NU 1980/81:23

Näringsutskottets betänkande
1980/81:23

över del av proposition 1980/81:25 med förslag till tilläggsbudget I för
budgetåret 1980/81 (industridepartementet) jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition 1980/81:25 bilaga 9 (industridepartementet)
och fyra motioner som har väckts med anledning av propositionen.

Propositionen innehåller förslag till lag om offentlig insyn i säkerhetsarbetet
vid kärnkraftverken jämte förslag till ändringar i sekretesslagen
(1980:100) och i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
Vidare framläggs förslag bl. a. rörande ersättning för försenad idrifttagning
av kärnreaktorer.

Motionerna gäller det sistnämnda ämnet.

FJORTONDE HUVUDTITELN

E. Energi

1. Statens vattenfalls verk: Kraftstationer m. m. Regeringen har under punkt
1 (s. 41-48) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att Söderåsens transformatorstation
överlåts till Sydkraft AB,

2. bemyndiga regeringen att godkänna konsortialavtal mellan EFO Oil
AB, Luossavaara-Kiirunavaara AB, statens vattenfallsverk och Sydkraft AB
om deltagande i Svenskt Kolkonsortium AB i vad staten genom vattenfallsverkets
medverkan åtager sig att teckna och förvärva aktier i bolaget och i
övrigt ikläda sig ekonomiska förpliktelser,

3. till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av
51200 000 kr.

Propositionen

Den föreslagna överlåtelsen av Söderåsens transformatorstation till
Sydkraft AB utgör ett led i en förhandlingsuppgörelse mellan statens
vattenfallsverk och Sydkraft AB rörande den regionala eldistributionen i
södra Sverige. I uppgörelsen ingår även att Sydkraft AB skall överlåta mark i
Breared till vattenfallsverket, som avser att där bygga en 400/130 kVtransformatorstation.

I syfte att trygga sin långsiktiga kolförsörjning har kommunala och statliga

1 Riksdagen 1980/81. 17 sami. Nr 23

NU 1980/81:23

intressenter kommit överens att bilda Svenskt Kolkonsortium AB. För
teckning av aktier i bolaget behöver vattenfallsverket disponera 125 000 kr.
ur anslaget Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m.

Det tilläggsanslag på 51,2 milj. kr. som föreslås är avsett att möjliggöra att
arbetet med utbyggnad av en ny likströmsförbindelse med Gotland påbörjas
innevarande budgetår. Den totala investeringskostnaden har beräknats till
240 milj. kr. Genom den föreslagna likströmsförbindelsen skall oljeåtgången
för Gotlands kraftförsörjning kunna minskas.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:25 bilaga 9
punkt 1

1. bemyndigar regeringen att medge att Söderåsens transformatorstation
överlåts till Sydkraft AB,

2. bemyndigar regeringen att godkänna konsortialavtalet mellan
EFO Oil AB, Luossavaara-Kiirunavaara AB, statens vattenfallsverk
och Sydkraft AB om deltagande i Svenskt Kolkonsortium
AB i vad staten genom vattenfallsverkets medverkan
åtager sig att teckna och förvärva aktier i bolaget och i övrigt
ikläder sig ekonomiska förpliktelser,

3. till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. på tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisar ett
reservationsanslag av 51 200 000 kr.

2. Statens kärnkraftsinspektion: Kärnsäkerhetsforskning. Regeringen har
under punkt 2 (s. 48-52) föreslagit riksdagen att anta inom industridepartementet
utarbetade förslag till

1. lag om offentlig insyn i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverken,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

3. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Propositionen

I samband med folkomröstningen i kämkraftsfrågan under våren 1980
föreslogs att särskilda s. k. säkerhetskommittéer med lokal förankring skulle
inrättas vid varje kärnkraftverk för att öka medborgarnas insyn i kärnsäkerhetsarbetet.
Riksdagen godkände i juni 1980 riktlinjer för dessa organs
verksamhet (prop. 1979/80:170 s. 41, NU 1979/80:70 s. 20, rskr 1979/80:410).
Propositionen innehåller förslag till lagstiftning som skall möjliggöra att
dessa s. k. lokala säkerhetsnämnder får insyn i säkerhetsarbetet vid
kärnkraftverken.

Lagförslagen finns på s. 62 f. i propositionen.

NU 1980/81:23

Utskottet

Vad som i propositionen uttalas angående de lokala säkerhetsnämndernas
uppgifter och arbetsformer föranleder inga erinringar från utskottets sida.
Utskottet tillstyrker således att den föreslagna lagstiftningen genomförs.
Vissa mindre justeringar av redaktionell art bör emellertid göras i förslaget
till lag om offentlig insyn i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverken.

Utskottet föreslår också en justering i förslaget till lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Denna ändring föranleds av
att riksdagen efter propositionens framläggande har antagit en lag om
ändring i den nämnda lagen. Ändringen innebär bl. a. att tredje punkten i
14 § skall utgå ur lagrummet vid årsskiftet 1980-1981 men att de äldre
bestämmelserna i denna punkt dock skall tillämpas till utgången av juni 1981
(TU 1980/81:1, rskr 1980/81:29). Det av regeringen föreslagna tillägget i 14 §
bör således betecknas som punkt 3 i stället för som punkt 4. Dessutom bör i
övergångsbestämmelserna tas in en erinran om att 14 § 3 i dess äldre lydelse
alltjämt äger aktualitet.

Av praktiska skäl bör tidpunkten för ikraftträdandet av de tre lagarna
bestämmas till den 1 februari 1981.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. antar det i proposition 1980/81:25 bilaga 9 punkt 2 moment 1
framlagda förslaget till lag om offentlig insyn i säkerhetsarbetet
vid kärnkraftverken med ändrad lydelse enligt utskottets förslag
i bilaga 1 (s. 13),

2. antar det i proposition 1980/81:25 bilaga 9 punkt 2 moment 2
framlagda förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) med den ändringen att ikraftträdandetidpunkten
bestäms till den 1 februari 1981,

3. antar det i proposition 1980/81:25 bilaga 9 punkt 2 moment 3
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar med ändrad lydelse enligt
utskottets förslag i bilaga 2 (s. 15).

3. Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer. Regeringen har
under punkt 3 (s. 52-61) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att godkänna överenskommelse mellan staten
och Forsmarks Kraftgrupp AB om ersättning till bolaget för försening av
kärnkraftblocken 1 och 2 i Forsmarks kraftstation i vad staten därigenom
ikläder sig ekonomiska förpliktelser,

2. godkänna vad föredragande statsrådet har anfört om ersättning till
statens vattenfallsverk för försening av kärnkraftblocken 3 och 4 i Ringhals
kraftstation,

3. till Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer på tilläggs -

NU 1980/81:23

budget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av
1 000 000 000 kr.

Regeringen har vidare (4) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört med anledning av Oskarshamnsverkets
Kraftgrupp AB:s framställningar om ersättning för förseningskostnader för
block 3 i Oskarshamns kärnkraftverk.

Med anledning av denna punkt i propositionen har väckts fyra motioner,
som redovisas i det följande (s. 5).

Representanter för Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB (OKG) har inför
utskottet framfört synpunkter i frågan om ersättning till OKG. Halmstads,
Helsingborgs, Landskrona, Lunds, Malmö och Oskarshamns kommuner har
tillställt utskottet en gemensam skrivelse i samma fråga.

Propositionen

När de politiska partierna våren 1979 hade enats om att en rådgivande
folkomröstning om kärnkraftens framtida användning skulle anordnas,
beslöt riksdagen genom den s. k. rådrumslagen - dvs. lagen (1979:335) om
förbud mot att under viss tid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle - att t. v. inga
kärnreaktorer skulle få tillföras kärnbränsle om så inte hade skett tidigare.
Lagen berörde kärnkraftblocken Ringhals 3 och Forsmark 1, som var
färdigställda, samt Ringhals 4 och Forsmark 2, som planerades bli
färdigställda under hösten 1979.1 lagen stadgades om rätt för innehavarna av
de reaktorer som omfattades av förbudet att få ersättning för de förluster som
uppstod genom att reaktorernas idrifttagande fördröjdes. Ersättningsfrågorna
skulle i första hand lösas genom förhandlingar. I propositionen rörande
rådrumslagen angavs vissa riktlinjer för sådana förhandlingar.

Kort efter folkomröstningen - som hölls den 23 mars 1980 - beslöt
regeringen att de fyra reaktorerna fick tillföras kärnbränsle. Efter förhandlingar
har överenskommelse träffats med Forsmarks Kraftgrupp AB - vars
delägare är statens vattenfallsverk (74,5 %) och Mellansvensk Kraftgrupp
AB (25,5 %) - om ersättning för förseningskostnader. Dessa är huvudsakligen
av två slag, nämligen ökade anläggningskostnader, sammanlagt 69 milj.
kr., och merkostnader för kraftproduktion. Ersättning för de senare skall
utgå efter jämförelse månadsvis mellan faktisk och hypotetisk elproduktion.
Av förseningstiden har endast en del ansetts hänförlig till rådrumslagen.
Beträffande vattenfallsverkets reaktorer Ringhals 3 och Ringhals 4 kan ingen
formell överenskommelse träffas. För dem föreslås ersättning enligt samma
principer som för Forsmark 1 och Forsmark 2. De ökade anläggningskostnaderna
beräknas i detta fall till sammanlagt 83 milj. kr. Totalt beräknas de i
det föregående nämnda ersättningarna uppgå till ca 1 000 milj. kr.

Staten åtog sig i december 1979 att via vattenfallsverket ersätta Forsmarks
Kraftgrupp för merkostnader som förorsakas av den neddragning av

NU 1980/81:23

utbyggnadstakten för kärnkraftblocket Forsmark 3 som har skett enligt
särskilda beslut av regeringen (prop. 1979/80:33, NU 1979/80:25, rskr
1979/80:134). Utbetalning av sådan ersättning är ännu inte aktuell.

OKG har hos regeringen väckt anspråk på ersättning för förseningskostnader
avseende det tredje blocket i Oskarshamns kraftverk på samma
grunder som dem regeringen godtagit för Forsmark 3. Förseningen har enligt
OKG åsamkats bolaget till följd av osäkerheten om kärnkraftens roll i den
framtida energiförsörjningen. Industriminister Nils Åsling anmälde i proposition
1979/80:33 att någon rättslig grund för ekonomiska åtaganden
gentemot OKG inte förelåg och att han avsåg att föreslå regeringen att lämna
bolagets framställning utan åtgärd. Sedan riksdagen uttalat att beslut i frågan
borde anstå till efter folkomröstningen och så skett återkommer regeringen
nu till frågan. Föredraganden, statsrådet Carl Axel Petri, åberopar två nya
framställningar från OKG och kommer till slutsatsen att vad OKG anfört inte
ger anledning till ändrad bedömning av ersättningsfrågan. Han meddelar att
han avser att föreslå regeringen att lämna OKG:s framställning utan
åtgärd.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1980/81:147 av Birgitta Hambraeus (c), vari hemställs att riksdagen

1. avslår regeringens hemställan om bemyndigande att godkänna överenskommelse
mellan staten och Forsmarks Kraftgrupp AB om ersättning enligt
rådrumslagen,

2. hemställer att regeringen uppdrar åt statens vattenfallsverk att ersätta
de icke statliga delägarna i Forsmarks Kraftgrupp AB om det är berättigat
enligt rådrumslagen,

3. avslår regeringens hemställan om ersättning till vattenfallsverket för
försening av kärnkraftblocken 3 och 4 i Ringhals,

4. avslår regeringens hemställan om ett förslagsanslag av 1 000 milj. kr. till
ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer,

1980/81:148 av Birger Rosqvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen i
anledning av proposition 1980/81: 25 uttalar att staten ikläder sig ersättningsskyldighet
även gentemot Oskarshamnsverkets Kraftgrupp för förseningskostnader
för dess block 3,

1980/81:157 av Lennart Blom (m) och Joakim Ollén (m), vari hemställs att
riksdagen i anledning av proposition 1980/81:25 uttalar att förhandlingar bör
upptagas med OKG i syfte att uppnå överenskommelse om ersättning för
förseningskostnader för tredje blocket i Oskarshamnsverket,

NU 1980/81:23

1980/81:160 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
avslår proposition 1980/81:25 i vad gäller Industridepartementet E 13.
Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer.

Motivering

I motion 1980/81:147 anförs inledningsvis att statens vattenfallsverk inte
kan betraktas som en från staten fristående förhandlingspart. Det är alltså,
säger motionären, staten och inte verket som är reaktorinnehavaren.
Motionären hävdar att vattenfallsverket kan efter egen bedömning disponera
avsevärda resurser, bl. a. vinst från avskrivna vattenkraftverk. Detta
förhållande borde ändras, menar hon. Så länge den nuvarande ordningen
gäller bör statsmakterna kunna förelägga vattenfallsverket vissa skyldigheter
utan särskilt anslag. Det är mycket svårt, säger motionären vidare, att få
klarhet i kärnkraftverkens ekonomi. Hon betecknar det som klart olämpligt
att i nu rådande budgetläge belasta statsbudgeten med en ny post på 1 000
milj. kr. Motionären finner det vidare oklart om delägarna i Forsmarks
Kraftgrupp är berättigade till ersättning enligt rådrumslagen. Reaktorerna
kan ha varit försenade av andra orsaker än folkomröstningen. Det är inte
heller klarlagt att ännu mer elkraft skulle kunna avyttras med god
ekonomi.

Kraftbolagen och kärnkraftsindustrin har gjort stora vinster på kärnkraften,
heter det i motion 1980/81:160. Om det nu blir en förlust borde denna
kunna bäras av reaktorägarna. Saken förändras inte, menar motionärerna,
av att det i detta fall är staten och vissa kommuner som är huvudägare. I
bakgrunden finns det privata kapitalet som utnyttjar samhället för att få
största möjliga vinst. För samhället finns den största vinsten att hämta genom
att den i folkomröstningen förordade avvecklingen av kärnkraften genomförs
så fort som möjligt. Kärnkraftskapitalet bör inte få några ytterligare
anslag.

Motion 1980/81:148 ger stöd åt OKG:s framställning om ersättning.
Genom att noga följa villkorslagens andemening medverkade OKG till att
eventuella avbrottskostnader skulle bli så små som möjligt, hävdar motionärerna.
Trots svårigheter i energipolitiken lyckades OKG både bibehålla
handlingsfriheten i avvaktan på folkomröstningens resultat och minimera
eventuella avbrottskostnader. Vid en prövning enligt villkorslagen skulle
OKG och Forsmarks Kraftgrupp ha behandlats lika, fortsätter motionärerna.
Förhållandet borde vara detsamma när det gäller förseningskostnader.
Motionärerna anser att neddragningen av utbyggnadstakten vid OKG:s
anläggning kan jämföras med den som skett i Forsmark och att staten därför
har ersättningsskyldighet gentemot OKG. Ett nej till OKG innebär att
förseningskostnaderna får bäras av delägarnas elabonnenter, framhåller
motionärerna. Hushållen och näringslivet drabbas av högre eltaxor och får
samtidigt via statsbudgeten betala kostnader för ett annat kraftföretag. Detta

NU 1980/81:23

strider, uttalar motionärerna, mot allmänt rättsmedvetande.

Produktion och distribution på elenergiområdet har i Sverige utbyggts i en
kombination av samverkan och konkurrens mellan berörda parter, anförs i
motion 1980/81:157. Ett villkor för att detta förhållande skall kunna bestå är
emellertid att statsmakterna inte genom olika ingrepp förändrar konkurrensförutsättningarna.
En sådan åtgärd vore att ge Forsmarks Kraftgrupp
ersättning och samtidigt avvisa alla anspråk på motsvarande ersättning för
Oskarshamn 3. För hundratusentals elabonnenter i Stockholm och i syd- och
mellansvenska kommuner skulle en olikartad behandling från statsmakternas
sida föranleda direkta kostnadsökningar som inte drabbar abonnenter
hos exempelvis vattenfallsverket, säger motionärerna vidare. Oavsett vilka
skäl av juridisk art som kan åberopas till stöd för ersättning avseende
Oskarshamn 3 borde sådan ersättning ifrågakomma av rena rättviseskäl.

Utskottet

De förslag rörande ekonomiska åtaganden från statens sida som framförs
under denna punkt i propositionen avser ersättning enligt den s. k.
rådrumslagen när innehavare av kärnreaktorer i avvaktan på folkomröstningen
i kärnkraftsfrågan inte fått tillföra nya reaktorer kärnbränsle.
Rådrumslagen har skapat en rättslig förpliktelse för staten att under vissa
betingelser utge sådan ersättning. Det har förutsatts att uppkommande
ersättningsfrågor skall lösas genom förhandlingar. I samband med beslutet
om rådrumslagen angavs riktlinjer för sådana förhandlingar. Flera olika slags
kostnader kan bli ersättningsgilla. Främst gäller det ökade anläggningskostnader
och merkostnader i kraftproduktion. De senare kan inte fastställas
annat än i efterhand och successivt. En förutsättning för det slaget av
merkostnader är givetvis att kärnkraft verkligen har fått ersättas med dyrare
- i regel då oljebaserad - elenergi.

De nu fastställda förseningskostnader - avseende kärnkraftblocken
Forsmark 1 och Forsmark 2 samt Ringhals 3 och Ringhals 4 - vilka anges i
propositionen uppgår till drygt 150 milj. kr. Med hänsyn till beräknade
fortsatta ersättningskrav föreslås i propositionen ett förslagsanslag av 1
miljard kronor till ersättning för förseningskostnader. Med Forsmarks
Kraftgrupp AB har en överenskommelse ingåtts, vars ekonomiska konsekvenser
för staten föreläggs riksdagen för godkännande. När det gäller
Ringhals kärnkraftverk, som ägs av statens vattenfalls verk, kan ingen
överenskommelse i formell mening träffas. I detta fall föreslås ersättning
enligt rådrumslagens grunder.

I två motioner ifrågasätts regeringens förslag beträffande dessa ersättningar.
Enligt motion 1980/81:160 bör förlusten, om sådan uppkommer, bäras av
reaktorägaren. I väntan på att kärnkraftsproduktionen avvecklas helt ”bör
inte kärnkraftkapitalet få några ytterligare anslag”, hävdar motionärerna. I
motion 1980/81:147 uttrycks tvivel om det berättigade i reaktorägarnas krav.

NU 1980/81:23

Reaktorerna kan ha varit försenade av andra orsaker än folkomröstningen,
säger motionären, och det är inte klarlagt att en större produktion av elkraft
skulle ha kunnat avyttras med god ekonomi. Om emellertid ersättningskravet
för Forsmarks Kraftgrupps del är berättigat, bör vattenfallsverket stå för
kostnaderna, menar motionären, som räknar med att verket disponerar
uppsamlade vinstmedel som kan användas för detta ändamål.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att de båda omständigheter som
enligt motion 1980/81:147 borde leda till en reduktion av ersättningskraven
är beaktade enligt överenskommelsen. Hela den faktiska förseningstiden
berättigar inte till ersättning, och merkostnader i kraftproduktion ersätts
bara om sådana verkligen föreligger. Motionärens uppfattning om de
ekonomiska villkor som gäller för vattenfallsverkets verksamhet synes delvis
orealistisk. Verket disponerar inte egna medel på det sätt som motionären
beskriver.

Avgörande för riksdagens ställningstagande måste vara att reaktorinnehavarna
i rådrumslagen har rättslig grund för vissa ersättningsanspråk och att
det enligt motiven för rådrumslagen i förekommande fall ankommer på
regeringen ”att utse förhandlare för staten och att i övrigt vidta de åtgärder
som behövs för att en överenskommelse skall kunna träffas med kraftföretaget”
(prop. 1978/79:218 s. 10). Om staten inte medverkar till en
förhandlingsöverenskommelse blir motparten hänvisad till att söka sin rätt
domstolsvägen. Av vad nu sagts framgår att riksdagen inte kan undandra sig
att anvisa medel för ersättning enligt rådrumslagen. Mot här angiven
bakgrund avstyrker utskottet motionerna 1980/81:147 och 1980/81:160.
Utskottet har ingen erinran mot den redovisade överenskommelsen med
Forsmarks Kraftgrupp och mot de angivna villkoren för ersättning till
vattenfallsverket. Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet propositionen i
vad avser ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer i Forsmark
och Ringhals.

Utskottet övergår så till frågan om eventuell ersättning till Oskarshamnsverkets
Kraftgrupp AB (OKG) för förseningskostnader avseende kärnkraftblocket
Oskarshamn 3. Av den inledande redogörelsen framgår att OKG har
framställt anspråk på sådan ersättning. OKG hävdar att rättviseskäl talar för
att OKG behandlas på samma sätt som Forsmarks Kraftgrupp, vilken enligt
beslut av statsmakterna får viss ersättning för förseningskostnader som
förorsakas av en av staten anbefalld neddragning av utbyggnadstakten för
kärnkraftblocket Forsmark 3.

Denna fråga har tidigare varit före i riksdagen i december 1979. Utskottet
konstaterade då - med instämmande i vad föredraganden hade anfört i
proposition 1979/80:33 - att det inte förelåg någon rättslig grund för OKG:s
ersättningsanspråk och att en jämförelse med situationen i fråga om
Forsmarks Kraftgrupp inte var relevant. Utskottets och riksdagens ställningstagande
vid detta tillfälle blev emellertid att beslut i frågan huruvida
ersättning borde utgå till OKG borde anstå i avvaktan på resultatet av den

NU 1980/81:23

förestående folkomröstningen.

Det finns - särskilt med hänsyn till vad som sägs i motion 1980/81:148 om
en ”markering som näringsutskottet gjorde i december 1979” - anledning att
närmare ange skälen för utskottets rekommendation om uppskov med
beslutet. Den innebar givetvis inte att utskottet räknade med att rättsläget
skulle komma att förändras. Avgörande var att det föreföll mindre lämpligt
att frågan skulle prövas under ett skede då den politiska beslutsprocessen i
hög grad präglades av motsättningarna i kärnkraftsfrågan. Därtill kom att i
händelse av en seger för linje 3 i folkomröstningen andra komplicerade
ersättningsfrågor skulle uppkomma, vilka trots varierande rättsliga förutsättningar
borde kunna bedömas samtidigt.

När frågan nu återkommer, konstaterar utskottet ånyo att det inte finns
någon rättslig grund för OKG:s ersättningskrav. OKG och dess förespråkare
tycks inte heller hävda att så är fallet. Vad saken gäller är liksom tidigare om
skälighetshänsyn - vad som i motionerna direkt eller indirekt betecknas som
rättviseskäl - skall anses tala för att OKG skall kunna erhålla viss ersättning
för de åsyftade förseningskostnaderna.

I anslutning till det tidigare refererade uttalandet i proposition 1979/80:33
om brist på rättslig grund för OKG:s ersättningsanspråk meddelade
föredraganden utan någon ytterligare argumentation att han avsåg att föreslå
regeringen att lämna OKG:s framställning utan åtgärd. I den nu föreliggande
propositionen avvisas ett par särskilda skäl - vissa uttalanden av statsminister
Thorbjörn Fälldin och statsrådet Carl Tham - som OKG har åberopat för sin
ståndpunkt. Skälighetsfrågan i allmänhet tas däremot inte upp till diskussion.

Utskottet finner att det i propositionen inte lämnas någon bärande
motivering för att OKG:s framställning bör avslås. Den jämförelse som
OKG gör med fallet Forsmark 3 synes, tvärtemot vad som hävdas från
regeringens sida, förtjäna att noga beaktas. Detta understryks i den skrivelse
som sex kommuner i södra Sverige - Halmstad, Helsingborg, Landskrona,
Lund, Malmö och Oskarshamn - har ingivit till utskottet. Enligt utskottets
mening bör riksdagen uttala att regeringen bör föranstalta om förhandlingar
med OKG i syfte att närmare klargöra innebörden av och de tekniska och
ekonomiska grunderna för bolagets ersättningsanspråk. På basis av dessa
förhandlingar bör regeringen därefter på nytt förelägga riksdagen frågan.
Vad utskottet här förordar betyder inte att riksdagen nu ikläder sig någon
icke närmare specificerad ersättningsskyldighet gentemot OKG. Det innebär
emellertid att statsmakterna får förutsättningar för en mera allsidig
skälighetsbedömning än den som har redovisats i propositionerna 1979/80:33
och 1980/81:25. Genom ett beslut av riksdagen enligt utskottets förslag
tillgodoses motionerna 1980/81:148 och 1980/81:157 i det väsentliga.

Utskottet hemställer

1. beträffande ersättning enligt rådrumslagen

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:25 bilaga 9

NU 1980/81:23

punkt 3 momenten 1-3 och med avslag på motionerna
1980/81:147 och 1980/81:160

a) bemyndigar regeringen att godkänna den i propositionen
redovisade överenskommelsen mellan staten och Forsmarks
Kraftgrupp AB om ersättning till bolaget för försening av
kärnkraftblocken 1 och 2 i Forsmarks kraftstation i vad staten
därigenom ikläder sig ekonomiska förpliktelser,

b) godkänner vad som i propositionen anförs om ersättning till
statens vattenfallsverk för försening av kärnkraftblocken 3 och
4 i Ringhals kraftstation,

c) till Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000 000 kr.,

2. beträffande ersättningsanspråk från Oskarshamnsverkets Kraftgrupp
AB

att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:25 bilaga 9
punkt 3 moment 4 samt motionerna 1980/81:148 och 1980/
81:157 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

F. Teknisk utveckling m. m.

4. Byggnadsarbeten för teknisk utveckling m. m. Regeringen har under
punkt 4 (s. 67-69) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att besluta om byggnadsarbeten för teknisk
utveckling m. m. inom i investeringsplan [för om- och tillbyggnad av lokaler
för Svenska träforskningsinstitutet m. m., etapp I] uppförd kostnadsram,

2. till Byggnadsarbeten för teknisk utveckling m. m. på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av
5 000 000 kr.

Propositionen

Det s. k. FEX-projektet avser en försökspappersmaskin. Beslut har hittills
fattats om att staten skall finansiera projektet med sammanlagt 20 780 000 kr.
Samma belopp skall skjutas till av Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen.

I propositionen föreslås medel för att möjliggöra start innevarande
budgetår av om- och tillbyggnad av lokal för FEX-projektet. I investeringsplanen
anges kostnadsramen för etapp I av dessa byggnadsarbeten till 15,5
milj. kr.

NU 1980/81:23

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:25 bilaga 9
punkt 4

1. bemyndigar regeringen att besluta om byggnadsarbeten för
teknisk utveckling m. m. inom den kostnadsram som är
uppförd i den i propositionen angivna investeringsplanen,

2. till Byggnadsarbeten för teknisk utveckling m. m. på tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisar ett
reservationsanslag av 5 000 000 kr.

Stockholm den 9 december 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Nils Erik Wååg (s), Margaretha af Ugglas (m) (punkterna 1, 2 och 4), Lilly
Hansson (s), Birgitta Hambraeus (c), Lennart Pettersson (s), Bengt Sjönell
(c), Rune Jonsson (s), Hadar Cars (fp), Wivi-Anne Radesjö (s), Birgitta
Johansson (s), Per Westerberg (m) (punkt 3), Christer Eirefelt (fp) och
Lennart Blom (m).

Reservation

Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer (punkt 3)

Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m). Birgitta Hambraeus (c), Bengt
Sjönell (c), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m) och Christer Eirefelt (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”1
anslutning” och slutar med ”det väsentliga” bort ha följande lydelse:

De nya framställningar som har gjorts av OKG och av vissa intressenter i
företaget föranleder inte utskottet till annan bedömning än tidigare.
Utskottet instämmer i den slutsats som föredraganden redovisar i propositionen.
Det enda av OKG:s argument som utskottet finner anledning att
särskilt beröra är det som går ut på att statsmakternas beslut om ersättning till
Forsmarks Kraftgrupp AB för förseningskostnader utgör motiv för ersättning
av motsvarande slag till OKG. Det är huvudsakligen detta argument
som framförs till stöd för yrkandena i motionerna 1980/81:148 och
1980/81:157.

Beslutet med avseende på Forsmark 3 gällde, såsom utskottet förra året

NU 1980/81:23

betonade (NU 1979/80:25 s. 8), en affärsmässig uppgörelse mellan ägarna till
Forsmarks Kraftgrupp. Såsom kontrahent i Forsmarksprojektet - genom
vattenfallsverket - var staten avtalsmässigt förpliktad att medverka i
utbyggnaden i Forsmark 3 enligt viss plan. När utskottet våren 1979 (NU
1978/79:60 s. 76) förordade en reducerad utbyggnadstakt för Forsmark 3 slog
utskottet fast att ett beslut härom förutsatte att en överenskommelse kunde
träffas mellan delägarna i Forsmarks Kraftgrupp. Samtidigt avstyrktes ett
motionsyrkande om statligt ingripande mot utbyggnaden av kärnkraftblocket
Oskarshamn 3 - i vilket staten inte hade något ägarengagemang.
Riksdagen följde utskottet.

Det sagda ger vid handen att förutsättningarna för utbyggnaden av de båda
berörda kärnkraftblocken har varit skiljaktiga. Motionärernas uttalanden
om att rättviseskäl talar för statlig ersättning för förseningskostnader
avseende Oskarshamn 3 finner utskottet mot angiven bakgrund inte
berättigade. Utskottet avstyrker sålunda motionerna 1980/81:148 och
1980/81:157. Vad som i propositionen anförs med anledning av OKG:s
framställningar om ersättning bör av riksdagen lämnas utan erinran.

dels att utskottet bort hemställa

1. (= utskottet),

2. beträffande ersättningsanspråk från Oskarshamnsverkets Kraftgrupp
AB

att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:25 bilaga 9
punkt 3 moment 4 och med avslag på motionerna 1980/81:148
och 1980/81:157 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer (punkt 3)

Birgitta Hambraeus (c) anför:

Med anledning av min motion 1980/81:147 vill jag anföra följande.
Rådrumslagen, som stiftades mot centerpartiets reservation, ger reaktorinnehavarna
rätt till ersättning för försenad idrifttagning av Ringhals 3 och 4
samt Forsmark 1 och 2. När nu lagen skall tillämpas står det klart att den får
olyckliga konsekvenser. Lagen tvingar staten att belasta statsbudgeten med
över en miljard kronor huvudsakligen till dess eget ämbetsverk statens
vattenfallsverk. Det är svårt att se att vattenfallsverket skulle behöva dessa
pengar. Verket finansierar kraftverksutbyggnaden genom statsanslag och tar
inga som helst egna risker. Verket utarbetar självt sitt taxesystem, visar
mycket gott ekonomiskt resultat och har stora ekonomiska reserver. Därtill
beräknas det vara gott om elström under den tid rådrumslagen omfattar. De
pengar som staten nu enligt rådrumslagen måste ställa till vattenfallsverkets
förfogande borde ha kunnat användas bättre.

NU 1980/81:23

Bilaga 1

Förslag till
Lag om offentlig insyn i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverken

Härigenom föreskrivs följande.

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 § Den som innehar tillstånd enligt 1 § Den som innehar tillstånd enligt

atomenergilagen (1956:306) att dri- atomenergilagen (1956:306) att dri -

va en kärnreaktor ingående i ett
kärnkraftverk är skyldig att möjliggöra
insyn i det kärntekniska säkerhetsarbetet
vid verket enligt vad som
föreskrivs i denna lag.

2 § Insynen utövas för varje kärnkraftverk
av en lokal säkerhetsnämnd
som regeringen bestämmer.
Insynen skall göra det möjligt att
inhämta information om det kärntekniska
säkerhetsarbete som utförts
eller planeras vid kärnkraftverket
och att ställa samman material
för att informera allmänheten om
detta arbete.

3 § Den som innehar tillstånd som
avses i 1 § skall på anfordran

1. lämna nämnden upplysningar
om tillgängliga fakta och låta nämnden
ta del av tillgängliga handlingar,
allt i den mån det behövs för att
nämnden skall kunna fullgöra de
uppgifter som anges i 2 §,

2. ge nämnden tillträde till och
förevisa anläggningar eller platser,
om nämnden behöver det för att för
sig få belyst innebörden av upplysning
eller handling som avses i 1 och
tillträdet är förenligt med gällande
säkerhetsföreskrifter.

va en kärnreaktor ingående i ett
kärnkraftverk är skyldig att ge lokal
säkerhetsnämnd, som regeringen bestämmer,
insyn i det kärntekniska
säkerhetsarbetet vid verket enligt
vad som föreskrivs i denna lag.

2 §

Insynen skall göra det möjligt för
nämnden att inhämta information
om det kärntekniska säkerhetsarbete
som utförts eller planeras vid
kärnkraftverket och att ställa samman
material för att informera allmänheten
om detta arbete.

3 § Den som innehar tillstånd som
avses i 1 § skall på anfordran av
nämnden

1. lämna nämnden upplysningar
om tillgängliga fakta och låta nämnden
ta del av tillgängliga handlingar,
allt i den mån det behövs för att
nämnden skall kunna fullgöra vad
som anges i 2 §,

2. ge nämnden tillträde till och
förevisa anläggning eller plats, om
det behövs för att nämnden skall få
innebörden av upplysning eller handling
som utlämnats enligt 1 belyst och
tillträdet är förenligt med gällande
säkerhetsföreskrifter.

NU 1980/81:23

Regeringens förslag Utskottets förslag

4 § Beslut av nämnden om anfordran enligt 3 § överklagas hos länsrätten
genom besvär.

5 § Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift
eller pä annat sätt åsidosätter sina
skyldigheter enligt 3 § döms till
böter, om ej gärningen är belagd
med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft två veckor
efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.

5 § Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet åsidosätter vad som
åligger honom enligt 3 § eller lämnar
oriktig uppgift vid fullgörande av
upp giftsskyldighet som avses i nämnda
paragraf döms till böter, om ej
gärningen är belagd med straff i
brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1
februari 1981.

NU 1980/81:23

Bilaga 2

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse2 Utskottets förslag3

14 §

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna
i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligt barnavårdslagen (1960:97), lagen (1954:579) om nykterhetsvård,
utlänningslagen (1980:376), smittskyddslagen (1968:231), lagen
(1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för
verkställighet av beslut om vård eller behandling och körkortslagen
(1977:477) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt
21 kap. föräldrabalken,

3. mål enligt lagen (1980:000) om
offentlig insyn i säkerhetsarbetet vid
kärn kraftverken.

Denna lag träder i kraft den 1
februari 1981.

Bestämmelser om tillämpningen
till utgången av juni 1981 av 14 § 3 i
dess äldre lydelse finns i övergångsbestämmelserna
till lagen (1980:000)
om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar.

1 Lagen omtryckt 1979:165.

2 Här återges paragrafen i dess lydelse enligt TU 1980/81:1, rskr 1980/81:29.

314 § 3 överensstämmer med 14 § 4 i regeringens förslag.

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft två veckor
efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.