NU 1980/81:24

Näringsutskottets betänkande
1980/81:24

över proposition 1980/81:36 om kapitaltäckningsregler för finansbolagen,
m. m., jämte motion

Ärendet

I proposition 1980/81:36 (ekonomidepartementet) har regeringen efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att antaga förslag till

1. lag om ändring i lagen (1980:2) om finansBolag,

2. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,

3. lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker,

4. lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen.

Med anledning av propositionen har väckts en motion, som redovisas
nedan.

Propositionen

I propositionen föreslås ändringar av kapitaltäckningsreglerna för finansbolagen.
Förslaget innebär i huvudsak att lånereverser med tillbakaskjuten
betalningsrätt och garantifonder får jämställas med eget kapital och grunda
upplåningsrätt. Vidare föreslås att kassamedel, banktillgodohavanden m. m.
skall utgöra grund för upplåningsrätt. Efter de föreslagna lagändringarnas
ikraftträdande medges en övergångstid till utgången av år 1982 och - efter
dispens - år 1984.

Ändringar i banklagstiftningen föreslås på två punkter. Efter tillstånd av
regeringen skall bank få lämna företag, vars ändamål kan anses vara till nytta
för bankväsendet eller det allmänna, kredit mot revers med tillbakaskjuten
betalningsrätt. Vidare skall bankobligationer få emitteras utomlands utan
begränsning.

Lagförslagen finns på s. 2-6 i propositionen. Lydelsen av förslaget till lag
om ändring i lagen om finansbolag framgår också av bilaga till detta
betänkande (s. 5 f.).

Motionen

Yrkande

Den motion som har väckts med anledning av propositionen är
1980/81:122 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
avslår propositionen i vad avser ändring i 66 § lagen om bankrörelse, 35 §
lagen om sparbanker och 42 a § lagen om jordbrukskasserörelsen.

1 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 24

NU 1980/81:24

Motivering

Motionärerna erinrar om att näringsutskottet hösten 1979, när frågan om
rätt för bankerna att utge obligationer behandlades, ställde sig avvisande till
en framställning från Svenska bankföreningen att obligationer som emitterades
utomlands inte skulle omfattas av den begränsningsregel som infördes.
Utskottet uttalade därvid att denna regel borde kunna omprövas omedelbart,
om det visade sig att den på ett olyckligt sätt påverkade bankernas
möjligheter till upplåning utomlands. I den framställning som nu ligger till
grund för regeringens förslag beträffande bankobligationer har Bankföreningen
inte redovisat några nya omständigheter, säger motionärerna.
Propositionen bör därför avslås i denna del.

Utskottet

Den ändring i lagen (1980:2) om finansbolag som föreslås i propositionen
innebär att finansbolagens upplåningsrätt ökas inte oväsentligt. Detta sker
dels genom att med eget kapital likställs vissa tillgångar som nu inte inräknas
däri, dels genom att utöver det sålunda omdefinierade egna kapitalet även
vissa andra tillgångar får utgöra grund för upplåningsrätt. Med en
redaktionell ändring och med ändring av ikraftträdandetidpunkten från den
1 januari till den 1 februari 1981 tillstyrker utskottet det nu angivna
lagförslaget. Samma ändring av ikraftträdandedatum föreslår utskottet
beträffande övriga här aktuella lagförslag.

Till banklagarnas kreditgivningsbestämmelser föreslås fogas en ny, som
ger bankerna möjlighet att med regeringens tillstånd i vissa fall lämna kredit
mot sådan revers som medför rätt till betalning först efter låntagarens övriga
borgenärer (uppskjuten betalningsrätt). Utskottet tillstyrker denna ändring i
banklagstiftningen.

Sedan början av detta år har bankerna rätt att ge ut egna obligationer. I
den mån dessa har en löptid av mer än ett år får de dock inte utfärdas till
högre belopp än som motsvarar högst 3 % av bankens inlåning från
allmänheten. Att bankerna skulle få möjlighet att utge obligationer hade
föreslagits av kapitalmarknadsutredningen. Treprocentsregeln tillkom emellertid
på regeringens initiativ (prop. 1978/79:165). Motiveringen var närmast
att det rådde osäkerhet om vilka effekter på obligationsmarknaden som
introduktion av bankobligationer skulle få. Under riksdagsbehandlingen
hemställde Svenska bankföreningen hos näringsutskottet att obligationer
som bank emitterar i utlandet inte skulle medräknas vid tillämpningen av
treprocentsregeln - denna hade ju förestavats av omsorg om den svenska
kapitalmarknaden. Näringsutskottet sade sig emellertid inte finna skäl att
förorda en sådan ändring utan tillstyrkte regeringens förslag. Under ett
begynnelseskede kan den angivna bestämmelsen knappast komma att utgöra
någon påtaglig restriktion för bankerna, sade utskottet. Rimligen skulle

NU 1980/81:24

bankobligationer med längre löptid än ett år då komma att utges i relativt
begränsad omfattning. Om erfarenheterna skulle visa att treprocentsregeln
på ett olyckligt sätt påverkar bankernas möjligheter till upplåning utomlands
bör den utan dröjsmål kunna omprövas, tilläde utskottet.

Efter framställning av Bankföreningen föreslår regeringen nu att treprocentsregeln
inte skall gälla för obligationer som bankerna utger utomlands. I
propositionen anförs att begränsningsregeln motiverades av omtanke om
den svenska kapitalmarknaden och att den inom en snar framtid kan
innebära att affärsbankerna, som har börjat ge ut obligationer utomlands,
har för litet utrymme för detta. Det betecknas som mycket angeläget att de
svenska bankerna aktivt kan bidra till erforderlig upplåning på den utländska
marknaden och att denna upplåning blir av så långfristig karaktär som
möjligt. Bankernas upplåning i utländsk valuta transformeras nämligen -enligt riksbankens tillstånd - till en långfristig utlåning i utländsk valuta till
svenska kredittagare.

De tillfrågade remissinstanserna, bland dem riksbanksfullmäktige, riksgäldsfullmäktige
och bankinspektionen, har-med undantag av en reservant
inom riksbanksfullmäktige - tillstyrkt Bankföreningens framställning. Riksbanksfullmäktiges
majoritet anför att 3 % av inlåningen för de banker som
mest aktivt deltar i utlandsupplåningen är ett lågt belopp för emissioner av
obligationer i utlandet. Om den begärda ändringen inte genomförs kan en
sådan banks rationella handhavande av sin utlandsupplåning försvåras, säger
fullmäktige. De påpekar att riksbanken genom emissionskontrollen och
valutaregleringen har instrument att styra bankernas emissioner både på den
svenska kapitalmarknaden och utomlands.

I motion 1980/81:122 yrkas avslag på regeringens förslag beträffande
bankobligationerna. Motionärerna hänvisar till vad som förekom vid
riksdagens behandling av ämnet hösten 1979.

Utskottet vill framhålla att den upplåning som det gäller är föremål för
betryggande kontroll från riksbankens och bankinspektionens sida. Motionärerna
har inte i sak bemött förslaget. Utskottet finner att bankernas
obligationsutgivning utomlands bör undantas från treprocentsregeln och
tillstyrker alltså regeringens förslag även på denna punkt.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:36 i
ifrågavarande del antar förslag till lag om ändring i lagen
(1980:2) om finansbolag enligt bilaga,

2. att riksdagen med avslag på motion 1980/81:122 antar i
proposition 1980/81:36 framlagda förslag till

a) lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,

b) lag om ändring i lagen (1955 :416) om sparbanker,

c) lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen,

alla tre dock med ändring av ikraftträdandebestämmelsen
enligt utskottets förslag i det följande:

NU 1980/81:24

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1981.

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1
februari 1981.

Stockholm den 4 december 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Hugo Bengtsson (s),
Sven Andersson (fp), Margaretha af Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c),
Lennart Pettersson (s), Bengt Sjönell (c), Rune Jonsson (s), Karl Björzén
(m), Wivi-Anne Radesjö (s), Birgitta Johansson (s), Sture Thun (s) och
Lennart Blom (m).

NU 1980/81:24

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:2) om finansbolag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:2) om finansbolag
dels att 7 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen skall upphöra att
gälla.

Nuvarande lydelse

Finansbolag skall ha eget kapital
till visst lägsta belopp som är betryggande
i förhållande till bolagets upplåning.
Det egna kapitalet anses
betryggande, om upplåningen inte
överstiger tolv och en halv gånger
bolagets eget kapital. Om särskilda
skäl föreligger kan bankinspektionen
medge högre upplåning, dock
högst till tjugo gånger bolagets eget
kapital.

Som eget kapital skall vid tillämpning
av första stycket anses vad som
enligt 57 § lagen (1955:183) om
bankrörelse gäller som eget kapital.

Av utskottet föreslagen lydelse1

Finansbolag får högst låna upp
medel med dels ett belopp som svarar
mot bolagets kassa och mot vad som
innestår hos riksbanken, riksgäldskontoret,
bankaktiebolag, sparbank,
centralkassa för jordbrukskredit,
kreditaktiebolag och postgirot eller
utlånats till annat finansbolag, dels ett
belopp som svarar mot tolv och en
halv gånger det egna kapitalet. Om
särskilda skäl föreligger kan bankinspektionen
medge högre upplåning,
dock högst till tjugo gånger det egna
kapitalet.

Som upplåning anses inte vad som
motsvarar av finansbolaget utfärdade
skuldförbindelser, som för långivaren
medför rätt till betalning först
efter bolagets övriga borgenärer eller
som har garanterats av staten, bankaktiebolag,
sparbank eller centralkassa
för jordbrukskredit. Till upplåningen
skall läggas beloppet av de
garantiförpliktelser bolaget iklätt
sig.

Med eget kapital avses aktiekapital,
reservfond, dispositionsfond och

1 Den av utskottet föreslagna lydelsen överensstämmer med den i propositionen
föreslagna utom såtillvida att i 7 § på rad 3 ett kommatecken utbytts mot orden ”och
mot” och att ikraftträdandetidpunkten ändrats från den 1 januari till den 1 februari
1981.

NU 1980/81:24

Nuvarande lydelse Av utskottet föreslagen lydelse

av bolagsstämman fastställd vinstbalans.
Med eget kapital får likställas

1. garantifond, som bildats genom
tillskott av aktieägare i finansbolaget
eller förbindelser utfärdade av bankaktiebolag,
sparbank, centralkassa
för jordbrukskredit eller annan som
bankinspektionen godkänt, intill ett
belopp motsvarande fem gånger
bolagets aktiekapital,

2. fyrtio procent av ett belopp,
som svarar mot sådana bolagets
reserver som avses i 57 § lagen
(1955:183) om bankrörelse, intill ett
belopp motsvarande bolagets eget
kapital samt

3. kapital, som tillförts bolaget
mot av bolaget utfärdade skuldförbindelser
som medför rätt till betalning
först efter bolagets övriga borgenärer,
intill ett belopp motsvarande
bolagets eget kapital.

Om det mellan finansbolag råder
sådant nära samband som anges i 4 §,
kan bankinspektionen i det särskilda
fallet föreskriva att upplåningsrätt
skall beräknas gemensamt för bolagen.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1981.

Finansbolag som vid ikraftträdandet inte uppfyller det föreskrivna
kapitalkravet får utan hinder av detta fortsätta verksamheten till utgången av
år 1982. Om synnerliga skäl föreligger får bankinspektionen efter ansökan ge
finansbolag, som inte heller vid utgången av år 1982 uppfyller det föreskrivna
kapitalkravet, tillstånd att fortsätta verksamheten till utgången av år
1984.

GOTAB 66100 Stockholm 1980