aktuella förslagen i
motionen 1980/81:1933 (vpk).

I det föregående har erinrats om att riksdagen år 1979 anvisade 850 milj.
kr. som strukturlån och 255 milj. kr. som rekonstruktionslån till SSAB.
Medlen var avsedda att möjliggöra tidigareläggning av vissa investeringar
som finns upptagna i SSAB:s strukturplan. Av proposition 1980/81:67
framgår att SSAB har redovisat till regeringen att förutsättningar inte längre
föreligger för att genomföra vissa av projekten. De beräknade kostnaderna
för dessa uppgår enligt propositionen till sammanlagt 196 450 000 kr. Enligt
1979 års beslut avsågs dessa kostnader bli täckta genom rekonstruktionslån
till ett belopp av 178 700 000 kr. och genom strukturlån till ett belopp av
17 750 000 kr. SSAB har begärt att regeringen ställer dessa medel till SSAB:s
förfogande utan bindning till specificerade projekt. Samtidigt har företaget
förklarat sig ha för avsikt att till tre utvecklingsbolag med verksamhet i
Oxelösunds, Borlänge och Ludvika kommuner, nämligen Oxelöinvest AB,
Ludvika Industri AB och Dala-Invest AB, överföra sammanlagt ca 90 milj.
kr. av dessa medel.

SSAB:s önskemål beträffande möjlighet att ta i anspråk nyssnämnda drygt
196 milj. kr. tillgodoses inte genom proposition 1980/81:67. I stället har
regeringen uttalat (s. 36) att, om ytterligare kapital är nödvändigt för att
strukturförändringarna skall ske i önskvärd takt, aktieägarna bör skjuta till
detta i proportion till sitt aktieinnehav.

I motion 1980/81:1930 (s) föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande av
innebörd att SSAB skall kunna ta i anspråk ”kvarvarande medel" av
nyssnämnda drygt 196 milj. kr. för sysselsättnings- och utvecklingsfrämjande
åtgärder inom företaget. Motionärerna syftar på det belopp om ca 121 milj.
kr. som återstår sedan 30 milj. kr. anslagits för att finansiera en anläggning
för granultillverkning i Grängesberg och 45 milj. kr. anslagits som
medelstillskott till vissa utvecklingsbolag. Ett förslag av liknande innebörd
finns i motion 1980/81:1929. Där avses dock att ett belopp om ca 106 milj. kr.
skall ställas till SSAB:s förfogande för "andra sysselsättningsskapande
ändamål” än investering för granultillverkning (30 milj. kr.) och medelstillskott
till vissa utvecklingsbolag (60 milj. kr.).

Frågorna om medelsanvisning till investering för granultillverkning i
Grängesberg och till vissa utvecklingsbolag behandlar utskottet senare i detta
betänkande (s. 24 resp. 29). Vad gäller övriga delar av förslagen i de båda
nyssnämnda motionerna får utskottet anföra följande.

Inte heller utskottet är berett att förorda åtgärder av den innebörd som
föreslogs av SSAB och som har avvisats genom den föreliggande propositionen.
Härav följer att utskottet avstyrker förslagen i motionerna 1980/

NU 1980/81:44

81:1929 och 1980/81:1930 (s) av innebörd att belopp i storleksordningen ca
106 resp. ca 121 milj. kr. skulle ställas till SSAB:s förfogande som lån för
sysselsättnings- och utvecklingsfrämjande åtgärder inom företaget. Utskottet
vill i detta sammanhang tillägga att förslagets innebörd är oklar såväl när
det gäller fördelningen av beloppet mellan struktur- och rekonstruktionslån
som när det gäller de närmare villkoren för ifrågavarande lån.

Gruvdivisionen

SSAB:s gruvdivision omfattar numera anläggningar i Grängesberg,
Stråssa och Dannemora.

En redogörelse för beskrivningen i perspektivplanen av gruvdivisionens
problem finns i propositionen (s. 15). Av redogörelsen framgår bl. a. att en
framtidsprodukt för Grängesberg kan vara granulerad höganrikad slig. En
utvärdering av fullskaleförsök med denna produkt planeras äga rum under år
1981.

Som framgått av det föregående (s. 22) har SSAB-ledningen i början av
mars 1981 gjort bedömningen att det finns små möjligheter att få till stånd en
långsiktig lönsamhet för företagets mellansvenska järnmalmsgruvor. SSAB
har i pressinformation den 6 mars 1981 (bilaga) meddelat bl. a. att
omfattande åtgärder har inletts för att förbättra gruvdivisionens resultat.
Under de närmaste två åren skall förlusterna hållas på så låg nivå som
möjligt. Detta skall enligt SSAB ske genom fortsatta rationaliseringar och
ökad produktivitet samtidigt som brytningen koncentreras till de mest
högvärdiga malmpartierna. Den tekniska livslängden för gruvorna i Dannemora
och Grängesberg bedöms av SSAB till ca 8-10 år utan nya omfattande
investeringar. Järnmalmsbrytningen i Stråssa måste dock upphöra under
sommaren 1981 till följd av avsättningssvårigheter, anförs det vidare.

I motion 1980/81:1930 (s) föreslås ett riksdagsuttalande av innebörd att
den investering som behövs förgranultillverkning bör sättas i gång
snarast. Kostnaderna för investeringen uppgår enligt motionärerna till ca 30
milj. kr. Motionens förespråkare i utskottet har upplyst om att motionen
innebär att detta belopp bör anslås till SSAB i form av lån för rekonstruktionsändamål.
Motionärerna synes därvid förutsätta samma lånevillkor som
för det i proposition 1980/81:67 föreslagna lånet om 85 milj. kr. Sistnämnda
lån är avsett att finansiera kostnader för en ny ugn till universalvalsverket i
Luleå (se s. 27).

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1980/81:1933 att riksdagen
skall begära att regeringen lägger fram ett förslag om anslag till SSAB för
investering i en anläggning för tillverkning av granuler i Grängesberg.

Mot bakgrund av redogörelsen för pågående försök med höganrikad
granulerad slig från Grängesberg vill utskottet framhålla vikten av att
erforderliga investeringar kommer till stånd snarast. Härvid syftar utskottet

NU 1980/81:44

på ett lagerhus för den nödvändiga härdningen av granulerna, en investering
som har kostnadsberäknats till 30 milj. kr. Utskottet föreslår att riksdagen
dels i ett uttalande ställer sig bakom vad utskottet här anfört, dels anvisar 30
milj. kr. som rekonstruktionslån till SS AB. För lånet skall gälla samma
lånevillkor som för det belopp av 85 milj. kr. som i proposition 1980/81:67
föreslås bli anvisat som rekonstruktionslån till SSAB och som utskottet
återkommer till senare i detta betänkande (s. 27). Vad utskottet här anfört
innebär att motion 1980/81:1930 (s) tillstyrks i nu berörda delar. Beslutar
riksdagen enligt utskottets förslag tillgodoses i sak också det här behandlade
förslaget i motion 1980/81:1933 (vpk). - Utskottet vill tillägga att det givetvis
utgår från att regeringen ställer medlen till SSAB:s förfogande endast under
förutsättning att de nyss nämnda försöken leder till ett positivt resultat.

Delegationen för mellansvensk gruvindustri inrättades år 1978 av regeringen.
I augusti 1979 fick delegationen i uppdrag att granska vissa
förslag beträffande SS AB :s anläggningar i Grängesberg.
Uppdraget föranleddes av ett riksdagsbeslut våren 1979 (NU
1978/79:43 s. 17). Förslagen gällde bl. a. utredning av förutsättnihgarna för
tillverkning av järnsvamp och järnpulver i Grängesberg och för uppförande
av ett nytt sinterverk i Grängesberg.

I den socialdemokratiska partimotionen 1980/81:1930 föreslås att riksdagen
skall begära att förutsättningarna för en ökad vidareförädling av malmen
från SSAB:s gruvor snarast utvärderas och redovisas för riksdagen.
Motionärerna syftar på de projekt som har nämnts i föregående stycke.
Någon rapport från mellansvenska gruvdelegationens arbete förelåg inte när
motionen avlämnades. Motionärerna anför att de fackliga organisationer
som har deltagit i delegationens arbete är synnerligen kritiska mot resultaten
av detta. Enligt motionärerna måste förutsättningarna för kulsinterverk,
järnsvampverk och järnpulveranläggningar snabbt utvärderas av det företag
som äger gruvorna, dvs. SSAB. I avvaktan på att detta utvärderingsarbete
genomförs bör, anser motionärerna, inga åtgärder vidtas som försämrar
förutsättningarna för gruvdriften. Det betyder bl. a., fortsätter de, att
länspumpningen av gruvorna i Blötberget och Håksberg bör fortsätta.

Också i motion 1980/81:1932 framförs önskemål om utvärdering av de
nyssnämnda projekten i Grängesberg.

En rapport (Ds I 1981:2) från delegationen för mellansvensk gruvindustri
offentliggjordes i början av mars 1981. I denna rapport sägs bl. a. att
delegationen bedömer att marknadsbilden för kulsinter inte ger något
utrymme för att uppföra ett kulsinterverk i Grängesberg (s. 131). I fråga om
järnsvamp skulle däremot en marknad finnas i Mellansverige, men de
teknisk-ekonomiska förutsättningarna är enligt delegationen ännu inte fullt
utredda. Delegationen rekommenderar (s. 140) utredningsarbete i SSAB:s
regi. Något marknadsutrymme för en järnpulveranläggning i Grängesberg

NU 1980/81:44

finns f. n. inte enligt delegationens bedömning (s. 140).

I en reservation till delegationens rapport (s. 141 f.) har två ledamöter -företrädare för Svenska gruvindustriarbetareförbundet och Svenska industritjänstemannaförbundet
- förordat att såväl ett kulsinterverk som en
anläggning för järnsvamp uppförs i Grängesberg.

Efter den tidpunkt då motionerna 1980/81:1930 (s) och 1980/81:1932
avlämnades har, som framgått av det föregående, delegationen för mellansvensk
gruvindustri redovisat sina bedömningar rörande möjligheterna att i
Grängesberg uppföra järnsvampverk, järnpulveranläggning och kulsinterverk.
Resultatet av de undersökningar som begärs i de båda motionerna
föreligger alltså numera. Gruvdelegationens rapport utgör underlag för
fortsatta bedömningar såväl inom regeringskansliet som inom berörda
företag. Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen inte f. n. har
anledning att uttala sig om hur dessa frågor bör handläggas i fortsättningen.
Utskottet avstyrker sålunda här behandlade förslag i motionerna 1980/
81:1930 (s) och 1980/81:1932.

Enligt motion 1980/81:1933 (vpk) bör riksdagen begära att regeringen
vidtar erforderliga åtgärder för att trygga gruvbrytningen i SSAB:s gruvor i
Grängesberg, Stråssa och Dannemora. Ingen gruvbrytning skall tillåtas
upphöra förrän malmen är utbruten och ersättningssysselsättning har
anskaffats.

Innebörden av detta förslag är enligt utskottets uppfattning närmast ett
önskemål om förbud mot nedläggningar. Utskottet anser inte att riksdagen
kan utfärda ett sådant förbud och avstyrker sålunda motion 1980/81:1933
(vpk) i här behandlad del.

I motion 1980/81:1927 föreslås att riksdagen skall uttala sig för ett fortsatt
och utvidgat samarbete mellan gruvorna i Grängesberg och Stråssa. Båda
dessa gruvor ingår i SSAB:s gruvdivision, något som enligt utskottets mening
möjliggör erforderligt samarbete. Mot bl. a. denna bakgrund avstyrker
utskottet det föreslagna uttalandet.

Frågan om det fortsatta prospekteringsarbetet i Håkansboda tas upp i två
motioner. En kortfattad redogörelse för det s. k. Håkansbodaprojektet
har lämnats i det föregående (s. 12).

Enligt motion 1980/81:1923 bör riksdagen begära att regeringen ger SS AB
i uppdrag att snarast fullfölja prospekteringsarbetet i Håkansboda och
därefter lägger fram förslag för riksdagen om hur en framtida brytning skall
genomföras. I motion 1980/81:1927 föreslås riksdagsuttalanden av innebörd
dels att prospekteringen skall fullföljas, dels att gruvdriften vid Stråssa ej får
avvecklas förrän prospekteringsarbetet vid Håkansboda är fullbordat.

Utskottet har inhämtat från SSAB att en utvärdering av pågående
prospekteringsarbeten avses komma till stånd under senhösten 1981 och att
SSAB, om fyndigheten visar sig brytvärd, avser att överlåta brytningen till

NU 1980/81:44

annat svenskt mineralföretag. Vidare kommer de drygt 200 personer som
f. n. arbetar i Stråssagruvan att kvarstå i anställning hos SSAB t. o. m. mars
1983. De kommer att ingå i en särskild organisation som får till uppgift bl. a.
att medverka till att finna nya arbeten för personalen. F. n. planeras
reservarbeten i Stråssa för ett 70-tal personer.

Innebörden av SSAB:s besked är att den planerade nedläggningen av
gruvdriften vid Stråssa sommaren 1981 kommer att genomföras på ett sådant
sätt att investeringarna där kommer att kunna utnyttjas om det blir aktuellt
med brytning av Håkansbodamalmen. Mot denna bakgrund anser utskottet
att motionärernas önskemål i sak är tillgodosedda. Några uttalanden av
riksdagen behövs således inte.

Mineralprocesslaboratoriet i Stråssa utgör f. n. en enhet inom
SSAB. I ett betänkande år 1980 (NU 1979/80:50 s. 12 och 19) har utskottet
redovisat att frågan om att utvidga antalet ägare till laboratoriet har
aktualiserats. Skälet härtill är att verksamheten endast till en mindre del
betjänar SSAB.

Frågan om mineralprocesslaboratoriets framtid tas upp i motionerna
1980/81:1923, 1980/81:1927 och 1980/81:1930 (s). I alla tre begärs riksdagsuttalanden
av innebörd att regeringen bör ingripa för att säkerställa
laboratoriets fortbestånd.

I likhet med motionärerna ser utskottet Stråssalaboratoriet som en
värdefull tillgång för Bergslagens gruvnäring och metallurgiska industri.
SSAB har till utskottet redovisat planer på att tillsammans med Bolidenkoncernen
och Gränges International Mining bilda en särskild stiftelse som
skall vara huvudman för laboratoriet. Utskottet vill understryka angelägenheten
av att frågan om laboratoriets framtid snabbt får en positiv lösning.
Något särskilt uttalande av riksdagen i hithörande frågor synes inte behövas
f. n.

Övriga divisioner

I det av riksdagen för budgetåret 1979/80 beviljade investeringsanslaget
Lån till SSAB Svenskt Stål AB för strukturändamål ingår bl. a. ett belopp av
85 milj. kr. för en ny ugn till universalvalsverket i Luleå. I proposition
1980/81:67 föreslås att detta belopp i stället anvisas som rekonstruktionslån
till SSAB enligt de villkor som finns återgivna i bilaga 7 till proposition
1977/78:87, dvs. villkoren för det år 1978 beslutade rekonstruktionslånet om
högst 1 800 milj. kr. I detta sammanhang uttalas (prop. 1980/81:67 s. 23) att
motsvarande belopp som har anvisats som strukturlån inte behöver tas i
anspråk.

Enligt motion 1980/81:1926 bör det i proposition 1980/81:67 föreslagna
lånet inte vara bundet till viss angiven investering. Motionärerna, som
förklarar sig vara tveksamma till lämpligheten av den ifrågasatta investering -

NU 1980/81:44

en, hänvisar bl. a. till att det i 1978 års villkor (prop. 1977/78:87 bil. 7)
föreskrivs att utbetalning av lånet är beroende av SSAB:s resultat.

Utskottet har inhämtat från industridepartementet att, när det i proposition
1980/81:67 sägs att det föreslagna lånet skall anvisas ”enligt de villkor
som finns återgivna i bilaga 7 i prop. 1977/78:87”, endast villkoren rörande
ränta och eftergift åsyftas. Det har däremot ansetts ligga i sakens natur att
utbetalning av de anslagna medlen sker på ansökan av SSAB till regeringen
på samma sätt som tillämpas beträffande de medel som våren 1979 anslogs
som rekonstruktionslån för vissa då angivna projekt.

På grundval av vad som upplysts i ärendet tillstyrker utskottet förslaget i
propositionen att 85 milj. kr. skall anslås som rekonstruktionslån till SSAB
och avstyrker motion 1980/81:1926 i motsvarande del. Därvid förutsätter
utskottet att den i proposition 1980/81:67 s. 22 f. gjorda hänvisningen till 1978
års villkor för rekonstruktionslån ej avser de i proposition 1977/78:87 bilaga 7
§ 2 angivna bestämmelserna om utbetalning.

I den socialdemokratiska partimotionen 1980/81:1930 tar man upp frågan
om överflyttning av SSAB:s produktion av järnvägsräls från Domnarvet till
Luleå. Motionärerna erinrar om att ett beslut om en sådan överflyttning har
fattats tidigare inom SSAB men ännu inte har verkställts. De önskar att
riksdagen som sin mening skall uttala att överföringen av rälsproduktionen
bör ske så snart som möjligt.

Utskottet vill erinra om att det i propositionen (s. 16) anges att avsikten är
att rälstillverkningen skall överföras från Domnarvet till Luleå och att
undersökningar pågår om möjligheterna att förlägga rälsproduktionen till
universalvalsverket i Luleå. Något särskilt uttalande av riksdagen i denna
fråga behövs därför inte enligt utskottets uppfattning.

Frågan om ombyggnad av finvalsverket i Luleå tas upp i motionerna
1980/81:1930 (s) och 1980/81:1931. Båda motionerna utmynnar i förslag om
att riksdagen skall uttala sig för att en modernisering av detta verk genomförs
snarast möjligt.

I Perspektivplan 1980 anförs bl. a. (prop. 1980/81:67 s. 57 f.) att den för
SSAB mest rationella lösningen för att uppnå tillfredsställande lönsamhet
synes vara en genomgripande ombyggnad av Luleås finvalsverk. Investeringskostnaden
beräknas till ca 250 milj. kr., ett belopp som f. n. inte bedöms
rymmas inom SSAB:s finansiella ramar. Tills vidare kan finvalsverket i Luleå
drivas vidare med smärre förbättringar, uttalas det också i Perspektivplan
1980.

Finvalsverket berörs också i Perspektivplan 81. I denna uttalas att verket
är i tekniskt dålig kondition och har svag konkurrenskraft. Innan investeringar
i finvalsverket kan aktualiseras måste enligt planen en realiserbar och
lönsam marknads- och produktinriktning definieras och fastläggas.

Mot bakgrund av vad som sålunda anges i de båda perspektivplanerna
rörande detta projekt anser utskottet att riksdagen inte har anledning att

NU 1980/81:44

uttala sig om behovet av modernisering av finvalsverket i Luleå. Förslagen i
de båda motionerna 1980/81:1930 (s) och 1980/81:1931 om ett uttalande av
riksdagen i frågan avstyrks sålunda.

I motion 1980/81:1931 föreslås också att riksdagen skall uttala att ett antal
uppräknade åtgärder för att fullfölja satsningarna vid järnverket i Luleå
snarast bör komma till utförande. Motionärerna nämner bl. a. full produktion
vid de metallurgiska enheterna, utbyggnad av befintligt koksverk,
byggande av ny billetsmaskin och projektering av fullskaleanläggning av
Elredprocessen.

Utskottet delar motionärernas allmänna bedömning av att det är önskvärt
att fortsatta satsningar kan genomföras i Luleå. De uppräknade åtgärderna
är emellertid föremål för utredningar inom ramen för SSAB:s löpande
planering och verksamhet. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet att
riksdagen nu gör ett uttalande i hithörande frågor.

Behovet av att vissa satsningar görs på det befintliga koksverket i
Oxelösund har påpekats i motion 1980/81:1932. Utskottet vill understryka
betydelsen av att sådana investeringar görs i detta koksverk att dess
nuvarande tekniska standard kan upprätthållas.

Utskottet tillstyrker i övrigt de förslag om anslag till SSAB som läggs fram i
proposition 1980/81:67. Det gäller dels ett bidrag av 1 645 000 kr. för att täcka
kostnaderna för länspumpning av vissa gruvor, dels ett strukturlån av 17 milj.
kr., avsett för investering i ombyggnad av plastbeläggningslinjen i Borlänge.

Särskilda statliga insatser

Det konstateras i proposition 1980/81:67 (s. 37) att strukturförändringarna
inom SSAB kommer att leda till påfrestningar på sysselsättningen i Borlänge,
Ludvika och Oxelösunds kommuner. Som har nämnts i ett föregående
avsnitt i detta betänkande (s. 23) har SSAB föreslagit att vart och ett av
Oxelöinvest AB, Dala-Invest AB och Ludvika Industri AB bör få 30 milj. kr.
I propositionen uttalar regeringen att resultatet av en inom regeringskansliet
pågående utvärdering av verksamheten i'statligt hel- eller delfinansierade
investmentbolag bör avvaktas. Förslaget i propositionen är att sammanlagt
20 milj. kr. skall anvisas som medelstillskott till utvecklingsbolag med
verksamhet i Borlänge, Ludvika och Oxelösunds kommuner.

Socialdemokraterna föreslår i motion 1980/81:1930 att anslaget skall
räknas upp till 45 milj. kr. Avsikten är att vart och ett av de tre nyssnämnda
bolagen skall få 15 milj. kr. som medelstillskott. Också motionerna
1980/81:599 och 1980/81:1929 innehåller förslag om större medelstillskott till
de tre bolagen än vad regeringen har föreslagit.

Utskottet stöder regeringens förslag att 20 milj. kr. nu bör anvisas som

4 Riksdagen 1980/81. 17 sami. Nr 44

NU 1980/81:44

medelstillskott till utvecklingsbolag med verksamhet i Borlänge, Ludvika
och Oxelösunds kommuner. Bolagens möjligheter att stärka sysselsättningen
på resp. ort kommer härigenom att öka betydligt. Frågan om det behövs
ytterligare medelstillskott får bedömas när resultatet föreligger av den
utvärdering av verksamheten i statligt hel- eller delfinansierade investmentbolag
som f. n. pågår inom regeringskansliet. De förslag om ytterligare
medelstillskott som framläggs i motionerna 1980/81:599, 1980/81:1929 och
1980/81:1930 (s) avstyrks alltså.

Motion 1980/81:1928 innehåller ett förslag om att utvecklingsfonden i
Västmanlands län skall erhålla ett ”administrationsanslag” av 300 000 kr.
inom ramen för de medel som föreslås bli anvisade i proposition 1980/81:67.
Avsikten synes vara att fonden skall få ökade resurser att genomföra
speciella insatser för länets mest drabbade bruksorter.

Utskottet har i det föregående (s. 13) redovisat att arbetsmarknadsutskottet
nyligen har föreslagit att ett förstärkt regionalpolitisk! stöd skall kunna
utgå i vissa orter i Bergslagen. Vidare konstaterar utskottet att motionärernas
förslag innebär att ett eller flera av de anslagsbelopp som föreslås i
propositionen skall minskas med sammanlagt 300 000 kr. Någon närmare
motivering för en sådan åtgärd ges ej i motionen. Utskottet avstyrker
förslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande stålindustrins skrotförsörjning
att riksdagen

a) avslår motion 1980/81:1385,

b) avslår motion 1980/81:1923 yrkande 1 i ifrågavarande del,

c) avslår motion 1980/81:1926 yrkande 1,

d) avslår motion 1980/81:1934 yrkande 2 i ifrågavarande del,

e) avslår motion 1980/81:1938 yrkande 4,

2. beträffande särskild kommission för stålindustrins metallurgiutveckling
m. m.

att riksdagen

a) avslår motion 1980/81:324, motion 1980/81:325, motion
1980/81:1923 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkande 2,
motion 1980/81:1928 yrkande 1, motion 1980/81:1930 yrkandena
1 och 2, motion 1980/81:1932 i ifrågavarande del, motion
1980/81:1933 yrkande 10 i ifrågavarande del och yrkande 12 i
ifrågavarande del samt motion 1980/81:1934 yrkande 2 i
ifrågavarande del,

b) avslår motion 1980/81:1933 yrkande 10 i ifrågavarande del,
yrkande 12 i ifrågavarande del och yrkande 13,

NU 1980/81:44

3. beträffande statliga insatser för plasmateknologin
att riksdagen avslår motion 1980/81:1934 yrkande 3,

4. beträffande åtgärder för stål- och gruvindustrins framtida
utveckling

att riksdagen avslår motion 1980/81:1933 yrkandena 1 och 2,

5. beträffande samordning av handelsstålsindustrin
att riksdagen

a) avslår motion 1980/81:1930 yrkande 3,

b) avslår motion 1980/81:1933 yrkande 11,

6. beträffande planering för specialstälsindustrin
att riksdagen

a) avslår motion 1980/81:1930 yrkande 4, motion 1980/81:1932 i
ifrågavarande del och motion 1980/81:1938 yrkande 1,

b) avslår motion 1980/81:847,

c) avslår motion 1980/81:1022,

7. beträffande förstatligande av SSAB

att riksdagen avslår motion 1980/81:1933 yrkandena 3 och 4,

8. beträffande statlig aktiemajoritet i SSAB, m. m.

att riksdagen avslår motion 1980/81:1930 yrkande 12,

9. beträffande överförande till samhället av viss kraftrörelse
att riksdagen

a) avslår motion 1980/81:602,

b) avslår motion 1980/81:1933 yrkande 5,

10. beträffande en ny plan för SSAB.s framtidsinriktning

att riksdagen avslår motion 1980/81:1933 yrkandena 6 och 7,

11. beträffande finansiering av sysselsättnings- och utvecklingsfrämjande
åtgärder inom SSAB

att riksdagen avslår motion 1980/81:1929 i ifrågavarande del
och motion 1980/81:1930 yrkande 13,

12. beträffande investering i granultillverkning i Grängesberg

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1930 yrkande 6 och
med anledning av motion 1980/81:1933 yrkande 8 sorn sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande vidareförädling av malm från SSAB.s gruvor
m. m.

att riksdagen

a) avslår motion 1980/81:1930 yrkande 7 och motion 1980/
81:1932 i ifrågavarande del (vissa projekt i Grängesberg),

b) avslår motion 1980/81:1930 yrkande 8 (länspumpning av
vissa gruvor),

c) avslår motion 1980/81:1933 yrkande 9 (villkor för upphörande
med viss gruvbrytning),

d) avslår motion 1980/81:1927 yrkande 3 (samarbete mellan
vissa gruvor),

NU 1980/81:44

14. beträffande Håkansbodaprojektet

att riksdagen avslår motion 1980/81:1923 yrkande 6 och motion
1980/81:1927 yrkandena 1 och 2,

15. beträffande mineralprocesslaboratoriet i Stråssa

att riksdagen avslår motion 1980/81:1923 yrkande 7, motion
1980/81:1927 yrkande 4 och motion 1980/81:1930 yrkande 9,

16. beträffande tillverkning i Luleå av järnvägsräls

att riksdagen avslår motion 1980/81:1930 yrkande 10,

17. beträffande finvalsverket i Luleå

att riksdagen avslår motion 1980/81:1930 yrkande 11 och
motion 1980/81:1931 yrkande 1,

18. beträffande vissa övriga projekt vid SSAB Luleå

att riksdagen avslår motion 1980/81:1931 yrkande 2,

19. beträffande anslag till SSAB
att riksdagen,

a) med anledning av proposition 1980/81:67 moment 1, med
bifall till motion 1980/81:1930 yrkande 14 och med avslag på
motion 1980/81:1926 yrkande 2 till Lån till SSAB Svenskt Stål
AB för rekonstruktionsändamål på tilläggsbudget II till statsbudgeten
för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 115 000 000 kr.,

b) med bifall till proposition 1980/81:67 moment 2 till Lån till
SSAB Svenskt Stål AB för strukturändamål på tilläggsbudget II
till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 17 000 000 kr.,

c) med bifall till proposition 1980/81:67 moment 3 till Bidrag till
SSAB Svenskt Stål AB på tilläggsbudget II till statsbudgeten för
budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 1 645 000 kr.,

d) med bifall till proposition 1980/81:67 moment 4 medger att
454 000 000 kr. av de under anslaget Lån till ett nytt handelsstålbolag
för rekonstruktionsändamål anvisade medlen används
som avskrivningslån för förvärv av aktierna i AB Doman i
enlighet med vad som anförs i propositionen,

e) med bifall till proposition 1980/81:100 bilaga 17 punkt G 5 till
Betalning av ränta och amortering på statens skuld till SSAB
Svenskt Stål AB för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag
av 42 300 000 kr.,

f) med bifall till proposition 1980/81:100 bilaga 17 punkt G 6 till
Lån till ett nytt handelsstålbolag för rekonstruktionsändamål för
budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av
200 000 000 kr.,

20. beträffande medelstillskott till vissa utvecklingsbolag

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:67 moment 6

NU 1980/81:44

och med avslag på motion 1980/81:599, motion 1980/81:1929 i
ifrågavarande del och motion 1980/81:1930 yrkande 15 till
Medelstillskott till vissa utvecklingsbolag på tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.,

21. beträffande administrationsanslag till utvecklingsfonden i Västmanlands
län

att riksdagen avslår motion 1980/81:1928 yrkande 3.

Stockholm den 2 april 1981

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m)
(mom. 12 och 19 a), Hugo Bengtsson (s) (mom. 1-11,13-18,19 b-21), Sven
Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s) (mom. 1, 9-21), Margaretha af Ugglas
(m) (mom. 1—11,13-18,19 b-21), Lilly Hansson (s), Birgitta Hambraeus (c),
Tage Adolfsson (m), Lennart Pettersson (s) (mom. 1-11, 13-18, 19 b-21),
Bengt Sjönell (c), Rune Jonsson (s), Hadar Cars (fp) (mom. 1-11, 13-18,
19 b-21), Karl Björzén (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Sivert Andersson (s)
(mom. 12 och 19 a), Birgitta Johansson (s) (mom. 2-8, 12 och 19 a) och
Christer Eirefelt (fp) (mom. 12 och 19 a).

Reservationer

1. Särskild kommission för stålindustrins metallurgiutveckling m. m. (moment
2)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson,
Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet stöder förslaget i motion 1980/81:1930 (s) om att en särskild
kommission skall inrättas med uppgift att planera stålindustrins metallurgiutveckling
på längre sikt och den därtill knutna råvaruförsörjningen. På detta
område behövs särskilda initiativ för att få till stånd en samlad lösning för
hela branschen. Någon uppdelning mellan handelsståls- och
specialstålsindustrierna är inte möjlig.

Kommissionens arbete bör enligt utskottets mening grundas på följande
riktlinjer. Arbetet bör ske i samarbete med företagen och de anställda. Den
industripolitiska huvudfrågan är hur den samlade svenska stålindustrin skall
kunna trygga en rationell och konkurrenskraftig metallurgisk produktion och
säkra råvarutillgången under de närmaste tio å tjugo åren. Under arbetet bör
skilda delfrågor belysas och utvärderas, bl. a. frågor om skrotförsörjning på

NU 1980/81:44

längre sikt, om nya råjärnsprocesser och om den mellansvenska gruvindustrins
framtid.

Kommissionen bör arbeta snabbt. Resultatet bör redovisas för riksdagen.
En fråga måste dock behandlas med förtur, nämligen Spännarhyttans plats i
den framtida metallurgistrukturen.

Utskottet anser det ytterst väsentligt att resultatet av den nyss nämnda
kommissionens bedömningar kring Spännarhyttan föreligger innan det
fattade beslutet om nedläggning av masugnen i Spännarhyttan och stålverket
i Surahammar verkställs. Regeringen bör därför, som också anförs i motion
1980/81:1930 (s), omedelbart ta upp förhandlingar med Surahammars Bruks
AB och ASEA om hur driften vid de nedläggningshotade anläggningarna
skall kunna fortsätta under utredningsperioden.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av här angiven innebörd.
Ett sådant uttalande överensstämmer helt med önskemålen i motion
1980/81:1930 (s) till den del motionen behandlas i detta avsnitt och
tillgodoser också önskemål i motionerna 1980/81:324, 1980/81:325, 1980/
81:1923, 1980/81:1928, 1980/81:1932 och 1980/81:1934. Även vissa förslag i
motion 1980/81:1933 (vpk) tillgodoses delvis genom det här föreslagna
uttalandet. Utskottet är dock inte berett att i övrigt tillstyrka de här
behandlade förslagen i sistnämnda motion.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande särskild kommission för stålindustrins metallurgiutveckling
m. m.
att riksdagen

a) med bifall till motion 1980/81:1930 yrkandena 1 och 2 och
med anledning av motion 1980/81:324, motion 1980/81:325,
motion 1980/81:1923 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkande
2, motion 1980/81:1928 yrkande 1, motion 1980/81:1932 i
ifrågavarande del, motion 1980/81:1933 yrkande 10 i ifrågavarande
del och yrkande 12 i ifrågavarande del samt motion
1980/81:1934 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

2. Samordning av handelsstålsindustrin (moment 5)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Lennart Pettersson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”Utskottet
ansluter” och slutar på s. 19 med ”behandlad del” bort ha följande
lydelse:

I likhet med regeringen anser utskottet att det är angeläget att strukturomvandlingen
inom handelsstålsindustrin fortsätter för att branschen skall
stå bättre rustad inför framtiden. Berörda företag kan emellertid uppenbar -

NU 1980/81:44

ligen inte på egen hand komma fram till en lämplig struktur. Mot denna
bakgrund anser utskottet att det behövs statlig medverkan för att den
önskvärda samordningen skall komma till stånd.

Regeringen bör därför ta initiativ till att en plan utarbetas för samordning
mellan de mindre handelsstålverken sinsemellan och mellan dessa verk och
SSAB. Detta arbete bör självfallet ske i nära samverkan med företagen och
de fackliga organisationerna. Arbetet bör också drivas i nära kontakt med
den kommission med uppgift att planera stålindustrins metallurgiska
utveckling under 1980-talet som har föreslagits i ett tidigare sammanhang
(s. 33).

Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen detta till känna som sin
mening. Genom ett sådant uttalande tillgodoses önskemål i motion
1980/81:1930 (s), liksom i viss mån i motion 1980/81:1933 (vpk). I övrigt
avstyrks motion 1980/81:1933 (vpk) i här behandlad del.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande samordning av handelsstålsindnstrin
att riksdagen

a) med bifall till motion 1980/81:1930 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

3. Planering för specialstålsindustrin (moment 6)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Lennart Pettersson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 20 med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Som anförs i propositionen återstår inom specialstålsindustrin allvarliga
strukturproblem, vilka måste lösas. Som instrument för samhällets medverkan
i specialstålsindustrins strukturfrågor har den s. k. strukturdelegationen
varit ett misslyckande.

Enligt utskottets mening bör regeringen nu låta utarbeta en samordnad
plan för specialstålsindustrin. Som ett underlag för en sådan plan måste först
1977 års specialstålsutredning dateras upp. Därefter bör klargöras hur ett
system för löpande information rörande marknadsutveckling, planerade
strukturförändringar, lönsamhet, kapitalbehov och sysselsättning bör utformas.
Det är vidare nödvändigt att precisera statsmakternas roll vad avser
såväl planeringsarbetet som genomförandefasen. Klara besked måste ges om
vilka krav som måste ställas på företagen.

Den typ av plan som utskottet syftar på gäller alltså inte någon
detaljplanering. En sådan bör ske i resp. företag och i samverkan mellan
företagsledningen och de anställda. Avsikten är i stället att - genom en
strategisk planering av det slag som förekommer i många av våra
konkurrentländer - få en samordning av de beslut som berör flera företag.

NU 1980/81:44

Exempel är val av produktionsinriktning, beslut om större investeringar och
beslut om samverkan i forskning, produktutveckling och marknadsföring.
En sådan planering av sysselsättningen ger de anställda trygghet och
kommuner och regioner ett nödvändigt underlag för samhällsplaneringen.

Utskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande till regeringen
ansluter sig till vad utskottet här anfört. Ett sådant uttalande överensstämmer
med önskemålen i motionerna 1980/81:1930 (s), 1980/81:1932 och
1980/81:1938. Uttalandet ligger också delvis i linje med innebörden av
förslagen i motionerna 1980/81:847 och 1980/81:1022. I de två sistnämnda
motionerna begärs emellertid också åtgärder av regeringen för att få till stånd
”motutredningar i facklig regi”. Utskottet finner att det ankommer på de
fackliga organisationerna att själva - utan anvisningar från riksdag och
regering - ta de utredningsinitiativ de anser behövas. Mot här angiven
bakgrund avstyrker utskottet motionerna 1980/81:847 och 1980/81:1022.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande planering för specialstålsindustrin
att riksdagen

a) med bifall till motion 1980/81:1930 yrkande 4 och med
anledning av motion 1980/81:1932 i ifrågavarande del och
motion 1980/81:1938 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

b)—c) (=utskottet).

4. Statlig aktiemajoritet i SSAB, m. m. (moment 8)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Lennart Pettersson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”År 1978”
och slutar med ”i SSAB” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i kritiken i motion 1980/81:1930 (s) mot den
nuvarande ägarfördelningen inom SSAB. De privata delägarna bidrar inte
på något sätt finansiellt till en positiv utveckling av företaget. Alla kostnader
bestrids av samhället. Denna situation blir alltmer oacceptabel.

Regeringen bör därför ta initiativ till förhandlingar med de privata
delägarna i syfte att åstadkomma en förändring av ägarförhållandena i SSAB
så att de motsvarar de olika parternas verkliga insatser.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.
Därigenom tillgodoses motion 1980/81:1930 (s) i här behandlad del.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande statlig aktiemajoritet i SSAB, m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1930 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

NU 1980/81:44

5. Finansiering av sysselsättnings- och utvecklingsfrämjande åtgärder inom
SSAB (moment 11)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson,
Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 23 med ”Inte heller”
och slutar på s. 24 med ”ifrågavarande lån” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion 1980/81:1930 (s) att SSAB bör ha
möjlighet att ta i anspråk ca 121 milj. kr. av ifrågavarande medel, vilka redan
har anslagits som strukturlån och som rekonstruktionslån. Medlen bör kunna
användas för sysselsättnings- och utvecklingsfrämjande åtgärder inom
SSAB. Förslag till sådana projekt bör utarbetas genom regeringens försorg
och därefter föreläggas riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett
uttalande av här angiven innebörd.

Genom ett sådant uttalande tillgodoses det här behandlade förslaget i
motion 1980/81:1930 (s), liksom i sak även motion 1980/81:1929 i här
behandlad del.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande finansiering av sysselsättnings- och utvecklingsfrämjande
åtgärder inom SSAB

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1930 yrkande 13 och
med anledning av motion 1980/81:1929 i ifrågavarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Investering i granultillverkning i Grängesberg (moment 12)

Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m), Sven Andersson (fp), Tage
Adolfsson (m), Bengt Sjönell (c), Karl Björzén (m) och Christer Eirefelt (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 24 med ”Mot
bakgrund” och slutar på s. 25 med ”positivt resultat” bort ha följande
lydelse:

Som redan nämnts planeras fullskaleförsök med granulerad höganrikad
slig från Grängesberg äga rum under innevarande år. Industriminister Nils
Åsling har i riksdagen den 22 januari 1981 - som svar på en fråga
(1980/81:206) av Margareta Gard (m) om vidareförädling av slig från SSAB:s
gruvor i Grängesberg - omtalat att fullskaleförsöken kommer att utvärderas
först under hösten 1981. I detta sammanhang kan nämnas att delegationen
för mellansvensk gruvindustri i en rapport nyligen har uttalat sig positivt om
värdet av fortsatta försök (Ds I 1978:2 s. 131). Utskottet förutsätter att
SSAB, om försöken visar sig framgångsrika, snarast möjligt efter genomförd
utvärdering tar ställning till frågan om projektets genomförande och
finansieringen av eventuellt erforderliga investeringar.

NU 1980/81:44

Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att ställa sig bakom förslaget i
motion 1980/81:1930 (s) att SS AB nu skulle uppmanas att genomföra de
investeringar som behövs om en kommersiell tillverkning av granuler
bedöms kunna ske. Utskottet är av samma anledning inte heller berett att
förorda att medel nu ställs till förfogande för ifrågavarande investering,
något som också föreslås i nyssnämnda motion. Av vad utskottet här anfört
följer att även motion 1980/81:1933 (vpk) avstyrks i motsvarande del.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande investering i granultillverkning i Grängesberg

att riksdagen avslår motion 1980/81:1930 yrkande 6 och motion
1980/81:1933 yrkande 8.

7. Vidareförädling av malm från SSAB:s gruvor m. m. (moment 13)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson,
Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Efter den”
och slutar med ”och 1980/81:1932” bort ha följande lydelse:

Sedan delegationen för mellansvensk gruvindustri numera har avlämnat
sin rapport står det fullt klart att dess verksamhet i väsentliga stycken utgör
ett misslyckande. Det är därför, som anförs i motion 1980/81:1930 (s), av stor
vikt att förutsättningarna för kulsinterverk samt för järnsvampverk och
järnpulveranläggning i Grängesberg snabbt utvärderas av SSAB som äger
och därmed har ansvaret för gruvorna. Naturligtvis måste de anställda delta i
detta arbete. Vid utvärderingen bör det nära sambandet mellan SSAB:s
produktion av råvaror för stålframställning och de övriga stålverkens
utveckling beaktas. Utskottet förutsätter att företaget härvid samverkar med
den kommission med uppgift att planera stålindustrins metallurgi som har
förordats i ett tidigare sammanhang (s. 33).

Utskottet föreslår ett uttalande av riksdagen av här angiven innebörd.
Genom ett sådant uttalande tillgodoses också motion 1980/81:1932 i här
behandlad del.

Motion 1980/81:1930 (s) innehåller också, som nyss nämnts, ett förslag av
innebörd att länspumpning av gruvorna i Håksberg och Blötberget bör
fortsätta i avvaktan på resultatet av det ovan behandlade utvärderingsarbetet.
Utskottet har erfarit att SSAB upphörde med länspumpningen kring
årsskiftet 1980/81. Mot denna bakgrund kan utskottet inte förorda bifall till
ifrågavarande motionsyrkande.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande vidareförädling av malm från SSAB.s gruvor
m. m.

att riksdagen

a) med anledning av motion 1980/81:1930 yrkande 7 och motion

NU 1980/81:44

1980/81:1932 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om vissa projekt i Grängesberg,

b)—d) (= utskottet).

8. Tillverkning i Luleå av järnvägsräls (moment 16)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson,
Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”utskottets uppfattning” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas bedömning att SSAB:s tillverkning
av järnvägsräls så snart som möjligt bör föras över från Domnarvet till Luleå.
Bl. a. av beredskapsskäl är det angeläget att tillverkning av järnvägsräls
behålls i Sverige. Detta kan ske genom att erforderliga investeringar görs i
Luleå och att tillverkningen koncentreras dit. Utskottet föreslår att
riksdagen gör ett uttalande av här angiven innebörd.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande tillverkning i Luleå av järnvägsräls

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1930 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

9. Finvalsverket i Luleå (moment 17)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson,
Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 28 med ”Mot
bakgrund” och slutar på s. 29 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den i de båda perspektivplanerna uttryckta uppfattningen
att en genomgripande ombyggnad av finvalsverket i Luleå bör komma till
stånd. Beslut härom bör fattas utan onödigt dröjsmål. Utskottet anser att
regeringen under år 1981 bör lägga fram ett förslag för riksdagen rörande
genomförandet av denna investering.

Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Genom ett sådant
uttalande tillgodoses önskemålen i motionerna 1980/81:1930 (s) och 1980/
81:1931 i här behandlade delar.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande finvalsverket i Luleå

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:1930 yrkande
11 och motion 1980/81:1931 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1980/81:44

10. Anslag till SSAB (moment 19)

Under förutsättning av bifall till reservation 6

Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m), Sven Andersson (fp), Tage
Adolfsson (m), Bengt Sjönell (c), Karl Björzén (m) och Christer Eirefelt (fp)
anser att utskottet under 19 bort hemställa

19. beträffande anslag till SSAB
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1980/81:67 moment 1 och med
avslag på motion 1980/81:1926 yrkande 2 och motion 1980/
81:1930 yrkande 14 till Lån till SSAB Svenskt Stål AB för
rekonstruktionsändamål på tilläggsbudget II till statsbudgeten
1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 85 000 000 kr.,

b)-f) (= utskottet).

11. Medelstillskott till vissa utvecklingsbolag (moment 20)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson,
Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 29 med ”Utskottet
stöder” och slutar på s. 30 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att de tre investmentbolagen
Dala-Invest AB, Ludvika Industri AB och Oxelöinvest AB får förstärkta
resurser. Regeringens förslag om ett medelstillskott av sammanlagt 20 milj.
kr. till de tre bolagen är enligt utskottets bedömning inte tillräckligt. I stället
bör vart och ett av de tre bolagen tillföras 15 milj. kr. Bolagens möjligheter
att stärka sysselsättningen på resp. ort kommer härigenom att öka betydligt.
Utskottet ansluter sig sålunda till förslaget i motion 1980/81:1930 (s) att
sammanlagt 45 milj. kr. skall anvisas som medelstillskott till vissa utvecklingsbolag.
En sådan resursförstärkning ligger också i linje med vad som
föreslås i motionerna 1980/81:599 och 1980/81:1929.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. beträffande medelstillskott till vissa utvecklingsbolag

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1930 yrkande 15
samt med avslag på proposition 1980/81:67 moment 6, motion
1980/81:599 och motion 1980/81:1929 i ifrågavarande del till
Medelstillskott till vissa utvecklingsbolag på tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 45 000 000 kr.

NU 1980/81:44

Bilaga

Pressinformation från SSAB Svenskt Stål AB den 6 mars 1981

(utdrag)

Styrelsen för SSAB Svenskt Stål AB ställer sig bakom den översyn av
företagets långsiktiga strukturplan som arbetats fram av företagsledningen.
Med hjälp av den nya planen räknar SSAB-ledningen med att snabbt
förbättra rörelseresultatet med minst 100 miljoner kronor om året.

Den nya planen innebär att koncernens metallurgiska kapacitet bantas
genom att den mindre masugnen i Oxelösund läggs i malpåse och att
verksamheten vid elektrostålverket i Borlänge anpassas till konjunkturen.
Förutsättningarna för SSABs mellansvenska gruvor bedöms som små.
Järnmalmsbrytningen i Stråssa måste upphöra till sommaren, medan
verksamheten i Grängesberg och Dannemora drivs vidare under förutsättning
att förlusterna kan begränsas.

För att underlätta den kommande personalreduceringen och medverka till
nya anställningar skall en ny organisation för övertalighet införas. Den skall
dessutom genomföra motiverade reservarbeten och utbildning samt vara helt
skild från den normala verksamheten.

Bakgrunden till den nu presenterade översynen är den bekymmersamma
stålkonjunkturen i Västeuropa som orsakat bolaget ökade avsättningssvårigheter
och försämrat resultat. SSABs förlust för 1980 uppskattas till drygt
600 miljoner efter avskrivningar och räntor.

Under de tre senaste åren har gruvdivisionen gått med 178 miljoner i
förlust efter avskrivningar. I planen fastslås att verksamheten vid de
mellansvenska järnmalmsgruvorna saknar förutsättningar att långsiktigt nå
lönsamhet. Omfattande åtgärder för resultatförbättring har inletts. Under
den närmaste 2-årsperioden skall därför förlusterna hållas på så låg nivå som
möjligt genom fortsatta rationaliseringar och ökad produktivitet samtidigt
som brytningen koncentreras till de mest högvärdiga malmpartierna. Den
tekniska livslängden för gruvorna i Dannemora och Grängesberg bedöms till
ca 8-10 år utan nya omfattande investeringar. Järnmalmsbrytningen i Stråssa
måste dock upphöra i sommar på grund av avsättningssvårigheter.

Gruvdivisionen har ca 1 300 anställda.

En minskad gruvproduktion berör också direkt koncernens järnvägsrörelse
TGOJ. De förhandlingar som inletts med SJ i ägarfrågan måste därför
drivas vidare med avsikt att integrera TGOJs trafik med det svenska
järnvägsnätet. Långsiktigt har SSAB inga förutsättningar att själv driva
järnvägsrörelsen.

Totalt har TGOJ drygt 700 anställda inom järnvägsrörelsen.

För att komma tillrätta med överkapaciteten på råstålsområdet måste
ytterligare bantningar ske av de metallurgiska enheterna.

I Oxelösund koncentreras verksamheten till den stora masugnen som
under sommaren skall ställas av för reparation. När ombyggnaden är färdig
stängs den mindre masugnen och läggs i malpåse. Samtidigt kommer en ny
teknik, s. k. bottenblåsning, att monteras in på LD-konvertern i stålverket.

Åtgärderna medför att personalbehovet kan minskas med ca 200.

Det nya elektrostålverket i Borlänge anpassas till en produktion av ca
275 000 ton och utnyttjas som reglerkapacitet. Flärigenom kan den äldre av
de två stränggjutningsmaskinerna ställas i malpåse.

NU 1980/81:44

Personalbehovet minskar mot tidigare planer med ca 300 befattningar och
kan i dagsläget beröra ca 100 anställda.

Den metallurgiska kapaciteten i Luleå bibehålls. Av planen framgår också
att verksamheten vid den nu avstängda mindre masugnen icke kan
återupptas förrän det motiveras av efterfrågan.

Metallurgidivisionen har en samlad förlust på 907 miljoner kronor för åren
1978-1980.

Planerna på ett nytt koksverk i Oxelösund avskrivs. Orsaken är det
minskade koksbehovet samt SSABs ekonomiska situation. Verksamheten
vid det nuvarande koksverket drivs vidare så länge som behov föreligger och
verkets tekniska standard kan upprätthållas med begränsade reinvesteringar.
Därefter avvecklas verksamheten.

Med den nya planen minskar SSAB-koncernen sin metallurgiska kapacitet
med ytterligare 500 000 ton. Men av planen framgår att detta inte är den
slutliga lösningen för metallurgin.

Helt avgörande för den framtida strukturen är utvecklingen inom
koncernens valsande divisioner. Det är därför ytterst viktigt att den kraftfulla
satsningen på tunnplåtssidan i Domnarvet ger resultat och att den nya
anläggningen når planerade volymer och bestående lönsamhet. Pågående
kraftfulla marknadsansträngningar måste därför ge resultat.

En förutsättning för fortsatt metallurgisk drift i Oxelösund i framtiden är
att den positiva utvecklingen vid grovplåtdivisionen i Oxelösund fortsätter
och att divisionen når lönsamhet.

För fortsatt tvåhyttedrift i Luleå gäller att divisionerna Profiler och
Specialprodukter når lönsamhet. Därefter får en ny prövning av verksamheten
göras.

GOTAB Stockholm 1981

NU 1980/81:44 43

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Proposition 1980181:67 1

Förslag 1

Huvudsakligt innehåll 2

Proposition 1980/81:100 2

Motioner 3

Uppgifter i anslutning till vissa av de aktuella förslagen 7

Stålindustrins skrotförsörjning 7

Samordning av handelsstålsindustrin 9

Planering för specialstålsindustrin 11

Håkansboda-projektet 12

Utskottet 12

Inledning 12

Metallurgi och insatsvaror, m. m 14

- Stålindustrins skrotförsörjning 14

- Kommission 15

- Plasmateknologin 17

- Ny gruv- och stålpolitik 17

Samordning av handelsstålsindustrin 18

Planering för specialstålsindustrin 19

SSAB 20

- 1978 års beslut om rekonstruktionslån m. m 20

- Ägarförhållanden m. m 21

- Perspektivplaner m. m 22

- Gruvdivisionen 24

- Övriga divisioner 27

Särskilda statliga insatser 29

Hemställan 30

Reservationer 33

1. Särskild kommission för stålindustrins metallurgiutveckling

m. m. (s) 33

2. Samordning av handelsstålsindustrin (s) 34

3. Planering för specialstålsindustrin (s) 35

4. Statlig aktiemajoritet i SSAB, m. m. (s) 36

5. Finansiering av sysselsättnings- och utvecklingsfrämjande åtgärder
inom SSAB (s) 37

6. Investering i granultillverkning i Grängesberg (m, fp, 2 c) ... . 37

NU 1980/81:44

7. Vidareförädling av malm från SSAB:s gruvor m. m. (s) 38

8. Tillverkning i Luleå av järnvägsräls (s) 39

9. Finvalsverket i Luleå (s) 39

10. Anslag till SSAB (m, fp, 2 c) 40

11. Medelstillskott till vissa utvecklingsbolag (s) 40

Bilaga: Pressinformation från SSAB Svenskt Stål AB den 6 mars 1981
(utdrag) 41

GOTAB 66601 Stockholm 1981