NU 1980/81:4

Näringsutskottets betänkande
1980/81:4

över motion om regleringen av tillfällig handel
Ärendet

I motion 1979/80:1765 av Karin Ahrland (fp) hemställs att riksdagen
upphäver 3 och 4 §§ samt 9 § andra stycket i lagen (1975:985) om tillfällig
handel.

Såsom närmare redovisas i det följande innebär motionsyrkandet att
kravet på tillstånd för tillfällig handel skall tas bort.

Motionen

I motionen anförs att den tillfälliga handeln har varit en lågpriskanal för
vissa typer av varor, såsom skor, textilier och konfektion. Enligt motionären
har lagen om tillfällig handel, som tillkom år 1975, inneburit en kraftig
minskning av denna handel. Samtidigt har, menar motionären, de lokala
variationerna i tillståndspraxis varit betydande, något som har medfört
orättvisor. Motionären hänvisar också till att kritiska synpunkter på
begränsning av handeln framfördes av konsumentombudsmannen och
näringsfrihetsombudsmannen i remissyttranden inför lagens tillkomst.

Kring lagstiftningen om tillfällig handel har enligt motionen 'byggts upp
ett betydande tillståndsmaskineri som helt i onödan förbrukar skattemedel".
Det bör, anför motionären, vara en viktig uppgift i en tid då strävan är att
minska byråkratin att ta bort en krånglig lagstiftning som inte fyller någon
funktion för konsumenterna. Motionären anser därför att det finns anledning
att nu aktualisera ett avskaffande av förbudsreglerna i lagstiftningen om
tillfällig handel. För att det skall ges möjlighet till reklamationer bör enligt
motionen bestämmelserna om skyldighet att lämna uppgift om namn och fast
adress etc. finnas kvar.

Gällande bestämmelser

Lagen (1975:985, ändrad senast 1978:767) om tillfällig handel trädde i kraft
den 1 juli 1976. Efter en översyn av bestämmelserna lades i proposition
1977/78:186 fram förslag till vissa begränsade ändringar i lagen. Med några
huvudsakligen redaktionella ändringar i propositionens lagförslag biföll
riksdagen förslaget (NU 1978/79:3. rskr 1978/79:33).

Med tillfällig handel förstås (1 5) att någon yrkesmässigt salubjuder
medförda varor på ett av vederbörande tillfälligt begagnat försäljningsställe
eller under kringföring. Som tillfällig handel anses dock inte 1) försäljning till
näringsidkare, 2) torghandel eller handel på mässa, utställning eller

1 Riksdagen 1980/81. 17 sami Nr 4

NU 1980/81:4

2

marknad, samt 3) handel anordnad i samband med viss offentlig tillställning,
t. ex. idrottstävling, cirkusföreställning samt tivoli- och marknadsnöjen.
eller handel anordnad i samband med viss allmän sammankomst för
framförande av konstnärligt verk.

Svensk medborgare likställs med svensk juridisk person och utlänning med
utländsk juridisk person. Utöver bestämmelserna i lagen gäller de föreskrifter
som finns om drivande av handel i allmänhet eller vissa slag av handel
(2 §).

Enligt 3 § får tillf"".i~ handel drivas endast efter särskilt tillstånd. Tillstånd
behövs emellertid; .ie iör kringförings- eller utomhushandel, vilken utgör ett
underordnat led i en rörelse som annars bedrivs på stadigvarande driftställe
och avser sådana varor som regelmässigt saluförs eller framställs där (s. k.
kompletteringshanr 1). Inte heller behövs tillstånd vid sedvanlig auktionsförsäljning
av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person. Svensk
medborgare eller medborgare i annat nordiskt land samt utlänning som är
bosatt i Sverige och har permanent uppehållstillstånd får utan tillstånd driva
tillfällig handel med livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd.
Vidare får, förutom svensk medborgare, utlänning som nu har nämnts driva
tillfällig handel med tryckt skrift.

I 4 § stadgas att tillstånd som avses i 3 § får lämnas för handel med varor
som tillhör konkursbo eller för handel, vilken utgör ett underordnat led i en
rörelse som annars bedrivs på stadigvarande driftställe och avser sådana
varor som regelmässigt framställs där. I fråga om annan handel får tillstånd
lämnas om den avsedda handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt
eller om annars särskilda skäl föreligger.

Vid ansökan om tillstånd skall sökanden bl. a. visa att han inte är obehörig
att driva handel i allmänhet (6 §). Om tillstånd beviljas juridisk person, skall
för verksamheten finnas en godkänd föreståndare (7 §).

Fråga om tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där försäljningen skall
äga rum eller, såvitt gäller vissa utlänningar, av kommerskollegium (5 8).
Talan mot tillståndsmyndighets beslut kan föras hos regeringen (11 8).
Tillstånd kan förbindas med särskilda villkor och föreskrifter. Det skall avse
ett eller flera varuslag och gälla för bestämt tillfälle eller under viss tid, inte
över tre år (8 8).

Den som driver tillfällig handel skall enligt 9 8 första stycket vid handelns
utövande genom anslag i eller vid försäljningsställe eller pä annat sätt lämna
tydlig uppgift om sitt namn samt fast adress och telefonnummer. Om tillstånd
fordras för handeln skall enligt andra stycket samma paragraf uppgift om
namn etc. vid försäljningen lämnas till köparen i skriftlig form. Vidare skall
tillständsbeviset eller styrkt avskrift av det medföras vid handelns utövande
och visas upp vid anfordran.

Den som bryter mot bestämmelserna i 9 8 kan dömas till böter, högst 500
kr. Också den som driver tillfällig handel utan tillstånd kan dömas till böter
(108).

NU 1980/81:4

3

Allmän bakgrund till gällande bestämmelser

På den tillfälliga handelns område gällde tidigare förordningen (1968:654)
om tillfällig handel. Enligt denna förordning skulle tillstånd att driva tillfällig
handel i allmänhet meddelas, om det inte förelåg skäl till antagande att
sökanden med hänsyn till sina personliga förhållanden inte var lämplig att
driva verksamheten eller att denna kunde störa allmän ordning. Vid
tillståndsprövningen skulle alltså inte beaktas om det från konsumentsynpunkt
förelåg något behov av försäljningen.

Sedan olika krav hade framställts om en ändring av 1968 års förordning
utarbetades år 1973 inom handelsdepartementet en departementspromemoria
(Ds H 1973:3).

I promemorian framhölls att den fråga som särskilt hade aktualiserat en
utökad reglering hängde samman med den fasta handelns intresse av att
skyddas mot konkurrens. Att tillfällighetsförsäljare vid en jämförelse i vissa
hänseenden hade ett förmånligare utgångsläge kunde dock enligt promemorian
inte anses motivera restriktioner mot försäljningsformen som sådan.
Den fasta handelns önskemål om skydd mot tillfällig handel kunde endast
beaktas i den mån konkurrensen från den tillfälliga handeln medförde
nackdelar för konsumenterna och samhället i stort. Det betonades att
tillfällig handel som endast förekom då och då på en ort i allmänhet inte
kunde utgöra någon fullgod ersättning för den fasta handeln. På lång sikt
torde det därför vara en nackdel från konsumentsynpunkt om den tillfälliga
handeln fick sådan omfattning att den slog ut fast handel inom vissa
branscher på en ort. Risken för ett sådant utkonkurrerande borde inte
lämnas obeaktad och talade för en vidgad reglering av försäljningsformen.

Som ytterligare skäl för en begränsning av handeln anfördes i 1973 års
promemoria även konsumenternas intresse av skydd mot undermåliga varor
samt att de begränsade kontrollmöjligheterna kunde främja bl. a. brott mot
skattelagstiftningen. Vidare framhölls bl. a. att de anställdas löne- och
sociala förmåner inte motsvarade vad som gällde för dem som arbetade inom
den fasta handeln och att en snedvriden konkurrenssituation därigenom
kunde uppstå.

I proposition 1975:52 med förslag till lag om tillfällig handel anförde
handelsminister Kjell-Olof Feldt att man visserligen från mänga håll hade
betonat vikten av fri konkurrens mellan olika försäljningsformer men att det
samtidigt hade framhållits att de fria former under vilka tillfällig handel
förekom inte var acceptabla. Även handelsministern fann att den kritik som
hade anförts hade en sådan tyngd att en vidgad reglering av handelsformen
var nödvändig. Det framlagda lagförslaget antogs - med en i detta
sammanhang oväsentlig ändring - av riksdagen (NU 1975/76:3, rskr
1975/76:32). Till stor del byggde lagen på 1968 års förordning.

Moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare i utskottet vände

NU 1980/81:4

4

sig i en reservation mot de allmänna riktlinjer för tillståndsprövning som
hade angetts i propositionen. I reservationen anfördes bl. a. att restriktiviteten
i riktlinjerna snarare kunde skada än främja konsumenternas intressen.
Vidare angavs att den allmänna sanering av den tillfälliga handeln som var
motiverad i första hand borde åstadkommas genom sedvanliga konsumentpolitiska
åtgärder och genom förbättrad kontroll, bl. a. i fråga om
arbetsförhållanden, taxering och skatteuppbörd.

Mot bakgrund av att det från olika håll hade anförts att lagen om tillfällig
handel inte hade fungerat tillfredsställande företogs en översyn av lagen
inom handelsdepartementet. Översynen resulterade i en departementspromemoria
(Ds H 1977:3) med förslag till vissa ändringar i lagen. Efter
remissbehandling togs förslagen i promemorian upp i proposition 1977/
78:186. I denna föreslogs bl. a. regler som skulle underlätta för köparen att i
efterhand komma i kontakt med säljaren även då denne driver viss handel
som inte fordrar tillstånd. Vidare lades bl. a. fram förslag om att tillverkare i
ökad utsträckning skulle få sälja varor som de själva framställt.

Handelsminister Staffan Burenstam Linder anförde i propositionen bl. a.
följande:

Det kan sättas i fråga om de långtgående inskränkningar i näringsfriheten
som den nuvarande regleringen innebär verkligen är nödvändiga för att man
skall komma till rätta med de olägenheter som har påtalats. Särskilt kan
påpekas att förutsättningarna för att ta till vara konsumenternas intressen
under senare år har förbättrats väsentligt genom olika konsumentpolitiska
åtgärder.

Mot bakgrund härav och med hänsyn till uttalanden i vissa remissyttranden
kunde det enligt departementschefen finnas skäl att göra en vidare översyn
av regleringen när ytterligare erfarenheter hade vunnits av denna.

Med anledning av propositionen väcktes en motion av samma innebörd
som den nu aktuella. Näringsutskottet (NU 1978/79:3) hänvisade vid
behandlingen av motionen till handelsministerns ovan angivna uttalanden
och instämde i slutsatsen att en vidare översyn av regleringen borde göras när
ytterligare erfarenheter vunnits. Utskottet sade sig utgå från att handelsministern
vid lämpligt tillfälle skulle föranstalta om en sådan översyn. Enligt
utskottets mening var det emellertid för tidigt att ta upp frågan om en
genomgripande förändring av reglerna för den tillfälliga handeln, eftersom
principerna för lagstiftningen då hade tillämpats endast i drygt två år. På
förslag av utskottet avslog riksdagen motionsyrkandet ((skr 1978/79:33).

De i propositionen föreslagna ändringarna godtogs i huvudsak av
riksdagen (NU 1978/79:3. rskr 1978/79:33). Ändringarna trädde i kraft den 1
januari 1979.

NU 1980/81:4

5

Utskottet

Lagen (1975:985) om tillfällig handel trädde i kraft den 1 juli 1976 och
ersatte en tidigare förordning på området. Genom lagen skärptes regleringen
av den tillfälliga handeln. Krav på tillstånd infördes i vidgad utsträckning.

Enligt lagen krävs i princip tillstånd av länsstyrelsen för yrkesmässig
försäljning av varor på ett tillfälligt försäljningsställe eller under kringföring.
Från lagens tillämpningsområde har undantagits bl. a. torghandel, handel på
mässa, utställning eller marknad samt handel anordnad i samband med vissa
offentliga tillställningar, t. ex. idrottstävlingar. Tillstånd enligt lagen krävs
inte vid kompletteringshandel som en affärsidkare bedriver utanför sin butik
och inte heller vid auktionsförsäljning av lösöre som tillhör dödsbo eller
enskild person. Vidare får tillfällig handel utan tillstånd bedrivas med bl. a.
livsmedel, blommor och - givetvis - tryckta skrifter.

Tillstånd till tillfällig handel lämnas i huvudsak bara för handel som är av
väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt.

I lagen har intagits bestämmelser som skall underlätta för köparen att i
efterhand komma i kontakt med säljaren. Den som driver tillfällig handel
skall genom anslag eller på annat sätt lämna tydlig uppgift om namn, fast
adress och telefonnummer. Om tillstånd fordras för handeln skall dessa
uppgifter lämnas till köparen i skriftlig form.

I motion 1979/80:1765 föreslås att vissa bestämmelser i lagen om tillfällig
handel skall upphävas. Med sin begäran syftar motionären till att tillståndskravet
för den tillfälliga handeln skall slopas. Hon åberopar därvid bl. a. att
denna handel är värdefull från konkurrenssynpunkt och att byråkratin kring
tillståndsprövningen är onödigt omfattande. Enligt motionen skall emellertid
den bestämmelse alltjämt finnas kvar som anger att den som driver
tillfällig handel skall lämna tydlig uppgift om namn etc.

Utskottet konstaterar att en konsekvens av bifall till motionsyrkandet är
att inte bara de i motionen angivna bestämmelserna utan samtliga
bestämmelser i lagen utom 1 §, 2 § andra stycket, 9 § första stycket och 10 §
andra stycket skulle få upphävas.

I samband med behandlingen av proposition 1977/78:186 med förslag till
vissa ändringar i lagen om tillfällig handel prövade utskottet (NU 1978/79:3)
ett motionsyrkande med samma innehåll som det här aktuella. Som framgår
av det föregående hänvisade utskottet bl. a. till att handelsministern i
propositionen hade uttalat att det kunde finnas skäl att göra en vidare
översyn av regleringen av den tillfälliga handeln när ytterligare erfarenheter
hade vunnits. Utskottet, som utgick från att handelsministern vid lämpligt
tillfälle skulle föranstalta om en sådan översyn, ansåg att det då var för tidigt
att ta upp frågan om en genomgripande förändring av reglerna för den
tillfälliga handeln. Riksdagen avslog motionen på förslag av utskottet.

Utskottet förutsätter att handelsministern noga följer utvecklingen på
området och när det bedöms erforderligt tar initiativ till en översyn av lagen

NU 1980/81:4

6

om tillfällig handel. Det finns enligt utskottets mening inte nu något underlag
för ett beslut som innebär att regleringen av den tillfälliga handeln i det
väsentliga upphör. Med det anförda avstyrker utskottet motionen.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1979/80:1765.

Stockholm den 13 november 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c). Erik Hovhammar (m).
Sven Andersson (fp), Birgitta Hambraeus (c), Lennart Pettersson (s), Rune
Jonsson (s), Karl Björzén (m). Wivi-Anne Radesjö (s). Sivert Andersson (s).
Birgitta Johansson (s). Ivar Franzén (c) och Lennart Blom (m).