NU 1980/81:26
Näringsutskottets betänkande
1980/81:26
över proposition 1980/81:37 om upphävande av kontrollen av
bankkontorsetablering jämte motioner
Ärendet
I proposition 1980/81:37 har regeringen föreslagit riksdagen att antaga
inom ekonomidepartementet upprättade förslag till
1. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,
2. lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker,
3. lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen.
Med anledning av propositionen har väckts två motioner, som redovisas
nedan.
Svenska bankmannaförbundet har tillställt utskottet en skrivelse i ärendet
(se s. 2).
Propositionen
Nämnden för bankkontorsetablering utövar nu kontroll av bankernas
etablering av nya bankkontor. De lagändringar som föreslås i propositionen
innebär att denna kontroll upphör.
Lagförslagen finns på s. 2-4 i propositionen.
Motionerna
Yrkanden
De motioner som har väckts med anledning av propositionen är
1980/81:145 av Ingvar Svanberg m. fl. (s) och
1980/81:163 av Lars Werner m. fl. (vpk).
I båda motionerna hemställs att riksdagen skall avslå propositionen.
Motivering
I motion 1980/81:145 erinras om att banklagsutredningen i det betänkande
som ligger till grund för propositionen har hävdat att det även i framtiden
behövs någon form av samordning av och tillsyn över bankkontorsetableringen.
Enligt utredningens förslag skulle denna kontroll ske i efterhand
genom bankinspektionen och en till denna knuten rådgivande nämnd.
1 Riksdagen 1980181. 17 sami Nr 26
NU 1980/81:26
2
Motionärerna ansluter sig till utredningens bedömning av kontrollbehovet
och uttalar att en fri etableringsrätt innebär risker för en från samhällsekonomisk
synpunkt orationell etablering av kontor. De menar att det nuvarande
systemet fungerar bra och att en efterhandsprövning skulle komma att
innebära en mindre effektiv kontroll.
Regeringens förslag innebär att allmänintresset åsidosätts, hävdas i motion
1980/81:163. Enligt motionärerna lyckas regeringen inte i propositionen visa
att situationen nu på något avgörande sätt skiljer sig från förhållandena år
1973, då statsmakterna beslöt om den nuvarande ordningen.
Skrivelse till utskottet
Svenska bankmannaförbundet anser att den nuvarande ordningen bör
bibehållas. En klar fördel med denna är, anför förbundet, att det ges
möjlighet till samråd mellan bank som önskar etablera sig på viss ort och de
banker som redan är etablerade på orten. Om etableringsnämnden slopas
skulle dessa kontaktmöjligheter falla bort, eftersom direkta överläggningar
mellan banker eller bankgrupper av konkurrensskäl knappast förekommer.
Farhågorna för en överetablering från såväl företagsekonomiska som
samhällsekonomiska aspekter kan inte uteslutas, hävdar förbundet och
framhåller att bankinspektionen inte kan lägga några samhällsekonomiska
aspekter på kontorstätheten.
Utskottet
När en samordnad banklagstiftning - med enhetliga bestämmelser för
affärsbanker, sparbanker och jordbrukskassor (föreningsbanker) - genomfördes
år 1968 avskaffades de tidigare gällande kraven på tillstånd för att
öppna nya bankkontor. Bankerna blev emellertid skyldiga att före en
etablering inhämta yttrande från nämnden för bankkontorsetablering, ett
rådgivande organ som inrättades vid detta tillfälle. Då ett par banker i några
fall etablerade avdelningskontor mot nämndens rekommendationer beslöt
statsmakterna år 1973 att nämnden hädanefter skulle svara för en obligatorisk
kontroll över all bankkontorsetablering. Sedan år 1974, då de nuvarande
reglerna trädde i kraft, har nämnden handlagt ca 750 tillståndsärenden. Av
dem har 18 överklagats hos regeringen, som i fem fall har ändrat beslut av
nämnden att inte tillåta etablering.
Banklagsutredningen har föreslagit att den kontroll som nu utövas av
nämnden för bankkontorsetablering skall flyttas över på bankinspektionen,
som vid sin sida skulle ha en rådgivande nämnd för etableringsfrågor.
Inspektionen skulle kunna förbjuda en bank att verkställa ett etableringsbeslut
som banken gjort anmälan om. Normalt skulle inspektionen ge ett
underhandsbesked om att den inte har några invändningar mot etableringen.
Detta förslag har vid remissbehandlingen tillstyrkts av bl. a. fullmäktige i
NU 1980/81:26
3
riksbanken, bankinspektionen och Sveriges föreningsbankers förbund. En
annan grupp remissinstanser har talat för att det nuvarande systemet skall
bibehållas. Hit hör bl. a. Svenska sparbanksföreningen, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Svenska bankmannaförbundet
och Svenska kommunförbundet. I en tredje grupp, som vill att
etableringskontrollen skall slopas helt, återfinns kommerskollegium och
näringsfrihetsombudsmannen samt Svenska bankföreningen och flera andra
näringslivsorganisationer.
Regeringen har gått på den sistnämnda linjen. Ekonomiministern anför i
proposition 1980/81:37 att en övervakning av kontorsetableringen bör ingå i
bankinspektionens allmänna tillsyn av att bankverksamheten utvecklas sunt.
I detta sammanhang förutskickar ekonomiministern att regeringen kommer
att föreslå en ändrad sammansättning - med parlamentariskt inslag - av
bankinspektionens styrelse. Den allmänna principen skall vara att etableringen
av bankkontor jämställs med andra kostnadskrävande investeringar.
Om etableringsfriheten leder till en nyetableringsfrekvens som inte kan
godtas får detta anmälas till regeringen, som då på nytt får överväga behovet
av skärpt kontroll.
I de båda motioner som har väckts i ämnet förespråkas en fortsatt kontroll
enligt nuvarande ordning. En fri etableringsrätt medför risk för en
samhällsekonomiskt orationell kontorsetablering, hävdas i motion 1980/
81:145. I motion 1980/81:163 sägs bl. a. att situationen nu inte på ett
avgörande sätt skiljer sig från den som rådde vid beslutet om den nuvarande
ordningen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Etablering av ett nytt bankkontor
medför i dagens läge så stora kostnader att de företagsekonomiska
övervägandena bör vara nog för att hålla nyetableringen inom rimliga
gränser. Bestämmelserna om bankkontorsetablering kan i de tre banklagarna
inskränkas till en föreskrift om skyldighet för bank att utan dröjsmål
anmäla beslut om inrättande av bankkontor till bankinspektionen. Lagändringarna
bör enligt utskottets mening genomföras vid årsskiftet 1980-1981.
Utskottet hemställer
att riksdagen med avslag på motionerna 1980/81:145 och 1980/
81:163 antar i proposition 1980/81:37 framlagda förslag till
1. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,
2. lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker,
3. lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen,
alla tre dock med ändring av ikraftträdandebestämmelsen
enligt utskottets förslag i det följande:
NU 1980/81:26
4
Regeringens förslag
Denna lag träder i kraft två veckor
efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit frän trycket i
Svensk författningssamling.
Stockholm den 2 december 1980
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af
Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Birgitta Hambraeus (c), Lennart Pettersson
(s), Bengt Sjönell (c), Rune Jonsson (s), Hadar Cars (fp), Wivi-Anne
Radesjö (s) och Lennart Blom (m).
Reservation
Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson,
Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser att
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
När en (= utskottet, s. 2 f.) nuvarande ordningen.
Utskottet avstyrker regeringens förslag. Den nuvarande ordningen
möjliggör en helhetsbedömning av kontorsstrukturen som ter sig värdefull
för både samhället och bankerna. Att etablering av ett nytt bankkontor
medför stora kostnader är visserligen en återhållande faktor. Man kan
emellertid inte utesluta möjligheten av att banker kommer att använda
nyetablering av kontor som ett konkurrensmedel. Denna konkurrens kan då
bli oskäligt kostnadskrävande och därmed menlig även samhällsekonomiskt
sett. Som nämnts i det föregående har regeringen vid besvär över beslut av
nämnden för bankkontorsetablering i flertalet fall låtit nämndens beslut
bestå. Regeringen har alltså då bedömt de tilltänkta etableringarna icke
”vara till nytta för det allmänna”, vilket är det lagstadgade kravet för
tillstånd. Dess förslag nu innebär att statsmakterna med berått mod inbjuder
till en nyetablering som inte svarar mot detta krav. En sådan ordning vill
utskottet inte medverka till.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motionerna 1980/81:145 och 1980/
81:163 avslår proposition 1980/81:37.
Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1981.
GOTAB Stockholm 1980