NU 1980/81:30

Näringsutskottets betänkande
1980/81:30

över proposition 1980/81:10 om ändring i kreditupplysningslagen,
m. m., jämte motioner
Ärendet

I proposition 1980/81:10 (justitiedepartementet) har regeringen, efter
hörande av lagrådet, föreslagit riksdagen att anta förslag till

1. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),

2. lag om ändring i inkassolagen (1974:182),

3. lag om ersättning för inkassokostnader m. m.,

4. lag om ändring i lagen (1946:808) om lagsökning och betalningsföreläggande
(lagsökningslagen),

5. lag om ändring i rättegångsbalken,

6. lag om ändring i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre
värden.

De båda förstnämnda lagförslagen har delvis - i vad avser bestämmelser
om tystnadsplikt - behandlats i näringsutskottets betänkande NU 1980/
81:25.

Med anledning av propositionen har väckts fem motioner, som redovisas i
det följande (s.19).

I ärendet har lagutskottet avgivit yttrande (LU 1980/81:4 y) beträffande
s. k. äktamakeupplysningar (bilaga 2, s.37).

Företrädare för justitiedepartementet, datainspektionen och bankinspektionen
samt för ABAK AB har inför utskottet lämnat upplysningar i ärendet.
Skrivelser har inkommit från Finansbolagens förening, Svenska inkassoföreningen
och ABAK AB.

Propositionen
Huvudsakligt innehåll

Kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkassolagen (1974:182) har till
syfte att skydda medborgarna mot olika slags integritetsinskränkningar i
samband med yrkesmässigt bedriven kreditupplysningsverksamhet och
inkassoverksamhet. Efterlevnaden av lagarna övervakas av datainspektionen
som tillsynsmyndighet.

De förslag till ändringar i kreditupplysningslagen och inkassolagen som
läggs fram i propositionen grundar sig i huvudsak på datainspektionens
erfarenheter.

1 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 30

NU 1980/81:30

Ändringarna i kreditupplysningslagen innebär framför allt att enskildas
integritetsskydd förbättras i en del hänseenden. F. n. får högst fem år gamla
uppgifter tas med i s. k. personupplysningar. Tidsgränsen sätts nu i stället vid
tre år. Vidare skall kreditupplysningsföretagen underrätta den som avses
med en personupplysning om vem som har begärt upplysningen. En rätt till
automatisk underrättelse om de uppgifter som har lämnats ut i en
kreditupplysning införs även för enskilda näringsidkare m. fl., vilka i dag inte
erhåller sådan underrättelse.

I fråga om inkassolagen föreslås att lagens tillämpningsområde utvidgas till
att omfatta praktiskt taget all indrivning av fordringar. Undantag görs dock
bl. a. för enskilda personers indrivning av egna fordringar av privat natur. En
del ändringar föreslås i syfte att förbättra rutinerna vid krav mot gäldenärer.
Samtidigt lämnas utrymme för borgenärer att framställa enkla betalningspåminnelser
utan att det blir fråga om inkassoverksamhet i lagens mening. I
syfte att förbättra integritetsskyddet på inkassoområdet föreslås helt nya
regler om gäldenärsregister som används i inkassoverksamhet.

Den föreslagna lagen om ersättning för inkassokostnader m.m. innebär att
den processrättsliga regleringen av rätten till ersättning för inkassokostnader
byts ut mot nya civilrättsliga regler, som blir tillämpliga inte bara vid process
utan också i andra sammanhang. Ett viktigt syfte med reglerna är att skydda
gäldenärerna mot alltför höga ersättningsanspråk. Den nya civilrättsliga
regleringen föranleder en del ändringar i lagsökningslagen och annan
processrättslig lagstiftning.

De här aktuella bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1981.

Lagförslag

Förslagen till lag om ändring i kreditupplysningslagen, till lag om ändring i
inkassolagen och till lag om ersättning för inkassokostnader m. m. återges i
det följande. Beträffande övriga lagförslag hänvisas till s. 19-23 i propositionen.

NU 1980/81:30

1 Förslag till
Lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

Härigenom föreskrivs i fråga om kreditupplysningslagen (1973:1173)
dels att 18 § skall upphöra att gälla,

dels att 1, 3-14, 16, 19, 20 och 22 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag gäller yrkesmässigt
bedriven kreditupplysningsverksamhet.
Förmedling av upplysningar
mellan kreditinrättningar omfattas
dock ej av lagen, i den män det är
fråga om Sveriges riksbank, Sveriges
investeringsbank AB eller annan
kreditinrättning under bankinspektionens
tillsyn än finansbolag enligt
lagen (1980:2) om finansbolag. Ej
heller gäller lagen förmedling av
upplysningar mellan företag inom
samma koncern.

Föreslagen lydelse

Denna lag gäller kreditupplysningsverksamhet
som innebär att
någon, utom i enstaka fall, lämnar
kreditupplysningar mot ersättning eller
som ett led i näringsverksamhet.
Lagen gäller också annan kreditupplysningsverksamhet,
om den är av
större omfattning.

Lagen omfattar inte förmedling av
kreditupplysningar inom en krets
som utgörs av Sveriges riksbank,
Sveriges investeringsbank AB och
sådana kreditinrättningar eller för
kreditupplysningsverksamhet inrättade
företag som står under bankinspektionens
tillsyn och inte är finansbolag
enligt 5 § lagen (1980:2) om
finansbolag.

Lagen gäller inte heller förmedling
av kreditupplysningar mellan företag
inom samma koncern.

3 §

Kreditupplysningsverksamhet får bedrivas endast efter tillstånd av datainspektionen.

Tillstånd behövs ej för kreditupp- Tillstånd behövs ej för kreditupplysningsverksamhet,
i den mån den lysningsverksamhet, i den mån den

bedrives genom offentliggörande av bedrivs genom offentliggörande av

kreditupplysning i tryckt skrift. kreditupplysning i tryckt skrift eller

annan skrift som avses i 1 kap. 5 §
tryckfrihetsförordningen.

1 Senaste lydelse 1980:528.

NU 1980/81:30

Nuvarande lydelse

Tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet
får meddelas endast
om det från allmänna synpunkter
finns behov av verksamheten och
den kan antagas bli bedriven på ett
sakkunnigt och omdömesgillt sätt.
Tillstånd meddelas för en tid av
högst tio år i sänder och får förenas
med föreskrift om hur verksamheten
skall bedrivas.

Föreslagen lydelse

Tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet
får meddelas endast
om det från allmänna synpunkter
finns behov av verksamheten och
den kan antas bli bedriven på ett
sakkunnigt och omdömesgillt sätt.

Tillstånd/<5r meddelas för en tid av
högst tio år i sänder. Tillståndet får
förenas med föreskrift om hur verksamheten
skall bedrivas och om
skyldighet att anmäla ändring av
förhållanden som har haft betydelse
för tillståndet.

Tillstånd får ej meddelas någon för vilken gäller inskränkning i rätten att
förvärva fast egendom enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i
rätten att förvärva fast egendom m. m.

Kreditupplysningsverksamhet
skall bedrivas så att den ej leder till
otillbörligt intrång i personlig integritet
genom innehållet i de upplysningar
som förmedlas eller på annat
sätt.

Kreditupplysningsverksamhet
skall bedrivas så att den ej leder till
otillbörligt intrång i personlig integritet
genom innehållet i de upplysningar
som förmedlas eller på annat
sätt eller till att oriktiga eller missvisande
uppgifter lagras eller lämnas
ut.

6 §

Uppgift om någons politiska eller religiösa uppfattning, ras eller hudfärg
får icke insamlas, lagras eller vidarebefordras i kreditupplysningsverksam -

het.

Uppgift om att någon misstänkes
eller dömts för brott eller avtjänat
straff eller undergått annan påföljd
för brott eller varit föremål för
åtgärd enligt barnavårdslagen
(1960:97), lagen (1954:579) om nykterhetsvård,
lagen (1956:2) om socialhjälp,
lagen (1966:293) om bere -

NU 1980/81:30

Nuvarande lydelse

dande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall, lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
lagen (1964:450) om
åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet
eller utlänningslagen (1954:193)
får ej utan medgivande av datainspektionen
insamlas, lagras eller
vidarebefordras i kreditupplysningsverksamhet.
Detsamma gäller uppgift
om sjukdom, hälsotillstånd eller
liknande.

Föreslagen lydelse

beredande av sluten psykiatrisk vård
i vissa fall, lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
lagen (1964:450)
om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet,
lagen (1973:558) om tillfälligt
omhändertagande, lagen (1976:511)
om omhändertagande av berusade
personer m. m. eller utlänningslagen
(1980:376) får ej utan medgivande
av datainspektionen insamlas, lagras
eller vidarebefordras i kreditupplysningsverksamhet.
Detsamma gäller
uppgift om sjukdom, hälsotillstånd
eller liknande.

Medgivande som avses i andra stycket får lämnas endast om synnerliga skäl
föreligger.

7 §

Personupplysning får ej innehålla uppgift om annan betalningsförsummelse
än sådan som fastslagits genom domstols eller annan myndighets
avgörande eller åtgärd eller som lett till betalningsinställelse, konkursansökan
eller ackord. Uppgift som enligt det sagda ej får lämnas ut får icke heller
lagras.

Datainspektionen får medge un- Regeringen eller, efter regeringens
dantag från bestämmelserna i första bestämmande, datainspektionen får
stycket. föreskriva undantag från bestäm melserna

i första stycket, om det
finns särskilda skäl.

Personupplysning får ej innehålla
uppgift om omständighet eller förhållande
som är av betydelse för
bedömningen av någons vederhäftighet
i ekonomiskt hänseende, om
fem år förflutit från utgången av det
år då omständigheten inträffade
eller förhållandet upphörde. Upp -

Personupplysning får ej innehålla
uppgift om omständighet eller förhållande
som är av betydelse för
bedömningen av någons vederhäftighet
i ekonomiskt hänseende, om
tre år förflutit från utgången av det år
då omständigheten inträffade eller
förhållandet upphörde. Uppgift som

1* Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 30

NU 1980/81:30

Nuvarande lydelse

gift som enligt det sagda ej får
lämnas ut skall efter den angivna
tiden gallras ut ur register som
användes i kreditupplysningsverksamhet.
Gallringen skall göras så
snart det kan ske och i vart fall innan
upplysning lämnas om den som uppgiften
avser.

Personupplysning får ej lämnas
ut, om det finns anledning antaga att
upplysningen kommer att användas
av annan än den som på grund av
ingånget eller ifrågasatt kreditavtal
eller av liknande anledning har
behov av upplysningen. Vad nu sagts
gäller ej offentliggörande av personupplysning
i tryckt skrift.

Var och en har rätt att mot skälig
avgift hos den som bedriver kreditupplysningsverksamhet
få skriftligt
besked om innehållet i de uppgifter
som finns lagrade om honom.

Om personupplysning lämnas på
annat sätt än genom offentliggörande
i tryckt skrift, skall skriftligt meddelande
om upplysningens innehåll
samtidigt lämnas kostnadsfritt till den
som upplysningen avser.

Föreslagen lydelse

enligt det sagda ej får lämnas ut skall
efter den angivna tiden gallras ut ur
register som används i kreditupplysningsverksamhet.
Gallringen skall
göras så snart det kan ske och i vart
fall innan upplysning lämnas om den
som uppgiften avser.

Personupplysning får ej lämnas
ut, om det finns anledning anta att
upplysningen kommer att användas
av någon annan än den som på grund
av ingånget eller ifrågasatt kreditavtal
eller av liknande anledning har
behov av upplysningen. Vad nu sagts
gäller ej offentliggörande av personupplysning
i tryckt skrift eller annan
skrift som avses i 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen.

Var och en har rätt att mot skälig
avgift hos den som bedriver kreditupplysningsverksamhet
få skriftligt
besked om huruvida det i verksamheten
finns uppgifter lagrade om
honom och, om det finns sådana
uppgifter, vad de har för innehåll.

När personupplysning lämnas,
skall den som avses med upplysningen
samtidigt och kostnadsfritt tillställas
ett skriftligt meddelande om de
uppgifter, omdömen och råd som
upplysningen innehåller rörande honom
och om vem som har begärt
upplysningen.

NU 1980/81:30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

När annan kreditupplysning rörande
enskild person lämnas, skall
den som avses med upplysningen
samtidigt och kostnadsfritt tillställas
ett skriftligt meddelande om de uppgifter
som upplysningen innehåller
rörande honom.

Har som ett led i en upplysning
som avses i första eller andra stycket
uppgift, omdöme eller råd lämnats
även beträffande en annan enskild
person, skall detta anges i meddelandet
jämte den andra personens namn.
Andra uppgifter rörande den personen
än identitetsuppgifter och adress
får ej framgå av meddelandet.

Första - tredje styckena gäller ej
kreditupplysning som lämnas genom
offentliggörande i tryckt skrift eller
annan skrift som avses i 1 kap. 5 §
tryckfrihetsförordningen.

Förekommer anledning till misstanke
att uppgift i kreditupplysning
som lämnats under den senaste tolvmånadersperioden
eller i register
som användes i kreditupplysningsverksamhet
är oriktig eller missvisande,
skall den som bedriver verksamheten
utan dröjsmål vidtaga skäliga
åtgärder för att utreda förhållandet.

Visar sig uppgiften vara oriktig
eller missvisande, skall den, om den
förekommer i register, rättas, kompletteras
eller uteslutas ur registret.
Har uppgiften tagits in i kreditupplysning
som lämnats på annat sätt än
genom tryckt skrift, skall rättelse
eller komplettering så snart det kan
ske tillställas var och en som under

Förekommer anledning till misstanke
att en uppgift i kreditupplysning
som lämnats under den senaste
tolvmånadersperioden eller i register
som används i kreditupplysningsverksamhet
är oriktig eller missvisande,
skall den som bedriver verksamheten
utan dröjsmål vidta skäliga
åtgärder för att utreda förhållandet.

Visar sig uppgiften vara oriktig
eller missvisande, skall den, om den
förekommer i register, rättas, kompletteras
eller uteslutas ur registret.
Har uppgiften tagits in i en kreditupplysning
som lämnats på annat
sätt än genom tryckt skrift eller
annan skrift som avses i 1 kap. 5 §
tryckfrihetsförordningen, skall rät -

NU 1980/81:30

Nuvarande lydelse

den senaste tolvmånadersperioden
fått del av uppgiften. Har uppgiften
lämnats i periodisk skrift, skall rättelsen
eller komplettering så snart
det kan ske införas i ett följande
nummer av skriften. Vad som sägs i
detta stycke gäller dock icke, om
uppgiften uppenbarligen saknar betydelse
för bedömningen av vederbörandes
vederhäftighet i ekonomiskt
hänseende.

Har fråga om rättelse eller liknande
åtgärd tagits upp efter framställning
från den som uppgiften avser,
skall denne kostnadsfritt underrättas
om huruvida sådan åtgärd vidtagits.

Register som användes i kreditupplysningsverksamhet
får överlåtas
eller upplåtas till annan endast efter
medgivande av datainspektionen.

Upphör någon att bedriva kreditupplysningsverksamhet,
skall han
anmäla detta till datainspektionen.
Inspektionen föreskriver i sådant fall
hur det skall förfaras med register
som använts i verksamheten.

Den som är eller varit verksam i
kreditupplysningsverksamhet får ej
obehörigen yppa vad han till följd

Föreslagen lydelse

telse eller komplettering så snart det
kan ske tillställas var och en som
under den senaste tolvmånadersperioden
fått del av uppgiften. Har
uppgiften under den senaste tolvmånadersperioden
lämnats i periodisk
skrift, skall rättelse eller komplettering
så snart det kan ske införas i ett
följande nummer av skriften. Vad
som sägs i detta stycke gäller dock
icke, om uppgiften uppenbarligen
saknar betydelse för bedömningen
av vederbörandes vederhäftighet i
ekonomiskt hänseende.

Har en fråga om rättelse eller
liknande åtgärd tagits upp efter
framställning från den som uppgiften
avser, skall denne kostnadsfritt
underrättas om huruvida sådan
åtgärd vidtagits.

Register som används i kreditupplysningsverksamhet
får överlåtas eller
upplåtas till annan endast efter
medgivande av datainspektionen.

Den som upphör att bedriva kreditupplysningsverksamhet
eller som
avser att flytta sådan verksamhet till
ett annat land eller att kassera ett
register som används i sådan verksamhet
skall anmäla detta till datainspektionen.
Inspektionen föreskriver
i sådana fall hur det skall förfaras
med register som berörs av åtgärden.

Den som är eller har varit verksam
i kreditupplysningsverksamhet får
inte obehörigen röja eller utnyttja

NU 1980/81:30

Nuvarande lydelse

därav fått veta om enskilds personliga
förhållanden eller om yrkes- eller
affärshemlighet.

Föreslagen lydelse

vad han till följd därav fått veta om
enskildas personliga förhållanden
eller om yrkes- eller affärshemligheter.

Datainspektionen har rätt att företaga
inspektion hos den som bedriver
kreditupplysningsverksamhet
och att taga del av samtliga handlingar
som rör verksamheten.

Datainspektionen har rätt att företa
inspektion hos den som bedriver
kreditupplysningsverksamhet och
att ta del av samtliga handlingar som
rör verksamheten.

Den som bedriver kreditupplysningsverksamhet skall lämna datainspektionen
de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär för sin
tillsyn.

Bedrivs kreditupplysningsverksamhet
genom utgivande av tryckt
skrift eller annan skrift som avses i
1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen,
skall den som bedriver verksamheten
inom en vecka efter utgivandet kostnadsfritt
tillställa datainspektionen ett
exemplar av skriften.

19 §2

Till böter eller fängelse i högst ett
år dömes den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet

1. bedriver kreditupplysningsverksamhet
utan tillstånd enligt denna
lag, när sådant erfordras,

2. bryter mot 6-9 eller 13 § eller mot
föreskrift som meddelats enligt 4 §
första stycket eller 17 §, eller

Till böter eller fängelse i högst ett
år döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet

1. bedriver kreditupplysningsverksamhet
utan föreskrivet tillstånd,

2. bryter mot 6-9 §, 13 § första
stycket eller andra stycket första
meningen eller 16 § tredje stycket,

3. bryter mot föreskrift som meddelats
enligt 4 § andra stycket, 13 §
andra stycket andra meningen eller
17 §, eller

2 Senaste lydelse 1975:742.

NU 1980/81:30

Nuvarande lydelse

3. lämnar osann uppgift i fall som
avses i 10 eller 11 § eller i 16 § andra
stycket.

Har kreditupplysningsverksamhet
bedrivits utan tillstånd enligt denna
lag, när sådant erfordras, skall register
som använts i verksamheten förklaras
förverkat, om det ej är uppenbart
obilligt. Detsamma gäller, om
register överlåtits eller upplåtits i
strid med 13 § första stycket.

Om den som bedriver kreditupplysningsverksamhet
icke fullgör vad
som åligger honom enligt 10,11 eller
12 §, får datainspektionen förelägga
vite. Detsamma gäller, om den som
bedriver sådan verksamhet underlåter
att lämna tillgång till handling

Föreslagen lydelse

4. lämnar osann uppgift i sådana
fall som avses i 10 § eller 16 § andra
stycket eller i ett meddelande enligt

11 § såvitt angår förhållanden som
avses i 11 § första eller andra stycket
eller tredje stycket första meningen.

Till böter döms den som genom
oriktiga uppgifter uppsåtligen föranleder
att någon som bedriver kreditupplysningsverksamhet,
i annat fall
än som avses i 9 § andra meningen,
lämnar ut en personupplysning utan
att ha grund till detta enligt 9 §. Till
samma straff döms den som genom
att utnyttja uppgifter hos någon som
bedriver kreditupplysningsverksamhet
uppsåtligen bereder sig tillgång till
en personupplysning utan att ha
grund till detta enligt 9 §. I ringa fall
döms dock inte till ansvar.

Har kreditupplysningsverksamhet
bedrivits utan föreskrivet tillstånd,
skall register som använts i verksamheten
förklaras förverkat, om det ej
är uppenbart obilligt. Detsamma
gäller, om register överlåtits eller
upplåtits i strid med 13 § första
stycket eller om föreskrift som meddelats
enligt 13 § andra stycket andra
meningen ej följts.

Om den som bedriver kreditupplysningsverksamhet
inte fullgör vad
som åligger honom enligt 10,11 eller

12 §, får datainspektionen förelägga
vite. Detsamma gäller, om den som
bedriver sådan verksamhet underlåter
att lämna tillgång till handling

NU 1980/81:30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller att lämna upplysning i fall som eller att lämna upplysning i fall som

avses i 16 §. avses i 16 § första eller andra styck et.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser upphävandet av 18 § den 1 januari
1981 och i övrigt den 1 juli 1981.

Utan hinder av första stycket får datainspektionen i ett tillståndsärende
som avgörs före den 1 juli 1981 meddela föreskrift enligt 4 § andra stycket om
skyldighet att anmäla ändring av visst förhållande, såvitt angår tid från och
med nämnda dag.

Bestämmelsen i 6 § andra stycket första meningen gäller även i fråga om
uppgift om att någon har varit föremål för åtgärd enligt den före den 1 juli
1980 gällande utlänningslagen (1954:193).

NU 1980/81:30

2 Förslag till

Lag om ändring i inkassolagen (1974:182)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkassolagen (1974:182)

dels att 16 § skall upphöra att gälla,

dels att 1-3, 5, 7, 10, 11, 12 och 17 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att rubriken närmast före 4 § skall lyda ”Regler för inkassoverksamhet”,

dels att närmast före 9 § skall införas en ny rubrik, ”Verkan av viss
betalning”,

dels att närmast före 10, 11 och 12 §§ skall införas nya rubriker av nedan
angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 10 a § och 17 a §, av nedan
angivna lydelse samt närmast före dem nya rubriker av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse
Inledande bestämmelser

Denna lag gäller yrkesmässigt
bedriven inkassoverksamhet. Verksamhet
hos exekutiv myndighet omfattas
dock ej av lagen.

Med inkassoverksamhet avses i
denna lag verksamhet med syfte att
driva in betalning för fordran.

Föreslagen lydelse
Tillämpningsområde

Denna lag gäller indrivning av
egen eller annans fordran genom
krav eller annan inkassoåtgärd (inkassoverksamhet).
Med inkassoåtgärd
förstås åtgärd som innebär
annan påtryckning på gäldenären än
angivande av tid för betalning eller
uppgift om att fordringen, om den
inte betalas, kommer att överlämnas
till någon annan för inkasso.

Beträffande enskilda personers eller
dödsbons indrivning av egna fordringar
tillämpas lagen endast om
fordringen har uppkommit i näringsverksamhet
eller har övertagits för
indrivning.

Lagen gäller ej exekutiva myndigheters
verksamhet.

NU 1980/81:30

Nuvarande lydelse
Tillstånd m. m.

Inkassoverksamhet, som avser indrivning
av fordringar för annans
räkning eller fordringar som övertagits
för indrivning, får bedrivas
endast efter tillstånd av datainspektionen.

Tillstånd behövs ej för inkassoverksamhet
som bedrivs av Sveriges
riksbank, Sveriges investeringsbank
AB, företag under bankinspektionens
tillsyn eller advokat.

Föreslagen lydelse

Tillstånd för viss inkassoverksamhet i Inkassoverksamhet,

som avser indrivning
av fordringar för annans
räkning eller fordringar som har
övertagits för indrivning, får bedrivas
endast efter tillstånd av datainspektionen.

Om inkassoverksamheten utgör ett
underordnat led i en annan verksamhet
och inte någon av verksamheterna
utgör näringsverksamhet eller om
inkassoverksamheten bedrivs av ett
företag för ett annat företag inom
samma koncern behövs tillstånd
endast i fall då inkassoverksamheten
avser fordringar som tillkommer eller
har övertagits från någon som inte
utan tillstånd enligt denna lag hade
kunnat driva in fordringarna.

Tillstånd behövs ej för inkassoverksamhet
som är av tillfällig natur
och avser endast enstaka fordringar
eller som bedrivs av Sveriges riksbank,
Sveriges investeringsbank
AB, företag under bankinspektionens
tillsyn eller advokat.

Tillstånd får meddelas endast om
verksamheten kan antagas bli bedriven
på ett sakkunnigt och omdömesgillt
sätt. Tillstånd meddelas för en
tid av högst tio år i sänder och får
förenas med föreskrift om hur verksamheten
skall bedrivas.

1 Senaste lydelse 1980:527.

Tillstånd får meddelas endast om
verksamheten kan antas bli bedriven
på ett sakkunnigt och omdömesgillt
sätt.

Tillstånd/nr meddelas för en tid av
högst tio år i sänder. Tillståndet får
förenas med föreskrift om hur verksamheten
skall bedrivas och om

1“ Riksdagen 1980/81. 17 sami. Nr 30

NU 1980/81:30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skyldighet att anmäla ändring av
förhållanden som har haft betydelse
för tillståndet.

5 §

Krav mot gäldenär skall framställas
skriftligen. Vad som fordras i
kapital, ränta och ersättning för
kostnader skall anges var för sig. I
fråga om ränta skall särskilt anges
beloppet av upplupen ränta, räntesatsen
samt den tid och det kapitalbelopp
som ligger till grund för
ränteberäkningen.

Krav mot en gäldenär skall framställas
skriftligt. Kravet skall innehålla
tydlig uppgift om borgenärens
namn och om det förhållande som
fordringen grundar sig pä. Är det
fråga om en fordran som har överlåtits
eller pantsatts och kan gäldenären
pä grund härav ej med befriande
verkan betala till överlåtaren eller
pantsättaren, skall kravet innehålla
en tydlig upplysning om detta förhållande.
I krav bör lämnas anvisning
om lämpligt betalningssätt.

1 krav skall vad som fordras i
kapital, ränta och ersättning för
kostnader anges var för sig. I fråga
om ränta skall särskilt anges beloppet
av upplupen ränta, räntesatsen
samt den tid och det kapitalbelopp
som ligger till grund för ränteberäkningen.

I samband med krav skall anges viss skälig tid inom vilken gäldenären har
att betala frivilligt eller anmäla om han har någon invändning mot
kravet.

Bestämmelserna i 5 och 6 §§ gäller
ej, om gäldenären uppenbarligen
söker undandraga sig att betala eller
om det annars föreligger särskilda
skäl att frångå vad som föreskrives
där.

Bestämmelsen i 6 § gäller ej, om
gäldenären uppenbarligen söker
undandraga sig att betala eller om
det annars föreligger särskilda skäl
att frångå vad som föreskrivs där.

NU 1980/81:30

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Hantering av inkasserade medel

10 §

Medel som inkasserats för annans
räkning skall hållas avskilda och
utan dröjsmål insättas på räkning i
bank eller motsvarande. Har ej
annat avtalats, skall medlen utan
dröjsmål redovisas till huvudmannen.

Medel som har inkasserats för
annans räkning skall hållas avskilda.
Har medlen uppburits i inkassoverksamhet
som inte är av tillfällig natur
och inte avser endast enstaka fordringar,
skall de utan dröjsmål insättas
på räkning i bank eller motsvarande.

Om den som får en borgenärs
uppdrag att driva in en fordran har ett
annat, fortlöpande uppdrag av borgenären
att i väsentlig omfattning
uppbära medel för dennes räkning
utan skyldighet att hålla dessa medel
avskilda, kan parterna skriftligen
överenskomma om undantag från
första stycket.

Medel som har inkasserats för
annans räkning skall utan dröjsmål
redovisas till denne, om ej annat har
avtalats.

10 a §

Register som avser gäldenärer och
som används i tillståndspliktig inkassoverksamhet
får överlätas eller upplåtas
till annan endast efter medgivande
av datainspektionen.

Den som upphör med tillståndspliktig
inkassoverksamhet eller som
avser att flytta en sådan verksamhet
till ett annat Iand eller att kassera ett
register som avser gäldenärer och
som används i sådan verksamhet
skall anmäla detta till datainspektio -

NU 1980/81:30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nen. Inspektionen föreskriver i sådana
fall hur det skall förfaras med
register som nu nämnts och som
berörs av åtgärden.

Den som är eller har varit verksam
i inkassoverksamhet för vilken krävs
tillstånd enligt denna lag får ej obehörigen
yppa vad han till följd därav
fått veta om enskilds personliga förhållanden
eller om yrkes- eller affärshemlighet.

Tystnadsplikt i inkassoverksamhet

11 §

Den som är eller har varit verksam
i en inkassoverksamhet som avser
indrivning av fordringar för annans
räkning eller fordringar som har
övertagits för indrivning får inte obehörigen
röja eller utnyttja vad han till
följd därav har fått veta om enskildas
personliga förhållanden eller om
yrkes- eller affärshemligheter. Vad
som har sagts nu gäller dock inte i
fråga om inkassoverksamhet som är
av tillfällig natur och avser endast
enstaka fordringar.

Första stycket tillämpas ej i fråga
om den som enligt annan författning
är underkastad en motsvarande tystnadsplikt.
I det allmännas verksamhet
tillämpas bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100).

Kostnader för inkassoåtgarder

12 §

Om gäldenärs skyldighet att ersät- Om gäldenärers skyldighet att
ta kostnad för inkassoätgärd i vissa ersätta kostnader för inkassoåtgär fall

finns särskilda bestämmelser. der finns särskilda bestämmelser.

17 §2

Till böter eller fängelse i högst ett Till böter eller fängelse i högst ett

år dömes den som uppsåtligen eller år döms den som uppsåtligen eller av

av oaktsamhet oaktsamhet

2 Senaste lydelse 1975:744.

NU 1980/81:30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. bedriver inkassoverksamhet 1. bedriver inkassoverksamhet

utan tillstånd enligt denna lag, när utan föreskrivet tillstånd,

sådant erfordras, eller 2. bryter mot föreskrift enligt 3 §

andra stycket att anmäla ändring av
visst förhållande,

3. bryter mot 10 a § första stycket
eller andra stycket första meningen
eller mot föreskrift som har meddelats
enligt 10 a § andra stycket andra
meningen, eller

2. lämnar osann uppgift i fall som 4. lämnar osann uppgift i sådana

avses i 14 § andra stycket. fall som avses i 14 § andra stycket.

Förverkande av register

17 a §

Har inkassoverksamhet bedrivits
utan föreskrivet tillstånd, skall register
som avser gäldenärer och som har
använts i verksamheten förklaras förverkat,
om det ej är uppenbart obilligt.
Detsamma gäller, om ett register
har överlåtits eller upplåtits i strid
med 10 a § första stycket eller om
föreskrift som har meddelats enligt
10 a § andra stycket andra meningen
ej har följts.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 11 § och upphävandet av 16 § den 1
januari 1981 och i övrigt den 1 juli 1981.

Utan hinder av första stycket får datainspektionen i ett tillståndsärende
som avgörs före den 1 juli 1981 meddela föreskrift enligt 3 § andra stycket om
skyldighet att anmäla ändring av visst förhållande, såvitt angår tid från och
med nämnda dag.

NU 1980/81:30

3 Förslag till
Lag om ersättning för inkassokostnader m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller en gäldenärs skyldighet att ersätta en borgenärs
kostnader för åtgärder som syftar till att förmå gäldenären att erlägga
betalning för en förfallen skuld.

2 § Gäldenären är skyldig att utge ersättning för skriftlig betalningspåminnelse
rörande skulden, om avtal därom har träffats senast i samband med
skuldens uppkomst.

3 § Gäldenären är vidare skyldig att utge ersättning för

1. krav rörande skulden, om kravbrev som har utformats på ett sådant sätt
som anges i 5 § inkassolagen (1974:182) har lämnats över eller sänts till
gäldenären,

2. upprättande av fullständig plan för amortering av återstående del av
skulden, om planen har tillkommit i samråd med gäldenären samt har satts
upp skriftligt och lämnats över eller sänts till gäldenären.

4 § Ersättningsskyldighet enligt 2 och 3 §§ gäller endast kostnader som har
varit skäligen påkallade för att ta till vara borgenärens rätt.

Ersättning utgår med skäligt belopp enligt vad regeringen närmare
föreskriver.

5 § Har någon annan åtgärd än som avses i 2 och 3 §§ vidtagits i syfte att
förmå gäldenären att erlägga betalning för en förfallen skuld, är denne inte
skyldig att ersätta kostnaderna för åtgärden. Vad nu sagts inskränker dock
inte den skyldighet som på annan grund än denna lag kan åvila gäldenären att
ersätta kostnader för mer omfattande förhandling för biläggande av
tvistefråga rörande en fordran.

6 § Avtalsvillkor som utvidgar gäldenärens skyldighet att utge ersättning
utöver vad som följer av denna lag är ogiltigt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Bestämmelsen i 6 § tillämpas även på avtalsvillkor som har tillkommit före
den nya lagens ikraftträdande.

NU 1980/81:30

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är
följande:

1980/81:13 av Kurt Hugosson (s) och Lennart Pettersson (s), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts rörande motivuttalanden om s. k. äktamakeupplysningar i proposition
1980/81:10 om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173), m. m.,

1980/81:14 av Kurt Hugosson (s) och Lennart Pettersson (s), vari hemställs
att riksdagen

1. [som sin mening] ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
rörande motivuttalanden till 9 § i förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen
och till 4 § i förslaget till lag om ersättning för inkassokostnader
m. m.,

2. antar i motionen förordade ändringar i 11 § i förslaget till lag om
ändring i kreditupplysningslagen och i 5 och 6 §§ i förslaget till lag om
ersättning för inkassokostnader m. m.,

1980/81:41 av Sven Andersson m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen
beslutar att 1 § [kreditupplysningslagen] ändras på sådant sätt att kreditupplysningslagen
ej omfattar finansbolagens interna kreditupplysningsverksamhet,

1980/81:42 av Bonnie Bernström m. fl. (fp, s, m, c, vpk), vari hemställs att
riksdagen uttalar att en kreditansökan från ena maken endast skall kunna
motivera personupplysning om den kreditsökande maken, inte om den andra
maken/makan,

1980/81:43 av Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) och Karin Nordlander
(vpk), vari hemställs att riksdagen antar följande förslag till lag om
ändring i inkassolagen (1974:182):

NU 1980/81:30

Propositionens förslag Motionärernas förslag

2 §

Inkassoverksamhet, som avser tillstånd av datainspektio nen.

Om inkassoverksamheten utgör ett
underordnat led i en annan verksamhet
och inte någon av verksamheterna
utgör näringslivsverksamhet eller om
inkassoverksamheten bedrivs av ett
företag för ett annat företag inom
samma koncern behövs tillstånd
endast i fall då inkassoverksamheten
avser fordringar som tillkommer eller
har övertagits från någon som inte
utan tillstånd enligt denna lag hade
kunnat driva in fordringarna.

Tillstånd behövs ej tillsyn eller advokat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Skrivelser till utskottet

Finansbolagens förening önskar att förslaget till kreditupplysningslag skall
ändras i två avseenden. Enligt föreningen bör 1 § utformas på sådant sätt att
finansbolag i likhet med andra kreditinstitut ej omfattas av lagen när det
gäller s. k. intern kreditupplysningsverksamhet. Vidare bör 9 och 11 §§
ändras på sådant sätt att äktamakeupplysning och sammanboendeupplysning
möjliggörs, med visst undantag avseende makar som ej sammanbor.

ABAK AB hemställer att det föreslagna nya andra stycket i 11 §
kreditupplysningslagen - vilket avser obligatoriskt skriftligt meddelande till
den omfrågade om innehållet i annan kreditupplysning rörande enskild
person än personupplysning - skall utgå ur lagförslaget.

Svenska inkassoföreningen tar i sin skrivelse upp två frågor rörande 5 §
inkassolagen. När det gäller bestämmelsen att i krav mot en gäldenär skall i
fråga om ränta särskilt anges beloppet av upplupen ränta, räntesatsen samt
den tid och det kapitalbelopp som ligger till grund för ränteberäkningen
önskar föreningen att en viss förenkling skall möjliggöras i praxis, t. ex.
genom föreskrifter av datainspektionen. Föreningen begär vidare att den
passus i paragrafen skall utgå som innebär att det i förekommande fall krävs
uppgift om att gäldenären inte med befriande verkan kan betala till den som
har överlåtit eller pantsatt sin fordran. Slutligen vill föreningen att de
föreslagna lagändringarna inte skall träda i kraft förrän den 1 juli 1982.

NU 1980/81:30

Utskottet

Inledning

Kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkassolagen (1974:182) trädde
båda i kraft för ca sju år sedan. Huvudsyftet är detsamma - att skydda
medborgarna mot integritetskränkningar. Yrkesmässigt bedriven kreditupplysningsverksamhet
och yrkesmässigt bedriven inkassoverksamhet har på
den grunden hänförts till den begränsade del av näringslivet där ett företag
inte får verka utan särskilt tillstånd. Banker och, när det gäller inkassoverksamhet,
advokater har i viss utsträckning undantagits från lagstiftningen med
hänsyn till att de står under särskild reglering.

För tillståndsgivning och tillsyn på kreditupplysnings- och inkassoområdena
svarar datainspektionen. Detta motiveras av att verksamheten på dessa
områden normalt bedrivs med utnyttjande av automatisk databehandling
(ADB), något som medför att även datalagen (1973:289) blir tillämplig på
verksamheten. Kreditupplysningslagen och inkassolagen gäller oavsett om
register etc. förs med hjälp av ADB eller manuellt. ADB-tekniken ger stora
möjligheter till snabba och billiga transaktioner men verkar också i hög grad
styrande vad beträffar mängden och arten av den information som kan
tillhandahållas inom en godtagbar kostnadsram.

Båda lagarna är resultat av en avvägning mellan olika intressen.
Betydelsefullt i detta sammanhang är att de personer och företag vilkas
integritet lagarna skall skydda inte har ett entydigt intresse av mycket
långtgående restriktioner för den reglerade verksamheten. I den mån de
samtidigt är avnämare av kreditupplysnings- och inkassobolagens tjänster
råder en uppenbar intressekonflikt. Vidare kommer de höjda kostnader som
skärpta restriktioner kan medföra att direkt eller indirekt vältras över på det
kollektiv för vars skydd dessa restriktioner är tänkta.

Lagarna innehåller föreskrifter om tillstånd, om verksamhetens bedrivande
- delvis tämligen detaljerade - , om tillsyn och om straff och skadestånd.
Vardera lagen kompletteras med ytterligare bestämmelser i en kungörelse.
Vidare kan datainspektionen inom ramen för sin tillsyn meddela föreskrifter
om hur verksamheten skall bedrivas. Totalt rör det sig om ett mycket
omfattande regelsystem som de berörda företagen har att rätta sig efter.

Tillämpningen av de båda lagarna har givit en rad erfarenheter som har lett
till överväganden om ändring och komplettering av vissa bestämmelser.
Datainspektionen överlämnade redan år 1977 till regeringen två promemorior
rörande sådana erfarenheter. År 1978 redovisade inspektionen vidare en
utredning om inkassokostnader som den hade utfört på uppdrag av
regeringen. En utförlig departementspromemoria med förslag till ändringar i
kreditupplysningslagen och inkassolagen och därutöver bl. a. en ny lag om
ersättning för inkassokostnad förelåg år 1978. Sedan ett fyrtiotal remissinstanser
yttrat sig över promemorian har det samlade materialet lagts till
grund för den proposition som behandlas här.

NU 1980/81:30

Propositionen har föranlett fem motioner. Vid sin behandling av ärendet
har näringsutskottet muntligen och skriftligen fått del av ytterligare
synpunkter från berörda myndigheter och från branschorganisationer och
företag. I en viktig detaljfråga har lagutskottet yttrat sig.

Den lagstiftning som föreslås i propositionen har till sin huvudsakliga del
föreslagits träda i kraft den 1 juli 1981. Ett par lagändringar sammanhängande
med den nya sekretesslagen skulle emellertid träda i kraft den 1 januari
1981. Då ärendet inte kunde slutbehandlas hösten 1980 föreslog utskottet i
ett särskilt betänkande (NU 1980/81:25) begränsade lagändringar som endast
rörde sekretessbestämmelserna. Dessa ändringar har beslutats av riksdagen
och trätt i kraft (SFS 1980:968, 1980:969). I övrigt tas propositionens
lagförslag upp i detta betänkande.

Innan beslutade nya bestämmelser om kreditupplysnings- och inkassoverksamhetens
bedrivande träder i kraft bör helst omkring ett halvt år
förflyta, så att företagen får erforderlig tid att anpassa sina rutiner efter dessa
bestämmelser. Med hänsyn därtill och till att ändrade bestämmelser i
kreditupplysningslagen (8 §) om gallring av äldre uppgifter lämpligen bör
gälla från ett årsskifte föreslår utskottet att de lagändringar som nu skall
genomföras träder i kraft den 1 januari 1982.

Utskottet tar i det följande upp sådana frågor rörande lagförslagen som vid
utskottets beredning har aktualiserats genom motionsyrkanden eller på
annat sätt. Om ingenting annat sägs lämnar utskottet regeringens förslag
utan erinran. En i propositionen föreslagen redaktionell ändring i 22 §
lagsökningslagen har - enligt nytt förslag av regeringen (prop. 1980/81:88) -redan beslutats av riksdagen (LU 1980/81:25, rskr 1980/81:352). Förslaget till
lagom ändring i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden

- den s. k. småmålslagen - kompletteras av utskottet med 8 § andra stycket,
som till följd av ett tekniskt missöde saknas i propositionens lagtext.

Kreditupplysningslagen

Som inledningsvis sagts gäller kreditupplysningslagen inte utan inskränkning
banker - närmare bestämt Sveriges riksbank, Sveriges investeringsbank
AB och andra kreditinrättningar under bankinspektionens tillsyn än
finansbolag enligt lagen (1980:2) om finansbolag. Undantaget medger intern
förmedling av kreditupplysningar inom den sålunda definierade kretsen av
företag. I praktiken har undantagsregeln - på grundval av ett motivuttalande

- ansetts omfatta även Upplysningscentralen UC AB, som ägs av bankinstituten
gemensamt. I propositionen föreslås att lagens tillämpningsområde
skall anges med en mera konkret formulering än det hittillsvarande
begreppet ”yrkesmässigt bedriven kreditupplysningsverksamhet”. En ny
bestämmelse undantar uttryckligen UC liksom andra kreditupplysningsföretag
med motsvarande organisatoriska ställning. Finansbolagen skall enligt
propositionen liksom hittills ingå i lagens tillämpningsområde. Detta innebär

NU 1980/81:30

bl. a. att de är förhindrade att internt utbyta kreditupplysningar utan att
iaktta lagens bestämmelser beträffande inskränkningar i informationsinnehållet,
besked till den omfrågade m. m. Det sistnämnda förslaget är
kontroversiellt. På remisstadiet har det tillstyrkts från de flesta håll men
kritiserats av banker och finansbolag. Bankinspektionen har också hävdat att
det inte finns anledning att låta andra regler gälla för finansbolagen än för
bankerna.

Frågan tas upp i motion 1980/81:41. Där begärs att riksdagen skall besluta
om en sådan ändring i 1 § kreditupplysningslagen att lagen inte kommer att
omfatta finansbolagens interna kreditupplysningsverksamhet. Motionärerna
bemöter de skäl för den föreslagna ordningen som anges i propositionen. Det
främsta av dessa är att det skulle innebära en kraftig inskränkning av lagens
nuvarande tillämpningsområde, om undantagsregeln för bankernas interna
kreditupplysningsförmedling får omfatta även finansbolagen.

Det är enligt utskottets mening ingalunda lätt att avgöra vilken ståndpunkt
lagstiftaren bör inta i denna fråga. Vardera av de båda meningsriktningar
som står mot varandra kan åberopa konsekvenssynpunkter till sin förmån.
Den hittills inte nämnda undantagsregel som säger att lagen inte gäller
förmedling av kreditupplysningar inom samma koncern försvårar ytterligare
bedömningen av hur långt de praktiska verkningarna av särregeln beträffande
finansbolagen kommer att sträcka sig. Utskottet finner emellertid att
övervägande skäl talar för den ordning som föreslås i propositionen. En
förteckning över finansbolagen ger vid handen att dessa utgör en heterogén
kategori. Det är ännu oklart vilka resurser bankinspektionen kan sätta in på
tillsynen över finansbolagen. Rimligen måste det ta avsevärd tid innan
samspelet mellan bankinspektionen och finansbolagen har lett därhän att
inspektionen har samma överblick över finansbolagens verksamhet som över
bankernas. Kontokortsföretagens särskilda behov av att kunna utbyta
informationer om kreditmissbruk etc. kan, såsom klargörs i propositionen,
tillgodoses dispensvägen. Utredningen (E 1980:04) om kontokort skall f. ö.
enligt sina direktiv närmare pröva vad som bör gälla i fråga om kontokortsföretagens
möjligheter att få och utbyta sådan information. Intresset av
integritetsskydd får därvid, heter det i direktiven, vägas mot de konsumentpolitiska
motiven för en effektiv kreditupplysning. Utskottet tillstyrker
sålunda vad som i propositionen föreslås om kreditupplysningslagens
tillämpningsområde. Härav följer att motion 1980/81:41 avstyrks.

När det gäller kreditupplysningsföretagens verksamhet har frågan om s. k.
äktamakeupplysningar tilldragit sig särskild uppmärksamhet. I anslutning till
9 § - som anger vissa restriktioner för utlämnande av personupplysning, dvs.
upplysning om annan enskild person än näringsidkare eller motsvarande -gör föredragande statsrådet vissa uttalanden i den nämnda frågan. Dessa går
sammanfattningsvis ut på följande. Personupplysning rörande make som inte
själv är kreditsökande e. d. får lämnas ut endast på särskild begäran och bara

NU 1980/81:30

om beställaren kan anses ha ett beaktansvärt behov av upplysningen.
Äktamakeupplysning bör följaktligen inte få lämnas ut i fall då det rör sig om
endast en mindre kredit e. d. Endast i undantagsfall bör det komma i fråga att
äktamakeupplysning lämnas när makarna inte är sammanboende. Datainspektionen
bör utfärda tillämpningningsföreskrifter på detta område.

Frågan om äktamakeupplysningar behandlas i två motioner, 1980/81:13
och 1980/81:42. Enligt motionärerna syftar föredragande statsrådets uttalanden
till vad som kan kallas lagstiftning genom motivuttalanden, något som
inte bör få förekomma. I motion 1980/81:42 yrkas att riksdagen skall uttala
att en kreditansökan från ena maken endast skall kunna motivera personupplysning
om den kreditsökande maken, inte om den andra maken. Samma
innebörd har yrkandet i motion 1980/81:13.

Det gäller här uppenbarligen en viktig fråga rörande rättsförhållandet
mellan äkta makar. Frågan har utretts av lagutskottet i dess bifogade
yttrande LU 1980/81:4 y, till vilket näringsutskottet med instämmande
hänvisar. Konklusionen av lagutskottets tolkning av och kommentarer till
gällande rätt blir följande. Personupplysning får inte inhämtas om make som
inte är kreditsökande. Datainspektionens anvisningar på området bör
förtydligas så att detta förhållande klart framgår. Kreditupplysningslagen
lägger emellertid inte hinder i vägen för att äktamakeupplysning inhämtas
när den kredit beträffande vilken upplysning söks kan anses hänförlig till
hushållskostnader enligt 5 kap. 12 § giftermålsbalken.

Om riksdagen ansluter sig till dessa uttalanden tillgodoses motionerna
1980/81:13 och 1980/81:42. I anslutning till vad lagutskottet har anfört vill
näringsutskottet tillägga att det, om tillämpningen av gällande bestämmelser
visar sig medföra nackdelar för kreditsökande eller kreditgivare, får
ankomma på regeringen att föreslå den ändring i kreditupplysningslagen som
kan vara erforderlig.

I konsekvens med vad här har anförts om äktamakeupplysningar bör 11 §
tredje stycket, som praktiskt taget uteslutande avser sådana upplysningar,
utgå ur lagförslaget och det därpå följande stycket ändras redaktionellt.
Ändringen i 11 § medför en följdändring i 19 § första stycket 4.

Ett par andra frågor som gäller lämnande av personupplysningar tas upp i
motion 1980/81:14.

En av dessa gäller den legitimitetskontroll som ett kreditupplysningsföretag
är skyldigt att verkställa när en kreditupplysning begärs. Enligt 9 § får
personupplysning - annorledes än genom tryckt skrift eller motsvarande -inte lämnas ut om det finns anledning att anta att den kommer att användas
av någon annan än den som på grund av ingånget eller ifrågasatt kreditavtal
eller av liknande anledning har behov av upplysningen. En föreslagen ny
straffbestämmelse - i 19 § andra stycket- riktar sig bl. a. mot den som genom
oriktiga uppgifter uppsåtligen föranleder att personupplysning lämnas ut
utan grund i 9 §. Motionärerna anför följande. Anledningen till att 9§

NU 1980/81:30

ursprungligen har formulerats som en förpliktelse för kreditupplysningsföretag
- med straffansvar - torde ha varit att man inte i det sammanhanget ville
lägga förpliktelser på kreditupplysningsföretagens kunder. Det kan ifrågasättas
om den nyssnämnda nya straffbestämmelsen i 9 § ger erforderlig
klarhet i sakfrågan. Den som begär eller på annat sätt tillgodogör sig en
personupplysning måste till skillnad från kreditupplysningsföretaget ha klart
för sig om han har legitimt behov av upplysningen eller inte. Motionärernas
yrkande på denna punkt är att riksdagen som sin mening skall ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts rörande motivuttalanden till 9 §.

Utskottet finner syftet med denna del av motionsyrkandet oklart. Det
tillämnade rättsläget framgår tydligt av vad föredragande statsrådet i det
slutliga regeringsprotokollet anför i anslutning till lagrådets yttrande rörande
19 §. När en beställare vänder sig till den som bedriver kreditupplysningsverksamhet
och muntligen eller skriftligen begär att få ut en personupplysning
bör det i princip ankomma på den som bedriver kreditupplysningSverksamheten
att under straffansvar enligt 19 § första stycket - som, såvitt här är i
fråga, förblir i sak oförändrat - avgöra huruvida personupplysningen enligt
9 § får lämnas ut. Ett straffansvar för beställaren bör komma i fråga endast
om denne genom oriktiga uppgifter rörande sitt behov av personupplysningar
uppsåtligen föranleder att den som bedriver kreditupplysningsverksamheten
lämnar ut personupplysningar utan att det föreligger grund till detta
enligt 9 §. Det angivna yrkandet i motion 1980/81:14 avstyrks i berörd del
med vad utskottet här har anfört.

I samma motion kommer man också in på reglerna beträffande besked till
den omfrågade om innehållet i kreditupplysningen. Enligt 11 § i dess
nuvarande lydelse skall den som avses med personupplysning - som lämnas
annorledes än genom tryckt skrift - samtidigt med att upplysningen lämnas
kostnadsfritt få skriftligt meddelande om dess innehåll. Den föreslagna nya
lydelsen av 11 § vidgar omfattningen av denna uppgiftsplikt. Vidare föreslås
att även enskild person som är näringsidkare eller motsvarande på samma
sätt obligatoriskt skall tillställas ett skriftligt meddelande om de uppgifter
som upplysningen innehåller rörande honom. Motionärerna anför att
ifrågavarande besked kommer att åsamka kreditupplysningsföretagen åtskilligt
merarbete när de från företagsupplysningen skall selektera de personuppgifter
som skall ingå i beskedet. De förordar en enklare lösning.
Kreditupplysningsföretaget skulle åläggas att meddela den omfrågade att en
upplysning har lämnats och att den omfrågade har rätt att mot skälig avgift få
kännedom om vad kreditupplysningsföretaget har noterat om vederbörande.

Utskottet instämmer med motionärerna i att den föreslagna nya föreskriften
kommer att åsamka kreditupplysningsföretagen ett visst merarbete.
Denna olägenhet får emellertid vägas mot de berörda personernas berättigade
intresse av att få ett besked som bl. a. ger dem möjlighet att kontrollera
riktigheten av uppgifter som lämnas om dem. I vissa fall, såsom när det i en

NU 1980/81:30

kreditupplysning om ett fåmansbolag har lämnats uppgifter om verkställande
direktören eller en styrelseledamot, torde det inte finnas behov av att skilja
ut dessa uppgifter från de uppgifter som i övrigt lämnas om företaget.
Personen i fråga torde i sådana fall kunna få kopia av kreditupplysningen i
dess helhet. I andra fall torde upplysningarna kunna utformas så att man
lämnar uppgifter rörande en styrelseledamot e. d. i en separat handling, som
i kopia kan tillställas vederbörande.

Ny lagstiftning på det sociala området föranleder ändringar i förhållande
till regeringens förslag dels i 6 §, dels i övergångsbestämmelserna.

Inkassolagen

12 § inkassolagen införs enligt propositionen en bestämmelse som innebär
bl. a. att det, om inkassoverksamhet bedrivs av ett företag för ett annat
företag inom samma koncern, behövs tillstånd för verksamheten endast i fall
då den avser fordringar som tillkommer eller har övertagits från någon som
inte hade kunnat driva in fordringarna utan tillstånd enligt inkassolagen.
Detta undantag för s. k. konceminkasso kritiseras i motion 1980/81:43. Ett
företag som inte vill stöta sig med sina kunder kan, säger motionärerna, med
stöd av den föreslagna bestämmelsen skapa ett dotterbolag som utan tillstånd
fullgör inkassoverksamheten under annat namn. Detta rimmar illa med
tillståndsplikten i övrigt, hävdar motionärerna. De föreslår att det nya andra
stycke i 2 § som innehåller den berörda bestämmelsen skall utgå ur
lagförslaget.

Till skillnad från motionärerna finner utskottet det motiverat att tillstånd
inte krävs för konceminkasso. Såsom har framhållits i den departementspromemoria
som ligger till grund för förslaget kan en sådan organisation av
inkassoverksamheten inom en koncern som undantaget avser uppenbarligen
jämställas med det fallet att de företag som ingår i koncernen själva
ombesörjer sin inkassoverksamhet. Det bör också observeras att, såsom
påpekas i propositionen (s. 80), även den icke tillståndspliktiga inkassoverksamheten
med vissa begränsade undantag omfattas av inkassolagens
bestämmelser om hur inkassoverksamheten skall bedrivas. Skyldigheten att
iaktta regeln om god inkassosed gäller, och verksamheten står under tillsyn
av datainspektionen. Denna kan utfärda föreskrifter rörande verksamheten,
vid behov förenade med kraftiga vitén. Med hänvisning till vad nu sagts
avstyrker utskottet motion 1980/81:43.

Enligt 5 § inkassolagen skall i krav mot en gäldenär anges bl. a. vad som
fordras i ränta, varvid särskilt skall anges beloppet av upplupen ränta,
räntesatsen samt den tid och det kapitalbelopp som ligger till grund för
ränteberäkningen. I dessa hänseenden föreslås i propositionen inte någon
ändring.

Svenska inkassoföreningen anför i skrivelse till utskottet att det inte är

NU 1980/81:30

något problem att med stöd av de datasystem som flertalet av de större
inkassobyråerna arbetar med ta fram de uppgifter om ränta som sålunda
föreskrivs i 5 §. Enligt föreningen har det emellertid till följd av ”de numera
täta diskontoändringarna” uppstått svårighet att i skriftliga krav ange de
olika beräkningsperioder m. m. avseende ränta som följer av diskontoändringar
under den tid som åtgår för hanteringen av ett fordringsanspråk. När
krav skrivs ut från dator inträffar det enligt föreningen att uppgifter avseende
”samtliga ändringar” inte får rum.

Utskottet finner angeläget att gäldenären i ett krav får så uttömmande
uppgifter som möjligt om bl. a. de ränteanspråk som riktas mot honom. Om
räntesatsen för en fordran är avhängig av diskontot torde det emellertid, som
Inkassoföreningen framhållit, kunna vålla onödigt stora problem att i ett
krav specificera de olika ränteberäkningar avseende skilda tidsperioder som
följer av ändringar i diskontot. I fall som nu åsyftas bör det enligt utskottets
mening vara tillräckligt att man i ett krav beträffande upplupen ränta anger
dennas sammanlagda belopp ävensom den tidsram och det kapitalbelopp
som ligger till grund för beräkningen av räntebeloppet samt att man i fråga
om räntesatsen anger hur denna är knuten till diskontot och att ränteberäkningen
har skett med hänsyn tagen till det vid envar tidpunkt gällande
diskontot. För gäldenärens information bör samtidigt anges räntesatsens
storlek i procent vid den tidpunkt då kravet skrivs ut.

Enligt utskottets mening lämnar lagtexten i 5 § utrymme för en tillämpning
i enlighet med det nu anförda. Det får ankomma på datainspektionen att
bedöma om det är påkallat att utfärda några närmare föreskrifter i
frågan.

Genom propositionen föreslås i 5 § inkassolagen ett tillägg som avser den
situationen att ett krav gäller en fordran som har överlåtits eller pantsatts.
Kan gäldenären inte med befriande verkan betala till överlåtaren eller
pantsättaren, skall kravet innehålla en tydlig upplysning om detta förhållande
(5 § första stycket tredje meningen i propositionens lagförslag). Bestämmelsen
har utförligt motiverats och kommenterats i propositionen (s. 84 f.,
147 f., 327 och 337). Vad Inkassoföreningen i sin skrivelse till utskottet har
anfört beträffande ifrågavarande bestämmelse ger enligt utskottets mening
inte anledning att frångå propositionsförslaget på denna punkt.

Lag om ersättning för inkassokostnader m. m.

Innebörden av den föreslagna nya lagen om ersättning för inkassokostnader
m. m. är att civilrättsliga regler träder i stället för den nuvarande
processrättsliga regleringen på området. Ett viktigt syfte med reglerna är att
skydda gäldenärerna mot alltför höga ersättningsanspråk.

Några frågor rörande denna lag diskuteras i motion 1980/81:14. En av
dessa avser uttagande av bokförings- och aviseringskostnader i samband med
en amorteringsuppgörelse på inkassostadiet. Enligt propositionen (s. 98) bör

NU 1980/81:30

datainspektionen liksom hittills kunna med stöd av lagen och dess regel om
iakttagande av god inkassosed meddela vissa anvisningar beträffande sådana
överenskommelser om ersättning för aviserings- och bokföringskostnader
som träffas i samband med amorteringsplanens uppgörande. Motionärerna
betonar vikten av att en amorteringsplan, som ofta är en förutsättning för att
skulden skall bringas ur världen, kommer att omfatta även aviserings- och
bokföringskostnader på inkassostadiet. Föredragande statsrådets ståndpunkt
torde i denna del medföra praktiska svårigheter, menar de. Enligt 5
och 6 §§ i lagförslaget skulle nämligen annan åtgärd än krav och amorteringsuppgörelse
som vidtagits ”i syfte att förmå gäldenären att erlägga
betalning för förfallen skuld” inte vara ersättningsgill.

Någon meningsskiljaktighet i sak torde inte föreligga när det gäller
uttagande av sådana aviserings- och bokföringskostnader som nämnts. Med
anledning av motion 1980/81:14 föreslår utskottet en omformulering av 6 §
lagförslaget, varigenom det blir tydligt att lagen inte hindrar att giltigt avtal
sluts om att gäldenären skall ersätta kostnader av detta slag.

Ett återstående avsnitt i motionen berör föredragande statsrådets uttalande
i specialmotiveringen (s. 160) att borgenären i regel måste vara berättigad
att genom en betalningspåminnelse och/eller ett krav försöka få betalning
även från en notoriskt betalningsovillig gäldenär. Konsekvensen blir, säger
motionärerna, att en fordringsägare, t. ex. en kommun, som har löpande
förfallande fordringar, ”maskinmässigt” kan skicka ut påminnelser och krav
för att kanske först efter flera år göra en domstolsansökan, som då kan
omfatta ett helt obetydligt kapitalbelopp i förening med ett stort antal
inkassoersättningar som tillsammans uppgår till avsevärda belopp. Det
korrekta förfarandet med hänsyn till såväl effektivitet som god inkassosed
måste, menar motionärerna, vara att efter ett fåtal obetalda fakturor med
tillhörande påminnelser och krav fullfölja med domstolsansökan och
utmätning.

Motionärerna syftar på den situationen att en borgenär och en gäldenär
står i ett fortlöpande rättsförhållande till varandra, där gäldenären periodiskt
skall fullgöra viss betalningsskyldighet mot borgenären. Det kan t. ex. vara
fråga om att en kommun tillhandahåller barntillsyn åt en familj och att denna
för detta skall erlägga en månatlig avgift. Om familjen fortlöpande
underlåter att fullgöra nya, efter hand förfallande månadsbetalningar torde
det vara helt klart att borgenären kan få ersättning endast för ett begränsat
antal påminnelser och krav. Om betalning uteblir trots upprepade krav
avseende successivt förfallna poster måste ju fortsatta påminnelser och krav
avseende nya poster framstå som meningslösa. Kostnaderna för sådana
påminnelser och krav är alltså inte i den mening som avses i 4 § första stycket
skäligen påkallade för att borgenärens rätt skall tas till vara. Härvidlag kan
hänvisas till den beslutsmall som Stockholms tingsrätt har fogat till sitt
remissyttrande i lagstiftningsärendet (prop. s. 303).

NU 1980/81:30

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kreditupplysningslagens tillämpningsområde

att riksdagen med avslag på motion 1980/81:41 antar det i
proposition 1980/81:10 framlagda förslaget till lag om ändring i
kreditupplysningslagen (1973:1173), såvitt gäller 1 §,

2. beträffande lämnande av personupplysningar

att riksdagen med avslag på motion 1980/81:14 yrkande 2 i
ifrågavarande del antar det i proposition 1980/81:10 framlagda
förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen
(1973:1173), såvitt gäller9,11 och 19 §§, med ändrad lydelse av
11 och 19 §§ enligt utskottets förslag i bilaga 1, och därvid

a) med anledning av motionerna 1980/81:13 och 1980/81:42
godkänner vad utskottet anfört,

b) avslår motion 1980/81:14 yrkande 1 i ifrågavarande del,

3. beträffande kreditupplysningslagen i övrigt

att riksdagen antar det i proposition 1980/81:10 framlagda
förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen
(1973:1173), i den mån det inte omfattas av utskottets
hemställan under 1 och 2, med ändrad lydelse av ingressen, 6 §
och övergångsbestämmelserna enligt utskottets förslag i bilaga
1,

4. beträffande inkassolagen

att riksdagen med avslag på motion 1980/81:43 antar det i
proposition 1980/81:10 framlagda förslaget till lag om ändring i
inkassolagen (1974:182) med ändrad lydelse av ingressen, 11 §
och övergångsbestämmelserna enligt utskottets förslag i bilaga
1,

5. beträffande lag om ersättning för inkassokostnader m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:14 moment 2 i
ifrågavarande del och vad utskottet anfört antar det i proposition
1980/81:10 framlagda förslaget till lag om ersättning för
inkassokostnader m. m. med ändrad lydelse av 6 § och övergångsbestämmelserna
enligt utskottets förslag i bilaga 1,

6. beträffande lagsökningslagen

att riksdagen antar det i proposition 1980/81:10 framlagda
förslaget till ändring i lagen (1946:808) om lagsökning och
betalningsföreläggande (lagsökningslagen) med ändrad lydelse
av ingressen och övergångsbestämmelserna enligt utskottets
förslag i bilaga 1,

7. beträffande rättegångsbalken

att riksdagen antar det i proposition 1980/81:10 framlagda
förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken med ändrad

NU 1980/81:30

lydelse av övergångsbestämmelserna enligt utskottets förslag i
bilaga 1,

8. beträffande småmålslagen

att riksdagen antar det i proposition 1980/81:10 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1974:8) om rättegången i
tvistemål om mindre värden, med ändrad lydelse av 8 § och
övergångsbestämmelserna enligt utskottets förslag i bilaga 1.

Stockholm den 27 maj 1981

På näringsutskottets vägnar

INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Iohan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af
Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c), Thage Peterson (s), Bengt Sjönell (c),
Rune Jonsson (s), Karl Björzén (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Birgitta
Johansson (s) och Christer Eirefelt (fp).

NU 1980/81:30

Bilaga 1

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens lagförslag
Förslaget till

Lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs att 1, 3-14,
16, 19, 20 och 22 §§ kreditupplysningslagen
(1973:1173) skall ha
nedan angivna lydelse.

Regeringens förslag

Härigenom förskrivs i fråga om
kreditupplysningslagen (1973:1173)
dels att 18 § skall upphöra att
gälla,

dels att 1, 3-14, 16, 19, 20 och
22 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

6 §

Uppgift om någons politiska eller religiösa uppfattning, ras eller hudfärg
får icke insamlas, lagras eller vidarebefordras i kreditupplysningsverksamhet.

Uppgift om att någon misstänks
eller har dömts för brott eller har
avtjänat straff eller undergått annan
påföljd för brott eller har varit föremål
för åtgärd enligt barnavårdslagen
(1960:97), lagen (1954:579) om
nykterhetsvård, lagen (1956:2) om
socialhjälp, lagen (1966:293) om
beredande av sluten psykiatrisk vård
i vissa fall, lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda, lagen (1964:450)
om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet,
lagen (1973:558) om tillfälligt
omhändertagande, lagen
(1976:511) om omhändertagande av
berusade personer m. m. eller utlänningslagen
(1980:376) får ej utan
medgivande av datainspektionen insamlas,
lagras eller vidarebefordras i
kreditupplysningsverksamhet. Detsamma
gäller uppgift om sjukdom,
hälsotillstånd eller liknande.

Uppgift om att någon misstänks
eller har dömts för brott eller har
avtjänat straff eller undergått annan
påföljd för brott eller har varit föremål
för åtgärd enligt socialtjänstlagen
(1980:620), lagen (1980:621)
med särskilda bestämmelser om vård
av unga, lagen (1966:293) om beredande
av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall, lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
lagen (1973:558) om tillfälligt
omhändertagande, lagen
(1976:511) om omhändertagande av
berusade personer m. m. eller utlänningslagen
(1980:376) får ej utan
medgivande av datainspektionen insamlas,
lagras eller vidarebefordras i
kreditupplysningsverksamhet. Detsamma
gäller uppgift om sjukdom,
hälsotillstånd eller liknande.

Medgivande som avses i andra stycket får lämnas endast om synnerliga skäl
föreligger.

NU 1980/81:30

Regeringens förslag

Utskottets förslag

11 §

När personupplysning lämnas, skall den som avses med upplysningen
samtidigt och kostnadsfritt tillställas ett skriftligt meddelande om de
uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller rörande honom
och om vem som har begärt upplysningen.

När annan kreditupplysning rörande enskild person lämnas, skall den som
avses med upplysningen samtidigt och kostnadsfritt tillställas ett skriftligt
meddelande om de uppgifter som upplysningen innehåller rörande
honom.

Andra uppgifter rörande den personen
än identitetsuppgifter och adress
får ej framgå av meddelandet.

Första - tredje styckena gäller ej
kreditupplysning som lämnas genom
offentliggörande i tryckt skrift eller
annan skrift som avses i 1 kap. 5 §
tryckfrihetsförordningen.

Första och andra styckena gäller ej
kreditupplysning som lämnas genom
offentliggörande i tryckt skrift eller
annan skrift som avses i 1 kap. 5 §
tryckfrihetsförordningen.

19 §

Till böter eller fängelse i högst ett
år döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet

1. bedriver kreditupplysningsverksamhet
utan föreskrivet tillstånd,

2. bryter mot 6-9 §, 13 § första
stycket eller andra stycket första
meningen eller 16 § tredje stycket,

3. bryter mot föreskrift som meddelats
enligt 4 § andra stycket, 13 §
andra stycket andra meningen eller
17 §, eller

4. lämnar osann uppgift i sådana
fall som avses i 10 § eller 16 § andra
stycket eller i ett meddelande enligt
11 § såvitt angår förhållanden som
avses i 11 § första eller andra stycket
eller tredje stycket första meningen.

Till böter döms den som genom oriktiga uppgifter uppsåtligen föranleder
att någon som bedriver kreditupplysningsverksamhet, i annat fall än som
avses i 9 § andra meningen, lämnar ut en personupplysning utan att ha grund
till detta enligt 9 §. Till samma straff döms den som genom att utnyttja
uppgifter hos någon som bedriver kreditupplysningsverksamhet uppsåtligen

Till böter eller fängelse i högst ett
år döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet

1. bedriver kreditupplysningsverksamhet
utan föreskrivet tillstånd,

2. bryter mot 6-9 §, 13 § första
stycket eller andra stycket första
meningen eller 16 § tredje stycket,

3. bryter mot föreskrift som meddelats
enligt 4 § andra stycket, 13 §
andra stycket andra meningen eller
17 §, eller

4. lämnar osann uppgift i sådana
fall som avses i 10 § eller 16 § andra
stycket eller i ett meddelande enligt
11 §.

NU 1980/81:30

Regeringens förslag Utskottets förslag

bereder sig tillgång till en personupplysning utan att ha grund till detta enligt
9 §. I ringa fall döms dock inte till ansvar.

Denna lag träder i kraft, såvitt
avser upphävandet av 18 § den 1
januari 1981 och i övrigt den 1 juli
1981.

Utan hinder av första stycket får
datainspektionen i ett tillståndsärende
som avgörs före den 1 juli 1981
meddela föreskrift enligt 4 § andra
stycket om skyldighet att anmäla
ändring av visst förhållande, såvitt
angår tid från och med nämnda
dag.

Bestämmelsen i 6 § andra stycket
första meningen gäller även i fråga
om uppgift om att någon har varit
föremål för åtgärd enligt den före
den 1 juli 1980 gällande utlänningslagen
(1954:193).

Förslaget till

Lag om ändring i inkassolagen (1974:

Regeringens förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om
inkassolagen (1974:182)
dels att 16 § skall upphöra att
gälla,

dels att 1-3, 5, 7, 10, 11, 12 och
17 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dets att rubrikerna närmast före 1
och 2 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att rubriken närmast före 4 §
skall lyda ”Regler för inkassoverksamhet”,

dels att närmast före 9 § skall
införas en ny rubrik, ”Verkan av viss
betalning”,

dels att närmast före 10, 11 och
12 §§ skall införas nya rubriker av
nedan angivna lydelse,

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1982.

Utan hinder av första stycket får
datainspektionen i ett tillståndsärende
som avgörs före den 1 januari
1982 meddela föreskrift enligt 4 §
andra stycket om skyldighet att
anmäla ändring av visst förhållande,
såvitt angår tid från och med nämnda
dag.

Bestämmelsen i 6 § andra stycket
första meningen gäller även i fråga
om uppgift om att någon har varit
föremål för åtgärd enligt barnavårdslagen
(1960:97), lagen
(1954:579) om nykterhetsvård, lagen
(1956:2) om socialhjälp, lagen
(1964:450) om åtgärder vid samhällsfarlig
asocialitet eller den före den 1
juli 1980 gällande utlänningslagen
(1954:193).

182)

Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om
inkassolagen (1974:182)
dels att 1-3, 5, 7, 10, 11, 12 och
17 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 1
och 2 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att rubriken närmast före 4 §
skall lyda ”Regler för inkassoverksamhet”,

dels att närmast före 9 § skall
införas en ny rubrik, ”Verkan av viss
betalning”,
dels att närmast före 10, 11 och
12 §§ skall införas nya rubriker av
nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya
paragrafer, 10 a § och 17 a §, av

NU 1980/81:30

Regeringens förslag

dels att i lagen skall införas två nya
paragrafer, 10 a § och 17 a §, av
nedan angivna lydelse samt närmast
före dem nya rubriker av nedan
angivna lydelse.

Utskottets förslag

nedan angivna lydelse samt närmast
före dem nya rubriker av nedan
angivna lydelse.

11 §!

Den som är eller har varit verksam i en inkassoverksamhet som avser
indrivning av fordringar för annans räkning eller fordringar som har
övertagits för indrivning får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han till
följd därav har fått veta om enskildas personliga förhållanden eller om yrkeseller
affärshemligheter. Vad som har sagts nu gäller dock inte i fråga om
inkassoverksamhet som är av tillfällig natur och avser endast enstaka

fordringar.

Denna lag träder i kraft, såvitt
avser 11 § och upphävandet av 16 §
den 1 januari 1981 och i övrigt den 1
juli 1981.

Utan hinder av första stycket får
datainspektionen i ett tillståndsärende
som avgörs före den 1 juli 1981
meddela föreskrift enligt 3 § andra
stycket om skyldighet att anmäla
ändring av visst förhållande, såvitt
angår tid från och med nämnda
dag.

I det allmännas verksamhet tilllämpas
i stället bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100).

Denna lag träder i kraft den /
januari 1982.

Utan hinder av första stycket får
datainspektionen i ett tillståndsärende
som avgörs före den 1 januari
1982 meddela föreskrift enligt 3 §
andra stycket om skyldighet att
anmäla ändring av visst förhållande,
såvitt angår tid från och med nämnda
dag.

Förslaget till

Lag om ersättning för inkassokostnader m. m.

Regeringens förslag

Avtalsvillkor, som utvidgar gäldenärens
skyldighet att utge ersättning
utöver vad som följer av denna lag,
är ogiltigt.

Utskottets förslag

Avtalsvillkor, som innebär att gäldenärens
skyldighet att ersätta kostnader
som avses i 1 § utvidgas utöver
vad som följer av denna lag, är
ogiltigt.

1 Vad gäller andra stycket anges som utskottets förslag den nuvarande lydelsen, som på
grundval av utskottets betänkande NU 1980/81:25 har antagits av riksdagen med
giltighet fr. o. m. den 1 januari 1981 (SFS 1980:969).

NU 1980/81:30

Regeringens förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft den 1
1981. januari 1982.

Bestämmelsen i 6 § tillämpas även på avtalsvillkor som har tillkommit före
den nya lagens ikraftträdande.

Förslaget till

Lag om ändring i lagen (1946:808) om lagsökning och betalningsföreläggande
(lagsökningslagen)

Regeringens förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om
lagen (1946:808) om lagsökning och
betalningsföreläggande (lagsökningslagen)dels

att i 22 § ordet ”Konungen”
skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 1, 3, 12 och 18 §§ skall ha
nedan angivna lydelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1981. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om kostnad
för inkassoåtgärd som har vidtagits
före nämnda dag.

Förslaget till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1981. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om kostnad
för inkassoåtgärd som har vidtagits
före nämnda dag.

Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs att 1, 3, 12
och 18 §§ lagen (1946:808) om lagsökning
och betalningsföreläggande
(lagsökningslagen) skall ha nedan
angivna lydelse.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1982. Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande i fråga om
kostnad för inkassoåtgärd som har
vidtagits före nämnda dag.

Utskottets förslag

*Denna lag träder i kraft den 1
januari 1982. Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande i fråga om
kostnad för inkassoåtgärd som har
vidtagits före nämnda dag.

NU 1980/81:30

Förslaget till

Lag om ändring i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre
värden

Regeringens förslag Utskottets förslag

Ersättning för rättegångskostnad får ej avse annat än kostnad för

1. rådgivning enligt rättshjälpslagen (1972:429) vid ett tillfälle för varje
instans,

2. ansökningsavgift,

3. resa och uppehälle för part eller ställföreträdare i samband med
sammanträde eller, om personlig inställelse ej föreskrivits, resa och
uppehälle för ombud,

4. vittnesbevisning,

5. översättning av handling.

Ersättning utgår endast i den män
kostnaden varit skäligen påkallad för
tillvaratagande av partens rätt.2

Ersättning som anges i första stycket 3 utgår enligt bestämmelser som
regeringen meddelar.

Med kostnad som sägs i första stycket 1 jämställes kostnad för annan
rådgivning som lämnas av advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, i
den mån den ej överstiger i rättshjälpslagen bestämd rådgivningsavgift.

Har mål till en början handlagts i annan ordning än enligt denna lag, utgår
ersättning för kostnad som uppkommit i samband därmed enligt vad som
gäller därom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft den 1
1981. Äldre bestämmelser gäller januari 1982. Äldre bestämmelser

dock fortfarande i fråga om kostnad gäller dock fortfarande i fråga om

för inkassoåtgärd som har vidtagits kostnad för inkassoåtgärd som har

före nämnda dag. vidtagits före nämnda dag.

1 Senaste lydelse 1977:1144.

2 Stycket ingår i lagen enligt dess nuvarande lydelse men har fallit bort i propositionens
lagförslag.

NU 1980/81:30 (LU 1980/81:4 y) 37

Lagutskottets yttrande Bilaga 2

1980/81:4 y

över proposition 1980/81:10 om ändring i kreditupplysningslagen
(1973:1173), m. m., jämte motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har anhållit om lagutskottets yttrande över motionerna
1980/81:13 av Kurt Hugosson (s) och Lennart Pettersson (s) samt 1980/81:42
av Bonnie Bernström m. fl. (fp, s, m, c, vpk) samt proposition 1980/81:10 om
ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173), m. m., i berörd del.

I propositionen läggs bl. a. fram förslag till ändringar i kreditupplysningslagen
(1973:1173). Förslaget grundar sig främst på datainspektionens
erfarenheter från tillämpningen av lagen. I sina huvuddelar avses förslaget
träda i kraft den 1 juli 1981.

I de två i huvudsak likalydande motioner som utskottet har att yttra sig
över kritiseras vissa uttalanden som departementschefen gör i propositionen
angående behovet avs. k. äktamakeupplysningar. I motion 1980/81:13 yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om motivuttalandena om äktamakeupplysningar. I motion 1980/81:42
yrkas att riksdagen uttalar att en kreditansökan från ena maken endast skall
kunna motivera personupplysning om den kreditsökande maken, inte om
den andra maken/makan.

Lagutskottet får anföra följande.

Enligt 9 § kreditupplysningslagen i dess nuvarande lydelse får personupplysning
inte lämnas ut, om det finns anledning anta att upplysningen kommer
att användas av annan än den som på grund av ingånget eller ifrågasatt
kreditavtal eller av liknande anledning har behov av upplysningen. Det
anförda gäller inte i fråga om offentliggörande av personupplysning i tryckt
skrift. Av 11 § framgår att om personupplysning lämnas på annat sätt än
genom offentliggörande i tryckt skrift, skall skriftligt meddelande om
upplysningens innehåll samtidigt lämnas till den som upplysningen avser.

När det gäller äktamakeupplysningar tillämpades dessa bestämmelser
tidigare som framgår av propositionen (s. 57 f.) på det viset, att när
personupplysning begärdes om en gift person uppgifter rutinmässigt
lämnades rörande båda makarnas ekonomiska förhållanden. Personupplysningskopia
enligt 11 § tillställdes endast den av makarna beträffande vilken
upplysning hade begärts. Kopian innehöll även uppgifterna om den andre
maken.

I den departementspromemoria (Ds Ju 1979:8) Kreditupplysning och
inkasso som ligger till grund för propositionen uttalades att den praxis som
sålunda tillämpats inte kunde anses förenlig med vare sig 9 eller 11 §

NU 1980/81:30 (LU 1980/81:4 y)

kreditupplysningslagen. Vidare konstaterades att de uppgifter som lämnas
för den make som inte omfrågats utgör en personupplysning avseende denne,
varför reglerna i 9 och 11 §§ är tillämpliga även på dessa uppgifter. I
promemorian underströks att personupplysning rörande den andre maken
inte utan vidare borde få lämnas ut så snart upplysning begärdes om en gift
person. Vissa i promemorian uppställda förutsättningar borde vara för
handen innan sådan uppgift kunde begäras. I promemorian framhölls att den
önskvärda åtstramningen av tidigare tillämpad praxis inte fordrade någon
ändring av 9 §. Åtstramningen kunde åstadkommas genom att datainspektionen
i sin egenskap av tillsynsmyndighet utfärdade anvisningar för
tillämpningen av 9 § när det gäller upplysningar om den kreditsökandes
make.

Datainspektionen har den 4 oktober 1979 utfärdat vissa föreskrifter för
tillämpning av 9 och 11 §§ kreditupplysningslagen (datainspektionens
författningssamling, DIFS 1979:1). I dessa föreskrifter, som skall iakttas
fr. o. m. den 1 januari 1980, anges att personupplysning om en gift person
inte får innehålla kreditupplysningsinformation om den andra maken. Om
makarna har likalydande adress får uppgift däremot lämnas om den andra
makens namn och personnummer. Föreligger behov av personupplysning
om båda makarna, får upplysning lämnas ut om var och en av dem. Enligt
föreskrifterna skall sådant behov anses föreligga när makarna söker kredit
(eller motsvarande) gemensamt.

I propositionen föreslås att 9 § ändras så att undantagsregeln om
offentliggörande i tryckt skrift kommer att omfatta även offentliggörande av
personupplysning i sådana stenciler m. m. som enligt 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen
jämställs med tryckt skrift. Dessutom görs ett par redaktionella
justeringar i lagrummet.

Departementschefen gör i propositionen vissa uttalanden angående
tolkningen av 9 § (s. 60 f.). Sammanfattningsvis innebär dessa uttalanden
följande: Personupplysning rörande make - som inte själv är kreditsökande
e. d. - får lämnas ut endast på särskild begäran och bara om beställaren kan
anses ha ett beaktansvärt behov av upplysningen. Det innebär att äktamakeupplysning
inte bör få lämnas ut i fall då det är fråga om endast en mindre
kredit e. d. Endast i undantagsfall bör det komma i fråga att äktamakeupplysning
lämnas när makarna inte är sammanboende. Datainspektionen bör
med stöd av 7 § kreditupplysningskungörelsen utfärda närmare föreskrifter
för tillämpningen av paragrafen i de nu berörda hänseendena.

I motionerna anförs bl. a. att departementschefens uttalanden utgör ett
exempel på lagstiftning genom motivuttalanden i efterhand, något som enligt
motionärerna inte bör få förekomma. De vänder sig också mot den faktiska
innebörden av uttalandena och anser att den i propositionen förordade
tillämpningen av lagen skulle motverka strävan efter ekonomisk jämställdhet
mellan könen. En make bör inte, enligr vad som anförs i motionerna.

NU 1980/81:30 (LU 1980/81:4y)

ekonomiskt kunna binda den andre maken utom såvitt avser s. k. hushållsgäld.

Utskottet konstaterar för sin del till en början att gällande rätts ståndpunkt
således är att personupplysning om gift person inte får innehålla kreditupplysningsuppgift
om den andre maken. Om makarna har samma adress får
dock upplysning lämnas om den andre makens namn och personnummer.
Föreligger det ett legitimt behov av personupplysning om båda makarna skall
därför personupplysning lämnas om var och en av dem. Ett sådant legitimt
behov anses enligt datainspektionens anvisningar föreligga om båda makarna
söker kredit (eller motsvarande) gemensamt. Inspektionens anvisningar
kan förstås så att när gift person ensam söker kredit, kreditgivaren inte skall
anses ha behov av personupplysning även rörande den andre maken.

De ovan redovisade uttalandena i propositionen syftar till att få till stånd
en tillämpning av 9 § som innebär att personupplysning skall få lämnas om
make som inte är kreditsökande om vissa bestämda omständigheter
föreligger. Detta syfte har dock inte kommit till uttryck i lagtexten.

Giftermålsbalkens regler bygger på principen att makarna är två självständiga
individer. Var och en äger sin egendom men har giftorätt i den andre
makens egendom. I sakens natur ligger att var och en äger sin enskilda
egendom. Makarna kan fritt förvalta sin egendom och även ta upp krediter,
som han eller hon själv svarar för. Något medgivande av den andra maken
fordras inte utom i vissa speciella undantagsfall. Vare sig egendomen är
enskild eller giftorättsgods gäller att den ene makens egendom inte kan tas i
anspråk för täckande av den andre makens skulder, vilket naturligtvis inte
hindrar att sådan skuldtäckning kan ske på frivillig väg. Ett undantag från
principen om separat gäldansvar kan föreligga i fråga om s. k. hushållsskulder
enligt 5 kap. 12 § giftermålsbalken. Enligt detta stadgande får var och en
av makarna med förpliktande verkan även för den andra maken ingå sådana
rättshandlingar för den dagliga hushållningen eller barnens uppfostran, som
brukar företas för sådana ändamål. Den make som inte ingår avtalet anses
enligt huvudregeln vara förpliktad genom detta om inte annat framgår av
omständigheterna.

Enligt utskottets mening måste det anses mest förenligt med giftermålsbalkens
syn på makarna som två självständiga individer att en kreditansökan
från en make inte föranleder att personupplysning inhämtas om den andre
maken. Även om en kreditgivare kan anses ha ett visst intresse av att få
upplysning om den andres ekonomi har han följaktligen inte ett sådant
legitimt behov av personupplysning om maken som krävs enligt 9 §
kreditupplysningslagen. Utskottet delar således motionärernas uppfattning
på denna punkt.

Av det anförda framgår att utskottet ansluter sig till den ovannämnda
tolkningen av datainspektionens anvisningar, nämligen att personupplysning
inte får inhämtas om make som inte är kreditsökande. Enligt utskottets
mening bör anvisningarna dock förtydligas så att detta förhållande klart

NU 1980/81:30 (LU 1980/81:4 y)

framgår av anvisningarna. Utskottet vill tillägga att kreditupplysningslagstiftningen
inte kan anses lägga hinder i vägen för att äktamakeupplysningar
inhämtas när den kredit, beträffande vilken upplysning söks, kan anses
hänförlig till hushållskostnader enligt 5 kap. 12 § giftermålsbalken. Skulle
tillämpningen av gällande bestämmelser framgent visa sig medföra nackdelar
för de kreditsökande och kreditgivaren får det ankomma på regeringen att
framlägga förslag till ändrade bestämmelser i kreditupplysningslagen i detta
hänseende.

Stockholm den 27 november 1980

På lagutskottets vägnar
BERNT EKINGE

Närvarande: Bernt Ekinge (fp), Stig Olsson (s), Elvy Nilsson (s), Joakim
Ollén (m), Arne Andersson i Gamleby (s)*, Martin Olsson (c), Olle Aulin
(m), Owe Andréasson (s), Marianne Karlsson (c), Bengt Silfverstrand (s),
Margot Håkansson (fp), Margareta Gard (m). Stina Andersson (c), Ingrid
Segerström (s) och Lars Hedfors (s)*.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

GOTAB 66944 Stockholm 1981