NU 1980/81:35

Näringsutskottets betänkande
1980/81:35

över motion om affärstidsreglering
Ärendet

I motion 1980/81:1776 av Torsten Bengtson (c) hemställs att riksdagen
antar ett i motionen framlagt förslag till affärstidslag (se bilaga, s. 4).

Bakgrund och tidigare behandling av frågan

Affärstidsreglering har tillämpats i Sverige i drygt 60 år, t. o. m. år 1971.
Under slutet av perioden gällde 1966 års affärstidslag (1966:668). Den angav
tiden mellan kl. 8 och kl. 20 på vardagar som affärstid för detaljhandeln.
Öppethållande på andra tider var i princip förbjudet. Det fanns emellertid
undantag från reglerna. Försäljning från apotek, på trafikmedel m. m.
omfattades inte av regleringen. En del varor, t. ex. tryckta skrifter,
tobaksvaror och drivmedel, berördes inte. Arbetarskyddsstyrelsen fick
därutöver fastställa ett fritt varusortiment, det s. k. kiosksortimentet, som
under vissa betingelser fick säljas utanför vanlig affärstid. Lagen innehöll
också en dispensregel. Kommunen fick medge öppethållande av viss butik
utöver den vanliga affärstiden ifall detta ansågs påkallat med hänsyn till
allmänhetens intresse.

En utförlig redogörelse för affärstidsfrågans behandling under 1970-talet
finns i näringsutskottets betänkande NU 1979/80:62. Huvuddragen är
följande.

I november 1971 meddelade handelsminister Kjell-Olof Feldt i riksdagen
att regeringen inte ämnade föreslå någon förlängning av 1966 års affärstidslag,
vilken skulle upphöra att gälla vid utgången av år 1971. Meddelandet
föranledde motioner om fortsatt affärstidsreglering. Dessa avslogs av
riksdagen i december 1971 med 185 röster mot 130.

En särskild nämnd, affärstidsnämnden, tillsattes för att under en treårig
prövotid följa utvecklingen av systemet med fria affärstider. Den gjorde
ingen anmälan till regeringen om utveckling i en från allmän synpunkt
ogynnsam riktning. Nämnden avgav en slutrapport i maj 1975.

Motioner med förslag om affärstidsreglering avslogs av riksdagen årligen
1973-1977, de båda sista åren med hänvisning till att en kommitté, 1975 års
affärstidskommitté, höll på att utreda frågan. Vid de fyra första tillfällena
förekom inom näringsutskottet reservation för förbud mot söndagsöppethållning
(1973: c, fp, vpk; 1974: c, vpk; 1975 och 1976: vpk).

År 1977 avgav 1975 års affärstidskommitté betänkandet (SOU 1977:72)
Affärstiderna.Kommittén var enhällig i sin beskrivning av faktiska förhål -

1 Riksdagen 1980/81. 17 sami. Nr 35

NU 1980/81:35

2

landen - bl. a. utvecklingen av affärernas öppethållande, sambandet mellan
affärstiderna och dels prisutvecklingen, dels handelns struktur samt berörda
parters inställning till affärstiderna. När det gällde önskvärd handlingslinje
var oenigheten stor. Fyra ledamöter, bl. a. moderata samlingspartiets och
folkpartiets företrädare, rekommenderade att affärstiderna skulle bli fria,
medan sex ville ha en ny reglering. Dessa sex fördelade sig emellertid på tre
olika linjer. Fyra ledamöter, bl. a. företrädare för socialdemokraterna,
centerpartiet och Flandelsanställdas förbund, ville ha ungefär samma regler
som tidigare. Öppethållning skulle vara tillåten måndagar-fredagar kl. 8-20,
lördagar kl. 8-15 och två valfria söndagar per år. En - företrädare för
Sveriges köpmannaförbund - ville inskränka regleringen till att gälla enbart
sön- och helgdagar. Gemensamt för dessa båda linjer var att ingen
dispensmöjlighet skulle föreligga. Ett fritt varusortiment för kiosker etc.
angavs däremot, relativt omfattande i det förra fallet, snävt i det senare.
Slutligen förordades av en ledamot - företrädare för Kooperativa förbundet
(KF) - en mildare reglering av annan typ. Dagligvarubutiker med högst 15
årsverksamma skulle generellt undantas. För övriga butiker skulle affärstidsregleringen
vara dispositiv, dvs. kunna frångås enligt överenskommelse
mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Remissyttrandena över affärstidskommitténs betänkande gav uttryck åt en
splittrad opinion. En klar majoritet av remissinstanserna uttalade sig för fria
affärstider.

Folkpartiregeringen tillkännagav i proposition 1978/79:111 om åtgärder
mot krångel och byråkrati m. m. att den inte ämnade föreslå någon ny
affärstidsreglering. I statsminister Thorbjörn Fälldins regeringsdeklaration i
oktober 1979 förekom ett motsvarande uttalande (RD 1979/80:10 s. 15).

På förslag av näringsutskottet (NU 1979/80:62) avslog riksdagen i maj 1980
motioner - bl. a. partimotioner från socialdemokraterna och vänsterpartiet
kommunisterna - om återinförande av affärstidsreglering. Röstsiffrorna i
kammaren var 156 (m, c, fp) mot 149 (s, vpk). Minoriteten anslöt sig till en
reservation av de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet, vilka anförde
bl. a. följande:

En ny affärstidslag bör alltså utformas på grundval av det förslag i
affärstidskommitténs betänkande som har mött särskilt gensvar vid remissbehandlingen.
Vid den närmare utformningen av undantagen i fråga om
försäljningsställen och varor bör, som motionärerna framhåller, tillses att
försäljning av tidningar och tidskrifter kan ske i nuvarande omfattning. Detta
kräver att det fria varusortimentet får en viss bredd. Undantagen bör också
ge möjlighet att möta den efterfrågan på vissa varor som finns hos
allmänheten på andra tider än vanlig affärstid. Hänsyn bör vidare tas till de
nya köpmönster som har växt fram i samband med att varusortimentet i
kiosker och på bensinstationer successivt har breddats. Ett grundläggande
krav är att regleringen utformas på ett sätt som medger en smidig och
praktisk tillämpning.

NU 1980/81:35

3

Motionen

Till stöd för sitt förslag anför motionären:

Motivering 1. Tänk på vilodagen så att du helgar den.

Motivering 2. Varje människa bör ha en dag, lämpligast söndagen, till sin
egen disposition under varje vecka.

Utskottet

Som framgår av redogörelsen i det föregående tog riksdagen våren 1980
ställning till flera motioner vari föreslogs återinförande av en affärstidsreglering.
I det betänkande av näringsutskottet (NU 1979/80:62) som låg till
grund för beslutet fanns bl. a. en omfattande redogörelse för 1975 års
affärstidskommittés betänkande i ämnet och remissyttrandena däröver.
Riksdagens majoritet ville behålla fria affärstider. En minoritet önskade i
stället en ny affärstidslag, vilken emellertid skulle ge allmänheten vissa
inköpsmöjligheter också på andra tider än vanlig affärstid. Särskilt betonades
att försäljning av tidningar och tidskrifter borde kunna ske i nuvarande
omfattning.

Det förslag till affärstidslag som framläggs i motion 1980/81:1776 utgör i
stort sett en förkortad version av den senast gällande affärstidslagen
(1966:668). Det skulle inte kunna antas av riksdagen utan att ha överarbetats
i formellt hänseende. Vad beträffar förslagets sakliga innehåll vill utskottet
särskilt påpeka att utrymme inte ges för någon kioskförsäljning eller
motsvarande på söndagar utom av tidningar och tidskrifter. Såsom framhölls
i utskottets föregående betänkande i ämnet torde försäljning av enbart
tidningar och tidskrifter bara undantagsvis kunna bedrivas med lönsamhet.
En sådan reglering som motionären föreslår skulle därför få mycket negativa
följder för tidningsutgivningen på söndagar.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att motionärens lagförslag inte
är förenligt med någon av de båda uppfattningar som stod emot varandra vid
riksdagens beslut i affärstidsfrågan förra året. Utskottet avstyrker motionen
och hemställer

att riksdagen avslår motion 1980/81:1776.

Stockholm den 10 mars 1981

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af
Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Birgitta Hambraeus (c), Tage Adolfsson (m).
Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Hadar Cars (fp), Wivi-Anne
Radesjö (s) och Ingegärd Oskarsson (c).

NU 1980/81:35

4

Bilaga

I motion 1980/81:1776 framlagt

Förslag till
Affärstidslag

1 § Yrkesmässig detaljhandel får icke bedrivas under tiden klockan 00.00 till

klockan 24.00 under sön- och helgdag.

2 § Från lagens tillämpning undantages

1) försäljning från apotek,

2) försäljning från automatapparat av sådan typ som är godkänd av
myndighet som Konungen bestämmer,

3) försäljning på trafikmedel till resande,

4) försäljning som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare bedriver
med egna lantmanna- eller trädgårdsprodukter eller fisk av egen
fångst, om försäljningen sker i ringa omfattning och utan samband
med annan handel.

Från lagens tillämpning undantages vidare, i den omfattning och på de
villkor som föreskrivas av Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer,

5) försäljning av alster av bildkonst, konsthantverk eller konstindustri
som bedrives i utställningslokal,

6) försäljning i anslutning till ordnad serveringsrörelse av lagad mat
samt bageri- och konditorivaror,

7) försäljning av tryckta skrifter, drivmedel till motorfordon och
tillbehör till sådana.

4 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

5 § Den som bedriver yrkesmässig detaljhandel eller håller försäljningsställe

för sådan handel, frisersalong eller fotografiateljé öppen i strid mot
denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen dömes till
böter.

6 § Talan mot beslut av kommuns styrelse eller nämnd enligt denna lag föres

hos länsstyrelsen genom besvär.

GOTAB 66675 Stockholm 1981