NU 1980/81:3

Näringsutskottets betänkande
1980/81:3

över motioner om kontroll av spelhallar och diskotek
Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1979/80:1418 av Eva Hjelmström (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om en utredning i syfte att kartlägga
ägarförhållandena i spelhallsverksamhet som riktar sig till barn och
ungdom,

2. hos regeringen begär förslag om en lagändring som gör det möjligt för
kommunerna att förbjuda denna typ av barn- och ungdomsmiljöer,

1979/80:1437 av Hans Pettersson i Helsingborg (s) och Bengt Silfverstrand
(s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag av
innebörd att sådana bestämmelser införs att kommun skall ge tillstånd till om
etablering av diskotek och/eller spelhallar skall få ske.

Motionerna

Under hösten 1979 blev det känt att en rad ideella föreningar tagit över
verksamheten i den mest beryktade av flipper- och spelhallarna i Stockholms
city, anförs i motion 1979/80:1418. Samma spelhåla har, säger motionären, i
utredningen Stockholms mörka sida, genomförd av Stockholms kommun,
klassats som ett exempel på olämplig ungdomsmiljö, i vilken småpojkar i
skolåldern spelat bort stora belopp. Där skall också ha förekommit brottslig
verksamhet, såsom knarkaffärer och häleri, och troligen prostitution.
Motionären uttalar att verksamheten vid denna spelhall fortfarande är lika
destruktiv och meningslös som tidigare, även om de nya ägarna har infört en
åldersgräns på 15 år. Ägarna kasserar in pengar som bl. a. går till verksamhet
för välanpassade, skötsamma, starka och friska barn.

Liknande destruktiva miljöer finns också på andra håll, säger motionären.
I dag finns ingen kartläggning av ägarförhållandena inom diverse spelhallsbolag.
Det är fullt möjligt att staten bidrar till verksamheten inom sådana
organisationer som driver flipper- och spelhallsverksamhet av nyss angiven
typ. Motionären ser det som väsentligt att en kartläggning av ägarförhållandena
inom denna bransch sker, för att man skall kunna undvika att
skattemedel bidrar till olämpliga barn- och ungdomsmiljöer. Vidare är det
väsentligt att kommunerna ges möjlighet att stoppa flipper- och spelhallarnas
verksamhet där deras olämplighet är påvisad, anser motionären.

I motion 1979/80:1437 uttalas att det under de senaste åren har skett en
kraftig utbyggnad av fritids- och nöjesindustrin i privat regi. Exempel på

1 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 3

NU 1980/81:3

2

sådan verksamhet är minidiskotek och spelhallar. Målgruppen 8-13 år är inte
ovanlig för denna verksamhet. Spel om pengar och vadhållning är ofta
förekommande. Samtliga sociala myndigheter torde vara överens om att
denna verksamhet är av ondo, säger motionärerna. Verksamheten motverkar
ofta kommunernas och föreningslivets strävan att ge ungdomarna ett
meningsfullt och ansvarstagande nöjesliv. Med nuvarande lagstiftning har
kommunerna ingen möjlighet att motverka etablering av denna skadliga
verksamhet om inte hälsovårds- eller ordningsstadgan åsidosätts, anför
motionärerna.

Lotteriutredningen
Lotteriutredningens förslag m. m.

Lotteriutredningen avgav år 1979 sitt huvudbetänkande (SOU 1979:29)
Lotterier och spel. Tidigare hade utredningen avgivit delbetänkanden bl. a.
om s. k. enarmade banditer.

Enligt direktiven skulle utredningen bl. a. granska den gällande regleringen
av lotteri- och spelverksamheten och formulera de grundläggande
principer som i framtiden bör gälla för samhällets reglering av verksamheten.
I det följande redovisas kortfattat utredningens överväganden och förslag
angående flipperspel och liknande spel, såsom elektroniska tv-spel, målspel
och skjutare.

Utredningen konstaterar att flipperspelet har ökat starkt i omfattning
under senare år. Samtidigt har denna spelform utsatts för kritik, främst från
företrädare för skolan och skolan närstående organisationer och från sociala
myndigheter.

Utredningen har funnit att kritiken mot flipperspelet är berättigad. Det
kan därför finnas skäl att från sociala utgångspunkter reglera det kommersiella
spelet på flipper och liknande apparater, anser utredningen. Varken
nuvarande lagstiftning eller den av utredningen föreslagna lagen om lotterier
och spel ger dock möjlighet till sådan reglering. Utredningen har därför
kommit till uppfattningen att flipperspelet bör regleras i en särskild lag.

Enligt utredningens lagförslag får flipperspel och liknande inte utformas så
att barn och ungdom otillbörligt lockas att delta. Länsstyrelsen får, om det
behövs från social synpunkt, meddela innehavaren av lokal, där det finns
flipperspel och liknande, föreskrifter om hur många spelapparater det får
finnas inom lokalen. I föreskrifterna får också anges under vilken tid på
dygnet anordningarna får hållas tillgängliga för spel eller tävlan. Länsstyrelsen
får enligt förslaget även bestämma värdet på högsta insats och högsta
vinst.

Det har av utredningen inte bedömts som nödvändigt att införa
tillståndsplikt för rätten att ställa upp flipperspel och liknande apparater.

Enligt utredningens förslag skall länsstyrelserna på eget initiativ kunna

NU 1980/81:3

3

ingripa med de här nämnda föreskrifterna när missförhållanden uppstått och
det från sociala synpunkter behövs ett ingripande. Ärenden av detta slag
skall också kunna initieras hos länsstyrelsen av exempelvis polis, skolmyndigheter,
kommuner och föräldraorganisationer.

Utredningens överväganden och förslag angående flipperspel och liknande
grundar sig bl. a. på ett flertal skrivelser som har tillställts utredningen och
på uppgifter som har framkommit i samband med hearings som utredningen
hållit med olika instanser. Bland de problem som har tagits upp i dessa
skrivelser och vid hearings kan nämnas följande. Skolungdomars spel på
bl. a. flipperspel under raster och håltimmar uppges ha ökat i omfattning och
brett ut sig i allt lägre åldrar. Vidare sägs att skolungdom har skolkat och i
stället uppehållit sig i spelhallar. Viss kriminalitet bland barn och ungdom har
också kunnat hänföras till spelintresset, bl. a. orsakad av att de spelat bort
betydande penningsummor. Förekomsten av narkotikaförsäljning i spelhallar
med flipperspel uppmärksammas av flera instanser.

Remissyttranden

Remissyttranden över lotteriutredningens huvudbetänkande har avgivits
till handelsdepartementet av drygt 120 statliga myndigheter, kommuner,
näringslivsorganisationer och fackliga organisationer. Av remissinstanserna
har ett 30-tal yttrat sig angående flipperspel och liknande.

Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig angående flipperspel ser
ett behov av att åtgärder vidtas för att man skall komma till rätta med de
missförhållanden som kan förknippas med denna spelverksamhet. Många av
instanserna vill dock förorda mer vittgående åtgärder än vad utredningen har
föreslagit. Riksförbundet Hem och skola säger sig inte vara främmande för
ett totalförbud mot flipperspel. Socialstyrelsen anser att utredningens
åtgärdsförslag är bristfälligt och finner det motiverat med skärpta regler när
det gäller spelverksamhet med flipperspel och liknande spel.

Bland åtgärder som i övrigt föreslås av remissinstanserna kan nämnas
införande av etableringskontroll, tillståndsprövning, anmälningsplikt, typgodkännande
och förverkandebestämmelser.

Förslag om införande av etableringskontroll eller tillståndsprövning för
flipperspel och liknande framförs av bl. a. riksåklagaren, brottsförebyggande
rådet (BRÅ), lotterinämnden och flera länsstyrelser. Anmälningsplikt vid
etablering av flipperspel förordas av några länsstyrelser och polisstyrelser.
Förslag om typgodkännande av spelapparater lämnas av rikspolisstyrelsen
och Cherryföretagen AB. Riksåklagaren och polisstyrelsen i Göteborgs
polisdistrikt föreslår att utredningens lagförslag kompletteras med en
förverkandebestämmelse med samma innebörd som 39 § i den föreslagna
lotterilagen.

Rikspolisstyrelsen och lotterinämnden aktualiserar möjligheten att i
Sverige tillämpa den lösning på problem i samband med flipperspel och

NU 1980/81:3

4

liknande som praktiseras i Finland. Med förströelsespel avses i Finland sådan
spelanordning som mot betalning används i rent underhållningssyfte och som
inte ger vinst i pengar, varor eller andra förmåner med penningvärde.
Eftersom dessa spel inte ger den spelande vinst, berörs spelen inte av den
finska lotterilagstiftningen. Polistillstånd krävs dock för uppställning av
sådana apparater. Enligt lag den 27 maj 1976 om förströelseautomater skall
samtliga sådana spel i Finland övertas av Penningsautomatföreningen. Spel
uppställda senast i maj 1976 får dock finnas kvar i privat ägo till utgången av
år 1981.

Några remissinstanser ifrågasätter behovet eller lämpligheten av de
åtgärder som utredningen har förordat. Sveriges advokatsamfund vill inte
tillstyrka att förslaget till lag om begränsningar i rätten att ställa upp vissa
spelapparater m. m. läggs till grund för lagstiftning. Det är inte förenligt med
rimliga krav på rättssäkerhet att ge länsstyrelserna möjlighet att ingripa på så
vagt utformade grunder, anser Advokatsamfundet. Länsstyrelsen i Kronobergs
län ifrågasätter om den föreslagna regleringen behövs. Knutssonbolagen
AB anser att de sociala vådor som kan förknippas med flipperspel och
liknande spel är överdrivna.

Betänkandet övervägs f. n. inom handelsdepartementet.

Svar på frågor i riksdagen

Justitieminister Håkan Winberg besvarade den 24 januari 1980 (RD
1979/80:70 s. 127) en fråga (1979/80:267) av Bonnie Bernström (fp) om han
hade för avsikt att vidta några åtgärder för att förhindra att polisföreningar
blir delägare i spellokaler. Justitieministern anförde att man kan ha olika
meningar om det lämpliga i att en ideell förening som Stockholmspolisens
idrottsförening är ekonomisk intressent i ett företag som driver en spellokal.
Klart är emellertid, uttalade justitieministern, att regeringen inte har
möjlighet att meddela några föreskrifter i detta hänseende. Det skulle
innebära ett åsidosättande av den föreningsfrihet som är inskriven i
grundlagen, sade justitieministern. Han erinrade också om att lotteriutredningen
föreslagit att flipperspel och liknande spel skall regleras i en särskild
lag.

Den 19 maj 1980 (RD 1979/80:146 s. 167) besvarade handelsminister
Staffan Burenstam Linder en fråga (1979/80:457) av Sten-Ove Sundström (s)
om han var beredd att verka för att spelhallar för ungdom, typ flipperhallar,
skall förbjudas. Handelsministern pekade på att lotteriutredningen behandlat
bl. a. flipperspel och liknande förströelsespel och därvid föreslagit att
länsstyrelserna - om det behövs från social synpunkt - skall kunna begränsa
antalet spelapparater och speltiden i lokaler med sådant spel. Beredningen
av frågan är inte slutförd i handelsdepartementet. Ställning får tas i den
proposition om ny lotterireglering som nu förbereds, sade handelsministern.

NU 1980/81:3

5

I samband med svar på en fråga (1980/81:32) om spelet Lotto meddelade
handelsminister Burenstam Linder den 23 oktober 1980 att det skulle bli
svårt för regeringen att under innevarande riksmöte hinna förelägga
riksdagen en proposition grundad på lotteriutredningens förslag.

Skrivelser till handelsdepartementet m. m.

Till handelsdepartementet har i slutet av år 1979 och under år 1980
inkommit ett antal skrivelser med krav på att åtgärder vidtas mot flipperspel
och liknande spel.

Bl. a. har sociala centralnämnderna i Göteborg, Eskilstuna och Luleå
inkommit med sådana skrivelser. Där sägs bl. a. att problemen med
flipperspel på nytt har aktualiserats. Skolk från skolan, stölder, skuldsättning,
m. m., är några av de problem som enligt skrivelserna kan förknippas
med flipperspel. De sociala skadeverkningarna av spelautomatverksamhet
bedöms av en av de sociala centralnämnderna vara så allvarliga att någon
form av tillståndsgivning erfordras för denna verksamhet. I andra skrivelser
ställs mera långt gående krav, bl. a. att flipperspel skall förbjudas och att
verksamheten i de s. k. flipperhallarna skall kunna stoppas av kommunerna.

Kommunfullmäktige i Stockholms kommun har i november 1980 i
skrivelse till regeringen framfört krav på ändrad lagstiftning, så att
kommunen får vetorätt mot spelhallar.

Utskottet

De två motioner som behandlas i detta betänkande innehåller yrkanden
om att åtgärder skall vidtas för att komma till rätta med missförhållanden
som kan förknippas med verksamheten vid spelhallar. De missförhållanden
som uppgetts föreligga i dessa sammanhang är bl. a. att skolungdomar
försummat skolarbetet på grund av flipperspel och gjort av med betydande
penningsummor på spelet. Viss kriminalitet bland barn och ungdom har
också kunnat hänföras till spelintresset. Narkotikaförsäljning i spelhallar har
uppmärksammats på flera håll.

I motion 1979/80:1418 föreslås en utredning om ägarförhållandena i sådan
spelhallsverksamhet som riktar sig till barn och ungdom. Motionären menar
att de oklara ägarförhållandena inom spelhallsverksamheten kan medföra att
staten med skattemedel bidrar till organisationer som driver sådan verksamhet
och därigenom skapar olämpliga barn- och ungdomsmiljöer. I motionen
föreslås också att kommunerna genom en lagändring skall ges möjlighet att
stoppa spelhallarnas verksamhet.

I motion 1979/80:1437 sägs att verksamheten vid minidiskotek och
spelhallar ofta motverkar kommunernas och föreningslivets strävan att ge
ungdomarna ett meningsfullt och ansvarstagande nöjesliv. Motionärerna vill

NU 1980/81:3

6

att sådana bestämmelser skall införas att etablering av diskotek och
spelhallar får ske endast om kommunen ger tillstånd.

Lotteriutredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1979:29) Lotterier
och spel behandlat bl. a. frågor om flipperspel och liknande - såsom
elektroniska tv-spel, målspel och skjutare. Utredningen konstaterar att
flipperspelet har ökat starkt i omfattning under senare år. Samtidigt har
denna spelform kritiserats av bl. a. företrädare för skolan och för sociala
myndigheter. Lotteriutredningen anser att denna kritik är berättigad och att
det från sociala utgångspunkter är motiverat att det kommersiella spelet på
flipper och liknande apparater regleras. Då varken nuvarande lagstiftning
eller den av utredningen föreslagna lagen om lotterier och spel ger möjlighet
till sådan reglering har utredningen lämnat förslag till en särskild lag om
begränsningar i rätten att ställa upp vissa spelapparater m. m.

Enligt lagförslaget skall länsstyrelserna, om det behövs från social
synpunkt, kunna begränsa spel med flipper och liknande spelapparater.
Detta kan ske genom föreskrifter om hur många spelapparater som får
förekomma i vissa lokaler och under vilka tider spel får förekomma.

Lotteriutredningens betänkande, som har remissbehandlats, övervägs
f. n. i regeringskansliet.

Justitieministern har tidigare i år lämnat svar på en fråga i riksdagen (se
s. 4) om han hade för avsikt att vidta några åtgärder för att förhindra att
polisföreningar blir delägare i spellokaler. Han uttalade därvid att regeringen
med hänsyn till den grundlagsenliga föreningsfriheten inte har möjlighet att
meddela några föreskrifter i detta hänseende.

Enligt utskottets mening finns det anledning att se med allvar på de
missförhållanden som hänger samman med flipperspel och liknande. Den
oro som man hyser hos bl. a. sociala instanser och skolmyndigheter har
kommit till uttryck i bl. a. flera skrivelser till lotteriutredningen och
handelsdepartementet.

Utskottet finner det angeläget att statsmakterna så snart som möjligt vidtar
åtgärder för att råda bot på dessa missförhållanden. Riksdagen bör enligt
utskottets mening uttala sig för att regeringen skyndsamt lägger fram förslag
till en lagstiftning om den berörda spelverksamheten. Utskottet förutsätter
att regeringen utöver lotteriutredningens förslag noga överväger de synpunkter
i ärendet som sociala myndigheter m. fl. har framfört i skrivelser till
handelsdepartementet. Starka skäl tycks, såvitt utskottet nu kan bedöma,
tala för att - som också har föreslagits i motionerna - kommunerna får ett
väsentligt inflytande över verksamheten vid flipperhallar och liknande.
Frågan om hur kommunens befogenheter skall kunna förenas med dem som
statlig myndighet måste ha på spelområdet måste uppenbarligen noga prövas
vid ärendets fortsatta beredning.

Ett förslag från regeringen i detta ärende bör enligt utskottets mening
kunna lämnas separat och med förtur framför övriga delar av det komplex
som lotteriutredningen har behandlat.

NU 1980/81:3

7

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande i enlighet med vad
utskottet här har anfört. Därmed tillgodoses motion 1979/80:1437 och
motsvarande yrkande i motion 1979/80:1418.

Den sistnämnda motionen innehåller, som har sagts inledningsvis, också
ett yrkande om att ägarförhållandena i spelhallsverksamhet som riktar sig till
barn och ungdom skall kartläggas. Om den av utskottet förordade ordningen
med ett väsentligt kommunalt inflytande över spelhallsverksamheten införs,
synes det inte nödvändigt med någon landsomfattande undersökning av
ägarförhållandena. Utskottet avstyrker motion 1979/80:1418 i nu nämnd
del.

Utskottet hemställer

1. beträffande lagstiftning om spelhallsverksamhet

att riksdagen med anledning av motion 1979/80:1418 yrkande 2
och motion 1979/80:1437 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

2. beträffande utredning om ägarförhållanden i spelhallsverksamhet att

riksdagen avslår motion 1979/80:1418 yrkande 1.

Stockholm den 4 december 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Hugo Bengtsson (s),
Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg(s), Margaretha af Ugglas (m), Birgitta
Hambraeus (c), Lennart Pettersson (s), Bengt Sjönell (c), Rune Jonsson (s),
Hadar Cars (fp), Karl Björzén (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Birgitta
Johansson (s) och Lennart Blom (m).

Reservationer

av Margaretha af Ugglas, Karl Björzén och Lennart Blom (alla m)

1. Lagstiftning om spelhallsverksamhet (mom. 1).

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 7 med ”motion 1979/80:1418” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening finns det anledning att se med allvar på de
problem som tas upp i motionerna och som har kommit till uttryck i bl. a.
flera skrivelser till lotteriutredningen och handelsdepartementet. Som nyss

NU 1980/81:3

8

nämnts har lotteriutredningen behandlat de problem som tas upp i
motionerna och lämnat förslag i ett betänkande som f. n. övervägs av
regeringen. Utskottet anser därför att det inte nu finns anledning för
riksdagen att göra någon framställning till regeringen på grundval av de
förslag om lagstiftning om spelhallsverksamhet som lämnas i motionerna.

Härutöver vill utskottet tillägga följande. Utskottet delar inte motionärernas
uppfattning att man genom lagstiftning som möjliggör förbud mot
flipperspel kan komma till rätta med missbruksproblem, kriminalitet bland
skolungdom, skolk från skolan och andra problem som har satts i samband
med spelet. Dessa djupare liggande mänskliga problem måste lösas på annat
sätt och i ett större sammanhang. De måste t. ex. angripas i skolan där
respekten för regler och normer på ett självklart sätt måste komma att prägla
skolans vardagliga arbete. De måste tas upp i hemmen där föräldrarna måste
besinna sitt stora ansvar för barnens fostran. Vidare måste barnen erbjudas
positiva alternativ i form av meningsfylld fritidssysselsättning.

Med den av motionärerna förordade förbudsmöjligheten och etableringskontrollen
följer krångel och byråkrati. Vidare finns betydande risker för att
en illegal spelverksamhet kan uppstå. Förbud mot aktiviteter bör tillämpas
med restriktivitet i ett öppet, demokratiskt samhälle.

Med vad här anförts avstyrker utskottet motion 1979/80:1437 och
motsvarande yrkande i motion 1979/80:1418.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande lagstiftning om spelhallsverksamhet

att riksdagen avslår motion 1979/80:1418 yrkande 2 och motion
1979/80:1437.

2. Utredning om ägarförhållanden i spelhallsverksamhet (mom. 2)

Reservanterna anser - under förutsättning av bifall till reservation 1 - att
den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Den sistnämnda” och
slutar med ”nämnd del” bort ha följande lydelse:

Den sistnämnda motionen innehåller, som har sagts inledningsvis, också
ett yrkande om att ägarförhållandena i spelhallsverksamhet som riktar sig till
barn och ungdom skall kartläggas. Utskottet anser inte att det f.n. finns
behov av någon sådan utredning. Sålunda avstyrker utskottet motion
1979/80:1418 i nu nämnd del.

GOTAB 65887 Stockholm 1980